Här kommer, allt enligt logikens lagar, del VIII

Ibland går det ju inte som man vill…

Modeller flyger bort och man måste leta.

Vår flygplats var vaktad i vindriktningen av vetefält, betfält och ärtfält.

Alla har en medfödd förmåga att maskera och gömma även en
i en skrikig färg målad modell.

Allt enligt lagen om allts djevflighet…

Men en friflygare ger sig inte, då det gäller att få tillbaka sin
ögonsten, även om det kostar blod svett och tårar !

I Bollerup var det vanligt, att piloter gick och till synes planlöst
botaniserade på de sådda ytorna.

Att vara friflygare, det ställer krav på fysisk spänst.

Tursamt är ju medelåldern låg på OT-flygare…så vi orkar.

Naturligtvis har ju friflygare lärt sig att bedöma avstånd på ett hyfsat sätt.
Likaså att man tar kompassriktning från startplatsen, dit modellen tycktes landat.

En del har pejlutrustning i modellen.

Kanske man skulle placera en man, där modellerna dimper ner, som
är utrustad med en radio, så han kunde kommunicera med startplatsen ?
Vidare att han var utrustad med en pejlkompass, som ger kompassriktningen
från den kända platsen, han står på ?

Då kan man ju få någon sorts krysspejl härifrån och från starten,
vilket avgränsar sökområdet.

En del hade det svårt att hitta modellen till exempel i de fält,
som hade en gröda, vilken var en meter hög.

Jag erbjöd mig att plåta från luften för att se, om jag kunde hjälpa
till att lokalisera deras bortflugna ögonsten.

Annars är ju risken, att modellen slutar i en sädsilo, efter att tröskan
kört av fältet och modellen reducerats till bitar stora som ett vetekorn….

Men även om har tillgång till flygspaning, kan det vara svårt, intill omöjligt
att finna en bortflugen modell.

Hur många bortflugna plan ligger det i den svenska naturen ???

Här kommer nedan en illustration, hur vi upplevde det.

Längst till höger Freddy Dahlstrand, till vänster om honom Göran Larsson,
vilka letade efter sina modeller,
hjälpta av längst vänster stående Freddy Dahlstrand junior.