… från Ålleberg och Tyskland sent trettiotal och tidigt 40-tal.

 

 

 

 

 

Den kanske första skissen hur det skulle se ut på Ålleberg färdigbyggt.

 

Ålleberg, som alla vet ligger vid Falköping i Västergötland,
har ju varit centralpunkten för svenskt segelflyg sen tidigt 40-tal,
då det anlades för att hjälpa till att trygga försörjningen av
instruktörer för modell- och segelflyg i Sverige.

Vi ska ju komma ihåg, att behovet av piloter då var stort,
med tanke på att vi byggde upp vårt flygvapen, efter att det
legat i träda i 20 år.

För att kunna skola eleverna i segel byggde man två startbryggor.
En vid Västhanget och en vid Osthanget.

Planen placerades på bryggan längst upp, eleven bands fast
vid föraplatsen och 6-8 man fattade i längs ett grovt gummirep,
som var fastsatt i nosen på flygplanet.

På kommandot spänn, drog manskapet gummirepet och
på kommandot spring hade startmännen att springa och
dra det bästa man kunde.

När repet hade max spänning , kopplades planet loss och
det kastades ut på hanget på samma sätt, som när man skjuter
en slangbåge.

Om eleven inte kunde hålla sig uppe på hanget och sen
landa på stråket, var han eller hon tvungen att landa på
någon av jordbrukarnas åkrar. Sen var det till att vinscha
upp planet på berget igen.

Det underlättades av att man anlagt en permanentad
bana uppför berget av trä.
Planet kopplades till en vinsch och man fick det uppdraget
och det enda personalen gjorde var att balansera det på
skidan eller på det löstagbara hjul man kunde sätta under.

 

 

Så här gick det till att få upp en Baby, när man utelandat.

 

Här har du en principskiss hur en gummirepsstart går till. Enkelt, billigt. 

En Schulgleiter 38 startberedd med instruktören vid vingspetsen.
Hur tror du piloten känner sig nu, inför den första flygningen
på hang? Det måste ha varit adrenalinpumpning på hög nivå.
Piloten håller vänsterhanden i utlösningslinan för gummirepet. 

Här har SG:n slangbågats iväg och piloten har just kopplat ur
gummirepet och tänker: “Jag flyger”! Hade han varit italienare,
hade han brustit ut som i den gamla schlagern: “Volare”!
“(Jag svävar”!)

Efter landning nedanför berget, var det till att släpa upp brädorna igen!
Nog så slitsamt. Man hade på de flesta ställen en vinschanordning som
hjälpte till att få upp planet.Så gick det till på den tiden!

Dessa startbryggor förföll så småningom, beroende på
att man övergav hangflygningen och övergick till att skola
med flygbogsering. Men omkring 2000 togs ett beslut att
bygga upp startbryggan på västhanget, vilket med frivilliga
krafter gjordes.

År 2003 skulle den invigas med en start med en oldtimerkärra
från 40-50-talet, en tysk konstruktion av konstruktörsfirman
Scheibe FlugzeugBau.

Flygplanet heter Specht och det betyder hackspett. Piloten som
skulle låta sig utskjutas var chefsinstruktören för segelflyget i Sverige,
Anders Blom, som förresten är en gammal flygarkompis från
Skövde Flygklubb när vi höll till ute i Hasslum. Mycket skicklig
flygare av allt, som har förutsättningar att hålla sig i luften.

Provet gick bra, Anders åkte ut och fick ca 70 m höjd på Västhanget,
vilket gjorde det lätt för honom att gå ner och landa på stråket.

Här är några historiska bilder med kommentarer.

 

 

Spechten på startbryggan vid den historiska starten. Startbryggan användes
också av skärmflygarna. Startbryggan underhölls inte, ramlade ihop och kördes bort…

Den nyrenoverade hackspetten utanför hangaren på Ålleberg.
Specht var ett tvåsitsigt segelplan för utbildning, där piloterna satt i tandem.

Cockpit på Specht. På nosen pitotröret och längst fram i nosen bogserkopplingen.

 

Översiktsritning på Specht av en senare version med
andra vingar mera taprerade eller avsmalnande.

En hackspett i Tyskland på 1960-talet.

Sådana här spjälstaket var det många som lärde sig flyga på under förkrigstiden.
Kolla bromspersonalen som håller emot därbak när gummirepen spänns.
Jag tror, att ovanstående flygplan heter Anfänger, vilket ju betyder nybörjare…. 

Här gummirepstartas 4 segelflygplan av modellen “spjälstaket” på Wasserkuppe
. Jag tror ovanstående plan också är Anfänger, men man har satt på “ägg” för
att piloten ska vänja sig att sitta i en cockpit innan han går över till att flyga
Baby och Olympia. 

Detta plan är en Grunau Baby, konstruerad av Scheibe Flugzeugbau omkring 1936.
 Piloten i förarsitsen heter just det, Werner…..som var en känd jaktpilot
under kriget. Bilden är tagen på ett fält vid Venlo vid gränsen Holland/Tyskland.
Det måste vara som att köra en gammal MG med nerfälld sufflett och armen utanför kanten,
när man piloterade ovanstående kärra ! 

Nog för man kunde bygga vackra plan 1935! 

Här sitter en föregångsman inom segelflyget i Tyskland framför en Grunau 8.
Han heter Wolf Hirth och förutom att konstruera plan uppfann han de luftbromsar,
som fortfarande används på segelplan idag och som heter Schempp-Hirth, efter de
båda uppfinnarna.

 

Wolf Hirth var en framstående segelflygare och innovatör.
Under kriget producerade hans fabrik delar till stabilisatorn
och höjdroder till jaktplanet Me 109.

Han rentvåddes vid denazifieringsprocessen efter kriget
och fortsatte driva sin firma, som ju var specialiserad på
mindre flygmotorer.

Under ett pass i avancerad flygning 1959 dog han knall
och bokstavligen av fall. Alltså han blev sjuk i luften och
avled snabbt, innan planet slog i marken.

Wolf Hirth var enbent och flög alltså med träben på vänster
sida.

Hans broder, Helmuth Hirth var också en föregångsman
inom segelflyget i Tyskland. Han flög ihjäl sig 1938.

Länk: http://www.schempp-hirth.com/

Länk till Scheibe FlugzeugBau : http://www.scheibe-aircraft.de/

Länk till Ålleberg: http://www.alleberg.info/

Skriv ” Ålleberg” i sökrutan upp till höger
så finner du massor om Ålleberg under piojärtiden med bider.