Som ni har märkt har jag ändrat tema på min blogg. Detta är inte färdigt än, utan jag ska ersätta bären med något som har med flyg att göra.
Den är förhoppningsvis mer lättmanövrerad nu. Den är definitivt mera lättadministrerad än den gamla.
Så håll till godo kära läsare!
mats
En liten videofilm tagen med nyckelringskameran. Vikt kameran 16 gram. Pris om nån vill ha 200 spänn.
Filmen vill visa skillnaden mellan de små utslag man gör för att ändra modellens attityd och de stora utslag man gör för att korrigera en kraftigare störning.
Inget upphetsande, men kanske en pausfilm.
RC-soaring onboardcamera showing rudderaction from mats strömberg on Vimeo.
Ta en titt !
|
 IN ENGLISH  HEM
SHOW 2008 | 2009 |
||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||
Det är värt en resa.
mats
men ändå klagar vi på att det nu veckan innan midsommar är kallt….
mats
Detta för att min blogg ska bli mera användarvänlig och göra ett bättre intryck. Den kommer att funka som vanligt under förändringen, men det kan uppstå lite hicka ibland. Håll ut !
mats
Thommy och hans lärare Uno kom ner på fältet för att köra några pass i dag på förmiddagen. Jag var där redan , då jag testade mottagare jag köpt till min Spektrum. Vädret är ju alltid bäst tidigt på dagen innan blåsten kommit igång. Vidare har ju inte termiken kommit så det är inte turbulent i luften. Det gör att det är behagligare att flyga. Thommy flög sin trainer och sin Johanna.
Jag gick runt och fotograferade lite efter min test av mottagare. Jo de funkade. Inga glitchar upptäcktes, då lampan i mottagaren efter alla flygningarna inte blinkade. Så nu vet jag det.
Så här ser Laholmsbukten ut vid åska. Ett mäktigt Cb som gav åska och lokalt mycket regn och hagel. Kolla nersvepet i kanten på molnet.
Nu vet vi säkert varför Hökaklubbens väderstation inte funkar……
….maskinisten som skötte det stack…….
Thommy på finalen.
Uno och Thommy kämpar på.
Klart för taxi.
Thommy startar………
….och gör en kavaljersstart.
Men det är bara att hänga i och styra, så löser det sig.
Thommys modell
Johanna
Nya avspärrningar i depån på Höka.
mats
Eftersom jag är flygintresserad, ville jag ju inte missa denna flyguppvisning,
som ju var huvuduppvisningen för flygvapnet 2010.
Det brukar alltid borga för kvalitet och god organisation.
Denna gången blev vi inte heller besvikna. Allt fungerade perfekt.
Jag och Thomas från Oskarström hade bestämt vi skulle kvista dit.
Det enda svarta molnet på himmeln var ju….just precis vädret.
Enligt yr.no hade man lovat växlande molnighet och 0.1 mm nederbörd.
Vi beslöt att ge oss av.
0730 startade vi från Oskarström för att köra 30 mil.
Vi ville iväg tidigt för att slippa de värsta köerna.
Framme där vi kör av motorvägen var det redan kl 1015 långkö.
Så från motorvägen till parkeringen tog det ca 20 minuter.
Allt hade gått fortare om arrangörerna hade organiserat trafiken bättre.
Vi hade sådan sagolik tur med vädret, så man undrade,
om det var sant. Solsken och varmt. Lite cumulusmoln precis
som det ska vara en sommardag. Inträdet fritt och parkering
20 spänn, som gick till en hjälporganisation, så man blev ju
inte skinnad precis.
Flygdagen var ju kombinerad med nyöppningen av Flygvapenmuseet,
som ligger jämte Malmslätt. Tyvärr hade vi inte tid att gå dit, men ett
besök rekommenderas.
Flygdagen var organiserad på vanligt sätt med statisk utställning
och flyguppvisning. Som vanligt när flygvapnet sköter uppvisningen
, fungerade högtaleri, speaker perfekt. Dessutom hade man en
enorm storbildsskärm, där uppvisningen visades. Bilden på
skärmen var knivskarp.
Vi hade naturligtvis med bekväma stolar, kaffe och nåt att äta
. Så vi satte upp våra möbler på gräset 200 m från banan,
vilket var den perfekta åskådarplatsen.
Hur en flyguppvisning går till och hur man flyger, vet ju alla och
det är inte mycket att orda om. Vad jag minns speciellt är
Mikael Karlsson Tummelisa, som flög precis, som man förväntade
av en konstruktion från den tiden.
Breitlingteamet gjorde en uppvisning, som inte avslöjade
några svagheter. Men personligen tycker jag, att 9 stycken
L-39 Albatross, som de flögs, var lite för mycket exercis.
Transportkärran C-17 som lastar 80 ton…….var stor.
Den ingår i ett internationellt projekt där Sverige är medlem.
J-29, J-34, J-32B och J-28 C är ju alltid roliga att se.
Nostalgi och minnen kommer fram, speciellt för Vampire,
som man ju hade på F14. Den som flög var märkt med F14 emblemet.
Gripen är ju Gripen och imponerar med sina svängprestanda,
men jag tyckte inte piloten tog ut max ur flygplanet. kanske restriktioner……
Tyvärr flög man inte med B-17 då man hade tekniska problem.
Ej heller kunde Mustangen flyga då propellerväxeln var på
renovering i USA och inte hade kommit tillbaka.
Spitfire fanns det två versioner av. En med en Merlin-Packard
motor på 1600 hk och en med en Rolls Royce Griffonmotor
med 2250 hk.
I mitt tycke det vackraste planet under andra världskriget.
J35 J flög och gjorde en fin uppvisning. Denna piloten la inga
fingrar emellan när han flög, det såg man i svängarna. då
kärran krängde som i ett hav.
När han landade kom han in med mycket alfa och satte den
på sporrhjulet !! Det såg lite vådligt och vingligt ut när den
gick ner på huvudstället, men allt gick bra.
Helikoptrar av olika slag gjorde sin obligatoriska uppvisningar
utan att väcka alltför mycket upphetsning.
Modellflyg och fallskärmshoppning kompletterade den
flygande avdelningen av programmet.
Som jag sagt innan, vilket perfekt väder det var !
Hela flygdagen var perfekt, vilket både jag och Thomas tyckte.
Ja förresten, där var 79998 till, som hade samma åsikt,
för så många var vi enligt Flygvapnets räkning. 25000 bilar
på parkeringen.
När drog en fotbollsmatch 80000 åskådare i Sverige…..???
Ni som inte var där, synd för ni missade mycket.
Här kommer ganska mycket bilder med och utan kommentarer
. Allt taget med en kompaktkamera och då blir det som det är.
Vassego !
En grupp Gripen med ställen ute.
Vi som inte klarar att ligga i soffan framför tv-burken, vi åkte hit !
J 29 Flygande tunnan.
En nylackerad 32 Lansen. Denna version sportmodellen
J 32B med Drakenmotor. Från version J35 A.
SK60 eller SAAB 105. Nu med General
Electricturbiner….i stället för Turbomecaturbiner.
Dc-3 still going.
J 28 C en Vampire.
J 34 Hawker Hunter ingående i uppvisningsgruppen Acro Hunters.
J 28 C reggad på F14 Halmstad med dess emblem på sidan.
F14 = Kunglig Hallands Flygflottilj
J 35 J Draken från nerlagda F10 i Ängelholm.
Sk 37 Viggen från FC.
En Draken från F16 Uppsala.
Så mycket flygintresse det finns !
Michael Carlssons Tummelisa x 2
En rote A6 Texan Harvard.
Dc 3 på finalen. Efter touchdown gäller det att få ner stjärten snabbt på banan annars…..
Vampire ylar förbi med sin Goblinmotor. Som ju är en radial jetmotor.
Det innebär att brännkamrarna sitter monterade utanpå turbinen
runt om i en cirkel. Detta ger motorn delvis det höga ljudet.
Till skillnad från en jetmotor av nyare konstruktion som arbetar
med mycket högre divergent tryck och dessa motorerna kallas
axial jetmotor eller axial turbin.
När jag växte upp kommer jag ihåg hur det lät när divisionerna
med J28 startade på F14.
Som jag skrev tidigare döpte vi J 28 och J 21 till “Tvestjärtar”
vilket Uno bekräftade var ett vedertaget namn i folkmun.
Team Breitling ryker ner….
C-17 häver sig uppåt.
Michael Carlsson och hans Bleriot 10 x 2
.
SAAB Fairchild med världens effektivaste radar på taket
med mjukvaran i planet och på marken.
Sk 16 från F9. 
ska gifta sig snart, tror jag i alla fall. Damen är en kunglighet och mannen är vad vet jag…….
Nu blir jag elak igen. Det var länge sen.
Jag läste just, att de fått en lysningspresent i form av en servis för 300000 kronor. Klart de inte kan äta pizzan ur kartongen, som jag gör, men 300000 spänn ?
Vem som betalar servisen ? Det gör du genom din skatt, då det var statens (din) present.
Ok, jag har inget emot att folk gifter sig, men allt ståhej kring detta giftermål ger mig kväljningar. Lever vi i 2010 eller 1710 ?
När man ser vuxna människor förnedra sig till vad som helst för att kunna frottera sig med de, som kallas kungligheter, undrar jag var mänskligheten är på väg.
I GP stod, att man kan åka till Stockholm och “delta i bröllopsyran”. Får man fråga vilken “yra” och hur ska man bete sig, om man “deltar i en yra”? Ja jag bara undrar.
Tidningsjournalister, fast jag vill inte kalla sladdertackorna i damtidningarna journalister, är fullständigt till sig i trasorna inför detta bröllop. De överträffar varandra med fullständigt meningslösa reportage från de kungliga slotten. De rapporterar om icke händelser enligt modellen, att det är bättre att skriva om nonsens än inget alls.
Har ni sett slottet paret ska bo i ?
Nähä, det är i alla fall av något högre klass än en lägenhet i Södertälje, Rosengård i Malmö eller Andersberg i Halmstad.
Vem som betalar ? Det gör du !
I kvällspressen fanns det idag en artikel, som ställde frågan:
“Är du bjuden “?
Skamsen och med hängande huvud måste jag medge, att jag inte är med på listan. Det får jag försöka stå ut med.
Men tänk de halvkändisar som inte platsar…….de har en svår tid nu. Föreställ dig när någon, som har fått den kungliga inbjudan frågar en stackare, som inte har fått den…….hur tror ni, den som inte fått inbjudan ska kunna slingra sig ur denna vanvettigt penibla situation ?
Den inte bjudne skulle nog helst vilja försvinna från jordens yta, ty att inte vara med på listan måste ju vara värre än en offentlig avrättning med stegling, vagnshjul och allt.
För mig är det oförståeligt, att man har något som heter kungahus i en parlamentarisk demokrati.
Hela detta sällskap som lever på bidrag från den del av svenska folket, som betalar skatt, skulle jag med glädje se nere på arbetsförmedlingen med en kölapp i handen och få uppleva den behandling, man får på en sådan inrättning.
Vilket jobb kungligheterna skulle kunna sköta?
Tja för knugen själv, med tanke på hans kognitiva kapacitet skulle väl ett enklare lagerarbete kunna tänkas, där inga större krav på enskilt tänkande ställs. Eller i förpackningsindustrin där han skulle kunna fylla glasburkar med inlagd sill.
Frau Sommerlath skulle jag gärna se som biträde inom äldrevården, skötande gamla människor, eftersom hon framställer sig som en människoälskande individ.
Fast hon har nog för svårt med språket. Hon har ju bara bott 35 år i Sverige. Kanske hon skulle gå en SFI-kurs först och sen få en introduktion på arbetsmarknaden..
Sen finns det en så kallad prins, som heter, tror jag Karl Filip, mest känd för att köra en Porsche i en sorts biltävling. Då skulle det väl passa honom bra att åka runt med ett ambulerande tivoli och sälja biljetter till radiobilarna.
Den yngre prinsessdamen, som enligt pressen i dag “ska lämna Sverige” vad skulle hon kunna göra? Kanske hon skulle klara försäljarjobbet på MacDonalds.Men jag är inte säker.
Ser ni det absurda läget käre läsare ?
Det absurda ??
Jo det står i vår grundlag vi ska ha ett kungligt patrask. Samtidigt ska vi vara en demokrati där all makt utgår från folket.
Men är man en kunglighet, då är man upphöjd över mänskligheten till en sorts marsipanövermänsklighet.
Vi andra…….vi får väl fortsätta äta våra pizzor på kartongen.
mats
när man flyger skärm på Hovs Hallar och det blåser mycket. En skärm glider ju inte så fort framåt, ca 40-50 km/timmen och det betyder att om det blåser 10-12 meter riskerar man att backa, vilket är ett farligt läge. Kommer du bakom kanten är det stor risk du hamnar i en rotor och kommer i ett okontrollbart läge.
Därför är det en god regel att landa innan vinden ökat för mycket.
Likaså om man ska starta i hård vind, kan det vara svårt för den mindre erfarne att starta själv. Då har man en medhjälpare som ankrar en vid starten. Detta för att förhindra att du helt enkelt ska blåsa bort…… Ankarmannen håller dig tills du stabiliserat skärmen efter uppdraget och vänt dig om i flygriktningen.
Här bilder från Hovs Hallar förra veckan när det blåste.
Här ska jag starta och är på väg att dra upp skärmen. Tänk er själv 26 kvadratmeter segel och 11 m/sek vind……..Klart att man behöver ett ankare som heter duga. Nu hette inte mitt ankare Duga utan Piggelin, men det gick bra i alla fall.
Stefan även kallad Kartis på väg ner mellan våra bilar.
Landningsförsök som sagt när det blåser. I bakgrunden den beryktade gärdsgården som krävt sina offer bland linor och revben. Piggis beredd att ingripa. Allt löste sig dock.
mats
är det självklara målet på söndag Malmslätt, där Flygvapnets huvuduppvisning går av stapeln. Det blir den största uppvisningen i Sverige på 20 år. Många deltagande plan och flera uppvisningsteam från andra länder kommer.
Det får man ju inte missa !
Vädret enligt prognos fredag kväll är samstämmigt: Solsken ca 4-5 m/sek och inget regn så det ser perfekt ut.
Vi ses i Linköping !
Naturligtvis är bloggens reporter där för att ta bilder och kunna skriva nåt för sina läsare !
mats
Nähä, men det är värt en resa. Under förutsättning man är intresserad av flygkultur.
Ållebergs historia började på 40-talet, när man grundade ett segelflygcentrum
med utbildning inom de olika ämnena, som är knutna till begreppet segelflyg.
Den verkliga starten var 1944, då skolan drog igång efter omfattande arbeten.
Anläggningen betalades till stor del av staten, eller kan man säga flygvapnet,
då flygvapnet såg sponsringen av segelflygutbildningen, som ett sätt att ge
kommande militärpiloter grundläggande flygutbildning.
Bidrag för utbildning av segelflygpiloter hängde kvar lång tid och jag minns,
när jag tog mitt segelcert 1968 att det utgick statsbidrag.
Ålleberg hade en verklig storhetstid under 40-50-talet med olika tillställningar
och flygdagar. Det var vid denna tid, det inte fanns tv, datorer eller mobiltelefoner,
utan ville man få en upplevelse, då fick man pallra sig iväg till evenemanget.
På söndagar kunde det vara stora åskådarmassor, som såg på, när kärrorna
åkte fram och tillbaka på till exempel västhanget.
Allting förändrades så även Ålleberg. Det gamla sättet att utbilda med
glidflygplan modell SG-38, Grunau Baby, Olympia föll bort, när flygbogseringen
tog över.
Tänk själv att sitta som elev på en SG-38 på startbryggan, beredd att
skjutas ut i, om inte det okända så i alla fall för piloten något helt nytt.
Haverier var, enligt de som var med på den tiden, legio.
Men eftersom planen var byggda i trä och duk, var det bara att laska och
limma och sen på det igen.
Utvecklingen medförde, att de uthuggningar som fanns på Ost- och
Västhanget slyade igen. Startbryggorna revs, eftersom det inte användes.
Ålleberg blev en modern utbildningsenhet under befäl av den dynamiske
Lennart Ståhlfors, kallad Stålis. Många är väl de flygare, som hittat på
nåt man inte fick, som stått framför Stålis och fått sig en avhyvling.
Fråga mig…….
Senare chef på Ålleberg blev Anders Blom, en flygkompis från Skövde
med gedigna kunskaper.
På sent 90-tal fanns det krafter, som ansåg man borde restaurera
Västhanget och återuppbygga startbryggan. Detta skedde och i början
av 2000-talet stod den i all sin glans igen vid Västhanget.
Anders Blom gjorde den första gummirepsstarten där på ca 50 år !
Skärmflygare, hängflygare och modellflygare har fortsatt att hålla
beväxningen nere på hanget, så det ska gå att utnyttja för dessas
hobbies.
Vidare finns på Västhanget en startbrygga för hängglidare.
Museet är en skapelse sent 90-tal och tidigt 2000-tal. Där har man
samlat historiskt intressanta flygplan, som har anknytning till svenskt
segelflyg och Ållebergs historia. År ni på Ålleberg, ska ni naturligtvis
besöka museet. Det kostar 35 spänn, så det är inte dyrt.
En av de som var med och byggde upp museet, var Yngve Lindgren,
en slöjdlärare från Tidaholm, som segelflög i Skövde, de åren jag
bodde där. Han är still going strong.
I anslutning till Västhanget ligger en restaurant, som sörjer för
kroppens spis.
Naturen på Ålleberg är vacker. I skogen bakom hangaren är det
nästan en tropisk växtlighet och många olika fågelarter finns där.
Uppe på Ålleberg finns ett kärr märkvärdigt nog.
Utsikten från Ålleberg är vidunderlig ut över Västergötlands platta kulturbygd
De olika Västgötabergen sticker upp som tjocka pelare här och var och
bryter det platta landskapet.
Varför det finns Västgötaberg, beror på att toppen av till exempel Ålleberg,
är belagd med hårda bergarter, som inte så lätt eroderar, till skillnad från
den övriga berggrunden, som är sedimentära bergarter som kalk- och sandsten.
Så där hårda bergarter finns, där står bergen kvar som minnesmärken,
om hur det såg ut för evigheter sen.
Här är lite diversebilder från natur och museum med kommentarer.
En vinjett av IGG-Meetinget 2010 Ålleberg
Som jag tidigare skrivit, krävs det rejäla transportdon, om man ska ha med sig stora grejor !
En modell av en Viggen från tidigt 60-tal. Gummimotordriven och kallad “Fågel Blå”.
Har man ingen husbil med däremot en stor mc,
så löser man övernattningsproblemet så här elegant.
Del av mossen på Ålleberg
Segelflygmuseet Ålleberg, där en pilot glömde bromsa och flög in i gaveln…..
En Slingsby skolkärra för dk. Ser ut som den kommer från ………just det, England.
Ållebergs ärrade Grunau Baby.
Här kan man se resultatet av små malörer på torsionsnäsan. Den är laskad och lagad åtskilliga gånger.
Olika höjdstyrverk
Interiör från museet.
Babyvingen.
Denna bilden illustrerar begreppet skränkning eller tordering av en vinge.
Den rödvita vingen i ovankanten är väldigt tydligt skränkt, vilket innebär,
att man har mindre anfallsvinkel i spetsen, så om man flyger nära vikningsgränsen
ska den laminära strömningen hållas kvar längre i spetsen än längre in på vingen
. Om den laminära strömningen runt vingen försvinner i spetsen går den
omvandlingen snabbt in mot vingroten. En skränkning hjälper till att hålla kvar
strömningen där den ska vara.
Kolla så ser ni att vingen är vriden uppåt i spetsen och det inkluderar skevrodret.
Något som modellflygare ska tänka på idag. Till exempel en enkel modell som
Blue Phoenix får mycket bättre egenskaper i termikkurvning om man skränker
ytteröronen 5-7 mm.
Därför om ni av någon anledning flyger nära eller under stallgränsen och ska landa
använd sidoroder för använder ni skevroder i ett gränsläge och era skevroder är
dåligt differentierade kommer ett nerfällt skevroder att markant öka vingens
anfallsvinkel och en vikning över den vingen kan ske plötsligt.
Ett vackert plan som var högpresterande på sin tid, vilket var sent 30-tal och 40-talet. i Sverige flögs den tills 1959.
En Weihe eller på svenska kärrhök.
Data
Om man vill flyga cab tar man denna kärran…
Babyfalken
Hur en Bergfalkekropp är uppbyggd med rör för att uppnå max styrka och min vikt.
Gjorde man en groundloop med en Bergfalke kunde kroppen krökas.
I Skövde hade vi en Bergfalke SE-TAZ som hade en något krokig kropp,
vilket medförde att det stod planets bok noterat av tror jag “Klevas” på
Ålleberg att “Planet går att få i en spinliknande rörelse”.
Det var den enda Bergfalken man kunde få i en sån rörelse av den versionen tror jag !
SG-38. Härligt att flyga en sån !
Undrar hur många svettiga fötter som trampat sidoroder i detta pedalstället ?
En Fi-1, som byggdes av FlygIndustri i Halmstad på 40-talets mitt.
Var tillåten för avancerad flygning.
Detta plan har varit på Island, därav registreringen TF-SOR
Främre delen av en Anfänger, som var ett glidflygplan av enklare modell än SG-38.
Just det, Anfänger vilket betyder nybörjare på tyska. Passande namn.
En nostalgisk affisch från sent 50-tal . Kolla texten om J 29: ” Lika snabb som ljudet”!
Hängglidarna ställer upp för att bli uppbogserade för att kunna flyga termik.
En av min medresande Timo, skärmflygare som jag,
från Kågeröd , drömmer om att skärmflyga på Ålleberg.
En SuperCub på finalen med bogserlinan efter sig. 
Avslutningsbilden från Ålleberg med utsikt mot Mösseberg och Falköping.
Det inspirerar mig att förbättra min blogg och få till den så bra det låter sig göras.
Fortsätt besök min blogg ! Du vet aldrig vad som väntar…….
mats
IGG, som är den internationella organisationen för modellflygare, som flyger riktigt stora segelmodeller hade meeting på Ålleberg första helgen i Juni. Eftersom jag aldrig varit på ett sådant meeting, beslöt vi att åka dit och se hur riktiga storseglare ser ut.
Vad Ålleberg är vet väl alla, men för er som vill ha info går det att googla på Ålleberg eller vänta tills jag lägger upp nästa och sista delen av reportaget från IGGmeetinget.
Tillresta var piloter från Nordens länder, Holland, Frankrike, Tyskland mm. Jag uppskattar det fanns ett 50-tal stora kärror på plats.
Att ta med en eller flera storseglare är ju inte helt enkelt just på grund av storleken, därför såg man mycket fina specialbyggda transportvagnar. Bara kostnaden för vagnarna………..men jag kan förstå man vill ha bra och säkra möjligheter att transportera modeller som kan kosta upp till 75000 kronor !
Spännvidden på modellerna låg mellan 5-9 meter och de var undantagslöst byggda av glasfiber, kevlar och kolfiber. Ska man bygga modeller med dessa stora spännvidder och framför allt med de stora sidoförhållanden som finns, då kräver det kompositmaterial för den nödvändiga styrkan och vridstyvheten.
Jag kan inte säga vilka modeller som var helt egenkonstruerade, men mellan tummen och pekfingret uppskattar jag modeller nästan färdiga i lådan till 80%. Finishen var verkligen fin och cockpitinredningarna var för det mesta helt skalenliga och i vissa fall fanns det fungerande instrumentering !
De stora seglarna hade indragbart ställ och det enda landningshjulet var för det mesta försett med hjulbroms.
De aerodynamiska bromsarna var utformade som på originalen och de var ytterst effektiva. De flesta hade Schempp-Hirthbromsar som ju är klassisk modell med bra verkningsgrad.
Radioutrustningen på de modeller jag kollade var 35 mHz och oftast var radion en Mc24.
Antennkonfigurationen på modellen nästan undantagslöst en vertikal antenn.
På min fråga varför man inte körde på 2.4 gHz sa en pilot att: “Jag litar inte på det”.
Som jag skrev innan, är det ju lite surt att höra det, när jag själv har skippat egna 35 mHz prylar och köpt på mig helt ny 2.4 gHz utrustning för dyra pengar…….
Vi får se hur det fungerar.
De flesta modellerna var försedda med telemetri för nedsändning av flitedata, höjd, stig/sjunk och GPS-data.
Stråket där man startade, var Ållebergs nord-sydstråk och det låg rakt i vindriktningen. Vädret på lördagen var perfekt. 2-4 m/sek sydlig vind med dragning på väst, 3/8 Cumulus och med en hyfsad molnbas.
Ska det klagas på något, så var det på förmiddagen svagt dis, vilket i vissa lägen gjorde det svårt att se modellen speciellt under bogseringen. En del bogseringar innebar nog att segelmodellen hade att hänga med antingen den ville eller inte !
Bogserkärrorna var rejäla modeller med mycket motorstyrka. De flög upp och ner som hissar. Bogserpiloterna var väldigt skickliga och rutinerna vid starterna var fast lagda och allt flöt perfekt. Inga haverier såg vi under de 6 timmar, vi var där.
Hur flög dessa stora modeller ? Med ett ord: Majestätiskt. De uppförde sig som fullskalaförlagan och i och med deras storlek får man en känsla av att de flyger skalenligt. En liten modell den flyger ju mera som ett flarn.
Alla modeller flög inte perfekt, vill jag säga. Men det berodde nog på piloten, att han var spänd. Det är ju mycket dyra modeller, man talar om här. En 6 meters modell ligger nog i kartongen på 10-15000 kronor. Tillkommer sen radio och telemetri, så det är klart piloten är nervös.
Dessa stora modeller med sina laminära profiler har ju ett stort hastighetsområde och man såg, när de tryckte, att modellerna ökade hastigheten snabbt, utan att för den skull betala för mycket i höjdförlust.
Skulle vara roligt att se en flugen polar på de största modellerna.
När jag gick runt och pratade med piloterna, förstod man stoltheten hos de, när de satt jämte sina fina modeller och det med all rätt. Stämningen var avslappnad och kamratlig, vilket är, precis som det ska vara på ett meeting.
Vi kommer tillbaka nästa år och jag kan bara rekommendera ett besök för att få en fin modellflygupplevelse!
Mycket mer finns att notera, men här kommer bilder. Allt taget med en liten kompaktkamera, vilket gör att jag har att underordna mig de tekniska begränsningar det innebär, men jag hoppas det skapar en känsla hos dig, hur det såg och ser ut.
På väg till flightline med modell och dam.
Tja, vad säger man….?
En Discus är ju en Discus hur man än vänder det. Inga dåliga grejor.
Japp, detta är en modell! Fast piloten har dåliga pressveck på sina byxor….
En norsk SuperCub använd vid bogsering.
Från ´Grunau Baby-Blanik-till det värsta som finns.
En tillrest deltagare med specialsläp……rymmande segelmodell, bogserare och tillbehör. Ja, det kostar att ligga på topp.
Släpet smyger förbi gaveln på hangaren.
Kolla sidoförhållandet !
En Slingsby till vänster, tror jag och en Grunau Baby. Originalet finns på segelflygmuseet på Ålleberg.
Detta var hitech 1935 !
En suverän bogserkärra och en mycket skicklig bogserpilot, som visste vad han gjorde. Jag är inte övertygad om, att de som ibland hängde efter, visste vad de gjorde i det tidiga diset……
Fliteline
En mycket vacker och tekniskt avancerad modell, optimerad för tävling. Kostar nog multum……
En Ka-6E. En av mina favoriter. Jag flög Ka-6Cr med beteckningen SE-TFD när jag bodde i Skövde och har många minnen från dessa flygningar.
Här finns mycket pengar och mycket möda nerlagt.
En tysk firma presenterade sina modeller, som var utomordentligt fint byggda och utomordentligt dyra….Elseglaren i mitten skulle jag vilja ha !
Tidigt lördagmorgon
Här släpps 8 meter segelmodell för en flygstart.
Kolla vingarnas böjningen när cirkulationen börjar !
Här är vår finske pilot i luften på väg mot hägrande termik.
Modellen för mig okänd. Först när jag såg den hastigt i luften trodde jag det var en A-15.
Som en norrman flög på NM förresten 1968 och som var en rysk kärra helt byggd av aluminium. Undrar förresten hur man lagade en monocogue av aluminium efter en groundloop ????
Men det är nog en Standard Austria eller……..
Man vet ju aldrig med vädret. Det kan komma snö !
En synnerlig katt bland hermelinerna hittade jag.
En Blue Phoenix som smugit sig in.
Blue Phoenix, som om man bygger den rätt är ett av de mest välflygande 2-m seglare som finns. Sätter man in en liten elektrisk kinesmotor i nosen har du bäddat för obegränsad flygglädje !
En pilot som fäst en trådlös videokamera på sin modell på det absolut enklaste sätt som finns. Varför ska man göra saker och ting komplicerat ?
Depån
Hoppas jag inte pratar i nattmössan……en Fox ?
Å piloten heter Kenneth.
Stort-Litet
Den utomordentligt effektiva boseraren med sin lika effektiva pilot !
Inget smäck här inte eller ?
Danskarna släpar hem sin Standard Austria ?????
En fullskalakärra flyger ifrån sin skugga. Kolla att även små privatkärror har idag winglets för att öka spännvidden och därmed minska det inducerade motståndet.
En Fox igen ?
Startförberedelser med segelmodellen i en dolly.
“Only the sky is the limit”!
En Monsun? bogserkärra på finalen med minst 30 grader klaff.
Främst bogserkärrorna-bakom segelmodellerna.
Här har en pilot ställt saken på sin spets.
En hitech elseglare. Spännvidd skulle jag tro 4.5 meter.
SuperCub på finalen efter bogsering.
[nggallery id=60]
Klicka på “View with Piclens” så blir det enkelt.
mats
Det sammanfattar, vad som bjöds i huvudsak på på storsegelträffen uppe på Ålleberg,
som ju alla vet, är segelflygets centrum i Sverige alltsedan 1944.
Storsegelträffen arrangeras av IGG, vilket är tyska och betyder Interessen Gemeinschaft Grossegler.
Storseglare var det verkligen. Upp till 9 meters spännvidd. Uppe i luften var de
naturligtvis svåra att skilja från en fullskalakärra. Dessa stora modeller har utsökta
flygegenskaper och i luften, ser man till skillnad mot en mindre modell det stora
sidoförhållandet på vingen. Vingarna är väldigt långa och smala, precis som på
fullskalamodellerna.
Man flög 2010 på 35 mHz och så gott som alla modeller använde en vertikal sprötantenn.
Jag trodde man gått in för 2.4 gHz, men en pilot jag pratade med, sa att man litade
inte fullt ut på 2.4……..roligt att höra nu, när jag skippat all 35 mHz utrustning och
bunkrat upp 2.4 gHz grejor……… Men som sagt, Time will tell!
Till förfogande hade arrangörerna 3 rejäla bogserkärror. Det vill jag säga, att de som
flög med 3-4 metersmodeller, de fick verkligen hänga i, för dessa mindre modellerna
åkte efter bogserkärran nästan vertikalt.
Vädret var perfekt med vinden längs stråket och i skyn hade vi 3/8 Cumulus.
Själv tyckte jag en del modeller, trots sin storlek, var svåra att se. Kanske på grund
av att de var helt vita. En pilot jag pratade med, sa att de kan vara knepiga under
vissa ljusförhållanden att se.
Inga haverier kunde jag se på söndagen, utan allt förflöt perfekt för deltagarna under
avslappnad stämning. Fast jag vet ju inte, om jag skulle vara speciellt avslappnad,
om jag flög en modell för 75000 spänn…………
För den som inte besökt en sån här träff, rekommenderar jag ett besök nästa år.
Det är intressant och lärorikt.
Förutom storseglarna i klassisk form fanns det också stora (6m spv) elseglare från
en tysk firma. Jag måste säga att jag blev sjuk på en sån modell. Priset ? En bagatell,
35000 spänn.
Inne i en av hangarerna hade man den traditionella utställningen av hembyggda
modellmotorer. Hur ska jag uttrycka det…..om jag blev överväldigad ? Jo det vill jag lova.
Vilken kunskap dessa byggare har. Vilken vilja man måste ha bakom för att dra ett
motorprojekt iland.
Dessa motorer var mästerverk i alla avseenden. Inte bara var de snygga att se på,
de fungerade perfekt också. Att höra en modell av en Rolls-Royce Merlin V-12 köra,
det är en upplevelse för ögat och örat. Eller upplev när man kör en 36 kubiks
18 cylindrig dubbelstjärna.
Denna dubbelstjärnan hade en osannolik låg tomgång. Eller varför inte lyssna på
en en V-8 med kompressor ?
Det fanns också ångmaskiner, bilar och andra mekaniska mästerverk.
Jag har delat upp reportaget i tre delar; Först nu motorer, sen flygplan och sist
själva Ålleberg med sitt museum.
Så här kommer några bilder på motorer och teknik, allt är hembyggt.
Jag lägger upp bilder på sidan och sen lägger jag alla bilder undertill i ett klickbart galleri.
Hoppa in i baksits och flyg med !
18 cylindrig dubbelstjärna. En stjärnmotor har alltid ojämnt antal cylindrar per stjärna.
Alltså 3-5-7-9 cylindrar. Sen kan man lägga stjärnorna på varandra så två stjärnor blir
då 2 x 9 = 18 cylindrar. Har du 4 stjärnor på varandra har du en en quadruppelstjärnmotor.
Att man har ojämnt antal cylindrar beror på det sättet man mekaniskt anbringar
huvudvevstaken och hjälpvevstakarna vid vevaxeln.
Denna motorn hade en osannolikt låg tomgång. Hur mycket
tänkande och arbete ligger bakom detaljerna ?
En egenkonstruerad V-12, som jag förstod det.Att bara bygga kylaren,
hur lång tid tog det tror ni ? Kylvätskan var glykol och vatten. Man har
alltid glykol i tunnväggiga motorer för att undvika sideneffekten på
de varma ytorna.
Det betyder, att vanligt vatten skulle förångas och därmed skulle den
kylande förmågan försvinna. Glykolen förhindrar det. Så glykol i
högpresterande motorer har intet att göra med, att man ska förhindra
sönderfrysning, utan det är för ta bort sideneffekten.Ytorna som blir heta
får ett sidenliknande utseende, när de små gasbubblorna bildas, därav namnet.
En modell av motorn som satt i “Spirit of St Louis”
en Ryan som Lindberg flög över Atlanten med .
Ett konstverk och en fungerande motor !
En V-8 med OHC. Undrar hur många timmar byggaren har kört sin gnist på denna motorn ?
En 18-cylindrig stjärnmotor. Se på storleken jämfört med byggarens hand !!!!
Finmekanik av högsta potens. Att justera in ventilern, 36 styck,
det kräver väl, om inte sin man så i alla fall mycket tid.
En V-12 med sitt tändsystem.
Eller varför inte en liten ca 3 kubiks utombordare
med två cylindrar från 50-talet måhända?
En hembyggd ångmaskin av vilka det fanns flera.
Både enkla upp till trippelcompoundmaskiner.
40 kubiks? boxer med tändstiftständning.
Ännu en V-8 motor.
Ingen dålig line denna byggaren presenterar !
En Rolls-Royce Merlin in i minsta detalj som fungerar perfekt.
Kolla navreduktionen/propellerväxeln.
En V-8. Undrar om den har hemisfäriska förbränningsrum?
Kolla detaljerna.
4-cylindrig radmotor.
Hur lång tid tar det att göra manifolden ?
Den ouppnåeliga drömmen för en 5-åring. En riktig racerbil……..
4-cylindrig motor. Se på alla detaljer. Allt fungerade som på originalet.
Vikt ca 80 kg !
En råmaterialsats till en Anzani 3-cylindrig stjärnmotor ca 1910
. Alltså hundra år gammal konstruktion !
Detta var några av motorerna. Jag lägger upp ett galleri sen med alla motorbilderna .
Nästa avsnitt blir segelplan.
matsKlicka på “View with Piclens” så blir det lätt om du vill kolla galleriet.
[nggallery id=59]
Detta tack vare hjälp av Daniel Johansson. Utan hans expertkunskap om WordPress program hade jag aldrig klarat det inom rimlig tid.
Jag kan bara säga till Daniel: TACK!
Nu har jag mycket i lådan att lägga upp här, så håll ögonen öppna kära besökare !
Mats
mats
Här ser ni storleken på modellerna.
IGG ( Interesse Gemeinschaft fuer Grossegler) är en sammanslutning för de som bygger och flyger stora segelmodeller. Här finner man modeller med upp till 10 m spännvidd. En vanlig skala är 1:3 eller 1:3.5.
Modellerna är inte bara stora utan även skalenliga med ofta fungerande instrument osv. Dessa stora segelmodeller flygbogseras upp av flygplan typ Wilga eller Piper Pawneeliknande modeller ofta utrustade med flercylindriga motorer.
Inte bara åker vi upp för att kolla segelmodeller och bogserare, utan de som bygger egna motorer, upp till 12 cylindrar V-motor och upp till 9 cylindrar stjärnmotorer, kommer upp visar och kör sina alster. Bara dessa motorer är värt ett besök.
När man ändå är på Ålleberg besöker man naturligtvis segelplansmuseét.
Ålleberg ligger vid Falköping och från Halmstad är det ca 240 km.
Här några bilder på storseglare som ger en uppfattning om storleksrelationerna:
Tjusiga modeller.
Jag redovisar vårt besök utförligt med text och bilder, när vi kommit hem.
mats
fanns på Hovs Hallar i dag. Solsken ca 22 grader varmt och en norvästlig vind 5-9 m/sek sörjde för perfekta förhållanden både för skärmflyg och modellflyg.
Vi var 5 skärmflygare där idag som flög. Piggelin, Kartis, Anders, Timpa och jag.
Förhållandena gick från perfekt till så där, vilket ofta sker vid denna årstiden. vinden kommer och går och är turbulent. Men varför ska det alltid vara lätt att flyga?
Allt gick bra och inga incidenter eller skador vare sig på folk, fä eller material. jag utmärkte mig genom att landa i en spretig buske så jag försvann ner i ett svart hål……tursamt nog hamnade min skärm på gräset utanför.
Timo gjorde sitt första flyg efter att hans nyckelben läkt ihop efter en liten malör på det höga hanget och allt gick ok.
Annat värt att notera var ju att jordbrukaren jämte hanget tog upp sina potatis idag. Ganska tidigt.
På stora hovs Hallar var ett gång modellflygare och flög. Vi var aldrig där uppe så jag kan inte säga vem som flög. Men det är ju inte så ofta man ser modellkärror på Hovs Hallar nu för tiden.
Här kommer en radda bilder:
Timo glider förbi på provturen efter nyckelbensbrottet.
Timpa släpper taget om marken och Piggelin dokumenterar starten.
Det går som smort för Timo.
Några av oss som var på hovet idag.
Timo gör en tryckare framför kanten.
Piggelin ger upp ett indiantjut för fotografen, när han studsar på horisonten.
Lyftet tog slut och Timo gjorde en planerad utelandning framför hanget. Det gör vi ofta när vinden är stark, för att vi ska minimera riskerna för draggning vid landningen.
Hanget nerifrån. För 25 år sen fanns det här inte en enda buske !
Min bästa…? sida.
“Kaffe och två wienerbröd när jag landat tack “!
Nu gäller det att få till alla snörena…..
mats
var det i luften på Hovs Hallar i dag onsdag. Men det skrämmer ju inte bort skärmflypiloterna. Jag och Piggelin var på det låga och fick trots dåliga förhållanden en god stund i luften. Vinden varierade kraftigt hela tiden och det var mycket byigt och kyttigt framför hanget. Ibland kändes det som om man flög in i turbulensen efter en tandemskärm.
I morgon är det åter lovat 6-8 m/sek nordväst, så då blir det att åka dit igen.
En av våra intresserade åskådare, som ville bli juniormedlem i Club Parapente Syd.
Ett styck kviga och ett styck Kenta. Kenta är den som bär solglasögon…
Piggelin dansar jitterbug på hangkanten.
Piggelin har tingen emot sig just då….
Ser nästan ut som en stridspilot eller….
Piggelin finlirar i det dåliga lyftet.
Så ser en skärmflygare ut !
Piggelin just efter landningen. Nu gäller det att få ner skärmen så den inte fastnar i buskar och staket.
Genom att dra i bromslinorna får man ner skärmen genom att den kollapsar.
Här hänger man under Gradienten på Hovs Hallars låga hang och njuter.
Så ser det ut i själva verket. Högerfoten sitter på Speedpedalen vilken man trampar ner varvid framkanten på skärmen också dras ner, vilket medför som alla förstår att hastigheten ökar. Händerna håller i bromshandtagen vilket är de snören man drar i för att styra bland annat.
Man sitter bekvämt som i en tvfåtölj !
Ja, så gick en eftermiddag på Hovs Hallar.
mats
Glädjande.
Dessutom sporrar det mig att försöka bli bättre.
mats
