Jag fann detta fina tidsdokument under en irrfärd på YouTube.
Heder åt de som tar sig tid att samla och sammanställa dessa
kulturminnen.
En speaker som sakligt berättar till unika bilder är något
man inte ser alltför ofta.
Intressanta fakta framställs, som då han beskriver första
starten med J-21.
Om du råkar ha vägarna förbi Malmen, gå in besök
Flygvapenmuseet och upptäck vilket STORT flygplan
en J-21 är !
Här kommer videon.
Enjoy !
Detta är sista rapporten från den fina uppvisningen på F 17 Kallinge.
Den sista delen av uppvisningen omfattar F 18 Hornet och flygplan 39 Gripen.
Man kan väl säga, utan att ha gjort en riktig marknadsundersökning, utan bara hört,
vad folk ansåg, att detta skulle vara höjdpunkten på uppvisningen.
F 18 Hornet är på sitt sätt ett imponerande flygplan. Fast mest beroende
på sina två starka motorer. Hornet är i utvecklingen äldre än Gripen,
vilket man såg, då de båda flög efter varandra i programmet.
Gripen var mera rörlig och följsam. Hornet litade på sina motorer.
Naturligtvis är ju Hornet eller Superhornet inget dåligt plan, men
vår Gripen slår det.
Då jag ser Gripen, slås jag av dess förmåga att svänga snävt med full kontroll.
Det är viktigt för att kunna komma i skjutläge med både robotar och akan.
Sen ska man vara medveten om, att ett plan som uppvisningsflyger i regel
är avplockat all utrustning, som inte oundgängligen behövs.
Ett plan med full vapenlast, fulltankat och med fälltankar…det flyger
helt annorlunda.
Man hör ibland sägas, att de ryska Mig-29 och de olika Su-modellerna
de kan ju flyga hur som helst tycks det……då säger jag bara,
häng på full vapenlast och tanka fullt, så får ni se hur det går….
Nåväl, uppvisningen var mycket bra, som alltid då Flygvapnet står
som arrangör och vi upplevde en vänlighet och hjälpsamhet från
funktionärer och frivilliga, som vi aldrig gjort förut.
Vi kommer gärna tillbaka.
Var Flygvapnet ska ha sin huvuduppvisning 2015 vet jag ej, men jag tror,
att F 7 i Såtenäs ligger bra till för det.
Här kommer de sista bilderna:
Plan och pilot på F-18 Hornet kom från Schweiz.
Piloten genomförde en bra uppvisning.
Men den finske piloten som flög Hornet vid den sista
Göteborg Airshow ….det var något annat !
Ni vet hur finländarna kör rally….
hade ni sett han som flög i Göteborg,
hade ni sett hur de flyger F 18 också !
Ser ni vortexen vid avlänkningen på kroppen framför vingen ?
Det ska styra luften till vingen på det sättet aerodynamikern vill.
Här syns det tydligare.
Att det ryker på ovansidan av bärytorna, beror på att man vid belastning
tvingar vingen att skapa mera lyftkraft.
Flyger du med 5 G, ska vingen skapa 5 gånger mer lyftkraft,
annars slutar planet att flyga.
För att skapa denna lyftkraft ökas strömningen rund vingen
(Ni kan googla på Khutta-teoremet om ni vill lära er mer)
när strömningen ökar, så sjunker trycket enligt Bernoullis Lag
och då kondensera fuktigheten och blir visuell som på ovanstående bild.
Japp såede
Nu är det ju så, att under en uppvisning flyger man ofta med mycket höga belastningar,
enligt en Gripenpilot jag pratade med upp till 9 G…..
varför dessa kondensationsstrimmor ofta uppträder.
F-18 Superhornet byggdes i första hand för US Navy som en ersättare för F 14 Tomcat.
Ni vet, det planet som hjälten Tom Cruise låtsades flyga i TopGun…
Denna bild på en F-18 som gör en passering med hög nos,
väckte minnen från Göteborg, när den finske piloten gjorde
samma sak med mycket mer anfallsvinkel och mycket mer SISU !
Här kan ni se strimmor från vingspetsarna också orsakade av hög belastning,
som skapar lågt tryck
Förbipassering i 950 km/timman
Upp genom en looping med positiva G.
Två saker att notera i denna branta sväng med mycket belastning:
Han flyger med full EBK och med 12 grader klaff.
Jo den dånade rejält !
Ännu en gång på väg upp i en looping
Här demonstrerar den schweiziska piloten, att han kan fälla ner sin arresting hook
…..fast har man hangarfartyg i Bodensjön….
även tankningsarmen för lufttankning är uppfälld.
Planet tyckte jag inte var så där i aerobatiken…kanske man är kräsen nuförtiden ?
Här avsluta Hornet uppvisningen…
…genom att blinka med sitt röda öga.
…och sen startade den svenska stoltheten SAAB 39 Gripen.
Gripen, det enda planet i sin generation som sen flera år är operativt.
Jo jag vet att Typhoone eller Eurofightern flyger, men det är inte helt
operativ än trots milliarders milliarder i investeringar.
Med operativt menar jag att flygplanet är på förband och kan lösa sina taktiska uppgifter.
Som sagt, Gripen har makalös acceleration.
…och den kan flyga sitt program i en otroligt liten box…
Vi som svenskar, jag skriver detta på Sveriges Nationaldag, kan vara stolta,
att vi som ett litet land har kunnat bygga detta ett av världens bästa flygplan !
Ett av Gripen paradnummer är en Slow Roll.
Jag pratade med en flygförare på Gripen och frågade han hur det kändes att
tända full EBK på 30000 fots höjd….
Ojoj, sa han. Det är som att sitta på en nyskjuten kanonkula.
Min kommentar var: Jag är avundsjuk på dig.
Det är mycket gas som kommer ut där bak…..
Gripen är ett estetiskt tilltalande flygplan. Det ser ut att kunna flyga bra
Här släpper piloten ir-facklor, vilket är spektakulärt.
Detta är ju en typisk ”Gripenbild”.
Fullt spett på motorn. Kolla vingarnas böjning med ökad belastning.
Här kommer förbiflygning med hög anfallsvinkel.
Ser ni nosvingen, hur den jobbar ?
Det är den som i huvudsak
flyger planet i denna attityden.
Fart och fläkt bildligt och bokstavligt.
Upp i en looping. Vad piloter får tänka på vid looping på låg höjd
är den gamla regeln, att man kommer inte ur en looping på högre
höjd, än den man hade, när man gick in i den…
Mera ir-facklor.
Ir-facklor används för att lura ir-robotar av olika slag.
Dels Mark-Luftrobotar och dels flygplan-flygplanrobotar.
Man vill alltså att roboten ska låsa på någon av facklorna,
som är gjorda för att emittera just den våglängd på
ljuset, som sökaren i ir-roboten är känslig för.
Så allt är anpassat.
När transportplanet Hercules släpper facklor blir skyn full av ljus.
Våra flygplan blev utrustade med ir-facklor eftersom våra uppdrag
i Afganistan krävde det passiva skyddet.
Dags för landning.
När jag talade med piloten, sa jag att det sägs, att Gripen är lättflugen..
Ja sa han, de piloter som provflugit Gripen från andra flygvapen
har samfällt sagt, att Gripen är en pilots dröm.
Han sa, att med hänsyn till min flygerfarenhet, skulle han
kunna lära mig starta och landa Gripen på en dag…….
Det indikerar hur lättfluget planet är. Vilket i sin tur ger
piloten tid och resurser att hantera alla systemen, som finns
ombord på flygplanet.
Ja kära besökare, det var vad jag hade att redovisa.
Hoppas det föll i god jord och jag tar både positiva
och negativa kommentarer med glädje !
När man som vi är intresserade av äldre militärflygplan, finns det ju en bukett
av flygplan, man önskar vi hade fått se i luften.
Ett av dessa är ju det svenska jaktplanet J 22. Vill ni läsa om det, så kan ni googla.
Det finns ett i bra…skick i Ängelholm tror jag. Det brukar i alla fall taxa runt på
uppvisningarna, dock inte flyga. Vad som återstår, innan det får luftvärdighets-
bevis, sägs vara, utan att jag kan vara bergsäker, en röntgen av vingbalkarna.
Hoppas man får till det, så denna helsvenska konstruktion kunde komma i luften !
Ett annat önskeplan är J 21. Har jag inte helt fel, pågår en renovering av en sådan
just nu.Hur långt renoveringen fortgått, vet jag inte, inte heller om den ska renoveras
till flygande skick. Men det finns säkert de, som vet läget.
En B 18 kan man bara drömma om att få se i luften. Vi har en delvis renoverad B 18
på Flygvapenmuseum på Malmen och det är nog, vad vi får nöja oss med. Denna B 18
tillhörde en av de som havererade vid hamnen i Härnösand vid en vinterflygning.
Planet bärgades omkring 1980. Flygplanen kom från F 14 Halmstad.
Jag minns då B 18 skrotades i min hemstad Halmstad genom en lokal skrotfirmas
medverkan. Skrothandlaren var god vän med min far och jag minns, han sa, att bara
glykolen i kylarna, som han tog tillvara på, gjorde att affären gick ihop…
Hade vi haft kvar motorerna, DB-605B, kunde vi tjänat pengar i dag. De är
väldigt eftertraktade.
En annan kärra som hade varit rolig att se i luften hade varit ”LillDraken”.¨Den
kärran som byggdes i halv skala för att testa olika konfigurationer på J 35 Draken.
Lilldraken hänger i taket på museet i Malmen nu.
Här kommer nu bilder, på vad som bjöds i nästa del av flygprogrammet:
En rote, bestående av BilTemas Mustang och Spitfire, startar.
Två av de yppersta kolvmotordrivna planen från WWII.
Som jag sagt flera gånger, Spitfiren är elegantare.
Man märker också vid passeringar, att Mustangen har ett dovare motorljud
trots samma motor, en Rolls Royce Merlin.
Man ser också skillnaden på propellrarna…
Tvära spetsar på Mustangen och rundade på Spitfiren.
Här delar roten upp sig, så Spitfiren fortsätter uppvisningen ensam.
Undrar vad kostnaden ligger per flygtimma för ett sådant plan ? Jag tror ca 20000 kr.
Det speciella hos Supermarine Spitfire är ju den elliptiska vingen.
Den var revolutionerande då den kom. Inte var den bara elliptisk,
profilen var mycket tunn jämfört med motsvarande plan vid denna eran.
Ännu en djärv tanke av konstruktören Reginald Mitchell.
Beväpningen var 2 x20 mm akan och 4 x 7.7 Browning ksp.
Vi kan vara glada, att vi får se ett plan, som är 70 år gammalt i luften
genom entusiasters försorg och idoga arbete !
J 29 ”Flygande Tunnan” startar och svänger omedelbart vänster.
Ser ni tofsvipan på denna suddiga bild ?
Här syns fågeln i alla fall. Detta var mycket nära vid denna förbiflygningen.
J 29 hade ingen radar av förståeliga skäl, när ni ser hur den ser ut.
Man kan ju inte, på grund av saknaden av radar,
säga att det var ett allvädersjaktplan.
Det fanns helt enkelt ingen plats att placera en radarantenn på planet.
Åtminstone inte på ett vettigt och praktiskt sätt.
Om planet är vackert….Tja…?
Alla J 29 modifierades med ny vinge, som hade ett ”sågjack” i framkanten,
för man skulle höja det kritiska Machtalet.
Här stiger piloten under belastning.
Vid ökade G måste vingen producera mer lyft och då ökar det inducerade motståndet,
som manifesteras i form av spetsvortex i vingspetsarna.
Tack vare det låga trycket kondenseras fuktigheten och blir till vattenånga,
som syns tydligt.
En klassisk konstflygkärra Pitts Special.
Denna piloten flög bra enligt min åsikt och var en av höjdpunkterna på uppvisningen.
…ibland önskar man lite annan färg på röken….
…men det är väl en kostnadsfråga…
Viggen startar
Det hörs, när detta relativt stora plan startar med full EBK.
En bild man minns från många uppvisningar. Det glödande utsläppet från EBK:n i motorn.
Viggen är ju ett nytänkande av sin tid med nosvingen, vilket nu nästan alla jaktplan har.
Trots sin storlek accelererar planet bra tack vare en mycket stark motor.
Passage i 900 km/timman
Viggen kan flyga med mycket anfallsvinkel, utan att gå överstyr.
Den rollar som på ett snöre, rätt flugen,.
Passage i låg fart med ställ ute.
Jag minns när den visades på Le Bourget för första gången..
Direkt efter kort start rollade piloten……han blev förbjuden att göra det.
Antagligen för fransmännens Mirage inte klarade det.
Vid förbiflygningen med ställ ute visar piloten hur stabilt planet flyger
trots gungningar i rollplanet i låg fart.
Sedan in med stället, full EBK och flyg ut.
En intresserad åskådare.
På finalen
Ni kan lägga märke till, hur hög nos han landar med.
Bra, för då får man ner farten fort.
Här kommer Mustangen tillbaka för sin enskilda uppvisning.
Undrar vad man får ge för en sådan kärra på marknaden ?
Piloten flög förbi flera gånger och vinggled, för att fotograferna skulle få bra bilder.
Jag frågade en pilot, hur han upplevde motorkraften….han sa, att den var brutalt stark.
Ändå flög han moderna jetplan i flygvapnet.
Jag tycker att Mustangen flyger något bättre aerobatik jämfört med Spitfiren.
Mustangens laminära profil var också en ny innovation,
vilket gav goda lågfarts och högfartsegenskaper.
Passering i hög fart….alltid en upplevelse för öga och öra.
Alltid värd att se på, P-51 Mustang.
Ännu en av Sten Perssons fantastiska friflygande modeller.
Denna J29 Flygande Tunnan drivs av en Rapier L-2 motor
som enkelt uttryckt är en jetmotor byggd i Tjeckien?.
Denna motor fungerar som de gamla Jetexmotorerna.
Flygplanets vikt är ca 25 gram och spännvidden 40 cm
eftersom skalan är 1:25
Sten berättar att ovanstående modell flög väldigt realistiskt
och bra. Tyvärr fattade modellen eld vid ett haveri i somras
och brann upp. Ett storslaget slut för en fin modell!
Här kan ni se och läsa om just jetdrivna friflygmodeller:
Om Rapiermotorn och friflygandemodeller:
http://jetex.org/models/plans/plans-air-rapier.html
Här är fakta om J 29 Flygande Tunnan:
http://medlem.spray.se/superswede/F22/j29.htm