En osannolik racerbil eller ?
När jag fick syn på denna fantastiska engelska bil i depån,
var det inte utan, att jag studsade till.
Kan detta var på riktigt, tänkte jag, vilket det var !
En Austin A 35 !
Jag måste medge, att jag inte förväntat mig att finna just denna
modell på en racerbana…
Varför ?
Jo historien bakom mitt bedömande var det faktum, att en
tjänsteman i stadens förvaltning som var boende på samma gata som
vi, hade blivit den lycklige ägaren till just en sådan vagn.
Årtalet var ca 1953, så vi ska 63 år tillbaka i bilismens historia.
Färgen var ljusblå och den såg ut som tre uppblåsta såpbubblor
med sina runda former.
Denna bil var märklig. Under sommarhalvåret skulle familjen
bestående av en kortväxt korpulent man, hans hustru, som tycktes
vara 2 meter lång och de två barnen, varje söndag stuva in sig i deras
Austin för en nöjestur.
Problemet var bara, att bilen startade nästan aldrig. Föreställ dig
den lille fete mannen, svettandes, övervakad av en irriterad hustru
och med barnen hoppandes i baksätet och samtidigt försöka få igång
den trilskande motorn…
Under tiden han förgäves försökte få igång motorn hängde folk
i fönsterna och studerade spektaklet. Så gick det till förr i tiden,
om något avvek från rutinen på gatan, där man bodde.
Emellertid, motorn ville icke.
Men i huset bodde en motorkunnig person, som förbarmade sig
och kom ner för att assistera Austinägaren.
Jag minns, då han startade motorn, att den rök våldsamt vitt.
Sonen i familjen var ju utsatt för vårt spott och spe, för att den aldrig
startade och vi sa, att det var en skitbil. Varvid han som enda argument
hade: Nä, det är ingen skitbil, det är en Austin !
Historien är inte slut. I september ställdes den blå pärlan på gatan vid
trottoaren, för det var så, att mellan oktober och mitten av april var det
fullständigt omöjligt, att starta motorn.
Det var vid denna tiden, då det inte fanns datumparkering eller
parkeringsvakter, så en bil kunde stå månadsvis på gatan.
Mannens Austin stod stilla i sitt ide på gatan och då snön kom,
öste plogbilarna upp snön mot bilen, så i februari var det en stor grå
snö- och ishög, som under sig gömde en Austin.
I slutet av april, då snön och isen smält, kom mannen ut med en
galvaniserad hink med tvättmedel och vatten för att få bort vinterns
avlagringar.
Efter detta, gällde det att få liv i motorn. Det blev samma ritual som
förra året. Först försökte mannen starta, tills startmotorn stannade
med ett knäppande ljud, då solenoiden inte orkade gå fram och sluta
strömmen till fälten i startmotorn eftersom 6-voltsbatteriet var utkört.
Grannen kom ner, kopplade extra batteri, hällde lite bensin i förgasaren
och startade.
Aldrig var väl Austin 35 ägaren så stolt som i detta ögonblicket.
Mannen blev utsatt för spott och spe av oss busar och drog slutligen
konsekvenserna av sin tjuriga Austin och köpte en Hansa Borgward,
som var grön. Det fanns då bara den färgen…
Denna bilen hade en annan märklig egenskap. Motorn hostade vid
gaspådrag. Inget diskret hostande utan ett astmatiskt nästan
kvävande ljud från motorn.
Jag minns, sonen sa, att Borgwarden inte orkade köra uppför
Hallandsåsen, för då kvävdes motorn av hostattacker..
I stället fick man köra vägen runt åsen öster om den för att så
småningom kunna ta sig till färjan i Helsingborg för äventyrsresan
till Köpenhamn.
Tiden för detta drama är ca 1952-1954.
Ja, detta är bakgrunden till min syn på Austin A 35.
Jag fick lite bilder på denna fina bil. Tyvärr upptäcktes vatten i
cylindrarna, så föraren kunde inte köra på söndagen. Otur.
Jag fick inte de bilder på banan jag ville ha, men nästa år…
Kanske topplockspackningen ?
Här kommer några bilder på en skönhet, som säkert bär med sig
en intressant historia .
Enligt startnummer på bilen körs den av Tobias Svanberg Frändefors.
Tänk om den stackars mannen på vår gata vetat om, att han egentligen
var den lycklige ägaren till en möjlig racerbil !
Vad är en Porsche 917 i 362 knutar på Le Mans Mulsanne raka,
mot en Austin balanserande på gränsen i en kurva på Falkenbergsbanan ?
En mycket vacker bil.
Synen som väckte mina nostalgiska känslor.
Alltså de rundade formerna…
Säkerhetstank för bränslet.
Nice and clean
Maskinrummet
Här har man konstaterat, vatten i cylindrarna :=(
När jag ser denna fronten, då får jag lite Alfa Romeovibbar av kylargallret…
När jag ser märket på batteriet, minns jag vi sa, att Lucas uppfann mörkret…
Den stolta logon som visar staden Oxfords emblem med en stiliserad oxe och havsvågor.
Då det är tennistävling i Båstad, brukar ju det vackra folket köra och visa
upp sig i Ferrari, Lamborghini och andra fina bilar. Men hade jag fått välja att
glida fram på Båstads huvudgata i kvällsljuset, då hade jag valt en Austin A 35 !
Den hade väckt mest beundran.
Det kommer mer från Falkenberg Classic-2016 !
