Det värmer och man inser, att kanske det finns besökare,
som tycker om, det jag presterar på bloggen…
“Hej Mats!
Tänkte bara skicka en hälsning, har varit inne och kollat på din sida
ett flertal gånger.
Mycket trevlig läsning och ditt senaste historiska blogginlägg
var mycket intressant.
Alltid lika härligt med folk som delar med sig.
Du är en fantastisk ambassadör för hobbyn!
Mvh,
Jocke “
.
Att kunna presentera detta och kommande material,
som handlar om Kurt Persson och AB Flygindustri för
mina besökare gör mig glad, för jag vet, det är unikt!
Vet du om, att vi i Halmstad under kriget mellan 1940-1945
hade en fabrik, som tillverkade flygplan ?
Flyghistoria är ett av mina intressen och när jag
funderade på AB Flygindustri, som jag naturligtvis hört
talas om tidigare, väcktes mitt intresse för att få veta mer.
Jag beslöt mig för att se, om jag kunde få fram någon
fakta om AB Flygindustri och till min oförställda glädje,
kom jag i kontakt med Björn, som talade om, att hans
fader Kurt hade arbetat vid dels Flygindustri i Halmstad
och dels vid fabriken i Malmö, dit man senare flyttade.
Det var en förmån att få träffa Kurt, som enligt Björn
berättat var 89 år .
Ni förstår, man föreställer sig en person som är 90 år,
som just en gammal person i sitt uppträdande.
Den förutfattade meningen kunde jag omedelbart
glömma, då jag träffade Kurt Persson ute i hans
sommarstuga i Haveral.
Kurt är en synnerligen vital och alert man med ett
vaket och klart minne.
Kurt hade tagit fram fotoalbum, som handlade om
hans kontakter med begreppet flyg och det sträckte sig
från ca 1940 till en bit in på 50-talet.
När jag såg bilderna, förstod jag, hur värdefulla dessa
är att bevara som kulturhistoriska dokument om flygets
utveckling i Sverige.
Bilderna är viktiga ögonblick av det svenska segelflyget
och utvecklingen av andra civila och militära flygplan
under och just efter kriget..
Kurt erbjöd mig att få låna bilderna, så jag kunde
fotografera av de och publicera på min blogg.
Genom att publicera bilderna och lite om historien
blir det tillgängligt för de, som är intresserade av flygkultur.
Det såg jag som en ynnest och jag grep med frenesi
an att fotografera av och editera bilderna.
Det fanns tekniskt bra och mindre bra bilder.
Jag lade ner all min kunskap och använde alla
mina möjligheter, att få bilderna, så bra det gick.
Alla blev inte bra, men eftersom de är, som jag bedömer
det, viktiga dokument, tog jag med allt i alla fall.
Totalt editerade jag 450 foto. Det tog mig ca 50 timmar.
För mig är det Kurts bilder, som är det absolut primära.
Det är ju hans bilder, som för historien framåt och
låter oss minnas den.
Jag vill mycket kort rekapitulera historien om
flygplanstillverkningen i Halmstad och Malmö, som det
blev berättat för mig, av en som var med, Kurt Persson.
När kriget bröt ut, fanns ett behov, att vi i Sverige
skulle kunna producera segel- och glidflygplan,
för att kunna tillgodogöra efterfrågan på att lära
sig flyga.
30-talet hade varit allmän- och fritidsflygets
startdecennium, som ett resultat av de tekniska
landvinningarna inom motorer och flygplanskonstruktion
och flygintresset har väl aldrig, vare sig förr eller
senare, varit så starkt och utbrett.
Flygning, det var som en språngbräda in i framtiden
och ut i det okända.
Alltså började man se sig om, vilka resurser vi hade.
Dels behövde vi material, ritningar och framför allt
hantverkare, som behärskade material och tekniker.
I Båstad fanns 1937 ett företag, som hette Kano-Verken.
De tillverkade kanoter, som var spantbyggda med
longeronger vilka man sedan dukade med bomullsväv
, som spändes och lackades.
Det är ju inte stor skillnad mellan att klä ett kanotskrov
eller klä en kropp eller vinge till ett flygplan.
Mannen som drev frågan om tillverkning av segelplan,
var Rudolf Abelin och hans avsikt var att tillverka
Hütter H 17 , som var ett tyskt segelplan, på licens.
Kano-verken flyttade till Halmstad, byggde vid kanten
av Civila Flygfältet, bytte namn till AB Flygindustri och
under ledning av ägarna, Axel och Birger Nilsson drogs
flygverksamheten igång.
Dessa bröder hade svårt att samarbeta och de ersattes
av Stig Sundblad, som var chef 1940-1945.
Man hade även en ekonomisk garant för verksamheten
som hette Carl August Wicander
Som chefskonstruktör anställdes Jan Weibull.
Under slutet av 1941 ombildades Kano-Verken till
AB Flygindustri.
Man kunde komplettera arbetsstyrkan med lokala
hantverkare och man var ca 30 montörer anställda som mest.
Jag vet inte, om företaget hade statligt stöd, men med
tanke på tiderna och flygvapnets behov av piloter tror jag,
att AB Flygindustri hade stöttning av i alla fall flygvapnet.
Antingen det gällde pengar eller kunskap.
Produktionen omfattade SG-38, , Weihe, H-17, Olympia,
FI-3, Anfänger eller Grunau-9, och FI-1 bland annat.
Fi-1 ritades av ritad av Tord Lidmalm. Planet provflögs
av Rudolf Abelin och man tillverkade 7 styck.
En Fi-1 står på museet på Ålleberg.
Man tillverkade ett relativt stort antal flygplan och
dessutom byggsatser, som flygklubbarna själva byggde
ihop till flygfärdiga plan.
Kurt anställdes 1940 som flygplanmontör och han
utförde alla förekommande arbeten.
Man hade även kvinnor anställda, som enligt Kurt,
blev experter på att klä vingar och andra ytor.
Kurt berättade om, hur noga det var att applicera
bomullsduken med rätt spänning och hur viktigt
det var, att lacka på spännlack i rätt mängd och med
rätt mängd förtunning i.
Om man spände för mycket, kunde spännlacken
dra sönder spryglarna.
På min fråga till Kurt, om det var svårigheter, med
tanke på kriget och avspärrningar, att få tag i material
som plywood, trä och lim, sa han, det var inga problem.
Kraven på kvalitet, både vad gäller arbetet och materialet,
var höga hela tiden.
Kurt berättade, att då man använde treskiktsplywood
till exempelvis torsionsnäsan på vingen, kontrollerades
plywooden i en ljuslåda innan användandet.
Om man i ljuslådan såg, att det i något skikt fanns en
knagge, skars materialet bort en bit utanför knaggen
och en ny bit laskades i.
Vid bygget av Fi-3, som var en lastglidare för militären
var kroppen uppbyggd av svetsade stålrör.
Även segelkärran Fi-1 hade en svetsad stålrörskropp,
vilket troligtvis räddade i alla fall en pilots liv, då han
vid en landning for in i en stor stengärdsgård.
Kurt berättade att stålrören svetsades med gas och
pinnar av hantverkare, som hade avlagt licensprov
och alltså hade behörighet svetsa på ett flygplan.
Stålrörskropparna svetsades i en fixtur eller jigg,
så allt skulle bli exakt.
Vid Flygindustri i Halmstad, sa Kurt, att produktionen
var rationell.
Man tillverkade långa serier, vilket gjorde, man kunde
producera ett plan relativt fort.
Detta trots att bygget av ett plan var mycket arbetsintensivt.
Att man var så produktiv, var nog ett resultat av bra
ledning och framför allt anställda, som var hängivna
flygplansbyggare.
Vid AB Flygindustri fanns det dynamiska människor
, som kom med nya friska idéer och som hade den
kraften som krävdes för att genomföra sina visioner.
Där fanns Björn Andreasson konstruktör, som också
arbetade på KZ-fabriken i Danmark och sedermera
flyttade till USA för att arbeta som konstruktör.
Där fanns den mycket initiativrike och drivande Rudolf Abelin.
En annan anställd, som jag träffade under mitt utövande
av min hobby som sändareamatör, var Walter Tschannen
och han arbetade, om jag förstod honom rätt, som provflygare
och instruktör.
Att han var engagerad i Flygindustri har jag fått bekräftat
av Bertil Dahlqvist, som var vid denna tiden en djupt
engagerad modellflygare i Halmstad Flygklubb.
Walter kom från Schweiz och arbetade efter kriget
som pilot och navigations-lärare på Swiss-Air.
1944 på hösten påbörjades flytten till Malmö.
Så våren 1945 var AB Kockums Flygindustri etablerat
under ledning av Frans Henrik Kockum.
Platsen var Bulltoftafältet och som vd tjänstgjorde Stig Sundblad.
Produktion rullade på bra och man gjorde allmänna
jobb på alla sorters plan, vilket ni kommer att se på bilderna.
Kurt Persson flyttade alltså med till Malmö och arbetade
där till ca 1950.
AB Kockums Flygindustri blev sålt till Förenade Bil och
blev 1952 ombildat till MFI, Malmö Flygindustri.
1950 flyttade Kurt tillbaka till Halmstad och blev
rekryterad till Haldex i Halmstad, där man bland annat
tillverkade taxametrar.
Här blev Kurt kvar, tills han blev pensionerad.
Innan Kurt började med fullskalaflyg, var han en
aktiv modellflygare och medlem i Halmstad Flygklubbs
modellflygsektion.
Kurt var också en aktiv fullskalasegelflygare och mångårig
medlem i Halmstad Flygklubb där han var byggledare i kraft
av sin erfarenhet och kunskap.
Med tanke på alla bilder så ordar jag inte mer om historiken,
utan jag kommer att lägga kommentarer vid bilderna,
så utförligt jag kan.
Allt material jag har, kommer att kräva ca 10 inlägg
på bloggen, vilka jag kommer att publicera efterhand,
som jag hinner.
Jag ser Kurts bilder, som det absolut viktigaste och
jag har många att publicera.
Denna första post om Halmstad Flygindustri handlar
om Kurt Persson personligen och hans anknytning till
produktionen av flygplan och hans deltagande i flygning
och underhåll.
Alla kommande inlägg om AB Flygindustri är på något
sätt anknutna till Kurt Persson.
Alla bilder, där inte annat anges, är tagna av
Kurt Persson, som alltså oförbehållsamt innehar
copyrighten, vilket upphovsrättsligt skyddar
bilderna genom nationell och internationell lag..
Kurt Persson som värnpliktig 1945-1946 vid F 14 Halmstad.
Kurt Persson vid stugan i Haverdal, 89 år ung.
Kurt hade mycket att berätta, som jag inte hade en aning om.
Kurt Persson montör vid AB Flygindustri i Halmstad och
AB Kockums Flygindustri 1940-1950.
Kurt i berättartagen vid sina fotografier.
Kurt är troligtvis den siste, som ännu är i livet
från montörsstyrkan vid AB Flygindustri i Halmstad.
Kurts lumparkompisar vid F 14 1945-1946.
Kolla den individuella stukningen på plattsmäcken…
Kurt i bakre ledet något till vänster.
Kurt vid en Grunau Baby B.
Det märkliga var, att vid AB Flygindustri i Halmstad tillverkades
bara 2 Grunau Baby från tyska byggsatser.
Övriga Grunau Baby tillverkades av AB Flygplan i Norrköping,
som dels tillverkade färdiga plan dels producerade byggsatser.
Som ni ser i bakgrunden, har AB Flygindustri flyttat ut och
in kom Widengrens konfektionsfabrik.
Motorkärran i bakgrunden är en Klemm 35, vilken lätt skiljs
från Klemm 25, då vingarna är “knäckta”.
Kurt och en kompis framför Halmstad Flygklubbs hangar vid
Civila Flygfältet i Halmstad på tidigt 50-tal..
Bakom dem står en av flygklubbens bilar.
Flygklubbarnas bilar var ofta målade i rött och gult
eller vitt och svart, för att de skulle vara lätta att upptäcka.
Synd inte bilen finns kvar…hade nog varit värd några kronor.
En av flygklubbens vinschbilar.
Det fanns ingen standardvinschbil man kunde köpa, utan flygklubbarna
byggde ihop sina egna konstruktioner av de mest vilda slag.
Det viktigaste var en stark V-8 motor, som hade kraften att dra upp en
segelkärra utan att tveka !
I Lidköping, när jag bodde i Västergötland, åkte man vinsch uppdragen
av en Chevrolet Corvettmotor med 245 bhp!
Där gick det uppåt, antingen man ville eller inte !
Kurt med foten på bakre kofångaren.
En Baby som Kurt var väl förtrogen med.
Vad som sitter på nosen med en vimpel ?
Det är ett pitotrör, som ger dynamiskt tryck
till hastighetsmätaren bland annat.
Under kriget var många lantbrukare utkallade
i beredskap, vilket gjorde, att andra fick hjälpa
till att bärga skörden. Här är ett gäng från
AB Flygindustri ute i grödan och gör en insats.
Kurt i mitten i första raden med vit skjorta.
Inga sura miner här inte, utan alla besjälade
av samma anda vilken var så klart påverkad av kriget.
Bilden från en tysk bok från 1944 “Segel Flug”
Kurt vid vingen på Gunnar Brenkners Grunau Baby
vid Segel-SM i Örebro 1945. Kolla den härliga bilen
med sufflett…hade varit något att glida med idag.
Denna Grunau Baby var byggd 1942 och havererade
1958 då den skrotades.
Fyra man ur montörsstyrkan vid AB Flygindustri Halmstad.
Från vänster: Kurt, Nisse A, Nisse J och “Blacki”.
Samma gäng som bilden ovan.
Jag minns fortfarande eternitplattorna, som byggnaden var klädd med.
Håller i tusen år.
En av delägarna från Kano-Verken Birger Nilsson sittande i en
SG-38 utstyrd med den tidens störthjälm…han var vd 1939-1941.
Ingenjör Rudolf Abelin 1943
Vy mot de västra stadsdelarna från Civila Flygfältet.
Ett glatt gäng med medlemmar i Halmstad Flygklubb framför en SG-38.
Bilden från tidigt 50-tal och representerar med de
närvarandes klädsel väldigt väl, hur ungdomen såg ut då…
Jag tänker tanken….tänk om en riktig punkare med hår stående rätt upp,
säkerhetsnålar genom kinder och öron, som genom ett under dykt upp helt plötsligt?
Hade han blivit omhändertagen och insatt på hospital
eller hade nedanstående herrar blivit totalchockade ?
Ja, det var bara en tanke som slog mig…
För övrigt var det vid denna tidsepok, som det var ett honnörsbegrepp att
vara hel och ren !
En dygd så god som någon.
Piloter och likasinnade verkar spana mot aktiviteter i skyn
ovanför Civila Flygfältet. Alla på bilden medlemmar
i Halmstad Flygklubb. Platsen just framför hangaren,
vilken tillsammans med medlemmarna 1956 flyttades till F 14.
Motorburen ungdom 50-talet.
Motorcykeln till vänster…? jag tycker märket på tanken ser ut som
ett BMW-märke, fast motorn är ju en JLO. Jag vet JLO byggde en
250 cc twinmotor i början av 50-talet. Kan vara en sådan eller ?
Den andra cykeln är en Ardie . Kurt står längst åt höger.
Utrustning: Hatt skinnjacka eller rock. Inget annat.
Det var hårda grabbar på den tiden. Ganska allvarliga
var man också. Kolla regskyltarna fram. Inga dåliga grejor.
Kurt på Ardien. Jag undrar, om inte bilden är tagen nere
vid gamla industriområdet på Söder i Halmstad.
Halmstad Flygklubbs lag vid SM i segelflyg vid sin Fi-1.
Piloten längst till höger Gunnar Brenkner, före detta Gunnar Jönsson…
Kurt i vit skjorta till vänster vid Grunau Babyn. De andra två är Bertil och Brandt.
Laget vid SM i segelflyg 1944 på Ålleberg framför kärran,
som är en Fi-1, tillverkad av AB Flygindustri Halmstad.
Planet hade för den tiden goda flygegenskaper och var godkänd för avancerad flygning.
Piloten i mörka glasögon, Gunnar Brenkner och till höger om honom Kurt Persson.
Det måste ha varit en stor fördel, att ha med männen i laget, som hade byggt kärran.
Förberedelser för start.
3 man ur laget. Kurt, Kjell och Gunnar Brenkner
Bygget av en vinge till en Weihe utomhus vid AB Flygindustri Halmstad.
Kanske för att undvika gaserna från lösningsmedlen man arbetade med…
Kurt Persson i en Grunau Baby på Ålleberg då han avlade prov för sitt C-Diplom.
Båtmössa var nog ett vanligt plagg inom flyget vid denna tid.Inga baseballkepsar
då inte. Grunau Baby kunde man både flyga som “Sedan”, täckt cockpit och som
“Cabbe” öppen cockpit.
Kurt är med och kör vinschen i kostym, vit skjorta och slips
ihop med Bernt nere vid Civila Flygfältet.
Notera fälgarna på vinschvagnen….träfälgar.
Arbetsstyrkan med flygplanmontörer vid AB Flygindustri 1943-1944.
Kurt i bakre ledet till höger. Se de unga arbetarna som sitter bakom
stabben till den färdigbyggda Weihe-kroppen.
Kurt och “Blacki” monterar bromsarna(?) på hjul till kanske en Fi-3.
Gunnar Brenkner beredd starta med sin Grunau Baby vid Segelflyg-SM
i Örebro 1945. Vid höger vingspets stöttar Kurt Persson.
Man är på väg att hämta kanske efter en utelandning vid SM i Örebro.
Ingen dålig bil ! Fast här krånglar den…varför ser inte dagens bilar ut så här ?
Då hade man kunnat laga de själv…När man studerar flygplansvagnen
och jämför med dagens smidiga vagnar, ser vi, att tiden fört utvecklingen
framåt med stora steg. Tänk vi denna tid, mitten av 40-talet, om en pilot
landade ute? Det var inte enkelt. Leta upp var man är på kartan. Se efter om
man kan köra fram bil och flygplansvagn till planet. Leta upp någon med
telefon på landsbygden. Det var inte många, som hade telefon på landet vid
denna tiden. Sen ringa till TL eller tävlingsledaren, om det nu var på Ålleberg
och informera var plan och pilot finns. Sen var det att sitta ner och vänta.
För du vet…det fanns ju inte så mycket Iphånar då….som man kunde sitta och fippla på…
Inför starten vid SM i Örebro 1945 studerar piloten Gunnar Brenkner
iförd rock, spetsbyxor och långa läderstövlar samt en militärliknande
båtmössa och selen till en sittfallskärm skyn över startplatsen.
Kurt Persson står avslappnad till höger.
Kurt övervakar monteringen av Babyn i Örebro.
Han ser till, att vingen hakas på rätt, så att vingbultarna,
då den andra vingen ska på passar in.
Nere vid Halmstad Flygklubb, som har dragit ut sin flygplansflotta av segelplan.
Ett glatt gäng ställer upp för foto. Jag kan identifiera Gunnar Brenkner med båtmössa,
Bernt, Kurt och längst bak Bengt Klauser.
Som sagt: Mycket slit och lite släp…Kurt under vänster vinge.
Babyn hade ju inte hjul utan en skida. Men man kunde montera
ett hjul tillfälligt vid marktransporter, för det skulle gå lättare.
En situationsbild från Halmstad Flygklubbs aktiviteter
vid Civila Flygfältet på Söder.
Kurt och Bernt kör vinschen vid Västra Strandens kant i Halmstad.
Bernt sköter gasen och Kurt sköter bromsen, samt det viktiga verktyget,
som hugger av wiren, om det uppstod en kritisk situation och segelplanet
behövde göra en snabb landning och lösgöras från linan.
Det fanns visserligen på vinschlinan ett bleck försett med en brottanvisning,
som då belastningen blev för stor skulle ge sig, vilket medförde att linan lossade
mellan vinsch och flygplan. Men det var inte alltid det fanns tid att
montera blecket….Vindstruten med dess stolpe i bakgrunden. Enligt uppgift
från Kurt ska stolpen stå kvar fortfarande, 60 år efter att struten togs bort…
Medlemmar i Halmstad Flygklubb. Glada och förväntansfull ansikten.
Fast Gunnar Brenkner till höger i båtmössa tycker jag ser ut som en nitisk SJ-konduktör…
Arbetsstyrkan vid AB Kockums Flygindustri i Malmö
stående framför en P-51 Mustang döpt till “STINKER”..
Jag tror Kurt stå längst bak med huvudet vid frontrutans
list på Mustangen.
Kurts medlemskort i Halmstad Flygklubb. Vad som är
intressant för mig i alla fall, är att det är en gammal
modellflygkamrat till mig, som var kassör i föreningen.
Det var Bertil Dahlqvist, fotograf i Laholm sedermera,
som skrivit under kortet. 8 kronor i årsavgift…hmm vad
kostar det i dag ?
Bertil Dahlqvist 1982
Halmstad Flygklubb 1944.
Det var noga med titlarna…se på Bertil Dahlqvist…kandidat !
Intyget som visar att Kurt var byggledare i Halmstad Flygklubbs Segelflygsektion.
Troligtvis blev han byggledare i kraft av sin erfarenhet och sitt hantverkskunnande.
Byggledaren svarade för reparationer och underhåll av klubbens plan, vilket gjorde
uppdraget ansvarsfullt.
Ja, detta var den första lite allmänna delen om Kurt Persson, då han arbetade
vid AB Flygindustri i Halmstad och AB Kockums Flygindustri i Malmö.
Denna artikel uppdaterar jag efterhand, då jag finner något värt att lägga till.
Snart kommer del II så häng på låset !
Allt material på denna blogg, hangflygning.se,
är skyddat enligt Lagen om Upphovsrätt.
Det gäller speciellt sommartid på Hovs Hallar. Antingen du flyger vid
Segeltorp eller uppe på Platån, kommer du att möta promenerande
och nyfikna flanörer.
Så mycket jag kan, försöker jag värva dessa för modellflygvapnet…
Kan jag inte värva människorna, får jag ett vänligt bemötande i alla fall.
Jag har märkt, att människor utan flygbakgrund är mycket nyfikna på,
hur modellerna kan flyga…alltså utan motor…
Så då är det bara att försöka förklara det enkelt.
Det var mycket folk på HH beroende på det fina vädret i dag.
Vinden var Nordväst ca 3 m/sek, till skillnad mot Halmstad Väst 6-7 m/sek.
Således var det perfekt väder för en hangflygare .
Skärmflygkompisarna som fanns här, de fick sukta.
Vinden var för svag och den var termisk.
Termisk vind innebär, att varma termikblåsor regelbundet kommer
inrullande från havet, vilka stör den laminära havsvinden.
Enligt skärmflygarna hade gårdagen varit perfekt för skärmflyg.
Jag fick mer än 2 timmar i luften med min Spirit och då jag hade
hela hanget för mig själv, kunde man njuta ohejdat.
Jag tror skärmflygarna innerst inne, då de låg och väntade på en vind,
som inte kom, tänkte att “Man skulle ha en radiostyrd segelkärra att
flyga med, nu då vinden är svag och man ändå har åkt ända hit ” !
En av skärmflygarna övervägde detta alternativ starkt.
Jag stöttade ju hans förslag med all min övertalningsförmåga…
Nåväl, inte bara flygning utan också natur kan man uppleva och jag
klämde lite bilder.
Vassego !
Ser ni gränsen mellan den nordgående strömmen och Kattegatts vatten ?
Parawaiting…
Att balansera sin skärm är utmärkt träning att behärska sitt verktyg.
”’
Åkertistel…jag tycker den har fin färg.
Här mår i alla fall inte jag illa !
Hovs Hallars största tulpan börjar slå ut…
Svårt att plåta med en systemkamera och samtidigt flyga…
Så mycket kan sägas, att hänger det på antalet kart,
så blir det enorma mängder björnbär i år.
Två som önskade, de var modellflygare…
Min Spirit II. Flyger lika bra som nummer I gjorde.
Tror att HAB säljer den till bra pris.
Vilken art ? Tja. säg det själv…
Den appellerar till mitt öga i alla fall.
Som Kurt Olsson brukade säga: Blommorna är lite fådda nu…
Fyra skärmpiloter bidande sin tid väntande på vinden.
(Lite lurig svenska eller ?)
å så lite blått eller violett…det passar ju bra eftersom vi hade gult förut.
Lite mer små buketter…
Art ? Din gissning är lika bra som min.
Jo jag har fältfloran i bilen, men so what…
Apokalypsens ryttare kommer inte att storma fram över himmeln,
bara för jag inte artbestämt.?
Blåsten ruskar i blommorna
..och en jättecitronfjäril eller en slice brylépudding ?
En nerslagen…skärmflygare med sin trasa begrundar realiteterna.
Jag tror han kommer med en elseglare nästa gång.
Jag hade glömt min stol, vilket jag fick betala på mitt sätt…
..alltså jag fick gå sned i ryggen. Ett resultat av en arbetsplatsolycka 1995.
Därför sitter jag och flyger.
Vilket går bra på alla ställen utom ett.
Min modell har just gjort touchdown.
En ung dam dök upp bakom busken och frågade:
Hur gör man, när man gör så där med med ditt flyg ?
Nu får ni ge er till tåls, till OT-flygarnas nästa träff eller trimflygning.
Då hänger jag på låset.
För jag vet genom mejl jag får, att bilder är populära.
De skapar ju en möjlighet att dagdrömma lite…
Här kommer det bilder.
De tarvar ingen förklaring, tycker jag.
Årets hittills finaste termikdag upplevde vi i torsdags.
25 grader varmt, redan kl 0900 kraftig cu-bildning.
Kvistade till en plats jag trivs att flyga på.
Nästan ingen vind, så det var att förbereda min trogna Ava,
ta fram flygstolen och starta.
Jag har investerat i för en gångs skull i de bästa lipo-ackarna.
Jo mer än dubbelt så dyra, men håller bättre och tål högre
strömuttag.
Nu hade min motor mycket bättre drag, så investeringen
har betalat sig med en gång.
Att jag kan sitta i min stol i skuggan och höra variometern berätta
om höjdvinst, det är en lisa för sinnet.
Termiken var utbredd och stark. Det gällde att välja en blåsa, som
inte var alltför stark (?), vilket gör flygningen lite mer avslappnande.
Det fanns gott om migrerande ormvråkar kurvande under sin flyttning
söderut.
Gladorna kanade runt, inte lika elegant och de fick se sig bli
kontinuerligt frånflugna av min Ava i termiken.
3.5 timma i termiken fick jag. Sen var jag nöjd.
Sådan här var min flygdag…
Antagligen den vanligaste bilden på en modellflygande åldring:
Startande sin segelmodell.
Stol i skuggan. En Ava som väntar på att bli luftburen.
Mitt liv då det nästan är bäst…
Mellanlandning för byte av kamerabatteri.
Ser bra ut…
Om jag håller mina tår på vingspetsen och håller stabben mellan tumme och pekfinger,
så blir det denna vackra (?) skuggbild…
Vi ser slutet av högsommartiden närma sig på växtligheten…
Nebotornet i Veinge.
Länk: tornhistoria
Än kan man uppleva sommarens rikedom…
Undra vad antennerna är till ?
GULT !!!
En trädmus eller…
Det gäller att ha munnen öppen då det regnar manna och man inte har nån sked…
Detta tycker jag ser ut som en sjöelefant som kört nosen in i trädstocken …
Hans blick är ganska typisk…sjöelefantflegmatisk.
En representant för varulvssläktet…
Sympatisk…tja ?
…blåsorna puffade iväg med jämna mellanrum som ett PaterNosterverk
och min landningsbana var nyklippt i dag.
Eftersom det var sydostlig vind, kom inte sjöbrisen åt oss ens kl 1500.
Här får ni en liten bukett oxå…
som avslutning.
Eftersom jag anser, modellflyg är intressant, roligt, bildande och
socialt givande, försöker jag ge er min bild av det, här på bloggen.
Min strävan är att vara positiv och inte sitta förgrämd och bitter och klaga.
Det är så lätt att sitta och kritisera vid datorn, då fingrarna
flyger fortare än hjärnan…
…för varthän leder det ?
Positivt för modellflyget ?
Döm själva.
Som tidigare skrivit, har jag många bilder kvar från SM i OT-friflyg i Bollerup.
Här kommer bilder, som jag hoppas ger er en känsla, hur vi har det.
Välkomna och deltag eller kom bara och se på.
Googla: SMOS, så får ni info.
Det första Svenska Mästerskapet i OT-fly för RC-seglare.
Dominerande modell var Blue Phoenix.
RC-seglare i aktion.
Göran laddar gummipower.
Ingvar Nilssons fina New Yorker
Tomas kärra gillar jag skarpt.
Sten Persson på väg mot en superstart med sin “Contestor”
På väg rakt in i en …
…kry blåsa…
…och Sten han tänker…
…i det han rättade till glasögonen…
…att kan min modell flyga så bra ?
Bäst att pipa om till kikare, för stiget verkar inte ha något slut.
Hasse Bengtssons kärra på väg.
Freddy Dahlstrand och Lasse Larsson på flankerna kollar så starten blir bra.
Hasses bättre hälft släpper.
Hästarna var inte intresserade av friflyg
Vågformade rörelser i atmosfären ger upphov till just dessa molnen.
Martin under en start.
Freddys kärra, som på räls under uppdraget, för att nu använda en klyscha.
There is more to come so stay tuned !
I dag söndag skedde för mig två saker jag kommer att minnas.
För det första var jag ute och flög i termiken 2.5 timmar med Avan.
Som vanligt fungerade den utomordentligt och jag njöt varje minut
där jag satt i min stol och hade Avan i en termikblåsa.
Det var utomordentligt fina förhållanden för termik idag.
Lagom temperatur, cumulus i skyn och drag i blåsorna.
Jag fordrar inte mer av livet !
Den andra saken var, att jag sammanträffade med en person,
som hade dels mycket fina bilder från 1940-1950 vilka beskrev
en viktig del av flyg i Sverige vid denna tid, dels hade han
knivskarpa hågkomster om händelser och personer.
Det var en skattkammare jag fick del av. Bilderna ligger i två
album hos mig nu i väntan på avfotografering och redigering.
Jag kommer att publicera 4 poster med många bilder så småningom.
Ni får ge er till tåls, men alla vilka är genuint intresserade av flygkultur
har något att se fram emot !
Jag lovar !
Kan detta vara landningsplatser för utomjordingars farkoster ….månntro…?
3 ridhästar var mina trogna åskådare. Men de var inte speciellt pratsamma i dag…
Min pilotplats…där jag trivs bäst.
Modellflyga.
Livskvalitet.
Min Hyperava just innan touchdown.
För er som kollar eventuella flygbilder för att se om de
förenliga med lagstiftningen gör jag er besvikna, då
dessa bilder är tagna på privat mark, dit allmänheten
inte har tillträde
