En lastseglare från tiden för Andra Världskriget.

Ingvar Nilsson håller på med en friflygande version av denna kända
lastseglare.

Suffixet  Hadrian, som flygplanet hade i England,  kommer från  den
romerske kejsaren med samma namn. Kanske mest känt i England på
grund av Hadrian´s Wall.

Här kan du läsa och få lite fakta om flygplanet. Dessutom finns det gott om
film på nätet, som beskriver planet och dess betydelse för möjligheten att
genomföra en luftlandsättning med både personal och tyngre material.

Ingvar bygger en modell som har spännvidden 120 cm.
Jag hoppas få fler  bilder på hans bygge,  allt eftersom det fortskrider.

Alltid intressant att se hur ett bygge med en relativt ovanlig modell utvecklar  sig.

En Waco hänger i taket och på golvet bogserkärran C-47 Dakota.

Rejäla don. Kan tänka mig båda piloterna  kunde behöva hålla i ratten
under för planet påfrestande situationer. Basinstrumenten från vänster:
Hastighetsmätare, variometer, libelle och girindikator, höjdmätare och
kompass. Hjulbromsarna sitter som tåbromsar ovanpå sidoroderpedalerna.

Hela konstruktionen utstrålar  enkelhet och funktionalism.

 Ingvar skrev:

Här kan du se, vad jag håller på med. 

Jag får anledning att återkomma till dig,  när bygget är klätt och det är
dags att inreda styrhytten.

Spännvidd 1,2 meter – skall nog vara lättare att hitta än den gula Slingsbyn.
Bygger från en friflygritning från RCM&E i skala 1:19,  som visade sig i det
närmaste bortkastat arbete. Vingspetsarna felvända (uppochner),
ena vinghalvan är ritad 10 mm längre än den andra.
Ingen angivelse om var och hur,  man skall dra upp den i luften.
Kroppen har en starkt förenklad form.

Var tvungen att göra en Willys Jeep i rätt skala för att testa, så jag inte sätter
någon stagning e d för tajt.
Just nu letar jag efter lämplig plast att göra fönstren av framme på nosen.

Ingvar

Här en ritning med en modell försedd med elmotor,  men som i övrigt är korrekt.

Ritningen och bilderna tillhandahållna av Leif Friman Trelleborg.

Kroppen med en profil på en Willysjeep, som anger hur stor kroppen behöver vara i skala.

Så här beskrivs planet i tidskriften “Flying”

“The Waco CG-4 Hadrian played a critical role in the war, landing thousands
of allied soldier behind German ines with guns and equipment. Cheap to
build and easy to fly (if not land), the CG-4 could carry a jeep or Howitzer
into battle, along with the men to operate the machines. After D-Day
, the gliders were simply abadnoned in the fields on which they had landed.|

Another wave of support came many hours later in the form of thousands of soldiers
arriving on scene in gliders, American-made Waco CG-4 Hadrians and the larger
British-made Airspeed Horsa models. The gliders were forced to arrive in the pre-dawn
hours, since the airborne troops, who would already be on the ground, could not afford
to wait many hours before re-establishing the supply of equipment and troops they would
need to fight German soldiers. The prospect of a night landing in a glider into occupied
territory, into fields riddled with defensive features and rocky farm fence lines, terrified
pilots and soldier occupants alike. After the battle some pilots reported not being able
to see anything until their craft touched ground in a near-stall.

Despite the anti-glider poles and ditches the Germans had created in larger fields across
the area and the numerous and closely spaced hedgerows of the countryside, the glider
invasion was a success, though, again, many of them failed to find their intended
landing zones. Many gliders crashed, some with fatal results, including rough landings
that dislodged heavy equipment that killed the gliders’ occupants.

The Waco gliders could carry around 15 troops, including pilots, though many were
used for transporting heavy equipment, including Howitzer cannons and Jeeps.”

Nytt  från Ingvar Nilssons bygge.

Ingvar skrev bland annat om en träningsdag i Gendalen och sin lastseglare.

“Hej Mats!
Efter gårdagens träff i Gendalen med hela 7 deltagare avslutades
sannolikt årets trimträffar med helt fantastiskt väder. Jag har nu
en mycket välflygande Skylady II och Lasse Larsson spannn som
en katt i vintersolen. Då är det bara att vänta på Lilla Friflygcupen,
kanske blir det en post-tävling denna vinter. Skulle vara bra att
öva på start. Hörde att den som flyger utan medhjälpare och inte
har startramp kan lägga modellen i ett dike!

Jag har även nu fått snurrekroksstart demonstrerad. Jag har
tittat på dessa märkliga grunkor,  men inte fattat varför det heter
snurrekrok,  men nu har jag sett detta med egna ögon och det
måste se komiskt ut vid en tävling med en massa segelmodeller,
som deltagarna håller i luften i cirklar,  för att när luften bär bättre
öka hastigheten och koppla loss med ett våldsamt ryck.

WACO Hadrian börjar likna något nu. Jag hade jättegammalt
papper,  som jag fått av Alf Eskilsson. Detta papper,  PLYSPAN,  är
mycket trevligt att klä med. Fiberriktningen ligger tvärs på pappret,
vilket passade bra,  så jag kunde klä yttre delarna på vingen och limma
ihop mitten därefter. Spännvidden blir 130 cm ser jag nu,  när vingen
är ihoplimmad. Jag valde,  att inte göra den delbar. “