…jo ut i naturen cykelburen.
Ibland är ju väderläget sådant, att även en så lidelsefullt
intresserad modellflygare som jag avstår från flygeri.
Men, nåt måste jag göra för att hålla mig sysselsatt.
Jag kan inte sitta och vänta på sådant, som inte kommer
att ske…
Därför tog jag kamera och cykel och begav mig ut i det
halvdimmiga, gråa och sura vädret.
Jag, blir i alla fall inte upplyft av vårt nuvarande väder.
Vinter vill jag ha med snö och -10 C !
Då jag kom till Lagan hade det klarnat upp och solen
tittade fram. Det kan du se på bilderna.
Tills rätt väder kommer, kan du ögna igenom
fuktiga naturbilder. Inget att yvas över, men lite
av jag såg längs mina strövande vid Fylleån och Lagan.
Vid Fylleån…fuktigt dimmigt. Inte är detta upplyftande nu.
Vid Tullgrens kvarn fanns relativt mycket vatten vid fångdammen…
Bilden har jag tagit med 1 sekunds slutare för att skapa en känsla
av rörelse…
Här samma motiv tagen med 1/500-dels sekund. Inte lika verkningsfullt eller ?
Fast bilden triggar min hjärna att uppleva ljudet av plaskande vatten dock…
Den sneda konstruktionen är en laxtrappa, som ska underlätta
för den återvändande vandringsfisken att nå sina lekområden.
Jovisst, den är på gång…naturen.
En gren med torra löv som ger en illusion av en dansande urtidsfågel…tycker jag i alla fall.
Strömmande vatten kan vara vackert, då det till synes
med lätthet ramlar över kanten. Har du tänkt på hur
mycket energi det finns i fallande vatten ? Fantastiskt.
Jag fascineras av solljuset, som silar genom en svensk granskog.
Jag finner det personligen svårt att passera detta motivet utan att föreviga det.
Mina associationer går till konstnären John Bauer.
Denna, den större Strandormen med kraftiga horn liggande på lur vid stranden av
Laholmsbukten hade säkert raspat i halsen på den, som spetsat på att äta upp honom…
En gammal bekant, den gamle gårdvaren kämpade på med trötta steg i den mjuka
sanden med sin tunga packning. Men han ger sig inte. Han har haft revir vid
Lagaoset i 7 år. Lite rynkigare i ansiktet bara har han blivit efter tidens påfrestningar…
…men vem blir inte det ?
Bäcken som avvattnar naturvårdsområdet. Viktig reproduktionsresurs för vandringsfisk.
Jag tycker länsstyrelsen kunde dämma upp vattendraget bakom dynområdet på gränsen mot
den strandnära skogen. Det hade skapat en fin biotop för flora och fauna.
Detta är det ständigt föränderliga Lagaoset…Lagans mynning ut i Laholmsbukten.
Dagens enda bild med ett egenvärde…tycker jag.
Dynerna förändras hela tiden. De eroderas ner och byggs upp.
Geodynamik. (Geo=Jord, Dynmik=Rörelse)
Lagans vatten pacificerar Laholmsbuktens vågor.
På andra stranden en man som bruka leta bärnsten . Fast varför rotar han i det,
som Lagan fört med sig? Där finner han garanterat ingen bärnsten.
Jag frågade, om han hittat något under sina ständiga sökexpeditioner
..Nä, sa han. Jaja, han får ju frisk luft i alla fall under sina promenader.
Jag rekommenderade honom att åka till Ravlundastranden för att hitta bärnsten.
Tyvärr har jag inte namnet på denna träskallen, som låg och kisade i det plötsliga solskenet.
Men med hans markerade överbett får jag vibbar från Bart Simpson.
Denna Pilödlan (sagitta lacerti) blängde lite ogint och misstänksamt på mig, då jag hastade förbi.
PimPim 9 år säger att både hon och jag börjar gråna i skägget…
