…till reningsverket Halmstad,

Getterön Varberg

och fyren Morups Tånge …

Du kanske frågar dig, varför min bror Lars och jag vidtog en märklig resa till ovanstående platser ?

Jo, förklaringen är, att de är alla tre välkända fågellokaler, som ligger inom
bekvämt bilavstånd.
Min broder, som är duktig bland annat på fåglar, hade bjudit med mig
på en tripp. Vädret klart och soligt med vind från sydväst 4-7 m/sek, vilket
gjorde, att man fick hänga på sig lämpliga kläder för en dag i naturen.

Utrustning vi hade med, var en bra tubkikare dagen till ära med nytt rejält stativ,
vilket underlättar hanteringen betydligt, då allt blir stadigare. Vidare en vanlig kikare
och jag hade med mina kameror. Naturligtvis också 20 slädhundar och 90 bärare…
nä, nu överdriver jag nog.

Första anhalt under vår vildmarksexpedition blev reningsverket Halmstad nere
på Söder, där dammarna med processvatten? har blivit en bra miljö för simfåglar.
Där är i regel alltid isfritt på grund av vattnets temperatur. Jag tror också,
fåglarna har lätt att finna näring i dammarna.

Det fanns gott om fågel på platsen. Vi var ute efter krickor, som är Sveriges
minsta andfågel. Krickor fanns, minst 10 styck, vidare sothönor, storskrak,
de käcka viggarna, gräsänder och annat. Krickorna låter så här !

Jag fick lite bilder på just krickorna och lite annat. I Nissan fick vi syn på
ett par med storskrakar, som jag lyckades plåta.

Färden ställdes sen i riktning Nordpolen…. längs E6 till Getterön vid Varberg.

Naturligtvis har jag varit vid Getterön förr. Men det var 55 år sen jag var där i
fågelskådarsyfte. Vi som var med och bildade Fältbiologerna i Halmstad 1957
hade ofta exkursioner dit, där resan företogs med tåg och sen en promenad
under fågelskådning ut till Getterön.

Jag flög dit ett par gånger från Skövde på sent 60- och tidigt 70-tal som var
ett populärt ett utflyktsmål för oss i flygklubben för att kunna bada i saltvatten.

Flygfältet ligger just i anslutning till fågelskyddsområdet. Vid kanten av
området finns en fin observationsplats, som är vettigt byggd….till skillnad mot
den vi har vid Trönninge Ängar , som är byggd med mindre sans, vilket gör,
att det är svårt att bland annat fotografera med stöd.

Vi monterade vår utrustning och började spana. Lars såg nästan omedelbart
en ung havsörn på långt avstånd, som sakta drog sig mot oss. Jag försökte
fotografera på långt avstånd, 600 meter med mitt zoom-objektiv, men som
ni ser, var avståndet för lång för min utrustning.

Havsörnen satte sig på en minkfälla? och åt på ett byte och flög sedan åter
från oss för att så småningom parkera sig på en sten i vattnet ca 500 m från
vårt uppehållsställe. Så återigen var det svårt att fotografera, men fotograferade gjorde
jag, för en suddig bild är bättre än ingen bild alls !

Med hjälp av sin potenta tubkikare fick Lars syn på en skärfläcka, vilket man
får säga är tidigt. Lärkorna flög och spelade lite halvkvädet försynt. Det var inte
den energiska drillen man är van att höra under riktig vår, men vem hade inte
drillat med viss försiktigt och sparat halsen i det kyliga vädret ?

Tofsviporna tumlade runt i sina slumpmässiga banor, som det tycktes och
illustrerade det med sitt kraftiga skrikande läte. Lätet en tofsvipa ger ifrån sig
kan ju nästan i sin påstridighet nästan jämföras med en fiskmås med ungar.
Detta var, de enda tofsvipor vi såg på hela dagen.

En rad med gråhägrar hade radat upp sig som varande äldre ståplatsåskådare
på en division 4 fotbollsmatch och följde intresserade skeendet. Det finns
verkligen gott om häger nu, om man jämför med för 20 år sen.

För övrigt såg vi de fåglar, som man förväntar sig vid en sådan lokal som Getterön.

Vi träffade en ornitolog från trakten, som berättade, att man en dag observerat
sammanlagt ett 40-tal havs-och kungsörnar ! Populationen verkar öka exponentiellt nu.
Kanske på grund av mindre giftanvändning och kontinuerlig stödutfordring.
Sen tror jag, att de gamla fördomarna om rovfåglarna håller på att försvinna.
Nu gäller det bara, att förmå Malta förbjuda jakt på de migrerande rovfåglarna,
som slaktas vid bergsluttningar av människor, som kallar sig jägare, men som i
verkligheten är små människor med mindervärdighetskomplex och bristande
självförtroende.

Vi fick ett intressant samtal med en utbildad entomolog, (entomologi = läran om insekterna)
som bodde vid Tåkern, om fåglarna där och deras populationer.

Jag försökte improvisera digiscoping med min gamla (2004) Canon Powershot
och Lars tubkikare. Men provisorier blir aldrig bra, som ni kommer att se.
Man kan inte hålla kameran still, då man ska se till, att man har fokus på både
kikare och kamera, samtidigt som man försöker hålla kameraobjektivet centrerat
i förhållande till okularet på kikaren. Alltså tre parametrar ska vara överens.
Jo jag vet det behövs en hållare, vilket jag har hemma…

Denna metoden använde jag på avståndet 500 meter och det blev, som det blev.

Efter en god stund på Getterön vände vi expedititonen söderut mot Morups Tånge.
Ska du ta dig från Varberg till Morups Tånge, kör du den vägen, som går
närmast kusten. Morups Tånge är en fyrplats, som jag kan rekommendera
ett besök vid. Fin parkering och typiskt halländsk kustnatur. Samt inte
minst så har du en fri horisont ! Ingen granskog.

Först spanade vi efter korsnäbb, vilket kanske var en from förhoppning
och vi såg ingen, men kanske hörde en eller två…men inget vi kan bekräfta.

Sen flyttade vi oss till norra sidan av skogen vid fyren och fick syn på en
pilgrimsfalk, som satt på en sten i kanten av en revel. Det är en art, som
har tagit sig igen, efter att man slutat använda betat utsäde och vidtagit
åtgärder för att underlätta häckningen på olika sätt. Till exempel bevakning
av bon för att skydda äggen mot äggtjuvsmarodörer från Sverige och kontinenten.

Pilgrimsfalken är en vacker och av naturen väl anpassad fågel. En fåglarnas
bodybuildare. Kraft och smidighet utmärker en pilgrimsfalk. Falken vi såg,
vilken jag försökte fotografera via digiscoping satt på 450 m avstånd.
Så småningom lyfte den och flög längre bort med kraftiga vingslag, tills den
slutligen satte sig på en staketstolpe ofotograferbart långt bort.

En storspov gick och energiskt sökte mat med sin specialdesignade näbb i
strandkanten. En stor fågel vars läte i skyn under flykt för mig säger,
att våren är här. Lång näbb och en ljus undergump.

Visste du att storspoven är en för sin art ovanligt duktig termikflygare ?

För övrigt inget anmärkningsvärt i fågelväg från Morups Tånge, där man också
har goda chanser att observera havs- och kungsörn, men oavsett om du lyckas
få se rara fåglar eller inte, är ett besök på platsen alltid värt resan, för där är
vackert och du får en fin upplevelse även utan fåglar.

Sen återstod inget annat än reträtten hem från denna lilla expedition.

Fredagen bjöd inte på någon modellflygning, men vi fick ända syssla med
något nära relaterat modellflyget i solskenet.

Här kommer lite bilder, som ska illustrera vår resa. Tagna under förhållanden
som vida översteg mina kamerors tekniska kapacitet, men det får gå i alla fall.
Jag tänker inte investera i ett objektiv för 100000 spänn !

Jag har så småningom förstått efter att ha mött andra fågelintresserade,
att fågelskådar- och fågelfotointresset är drabbat av prylelefantiasis.
Varför är det så viktigt att ha en tubkikare från Carl Zeiss i Jena för 65000 kr ?
Blir man inte tagen på allvar annars ?

Personligen har jag inga problem, då jag varken har kunskaper eller teknisk
utrustning för någon avancerad fågelskådning eller foto, men livet leker ändå
för mig, då jag kommer ut och får uppleva natur, även om jag inte har
Zeissprodukter eller 25 par Fjällrävenbyxor med tillhörande jackor…

Alla vill eller kan inte köpa ett Zeiss-objektiv till kikaren eller kameran för
100000 kr !

Jag tycker, det hänger på hur man utnyttjar, det man har, även om man
har köpt en produkt till ett lågt pris. Det som fattas i teknik får jag försöka
kompensera med hjälp av min fantasi och eventuella uppfinningsrikedom.
Ibland lyckas jag, men jag misslyckas ofta. Men just den gången man lyckas,
är det värt priset man betalar i form av ändlösa misslyckanden.

Ok, nu fick jag sagt detta också, som väl retar en del och det tycker jag är
härligt ! För då är man inte opåverkad av min text eller bilder.

Här vid Reningsverkets bassänger börjar min bror
Lars och jag vår upptäcktsresa i den halländska vildmarken..

En krickhane...heter det så…eller krickahane, fast det sista låter lite femininum för mig…
Kanske man skulle säga om hanen en kricke och om honan en kricka…komplicerat…tja,
men genusen stämmer nu med böjningen. Kan man använda det verklighetsfrämmande ordet
“hen”, som betyder vad då ? Ett ord som är godkänt av SA, inte av ett reellt behov, utan av
tvånget att vara konformistiskt politiskt korrekt. Ja, då tycker jag, man säga “Kricke” och “Kricka”.

..denna och nästa bild visar de vackra färgerna…

…han har, vilket är viktigt just nu, då han ska…

…fixa en fru för att säkra artens fortbestånd.

En krickdam

Honan är oansenligare av förståeliga skäl…Hon ska
kunna ligga och smälta in med omgivningen då hon ruvar.

Kricka, hane.

Sothöna

Storskrak hona

Storskrak hane

Skygga fåglar och mycket varska

Storskrakhane

Honan av storskraken slänger ett ängsligt ögonkast…

Storskrakhane i Nissan.
Du ser att det är en dykand, genom att stjärtfjädrarna ligger i stort
sett i vattenytan. En simand har en stjärt, som pekar uppåt från vattnet.
Ungefär som Kalle Ankas…

En fågel jag rent instinktivt tycker om, är vigg.
Jag tycker, det är lite punkare över honom…
Många i min ålder är påverkade av filmen “Viggen Viggo”,
som producerades av Bertil Danielsson på hans skärgårdsö
troligtvis sent 50- eller tidigt 60-tal och visad ett otal gånger
i den svenska statstelevisonen.

Här är filmen om “Viggen Viggo”
En mycket sevärd film. Ta dig tid, att se en naturfilm i svartvitt,
filmad av en yrkesman och färdigställd innan begreppet Photoshop
fanns. Det är därför filmen är så bra och trovärdig, därför den
berättar en bra historia, som betraktaren kan bli en del av.
Det är det, som skiljer en skicklig yrkesman från dilettanten.

Jag gillar punktofsen de har…

Här är tre…

…och nu är de två, därför en…
visade, att han är en dykand

Vad som attraherar mitt öga, är den fina frisyren och det markerade ögat.

Viggen landar….med i stort samma anfallsvinkel
som Flygvapnets 37 Viggen…Se nedan !

viggen

En 37 Viggen vid en av de sista flygningarna på F 10 Ängelholm…

Sotiga höns…

Jag tycker sothönsens antal ökar för varje år.

Sothönsen har ett mycket typiskt läte.Kolla här.

Viggarna vaggar veligt vidare vilande på vågorna….

Hägrarna håller noggrann kontroll på omgivningen…
De står som någon sorts sekreterare eller protokollförare
och ser till, att alla följer rådande lagar och förordningar .

…medan en havsörn kommer flygande 5-600 m bort…

…ser ut som en gammal uthusdörr i luften. Mycket vinge…

…som driver fram fågeln med avmätta rörelser…

Sveriges största fågel…

Tänk om denna kom glidande över fågeltornet på Getterön…

…en imponerande varelse…

…som är frekvent förekommande vid Getterön…

Här har havsörnen satt sig på en sten i vattnet…

…medan hägrarna kanske står, som vore de ståplatsåskådare
på en svensk div 3 match…lite loja, lite uttråkade…i vårkylan.

…endast avbrutna i sitt filosoferande av en startande MFI-9.
Ett käckt plan som jag flugit en del. En svensk konstruktion byggd av
MFI, Malmö Flyg Industri i Malmö. Flygplanstypen blev allmänt
mest känd då von Rosen använde typen för att hjälpa folket i
i utbrytarstaten Biafra , då de riskerade utplåning av regerings-
trupperna. Byggdes om och försågs med raketställ.

Läs här om ni är intresserade.

Ett lättfluget litet plan. 100 -125 bhp motor.
1 pilot + 1 passagerare side by side.
Beväpning 2 fasta raketställ under vingarna
för ballistiska attackraketer för markmål.

De allt mer förekommande grågässen.
Alltid tacksamma att fotografera.

Svårt att misslyckas med grågässfotografering.
Men jag kan !

På väg mellan Getterön och Morups Tånge en flock med dovhjortsgetter.
Märkligt ingen bock var synlig, då hela haremet är samlat…

Dovhjort är ganska allmänt förekommande nu i södra
Halland. De flesta rymlingar från hägn, men har inga
problem att överleva och reproducera sig i frihet.