…att kunna bege sig ut i vackert väder…

…och få njuta vindstilla, sol och härlig flygning.

Efter att ha upplevt OT FriFlyg SM i Bollerup med
regn, blåst och 15 C, kändes det mycket förväntansfullt
att få ge sig ut med en segelmodell i fint termikväder
bara en vecka senare.

Om inte annat är det en bekräftelse på vårt omväxlande
skandinaviska väder.

I fredags var det vindstilla…Förutom den lilla vind,
som uppstår då en termikblåsa släpper och luft sugs in
för att ersätta den stigande luftmassan.

Det var 24 grader och i skyn hade vi 3/8 Cumulsmoln
med mycket nybildningar.

Kombinerat med i stort sett obefintlig vind startade jag
min Ava Pro 1045 precis.

På 50 m fick jag en anslutning till en stark blåsa.
Den var inte så stor till en början, men sedan…
Det blev hiss rakt upp !

Det enda jag gjorde, efter att min variometer glatt
tutade under hela termikvarvet, var att sätta mig i
min flygstol och njuta av mitt flygande och naturen.

Jag har sagt det förut, något som alla termikflygare
vet; Det är inte svårt att komma upp, det kan vara
svårt att komma ner, då termiken är stark.

Man måste ha aerodynamiska bromsar.

I dag var termiken över 100 m mycket stark och
framför allt utbredd över stora områden.

Kunde inte vara bättre. Vilken tur man är
modellflygare, så man får njuta av tillfällena
till flygning.

För det är så med mig, att jag flyger eftersom
det är så roligt i dubbel bemärkelse.

“Rolig” betyder ju på danska “Lugn” och det är
just vad det är.

Mina inre batterier är i regel fulladdade efter
en dags flygning.

Märkligt nog observerade jag inga migrerande
ormvråkar…Det är ju dags nu för de att flytta
till Spanien eller Nordafrika.

Då klockan var 1400 inträffade något märkligt,
då vinden på 30 sekunder vände 120 grader.

Efter att vinden varit NO drog den snabbt över på
väst. Den ökade till 5-6 m/sek verkligt snabbt och
temperaturen sjönk ett par grader.

Naturligtvis förstod jag som segelflygare, vad det var.
Det var sjöbrisen, som började pumpa in sval laminär
luft från havet.

En vanlig process då inlandet värmts upp och där
luften stiger.
Då sugs sval luft in från Kattegatt för att jämna ut
förhållandet mellan kall respektive varm luft.

Så det var bara att avbryta försöken att flyga termik.
Det fanns ingen adiabatik under 250 m !

Men jag fick flyga från 1045 till 1410 ! Inte dåligt !

Så en nöjd och glad modellflygare drog sin kosa
hemåt efter en dag med det han helst gör: Flyger !