Lite pinsamt för mig som sagt, att nu blir det inte mer. Men det blir det. Jag har valt ut lite bilder av allmänt intresse och de blir publicerade här.
Bilderna togs på sen fredageftermiddag och kväll.
An meine deutsche Leser: Ist der Name des Fw-190 Pilots
für jemand bekannt ?
Ich würde Auskunft darüber dankbar sein !
Jag avstår kommentarer, då väl bilderna talar för sig själva…
Varje år har man alltid fått se stora modeller av WWII flygplan.
Jag minns stora FW-190 och Hawker Seafury som var 2.5-3 m i spv. Även i år fanns det skalamodeller som inte bara såg bra ut, utan de flög också bra.
Speciellt vill jag framhålla en Do-19 som piloten flög sakta, lågt och nära inpå sig och publik, så man hela tiden fick en känsla av att åka med.
En Fw-190 var fin, men inte i klass med vad jag sett tidigare här. Det kan bero på att den troligvis inte var klar.
Ägaren/piloten och byggaren berättade hur han byggt modellen, genom att först åka till Laatzen utanför Hannover och gjort en 3-D laserscanning av den Fw-190 som står uppställd där. Då kunde han vara säker att ha alla mått korrekt.
Efter en tredimensionell uppmätning tillverkade han en träplugg, som han använde att forma plåtarna som planet är uppbyggt med.
De var ett team som gjort jobbet och sammanlagt hade man lagt 13 månader och varje dag 4 timmar på arbetet.
Han uppskattade att hittills hade man lagt 3500 mantimmar.
Respekt.
Han som flög Dc-3 och Spitfire var en dansk, som är en trogen gäst på Tarps Flygdag.
Han flyger hellre än bygger skulle jag tro för han var aktiv i luften. Man kunde se på hans modeller de var mycket flugna.
Vidare var där en fin liten Ju-52 som var eldriven. Jag tror, men jag är inte säker, att det är en så kallad färdigmodell.
Planet utrustat med två 4-taktare som gick synkroniserat och gav ett härligt ljud.
En av de första gångerna jag besökte Tarp såg jag en likadan, fast större modell gå i backen med musik…om man kan kalla en totalsmäll det.. Startade med dåligt drag i motorerna, efter lättning på 10 m höjd drog han in klaffen, kärran snappade omedelbart och gick rakt ner i asfalten. Sen fick han sopa upp veden.
Nu kommer det landning och jag tycker mig se för hög fart,
så han känner sig tvingad, att flyga kärran ner i banan…
Piloten trycker ner sin kärra. Då man landar en Dakota
är det viktigt att få ner stabben i marken fort.
Med överskottsfart vid en landning
i hög fart är det problem.
Till slut fick piloten ner stjärten och kunde andas ut.
Hur vet jag det ? En pilot med tusentals timmar på Dc-3 har berättat det.
Nu flyger samma pilot sin Spitfire. Spitfire, som enligt min uppfattning, är ett av de vackraste flygplanen.
Gammal och ny propellerteknik…
Modellen flög bra, men det såg lite tung ut, fast jag tror inte, den var det egentligen…
Man ser att den typiska undersidan i nosen upp mot propellern inte stämmer på grund av modellmotorns silhuett.
En Dornier-17även kallad ”Den flygande blyertspennan”.
Det mest lättfotograferade planet, eftersom piloten höll det nära publiken hela tiden.
”För Fäderneslandet”
Piloten bara tankade, slog igång och flög ett flertal gånger. Jag frågade hur han tyckte modellen flög och han svarade: ”Den flyger som en nybörjarkärra”!
Jag såg honom aldrig röra nålarna på motorerna eller något annat mellan flygningarna.
Skam till sägandes har jag inga bilder då han flög…om han gjorde det…
Att lägga märke till är klyvklaffen. Hade allt varit riktig, hade kylutsläppen på motorn varit öppna
vid tomgångskörning, så motorn fått adekvat kylning vid markkörning.
Piloten kollar…
Det som krävs.
Fw-190 A8
Vingen underifrån Fw-190
Ställmekanism, som funkar som förebildens. Men rökar piloten…?
