Kategorier
Teknik, allmän

ALLT VARAR INTE FÖR EVIGT…

 

 

 

 

 

…inte heller mina trogna Sony A 58 SLT

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har använt mina två Sony A58 SLT i 9 år nu och
de har fungerat precis så bra, som jag önskade.

Varför jag har två likadana kameror ?
Jo, det är för jag ska kunna ha ett zoomobjektiv 300 mm
och ett zoomobjektiv 75 mm fast monterade.

Ska jag skifta objektiv, är sannolikheten stor, att min
sensor kontamineras av smuts  och orsakar fläckar på
bilden.

Ett kamerahus har jag slitit ut under åren.
Felen har varit elektroniska på kamerans
moderkort, vilka inte lönade sig att reparera.

Så ett nytt kamerahus har jag köpt på Ebay

Häromdagen skedde det igen.

Under en fotograferingssejour i naturen fick jag upp
ett glatt meddelande på skärmen som sa:

Kamerafel, stäng av och sätt på strömmen.

Jovisst, det gjorde jag minst 25 gånger utan att något
resettade. Hemkommen bytte jag batteri och googlade
felet
för att se,  om det fanns någon fix. 

Men nej, intet var att finna.

Jag ringde en servicefirma i Linköping som sa:
Jovisst, vi fixar felet. Kostnad 5000 spänn.

Inte mycket lönt att lägga så mycket pengar på
en gammal kamera.

Dessutom laddade jag ner ett program, som
kollade, 
hur många bilder jag tagit…det var
261000 exponeringar !

Sony garanterar 150000 exponeringar och min
kamera hade klarat ytterligare
100000 ! 

Alltså jag bestämde mig för att köpa ett nytt kamerahus.
Det jag var ute efter,  var en Sony A77 SLT, som ju har
funnits några år på
marknaden.

Kollade de vanliga ställena Blocket, Tradera, Ebay
och jag
förstod,  de var attraktiva med hänsyn till
priserna och buden.

Efter mycket letande hittade jag ett kamerahus hos
Elgigantens motsvarighet
i Norge,  som var nytt.
Jag beställde och det kom efter ett par dar.

Priset just under 10 k.
Firman i Norge var mycket hjälpsam.

Kameran kan mer än jag och bland annat går slutartiderna
till 1/8000-dels sekund.

Kameran har samma objektivfattning som min gamla,
vilket är A-fäste.

Det lilla jag plåtat har glatt mig. Bilderna blir tekniskt
bra från lekmannens
öga betraktat, då de är tagna med
dels normal- och dels med mitt nya
Sony Zoomobjektiv.

Nu får vi se,  hur länge det håller.

Här kan du kolla hur många exponeringar din
kamera gjort.  Programmet finns online. Enkelt att
använda. Bara att ladda upp en bild, så får du svart
på vitt vad gäller antalet exponeringar.

Klarar alla fabrikat.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

VÄDERLÄGET…

 

 

 

 

 

 

…inte lockar det mig till modellflyg just nu.

 

 

 

 

 

 

Regnskurar och 8 grader varmt med frisk sydlig eller
sydvästlig vind…

Jag blir helst hemma med mina modeller då.

För att inte förgås av leda i virustider, åkte vi  en
sväng till
bygderna öster om Halmstad. Bara för att
komma ut lite.

Med på vår resa var mina kameror,  4 mopsar och
en kanna kaffe.

Mopsar är makalösa djur. Man kan stoppa in dem
i sina tygburar
i bilen. Sen hör man inte ett ljud mer
än en och annan  diskret
snarkning. Inga bekymmer.

VI passerade platser kända  av mig och hade för
avsikt att ta
linfärjan från Sunnanryd till Bolmsö.

Som vanligt grinade oturen oss i ögat. Färjan inställd
just denna
vecka.

Men jorden gick inte under för det,  utan vi körde
runt om och
fick fina naturupplevelser. Träden står
ju nu i sin skiraste
ljusgröna grönska och ger betraktaren
ett löfte om angenämare
tider.

Vi körde till Klerekull,  där det gick hundratals tranor
och betade
på de stora vallarna jämte mossen.

Tranor är imponerande djur inte bara utseende-
-mässigt, utan
de besitter till sin storlek oanade
röstresurser,  som hörs
kilometerlångt,  då de flyger.

Förutom tranor har det under en period funnits rikligt
med sångsvanar på platsen. Sångsvanen, gul näbb, tycks
ha stärkt sin
population kraftigt de sista åren, kanske på
bekostnad av sin släkting knölsvanen.

Det fanns eller hördes inga storspovar i området, vilket
jag aldrig
har upplevt tidigare.

Det fanns en enda tofsvipa.

Bristen på fåglar hänger kanske ihop med det kalla
vädret.

Vad vi såg många av,  var rådjur. De ser nu ganska
raddiga ut,
eftersom de skiftar från den gråaktiga vinterpälsen
till den
rödbruna sommarpälsen. Att de ser lite ankomna ut
nu och toviga,
beror på att de släpper underullen.

Under resan passerade vi många kalhyggen, eller
som skogsägarna
vill kalla det föryngringsytor.
Det ser hemskt ut.

På en plats jämte vägen i närheten av Simlångsdalen,
såg jag något
gult vid sidan av vägen vid en bäck.

Det var Gul Skunkkalla, en invasiv växt som fullständigt
tagit över biotopen. Här gäller det,  att
Länsstyrelsen Halland
agerar snabb

Jag mailade till länsstyrelsen och informerade med text
och bilder.

Ett djur med bra djurintelligens är kajan. Den ser dessutom
ganska rolig ut,  då den marscherar på gräsmattan.

Kolla bilderna så förstår du. Bilderna på tranorna är
tagna på ca 250 m avstånd.

Mina bilder är inte malda genom någon  PhotoShopkvarn.

Om du vill, så häng med på en rundtur.

 

Hus med fritt läge med behov av viss renovering…

Bilden blev mer verkningsfull i svart/vitt.

…och nu blir det trandans-vals-dekadens

 

Jag medger en tofsvipa ser lite malplacerad ut här…

 

 

…ett ystert dansskutt…

 

 

 

 

 

 

Två sångsvanar  under sista delen av finalen före  landningen.

Kom i min famn…

1777 hade man stabila vägskyltar…Observera att N skrivs omvänt.
Med texten: WägWisare. Wenster til Tiraholm och Hult.
Höger til Kronobergs Län 1777
Du kan se påverkan från latinet då bokstaven U skrivs V.

En rådjursbock  350 m bort under pälsbyte.

Rak i ryggen med fast blick. Som en marscherande soldat.

Den Gula SkunkKallan. Som ska utrotas,
då det är en
inkräktare i vår svenska fauna.

Jag är sömnig, jag vill hem…