…kanske flera svalor ger en

aning om den ljusa årstiden ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett av mina starka barndomsminnen då jag tillbringade
sommarloven på landet hos morföräldrarna, är svalornas
flygande ut och in ur ladan, där de hade byggt  sina bon
av lera och spott högt upp på innergaveln av ladan.

Jag minns deras kvittrande,  då de satt balanserande på den
svängande telefontråden och jag kunde inte förstå,  att de kunde
hålla sig kvar.

Kort  sagt var svalorna för mig en symbol för sommar på
landet.

Du minns, den tiden för 60 år sedan då vi kommer ihåg,
att himmeln alltid var blå, solen ständigt sken och skyn
var dekorerad med vita ulliga sommarmoln.

Vi har ladusvala och hussvala i Sverige. Skillnaden  är framför
allt stjärtens utseende. Ladusvalan har en lång spretande stjärt
medan hussvalans är mera tvärt avhuggen.

Ytterligare en art blir ofta kallad svala och det är tornseglaren.
Den är emellertid inte en art av svalor. Den tillhör familjen
“Seglare” och är den enda representanten i norra Europa
av sin art.

Svalornas sätt att flyga är att ständigt vara i rörelse, då de
utför avancerad akrobatik i luften. Efter en akrobatiksejour
sätter de sig ofta och vilar helst högt och fritt.

Att fotografera svalor i luften är inte enkelt. De rör sig
så oförutsägbart. Som ett jaktplan under kurvstrid med tvära
riktningsförändringar. Detta gör det svårt att fokusera kameran.

Jag var ute i kvällningen vid hamnområdet Halmstad, där jag
vet hussvalor håller till.

Så jag ställde in kameran på 1/8000 sek för att kunna fånga
en svala i rörelse. Enkelt ? Nej svårt, men varför ska allt vara
enkelt ?

Jag ägnade mig åt svalfoto i 30 minuter och tog 400 bilder.

Någon måste ju bli bra,  tänkte jag.

Om de blev bra, det får ju du avgöra. Jag vill med mina bilder
förmedla en känsla av vad jag upplevde !

Håll tillgodo !