…det är en stor del av mitt liv.

 

 

 

 

Det är märkligt,  att ens intresse för begreppet “Flyg” kan vara så starkt hela ens liv.

Jag minns mycket väl,  då intresset väcktes. det var 1950, då jag och min far besökte en flyguppvisning på F14, Halmstad.

De första 6 åren av mitt liv tillbringade jag 1000 m från F14, där man flög med B 18. Minst tre divisioner och ibland 4 divisioner, som varmkördes 2 gånger om dagen.

Jo, jag minns hur en DB-motor lät !

Min far var en ivrig filmare med 8 mm smalfilm och filmerna han tog,  såg jag otaliga gånger på vår Eumigprojektor, som jag som 5-åring behärskade till 100 %.

Det som speciellt fångade mig var J28 Vampire, i folkmun kallad “Blåslampa”.

Jag byggde papperssvalor i aningen styvare papper  som var ganska lika J 28. Dessutom…de flög överraskande bra.

Nu är man en åldring…dock icke i sinnet, utan intresset för flyg är för mig lika starkt,   om inte starkare nu, än 1950.

Personligen flyger jag mina segelmodeller så ofta det går, om vädret tillåter. Jag är väderberoende,  eftersom jag är inbiten hangflygare med radiostyrda modeller sen 50 år tillbaka.

De senaste 13 åren har jag ägnat tid åt att på mitt enkla sätt  dokumentera OT-Friflygande modeller.

Det är så, att med tidens gång blir det gamla OT- gänget mindre och mindre. Jag hoppas vi lyckas nyrekrytera unga människor till friflygarhobbyn.

Vi ska inte ge upp och sätta oss ner sägande: “Vi är de sista”, utan vi får lägga på en rem genom att vara öppna och utåtriktade, för att visa vår hobby.

Alltså genom att flyga, kanske donera modeller till proselyter, komma till meetings och tävlingar.

Det blir roligare då. Den sociala samvaron vid meetings och tävlingar är en del av vår hobby,  som är viktig.

Alltså ingen uppgivenhet och vemod utan vi ska blicka framåt och tro på framtiden. Allt blir då mer givande.

Modellflyg är kultur !

Här kommer ett litet enkelt bildspel från
“Stibner Memorial” 2020.

Minns, och möt upp 2024 !

Vi ses !