… lägger sig en viss stillhet över stranden.

 

 

 

 

 

 

Vi hade lite blåst häromdagen…om det undgick någon.
Media varnade  i tid och otid för jordens
undergång.

Men som vanligt sköt man över målet.

I går tog jag en promenad vid min strand.

Bara för att kolla att den fanns kvar…

Det gjorde den…och tror du mig inte
så kan du kolla mina bilder !

 

 

Den armlöse sandpekaren har kollapsat.
Inte konstigt, han är ju mager, så man ser revbenen…

Den platthalsade strandopportunisten ser sig förvånat omkring efter blåsten…

Strandålen lider av multipla diskbråck…

…men han säger bara, att ett långt och strävsamt liv sätter sina spår på kroppen.

Laholmsbukten välkomnar besökaren med öppna vida vyer…

En tillfällig frostnatt skapar isgardiner i en ilandfluten al.

…ser ut som om någon stöpt ljus eller …?

Strandfånen sticker upp huvudet och ser allmänt korkad ut…

Han har en extern USB-hjärna ovanpå skallen. Men det hjälper
inte,  han är frånvarande som alltid.

Två vilsna grönsiskor for omkring till synes slumpmässigt.

Detta ger mig associationer,  till de avgjutningarna man
gjorde av människor i Pompeji i Italien efter vulkanutbrottet.

 

 

Ja detta var några ögonblick från min promenad på 8 km.
Hoppas jag inte tröttar dig med bilder?

Men håll ut, snart startar modellflygsäsongen och
då blir det, vad min blogg ska handla om; flygerier !