Kategorier
Okategoriserade

ÅLLEBERGS STARTBRYGGA VÄSTHANGET

…är snart bara ett minne.

 

Den återuppbyggda startbryggan på Ålleberg är snart ett minne blott.
Den ska rivas ner och tas bort.

Startbryggan är i så dåligt skick, träet är ruttet och de bärande
delarna av metall är upprostade.

Alltså detta höll i inte ens 10 år…….

Enligt min information, finns det inte pengar att underhålla den.
Därmed utgör den en riskfaktor för de som vistas där.

Som jag ser det,  måste det finnas en ansvarig,  som satt, 
när man tog beslutet att återuppföra startbryggan.

Det bör vara KSAK,  som är huvudman för den.  När man gick igång med projektet,
fanns det ingen kvalitetskontroll eller planering för underhåll på kort och lång sikt ?

Alltså än en gång, det måste finnas beslutsansvariga. Eller gick man ut och köpte
lite bräder och spik och körde igång ? Varför underhölls inte virket ?
Köpte man corteen- stål till metalldelarna ?

Denna historia är mycket typiskt svensk. Tänk på kort sikt,
sen glömmer folk.

Jag tycker det är ynkligt. Att inte kunna underhålla ett av de
basala instrumenten på segelflygets centrum i Sverige, en startbrygga !

Startbryggan på Västhanget.

Ett monument över  brist på styrning .

Kategorier
Hangförteckning

HANGFLYGNING KRÄVER OLIKA SAKER…

 

…men det första som behövs, är ett hang.

 

 

 

 

Det är ju därför,  jag och andra hangflygare ständigt
spanar efter möjliga platser att flyga hang på.

Ibland tycker man,  att vi har dåligt med hang,
där vi bor, södra västkusten, men vi är nog ganska väl
lottade, om man jämför med inlandet.

Visst,  det finns hang i inlandet, men dessa har vissa
nackdelar. De är oftast mer utsatta för termikstörningar
och vinden är inte laminär.

Ett kusthang har laminär vind och det gör att hangets
verkningsgrad, om man kallar det så, den blir högre.

I och med vi bor vid kusten, så är vi ju väl medvetna
om sjöbrisen, som för det mesta släcker termiken
vid 12-tiden. Sjöbrisen kommer,   så fort den termiska
aktiviteten över land har kommit igång ordentligt.

Varm luft som stiger måste ersättas och det blir med
kall havsluft. Den kalla luften drar in över land från
markytan och ca 250 m upp enligt min erfarenhet.

Ovanför den kalla luften har vi fortfarande labil skiktning
och bra hävningskurva.

Jag vet inte,  hur många hang jag  varit och kollat på
och provflugit. Det är många.

Konstigt nog har vi aldrig flugit modeller nere vid
Glumslöv/Ålabodarna. Dessa platser ligger ju vid Landskrona.
Där har jag varit och flugit skärm men innan dess,
var jag inte medveten om,   att det fanns ett bra kusthang
inte så väldigt långt från Halmstad.

Vi hade  under tidigt 70-tal varit nere vid Glumslövs Backar
och flugit hang, i den gryta som finns där, men vi körde
aldrig ner till havet.
Det var korkat.

I dag hade jag beslutat köra dit, eftersom jag hade ett
ärende till sydöstra Skåne. Med i bilen  var en Blue Phoenix
och min fotokärra med elmotor.

Kommer man E6 norrifrån kör man av innan Milstolpen
mot Rydebäck/Glumslöv.  Tar sen vänster och efter lite
snirklande hamnar man vid Ålabodarna. Ett ganska
osannolikt namn på en by. Antagligen har man fiskat ål
därav namnet.

I Ålabodarna finns innan backen ner till hamnen en
parkering på höger sida.

Där ställer man bilen och därefter följer man stigen åt
höger längs kusten,  tills du kommer till hanget.
Det är bara 400 meter att promenera och det är lätt åtkomligt.

Du kan inte köra bil till hanget,, men är man hangflygare,
är man inte lat !

Således parkerade jag, monterade mina modeller och
gick till hanget. Vinden var lätt men fel.
Den kom från SV och den bör vara,  som jag bedömde,
V med dragning lite på syd kanske.

Men,  man ger ju sig inte,  utan jag startade med min
enkla seglare, som ju har en elmotor som räddningsplanka
Jo det bar att flyga,  men det var inget nöje.

Så jag  satte fart på min Sparky, startade kameran och
fotograferade av området från luften.

Mycket folk var ute och promenerade i det varma vädret
och jag fick tala om, vad jag jag sysslade med. Alltså
fotografering.

Där är lätt att landa i åkern bakom kanten , där det växer
betor, vilka ska tas upp nu.
Sen blir det plöjt och harvat och senare sått med nytt.
Det växer inga träd eller buskar där man  flyger, så platsen är bra.

Jag har en drös bilder,  som visar bra,  hur det ser ut
och här kommer bilderna med förklaringar,  där det krävs
så vassego !

Vy ner mot hanget mot Hven. Hangkanten ligger unnder och bakom trädridån.

Fiskeläget ? Ålabodarna. På betongfortet till vänster sitter skärmflygarna
s väderstation man kan ringa till. Om den funkar vet jag inte…

Här är hanget mot syd.

Kanske ni kan bedöma höjden här…

Inga buskar, inga träd = Lättlandat.

Här står Sparky och väntar på en fotosejour.

Gott om ytor att landa på, både med snabba och vanliga hangkärror.
Jag landade på den lilla stigen med min Sparky…

 

 

 

Efter flyg och fotografering var det bara att lasta in i bilen
, köra åt sydost så jag kom dit jag skulle.

Som sagt jag konstaterar att här går fint att flyga både
skärm och modeller om det blåser västlig vind.

Kategorier
Nostalgoteket

ÅLLEBERG EN SOMMAR……

…så fint vädret var då.

 

 

Ser jag tillbaka på sommaren, vilket jag gör, då man närmar sig den mörka delen av året, så finns det vissa minnen av miljöer och bilder.

En del av dessa kommer från Ålleberg och deras Veteransegelflygdag. Detta är en tillställning,  som avhålls varje år och som utmärks av,  att man flyger med riktigt gamla segelkärror och en  ännu äldre motorkärra.

Ålleberg, Sveriges segelflygcentrum sen 69 år,  är alltid värt ett besök,  för den som är flygintresserad. Platsen är ju  speciell med sin märkliga natur. Utsikten från berget är  milsvid över Västgötaslätten. Vill du modellflyga hang,  går det bra på Västhanget och Osthanget.

Det finns ett fint segelflygmuseum, som om du är gammal segelflygare ger dig ett rejält tillskott av nostalgi !

För att återuppliva mitt besök,  kommer här några bilder:

Det som fångar ögat är ju startbryggan på  Västhanget. Återuppbyggdes i början av 2000-talet av entusiaster med känsla för flyghistoria.

Chefen på Ålleberg, Anders Blom, som är en gammal flygkompis, han gjorde den första gummirepsstarten från den nya bryggan.

Kranich, Tranan startar med sin fällbara dolly ännu under buken. Planets ålder….ca 70 år.

Här han piloten släppt stället.

En Slingsby sidebyside-kärra

Kranichen gör vad den kan, flyger termik.

Visst är den vacker !

Här kommer bogserkärran, en PA-18 , Piper Super Cub på finalen. Super Cub hade motor allt från 120 bhp upp till nästan 200
och var och är ett mycket bra bogserplan. Denna kärran står noterad med antingen 150 bhp, eller 180 bhp motor.
Förkortningen PA =Piper Aviation.

En Grunau Baby, vilket var ett mycket vanligt övnings- och tävlingsflygplan från mitten av 30-talet till 1959.
Vad hände 1959 ? Jo en Weihe drog av vingarna i troligtvis okontrollerbart läge i moln
vilket föranledde luftfartsverket att döma ut all kärror limmade med den gamla typen
av komponentlim. Det var ju ett dråpslag, men det medförde att den svenska segelplansflottan raskt
förnyades med bidrag från staten/flygvapnent.

Länk: http://uvarna.se/v-ra-flygplan/grunau-baby.html

En DFS_ Olympia konstruerad inför Olympiaden  i Helsingfors 1940. Men vi vet ju hur det gick…

Länk : http://sv.wikipedia.org/wiki/DFS_Olympia_Meise

Här lättar världens äldsta flygande De Havilland Tiger Moth !  Flygplanet är 79 år gammalt !

Slingsbyn…vad den liknar ? Ja inte är den vacker men ska jag associera till nåt så är det en Three Wheeled Morgan från 30-talet.

Så här ser en trehjulig Morgan ut. Länk till Morgan:

http://www.morgan3wheeler.co.uk/home.html

Förresten, så var det en sådan bil Peter Sellers körde i filmen “Oj vilket party” om nån minns…han spelade en indisk olycksfågel som saboterade dt mesta.


Lite turbulent i starten med  Slingsbyn.

Jaha och här kommer en fin J3-Cub, om jag inte ser fel. Hade från början motor på ca 40 bhp
men normalt var väl ca 65. Vad denna har, kan jag inte säga, men du kan googla på planets registrering, så får du fakta.

En J3- Cub flygs från baksits, om man är ensam. Det gör man om bränsletanken är placerad i brandskottet.
Har man en version med vingtankar, kan man flyga från framsits, om jag nu kommer ihåg rätt.
Det är alltså en tyngdpunktsfråga det hela.

Ett plan som hör ihop med segelflyg.

Inte helt enkelt att landa en Moth i sidovind. Stället är inte brett !

Men säger piloten, jag kan köra på ett hjul…

En Bergfalke 3:a. Jag är ganska säker,  att jag flugit denna i forntiden en gång. Får kolla min flygdagbok.

David Wretlings skulptur “Unga Vingar”, som står mellan restaurangen och startbryggan.

Om den är vacker ? Nä, det tycker jag inte.

Skulpturen är gjuten i flera exemplar och konstnären har prånglat ut den för uppställning på diverse platser i Sverige.

En Baby i släpet. Roligt för piloten att flyga cabriolet.

Olympian.

En bild symboliserande Ålleberg. En Tiger Moth över Berget med sitt Osthang.

mats

Kategorier
Okategoriserade

SWAPMEETING I FALKÖPING

anordnas av Ålleberg ModellFlygKlubb


INBJUDAN

Nu närmar sig Hösten med stormsteg och Ålleberg MFK´s numera så populära

Höst Bytesmarknad för Modell-Hobby produkter,

som i år äger rum Lördagen den 26 Oktober i Medborgarhuset i Centrala Falköping (samma plats som förra året) och som ligger alldeles vägg-i-vägg med Nya Falköpings Hotel.

Du hälsas Hjärtligt Välkommen som Säljare / Besökare.

Vi fortsätter att ha GRATIS INTRÄDE för våra besökare.

Vill du boka bord????

Pris: Privat person 250:-/bord; Företag: 300:-/bord ( samma pris som förra året)

Vi har 60st bord till vårt förfogande, så vänta inte för länge att boka……..”Först till kvarn” gäller…..

( Flertalet bord är i skrivande stund bokade, en del nya samt återbokning av fjol årets säljare. )

OBS! Till Fjolårets säljare har vi prel. reserverat plats, samma antal bord o. plats som tidigare. Var bussig o. bekräfta, vill du ev. ha fler bord eller annan plats så kanske vi kan lösa detta också.

Boka bord gör du till: mail rolf.maier@swipnet.se alt. tel: 0702-155565 Rolf

Vi kan även i år Erbjuda alla säljare att komma redan på fredag kväll (25/10) för att i lugn o. ro plocka upp sina modeller / tillbehör, utan stress!
Vi är tacksamma för besked om du tänker komma redan på fredag kväll för vår egen planering.

Vi disponerar lokalen under fredag från 18:00 till 22:00. Lördag ifrån 07:00 till 18:00.

Insläppet för publik blir som tidigare; Lö kl 10:00, fiket öppnar kl.09:00

Kiosk med korv, dricka,kaffe,smörgåsar mm finns på plats.

Förra året hade vi ca 800 besökare o. räknar med minst lika många i år och förhoppningsvis fler.

Hjärtligt Välkommen
ÅLLEBERGS MFK
Rolf Maier ordf.

Jag ska dit.

mats

Kategorier
Okategoriserade

HÄRLIGT MODELLFLYGVÄDER I TISDAGS

…vilket fick mig ut två gånger med olika modeller.

 

 

Om betraktaren undrar,  om undertecknad är galen,  så kan jag väl hålla med, men det är så,  att jag är modellflygare och jag tar alla chanser att komma ut med mina modeller. Jag klarar inte att sitta och prata om att flyga, jag måste ut !

I dag tisdag var det 15-16 grader varmt och en föraning om indiansommar. Eftersom jag hade modifierat nosstället på min Liberty, ville jag prova,  hur det fungerade i verkligheten. Det fungerade perfekt. Stället tog upp alla ojämnheter från marken och man slipper  se,  det hemska hoppandet från en model, som har det vanliga nosstället,  vilket oftast är av en helt vanvettig konstruktion för att hålla nere kostnaden för modellen.

Hur jag vet,  att stället fungerade ? Jo,  jag hade en liten videokamera under modellen,  som filmade ställets aktion,  när jag hanterade planet på marken.

Jag har i tidigare inlägg beskrivit,  hur ett fjädrande nosställ fungerar. Men här kommer några bilder för säkerhets skull:

Så här ser ett icke fungerande noshjul ut. Om man landar hårt viker sig stället bakåt, fjädern spänns och sen snäpper det tillbaka och kastar upp nosen.

Planet börjar att galoppera således.

Jag åkte till Pär, för han har bra skruvstycke att kröka 4 mm pianotråd i.

Sen när man ska löda på en bricka, borrar man hål i en brädbit med diameter som pianotråden. Därefter kör man genom pianotråden och trär på brickan så den ligger mot trävirket. Då ligger den absolut plant och det är lätt att löda. Lödkolv är på 100 Watt. Inte bra att silverlöda, då man löper ur härdningen från pianotråden, så den blir spröd.

Här ser ni den lödda brickan på axeln. Axeln ska kunna röra sig upp och ner genom det svarta fästet i brandskottet.
Under fästet kommer spiralfjädern att sitta och spänna mot brickan. Det är det som ger fjädringen.
Den tunna pianotråden som syns är den gamla stötstången till styrningen.

Här fäster Pär oket som ska styra noshjulet. Det ska monteras med ca 40 graders vinkel utåt
från brandskottet för att kunna röra sig åt både höger och vänster.

Här ser ni den kala axeln från fästet och till brickan.
Det är där fjädern ska skruvas runt så det fjädrar.

Här är den gamla stötstången till styrningen ersatt med en ny i 1 mm pianotråd.
Den går från servot, genom motorspantet, vinklar 90 grader upp och går upp igenom
plywooden ovanför motorn. Genom denna pianotråden ska oket glida upp och
ner under fjädringsrörelsen. Att det är fast monterat på översidan,
det påverkar inte funktionen.

Här ser ni pianotråden från servot som vinklats upp och går igenom plywooden.
Pianotråden vinklas så den låser NEDÅT. För i och med att noshjulet rör sig upp
och ner då det fjädrar, måste oket kunnna, när det rör sig upp och ner kunna röra
pianotråden upp och ner en aning. Låter det konstigt ? Det är det inte.

Här kan ni se hur det ser ut på utsidan. Jag använder två fjädrar. En klenare på hela längden
och en grövre som är kortare. Avsikten är att den grövre ska ta upp energin om det blir
en hårdare landning eller kraftigare rörelse. Normalt räcker det med den klena fjädern.
BilTema säljer ett billigt drag- och tryckfjädersortiment.

Här är stället nästan helt ihoptryckt. Fjädringsrörelsen är cirka 60 mm, vilket gör att modellen går mjukt över ojämna ytor.

Inget struttande med ett styvt nosställ här inte. En sak till: Jag ändrade huvudstället så det sitter nästan i tyngdpunkten,
vilket gör att modellen lätt ändrar sin anfallsvinkel, vilket är viktigt vid start och landning. Att se en modell med nosställ,
som lutar framåt fara iväg längs startbanan ovillig att lätta, vilket ju inte är konstigt om huvudstället sitter för långt bak,
för att sedan se,  hur det  med plötslig pitchup lättar brant,  därför piloten kört med fullt höjdroder är en styggelse.
En sådan konstruktion gör ju bara allt så svårt. Tror ni mig inte,  så om ni har möjlighet tryck på bakkroppen på en fullskala
Cessna 172,  så kommer ni att märka hur lätt  den balanserar. Kolla när en fullskalakärra med noshjul startarmotorn vad
som händer med stötdämparen vid noshjulet…

Den går ihop därför flygplanet är så välbalanserat, så det vill luta bakåt utan motorgång.

Men i alla fall var både jag och Pär nöjda och då är man så glad som på bilden.

Fl

Kategorier
Gästskribenter

JAG FICK ETT MAIL…..

…från en av Sveriges främsta friflygare i OT-klasserna.

En modern F1C modell flugen av en ukrainsk pilot vid VM. Vid start, för att minska motståndet, fälls vingarna ihop, så spännvidden blir knappt hälften av vad den är med utfällda vingar. Efter motorn stängts av flappar vingarna blixtsnabbt ut. Mycket imponerande.

En ryssbyggd F1C-motor. 36000 r/min !!!!!  Ett mästerverk. Jag skulle vilja säga att det är “A piece of art”

Det var Sten Persson som fyllde på med lite fakta

om klassen F1C, som den tilldrog sig vid senaste VM i Frankrike.

Så här skriver han:

Hej,

Har just tittat på filmen från F1C-fly-off’en – visst är det imponerande maskiner!

I en av våra förnämsta friflygtidskrifterna (Free Flight Quarterly) läste jag idag ett utförligt reportage om detta F/F-VM. Av detta kan man få intrycket att ryktet om friflygets snara hädangång nog är betydligt överdrivet – kostnader och hi-tech till trots.

Segelklassen (F1A) hade 115 deltagare, varav 62 st flög 7 perioder felfritt och gick till fly-off, som gick i tre steg fram till 9 min max! Reglerna föreskriver 3 tidtagare per modell i en så här viktigt fly-off, men fransoserna hade inte kunnat förutse att de skulle behöva 3×62=186 tidtagare vid ett och samma tillfälle, så man var tvungen att godkänna 2 tidtagare per tävlande!

Wakefield hade 65 deltagare, varav 30 gick till fly-off. F1C samlade 71 deltagare, där 48 gick till första fly-off (5 min max). Efter flera skiljeflygningar var det en australiensare, som vann fjärde skiljeflygningen. Han och en ryss hade då klarat 9 min-maxen och siktade på 12 min., något som ingen av dem uppnådde.

Jag får det till 251 deltagare. Inte illa – och tänk vilka värden deras modeller representerar (minst 3 modeller/man)!

På You-tube-filmen såg vi enbart fina flygningar, men enligt artikeln kvaddade ett osedvanligt stort antal F1C-modeller och faran med detta ska tas upp på nästa FAI-möte. Av de kraschande modellerna skadade ett par stycken parkerade bilar (varav en rejält) och en modell, som dök rakt ner i hög underljudsfart demolerade totalt en fältstol av aluminium, som en medhjälpare satt på. Han chockades förstås, men undgick med en hårsmån en säker död!

På “vår tid” samlade VM-tävlingarna ännu fler deltagare och de var dessutom uttagna ur ett brett underlag duktiga flygare. I dagens tävlingar är det i flera fall ett lands hela friflygelit, som åker till internationella tävlingar och att det ändå blir så många beror nog till viss del på att vi fått ett antal nya, tävlingssugna (och duktiga) nationer från bl.a. Balkan och Asien. Bland de 39 nationerna fanns t.ex. ett fulltaligt lag från Mongoliet!

Förmodligen blir det dessa länder och så småningom afrikanska nationer, som får uppleva friflygets svanesång!

Ha det så bra, Mats, och flytta inte från Halmstad!

Sten

Filmen hittar ni på min blogg om ni bläddrar bakåt.
mats
Kategorier
Okategoriserade

LITE HIPPOLOGI


Kan man inte flyga…kanske man kan  rida Hubertusritt.

 

Vilket man också gjorde i lördags då det reds en  Hubertusritt arrangerad av Flyinge och som
skulle i princip gå runt en av sjöarna, Vombsjön….eller Krankesjön.

Ryttarna passerade platsen där vi höll på med flygerier.

Hubertusritt är en avkopplingsritt utan stress, men med de olika gångarterna, 
så man får chansen att sträcka ut. Längst fram en Master och två Pikörer. 
Sen kommer menigheten efter.

En ritt kan avslutas med,  att man ska försöka erövra en rävsvans vid upploppet.

Hubertusritt kan ni läsa om här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hubertusjakt

All info om ritten fick jag av en av hästägarna. Roligt att se en islandshäst i skaran.

Ja, jag  tog lite bilder och detta är mitt 1204:e inlägg jag skrivet sen bloggen
startade för ganska exakt 3 år sen.

Får se hur länge man håller på. Eventuellt flyttar jag till en annan ort och
då kan det bli ett uppehåll.

Här kommer delar av ryttarna.

Längst fram i svart rock Mastern och vid sidorna de två Pikörerna i rött.

Dessa kostar nog några spänn….hästarna alltså.…

….i alla fall vad ägarinnan sa till mig.

Här drar man bort på Revingeheds stäpp.

Men, det hade smugit in sig en katt bland hermelinerna………..

Här bär det iväg i fattad galopp.


Kategorier
Old Timer flyg

HÖSTTÄVLINGEN I OT-FRIFLYG DEN SISTA DELEN.

Här kommer de sista bilderna jag gjort i ordning.

Jag tog många bilder och har gjort i ordning de  som är redovisade.
I mitt bildarkiv har jag många fler, men dessa får räcka.

Om någon vill ha en bild eller fler så ring eller maila. Bilderna på bloggen
är ju i princip bara  1/10-del i storlek jämfört med full size.

Så vi ses vid nästa tävling !

Här kommer det sista:

Inför starten

Om man måste vara fokuserad? Det kan du tro ! I alla fall är Sven Landervik det !

Allt under kontroll tack vare noggranna förberedelser.

Friflygande skalamodell i storlek 1:1

Dåligt ljus var det bitvis för att plåta. med ett 375 mm zoomobjektiv.

Nu åker Lanzo-Duplex ner i sin fina transportlåda igen för att resa med Anders Sellman hem..

Här drar modellen åt höger under starten.

Har man tur kan den räta upp sig, men ibland måste man släppa linan så modellen inte går i backen.

Den eviga visan vid friflyg: Hämta !

Kanske vi haft en häst till var och en så man kunde ridit och hämtat modellen…

Lanzo-Duplex inför provstart ? Anders Sellman väntar på rätt luft.

Sten håller Mjölner i handen. För var skulle man annars hålla Tors hammare…

Sven Landervik släpper iväg.

Det ser ju bra ut…

Jaha, då tar vi en annan gulröd kärra…säger Anders Sellman

Gul-Röd- Svart

Man kan inte göra så mycket mer nu än observera…

Ser ni piloten i cockpit ? Inte så där superlik Anders…

Jag tycker tanken är väldigt funktionell. Motorn en Elfin. Pilot Kjell Lindqvist

Kjell Lindqvist med sitt nya projekt Eliminator, som var hellyckat.

Sten manipulerar sin timer så den fusar vid rätt tid.


För en lekman i friflyg som jag…..hur har den fått detta utseende ? Jag menar den ser ju märklig ut. Men så såg ju F-modeller ut då.

Om man kör igång fantasin och associeringarna lite, kunde man kanske tänka på nån flygödla besläktad med dinosaurier.

En motor ska inte bara vara funktionell, det gör inget om den är vacker också som denna. Kjell Slicker 50.


 

Kurt kollar Hasses Örnungen innan start.

Här går den till väders i alla fall

“Where eagles dare”…


Kjell och Freddies Carioca.


Carioca just innan koppling. Håller i linan gör Freddie Dahlstrand.

De sista tävlande på väg att förbereda hemfärd efter en bra och spännande tävling, som flöt på bra gynnad av ganska bra väder.

Jag vet inget land, som är så nerlusat med skyltar som Sverige. Våra styresmän tycks älska skyltar lika mycket  som skyltfabrikanterna gör.

Omgivningarna

Samma aerodynamiska lagar lägger för båda aerodynerna. En drivs med jetfuel och den andra går med rubber power !


Den här bilden var jag tvungen att knäppa just när jag startat hemfärden.

Ja som sagt det var Revingehed  19 Oktober 2013.

Men……så hittade jag denna videon av modernt fri flyg. Från VM i Frankrike 2013. Det är klassen F1C som avhålls.

Motorn 2.5 cc. Priset för modellen: Enligt uppgift från  30000 kr och uppåt utan gräns.
 men i realiteten 4.5. Under dessa sekunder når modellen ca 125 höjd där den sen snabbt
planar ut och fäller ut sina vingar !! Under VM var den maxtid man skulle nå i Flyoffen 8 minuter. Respekt.

 

mats

Kategorier
Old Timer flyg

HÖSTTÄVLINGEN I OT-FRIFLYG DEL 3 AV 3 ELLER 4.

Mera friflyg !

 

Eftersom det regnar,  har jag hamnat vid datorn och kan hysta upp lite fler bilder. De kommer lite blandat,
men det spelar väl ingen roll, för mitt kunniga publikum vet ju vilka personerna och modellerna är.

Jag kommenterar,  om jag tycker det behövs…

Här kommer bilder:

Anders Sellman,  som målat sina tillbehör så fint , skulle inte han haft en röd mössa oxå ?

En djupt koncentrerad modellflygare.

Limhamns Modell Flyg Klubb, tror jag märket på fenan står för.

Nu djefv……..säger kanske Freddie Dahstrand på väg ut med sin “Viking”.

Sen kan man sitta och filosofera  mellan tävlingsstarterna

Kurt släpper Hasses modell.

Som här är på väg upp på linan.

Mycket färger nu…

Man måste ju få lite energi, så man hänger med säger Freddie och Kjell.

“Rubba inte mina cirklar “! eller som det heter på latin “Noli turbare circulos meos, vilket var vad Arkidemes sa till de romerska soldaterna innan de stack svärdet i honom. Jag vet inte om Martti tänkte likadant om de förbiridande ryttarna som kom…?

Här ligger en “Slicker” lite lojt i gräset och tittar åt höger…

“Han pallade så han stallade”, Nja, inte riktigt så, men Hasse gjorde ett par trimglid för att kolla anfallsvinkeln.

Hasse fick till det bra sen. Cikadan flög bra.

I väntan inte på Godot, men på bra luft…

Kanske nu ?

Startmanskap från Västergötland. Kjell Lindqvist släpper för Freddie.

Vilket ju gick som en dans.

Pär släpper Stens Mjölner.

Stadig som klippan på snöret.

Kurt startar Hasses nytrimmade modell.

Som ju går fint på linan. Hasse fick till en perfekt start med detta draget.

Eftersom sångsvanar är så vackra blir det tre bilder.

Duktiga flygare och skiljer sig från knölsvanen bland annat genom att vingsuset är mycket lägre.

Dessutom är de mindre och har en gul innerdel på näbben och en ytterdel som är svart.

Tre verkmästare….det måste ju bli bra… Pär, Sten och Bo-Eskil

En medhjälpare.

När jag ser denna bilden tänker jag på en Lindemanhistoria. Den om fågelholksimitatören…

Mjölner, ett säkert kort hos Sten

Den gick som vanligt upp fint på linan…

Här säger Mjölner ajö till linan…

Fast Mjölner flög inte riktigt lika säkert som förut. Sten misstänkte en skevhet.


Det kommer en post till med de sista bilderna som jag gjort i ordning.

Kategorier
Old Timer flyg

HÖSTTÄVLINGEN I OT-FRIFLYG DEL 2 AV 3.

Här kommer en drös bilder igen från tävlingen på Rinkaby.

 

 

Som jag skrev i förra posten,  har jag mycket bilder, som hade blivit för mastigt att lägga
 som ni kommer att märka.

Så håll tillgodo, nu kör vi igen !

Martti Bogdanoff smyger iväg sin modell

Hejdå !

Jag tycker man ser nästan en viss asketism i denna modell. Allt har sin funktion. Inget är överdrivet.

Om man frågar friflygare, varför de lägger så mycket tid och energi på sin hobby, blir väl svaret kanske: “Se på denna bilden”!

Sten förbereder 1.

Pär Lundqvist, assistent och hämtare för Sten.

Koll av alla detaljer viktiga för en tävlingsstart

Nu ska bara Sten pusta upp trycket…

…för att kunna få iväg modellen.

Här är resultat av förberedelser och start.

Segelmodell på linan. Är det Freddie Dahlstrands Carioca ?

En F-modell tar till väders. Jag tror….denna flygningen bar iväg långt bort, så hämtaren fick  bra motion.

En modell som anpassats efter den tekniska och teoretiska utvecklingen som gällde på 40-talet.

Här är kärran på väg upp. Motortiden är ju begränsad till xx sekunder, men den hinner klättra högt på den tiden.

Varför sitter vingen på en pylon egentligen? Fundera !

Skogen bevakade fältet just vid startplatsen, men såvitt jag vet var det ingen som landade i lövverket. Inga flög heller bort sina modeller.

Kurt förbereder Hasses segelmodell en Örnungen.

Flyg nu, säger Kurt.

På väg upp på linan. Sen får vi se om “Örnungen” får bra luft under vingarna…

Men sen ville inte kärran det piloten ville…den ville till Terra Firma igen.

Bråkdelen av en sekund innan The Moment Of Truth

Jo modellen höll och Hasse och Kurt körde igen efter justering av…

Det blåste ju nästan ingenting, så ni ser att linan är aningen slak, vilket krävde att piloten fick knata på ordentligt…

…för att “Örnungen”  skulle få bra höjd. Linan är 100 m och det gäller att utnyttja varje meter både av linan och terrängen.

En annan klassisk segelmodell…som heter…..Carioca flugen av Freddie Dahlstrand tror jag.

Här har modellen just kopplat från linan och piloten hoppas han gjorde det i bra luft.

Kurt Sandberg och Sten Persson har tagit en promenad och hämtat sina modeller.

“Du ska få en chans till”, säger Bo-Eskil till  till sin modell.

Piloten har en blick som säger allt tycker jag

Steady as a rock…modellen.


Fast den flög inte högt. Däremot kunde den hovra vertikalt och landa på samma vis !

Snart vertikalllandning..framför Bo-Eskil.


Sten glad efter en max.

Off she goes ! säger Thomas.

Här följe lite extra bilder okommenterade

Anders Sellman och Kurt Strömdahl.

Freddie purken….och ända håller han en Viking i handen.


 

Kjell Lindqvist släpper kompisen Freddies Viking.

Freddie släpper


Sven Landegren släppman.

Nu förstår alla hur en friroterande propeller med sin  mekanism funkar. Modellen tillhörande Anders Sellman.


Kurt Strömdahl

Han har alltid mycket välbyggda och vackra modeller !

Det märks i luften också

Önungen


Kjells Eliminator, nybyggd, får motorn inställd.

Det ser nästan lite farligt ut…

Men här flyger hon

Ser ni den lilla flärpen på vänster vinge. Det är en metallflap, som hänger rakt bakåt parallellt med vingen då motorn drar, men då motorn stannat faller metallflapen ner eftersom det dynamiska trycket minskar och då kommer den att tjänstgöra som kurvroder. Genial lösning.

Stens Conte-Star i dimman…

Sven, tror jag, förbereder sin start med hjälp av Freddie Dahlstrand.

Kurt går inte och kollar lufttemperaturen, utan han kollar så linan inte hakat upp sig.

Hasse beredd släppa Kurts modell.

Modell i ena handen, tersuret i andra. Freddie beredd.

Hämtning


Håll ut det kommer minst 1 troligtvis 2 poster till från tävlingen !

 

Kategorier
Old Timer flyg

HÖSTTÄVLINGEN I OT-FRIFLYG DEL 1 AV 3.

anordnades av Sveriges Modellflygares Oldtimer Sällskap

på Revingehed utanför Lund den 19 Oktober.

 

Man brukar säga att OT-flygare har tur…med vädret. Det hade vi idag. Lite vind, uppehåll
 Det är en av de få platser i Sverige,  tillsammans med Rinkaby, där friflyg kan bedrivas.

Morgonen var kylig,  när vi träffades, men det hindrade inte trimflygningarna.
Vinden var mycket svag och vi fick byta startplats en gång för att kunna utnyttja fältets ytor.
En friflygande OT-modell vars fuse inte fungerar kan fara iväg i princip hur långt som helst,
om förhållandena är termiska.

Som vanligt rullade tävlingen på i en gemytlig och kamratlig stämning utan pekpinnar.
Man går in för att flyga och ha roligt.

Tävlingen genomfördes med många maxtider, men flyoff behövde inte genomföras.
Kl 1500 var det klart och efteråt  åkte väl var och en till sitt.

Jag fotograferade tävlingen och  fick många fina, nu skryter jag…, ögonblicksbilder.


 

Denna modellen var så fin och dessutom hållaren med tillbehör var också så välbyggd och snyggt målad, så jag var tvungen att plåta.

Här ser det nästan ut som om modellen har fått ett ett segt och präktigt näsdropp…det är Anders Sellmans  modell.

Martti Bogdanoff har startat.

Visst är OT-flyg fint !

Modellen såg inte bara fin ut, den flög fint också.

“Nu är det upp till dig flygplanet, för nu har jag gett din bästa start i livet”, säger Bo-Eskil Nilsson….kanske om sin Clio.

“Trodde du ja” sa modellen och landade 2 m framför piloten…

Två friska pojkar från Västergötland i startgroparna. Kjell Lindqvist och till höger Freddie Dahlstrand.

“Slicker” en F-modell tillhörande Kjell Lindqvist. Den flög lika bra som namnet säger.

Motorn…..state of the art, säkert minst 60 år gammal.

Här får piloten bedövningssprutan av sin sköterska, så han ge 2 cc intravenöst till motorn. Modellens byggare och flygare är Kjell Lindqvist.

Hasse från Laholm preparerar sin modell. Hans modeller flög bra i dag. Men Hasse, byt timer på din ena så går det ännu bättre !

Kjell Lindqvist ställer in motorn  på Eliminatorn.

Nu !

Detta var i stort provflygning för modellen, då den var ny.

Den flög som en dröm !

Kurt Strömdahl , jag tror pilotens namn är det, han har alltid välbyggda, vältrimmade och välflygande modeller med sig. Denna inget undantag.

Kurt Sandberg ska ta tiden för Kurt.

Piloten har nästan något religiöst i blicken när han startar sin modell.

Detta måste ju bli bra, säger Kurt !

Modellen flyger så färgen lossnar i kurvorna…

En fullkomlig estetisk upplevelse !

FLy baby !

Sten  Perssons Conte-stor.

Det var här vi malde mjölet till fikabrödet

Marttis kärra.

Här håller Martti på att varmköra motorn innan start på lågt varv….

Dieselpower. För pojkar som kan hantera en kompskruv.

Se på det mekaniska arbetet med bränslet på denna motorn. Här finns ingen plast. Detta är gediget arbetat mässing, där hållbarhet och funktion är det viktigaste. Motorn är en Elfin och odellen tillhör Kjell Lindqvist.

Stolt byggare och pilot med sin “Slicker” Kjell Lindqvist

Undrar hur många sådan här F-knarrar som bortflugna i våra skogar sen 40-talet ?

“Nu ska jag eliminera de andra med min “Eliminator” säger Kjell.

En modell som utstrålar funktionalitet där allt är anpassat till kraven man ställer på modellen.

Här kommer några bilder på en 87 år ung pojke, sättande full fart med linan…

…och i linan hänger hans segelmodell….

..Kurt Sandberg som  fick en kanonstart nu.

Här ärKurts modell. Tyvärr hade jag bara normalobjektiv på kameran därav litenheten.

Nästa segelmodell på väg att dras upp. Thomas är släppman.

Jag tror det är Thomas modell ?

Jag har så många lyckade bilder och sekvenser, som jag inte vill splittra, så jag måste dela
upp tävlingsredovisningen i 3 delar. Men håll ut kära betraktare, jag jobbar på.
Nästa del läggs upp i morgon söndag.

Jag skriver kommentarer under ett par av bilderna, i övrigt lämnar jag det till era
kunskaper och vi andra får väl använda fantasin i brist på bättre….?

 

Kategorier
Old Timer flyg

NORRA EUROPAS BÄSTA MODELLFLYGTIDNING….

“OLDTIMER” har kommit i brevlådan.

Framsidan på senaste editionen av tidningen.

Ännu en högtidsstund, att få läsa Oldtimer och kolla bilderna. Vill du läsa tidningen, kan du det enklast genom att bli medlem i SMOS, vilket uttytt betyder Sveriges Modellflygares Oldtimer Sällskap.

Här är länken till deras hemsida:

http://www.smos.info/

Nästa tävling går av stapeln i Rinkaby den 19 oktober. Läs om det på hemsidan.

Här finns, vågar jag påstå, alltid något intressant för alla med modellflygintresse att läsa ! Skribenterna är de mest kunniga och meriterade du kan hitta.

mats

Kategorier
Naturbilder

..ÄNNU MERA HÖST

…blir det nu, men häng med på en promenad…

Kanske ni tröttnar på höstbilder, men det är min blogg och här gör jag nästan, som jag vill!

Jag var ute i dag fredags för att ta lite flygbilder från Lagans mynning. Alltså vid Lagaoset, som är lätttillgängligt via vägen från Snapparp.

Vinden var OSO cirka 5-8 m/sek, men det stoppar ju inte en modellFLYGARE !

När jag kom ner träffade jag en tysk i sin husbil från Oldenburg i Holstein. Det vet man för det stod OH- på hans registreringskylt. Han hade lite höstsemester och brukar tillbringa den just här.

Innan jag skulle flyga gick jag upp på högsta dynen för att kolla läget. Ute på en sandrevel låg några knubbsälar och njöt av livet och jämte en flock storskarv.

När jag stod och fotograferade hörde jag ett väldigt samtalande och argumenterande  upp i luften…

Det var stora mängder tranor,  som var på väg söderut. Deras vinterkvarter är Spanien, Portugal och nordvästra Afrika, så det är ju en bit att flyga.

Tranorna flög på cirka 200 m höjd,  så det blev att knata till bilen och hämta ett större zoomobjektiv.

Sen var det bara att plåta på. Men det gäller att hålla kameran still, annars tappar man fokus. På nervägen mot stranden träffade jag trevliga människor, som ville veta,  vad det var för fåglar…och som sen ville få sig  förklarat,  vad termik var.

Jag fick massor av bilder. Tar jag 100 bilder, så blir 5 riktigt bra… Eftersom minneskortet är stort, är det bara att knäppa. Efteråt promenerade jag min vanliga runda längs stranden bort till parkeringen,  där jag bruka stå , när jag flyger och tillbaka via sanddynerna till Lagaoset. Det ca 8 km promenad.

Under promenaden tog jag lite bilder för att illustrera höst och förgänglighet, men även anpassning och uthållighet.

Här kommer bilderna:

Det hördes ett intensivt diskuterande uppe i luften….

…undra bara vad de pratar om…

…kanske de säger att det är  härligt att kunna flyga…

Att flyga i plog ger energivinster, sättet att flyga nedärvt sen tusentals år i tranornas och andra fåglars gener.

När tranorna flyger termik, då försvinner all konformitet och rättning. Det är upp till var och en att vinna så mycket höjd som möjligt…

Alla tranorna flög, när man fått termikanslutning, i högervarv.

När tranorna tagit den höjd man kunnat sträckte man på rakkurs igen och bildade snabbt de typiska plogformeringarna.

Här är två stycken som inte vill inordna sig…

…och två som kom lite efter alla de andra.

Tranan, som utnyttjar termiken för att flytta. Den har helt enkelt inte muskler, så den kan flaxa sig ner till Afrika. Den måste med sin segelplanslika konfigurering glidflyga den övervägande flyttsträckan. Man kan se de fint utformade vingspetsarna med de yttre fjäderpennorna, som minskar det inducerade motståndet.

Där Lagan mynnar i Kattegatt och den svaga dyningen möter motströmmen, bryter dyningen lugnt med ett svagt fräsande.

Det mesta av drivveden längs stranden är al. Inte konstigt, för alen växer ju ofta vid vattendrag. Detta trädet kanske växt längs Lagan, who knows?

Havet är om inte blankt, så i alla fall stilla till Hovs Hallars pekfinger ut i Kattegatt.

En feederfartyg som lastat och lossat containers i Halmstad. Men sjunker fartyget…?

Allt pekar ju inte mot höst eller ?

Den här gaphalsen brukar nog ta munnen full, kanske  bara med ord, för det kostar ju inget att babbla.

Härlig färg på trädens löv nu.

Björkar som växer i dennna barska miljön, ser ut som något annat än björkar efter 40 år.

…men till slut klara de inte sig längre i kampen mot vind och salt.

…de sträcker vapen och ger upp vilande sin knakiga lekamen mot en yngre släktings stam.

Här är ett annat feederfartyg med full last på däcket av 20 och 40 fots containers.

Lagaoset och i solen skymtar Båstad-Sinarpsdalen

Till Pär L: Egentligen den enda bilden jag är nöjd med…

Vad skulle slutbilden vara om inte tranor !

mats

Kategorier
Naturbilder

HÖSTEN…

…är ju , ett varsel  om vintermörkret.

 

 

 

Inte direkt flygbilder på modeller, men väl på fulländade och anpassade fåglar.

Färger bjuder hösten på i en sista suc, k innan den mörka årstiden ramlar över oss som ett vått täcke.

Tur man är modellbyggare, så man har nåt att se fram emot…för är det inte det,  allt handlar om ?

Kolla vingprofilen.

Ser ni truten flyger med skränkning på vingarna ? Jag skränker alltid mina vingar för att få bra egenskaper.

Kolla vingen igen. Längst ut är den skränkt, på mittdelen mer anfallsvinkel och jämte kroppen liten anfallsvinkel.

Här verkar bara oordning…men det är just före landningen vid  Trönninge Ängar.

Höstens färger är minst sagt intensiva

Ett ganska välbarkat träd…

men än blommar det.

 

Kategorier
RC-Utrustning

UBEC…

…vad är det för nåt ?

Jo UBEC betyder:  Universal Battery Elimination Unit.

Alltså en elektronisk pryl som omvandlar LiPons spänning, vad det nu är mellan 7.2 och uppåt, till en spänning som passar mottagaren och servona.

Man slipper använda Bec från reglaget, då det ofta visar sig,  att dessa inte klarar strömstyrkan,  som behövs till sevona.

Jag har som de flesta köpt UBEC-kretsar från Kina, men, men……det visade sig följande:

UBECEN jag köpt skulle klara 3 A belastning, men det visade sig,  när jag drog på fullt skaft på elmotorn och styrde modellen, att det räckte inte med 3 A.

Jag mätte,  hur mycket servona drog,  det är Hitecs digitala vingservo och det visade sig,  de drog 4.5 – 5.0 A tillsammans,  vilket är 3 servon. Alltså mycket mer än jag trodde.

Det märktes vid ovanstående tillfälle,  genom att mottagaren gick i failsafe. Jag fick info via min telemetri, att spänningen till rx snabbt sjönk,  då jag använde servona och att rx då gick i failsafe,  var just  vad som skulle ske.

Men,  så kan man ju inte ha det, för går mottagaren i failsafe just efter starten, då är man i dåligt läge. Jag menar i starten,  när man börjat klättra och hastigheten inte är över sig…då kan det hända tråkigheter. Min Spektrum tar ca 3 sekunder på sig att binda om och på dessa sekunder,  kanske 15 m över marken i ett läge nära stallgränsen….det kan bli en smäll.

Just i starten jobbar man mycket med roderna,  då farten är låg. Uppe i luften när man flyter på, drar ju inte servona så mycket ström, för man använder ju mycket små utslag. Men det är dumt att chansa.

Tänker man efter, så är det ju inte bara servona,  som tar ström. Man har sin Rx, variometern konsumerar, annan telemetri behöver ström och Gps behöver power, så allt ihop blir ganska mycket. En annan indikation på spänningsfallet märkte jag,  då jag aktiverade mina aerodynamiska bromsar. Dessa öppnas av 2 HiTech digitalservon för skevroder och trycker med sin arm på bromsarna så de hålls i den vinkel,  jag vill

Bromsarna vill gå till stängt läge hela tiden, då de är belastade med en pianotråd,  som tjänstgör som en torsionsfjädring.

När jag aktiverade bromsarna och tryckte på lite, hörde jag via telemetrin att spänningen snabbt sjönk i Rx. Från 6.1 V snabbt ner till under 4 V. Digitala servon har ju den egenskapen,  att de vill verkligen ligga i det läget piloten vill och det kan kosta Ampére!!

Således rotade jag runt på nätet och hittade hos Staufenbiel en UBEC,  som klarar 5 A. Den är dyrare än kinesubecen, men 200 spänn är billigt för att försäkra sig om en felfri funktion. Det tog 5 dagar,  sen kom posten och levererade till dörren.

Staufenbiels UBEC funkar 100%, varför jag rekommenderar dessa.

Här hittar ni prylen:

http://www.modellhobby-shop.de/

Jag antar,  att andra än mig har drabbats av ovanstående, så en mätning av strömförbrukningen från servo och andra enheter i systemet skadar nog inte.

Det mäter du med ett vanligt universalinstrument, som klar 4-6 A strömmätning. Koppla in instrumentet i serie med strömkabel ut från Ubecen, när du ska mäta.

Lite bilder:

Staufenbiels UBEC för 5 A försedd med strömbrytare, som jag tog bort för det var onödigt.

Ni ser själva spefikationen: 3-10 LiPoceller, 5 A stadigt eller 7.5 momentan belastning.

Staufenbiels UBEC kommer i en påse som skyddar mot statisk elektricitet.

Kines UBEC. Klarar 3 A

mats

Kategorier
Flyghistoria

NU ÄR DET 40 ÅR SEN….

….Pär Lundqvist konstruerade sin “DUETT”

 

 

Fy f-n vad vi blivit gamla…men inte i sinnet ! Tro inte det. Vi är fortfarande lika sugna på att komma ut med modellerna för att flyga. Även om det nu tycks vara,  att tv, dator och iphones drar mer, vilket ökar passiviteten hos människan..

Men en gång modellflygare, alltid modellflygare !

För 41 år sen konstruerade Pär denna motorseglare,  som han döpte till Duett.

Alla hans egenkonstruerade plan började på  bokstaven D.

TIll exempel; Debutant en segelmodell, Drabant en motorkärra, Duetten, motorseglare, Dryad en snabb hangseglare med vridbara vingar i stället för skevroder, Danae en stabil hangkärra som var snabb, men svårflugen på grund av för små skevroder, Debutant II en utveckling av Debutant I osv.

Modellen hade en glasfiberkropp byggd enligt modellen “Förlorad form”. Det innebar,  att man formade en kropp i frigolit, virade om Gladpack och att man sen penslade epoxieplast och glasfiberväv på pluggens utsida. När man lagt på tillräckligt med lager, tog man plastband och virade om modellen bakifrån och fram, för att överbliven epoxieplast skulle pressas ut.

Efter ett dygn för härdning kunde man vira av plastbanden och man stod med en hyfsat jämn kropp,  som dock hade en frigolitplugg invändigt.

Det var inga problem att få bort frigoliten, den “smälte” man bort med thinner. Sen var det bara att spackla och slipa den lätta och starka kroppen.

VIngar, stabbe och fena var konventiomell balsa och plykonstruktion. Alla bärytor kläddes med siden.

Jag hade en Duett och min första modelltermikflygning klämde jag i Duetten en vårdag 1972 nere i Veinge.

Duetten var bäst som just motorseglare. Jag hade en gammal Os.19 (järnmotorn) i modellen. Den flög slow aerobatics suveränt. Eller på svenska, den flög hela tiden dynamiskt !

I samband med växande hangintresse gjordes Duetten om till en hangkärra,  genom att motorn togs bort och nosen modifierades. Den flög hyfsat snabbt, men hade tyvärr för små skevroder för att klara de tighta svängarna i en hangtävling. Vidare hade modellen vingstål enligt modellen 6 mm rundstål. Det gjorde det,  att vid nästan varje landning nere vid Hovs Hallar, fick man byta vingstålen. Jag vet inte hur många pinnar jag kapade till på jobbet av kompad stålaxel. Det var åtskilliga !

De följande bilderna fick jag av Pär i ett kuvert från Allt om Hobbys redaktör. Kuvertet var märkt Pär Lundqvist artikel 1973.

Så det är 40 år sen,  artikeln om Duetten var införd i AoH.

Alltså kan man säga,  att detta är ren och skär nostalgi.

Här kommer bilderna.:

Här är Pärs originalritning. Det tog tid att rita detta manuellt innan datorerna tog över…

Duetten i all sin glans

Här skymtar i alla fall Os.19 motorn.

Så här mycket nålar gick det åt att bygga en sprygelvinge vid denna tiden…

En bild som visar hur man differentierar oket till skevroderna innan man hade programmerbara sändare.

 

Kategorier
Okategoriserade

ÅLLEBERG MODELLFLYGKLUBBS HÖSTMARKNAD….

…går av stapeln den 26 oktober.

Västsveriges största bytes- och loppmarknad med modellprylar går traditionsenligt den 26 oktober i Falköping.

Marknaden anordnas av Ållebergs Modellflygklubb och platsen är Medborgarhuset i Falköping.

Här kan ni läsa om marknaden:

http://www.rcflyg.com/

Marknaden är värd ett besök ! Det finns privata försäljare och de större firmorna kommer med sina nyheter.

Här kan du göra fynd !

mats

Kategorier
Okategoriserade

FOTOGRAFERING VID MORUPS TÅNGE…

…och  när vi är inne på flyg, så tar vi lite fågelfoto oxå.

 

Morups Tånge med sin fyr är ju inte en plats, som jag besöker varje onsdag…
Jag tror,  jag varit där en gång förut i mitt liv.

Således bar det iväg med min kamerabärande “Sparky” och min GoProkamera.
Man kör till Glommens hamn och lite norrut,  så ser man fyren.,

Efter att ha öppnat två grindar och parkerat mötte jag en flock… fågelskådare från
Varbergs Ornitologiska Förening, som var på exkursion för att, som jag förstod det,
kolla bland annat korsnäbbar.

Jag försökte förklara, att jag skulle ta lite flygbilder, men att jag först skulle ut
med kikaren och kameran. Eftersom jag inte hade ett kraftigt  zoomobjektiv,
var det knepigt att plåta fåglarna och efter uppdragning få skärpa. Men det blev,  som det blev.

Naturen är, tja ska vi säga episk….i alla fall är det ett öppet kustlandskap med sit
t speciella ljus,  som reflekteras av havet.

Så har ni aldrig varit vid Morups Tånge åk dit ta med fika och tillbringa ett par timmar
där och njut av en fri horisont.

Sträckande grågäss.

Fyren vid Morups Tånge.

Läs här:

http://morupstangefyr.weebly.com/

Medlemmar ur Varbergs Ornitologiska Förening på fågelexkursion.

Privat. Ordning och reda. Men om nu någon utnyttjar denna monumentala byggnad, hur kan han låsa med hänglås utifrån och sitta innanför…?

Lanterninen i fyren. Det vill säga den del som roterar och ser till att fyren lyser i rätt intervall och med rätt färg.

Korsnäbbhanne

Herr och fru korsnäbb kanske…

Märkligt hur miljö och beteende format näbben på denna fågel och gjort den till specialist !

I nyponen fanns det andra flygare…

En del tycker,  vi ska ersätta kärnkraften med vindkraft…Tja, tycker man detta passar i kustlandskapet så ok.
Fast betänk,  att ska man ersätta en (1) reaktor i Ringhals med vindkraftverk, så krävs det 20000 av de
absolut största vindkraftverken på marknaden…. Detta ger ett perspektiv på det hela.

En större hackspett sitter i solen. Kolla den röda undergumpen.

Jetplanen ritar sina streck med en hård och välvässad blyerts i den turbulensfria atmosfären i dag.

Kustnära landskap i Mitthalland

“Hej, jag är en grönsiska och vi är ganska många här i Sverige”.

Har inte denna siskan lite punkfrisyr ?

Nä nu tar jag en sväng…

….och sätter mig här så kan ju fotografen ta en bild med sitt dåliga objektiv….

…jaha, är du färdig än fotografen ?

…då sticker jag iväg. Hejsvejs !

Nu är det nära…

Den ena avslutningsbilden visar ornitologer under förflyttning. När jag tänker på fågelskådare och jag
menar inget illa, så är det tubkikare över axeln, Fjällrävenbyxor, Fjällrävenryggsäck och gummistövlar…
.samt inte att förglömma en omättlig nyfikenhet.

Den sista bilden på Morups Tånge, när jag var ur bilen ochstängde grinden efter mig.

mats

Kategorier
Naturbilder

MAN MISSAR INTE CHANSEN…

..att få komma ut med en modell och flyga i fint väder.

 

 

Söndagen var utlovad att bli vacker med sol och kanske lite
uppfriskande ostlig vind. Men eftersom man flyger i förhållande
till den omgivande luften, inte till marken, begav jag mig ut
med min Sparky utrustad med min GoPro-kamera.

Som tur är, är jag inte fjättrad av en tv längre, vilket ger
mig frihet att vara aktiv. Så mitt första mål var
Containerterminalen i Kattegatthamnen för lite flygfoto.

Bilderna blev bra i det fina ljuset och jag ska presentera några sen.
Efter hamnen körde jag till Laxvik, eftersom jag inte på lång
tid varit vid Fylleåns mynning. Man kan köra till en bit från målet,
sen är det att promenera.

Jag gick runt udden och plåtade med min Lumix för att sen
återvända till parkeringen, där jag kunde starta med min Sparky.
För resten är det synd,  att den är svår att få tag i på nätet.
Den finns i Sverige, men till ett hutlöst pris !

Kameran inställd på stillbilder, en bild i sekunden.
Jag flög och hoppades jag fotograferade, det som var avset
t i den vackra omgivningen. Promenerade människor kom
fram och pratade och jag försökte förklara,  vad jag sysslar
med. Alla jag träffade var  vänliga och intresserade.
De flesta man möter,  om man flyger “ute” är intresserade
och de flesta undrar,  vad modellen drivs med…att den går
på el är en överraskning för  de flesta.

Ja,  jag tog massor med bilder och här kommer en drös,
som jag hoppas förmedlar en känsla av naturen vid Kattegatt.

Förresten jag såg en ung  fiskgjuse (Pandion Haliateus), som
kom flygande längs Fylleån och vidare längs havsstranden.
Jag kunde inte plåta den,  för jag hade min modell högt och
långt bort.

Ready to roll….

Man skulle ju förledas att tro att detta är skrapspår från material
transporterat under inlandsisen, men troligare att det är sprickor
i berget av erosion..jag ska förklara senare.

Det man ser av Halmstad. Två objekt som kan tillsammans
vara paradoxala: Monumenten över konsumtionssamhället,
BilTemas lager i hamnen och Länssjukhuset.

Nä, jorden är inte rund ! Den är platt som en pannkaka.
Varför fartygen försvinner under horisonten,
 det beror  på att de sjunker…

Läsidan av urberget efter inlandsisen.

På ett par ställe var berget mjukt rundslipat. Ett resultat av vågorna ?
Nja, jag tror snarare att det är resultatet av en isälv som forsat fram
under inlandsisen och där grus och sten som åkt med har mjukat
upp konturerna.

Inte för att jag är någon som helst expert på lavar,
men kan detta vara en orangelav ? Eller är det en Ägglav ?
Rättelser är mycket välkomna !

Dagens fråga: Vilken art ? Trots näbben och fjäderteckningen,
så är det nog en ejder…

Bilden inte exemplarisk, men den togs med normalobjektiv på långt håll,
därav usel kvalitet. Det man tror är en lång näbb är en teckning i fjäderdräkten.
Tror jag

Jaha, detta är varför jag kom, för att se  Fylleåns utlopp i Kattegatt.

En som heter Algot har gjort sig själv i människans perspektiv odödlig.
Jag tycker där står Algot Brun. Jag googlade runt i genealogin lite  och hittade
en som kunde passa. Det fanns bara en Algot Brun. Han föddes på 1860-talets början
i Småland, nära gränsen till Halland. Dog i tbc 1935. Troligt ? Ingen aning och tills
vi vet,  får det vara en hypotes.

Jag talade innan om sprickor och erosion. Denna bilden torde visa,
att berget är en Horst. Det vill säga en veckad bergart, som är genomlupen
av sprickor. Detta fick ju Banverket smärtsamt erfara, när de skulle
borra hål genom  Hallandsåsen. Hittills har det kostat 10. 5 miljarder
att borra hålet…..men tänk på att man vinner 18 minuter i restid…

Japp, här är Hallandsåsen utlöpare i Kattegatt, Hovs Hallar,
som är ett utomordentligt  tydligt exempel på en horst.

Denna stora tall…….

…jag undrar hur gammal den är ? Troligtvis minst 130 år.
Skulle tro virket är värt några kronor… för stammen  är en meter i diameter.

Gässen tar lite vaksam siesta efter att ha betat.

Nu var det dags att köra igång i lite flygfoto !

Fylleåns mynning i havet. Vet ni varifrån ordet “Fylleån” kommer ?

Min pilotruta…

Här är spillvatten från  Trönninge Ängars våtmarker.
Det har innan utloppet i havet passerat en kvävefälla.

Jag vill ju inte tjata, men stigarna….är det kreatur eller människor som anlagt dessa ..?

Stranden bort mot Östra Stranden…

Tre intresserade åskådare.

2 människor och en hund tackar för sig…

Här syns vattendraget, som avtappar spillvatten via kvävefällan
ut till havet från våtmarkerna. Ni kan följa bäcken från fällan till
sammanflödet med Fylleån.

Här är sammanflödet än en gång.

Jag träffade en man som var botaniker och vi pratade
lite om natur. Inte ofta man får tala med ett proffs på växter.

Varför gjorde ån denna konstiga krök ? Tja det finns säkert en anledning.

Motorvägen med sin aldrig sinande trafik maler på dygnet runt.
Man skulle haft en grusväg, så hade folk kört försiktigare.

Till höger om motorvägen våtmarkerna vid Trönninge Ängar.

Den lilla vägen till Trönninge.

Utsikt mot Påarp.

Huset, som ligger så fint, tycker jag är mycket större än vad det var förut…

Här ser man botten består både av sand och sten.

Berget går i dagen. Jag funderar fortfarande
på hur stigarna danas ? Det tycks ju inte
 finnas någon logik i hur det vindlar fram…

Här ligger resterna av en fortifikation sen kanske
världskrigets dagar eller från det kalla kriget. Öppningarna
är igengjutna, men jag är säker på att utrymmet inuti finns
kvar om utifall..

Motorvägen med sin mjuka kurva…

Inte vet jag om han som håller till här är yrkesfiskare….men mycket grejor hade han.

Fylleån heter som den gör, enligt en artikel i Föreningen
Gamla Halmstads årsbok, just som den gör, därför den
 vid regn snabbt förfyller sig. Japp, så enkelt kan det
kanske vara…

Här är en sommarbild från andra hållet mot samma motiv.

…och här är en tidig vårbild mot samma mål.

Hur mycket lax och öring har gått igenom här månntro ????

 

Här är den gamle själv. En skugga av sitt forna jag…

Slutligen en bild som visar hur kameran sitter monterad på modellen.

Nu är det klart. Packa ihop och åka hem. Vilket är snabbt gjort, om man har enkla grejor !

 

Kategorier
Okategoriserade Skärmflygeri

MODELL- OCH SKÄRMFLYG PÅ HOVS HALLAR

…en blåsig dag som i fredags.

 

 

Fredag utovat 5 m/sek nordlig vind, borde borgat för fint hangväder på HH. Men som vanligt när jag kom,  var det 2-3 m/sek. Jag vet,  att det lyfter bra på stora hanget,  även om vinden bara var 2-3, så jag tvekade inte en sekund att kasta ut min Arrow.

Märkligt att den fortfarande hänger med efter så många år och så många småsmällar,  den varit med om.

I min modell hade jag min keycam i nosen.

Jag fick nästan 2 timmar i luften uppdelat på 3 pass. Vinden låg rakt på till en början, drog sen mot väst för att åter svänga mot nord.

När jag stod där uppe,  såg jag en skärmflygkompis skärm dyka upp på det låga hanget och eftersom jag var nöjd med modellflygandet,  packade jag ihop och gick ner till honom.

Skärmen kände jag igen, för det var Kentas. Vid grinden på parkeringen träffade jag Conny och jag liftade med honom ner till det låga.

Vinden var stark nere på det låga, uppskattningsvis 8-11 m/sek, vilket är ju max vad en skärm klarar.

Kenta skulle starta med hjälp av Timo, som tjänstgjorde som ankare. Skärmen gick på sidan och Kenta åkte upp utan att kunna trampa på speedpedalen, vilket gjorde han inte fick nåt färdhastighet framåt, utan han drev upp på hanget och gled bakom. Det är en mycket farlig situation, eftersom kantrotorn kan slänga skärm och pilot i marken från 10 m höjd.

Denna gången gick allt väl och Kenta landade på åkern med full…kontroll.

Skam den som ger sig,  sa Kenta, gick ner en bit och startade. Tyvärr fick han lintrassel på vänstra delen av skärmen och i den stressiga situationen var han tvungen,  att göra en tvingande landning i ett taggigt buskage. Tursamt nog la sig skärmen över ett icke taggigt lövträd.

Med hjälp av Conny och mig fick han ut sin skärm från buskarna. Det tog nästan en timma. Inga skador på utrustning eller pilot.

Christina från Helsingborg kom med skärm och hund. Roligt att ses Christina !

Sen blevdet parawaiting och eftersom vinden var för stark,  så drog jag och Timo hemåt.

Här kommer bilder på en skärmflygares vedermödor, när vinden är aningen för stark:

Enda bilden på modellflyg från denna dagen. Ni ser kameran på nosen.

Kenta på hugget. Fin hjälm har han i alla fall. Han ser nästan ut som Tom Cruise i TopGun…

Det gäller att hålla emot, när skärmen går upp i stark vind.

Timo ankrar Kenta när skärmen ska upp.

Här gäller det att att hålla i ordentligt ! En skärm som dras upp i kraftig vind är ett stort segel !

Skärmen uppe och nu måste man få kontroll på den.

Ser ju ok ut…

…fast här börjar trasan dra åt sidan…

Kenta lättar och glider bakåt och åt vänster…

…nu är han över gärdsgården och han har inte fått ner foten på speedpedalen som ökar skärmens hastighet…

..Kenta bakom kanten och landar förhoppningsvis kontrollerat…

Här stallar och kollapsar han sin skärm.

Allt ok och under kontroll. Men det kunde blivit en allvarlig situation…

Här har vi Kenta i buskarna efter nästa startförsök…Conny stöttar.

Inte lätt att få ut en skärm från taggiga buskar. Med alla de klena linor det finns på en skärm.

Ni anar inte hur dessa kan fastna i taggarna. I förgrunden Kentas sele.

Efter en timma i buskslyet är pilot och skärm på det torra…

Sen gäller det att reda ut linorna. Det brukar inte vara svårt, men sitter det grenar i linorna,

då blir det kärvt.

…därför kom Christina med flinka fingrar och hjälpte de gamla gubbarna…

Så här såg det ut efter 5 minuters jobb. Efter ytterligare 10 minuter var det fixat.