Suomen pojat lentävät paras
Jag har så länge jag känt Matti Pyykkö och Markku Tähkäpää
beundrat deras förmåga att flyga och bygga.
Markku är en ekvilibrist då det gäller byggandet. En artist av högsta
potential. För att ge sig på sådana byggen ha gör måste man ha en
begåvning utöver det vanliga och en idoghet som få människor har.
Se på modellerna nedan och hans elliptiska vingar byggda med sitt speciella
sätt. Hur kan han få det så exakt ?
Matti är också en duktig byggare, men jag ser honom som en mer
experimenterande modellflygare med goda kunskaper i aerodynamik
och flygmekanik. Eller kanske vill jag säga, en förståelse för varför
ett plan beter sig på ett visst sätt.
Dessa finska pojkar besöker oss varje SM och det är alltid lika
spännande att se vad de har med sig på lastbilsflaket under presenningen !
Vad som fångade min blick denna gången var ankan “Anders And”.
Jag talade med Matti ganska länge om denna modell och han berättade
om svårigheterna att få den att flyga som piloten ville.
Detta SM lyckades våra representanter för vårt broderfolk inte lika bra som
vanligt, men jag antar de flyger inte bara för att vinna, utan de uppskattar den
sociala samvaron med likasinnade också.
Jag är övertygad, de kommer nästa år igen med lastbilen och under
flakpresenningen döljer sig nya överraskningar !
Denna posten handlar bara om det finska teamet och deras plan i Rinkaby,
så håll tillgodo !
En av de vackraste modellerna!
Matti med en av sina många modeller
Matti demonstrerande sin metod för fusesystemet.
Ser ni säkerhetsnyckeln i högra handen ?
Ser ni att trimtabben är direktimporterad från Italien…
Fusen på en friflygande modell är tillsammans med allt
som behövs av komplicerade kompononenter inte så enkelt.
Allt ska var enkelt och funktionellt om det går…
Maskinen som sprider stjärnpuder…
Jag tycker denna modell utstrålar…robusthet !
Fick aldrig se den flyga tyvärr…för Matti vann sin klass.
Ordet Aspjut…jag har googlat men ingen förklaring.
Någon annan som vet ?
Jag fick en förklaring av Matti:
Aspjut:
Vi, som är brist-tidens pojkar, ( 1945…), har lärt, att spara på.
Med min hemmagjord svenska, tänkte jag, att haapa är asp,
och keihäs heter spjut. Men, varför nu använda två gånger
de samma bokstäver efter varannan? Så sparade jag de andra A+S.
Jo,De gamla kloka brukade säga: när man är ung, måste man spara,
att när man blir gammal, har man nånting kvar, att spara på.
Nu i vår nollräntornas paradis, är det nog just tvärt-om?
Matti.
Finsk modellplanslåda. Kan ni finska, så vet ni vad flugorna gör om våren….
Anders And, vilket är detsamma som Kalle Anka på svenska.
Nog är det en anka alltid…en Canard.
Markkus “Gös”.
Mattis Bernfest
Markku Tähkäpää
Ett imponerande plan…
…fast jag undrar om jag vågat släppa det friflygande…?
Koppling !
Kuha flög mäktigt bra.
Mattis Bernfast flög som Lasse Larssons lika dana modell, bra.
Friflygande flygetyg
Som sagt, den vackraste friflygande modell jag sett.
Gick perfekt på linan. Vingarna uppbyggda geodetiskt.
Markku Tähkäpää
På eftermiddagen då flygarna åkt hem för dagen.
Endast min streamer och Ingvar Nilsson hangar står kvar.
3 svar på ”SM FÖR FRIFLYGANDE MODELLER I OT-KLASSEN RINKABY 2016 (DEL 10 )”
Flugan:
Våran modellflygklubb i Åbo heter Flugan=Kärpänen.
Den grundades år 1937, men jag vet inte, vilket år Markku började hänga med.
Men det kommer jag bra ihåg, när jag började där,i Kärpänen, 1958, eller 1959.
Jag har alltid tyckt om, att hålla kniven i handen.
På åldern 5…10 år karvade jag mest båtar av bark, men flygande föremål ochså började intessera mig.
De värkligen startstöt kom, när det var nån utställning om ungdomsklubbar i Åbo,1957, och där såg ja första gången Markkus modeller.
Dom var så övertygande, att ja tänkte, alldeles rikigt: Om jag vill lära att bygga flygmådeller, så gå dit.
Den tiden, att bygga modeller, var inte mera på toppen, men de var många pojkar i klubben.
En avgörande skäl, att jag ännumera nu har det lätt att draga upp mina modeller, är, att vi hadde gammal fältet Artukainen så nära stad, att det gick väl att cyckla dit med modellen.
Varenda söndag, var vi där.
Inte verkligen tävling, men såkallad lektävling på, med korta maxtider, ofta bara 1 minut.( i alla vädern).
Några bara har det i handen. De, som kör med hästarna säger det samma.
Men för-utan, att träna lär man inte.
Den tiden, det var en liten motocrossbana ochså vid fältet.
En söndag sa jag: varför inte försöka längst banan, med modellen på linan? ( det var före snurrekrokar, men man hadde redan lärt, att det lönar, att kunna hålla modellen på linan ).
Vi tränade det, på mÅnga söndags, och det var roligt.
Markkus modeller.
Efter min mening, är Markkus träarbete ännumera nästan så övertgande som på gamla goda tider.
Åldern ändo begränsar löpane, sikten och reaktionstider.
Markku har aldrig sparat på virke.
När man bygger ett hus, är det riktigt, men när man försöker, att framställa flygande föremål, är det inte så klokt, ännu dåligare med småmodeller, S1..
Det mekaniska:
Sista flöget med Kuha olyckades, när vinshens vevaxel bröt.
Det är vinsh från förtiotalet. Bara M6 gänga i vevet,
Markku ville, att ja måste förlänga ännu vevet, att det framställer mera kraft, för de Gigantiska.
Det gjorde jag, och axeln var i bruk tre år.
Nu på Kuhadagen, fick den tillräckligt, och bröt av!
Mats, ursäkta om så lång språk.
Du kan ställa på nätet det som är anpassande, och korrektera min hembakad svenska.
Matti.
Hej Matti,
roligt att lämnar en kommentar om hur det var förr.
Det är stor skillnad mot idag !
Nu är allt färdigbyggt. Ska du ha chans att bli världsmästare, måste du köpa
flera modeller för 40000 kr styck i exempelvis F1C.
Jag ändrar inget i din text, för all förstår vad du skriver !
jag är säker på att många läser det du skrivit med mycket intresse Matti,
så du är alltid välkommen tillbaka !
mats
Mats, Du kan ju översätta, på svenska, va jag tänker.
Tidens Era.
Nu, när man kan titta på, i You tube det allt, har jaG TITTAT PÅ DE aMERIKANSKA 50-TAL.
Efter, att togit sup av Chilensk vitt vin,vågar jag försetta:
Goldberg började, med sin Zipper, den Pylon-Era, i motormodeller, u. -38.
Goldberg ohcså gjorde sina Viking- modeller, med Så -kallad High-Trust system på 50- talet.
Är det inte roligt?
Det samma man, såm tänkte efter Pyon, ochdå kastade det iväg?
Frå egen erfarenvet, var det lyckåbit fint, att få fram tre flygningar i
Mats, ursäkta, och översåtta..