…eller varför sjöbris och termik inte trivs ihop.

 

Efter ett par dagars svalare väder kom det in en högtrycksrygg,
som gav möjlighet för mycket solinstrålning och därmed  termikbildning.

Vi vet ju,  att sommaren är kort, det går mot slutet av Juli redan….
så för mig gäller det att utnyttja de fina flygdagar,  som erbjuds.

Ja du vet…vi går mot mörkare tider nu…
Väderläget utvecklade sig bra med ca 3 m/sek VNV vind och mycket
Cumulusbildning.

Således in med lite flygetyg i bilen och ner till Tjärby. För ovanlighetens
skull var jag inte nere förrän kl 1400 och då var termiken i sitt bästa
läge.

Blåsorna släppte med en frekvens på en blåsa varje 5. minut. Så det var
ju,  som du förstår inga problem att sitt i stolen och njuta väder, natur
och den egna flygningen. Vid 1530-tiden märktes hur sjöbrisen snabbt kom.

Det blev ett typiskt Laholmsbuktenväder, som vi har det under dagar som dessa.
Alltså Cumulusbildningen försvinner, vinden blir svalare och det blir
svårare att hitta termik under 150-200 m.

Enstaka blåsor kan man hitta, men avgjort nästan hopplöst.

Då sjöbrisen uppstår,  strömmar luft,  relativt landet kall sådan,  in
och glider över marken under den varma luften, därmed förhindrade
konvektionen.

Sjöbris är det stora problemet, då man är bosatt vid kusten.

Där jag flyger,  ca 8 km från havet är jag relativt förskonat mot sjöbris,
beroende på…? Kanske de topografiska förhållandena med närheten
till Hallandsåsen.

Nu vet jag av erfarenhet,  att i elseglarnas tidevarv, så kan man komma
över problemet genom att motorisera sig upp till 200 m.

Och voila, här finns det termik, precis som före sjöbrisens inbrott.

Nu har jag själv lite problem med synen på grund av grå starr.
Ska opereras innan 1. september. Väntetiden hos landstinget där
jag bor är 15 månader…så jag ordnar det privat. Ska bli skönt att
få tillbaka mina eagleeyes, så jag kan flyga riktigt högt  igen !

Jag säger ofta,  att införandet av elflyg,  har på många bra sätt
revolutionerat vår hobby.

Att slippa gummirep,  som går av och rappar en i örat,
linor som hakar sig och ett evigt travande fram och tillbaka.
Nä allting går bättre med elektricitet från Ringhals…

Jag landade kl 1700 efter att Pär besökt mig. Dock hann han inte flyga…
han hade fått paket från Kina…guess what ?

Jag skickar bara med ett fåtal bilder från dagen.

Morgondagen ser ännu bättre ut,  så jag har laddat allt som kan behövas !

Undrar vad örten heter på översta bilden. Har försökt med digitala floran
men skamlöst misslyckats.

En av våra absolut vanligaste fjärilar:
Luktgräsfjäril pollinerar en väddblomma.

       De evigt förstenade och ständigt stumt spanande  väktarna av Tjärbyhanget.

Här är läget kl 1500.

Ni kan se att sjöbrisen har börjat sopa rent, där jag flyger. Blå sky.
Men söderut vid Hallandsås ser ni pigga Cumulus Congestus, som
brutit igenom inversionen och rakar i höjden,  vilket indikerar
mycket tillförd energi och fuktighet till molnen. Lägg också märke
till molnens platta undersida. Det beror på, att just där börjar
kondensationsnivån och således börjar molnen bildas just där.
Uppåt finns ingen gräns förrän på ca 12-15000 m höjd,  då molnen
övergått till  CB och Nimbus.

Denna bilden visar läget 30 minuter senare. De förut pigga Cu-molnen
har börjat drabbas av ålderssymptom. De börjar falla ihop.
Vaffö gör de på de vise ?
Det beror på att den tillförda värmeenergin är avstängd av den inströmmande
kalla havsluften, som ligger som ett lock över marken. Alltså sjöbrisens negativa
inverkan på segelflygarens motor.

såedemede !