Hade du varit där hade du fått uppleva ett makalöst
fint flygväder med svag nordlig vind och du hade fått se
stimmet av tonfiskar vaka i ytan utanför Hovs Hallar.
Så var det !
Jo, jag startade strax före 12 och gjorde senaste landningen 1515…
Min modell var Spirit Elite och den flög som vanligt utmärkt, även om…det vänstra skevrodret stod stilla.
Ett stillastående skevroder hindrar inte mig från att flyga.
Ett skevroder och sidoroder räcker för att kontrollera denna
välflygande modell .
Söndagen tycktes bli en verkligt fin dag för termikflyg. Ett högtryck växte in, vilket garanterade solinstrålning, som borde generera mycket termik.
Det blev solsken och vinden höll sig på 2-3 m/sek från väst.
Alltså iväg till ett flygställe, montera modell, kolla att allt fungerar och iväg.
Det här blir lätt som en plätt tänkte jag, då jag såg alla Cu-moln och alla snabbt växande nybildningar.
Trodde jag ja…Efter en stunds flygning förstod jag att alla segelflygares gissel, sjöbrisen pumpade på.
Klockan var ca 12, vilket är just den tid, då vi möts av sjöbris på Västkusten .
Det fanns ingen flygbar termik under 120 meter. Jag försökte verkligen och jag höll på i 2.5 timma, innan jag packade ihop.
Termiken under 120 m var svag, trasig och turbulent. Jag tror inte, jag flög mer än 5 fulla termikvarv.
Med det menar jag, att varion pep stig under hela varvet.
Men jag deppade inte för detta, därför jag kom ut i naturen och om inte annat, fick jag se migrerande omrvråkar och vimsiga… glador flyga termik.
Jag tog lite bilder med min Mobius och GoPro för att dokumentera min flygning.
Det finns en skiss, som förklarar de termiska förhållandena i dag.
Den svarta linjen markerar marken. Då solen skiner, kan det uppstå sjöbris vid kusten.
Marken värms upp snabbare än havet. Luften över land stiger och den ersätts med kylig havsluft, som sugs in.
Eftersom havsluften är relativt kall, kommer den att glida in närmast marken.
Efter en tid har den kalla havsvinden värmts upp av markens absorberade värme och fått samma egenskaper
som den “vanliga” luften, dvs den blir labilt skiktad
och det märker du, genom att Cumulusmolnen växer
upp i inlandet.
Här vidsödra Västkusten brukar sjöbrisen nå ca 20-25 km in över land.
Luften ovanför havsluften är labilt skiktad och termiken löses ut som vanligt.
Det är därför man måste komma över den laminära, kalla sjöbrisen för att kunna få anslutning till termiken.
Sjöbrisen är en gigantisk pump, som på dagen skickar in kall havsluft över land och som under natten vänder riktning, då marken svalnar fortare än havet.
Det märks ofta efter soliga dagar på Västkusten, att det på kvällen blåser frånlandsvind, eller som det heter landbris.
Såedemede !
Som sagt…det jag gillar bäst; sitta i min pilotstol med en modell i skyn
Håll med om att det ser lovande ut…4/8 Cu !
Start. På sidan av kroppen som vanligt…min GoPro.
I detta ögonblicket var jag naturligtvis full av termikförväntan…
Efter skörd av brödsäd ändrar odlingslandskapet färg till gult.
På finalen
Med de aerodynamiska bromsarna anpassar jag höjden,
så jag kan landa där jag vill.
Full kontroll !
Vet du att fullskalaflygplanen mer och mer liknar våra moderna modeller ? Som vanligt, modellflyget har föregångsmännen, vad gäller nya idéer och innovationer.
Skruven som håller stabben är gjord av en elektronlegering. Allt för att spara vikt.
Sture, mest känd för att ha varit redaktör för
ModellFlygNytt under ett antal år, har lämnat
oss efter en tids sjukdom 88 år ung.
Säga vad man vill om Stures åsikter, vilka
kunde vara kontroversiella, han var aldrig rädd
att sticka ut näsan.
Även om han riskerade, att den kunde bli röd.
Sture tyckte om striden och var inte rädd för den.
Han rörde om.
Ty, synpunkter hade Sture…om det mesta.
Jag mötte Sture, då han ville ha hjälp att
provflyga sin Johanna. jag tror det var 1974.
När jag landat hans modell, glömmer jag
aldrig glädjen han utstrålade, efter att han
fått bekräftat, att hans förstlingsverk fungerade.
Sture kunde formulera sig med snärt och
sting, vilket han visade i sina många tidningsinlägg
och synpunkter på sociala medier.
Ur lokaltidningen Hallandsposten citerar jag
ur en intervju i samband med att Sture gett ut
en deckare för ca 10 år sedan:
Sture Tingwall föddes i Luleå och när han
var två år dog hans pappa. Modern tog sonen
med sig och flyttade till Uppsala där hon drev
en mjölkaffär. Det var knapert med pengar så
de bodde hos Stures morfar.
– Jag jobbade rätt hårt i morsans affär och
körde en massa ärenden.
Grabben Tingwall tog studenten i lärdomsstaden
och gjorde lumpen på F 5 i Ljungbyhed där han
fick luft under vingarna. Han spakade plan som
SK-50, SK-16 och SK-28. Men befälen gav han
inte mycket för.
– Jag hade oerhört svårt med det militära.
Befälen skrek som fan åt en.
Sture lämnade inte flygplanen bakom sig för
gott, men valde farkoster i mindre skala. Han
blev med tiden en mycket hängiven modellflygare.
Han gick på Grafiska institutet i Stockholm
och efter utbildningen fick han jobb på
Åhlén & Åkerlund förpackning först i Stockholm
och därefter hamnade han på huvudkontor et i Halmstad.
– De tvingade ner mig hit. Jag var tydligen bra
fick jag höra. Jag lyckades sälja en massa förpackningsmaskiner,
så de lyfte över mig till Sprinter system. Sen gick
det så förbaskat bra. Jag började med Sverige, fick senare ta hand
om Skandinavien och därefter Sydostasien.
Men Sture ledsnade på alla långa flygresor
så för 30 år sedan startade han eget företag
inom grafisk produktion.
– Jag har formgivit böcker och varit redaktör
för ett antal tidningar och tidskrifter, bland annat
var jag chefredaktör för Modellflygnytt i 18 år.
Jo, jag kommer att sakna Sture.
Hans arbete och förnyelse av ModellFlygNytt
blev ett stort lyft för modellflyg i Sverige
Han var en rabulist, som kunde få fjädrarna att
flyga, i modellflygankdammen i Sverige.
Länk till officiellt meddelande om Stures bortgång här.
Vi har haft osedvanligt mycket blåst här på Västkusten senaste tiden, vilket har gjort det mindre lockande att bege sig ut för att flyga termik.
Alla termikflygare vet olägenheten, då modellen för varje termikvarv driver mot lä 50 meter.
Dock…i torsdags var det i stort vindstilla och det var mycket labilt skiktat, som gynnade termikbildningen.
Så jag tog min modell och for iväg till en plats ca 10 km från kusten. Detta för att i någon mån undvika sjöbrisen, vilken förstör termikbildningen.
Klockan 10 startade jag mot en sky med 3/8 Cu.
På 50 m fick jag en bra blåsa och jag kunde klättra, så högt jag önskade.
Kom jag upp med modellen på “säker” höjd, kunde jag utan bekymmer hålla mig uppe hela dagen.
Termiken var mycket stark och på lite höjd vitt utbredd.
Det var bara att sitta i min Biltemastol och njuta av den egna flygningen och modellens goda egenskaper.
DÅ jag flög, inträffade en överraskning. Det släppte en kraftig termikblåsa, just där jag befann mig.
En liten minitwister uppstod och i vortexen lyftes en av mina vingfodral upp till 50 m höjd…
Jag tänkte, det får jag aldrig tillbaka…men lyckligtvis ramlade det ur virveln och landade 100 m bort.
Märklig upplevelse, men jag har sett det en gång förut, det var vid SM i OT friflyg, då en virvel tog i stort sett hela sekretariatets papperssamling upp i skyn och fördelade det över den skånska jorden.
Jag flög i tre timmar, sen var jag nöjd med en utsökt flygdag, då allt gick en modellflygares väg.
Jag fotograferade och videofilmade med min GoPro och min kära Mobius.
Jag satte ihop en videosnutt, som beskriver en del av min flygning och vilka hjälpmedel jag använder för att höja kvaliteten på min flygning.
Häng med !
Kan du tänka dig en mer inbjudande sky ?
Mitt vingfodral efter landningen som fick sig en egen flygtur 100 meter upp
och 50 meter bort då en blåsa släppte och sög upp det.
Min allerstädes närvarande GoPro startas.
Start
Bilden klippt ur video från Mobius…
Fälten får en gul ton, då det är dags för skörd.
Piloten och hans plan
Det halländska jordbrukslandskapet nära Kattegatt.
Mot Halmstad från 120 m höjd…
Pilotplats
Min Mobius monterad på skalmen till mina solglasögon. Mycket enkelt och bra; Det du ser filmar du.
