Inte  blev det så mycket blåst…

 

 

 

 

…som den lokala tidningen HP utlovat.

Vi kunde förvänta oss att Apokalypsens fyra ryttare
skulle spränga fram över ett dramatiskt himlavalv,
om vi skulle tro på journalistens utsagor i HP…

Allt för att sälja ett lösnummer…

Jag åkte till Lagans mynning för att se,  om stormen förändrat
naturen på ett avgörande sätt.

Mycket lite var förändrat, konstigt nog. Men trots det,
kunde man som flanör erfara,  att det skett en viss
förändring.

Dynkanten var förändrad. Vågorna hade ätit sig längre in
och havet hade spolat upp mera sand på stranden.

Ånyo kan sandflyktens Pater Nosterverk köra igång.
Detta är en sorts evighetsmaskin,  som har vevat på
så länge vi haft en sandstrand, sen får tidningen prata
hur mycket de vill om ”Höjda havsvattennivåer”.

Det fungerar så här: Havets vågor äter i dynkanten,
så sanden  faller ner. Ny sand förs upp av vågorna
och lagras på stranden.

Sanden transporteras med vindens hjälp upp över
dynkanten och deponeras just bakom kanten på
grund av turbulensen.

Alltså dynkanten byggs upp igen. Hur vet jag det ?
Jo det har jag lärt mig efter 50 års observationer.

 

Det var 5 grader kallt måndag morgon kl 0700.
Vid stranden var det 0900 minus 2.5 C.

Jag gick min runda och fotograferade,  det jag tyckte
var värt att dokumentera.

Du kan se i mitt lilla bildspel, hur jag upplevde
några timmar vid Lagaoset.

Häng med !