Jag har sagt det förut och jag säger det igen…..
…är jag ute och modellflyger, händer i alla fall för mig alltid det oväntade.
Nu är jag väl inte en typisk modellflygare i ett fack, utan jag tycker om
att tänja möjligheter och prova nytt.
Således beslöt jag mig för att åka ut till Oceanhamnen, vilket fruktansvärt
storvulet namn på en kajbit…, för att med hjälp av min Blue Phoenix och
därpå monterad Nyckelringskamera dokumentera, hur det ser ut efter
den stora branden hos Hansson & Möhring.
Vädret var makalöst fint med sol och nästan ingen vind, när jag kom.
Min mottagare i modellen var en Spektrum fullräckviddsmottagare
med antennerna polariserade en vertikalt och en horisontellt för bästa
verkningsgrad. Start av min kamera, som var inställd på att ta en bild
varannan sekund, kameran tar i äkta hd och kvaliteten är så bra
man kan begära.
Jag flög runt och täckte ytan, jag skulle plåta utan problem.
Fotohöjd var mellan 150-30 meter. Inte en enda funktionsstörning.
Efter en stund kommer en man, som fotograferar fram till mig
och det visade sig vara en gammal modellflygkompis,
Arne Olveng, som var ute för att fotografera med sin fina kamera.
Arne var medlem i Hökaklubben på 80-talet och var en synnerligen
duktig och noggrann byggare, som producerade en lång rad fina
modeller. Jag tänker på Sparmannjagaren, Bellancan, Clipped Wing
Cuben och många andra.
Arne är nu över 80 år ung och still going strong. Jag visade
min GoPro och sa till honom, att nu ska jag sätta på min
minivideokamera på modellen, så jag får lite rörliga bilder.
Således på med kameran på modellen, den sitter på vingens
ovansida och iväg. Jag flög lite cirklar för att täcka området och
gick sen ner på lägre höjd över det invallade vattnet för att få
en miljösekvens. Höjden över vattnet var 5-10 meter och allt
funkade ok.
Men……….när jag just passerade den sydöstra vassen, märkte jag,
att förbindelsen mellan sändare och mottagare var bruten.
Jag ändrade antennens läge för att få connect, men det sket sig.
Enligt lagen om allts djevlighet, så slog min kära Blå Fenix ner
i vattnet just utanför vassen. Den flöt upprätt på vingar och stabbe.
Jag sa till Arne, har jag tur driver den tillbaka in i vassen och jag
kan hämta den.
Vad tror ni hände ? Vinden blåste åt andra hållet och modellen
seglade iväg över invallningens smula vatten. Nu gällde det ju
att fixa bärgningen snabbt. Jag var tvungen att ha en lina,
så jag kunde kasta en vikt och fånga modellen, för att kunna
dra in den.
Alltså iväg till BilTema där en lina kostade 100 spänn och ett
komplett spö med lina och rulle och en sats blysänke kostade 140 kr.
Det blev det kompletta spöt. Tillbaka till hamnen och koll av läget.
Modellen hade drivit över hela ytan och låg en bit utanför vassen
i den västra delen. Jag sa till Arne, jag går runt och ser vad jag
kan göra.
Innerst inne tänkte jag , att aldrig att jag släpper min modell till
dess öde ! Vad som än krävs av mig, ska den tillbaka !
Så jag tog på stövlar och utrustad med spö och tillbehör,
gick jag runt vattnet.
Det visade sig, när jag kom fram, att modellen låg 20 meter
utanför vassen, som i sin tur låg 10 meter från strandkanten
med fast mark. Det var bara att försöka kasta med hjälp av
blyvikter fästa på linan.
Första kastet var fel och vid invevning av linan fastnade
blysänkena i vassen, varför jag, stressad som man var, drog.
Vad tror ni händer ?
Just precis, sänken lossade och kommer som en projektil och
träffar precis under vänster öga. Resultatet blev svullnad och
blåtira. Men det står jag ut med.
Efter ett par försök fick jag tag i modellen med lina och sänke
och jag vevade in mycket försiktigt, så inte minicamen skulle lossa.
Problemet var bara det , att ytan var isbetäckt !
Jag fick in den, så den var ca 5 meter från vasskanten och
alltså tillsammans 15 meter från den fasta stranden. Vad gör man ?
Jo, man tar av byxorna, det var 0- gradigt och jackan,
binder upp skortan, går ut i vattnet med stövlar på fötterna
och hämtar modellen.
Om jag blev blöt ? Japp, det blev jag upp till bröstkorgen.
Men det sket jag i, för modellen var i hamn.
Sen på med byxor och med modell, spö och klafs i stövlarna
tillbaka till bilen.
Hem och byta om, spola all elektronik med varmvatten,
på med varmluftspistolen, på med fuktutdrivande spray
och göra en skadeinspektion.
Modellen var hel, det var inga problem. Acken var ok
efter laddning. Motorn gick och kameran fungerade.
Men gick inget sönder ? Jo, reglaget var kortslutet. Det var inte
så dyrt, 150 spänn i Kina och såna hade jag fler.
Min Minicam hade fått fukt på sensorn, vilket jag fick torkat ur.
Men jag måste köpa verktyg, så jag kan torka ren sensorn 100% ,
annars kan man se prickar på bilderna. En sensor är väldigt
känslig för smuts, fukt och damm.
Kan jag fixa det, är det ok, men för säkerhets skull beställde
jag två nya.
Ja, där ser ni, vilket äventyrligt liv man lever som modellflygare !
Det är nåt annat än att glo på TV eller gå och kolla om man
fått textmeddelande på mobiltelefonen !
Det blev både flygfoto och vinterbad, plus att jag fick träffa Arne.
Klart man är nöjd med dagen
Jag hade hopp om, att jag skulle kunna visa videon från kraschen,
men tyvärr var filen korrupt och den lät sig inte repareras.
Synd, annars hade det varit roligt att se.
Men här är lite stillbilder från äventyret. Bilderna på min
modell i vattnet har tagits av Arne Olveng. Resten är min
GoPro Hd 2 kamera.
Som sagt man blir lång och slank i eftermiddagssolen…
Arne Olveng är nyfiken på min GoProkamera. 
Arne fotograferingsutrustad.
Visst känner vi igen honom !
Min olycksfågel med GoPro-kameran hängande på vänster kroppssida.
Här seglar min Blue Phoenix på böljan den blå…….Arne sa jag skulle bygga flottörer.
Varför min modell slog i vattnet ? Ingen aning. Avståndet till
modellen horisontalt ca 75 meter. Modellens höjd över marken ,
när funktionsstörningen kom var ca 10 meter.
Om jag tappat kontakt med mellan sändare-mottagare,
borde modellen gått in i FailSafeläget. Det gjorde den inte.
Dagen efter testade jag samma modell med samma mottagare
nere på Höka. Jag flög 1-2 m över marken långt bort utan
problem…….
Ibland misstänker jag att den digitala biten i min Mc-24
felfunktionerar.
Nu har jag fått låna en annan 2.4 gHz sändare och mottagare
av Frank.
Dessa är kompatibla med Spektrum i alla avseende.
Så kan jag flyga med detta utan några som helst problem
då kan det ju vara sändaren som är knackig. Men för mig
själv låter det långsökt.
Vad jag såg efter landningen i vattnet var att sidorodret
och höjdrodret
låg i ytterläge. Det visar att FailSafen inte hade gått in !
Kanske en Burnout i mottagaren ? Jag vet inte. Men det
är tredje gången det händer med någon av mina modeller.
Ska bli intressant att testa Franks sändare och mottagare.
Vi får se hur det går. Rapport kommer.
