Det är den rätta beskrivningen
av den tyske piloten Hans Werner Grosse !
Hans Werner Grosse blev känd för segelflygare i allmänhet på tidigt
70-tal, den 25 April 1972 då han med sin ASW-12 flög från Lübeck
till Biaritz i Sydfrankrike.
Sträckan var 1460 km vilket han avverkade på 11.5 timmar.
Det blir 126.9 km/tim i färdhastighet. Utan motor !
Ingen har hittills slagit det rekordet. Hans Werner innehar
50 olika segelflygrekord.
För en tid sedan såg jag en dokumentär på den tyska kanalen NDR,
Nord Deutscher Rundfunk, som var en berättelse om Grosses flygliv.
Det är värt att lägga 10 minuter på det.
Hans Werner i sin kärra med Karin i baksits
.Kan man tro, han är 93 år ung ?
Hans Werner nu mer än 90 år gammal, är en mycket aktiv segelflygpilot.
Åskådaren fick följa hans sätt att leva, som gör att han är så fysiskt
och psykiskt stark. Han äter vettigt, tränar varje dag löpning och är
gift med en yngre fru, som heter Karin , som också är segelflygentusiast
och vilken åker baksits med hans Werner då han flyger.
När man förnyar sitt cert i dag måste man avlägga test med
arbets- EKG och det har inte Hans Werner några som helst problem
att klara.
Hans Werner bor i Lübeck i Schlesvig-Holstein, vilket alla vet finns
i norra Tyskland.
Där har han sina nuvarande segelplan, en ETA och en ASH-25.
Att kunna ha ett sådant plan som ETA är ett fåtal förunnat,
då priset i luften med allt i är 4.7 miljoner kr.
ETA är en grekisk bokstav som inom fysiken betecknar “Verkningsgrad”.
Just verkningsgraden är ju ett av fundamenten för flygplanet.
Grosse föddes i dåvarande Swinemünde , som då tillhörde Tyskland
i Ostpreussen. Nu tillhör det Polen och heter Świnoujście.
Före kriget lärde han sig segelflyga med SG-38 och Grunau-9.
Här upplevde han en krasch och skadade sig, men han repade
sig.
Hans Werner var under kriget pilot i Luftwaffe och flög Ju-88 och
Heinkel 111. Han åkte i backen och Medelhavet tre gånger utan att
skada sig och klarade sig genom kriget.
Flygplanet han flyger nu, en ” eta “(med små bokstäver) och som har
registreringen D-KETA, är en 2-sitsig helkompositkärra.
Den är handbyggd i endast 6 exemplar och anses vara det mest
högpresterande, som finns att få tag i för att tävla i öppna klassen.
Detta planet kräver tre gånger så mycket hantverksarbete jämfört
med en seriebyggd produkt.
Det sätter ju naturligtvis sitt avtryck på prislappen. Att det kräver
så mycket arbete beror på de små toleranserna som krävs på allt.
Flygplanet har en spännvidd på 31 meter……
Bästa glidtal är 1:70 ! Som jämförelse har en Bergfalke,
vilket var det allmänna skolningsplanet i Europa ca 1:28 i bästa fall.
Men som sagt, det glidtalet det får inte piloten/ägaren gratis…
Studerar man polarkurvan, ser man, att i stilla luft med 140 km/tim,
har du en sjunkhastighet på 0.8 m/sek.
Jag kan tänka mig, att om man ska jämföra med en Bergfalke,
som alla känner till, skulle man vid motsvarande hastighet,
140 km/tim ha en sjunkhastighet på 2.8 m/sek…alltså 3.5
gång mer än det moderna planet.
Hans Werner säger också på en video, att flygplanets styrka är
den låga sjunkhastigheten vid högre hastighet.
Alltså en mycket gynnsam polarkurva.
Flygplanet har en infällbar motor, vilket gör att man kan starta utan
bogserkärra. Motorn sitter på en pylon bakom kabinen och kan fällas
liksom propellern fällas upp eller ner. Motorn är av olika fabrikat,
Solo och Wankel och de producerar 50-85 bhp.
Flygplanet har ett mycket stort sidoförhållande på vingarna,
vilket ni kan se på bilderna. Att bygga dessa smala vingarna
ställde stora krav på konstruktionen, för man skulle få det att hålla.
Betänk hur man löser linkage till klaffar, skevroder och bromsar,
då vingen flexar och vrider sig vid ökad flyghastighet.
Vingarna har som alla högpresterande plan mycket noggrant
utformade winglets, för att minska det inducerade motståndet.
Dessutom minskas risken för hastighetsinducerat spets och
roderfladder.
Under flygutprovningen, då man provade spinnegenskaperna,
fick man ett vingbrott, varvid de båda ombord fick stiga ur och
räddade sig oskadda med fallskärm. Planet flatspann ner till marken,
där det landade relativt oskatt.
Flygplanet modifierades, reparerades och flög igen efter 4 månader
och fick sitt luftvärdighetsbevis.
Här kommer lite data på planet:
Besättning: 1-2.
Längd: 9.84 m
Spännvidd: 30.9 m
Vingyta: 18.6 kvadratmeter
Sidoförhållande: 1:51.33
Max startvikt: 850 kg
Max vingbelastning: 45.7 kg/kvadratmeter
Högsta tillåtna hastighet: 280 km/tim
Glitdal: 70
Pris: 4.5 miljoner kr
Hans Werner tävlade i öppna klassen i Lüsse-Cup i Tyskland 2009 och
kom trea i premiären.
Att äga ett sådant plan som Hans Werner har måste vara mer eller
mindre en dröm.
Han ställer sitt andra högvärdiga plan, en ASH-25 till förfogande
för unga piloter från de nya förbundsländerna, så de får möjlighet
att prova det bästa som finns.
Hans Werner och hans fru reser runt i världen med sin kärra,
där det är bäst förhållanden för segelflygning. Exempelvis Australien,
Namibia, USA och Sydafrika.
Det gör han rätt i !
Han har lagt upp några av sina flygningar på YouTube och för den
hängivne flygintresserade, är de mycket sevärda.
Klicka här, så finner du länken till Hans Werners kanal hos YouTube,
där det finns fina videofilmer. Alla är mycket sevärda !
Jag kommer att lägga upp mera om Hans Werner Grosse.
Hoppas träffa honom i Lübeck till sommaren.
Här kommer bilder.
Bilderna härstammar från Wikipedia, från tillverkarens hemsida
och klipp från Grosses uppladdade filmer på YouTube..
Här kan ni se det höga sidoförhållandet på vingarna och wingletsen.
Detta är flygning !
Hans Werners flygplan, D-KETA
Motorpylonen uppfälld.
På fenan står pilotens initialer, HW
Här kan betraktaren förstå konstruktörernas
problem att kunna bygga en stark och vridstyv vinge.
Förutom hans initialer på fenan står också den grekiska bokstaven
“eta”. Jo det heter så.
Tänk om jag fått flyga och uppleva detta plan…?
Bild klippt ur deras flygning tur och retur till Polen. Bilden från Lausitz i östra Tyskland.
Här sitter vi bakom Hans Werner. Instrumentbrädan till vänster
överst variometer, under kombinerad variometer/höjdmätare,
som visar nästan 7 m stig och till höger GPS. Hans Werner med
vänsterhanden på klaffhandtaget för att kunna utnyttja termiken bäst.
Karins extrainstrument. Displayen visar hur planet flyger i termikblåsan(det röda)
den egna flygningen markeras av den streckade linjen. Till höger hastighetsmätaren,
som visar 120 km/tim och under en integrerad variometer och höjdmätare.
Till vänster nertill GPS.
Video från flygningen Lübeck-Polen tur och retur.
Här passerar man Elbe i det tyska landskapet.
Hans Werner brantar på med 2 G, vilket vingarna indikerar.
Klart vingarna torderas...
Hans Werner med fru på väg tillbaka mot Lübeck efter mer än
800 km flygning tur och retur Polen. Ser ni ulltråden på huven ?
Den avslöjar direkt om man flyger orent. Om tråden lutar kanar
du eller glider du…