Vår flygplats var vaktad i vindriktningen av vetefält, betfält och ärtfält.
Alla har en medfödd förmåga att maskera och gömma även en i en skrikig färg målad modell.
Allt enligt lagen om allts djevflighet…
Men en friflygare ger sig inte, då det gäller att få tillbaka sin ögonsten, även om det kostar blod svett och tårar !
I Bollerup var det vanligt, att piloter gick och till synes planlöst botaniserade på de sådda ytorna.
Att vara friflygare, det ställer krav på fysisk spänst.
Tursamt är ju medelåldern låg på OT-flygare…så vi orkar.
Naturligtvis har ju friflygare lärt sig att bedöma avstånd på ett hyfsat sätt. Likaså att man tar kompassriktning från startplatsen, dit modellen tycktes landat.
En del har pejlutrustning i modellen.
Kanske man skulle placera en man, där modellerna dimper ner, som
är utrustad med en radio, så han kunde kommunicera med startplatsen ?
Vidare att han var utrustad med en pejlkompass, som ger kompassriktningen
från den kända platsen, han står på ?
Då kan man ju få någon sorts krysspejl härifrån och från starten, vilket avgränsar sökområdet.
En del hade det svårt att hitta modellen till exempel i de fält, som hade en gröda, vilken var en meter hög.
Jag erbjöd mig att plåta från luften för att se, om jag kunde hjälpa
till att lokalisera deras bortflugna ögonsten.
Annars är ju risken, att modellen slutar i en sädsilo, efter att tröskan kört av fältet och modellen reducerats till bitar stora som ett vetekorn….
Men även om har tillgång till flygspaning, kan det vara svårt, intill omöjligt att finna en bortflugen modell.
Hur många bortflugna plan ligger det i den svenska naturen ???
Här kommer nedan en illustration, hur vi upplevde det.
Längst till höger Freddy Dahlstrand, till vänster om honom Göran Larsson,
vilka letade efter sina modeller, hjälpta av längst vänster stående Freddy Dahlstrand junior.
Både Göran och Freddy fick tillbaka sina modeller och flög sedan max !
Som sagt, bilder vill betraktaren ha och bilder kommer här,
så håll tillgodo !
Förberedelser och flygning med sina två modeller tillhörande och flugna av Sten P
Så här kan det gå…
när draget blir hårt…
Turbulator.
För att hålla kontroll på gränsskiktet när Re-talet kniper.
Ett turbulent gränsskikt har mycket bättre stall-egenskaper än ett laminärt.
Likaså håller en turbulator kontroll på separationsbubblan
så den inte växer sig för stor och löser av vingen.
Normalt sett är gränsskiktet laminärt innan omslagspunkten, eller skulle jag vilja säga omslagsytan. Vid denna yta uppstår en seperationsbubbla då den strömmande luften återgår till vingytan. Genom denna strömning kommer bubblan att rotera. Blir bubblan för stor, kommer strömningen över vingen att lösa av och då är det ingen lyftande vinge mer.
En seperationsbubbla är ett roterande skikt på ovansidan av vingen som skiljer laminär från turbulent strömning.
Att hålla seperationsbubblan i schack är utomordentligt
viktigt om vingen ska fungera optimalt.
Här kommer del III av min redovisning
av Svenska Mästerskapet.
Ett SM i OT-friflyg är en till synes avslappnad föreställning.
Man upplever som utomstående ingen direkt tävlingsstress, vilket man märker vid andra grenars mästerskap.
Tävlingen flyter stadigt fram som en skånsk mindre å
gör under sommartorkan vid dess färd genom landskapet.
Men, man ska inte låta lura sig. De tävlande, får jag säga gräddan av Sveriges ungdom…, går in för sin uppgift helhjärtat och fokuserat.
Jag, som inte är aktiv OT-flygare, utan jag är rc-pilot och allmänt flygintresserad, jag åker på dessa träffar, för här upplever jag den anda, som jag söker inom modellflygvärlden.
Deltagarna ställer upp i en strävan att skapa gemenskap,
tävlan och kamratskap.
Man letar inte efter fel, utan man ser till, att träffen har en positiv anda, vilket gör, att det blir en berikande upplevelse för alla.
Därför åker jag på dessa träffar och tävlingar, för efteråt känner jag mig glad och kanske har jag fått tips och inspiration till något nytt.
Det råder bland OT-flygare en lättsam och generös anda, som gör att dagen går fort och att man längtar till nästa tävling eller träff.
Kunskaperna hos denna grupp av modellflygare är djupa och breda efter ett mångåriga liv som aktiva modelllflygare. Dessa kunskaper delar man med sig, så vi som inte är så erfarna kan lära oss något nytt. Det kan gälla både teoretiska och rent praktiska kunskaper i samband med byggandet och sedan flygandet av modellen.
Fast jag tror, att för majoriteten är det inte tävlandet, som är viktigast, utan det är den social kontakten, samtalet, idéutbytet och nostalgiserandet vilket är det väsentliga.
Jag upplever heller inte, att någon med modellflygintresset som bas marknadsför den egna personen, utan här ser man till allas väl och intresse i en positiv anda.
Detta hindrar ju inte, att tävlingsmomentet finns där och att man slåss fram till målsnöret.
Det som har underlättat skapandet av denna atmosfär och fungerat lite som det sociala umgängets katalysator, är nog det faktumet att andelen kvinnor som är med i gruppen är högt.
Nog med ord, nu kommer det bilder !
OT-RC Segel
Depån Bollerup.
Blue Phoenix
Taktiksnack…
Lasse Larsson
Christer Jönsson Blue Phoenix.
Nöjd pilot och medhjälpare tycks det vara…
Ännu en fint byggd Blue Phoenix
There she goes…
Modellflyg…visst är det vackert att se på !
Jag finner det lätt, att skapa mig en rörlig bild av vad som händer och vad som kan hända…
Det byggs många blå fenixar…därför de flyger mycket bra.
Thomas koncentrerad.
Thomas en av stöttepelarna tillsammans med sin fru Birgit…för SMOS.
Denna modellen ser ju modern ut. Men man kunde som sagt redan då.
Christer Jönsson assisterar vid Thomas start.
Klart !
Christer till höger, en välbyggare av modeller.
Ja, nu gäller det…
Modellflyg
Koncentrerad…säkerligen.
Matti Pyykkö med en Salmiak.
Här drar Markku upp sin modell.
Lite segkopplat eller…
En för friflygare välkänd profil.
Markku Tähkäpää Finland
F-knarr jämte vetet.
Freddy tar det coolt…
Jag är intresserad av mekaniken…enkelt och ändamålsenligt.
En kontradiktion vill jag säga med eftertryck…
Konsten att döpa en modell…
Torque-roll eller ?
Så ska det vara. Cumulusmoln och en modell som vill ha termik.
Martti Bogdanoff ska ha fart på fusen i blåsten…
Martti klar med modellen och Bo-Eskil klar att trycka på klockan.
Martti sponsrad av Posten ? I så fall Luftposten väl ?
Spända anleten.
Martti mycket erfarenhet och en stillsam människa.
Jaha, då ska vi se säger Bo-Eskil…
Markku i sin typiska stil med linan.
Provstart tro jag.
I bakgrunden kyrktornet.
Man ser det är byggt också som ett försvarstorn, med höga smala skottgluggar och en rund form
En smålands- och en hallandspilot.
Gissa vem som byggt denna vackra modellen …
Kan ni se namnskylten ?
Vårt tävlingsfält.
Undrar vem modellen ska lura ?…med tanke på namnet…
En konstnär och en modellbyggandets ekvilibrist.
Matti släpper för Markku
Andrea…presterar alltid bra med sina modeller.
Starkt gjort att kunna ta sig till tävlingar med stor flygplanslåda utan att äga bil !
Del II av min redovisning av SM 2015 i OT vid Bollerup.
Jag tog flera tusen bilder vid tävlingen och det är svårt,
att redovisa de på ett bra sätt.
För att göra det enkelt, så redovisar jag i den ordning,
jag fotograferade. Det betyder, att jag hoppar mellan klasser och ämnen.
Men det får ni stå ut med.
Det blir en slingrande och oförutsägbar resa…
Eftersom ni har mycket mer kunskap om modeller
och piloter, än vad jag besitter, kommer jag inte att
kommentera sådant i detalj.
Men har ni information om något, ni tycker
jag ska lägga till mejla gärna till mig, så kan jag
komplettera. Till exempel om pilot, modell eller
något anekdotiskt hörande till vad jag presenterat.
De enda kommentarer jag skriver, är om det jag vet.
Mina kameror var Sony A58 . Två med normalobjektiv,
vilka jag använde till 90 % av bilderna och en med zoom
till 300 mm.
En del bilder är bra, andra är mindre bra, men min
avsikt är att försöka återskapa lite av den känslan, hur
tävlingen upplevdes av en betraktare, vilken inte har djupa
kunskaper om friflygande OT-modeller.
Om någon vill ha bilder i stort format så mejla mig.
Min mejladress hittar ni under rubriken “Welcome” på första sidan längst upp till vänster på bloggen.
Ok kära betraktare, här kommer ögonblicken, som min kamera
såg det.
Således människor, modeller och miljöer från tävlingen:
Kurvroder till Mattis modell från 1945.
Matti Pyykkö, en skicklig byggare och flygare.
Vem har inte byggt Lill-Klas ?
Kostade 2 kronor och 10 öre för en byggsats i
sportaffären i Halmstad, där jag handlade 1954.
SM OT-friflyg 2015 Bollerup
Kanske den överhuvudtaget bästa nybörjarmodellen.
Blue Phoenix.
En av världens mest sålda segelmodeller.
Kopierad till många versioner men originalet aldrig överträffad.
Vem säger, att det inte behövs prylar till friflyg…
Ingvar Nilsson har dubbla väskor !
En glad smålänning !
Trädallen till Bollerups gård.
Lars Larsson laddar inför Rc-klassen.
En hängiven modellflygare
En glad man.
…som nästan slår knut på sig själv i inlevelsen med sin modell.
Det är bara lite fintrimning som krävs, sen går det piccobello !
Flygkontrast
Fly baby !
Ingvar Nilsson HiTech vev.
Ingen campingplats utan depå vid SM för Friflygande OT-Modeller 2015.
Göran Larsson med vidhängande välkända husvagn…
…och på marken några av hans modeller.
Ingvar vevar upp sig…
…å då blir han så här glad…
…så han fixar till en fin flygning.
Det är kvinnan bakom allt…
Koppling !
Några av piloterna.
Det behöver inte vara komplicerat för att flyga bra.
Känslan hos piloten efter en fin flygning är lika stark efter en flygning med några pinnar och gummiband, som det är efter en flygning med en skalamodell, som krävt 2000 timmar i byggtid.
Gunnar Wivardssons osannolika modell…
…som flög sagolikt fint förra året…
…så jag var spänd att se den i skyn…
…men enligt Gunnar var den inte på flyghumör just nu.
Den ville inte samma som…
….Gunnar ville…
…trots god omvårdnad och lämpor.
Inte bara själen behöver sitt, utan Bollerups ambulerande korvkiosk besökte oss båda dagarna.
Uppskattat !
En ung pilot startar sin segelmodell i den byiga vinden…
…och belastningen blev lite väl hård…
…så vingen gick av…
…och singlade ner som ett flarn…
…mot marken tillsammans med…
..kroppen.
Men det är ingen katastrof. Det är sådant som händer och det är lättlagat.
Sten Persson kör prefightcheck på sin utomordentligt framgångsrika modell Contestor.
I väntan på…
…det rätta ögonblicket.
Sten lade sin Contestor rakt in i en blåsa !
…och modellen kan man säga upplevde något, som vi kallade
“Kry korkverkan” , då vi fullskalasegelflög och det var fin termik.
Det efterlängtade SM:et i friflyg för OldTimermodeller avhölls 23-23 Juli i Bollerup.
Egentligen skulle tävlingen gått i tre dagar, men på grund av förväntat regn kortades tävlingstiden till 2 dagar, om inget ändrats i sista stund. Men jag utgår från, att det blev kortat till 2 dagar.
Bollerup är en lantbruksskola, vilken drivs av en stiftelse.
Det är en stor och modern anläggning som tar emot ett stort antal elever.
Genom vår ordförande Bo-Eskil, som har arbetat vid skolan, fick vi möjlighet att både tävla på markerna och utnyttja skolans elevförläggningar.
Förläggningen var mycket bra till ett facilt pris.
Tävlingsplatsen var en relativt nyslagen vall, som var vaktad av fält med betor, ärtväxter och brödsäd. Det är ju alltid svårt med friflygande modeller om de landar i högt beväxta odlade fält. Ett par modeller flög bort och om alla blev upphittade, får vi väl reda på så småningom.
De brukar dyka upp förr eller senare.
Som vanligt hade vi gäster från Finland, Norge och Danmark, som tävlade.
Efter orientering och briefing av Bo-Eskil hölls en tyst minut för hedra minnet av en av våra kamrater, som för en kort tid sen hade avlidit.
Kurt Sandberg boende i Halmstad, avled i början av veckan 90 år gammal.
Med honom förlorade vi en framstående flygare och en god kamrat, som under sin mer än 70-åriga tävlingskarriär nådde stora sportsliga framgångar.
Tävlingen började därefter och den var naturligtvis påverkad av vädret, som bjöd på sol och ca 20 grader varmt med relativt byig vind upp till 8 m/sek.
Nu är det så, att friflygare är ett segt släkte, som inte ger sig för lite byig vind, utan flygandet gick igång omedelbart.
Vad resultatet blev, redovisar jag sen.
Här kommer nu några inledande bilder inför tävlingen som en introduktion. Jag har massor med bilder på gång och jag har nog aldrig lyckats så bra med bilderna som denna gången….om jag får säga det själv…
Troligtvis blir det 5 redovisningar med massor av bilder, så häng på låset
Piloterna samlas för briefing och orientering.
Bo-Eskil håller briefing utanför vår förläggning.
Hela karavanen på väg ut till platsen för SM-tävlingen.
Tävlingsplatsen vid den för dagen rådande vindriktningen.
Platsen en nyslagen vall.
En illustration av modernt jordbruk…
Tänk er en jordbrukare från 1700-talet som sett dessa ax…?
Hustrun till en pilot som är expert på att släppa sin mans modell.
Den 23-24-25 Juli, vilket är torsdag, fredag och lördag,
genomförs under ledning av
Sveriges Modellflygares Oldtimer Sällskap,
Svenskt Mästerskap i OT-Friflyg.
Bilderna från tidigare tävlingar.
Platsen är Bollerup, som ligger en bit från Tomelilla i Skåne.
För den sanne entusiasten är detta en av modellflygårets höjdpunkter.
Du bjuds på hängivenhet, skicklighet, dramatik, taktik och rävspel
och inte minst estetiska flygupplevelser av rikt mått.
Vill du veta mer så sök på “OT friflyg“ i sökrutan till vänster. Klicka sen på rubriken på den post du vill läsa.
Här kan du läsa om tävlingen (hämtat från SMOS hemsida) :
Den 23 – 25 juli 2015 Förläggning och matsal i Lantbruksgymnasiets anläggning,
som ligger 16 km norr om Ystad. Samlingarna äger rum vid matsalen. Torsdag 23 juli. Klasser: A, B, S1, F-klassisk och OT-RC segel. Tider: 14.00 samling. 14.30 – 19.00 tre starter utan periodindelning. Fredag 24 juli. Klasser: D, G-int, S2, S3 och S-int. Tider: 09.00 samling. 09.30 – 12.00 första start. 12.00 – 16.00 andra och tredje start. Lördag 25 juli. Klasser: A1, A2, C, F-nostalgi och OT-RC. Tider: 09.00 samling. 09.30 – 12.00 första start. 12.00 – 15.30 andra och tredje start. 11.30 – 13.30 OT-RC. 17.00 årsmöte. 18.00 middag.
Information om tävlingen lämnas av: Thomas Johansson
tfn 046-248 537 samt Sven Landervik tfn 0703 542 401. Hjärtligt välkomna! SMOS tävlingskommitté.
Som jag skrivit flera gånger tidigare, är det värt ett besök.
I synnerhet om du aldrig sett en OT-tävling förr.
Swedish Air Force Historical Flight i grupp på F 7.
Att se en J29 flyga med så hög lastfaktor, att kroppen nästan skrynklar sig på ovansidan, det är en upplevelse.
Eller hör Viggen stiga upp i en gunga med full EBK…
Här kommer några bilder och kvaliteten är vad den är av tidigare förklarade orsaker, avstånd och motsol.
En J28 Vampire som hade det segt i värmen att lätta.
Men till sist kom den upp.
En omisskännlig profil.
J 34 Hawker Hunter
Passering av ATC-tornet
J 34 är lik A 32 Lansen…
…men J 34 har annan vingkonfiguration
En bild rätt in i motljuset.
Hawker Hunter landar med ADB-bromsning.
En av mina favoriter…
Fpl 37 Viggen
Att se Viggen är fortfarande imponerande.
Undrar hur den hävdar sig gentemot Gripen ?
USA fick väl kalla fötter och de natoländer, bland annat Norge
som redan beställt F-35 JSF…
F 16 som flög första gången 1975 besegrade F 35 i luftstrid.
Pris F 35: ca en miljard…
Gripen pris: Ungefär halva priset gentemot F 35, alltså 500 miljoner.
Viggens motor ryker inte lika mycket nu som då den kom slutet av 60-talet.
Sakta förbiflygning med kraftiga rollrörelser med full kontroll.
Ett plan som inte hade lika bra egenskaper under hög lastfaktor var det sovjetiska SU-15, som öster om Gotland försökte hänga på en svensk Viggen.
SU-15 gick i vattnet, då den vek sig under hög svängbelastning.
Touch and go på hangartaket
Ett osannolikt plan, J 29 Flygande Tunnan.
En produkt som var resultatet av skickliga svenska ingenjörer, jetmotor från England och med aerodynamikdata från Tysklands konstruktion av Me- 262.
Ni se själva, att piloten belastar mycket. K-strimmor från vingspetsarna.
Den som flyger efter en Draken ser detta, då den flyger med tänd EBK.
J 35 Drakens första flygning skedde 25 Oktober 1955. Alltså 60 år sedan !
Detta är första delen av mitt referat från Flygvapnets Huvudflygdag vid F 7 i Såtenäs 2015.
Låt mig säga, att det var varmt. Som jag tidigare skrivit, var vi förberedda för detta ochdessutom
hade försvaret placerat ut ett stort antal behållare med dricksvatten för publiken.
Detta vatten klarade välbefinnandet för många. Själv drack jag 3 liter under dagen ochmådde väl.
Vi satt på en bra plats med skugga och vind som fläktade.
Enda nackdelen, vi var 500 m från banan och vi hade solen rakt i ansiktet hela dagen.
Om inte annat, var det svårt att fotografera, men ni får ta det som det är.Det första jag vill visa
är lite av publikområdet och SK 60 flygningen.
I lokaltidningen anger man publiken till ca 50000 personer. Hade det varit svalare,hade vi varit 75000.
Jämför med en allsvensk fotbollsmatch antalet åskådare…Inträde och parkering var gratis.
För det är ju vi skattebetalare som finansierar det hela.
Ok, här kommer bilderna:
Utsikt från kullen som ligger just bredvid entrén.
Tror ni det var varmt på betongen…
En single-seat Gripen och en tvåsitsig för utbildning. Heter den SK 39 månntro ?
De flygintresserade strömmar in runt 12-tiden.
Det som mötte åskådarna.
Försvaret visade några av de fåtal helikoptrar vi har.
SK 60 gjorde sin uppvisning i början av programmet.
Planet flög med mycket tysta motorer. Man har ju nya motorer i då de gamla TurboMeka byttes ut. De nya är nästan dubbelt så starka. De gamla producerade ett högt vinande ljud till skillnad mot de nuvarande.
Piloten flög planet mycket mjukt och med fint utförda rörelser…
…han tog ut vad han kunde ut från en 50 år gammal kärra.
Rökgeneratorerna ger en extra dimension åt åskådaren…
…för det knyter ihop flygningen.
Planet används av Flygvapnet i den grundläggande utbildningen.
Även Österrike använder planet,som har utvecklats kontinuerligt sen produktionen startade.
Den typiska profilen av en SAAB 105, som det heter egentligen.
Här kan man se hur vortexen vid vingspetsarna, skapade av strömningen runt spetsen, påverkar rökspåret.
Ni kan se att båda rökspåren av vrider sig inåt planet. Det undviker man på moderna plan genom olika aerodynamiska åtgärder.
Här har jag justerat bilden för att åskådliggöra virvelbildningen.
Roll och inverterad sväng.
Bilden tog jag med för att visa de diskreta nationalitetsbeteckningarna på dagens militära luftfarkoster.
Flygplan SK 60 (taget från FV hemsida)
Trotjänare är inget överord för att beskriva skolflygplanet SK 60.
Planet firar 50 år i luften under 2013, och har varit i aktiv tjänst inom Försvarsmakten sedan 1967.
Innan Försvarsmaktens piloter flyger Gripen har de nött många timmar sida vid sida med en instruktör i en SK 60, eller Saab 105 som planet heter i sin civila version. Det tvåmotoriga skolflygplanet har varit stommen i all flygträning för piloter sedan 1960-talet.
SK 60 har överliggande vinge och dubbla jetmotorer. Motorerna har under årens lopp blivit allt starkare, och instrumentering och vapensystem har också uppgraderats. En rad olika versioner av planet har utvecklats, bland annat en en fyrsitsig version för persontransport, samt en fotoversion med förlängd nos med plats med kamerautrustning.
Flygintresserade utanför Försvarsmakten känner nog SK 60 bäst genom uppvisningsgruppen Team 60, som har använt flygplanet ändå sedan starten 1974.
Efter den senaste uppgraderingen 2009, där planet bland annat fick ny GPS och delvis samma instrumentering som Gripen, är det tänkt att SK 60 ska kunna fortsätta flyga till åtminstone 2017.
Saab har även sålt SK 60 till Österrike, där planet också fortfarande är i tjänst.
Flygvapnet hade ju förlagt sin huvuduppvisning på flottiljen.
Vis av erfarenheten startade vi tidigt färden för att i möjligaste mån slippa de värsta bilköerna. Vi vet sedan länge, att de största publika evenemangen i Sverige är just flygdagar.
Med i bilen hade vi med tanke på det förväntade vädret, solskydd, parasoll, stolar och mycket vatten.
För att göra det kort, så satt vi i kö i 2 timmar. Allt med början ca 5 km från infarten till Skaraborgs Flygflottilj. Det gick mycket sakta, vilket berodde på vägarbeten. Men i sådana lägen är det bara att koppla av…det tar den tid det tar, man kan inte påverka det.
Under tiden vi sakta gled framåt, kunde vi se förmiddagsprogrammet från bilen, så allt var inte förlorat.
Alltnog, kl 1200 var vi framme och huvudprogrammet började kl 1300.
Från parkering till åskådarplats var det 400 meter.
Vi hittade en plats på en liten höjd, där det växte träd, som gav skugga. Platsen var perfekt. Men den låg ca 4-500 m från banan.
Problemet med F7 då det gäller fotografering, är att man har solen rakt emot sig, då man ser ut mot den plats, där uppvisningen pågick.
Det gör det mycket svårt att fotografera. Men det är inget, som man kan påverka, så det är lika för alla.
Att sitta där vi var var utmärkt, då vi hade skugga från träden. Det var mycket varmt, säkert upp mot 30 grader, vilket dock inte hindrade, att vi var ca 50000 åskådare där.
Jag kommer att redovisa flygdagen i ett antal avsnitt uppdelat efter flygplantyp.
Här kommer bara lite snapshots från dagen.
Ja, så här är det vid tillfart till flygdagar. Men det är bara att simma lugnt..
Kl 1200 lördag F7. Utsikten från kullen vi satt på.
Rakt framför oss den statiska utställningen.
Hercules fäller förnödenheter.
Sk 60, SAAB 105, ett 50 år gammalt flygplan gjorde en fin uppvisning.
J 28 Vampire från Swedish Airforce Historical Flight .
Ni ser här, hur besvärligt motljuset är.
J 34 Hawker Hunter
Flygplanen som deltog i uppvisningen
En tjeckisk L-159 Alca i hastigheten kan den misstas för en Starfighter kanske…
…så är träffen som hålls i samband IGG:s meeting på Ålleberg ett måste.
Årets motorträff var mager med hänsyn till antalet deltagare.
Men trots det hade det kommit med nya utställare, vars alster jag inte sett förut på Ålleberg.
När man inser vilken planering, energi och ihärdighet det krävs för att åstadkomma dessa tekniska mästerverk förutom naturligtvis all den kunskap som krävs för att behärska material och maskiner, då blir åskådaren djupt imponerad !
Jag tröttnar aldrig att se på deras motorer, då man upptäcker mer och mer och man börjar förstå allt som krävs för att åstadkomma det de gjort.
Jag ska redovisa lite bilder som säger mycket mer än mina ord !
…in i minsta detalj…och allt fungerar som på originalet.
Som bilden säger V8 200 cc.
Kamremmar och fläktremmar.
En ångmaskin som väl skulle suttit på en hjulångare som Mississippi Queen …
En imponerande 14-cylindrig dubbelstjärna
När han kör motorn…man måste lyssna då den går så tyst och välbalanserat.
Undrar vad den skulle kosta ?
En modell av en Wright Wirlwind 9 cylindrig radialmotor.
Till höger vevaxel till en 6-cylindrig motor och en kamaxel.
Tänk efter hur mycket arbete som krävs för att göra vevaxeln…!
En OS-förgasare har smugit sig med.
En modell av en Gipsy Major-motor som ska sitta inverterad i en Moth.
Start av en V-twin
Dessa bilderna talar för sig själva…
Kanske man kunde köpt en V-Twin….
Jag har aldrig flugit med en Merlinmotor,
men jag har haft en Meteorunder gaspedalen,
då jag gjorde värnplikten på strv 101,
som hade en RR Meteor på 650 hk.
En klassisk motor . Men DB 602 var bättre.
Kolla start- och manöverpulten..inget slarv här inte.
Första OT-tävlingen för 2015 går av stapeln på lördag, alternativt söndag i Sollebrunn,Västergötland .
Första högtidsdagen för friflygande OldTimerpiloter infaller till helgen i Sollebrunn.
Har ni inget speciellt för er, kan jag rekommendera ett besök, för att upp- leva sann flygglädje, hängivenhet och möjlighet att träffa piloter med mycket kunskap och skicklighet.
Samtidigt pågår på samma plats Vårmaxen, en tävling med moderna friflygmodeller.
SMOS VÅRTÄVLINGEN 2015
Samarrangemang med Sländans tävling Vårmaxen.
Plats: Gendalen, Sollebrunn, Västergötland
Samling: Bygdegården, Gendalen kl. 10.00 lörd. den 25/4.
Reservdag:sönd. den 26/4.
Tävlingstid 10.30 – 15.30. Därefter eventuell fly-off. Två starter per klass utan periodindelning. Linlängd A1 och A2: 50 m, övriga klasser 100 m om vädret tillåter.
På försök tillåter vi start med gummirep för segelmodeller.
Vägvisning:
Från Göteborg eller Borås till Alingsås.
Kör där mot Sollebrunn och Trollhättan.
I Sollebrunn: kör mot Stora Mellby och Nossebro.
Gendalens bygdegård finns utmed vägen mellan Stora Mellby
och Nossebro cirka 9 km från Sollebrunn.
Förläggning:
För den som vill bo billigt finns möjlighet att ligga på egen
luftmadrass i bygdegården.
Den som är intresserad av detta kontaktar Lars Larsson,
tel. 0322-42117, 070-9400482.
Lasse ordnar även gemensam middag efter tävlingarna.
Tävlingsklasser:
Alla OT-klasser med reservation för sammanslagning av klasser vid
behov.
Även på försök OT-RC segel, regler finns på hemsidan.
Startavgift:
50 kr för första modell och 25 för varje följande modell.
Betalas på plats med jämna pengar.
Anmälan med uppgift om modellens klass och namn, önskemål om
att deltaga i middagen samt den tävlandes namn och telefonnummer
(även mobilnummer)senast den 17 april till Thomas Johansson,
Ankaregränden 1, 226 51 LUND, tfn 046-24 85 37,
e-post
birgit.stangby@telia.com
Sländans Vårmaxen
Vårmaxen (Ingår i Lilla och Stora friflygcupen). Arrangör: MFK Sländan Tid: Samling kl 10.00 vid bygdegården i Gendalen Plats: Gendalen, GPS kordinater; WGS 84 decimal (lat, lon) 58.15534, 12.63979 Klasser: F1G/H/J, P-30, HKG, KPG, F1A-2, F1B-2, F1C-2, oldtimer Startavgifter: Seniorer 100:-plus 20:- per extraklass. , juniorer 0:- Oavsett antalet klasser Plusgiro/bankgiro: Kontakt: Lars Larsson 0709-400482, Martin Larsson 0709-347573
Så här kan det se ut, när man flyger friflyg:
Om ni är intresserade kolla först vädret så det inte snöar…
Reservdag är söndag, men enligt yr.no i dag tisdag,
bör den troligaste tävlingsdagen bli lördag.
…från Svenska Mästerskapen i Segelflyg 1945 i Örebro
AB Flygindustri i Halmstad, en sedan länge avsomnad verksamhet, hade sin upprinnelse i kanottillverkning i Båstad.
Företaget, Svenska Kanotverken, blev ombedda att tillverka ett segelflygplan från tyska ritningar och för att kunna det, var man tvungen att flytta till nya fabrikslokaler vid södra delen av Civila Flygfältet på Söder i Halmstad.
Kanotföretaget bytte så småningom namn till AB Flygindustri.
Under kriget tillverkades ett sort antal flygplan, Grunau Baby, Weihe, SG38 och andra.
De tongivande inom företaget var Rudolf Abelin, Björn Andreasson och Jan Weibull.
Som jag redogjort tidigare, väcktes mitt intresse för företaget,
då jag träffadeen man, som hette Walter Tschannen, boende i Schweiz, vilken berättade, atthan arbetat som verkmästare och kontrollflygare vid AB Flygindustri.
För en tid sedan fick jag kontakt med Björn, vars pappa arbetade på företaget och som skickade mig några bilder, som jag vill visa.
Copyright bilder: Björn Persson
Förhoppningsvis kommer jag att få möjlighet att kopiera fler bilder, som finns sparade från produktionen vid flygföretaget på Söder i Halmstad.
Efter flytten övertogs lokalerna av ett företag verksamt inom konfektions-branschen som hette Widengrens .
Minns jag ytterligare rätt,lades konfektionsindustrin ned 1966.
Jag kommer att redovisa allt, jag fått tag i så småningom, så håll ut, det kommer mera om AB Flygindustri.
Men här kommer de sista bilderna jag fick. Det är 75 år sen bilderna togs !
Halmstads Civila Flygfält.
AB Flygindustri är beläget nere i högra hörnet framför skogen.
Bilder från SM i segelflyg 1945 i Örebro.
Kolla bilen…inga dåliga grejor !
Förberedda på dagens uppgift.
Om jag förstod det rätt, är det Kurt Persson vid bortre vingspetsen.
Han var var byggledare.
Grunau baby IIB, en mycket lyckad konstruktion.
Rejäla skevroder i alla fall.
Den tidens flyghjälte, Gunnar Brenkner…sammanbiten inför starten.
Ridstövlar, spetsbyxor, jacka, vit skjorta och slips, båtmössa.
Påhängt också flytväst och sele för den avknäppbara skärmen.
På nosen pitot och venturi, vilka ger tryck till hastighetsmätare och spade på svängindikatorn.
Gunnar Brenkner blev känd lokalt, då han landade med
ovanståendeBaby på stranden i Frösakull.
Gunnar flyttade 1947 med sin Klemm till Luleå där han blev segelflyginstruktör i flygklubben.
Flygplanet SE-SBD har en intressant historia, som jag ska redogöra för senare.
Redan 1945 hade man sponsorer. På sidorodret står det MATADOR, vilket var en vid den tiden stor industri i Halmstad som producerade rakblad.
Jag önskar jag kunde……förnya mitt segelcertifikat .
Bilden i ingressen är blogginnehavaren, då han kliver
i Skövde Flygklubbs Ka6Cr med registreringen SE-TFD
på fältet vid Hasslum.
Kolla skjortan på piloten. Så var det 1970…
När jag ser på Bruna Vassels filmer, spelas mina
erfarenheter av mitt EGET fullskalasegelflygande
upp i min hjärna.
Det strömmar tillbaka bilder av flygningar, människor,
spännande ögonblick, ljud och även lukter.
Kommer du ihåg hur det luktade i hangaren,
då man drog upp dörrarna en tidig solig sommarmorgon ?
Kan du erinra dig, hur det knäppte i den korrugerade plåten i hangarväggarna, då solen värmde upp ?
Kommer du ihåg, hur otåliga vi var, innan vi fått ut
kärrorna till fältet och ringt in en bogserpilot ?
Minns hur vi tankade och kollade bogserkärran,
för att bogserpiloten skulle kunna börja bogsera så
fort som möjligt ?
Vet du, att varje flygplan har sin egna säregna lukt,
som känns, då man sitter under stängd huv? Minns hur
de första plastkärrorna luktade av släppmedel efter
gjutningen.
När jag ser Bruno Vassels filmer, då får jag nästan
ont i magen av en intensiv längtan.
För det är så, vilket jag efter många samtal med
gamla piloter har fått bekräftat, att en gång segelflygare,
alltid segelflygare.
Alla säger ungefär samma sak, det är känslan och
förväntningarna vi saknar.
Känslan och förväntningarna som börjar, då man
ser ut genom sitt fönster och dagens första Cumulus
dyker upp i skyn.
Fantasin som spelar i hjärnan på väg ut till fältet,
om vad och hur jag ska flyga.
Förväntningarna om att känna lyftet i sitsen, då jag hänger
i släpet och förväntningen, när jag kurvar efter urkoppling,
då jag hoppas variometern står på +3 m/sek hela varvet.
Fantasin om en flygning i svag vind och med stark och utbredd termik.
Förväntningen om att få flyga på 2500 m, då molnbasen är så hög för att kunna njuta av det svenska landskapet.
Förväntningarna om att kunna njuta av din egen flygskicklighet.
Förväntningarna att vara med i snacket vid kaffet efter flygningarna.
Det är lite av de känslor jag genomströmmas av,
då jag tänker på segelflygning.
Det är svårt att förklara för en icke segelflygare, men att just flyga utan motor, det är något speciellt.
Dessutom så skapade denna hobby, som är så beroende av
andras hjälp,en mycket bra kamratskap och man får chansen
att träffa intressanta och hängivna människor.
Som segelflygare kommer jag nära elementen och du känner hur den fysiska omgivningen, påverkar ditt flygplan och dig själv.
Min första start överhuvudtaget i en segelkärra, det var en mycket stark känslomässig upplevelse.
När vi lättade i Bergfalken, slog mig tanken då vi var på 25 m höjd: “Herre Gud, nu flyger vi” !
Min lärare, Nisse Blom i Skövde Flygklubb, som var
en mycket stark personlighet, var den somlärde mig flyga
på sitt sätt.
När jag fick flyga i den första termikblåsan under skolningen, kändes det som något makalöst, nästan en sinnlig, existentiell upplevelse.
Jag tänkte då , detta att flyga och kunna stiga utan motor,
att det är obeskrivligt!
Tänk, att jag kan få lov att vara del av det. Det såg jag som ett
stort privilegium.
Att få chansen att få flyga termik under bra förhållande
är en erfarenhet, som skapar bestående avtryck i hjärnan
på piloten.
När jag hör variometern pipa och indikera stig, samt ser
variometerns mätaren stå på +4 m/sek,det skapar adrenalin
och glädje hos en sann flygare.
Då termiken är stark, känner jag det i sitsen och då höjdmätaren snurrar som sekundvisaren på en klocka, den stunden upplever jag intensivt, som just då inte kunde ersättas av något annat.
Eller då vi flög torrtermik i tidig vår och vi stötte i inversionstaket,
vilket kändes som ständig småturbulens under vingarna.
Hur man än gnetade, kom vi inte högre än hit.
Jag tänkte ofta då jag flög, att vilken tur jag är segelflygare, som får lov att uppleva detta magiska. Att få flyga !
En Phoebus C. En av de första helkompositkärrorna. Flygplanet då ägt av Egon Andreasson Eslöv. Bilden tagen på
Skövde Flygklubbs fält vid Hasslum sommaren 1969. I bakgrunden
bogserkärran, en Pa-18 med registreringen SE-CEH. En Phoebus
var ett plan, som vi bara kunde stå och drömma om vid den tiden.
Min trogna Marieholms 26 med sitt nya vindroder. Samma känsla av en sorts frihet, som då jag flög fick jag,
när jag seglade min segelbåt för första gången, sen jag byggt
om den för singlehandsegling och jag ställde in mitt vindroder
för första gången och jag märkte, hur fint allt fungerade. En känsla av frihet och samarbete med väder och vind.
Mitt segelflygande var mycket intensivt de kommande åren.
Det jag upplevde, kommer jag aldrig att glömma och jag
drömmer ofta tillbaka.
Denna längtan blev förra året för stark och då jag samtidigt fick reda på, att man kunde gå en “pensionärskurs”
på Ålleberg och förnya ett sedan länge avsomnat cert,
då bestämde jag mig för att slå till.
Kostnaden för att förnya certet under en intensivkurs
var ca 15000 kr.
Det har blivit dyrare, naturligtvis, att flyga i dag.
Flygplanen kostar inte inte 40000 kr, utan de kan
kosta en miljon. Försäkringar och underhåll är dyrare i dag.
Men jag var beredd att betala.
Man kan inte sitta hemma och vänta på, att något
ska hända, för var förvissad om,det gör det aldrig,
om man är passiv.
Innan jag skulle gå kursen, tog jag en läkarkoll,
så jag skulle veta, om jag klarade kraven för cert.
Men där brast illusionen om termikflyg med eget cert !
Jag drabbades av en stroke för nästan 7 år sen och
rent subjektivt och enligt min strokeläkare, är jag
återställd .
Men, men jag är satt på medicin och det faktum,
stroke och medicinsk behandling, gör att jag aldrig
kan klara kraven för certifikat.
Vad gör jag ?
Jag kan inte påverka nåt. Utan jag har att inse mitt
öde ochvara tacksam för, det jag redan har fått uppleva .
Minnena försvinner aldrig, från det man upplevt,
som varande segelflygare.
Att vara modellflygare och flyga med mina fina
välflygande modeller, det är ingen dålig ersättning.
Eller att kunna ägna mig åt paragliding.
Men det kan aldrig ersätta verklighetens upplevelser, då man själv sitter i ett plan och flyger. Antingen det är en
segel- eller motorkärra.
Nu återstår att erinra mig mina minnen sittande
i selen under min paraglider under magiska ögonblick
i termiken i Spanien eller på hanget vid Hammar-Kåseberga
flygande rote med tornfalkarna.
Men var säkra på att jag ska ta en tur i en Bergfalke på Ålleberg under Veteranflygdagarna till sommaren !
Så fram tills dess får jag och du njuta av Bruno Vassels filmer från hans flygningar ovanför Utah.
Han har lagt upp många fina videos på YouTube.
Om en gammal segelflygare ser dessa filmer, är jag
säker på, de väcker en ström av minnen och en stark
önskan att uppleva fullskalaflyg med en högvärdig
segelkärra igen !
Jag önskar jag var i denna pilots ställe !
Förresten…vet du om, du som innehaft segelcert, att dit C-diplom aldrig blir ogiltigt. Om man inte de sista åren ändrat bestämmelserna. Så en C-diplomat, tror jag, har ett giltigt tillstånd att flyga ensam under vissa betingelser.
Jag döpte detta i min outgrundliga ignorans till en fjällvråk. Jag blev omedelbart tillrättavisad av besökare. Tack för du läser min blogg ! Jorden går inte under för mig för det. Även om jag kallar en rutig stork för gråsparv, så går livet vidare…
För mig är det väsentliga att visa, hur jag uppfattar naturen dokumenterat av min synnerligen enkla fotoutrustning.
Det som fick min hjärna att direkt tänka fjällvråk var,
att den ryttlade. Även i lugnt väder ryttlar den.
Du kan se den ofta stå framför Biltemas långa lager och
ryttla, innan den slår sitt byte.
Sen kollade jag i fågelboken, så gott jag kunde, men för
att inte ljuga för mycket, talade jag med två erfarna
ornitologer, varav den ena noga fotograferat fågeln och de sa: Fjällvråk.
Hur det nu är, så är det en vråk i alla fall.
Alltså, vad som säger, att detta är en ….vråk därför att…
På Mariestads Fågelklubbs hemsida fanns denna fågeln
på en bild märkt fjällvråk.
Jag vet att fjällvråken har tarser, befrädjade ben…men denna har ju inte mycket.
Fast de utmärks mer då fågeln flyger upp och sträcker benen antar jag.
Jag tycker denna fjällvråken har många likheter med det jag plåtade eller…?
Här är en annan bild av fågeln, jag fotograferade.
Kan man inte flyga sina modeller, kan man fotografera en fågel.
Dagen i dag, torsdag, hade jag avsatt för modellplansbygge hela dagen. Men jag smet iväg på eftermiddagen en liten sväng…
Ormvråken är tillsammans med en tornfalk och en annan
ormvråk ? stationär mellan Biltemas lager och Oceanhamnens yttre del.
De är pålitliga, för de verka alltid vilja ställa upp på foto…
Speciellt ovanstående vråk är oskygg och tillsammans med tornfalken, sitter de ofta på utkik på stolpar eller på taket till Biltemas lager.
Så som sagt, om inget annat, man kan ta ett par bilder.
Eftermiddagssolen lyser på fågeln. så den får lite guldfärg
Ok, han vill ta in på hotell. Att det är ett rullhotell spelar väl ingen roll…
Posten vid Biltema…man kan ana ett bröstband…
Skarpögd som få…men inte skygg direkt.
Takeoff
Man ser ett av hans vapen är mycket framträdande: Klorna
Nu vet ni alla, hur en ormvråk ser ut på undersidan av vingarna…
“Nu sticker jag till hotellet”, sa ormvråken och flaxade i väg.
Freddy Dahlstrand och Lasse Larsson på flankerna kollar så starten blir bra.
.. 
