Mitt termikgnetande betalade sig i sista änden…

Väderutsikten tisdag var solsken, 25 C och sydostliga
vindar 2-5 m/sek.

Såg fint ut för en termikrunda med Avan. Det gäller
att passa på…

Så det blev en tripp till ett av mina termikflygställen
och jag startade redan kl 0900. Inte ett moln i skyn
och ca 4 m/sek sydost.
Inte heller fanns det några rovfåglar och här vet jag,
att glador häckar.

Så himmeln för termikflyg var min. Start och stig till 100 m,
där jag stängde av motorn flög runt lite för att kolla luften.
Ingen termik mer än småryck. Men finns det bara småryck,
gäller det att utnyttja, vad som finns genom att flyga Avan
optimalt. Alltså utnyttja alla Avans goda egenskaper
som bra glidtal, bra polar och manövrerbarhet för att kunna
justera läget i en turbulent blåsa.

Hur som helst så lyckades jag hålla mig uppe i 45 minuter,
innan jag avbröt och landade för att avvakta termikutvecklingen,
då instrålningen ökade.

Det var ju stabilt skiktat, så jag hade inga förhoppningar om,
att termiken skulle gå igenom inversionen och bilda Cu.

Efter en timma startade jag igen och genast högg jag
en blåsa på 75 m.
Jag hängde med upp till betryggande höjd och väl där
, var det enkelt.
Inga problem att hålla sig uppe, eftersom torrtermiken
var utbredd över stora områden, vilket är typiskt vid
denna årstid.

Fortfarande inga glador i luften. De enda fåglarna var
2 korpar, som vinglade runt och gjorde sina halva rollar i luften.

Kl 1200 avbröt jag, landade, packade ihop och åkte hem,
då vi skulle göra annat under eftermiddagen. Vinden då
jag landade hade ökat till 5-7 m/sek.

Så en normal termikflygningssejour för mig och min Ava.

Min Ava flyger nu efter 9 års tjänst och 755 timmar i termik
bättre än någonsin !
Jag fotograferade med min Mobius.