…inte lockar det mig till modellflyg just nu.

 

 

 

 

 

 

Regnskurar och 8 grader varmt med frisk sydlig eller
sydvästlig vind…

Jag blir helst hemma med mina modeller då.

För att inte förgås av leda i virustider, åkte vi  en
sväng till bygderna öster om Halmstad. Bara för att
komma ut lite.

Med på vår resa var mina kameror,  4 mopsar och
en kanna kaffe.

Mopsar är makalösa djur. Man kan stoppa in dem
i sina tygburar i bilen. Sen hör man inte ett ljud mer
än en och annan  diskret snarkning. Inga bekymmer.

VI passerade platser kända  av mig och hade för
avsikt att ta linfärjan från Sunnanryd till Bolmsö.

Som vanligt grinade oturen oss i ögat. Färjan inställd
just denna vecka.

Men jorden gick inte under för det,  utan vi körde
runt om och fick fina naturupplevelser. Träden står
ju nu i sin skiraste ljusgröna grönska och ger betraktaren
ett löfte om angenämare tider.

Vi körde till Klerekull,  där det gick hundratals tranor
och betade på de stora vallarna jämte mossen.

Tranor är imponerande djur inte bara utseende-
-mässigt, utan de besitter till sin storlek oanade
röstresurser,  som hörs kilometerlångt,  då de flyger.

Förutom tranor har det under en period funnits rikligt
med sångsvanar på platsen. Sångsvanen, gul näbb, tycks
ha stärkt sin population kraftigt de sista åren, kanske på
bekostnad av sin släkting knölsvanen.

Det fanns eller hördes inga storspovar i området, vilket
jag aldrig har upplevt tidigare.

Det fanns en enda tofsvipa.

Bristen på fåglar hänger kanske ihop med det kalla
vädret.

Vad vi såg många av,  var rådjur. De ser nu ganska
raddiga ut, eftersom de skiftar från den gråaktiga vinterpälsen
till den rödbruna sommarpälsen. Att de ser lite ankomna ut
nu och toviga, beror på att de släpper underullen.

Under resan passerade vi många kalhyggen, eller
som skogsägarna vill kalla det föryngringsytor.
Det ser hemskt ut.

På en plats jämte vägen i närheten av Simlångsdalen,
såg jag något gult vid sidan av vägen vid en bäck.

Det var Gul Skunkkalla, en invasiv växt som fullständigt
tagit över biotopen. Här gäller det,  att Länsstyrelsen Halland
agerar snabb

Jag mailade till länsstyrelsen och informerade med text
och bilder.

Ett djur med bra djurintelligens är kajan. Den ser dessutom
ganska rolig ut,  då den marscherar på gräsmattan.

Kolla bilderna så förstår du. Bilderna på tranorna är
tagna på ca 250 m avstånd.

Mina bilder är inte malda genom någon  PhotoShopkvarn.

Om du vill, så häng med på en rundtur.

 

Hus med fritt läge med behov av viss renovering…

Bilden blev mer verkningsfull i svart/vitt.

…och nu blir det trandans-vals-dekadens…

 

Jag medger en tofsvipa ser lite malplacerad ut här…

 

 

…ett ystert dansskutt…

 

 

 

 

 

 

Två sångsvanar  under sista delen av finalen före  landningen.

Kom i min famn…

1777 hade man stabila vägskyltar…Observera att N skrivs omvänt.
Med texten: WägWisare. Wenster til Tiraholm och Hult.
Höger til Kronobergs Län 1777
Du kan se påverkan från latinet då bokstaven U skrivs V.

En rådjursbock  350 m bort under pälsbyte.

Rak i ryggen med fast blick. Som en marscherande soldat.

Den Gula SkunkKallan. Som ska utrotas,
då det är en inkräktare i vår svenska fauna.

Jag är sömnig, jag vill hem…