… gör alltid intryck på mig som betraktare.
Under min senaste promenad vid havet hade inte mycket skett i naturen, som gjorde, jag höjde på ögonbrynen.
Allt som vanligt. Lagan byggde sina sandrevlar längs stranden, gråtrutar och kråkor flög sina övervakningsrundor över mig i sitt eviga letande efter mat. Trutar och kråkor är, enligt mitt sätt att se det, de mest utpräglade matoppertunisterna.
Men trots frånvaron av det oväntade malde jag pålängs den tomma stranden.
Framkommen till den plats där jag viker av mot skogsstigen, lade jag märke till älgspår, som var färska. Det var en ko med sina två årskalvar.
Jag stannade, spanade runt och upptäckte en vilande ko, som låg på en liten kulle i ett sumpigt område. Hon hörde mig, men låg kvar och lyssnade. Det är så, att älgar har dålig syn på långt håll.
De förlitar sig på hörsel och luktsinnet. Man säger att hörseln väcker och lukten alarmerar.
Jag försökte hitta kalvarna men misslyckades. Lite bilder på kon blev det och då hon kände min vittring, reste hon sig och gick iväg med avmätta steg i ett långsamt typiskt älgtrav med sin två kalvar.
Denna familj uppehåller sig i ett begränsat område och chansen att se djuren är relativt stor, om man har blicken med sig och går tyst.
Det är imponerande att se en älg på nära håll i naturen. Avståndet då jag fotograferade ca 100 m.
Att få se ”Skogarnas Konung” eller i alla fall ”Skogarnas Drottning” var det som satte krydda på min promenad och gav mig något att ta med hem.
Lite bilder tagna i uselt ljus på 100 m avstånd, därav kvaliteten…
Enda nyheten på stranden, en ilandfluten al.
Som du kan se bygger Lagan hela tiden nya revlar längs stranden.
Här är vackert…eller vad säger du ? Dramatik även i en vanligbild…
Älgkons avtryck med sporravtryck.
En av kalvarnas klövar. Ser du skillnaden…
Kon reser sig lika långsamt som jag, då jag ska upp från en vilstol…
Öron och nos…två viktiga instrument att hämta information för älgen.
…går inte fort…
Hon hade koll på mig.
”Skogens Drottning” vid Lagaoset kl 0945 24/1 2025.
