…sjöng Barbro Hörberg i en av sina visor.
Visst var väl himlen alltid blå förr på Hökafältet? Man vill nog bara minnas de
blå dagarna med sol, när man drabbas av nostalgins trevande och igenkännande
tankar eller hur?
Dessa bilderna har jag fotograferat av från diverse källor. Fotografer är troligtvi
s:Pär Lundqvist och jag.
Vi kanske i föreningen skulle samla ihop så mycket bilder vi kan få tag i inom
rimliga gränser, redigera och lägga allt på en DVD-skiva?
Det är ju kultur det vi sysslar med och värt att bevar för framtiden, innan vi
alla blir historia.
Har ni bilder liggande, färg eller svartvita och kan tänka er att ta med de till fältet,
så kan jag fotografera av dem för att sedan kunna redigera till en samling med
bilder ur Hökaklubbens historia. Tänk över det!
Ok här kommer 10 bilder i ganska stort format. Fler kommer om en vecka så stay tuned!
Detta är en bild från 1975 med de allra första “mekborden” som utgjordes av ett av mina,
det hitre, gamla trädgårdsbord. Modellen tro jag tillhör Mikael Kristenssen, men jag är
inte helt säker. Det är en BoxFly-liknande modell från Valter Johansson i Lammhult.
Vid denna tid hade vi en dålig gräsbana och en ännu sämre grusbana, som syns åt
Trönningehållet.Tur att inte miljönissarna såg när vi spred ut olja för att binda gruset.
Sven Cronwall hade ett 200-liters fat med spillolja i sin DAFs bagage och körde så det
skrek i remmarna i Variomaticlådan.
Här syns på en flygbild med bilden tagen från min fotokärra en Johanna
utrustad med en instamatic med motor för framdragning av filmen, väg 117 mot stan.
Som ni ser är det tomt på höger sida av vägen. Fyllinge fanns inte i form av bebyggelse då.
Time is running!
Denna bild, från ett par hundra meters höjd, visar hur lite träd det fanns här 1977.
Alarna hade ännu inte stuckit upp, beroende på att marken här var gammal odlingsmark.
Den höga kanten vid Pilkington-Fyllinge är ju en Litorinavall/strandkant för 2-6000 år sen
,så åkern där vi flyger är ju gammal sjöbotten , som utnyttjades som odlingsmark.
Ni ser också här den triangulära grusbanan och den nylagda oljegrusbanan.
Den sedvanliga arbetsdagen på hösten. Det innebar stor uppslutning av medlemmar,
kolla antalet bilar på parkeringen och mycket arbete som klarades av.
Jag är säker på att vid just detta tillfället var vi mer än 30 som ställde upp och
jobbade rent fysiskt!Hur är det i dag ?Se också den totala avsaknade av träd på den sidan
,där vi har vår camping. Håller man inte efter träden, då främst al och björk, så tar
de över, som har skett på vårt fält.Nu är det svårt att få bort träden.
Denna bilden är tagen tidigt på vår invigningsdag 1976. Den, invigningen,
förrättades av honoratiores ur kommunstyrelsen.
Mycket folk kom för att se på vår flygning och vår anläggning.
Sven Cronwall hade ihop med Bengt Rosberg ordnat en högtalaranläggning,
som var ett under av teknik, hoptvinnade kablar och ojordade anslutningar……men det fungerade.
Jag minns hur Bengt , som var gammal elverkmästare från F14 hela tiden sa till Sven:
“Men så kan vi inte göra”!”Det ordnar sig”, sa Sven i sedvanlig stil och det funkade utan att nån
blev grillad av strömmen.Modellerna ni kan se är längst till vänster en FAI-pylon modell
som flög med 250-300 km/timmen. Piloten hette Lundin och kom från Lomma.
Det stora röda planet, en Johanna , märkt något ekivokt till “Flygmusen” flögs av
Christer Persson, som också ägde Cherokeen som står jämte.
Vårt sekretariat vid en av de succerika “Hovs Hallar Tävlingarna” i hang för segelmodeller.
Detta var en tävling som Hökaklubben ordnade under en följd av år med många deltagare.
Med många menar jag 40-50.Tävlingen las ner av Hökaklubben av för mig och andra
tävlingsflygare oförståeliga orsaker. På bilden från vänster Arne Åberg, bortgången,
Hans Arvidsson som slutat med modellflyg och Stefan en duktig flygare från Båstad.
Boris Persson, cowboyen från Fyllinge, skruvar ihop sin konstflygmodell
under sakkunnig uppsikt från Sven Cronwall.Jag minns att modell var framtung,
så Boris hade tejpat en stor skiftnyckel på undersidan av kroppen, så det skulle
gå att flyga. Denna modell blev nedmonterad till mycket små bitar mellan huvudbanan
och taxibanan. Sven sitter på det berömda depåstaketet som var byggt av japansk
rödbok kommande från ett fartyg i hamnen där jag arbetade och där virket användes
som underlag för plåtrullar från Japan.
Pär sitter inte i ett töcken, utan det är bilden som är suddig. Den visar
i alla fall Pär med sin Salto. Salto tog hem SM ett år i hang och nästa år
skulle alla ha Salto. Även Pär. Den flög snabbt ,om man byggde nya vingar,
men personligen var jag inte förtjust i den.Just denna Pärs modell upphörde
sitt flygliv på Hovs Hallar, när Pär fick ett mekaniskt fel på modellen och
satte den på nosen med full speed uppe på toppen på Hovs Hallar 2 meter
från ett fridfullt promenerande par! Det lät, när modellen slog i marken ,
som när man bryter ett krispigt kexchoklad i små bitar. Minns du Pär…….
Johnny Johanssom med en av sina fina hangmodeller på en Hovs Hallartävling.
Kroppen byggd i glasfiber gjuten enligt systemet “förlorad form” i frigolit.
Man gör en form i frigolit, klär med Gladpack och sen utanpå detta lägger
man väven och epoxieplasten. Allt omviras med plastremsor av den typ som
var populära att fläta badrumsmattor av på sent 60-tal. När plasten härdat
hälldes aceton eller thinner in i formen så frigoliten smälte bort och så hade
du en kropp. Vingarna var konventionella sprygelvingar klädda med 0.4 mm
plywood. Johnnys modell var snabb och jag var genuint avundsjuk på honom.
Curt med sin Britain Norman Islander. Ett tvåmotorigt skalaflygplan
uppbyggt av tunna divinycellskivor i stället för balsa.Curt använde
två Super Tigre 3.5 kubiks motorer och de fungerade aldrig.
Jag minns hur Curt stod och skruvade på nålarna på sina motorer tills
gängorna i stort sett var utslitna och han trampat upp ett hål i marken
där han stått under sina idoga försök att få motorerna att gå synkront
både på toppvarv och mellanregister. Till slut tröttnade hans sambo,
Ann-Marie och på ett pingstmeeting hos oss , gick hon till Tomas
Nathansson och köpte två nya motorer till Curt. Men jag tror aldrig,
han satte dit motorerna , för Curt var envis. Curt brukade använda
denna modell att dra reklamsläp med, när vi hade flygdagar.
Hur den slutade vet jag inte.Bakom Curt står Per-Olof Malis,
mannen med polisongerna är Hasse Bengtsson från Lilla Tjärby,
seminör, Hans Arvidsson med sin son, skymd Mikael Kristenssons
kompis, jag tror han jobbar uppe på bruket i Hylte nu, Winfried Storn
och Mikael Kristennson. Tidpunkten för bilden runt 1978.
Skuggorna börjar bli långa på eftermiddagen, dags att åka hem och tina upp.
