…med lite rött i.

_DSC3651-001

När jag var ute och cyklade i tisdags morse för att fotografera,
såg jag en fågel, jag tycker om och det är strandskatan.

Den har verkligen karaktär både till utseende och beteende.
Strandskatan är ju en av vårens budbärare här och jag har observerat
strandskatan sen 14 dagar tillbaka.

Strandskatan häckar på de mest märkliga platser och störs inte av
arbetsmaskiner eller trafik. Blir hon förorättad, säger hon till med stark röst.

Här lite bilder och det var aningen disigt, då jag plåtade.

_DSC3690

Sothöna, eller som det heter på danska “Blishöne”,
som alla vet betyder “bläs höna”. För ni ser ju, hon
har en vit bläs ovan näbben.

_DSC3452

Herr och fru storskrak glider fram

_DSC3468

Knölsvanen flyger lågt under startmomentet doppande vingspetsen i vattnet. Jag undrar,
varför de flyger så lågt…det kan vara för att utnyttja markeffekten, som inte har det minsta
att göra med att “vingen komprimerar luften mot underlaget”. Det är bara nonsens.
Markeffekten innebär, att vingen är så nära marken, att det inducerade motståndet
minskar, då strömningen över vingspetsen förhindras. Alltså cirkulationen från högt tryck
till lågt tryck minskar på grund av närheten till underliggande mark eller vatten. Därmed
minskar motståndet och vingen flyger med avsevärt högre verkningsgrad.
_DSC3533