…två så går det bättre !

Hans Karlsson, Linköping, hade med sina flermotoriga
skalamodeller till “Stibner Memorial”.

Alla utsökt byggda, fast det viktigaste, enligt min mening,
var att de flög så imponerande väl !

Intryck på mig gjorde hans TigerCat, som jag tycker
var strået vassare än de andra modellerna, vad gäller
flygegenskaperna.

För en okunnig är det märkligt, att man kan packa in
så mycket kraft i det begränsade utrymmet i motornacellerna
och dessutom installera en kuggväxel !

Betänk att det är en bit gummisnodd, som ger modellen
kraften att flyga. En teknik som är hundratals år gammal.

Det var för mig en imponerande upplevelse, som satte
avtryck i min hjärna i dess “Upplevelseavdelning”.

Att se hans modeller fler gånger ser jag fram emot med förväntan.

Jag har publicerat en liten video, där bland annat
Hans flyger sina tvåmotoriga modeller i ett tidigare
inlägg på bloggen.

Här kommer en bunt bilder, som kanske ger en
föreställning om Hans fina modeller.

Buckle up !

Ingressbild: TwinMustang Foto och (C) Pär Lundqvist

…under “Stibner Memorial” i Skånes Fagerhult.

Hans Karlsson hade lite otur med sin fina “TwinMustang”
under en av sina flygningar.

Modellen tog efter stigningen en ogynnsam bana, som
förde modellen mot skogen söder banan.

Resultatet blev att modellen landade nästan högst upp
i en stor tall.

Den var inte lätt att se omedelbart, men till slut fick
vi ögonen på den. Den låg på en stor gren med vänster
vinge insnodd i grenverket.

Dessutom, då modellen är tvåmotorig bidrog propellrarna
att hålla fast planet i grenarna.

Jag hade en blyvikt och lina i bilen, men varken jag
eller hans fick runt linan om grenen som modellen låg på.

Så där låg Mustangen i splendid isolation….

Jag kunde inte släppa tanken att en modell med de
kvaliteter DubbelMustangen har skulle få ligga och förfaras.

Så jag beslöt att försöka bärga den.

Jag förberedde mig genom att i hast tillverka en
pilbåge av rottingkäpp och inhandlade blomsterpinnar
som pilar.
Pilarna försågs med en tunn persiennlina, som jag
tänkte använda att hala upp den grova linan med
som mitt blylod satt i.

Dessutom tog jag ett nytt 3 hg blylod, som jag formade
konformat, så det inte skulle fastna och fäste i den
grövre linan.

Sålunda utrustad for jag och min bror i väg från
Halmstad på tisdagen.

Vi har ca 60 km enkel resa. Vi märkte under resan,
att det blåste bra, varför vi hoppades att modellen
blåst ner…

Men framkomna kunde vi konstatera, att modellen
låg exakt, som vi lämnat den på lördagen.

Vi började med kastlodet. Det var min avsikt att få
linan runt grenen, som modellen låg på och sedan
genom att manipulera linan, som ju var dubbel,
då lodet gled ner, försöka få loss modellen.

Först gällde det att få lodet över grenen. Inte enkelt.
Jag ville ju inte riskera att skada modellen.

Efter 7 kast lyckades jag få linan över grenen och lodet
gled ner till marken. Då hade jag ju en loop att dra i
och kontroll över linorna runt grenen.
Jag drog/småryckte i linorna under uppsikt av min
broder och sakta började modellen glida bort från grenen.

Det tog 2 minuter sen lossade modellen. Den stora frågan
var ju: “Vad händer nu” ?

Kommer den att rasa ner och träffa en gren och bli skadad ?

Men det som skedde, var att modellen efter 1 m fall rätade
upp sig och gled ca 10 med roterande propellrar innan
den landade i gräset !

Där låg “TwinMustangen”, visserligen med saggande
klädsel men förvånansvärt hel efter äventyret.

Vid kontroll fanns det en skada vid ena kroppens
infästning i vingen.

Hela rescue-operationen tog 30 minuter.

Nu står modellen hos mig och klädseln har sträckt
sig igen.

Hoppas jag kan överlämna den till Hans i samband
med StorSegel Meetinget på Ålleberg helgen 18-21 Juli.

Japp det var detta äventyret. Förresten pilbågen med
tillbehör och linan med kastlod medför jag för säkerhets
skull till Bollerup i Augusti…