Kategorier
Okategoriserade

2015

       Jag vill önska alla läsare ett positivt nytt 2015,

     med många berikande upplevelser!

 


 

 

 

DCIM104GOPROVi modellsegelflygare längtar att få starta och ta vårens första termikblåsa,
som jag gör här den 25 Mars 2014 !

Jag var tvungen att lägga till:

Tänk så fylld man är av förväntningar, när man startar sin modell,
för att  kunna genomföra den första
riktiga termikflygningen för året.

Modellen och dess tillbehör är i perfekt skick och vi väntar bara på tillfället.

Fantasin maler på om stark termik,  så man kan flyga utan att behöva gneta.
Jag tänker på möjligheten, att kunna fotografera medflygande fåglar.

Eller erfara alla lukter man kan koppla samman med jordbruksmarker i tidig vår.
I vårtider nästan bubblar och jäser det i naturen då den ligger i
startgroparna för ännu en växtsäsong.

Jag tröttnar aldrig på detta min hobby, att vara en aktiv modellflygare !

Härligt!

Kategorier
Okategoriserade

PÅ MAGEN PÅ ISEN

 

 

 

Modellflygning kan innebära mycket…

 

 

 

GOPR2594-038

 

…till exempel att krypa på magen på en is för att kunna bärga
ett modellflygplan.

Dagen började fantastiskt fint, för att vara en lite avslagen dag
efter julhelgen.
Det var absolut blå himmel, ingen vind och sköna -11 grader.

Jag tänkte ta mig till en sjö, för att kunna utnyttja isen som
landningsbana.
Flyger du på en is, har du fördelen,  att ytan är jämn och absolut
i samma höjd. Är sen isen täckt med lite snö, är det ännu bättre,
för då kan man flyga lågt i  en stor sväng och låta vingspetsen
släpa i snön, så du ritar jättelika nollor.

Jag tror, att vi fornminnen som började radioflyga för 45-50 år sen,
vi har en nostalgisk längtan till flygning på isar, för isar var ju det
perfekta
stället att starta och landa på.

Vid den tiden, säg 1970, då fanns det inte så mycket modellflygfält,
så att
flyga på is var en sorts befrielse med modellen.

Sjön jag besökte var Skärsjön 20 km från Halmstad. Eftersom det
varit bra kyla sista dagarna, antog jag isen var tjock nog att bära en
pensionär med tillbehör.

Det var som en tavla, då jag kom fram och jag gladde mig åt,
den flygning som väntade.

Så det var till att ta ut modellen, på med vingarna, montera
kameran och på med ström och iväg.

Jag startade jämte stranden, där det fanns ett relativt stort
isfritt område. Inga knak hördes i isen och tjockleken var
ca 6 cm. Det ska räcka…

Min modell for runt glatt och efter jag blivit varm i kläderna,
skulle jag flyga lågt och rita nollor med vingspetsen.

Ja, hur tror ni det gick? Vingen skar ner i snön och Sparky
landade ca 50 m från land och där stod min Sparky med
en dyr GoPro kamera.

Modellen gick inte att flytta med motorn, snön var för hög.
Således fick jag ju fundera ut ett sätt att hämta den.

Problemet var, att just där modellen ställt sig, var ett strömdrag,
som antagligen gjort isen tunnare. Jag gick ut försiktigt från
stranden kom 3 m ut ackompanjerad av ett glatt knakande
och knirrande i isen.

Alltså,  jag kunde inte bara spatsera ut, utan jag måste hitta
en lösning. Att lämna modellen där den stod…aldrig.
Om jag så skulle flyga ut, skulle jag bärga mina grejor.

Hade jag inte kunnat ta mig ut till modellen, hade jag kört hem,
där jag spikat ihop en triangelformad ram, gjort ett fäste för min
största Mega-motor och hängt på en 5 Ah 4-cells lipo.

Alltsamman glidande på enkla skidor med styrning på främsta.
Sen skulle jag monterat en krok, som kunde gripa om modellen,
om jag inte kunnat trycka den iland.

Tja, det hade tagit 4 timmar att få ihop det, men med en sådan
är jag övertygad om,  att jag skulle grejat det.
Men som sagt, detta var alternativ 2.

Så det var till att gå runt vid kanten, tills jag hittat två
gran
slanor ca 3 m långa. Med hjälp av dessa,
som ju fördelade
min vikt på större yta, kröp jag ut till
modellen, vilande knän och händer på slanorna under
ett
modest knakande då och då.

Utkommen, fick man ju pusta ut lite och tänka och planera
inför
krypningen in till land.
Jo,  det var ju besvärligare att krypa in, för modellen skulle med.

Varje gång jag släppte greppet om granslanan för att flytta
fram min Sparky
kom ett ökande knakande eftersom min vikt
koncentrerades på 3 punkter
i stället för 4.

Innan jag började krypa, hade jag stoppat telefonen i bröstfickan
lätt tillgänglig om utifall att…om det nu hade hjälpt.

Jag ankom till den hägrande och säkra stranden efter 10 minuters
mycket spännande krypande med händer och knän på granslanorna
bärande med mig
min dyrbara last.

Min puls ? Vågar jag inte tänka på…tur man är satt på betablockerare,
som lugnar
ner hjärtat.

Jag hade slutligen räddat min Sparky med den vidhängande
GoProkameran.

Detta hade ju aldrig hänt,  om jag haft skidor på modellen.
Men,  man får se det  som en utmaning.

Det var ju min avsikt,  att landa där jag startade, där det
fanns icke knakande is.

SÅ ni ser återigen, det händer mycket mer, när man är ute i
naturen och flyger, än då man ligger i dvala framför en  tv.

Jag vill i alla fall, efter en allvarligare eftertanke, inte göra om denna
räddning på det sättet, jag gjorde det ensam.

Men gjort är gjort.

Förresten någon sa, att om isen knakar, då är det ingen fara
på taket…låt mig säga, då skulle den personen hört hur det
lät, när jag  rörde mig på isen i dag under ett muntert knakande!

Alla bilderna klippta ur en video tagen med min GoPro 3+.

Här följer mitt äventyr!

SONY DSC

                          Ni ser att det varit riktigt kallt.

SONY DSC

 Snön har lagt sig på en liten kvist.
Snöflingorna är alltid sexhörningar.
Att det blir 6-hörningar beror på vattenmolekylens struktur.
En vattenmolekyl består av 2 väteatomer och en syreatom.

GOPR2594

Så här såg isen ut vid starten.
Utan inbyggt knak…

GOPR2594-004

Just efter starten och solen står lågt.

GOPR2594-003

GOPR2594-013

Han som fick krypa till korset…

Obs, det finns ingen allegori eller metafor i denna bild…

GOPR2594-016
Snön var knottrig det var därför nollningen sprack.

GOPR2594-017

Nu ska jag flyga lite lägre…

GOPR2594-020

En räv har travat förbi, vänt och gått tillbaka
efter en 90 graders sväng.

GOPR2594-022

Min Sparkys skugga på snön.

GOPR2594-026

Här stod piloten och njöt. Det är något speciellt att flyga på isen.
Det har det för mig och många andra varit ända sen tidigt 70-tal.

GOPR2594-029

Nu ska jag rita nollor, men det sprack ju 50 m från stranden.

GOPR2594-047

Japp, då ska jag försöka lägga vingspetsen i snön…

GOPR2594-048

2 cm kvar innan höger tipp ligger i snön, sen…

GOPR2594-049

…högg spetsen i den knottriga snön och det blev…

GOPR2594-051

…en icke planerad landning ute på isen :=(

Här står min Sparky och kan absolut inget annat.

GOPR2594-036

Här ligger piloten och hasar in mot land med sin räddade modell,
hjälpt av två granslanor.

GOPR2594-043

Så där, nu är jag inne vid stranden och kan resa mig upp.

SONY DSC

 Spåren som förskräcker…

GOPR2594-046

Till slut stod jag på fasta land med modellen.

Där ser ni, att man kan fixa det mesta med lite
kreativ fantasi och överväganden.

SONY DSC

                      Dagen efter åkte jag dit igen, för att hämta ett litet linsskydd till min GoPro som jag glömt.
                     Dimma på grund av temperaturskillnaden mellan den kalla marken
och den varma luften som strömmat in  från sydväst
från Atlanten.

                    Jag föredrar kyla och solsken framför detta.

Kategorier
Flyghistoria

LITE SOMMARBILDER FRÅN ENGLAND

 

 

 

 

 

Imponerande modeller och piloter.

 

Luta er bakåt och slappna av, när ni ser denna videon.

Engelsmännen är inte dåliga!

Kategorier
Naturbilder

INGEN MODELLFLYGNING…

 

 

 

 

 

…i helgen, men fågelflygning i alla fall.

SONY DSC

God fortsättning förresten, vill jag säga mina läsare.

Det har inte varit något flygande av modeller i helgen,
men det kommer.

Det var nära, jag stack ut i dag lördag,
då solen kom på eftermiddagen, men jag hade
annat på gång.

Dock var jag ute och testade min kamera. Jag är inte
nöjd med skärpan på mitt zoomobjektiv.

Men sanningen är kanske att det inte är bättre.

Har inte varit nöjd med objektivet,
sen det var på garantireparation hos Assist.

Ska skaffa ett annat av bättre kvalitet. För det är ju så,
att man får vad man betalar för…

Hursomhelst,  så klämde jag några bilder på några trogna
fåglar runt Biltemas lager vid Oceanhamnen
Halmstad.

SONY DSC

Den typiska teckningen på vingarnas undersida på en fjällvråk.

SONY DSC

Så här ser en ormvråk ut på undersidan…ser ni skillnaden?

SONY DSC

Fjällvråken sitter på sin utkiksplats och håller koll på fotografen.

SONY DSC

…och här har en ormvråk slagit sig ner.

SONY DSC

Dags för takeoff…ser ni den har golfbyxor…

SONY DSC

Kråkorna bråkar ständigt med fjällvråken.

SONY DSC

… han är så fysiskt överlägsen, att han inte bryr sig.

SONY DSC

Men han håller uppsikt…

SONY DSC

…och glider iväg med stort självförtroende.

SONY DSC

…påpassad av kråkorna…

SONY DSC

…och möter en av de otaliga kanadagässen.

SONY DSC

…här gjorde vråken en markering på kråkan, vilket utlöste en reaktion som synes.

SONY DSC

En annan stationär fågel här är denna tornfalken

SONY DSC

Vackert rostbrun rygg…

SONY DSC

En liten vacker fågel, fast vackrast i luften när den ryttlar.

Kategorier
Flyghistoria

KURT LENNÅ HAR AVLIDIT

 

 

 

 

 

En framstående modellbyggare- och flygare har gått bort.

 

 

 

 

kurts sk12 höka 2

 

En av mina äldsta modellflygkompisar har avlidit 87 år gammal.

Hans sambo sen många år, numera fru, Ann-Marie ringde mig och
gav mig
det sorgliga beskedet.

Kurt Lennå var den förste radioflygare jag mötte, när jag blev aktiv 1972.
Kurt var en relativt känd person i Halmstad just för sitt modellflygande
och byggande.

Men redan 1968-1969 träffade jag Kurt, när jag flög i Halmstad flygklubb
och Kurt var där med sina
segelmodeller.

Han var utbildad maskinbyggare och operatör, vilket gjorde, att han
behärskade svarv, fräs, slip och alla de  verktygsmaskiner man använder.

Men det viktigaste var, att han var sin hobby hängiven.
Hade Kurt bestämt sig för ett
projekt, så genomförde han det,
hur stort det än var.

Jag förstod aldrig, hur han orkade hålla på så länge och så intensivt.
Men det är väl det, som skiljer ett proffs från oss amatörer.

Kurt var en innovativ man, som sökte utmaningar i olika tekniska lösningar,
olika material och olika arbetssätt.

Han byggde redan på 40-talet egna dieselmotorer att ha i sina friflygande modeller.

kurt f-knarr stor

                                                  Kurt cirka 1945 med en av sina F-modeller. Kallades även F-Knarr.

När Rc kom, fick Kurt verkligen möjlighet, att förverkliga sina idéer.

Några modeller jag minns, är hans F3F-modell Mantan, som var långt före
i utvecklingen,
jämfört med vad det flögs med för övrigt.
Den var klädd på vingar och stabbe med hemtillverkat glasfiberlaminat och
vingen hade en profil, som kunde förändras under flygning.

Planet kallade Kurt Mantan, just för det såg ut som en sådan.
Mycket pilformade vingar och V-stabbe.

Profilen var en Eppler-182.  V-stabben manövrerades genom att
en axel på stabbens rot gick ner i en slid
i kroppen.
Sliden var sned, vilket medförde att stabben vreds, då sliden åkte
fram eller tillbaka.

Kurts Manta hade ännu i dag, nästan 40 år efter sin konstruktion,
med lite modifiering av skevroder,
fortfarande varit en konkurrent
att räkna med på en F3F-tävling.

Han byggde termikmodeller med vridbara vingar i stället för med skevroder.

Hans MFI- 9 hade två hopbyggda motorer som via en växel vred propellern.

Han var den förste i klubben som flög tvåmotorigt med sin Britain Norman Islander.

Hans Sk12 var ett mästerverk i skala 1.4.

Den bäst flygande modellen var hans skalamodell av en Handley Page bombkärra.

Kurt byggde också en stadsmodell av Halmstad under medeltid.
Den var ett mästerverk.

Husen byggdes i keramik, vilket gav Kurt möjlighet att återge verkligheten exakt,
genom att
han kunde gravera keramikytan från bilder, så det blev verklighetstroget
efter bränning.

Det sist fullföljda projektet, var troligtvis hans Spad, som var utrustad med
en 6-cylindrig radmotor, som Kurt byggt själv.

Verktygen han använde, var en enkel supportersvarv, en enkel fräs och en slipstillsats
till sin pelarborrmaskin.

Kurt var en trogen medlem i sin lokala flygklubb Hökaklubben.
Han ställde upp på arbetsdagar och aktiviteter utan knot.

Kurts tävlingsverksamhet omfattade F3F, hangflyg och F4C skala.

Minns jag inte fel, blev han nordisk mästare i F3F 1971. I skalaflyg tävlade han i F4C
vid VM i Ottawa i Canada i början av 80-talet.

Vi som flög ihop med Kurt kommer alltid att minnas honom, som en
mycket kreativ föregångsman och en allt igenom skicklig byggare.

Jag har några bilder på Curt tagna av olika fotografer, som jag fått bekräftat
jag får använda.

 

Fotograferna är: Pär Lundqvist, Sture Tingwall och någon okänd.

IMG_0043-003

Kurt till höger och Bengt Johansson till vänster,

slår ner stolpar för Hovs Hallartävlingen 1975

IMG_0299-1

Ann-Marie och Kurt ungefär 1982

R UMAX Power Look 2000 V2.0

Bilden ser lite konstig ut, men det är Kurt med sin Handley Page ca 1995

kurt hangmodell

Curt med sin första hangkärra 1972.

Kurt hembyggd motor

En ung Kurt kör sin hembyggda dieselmotor omkring 1945

kurt höka 1978

Hos den lokala flygklubben. Kurt med kepsen och sin F3A-modell.

kurt islandern

Det var inte så vanligt med tvåmotorigt i slutet av 70-talet.

Från vänster: Per-Olof Malis, Hasse Bengtsson, de två yngre
är Michael Christensson och hans kompis, längst till höger Freddy Storn.
Kurt med kepsen startar sina motorer.

kurt mfi9

Kurt med sin MFI-9 junior.

Utrustade med 2 .20 Super Tigremotorer som drev en
gemensam växel till propellern.

kurt stadsmodell 2. - Kopia - Kopia

Stadsmodellen Kurt byggde.

kurt stadsmodell

Kurt och en kommunal pamp ca 1968

kurts sista

Kanske den sista kompletta modellen.

En Spad med hembyggd 6-cylindrig radmotor.

kurts sk 12 höka

Kurts Sk-12 startar.

Jag ska försöka, när allt lagt sig lite, att få tillgång till

bilder som Kurt förmodligen hade kvar. Så jag ska kontakta

hans fru Ann-Marie och prata med henne.

Bilderna är ju ett kulturarv.

Framför allt kommer det att visa Kurts skicklighet och kreativitet.

Kategorier
Hangflyg modell

JAG VILL BARA ÖNSKA MINA LÄSARE EN GOD HELG,

 

 

 

 

…men framför allt  får vi hoppas på en snar vår !

 

 

 

 

IMAG0462

 

 

 

Dagen före Julafton…jo jag var ute och en sväng på ett hang.

Det gäller att leva upp till min bloggs namn.

Enda önskemålet jag har just nu, är att det blir lite ljusare !

Här kommer lite bilder. Bilderna i flygplanet är tagna med en
av mina Mobiuskameror.
De andra bilderna tog jag med min GoPro
eftersom jag inte hade
med min Sony.

Men GoProns bilder duger och de visar, att alltid något oväntat
dyker upp, då man är ute och flyger.

  IMAG0499

Ja ni ser, tomten tar sig fram med en Spirit…

IMAG0311

Han sitter rätt stadigt i sadeln.

DCIM100GOPRO

Min välflygande Spirit just efter landningen.

DCIM100GOPRO

Flygplan, tomte och radio.

DCIM100GOPRO

Här har ni ekipaget.

DCIM100GOPRO

När jag hämtade min modell, fick jag ju syn på något…

DCIM100GOPRO

…två ballonger som fastnat i en pinne..

DCIM100GOPRO

…Undrar varifrån de kommer ?

DCIM100GOPRO

Ballongerna gör reklam för 3 och Bone´s…så jag googlade på namnen i
Danmark. Det visade sig att man invigt en anläggning söder om
Köpenhamn och då delat ut ballongerna.

Så var den gåtan löst. De har flugit 150 km minst.

DCIM100GOPRO

Jag släppte ballongerna men det var för lite gas kvar,
så de blåste upp vid stigen till parkeringen.

DCIM100GOPRO

Här smiter de, upphjälpta av en frisk vind.
Själv  gick jag samma väg och det visade sig,
att ett av barnen i en tysk familj hade fått tag i ballongerna.

Familjen skulle flyga med sina drakar. Så jag stannade och
hjälpte de få ordning på deras flygande demoner.

Vinden var ju stark, så vi tyngde ner svansen på drakarna,
så de kunde flyga något så när kontrollerat.

Familjen var från Lausitz i östra Tyskland vid polska gränsen.
De är ett
exempel på de följder som uppstod, då sovjetimperiet
och satellitstaterna
kollapsade, nämligen möjligheten att resa.

Kategorier
Hangflyg modell

HÄRLIGT VÄDER NU…

 

 

 

 

…jo, jag menar,  det kunde ju varit snöslask.

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

Söndagen grydde med nordvästlig vind, vilket naturligtvis tidigt på morgonen
fick i väg mig och modeller till Hovs Hallar.

Det blåste frisk vind från NV, vilket indikerade att det skulle gå bra att
flyga på Segeltorpshanget.

I stället för min Spirit, hade jag tagit med en Arrow, som är splitt ny.

Eftersom vinden var frisk, är en snabbare modell bättre ägnad åt
hangflygning än  en lättare termikmodell.

Så när klockan var 0900 stod jag på kanten, påbyltad min flygoverall
och skickade ut min Arrow.

Det var ju nästan provflygning, men den flög precis som jag hade
förväntat.

All roder stod helt neutralt då jag startade och den enda justering som
behövdes var två trimsnäpp på höjdrodret.

Min Arrow flög som en dröm.  Men man ska vara medveten om att en
snabb modell med relativt liten spännvidd, den kräver hastighet.
Det går inte att ligga och mjölka och hålla upp, modellen måste få
flyga i sin egen fart.

Nå, flygningen gick bra och landningen likaså. Trots att jag bara kunde
fälla upp skeven. Det finns ingen klaff på modellen, så sättet att
bromsa är att fälla upp skevroderna så mycket, så du fortfarande har
någotsånär kontroll i rollplanet.
Behövs det, får jag styra även med sidorodret.

Men som sagt,  ner kom jag på den fria ytan till höger om hanget.

Eftersom jag har haft så mycket bilder från HH,  tog jag inga i dag.

Det var inte,  väderläge att montera kameror till höger och vänster.

Efter flygningen åkte jag ner till Norrehamn för att kolla vindmätaren.

Den har varit lite hackig nu, troligtvis beroende på det dåliga ljuset, som haft
svårt att ladda upp batteriet via solcellspaketet.

Jag tror, man skulle vara betjänt av dubbelt så mycket solceller som nu.

Vill ni veta vinden kan ni ringa:  072-563 77 65

Det kostar som ett vanligt samtal.

SONY DSCI lördags demonstrerade åkarna i kolonn mot de utländska åkarna,
som tar jobben
genom avtalet om den fria Cabotagetrafiken i Sverige.

SONY DSC

Club Parapente Syds vindmätare för Hovs Hallar.

SONY DSC

I bakgrunden syns Segeltorpshanget där jag just flugit.

SONY DSC

…och ute vid Oceanhamnen…

SONY DSC

…flög rovfåglarna…

SONY DSC

…ja ni se ju vad det  är genom att kolla vingarnas undersida.

SONY DSC

När det är uselt ljus och duggregn, då måste man greja lite med bilden…

Kategorier
Old Timer flyg

TEKNIKENS UNDER OCH MÄNNISKORS NYFIKENHET

 

 

 

 

 

Jag har ofta skrivit,  att tekniken inte sätter några

hinder för oss vanliga människor i dag.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

En del av mina arbetskamrater har vare sig dator eller internetuppkoppling.

Jag har försökt övertyga dessa människor, som värjer sig mot teknik och
framför allt mot de möjligheterna tekniken ger, att de ska skaffa en dator
och därmed kunna utnyttja möjligheterna det ger..

Att säga nej till teknik, jag kan respektera åsikten,
men jag förstår  inte varför…

Teknikens landvinningar och kanske det kraftfullaste verktyget den lilla
människan besitter mot omvärlden, det är begreppet: Googla.

Å andra sidan betyder det inte,  att man ska bli beroende av begreppet
surfning, utan som jag ser det,
ger WWW möjligheter till inhämtning
av nästan en oändlig mängd information.

Ärligt talat…hur mycket av informationen du ser på skärmen, använder du ?

1 % ??? Troligtvis 0.1 % om ens det

Tänk  efter. Du söker på en företeelse genom att knacka in ett eller två ord
i sökrutan.

Efter ett par sekunder är hela tillgängliga nätet genomsökt!
Du skickar iväg ett kommando som söker alla noderna anslutna till WWW.

Föreställ dig hur elektronerna far iväg via  koppartrådar och fiberkablar !

Efter kanske 2 sekunder har ditt sökord varit överallt och kollat. Ofattbart !

Varför jag skriver om detta,  var ett mejl jag fick från Colin, som bor på
Auckland New Zeeland.

Han hade googlat på beteckningen på en Moth Minor och hamnat på min blogg,
därför jag skrivit om en sådan modell.

Han hade ytterligare information om originalflygplanet och han skickade mig det.

Om vi inte hade haft tillgång till WWW…..vem hade vetat vad ?

Här bilder och något av det jag skrev om Mothen från RiksMästerkapet i friflyg i
OldTimerklasserna.

Dessutom en kopia på hans mejl.

Inte bara fick jag mejl från NyaZeeland, andra modellflygare googlade in med
mer info
och annat, som har med denna Moth att göra.

Roligt att min lilla blogg, som jag liknar vid en liten balsabit
på de nästan oändliga WWW-oceanerna,  kan  göra sin existens känd tack vare
begreppet:

“Att googla”.

Här har jag samlat bilderna,  som drog igång aktiviteterna:

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

The whole story about G-AFRD…so far…

G-AFRD

Här är ett utdrag ur mejlet från Colin Adams NZ:

MOTH MINOR G-AFRD

Hi,

just confirming that Moth Minor G-AFRD is going to be restored to
flying condition in the medium term future.

It is in storage in Tauranga New Zealand. It was owned by the late
John Galpin, and is presently owned by his son who is an aircraft mechanic.

 

 

 

SONY DSC

 

Kategorier
Flyghistoria

FYNDET I SKOGEN UTANFÖR ST PETERSBURG

 

 

 

 

Ett signifikant fynd gjordes i en björkskog

1989 utanför St Petersburg i Ryssland.

 

 

fw 190 3

 

 

Det var en Focke Wulf 190-A5 som hittades i förvånansvärt bra skick,
trots den stått där i nästan 50 år.

Troligtvis har ingen lagt märke till flygplanet under alla dessa år,
då i så fall det skulle
antingen blivit bärgat eller plundrat.

Denna FW-190 med A-5 BMW motor bärgades i Ryssland 1990.

Planet tillhörde JG 54 och hade enligt piloten fått en maskinskada så motorn
stannade.

Vid restaureringen i England och sedermera i USA, konstaterade man,
att oljeledningarna hade varit saboterade så motorn inte fått tillräcklig
smörjning,  utan den överhettade och skar.

Här några bilder från Wikipedia på planet,  då det stod i skogen:

fw 190 1

Bilder från 1989 efter upptäckt. Planet i förvånansvärt fint skick.

fw 190 2

Tursamt nog hade piloten dragit igen huven då han avlägsnade sig.

 

 

fw 190 4

I detta facket i kroppen fanns pilotens nödutrustning, bland annat skidor.

Planet såldes efter budgivning till en samling i England och priset ska ha legat
runt 600000 kronor. Denna summa kan jag inte slå fast med säkerhet,
men denna maskin var inte billig, med tanke på det fina skick den var i.

Sedermera skeppades planet till USA där det restaurerades till luftvärdigt skick.

Bland annat fick vingarna byggas om helt och ny balk sattes in.

Originalmotorn, en BMW A-5, som ju skurit i brist på olja,
renoverades till nyskick.

Slutligen provades motorn och som kronan på verket provflögs FW med framgång.

Vill ni veta mera så googla, det finns mycket fakta att få fram om detta flygplan.

Jag drog fram just detta planet som ett exempel på en lyckad restaurering.

Vidare fanns det video på flygning och motorkörning.

Det finns minst 20 FW-190 i världen som är luftvärdiga i dag.

Problemet är att få tag i en BMW 801-motor.

Det är näst intill omöjligt, varför man monterar i en rysk
14-cylindrig radialmotor med ungefär samma 
prestanda som originalmotorn.

Här följer en video från den första motorkörningen och en video då
en Me-109 flyger rote med just den FW
, som man fann i skogen.

Här är hemsidan till det museet, som äger kärran. Det finns gott om bilder där.

                                                     http://www.flyingheritage.com/TemplatePlane.aspx?contentId=16

Kategorier
Okategoriserade

JAG LOVAR ER…

 

 

 

 

..det vänder snart nu !

 

 

 

 

dmi

                                                                                                                                                      Bilden har jag tagit från Wikipedia

 

 

Vad som gör vad ? Jo dagarna kommer att bli längre och längre.

Vi passerar vintersolståndet den 22. December .

Den 22. December har vi på norra halvklotet  årets kortaste dag.

Att det är “tvärtom” med årstiderna på södra och norr om ekvatorn,
förstår ni genom att studera jordaxelns krökning i förhållande till
solen under vår resa.

Ganska fiffigt ordnat eller hur ?

Sen snurrar jorden vidare till ett gynnsammare läge gentemot
solen och dagarna förlängs
sakta men säkert.

Den 21 Mars passerar vi Vårdagjämningen, då dag och natt är lika långa.

Längsta dagen har vi vid Midsommar den 21. Juni och sen går det åter mot
mörkare tider. Vi ska bara passera hållplatsen Höstdagjämningen
den 22 September.

Dessa tidpunkter kan variera en dag enligt kalendern och det beror på,
om det är skottår eller inte.

Men efter den 22. December kolla upp att du har shortsen beredda …!

Kategorier
Kuriösa modellflyghistorier

JAG VILL VISA ETT MAIL JAG FICK…

 

 

 

 

…från Matti Pyykkö, som handlar om

ett bortfluget och  stulet modellplan.

 

 

tjuv_106630558

 

E-postbrevet från Matti vill jag inte undanhålla er, utan det visar, vilken värld
vi trots allt lever i.

Kanske man levt i tron, att ingen stjäl ett mödosamt byggt modellplan…?

Glöm den fromma förhoppningen.

Världen av  i dag är annorlunda än för 50 år sen.
Allt som lätt går att omsätta i pengar, det kommer att stjälas.

Förövarna i Rumänien såg inte modellen som en modell,
utan 1000 kr som var försedda med vingar, så pengarna kunde ta sig
till tjuvens plånbok.

Vem kan man lita på ?

Här kommer en faksimil av mejlet från Matti Pyykkö som bor i Finland:

Hej Mats,

Att tappa modellen:

På Europatävling i Romanien i år,blev Heikki Tähkäpääs glider stulen.
Pojkarna följde efter signalen ganska långt i bilen, men slutligen kom
det ingen signal än.

Bisnes är bisnes. Efter två monader kom E-post, och man krävde
100 Euro, att skicka planet till Åbo.

Heikki betalde, och modellen kom tilbaka nästan i fullkondition.

P.s. Heikki är en av de få flygaren, som bygger de mesta delar av
modellerna själv.

Snurrekrokar och små metalldelar skaffar han nog från Ukraina.

.

Det Matti beskriver som “följa en signal”, är ju signalen från pejlsändaren
i modellen, som sitter i modellen.

Kategorier
Flyghistoria

FLYGPLANMUSEUM I LAATZEN.

 

 

 

 

 

 Flygmuseet  i Hannover .

 

 

SONY DSC

 

 

Laatzen är mässområdet i utkanten av Hannover i Tyskland.

Hannover ligger söder om Hamburg längs A7, som ju går genom
hela Tyskland från norr till söder eller om man vill tvärtom.

Avståndet Hamburg-Hannover är 1.5 timma motorvägskörning.

Vill man besöka  museet,  http://www.luftfahrtmuseum-hannover.de/

slå in adressen på din navigator och följ sen anvisningarna noggrant.
Museet ligger vid Mässområdet, som är gigantiskt.

Har du ingen navigator så sikta på skyltar “Messengelände”

För att hitta museet spana efter denna Mig-21, som  ropar ut,
var museet finns:

rechts mig 21

Museet och dess artefakter är i utomordentligt skick, varför jag varmt
rekommenderar ett besök.

Det tar 2 timmar att gå igenom anläggningen. Lätt att parkera oxå.

På deras hemsida, ovan,  hittar du vägbeskrivning.

Var noga när du trasslar dig dit. Det är mycket vägar !

Här lite bilder igen:

SONY DSCTja, Meccano löser det mesta…

SONY DSC

En Grade Eindecker.

Många modeller av detta plan har byggts.
Var ett av de första riktigt lätta modellerna som såldes.

SONY DSC

Dorniers monumentala flygbåt, med betoning på båt.

SONY DSC

Otto Lillienthal med sin hängglidare, som han flög med på en artificiell kulle utanför Berlin.

En sann pionjär som betalade det yttersta priset för sina landvinningar inom pionjärflyget.

SONY DSC

Ännu en bild på hur huvudvevstaken och hjälpvevstakarna förhåller sig i en radialmotor.

Alla hjälpvevstakarna är fästade på huvudvevstaken. Förstår man det förstår man funktionen
av en stjärnmotor och varför den alltid har ojämnt antal cylindrar.

SONY DSC

En klassisk motor. En Bayrische Motoren Werke och dess A-8.

Jag såg på motorn noga och det är finmekanik in i minsta detalj.

Motorn är därtill estetiskt tilltalande.

SONY DSC

Allt är genomtänkt och funktionellt. Annars ha de det ju inte fungerat.

Motorn byggdes i 40000 exemplar.

SONY DSC

En av mina favoriter. En Horten flygande vinge segelkärra. Glidtal 1:40 !

Det åstadkom man 1941.

SONY DSC

En SuperMarin Spitfire. Mycket propeller…

SONY DSC

F-104 Starfighter eller som den kallades i Tyskland:

” Der Witwemacher”, “Änkgöraren”.

Många piloter omkom under flygning, främst beroende på att planet flög
utanför specifikationerna, som konstruktörerna dragit upp.

SONY DSC

Den fullständigt restaurerade Me- 109 planet.

SONY DSC

Här syns oljetanken och avgasrören på Daimler-Benzmotorn.

Ni kan se att avgasrören är lödda med gas och pinne.

SONY DSC

SONY DSC

Det byggdes 20000 Focke Wulf 190 av olika versioner.

Just denna är utrustad med en BMW A-8 radialmotor.

SONY DSC

Me-209V.

Det då, snabbaste kolvmotordrivna flygplanet. 775 km/timman.

Läs här om det: http://en.wikipedia.org/wiki/Messerschmitt_Me_209

SONY DSC

Me-109, som det såg ut då det bärgades.

Jämför denna bilden med det färdigrestaurerade planet !

Kategorier
Modellflyg teknik

VÄRLDSMÄSTERSKAPET I FRIFLYG F1C 2013.

 

 

 

 

 

 

Kolla modellerna…..varvet på motorerna…tekniken.

 

Aeromodel_F1C

 

Inom det moderna friflyget är allt i dag drivit just till spetsen av vad tekniken
kan frambringa.

Det gäller idéer, material och strategi.

En F1C modell med motor vad den kostar…? Tja den ligger på  runt 40000 kronor.

Som världsmästaren  Verbitsky på bilden ovan…

Betänk du behöver kanske 4-6 modeller till ett VM…

Det är med F1C som med annat inom modellflyget, gemene man kan inte
bygga de modeller,  som krävs för att vinna.

Den vanlige modellflygaren har inte de verktyg, maskiner eller kunskap som krävs.

Därför får många sina modeller custombyggda i Ukraina eller var man nu köper
grejorna.

Modellerna är ju bara komposit i dag. Klädsel ? Inte är det siden, det är Oralight.

Motorerna är 2.5 cc och utrustade med foldingprop. Hur mycket de varvar?

Lyssna på videon. Ska vi säga 31000 rpm…

Motortid kanske 4 sekunder och ni ser hur högt modellen stiger på dessa
futtiga sekunder. Sen slår bromsen till och stänger motorn i exakt rätt 100-dels
sekund.

När motorn stängs, går modellen över i planflykt och om modellen har infällbara
vingspetsar, så fälls de ut nu för gliddelen av flygningen då de förhoppningsvis
kan ta en termikblåsa.

Tekniken är makalöst långt driven.

Har ni chansen så åk på en friflygtävling och få en upplevelse extraordinair !

Här kommer en film från VM 2013, som skapar lite av stämningen man möter.

Kategorier
Naturbilder

VAD SKA JAG LÄGGA UPP PÅ MIN BLOGG NU DÅ….?

 

 

 

 

 

…att inte tro sig kunna ha inspiration att förnya innehållet…

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

…på en blogg kan ju tyckas vara en mardrömstanke.

För att presentera nytt material, det är ju det,  som är själva  grunden
att ha en blogg.

En blogg som inte uppdateras regelbundet, den kommer inte att ha några läsare.

Lyckligtvis verkar min hjärna vara full av uppslag, så det har aldrig
saknats idéer till poster för min blogg.

Som jag skrivit tidigare, att det fina med en blogg det är, 
jag kan skriva precis, vad jag vill !

Jag har ju angett,  min blogg ska handla om “Flygkultur” och med
det menar jag allt, som på något sätt har anknytning till begreppet “Flyg”.

Det går ju alltid att diskutera, vad som hör till “Flyg”, men jag har försökt
hålla mig till sådant, vilket man lätt kan koppla samman med fundamentet
för bloggen.

Sen inser jag,  att det kan behövas annat också, för att variera sig och
presentera något oväntat. En del tycker det är ok, andra tycker kanske
att det inte är i enlighet med den proklamerade ämnespolicyn, jag har.

Men det är så, jag kan inte tillfredsställa alla åsikter eller önskemål.

Som ni säkert märkt,  slirar jag ofta in på natur, dels beroende på att
jag är ytterst naturintresserad och dels tror jag, att landet vi bor i
danar oss, eller i alla fall har danat oss till, att bli mer eller mindre
hårt knutna till naturen.

Enkelt uttryckt, så har vi naturen alldeles inpå oss.

När jag gick i Realskolan, var jag aktiv i något, som då hette SFU,
vilket uttytt var Sveriges Fältbiologiska Ungdomsförbund.

Faktiskt var jag med och bildade avdelningen i Halmstad omkring
1957-1958. Det var då, mitt fågelintresse väcktes.

Nu,  efter mer än 50 år har detta intresset kommit tillbaka med
mera tyngd än förut och jag kommer att bland alla mina andra
intresse att ge ornitologin högre prioritet.

Fast jag vet inte,  hur jag ska hinna…egentligen.

Jag har träffat ornitologer sista tiden och jag märker, vilken
oerhörd kunskap de besitter. De säger att intresset för fåglar
är större i dag än för 50 år sen. Kunskapen är också bättre  i dag.

Denna kunskapsökning beror en del på de tekniska framsteg och
innovationer, som hör till tekniken.

Exempelvis kikare och kameror är i dag mycket bättre, lättare att
hantera och lättillgängligare. Allt detta ökar möjligheterna att skaffa
sig kunskap.

Mobiltelefoner med SMS ger möjlighet att meddela intresserade ,
att en viss art är observerad där och där.

Hemsidor på nätet skapar noder, där man kan få information.

Jag märker, då jag kommer i kontakt med ornitologer, att de har
väldigt fin utrustning.

Vi hade vanliga kikare för 50 år sen, idag har man tubkikare, som
kan kosta i stort hur mycket som helst.

De flesta jag talat med har kikare för 15-50000 kronor.
Jag har en enkel tubkikare jag fått
av min broder, som ska köpa en ny.

Det verkar,  som de flesta ornitologer i dag kombinerar sitt fågelskådande
med fotografering.

Jag har träffat ornitologer, som har objektiv, vilka kostar 125000 kronor…

Förstå, att när jag kommer med min kamera med det i jämförelse,
billiga objektivet, att jag känner mig,  som varande den absoluta dilettanten.

Men det är för min del,  inte utrustningen som räknas, utan det är
den upplevelse jag får, när jag tar mina bilder och då jag kollar mina bilder hemma.

Att bilderna kan vara av dålig teknisk kvalitet, det kan jag acceptera,
för min utrustnings tekniska prestanda vet jag har svårigheter att
skapa bra bilder tekniskt sett, om det till exempel är dåligt ljus.

Men jag är ändå nöjd, för jag har gjort något och jag har försökt göra
det bästa av situationen.

Aldrig kommer jag att köpa objektiv för 125000 kronor, jag har mina
andra intressen,  jag kommer att lägga de pengarna på.

Men jag kommer att köpa en hyfsad tubkikare.

Så är det med detta i alla fall. I dag var jag ute och fotograferade
lite i det dåliga ljuset. Inte bara ljuset var dåligt, objekten jag
avbildade med kameran rörde sig hastigt och då fick jag naturligtvis
använda ganska korta exponeringstider, vilket ytterligare pressade
min kameras kapacitet.

Kanske största problemet för mig är de långa avstånden,
som tvingar mig att dra upp bilderna mycket.

Men  det blev bilder av den typ,  jag brukar presentera.

Suddiga, lite mörka men för mig uttrycker de en känsla och det är det, jag är ute efter.

Här kommer några av dagens skörd, så håll tillgodo:

SONY DSC

Den eviga tornfalken vid Oceanhamnen stod troget och ryttlade på sin vanliga plats.

SONY DSC

Fjällvråken stod borta vid Biltemas lager och ryttlade i blåsten.

SONY DSC

Ända tills han fick syn på ett bytesdjur…

SONY DSC

…och han slog…

SONY DSC

…fast han slog väldigt försiktigt.

SONY DSC

Inte direkt modellflygväder…

SONY DSC

…vilket gräsandhanen också tycker,  så han kör huvudet under ytan

för att slippa se gråvädret…

SONY DSC

Bläsänderna var livliga i sitt uppträdande…

SONY DSC

…och hela tiden matletande…

SONY DSC

Bläsanden är lätt att känna igen.

SONY DSC

Bläsanden är en simand, den dyker alltså inte efter föda…

SONY DSC

Knipan är en dykand, som dyker efter föda.

Man kan se skillnad på en dyk- eller simand genom att simandens stjärt,
kan man säga ligger ovanför vattenytan,
medan
dykandens stjärt ligger i vattenytan.

SONY DSC

Här ser ni simanden till vänster. Kolla stjärtfjädrarna, de är över ytan.
Knipan hon dyker ofta och glatt.

SONY DSC

Ser ni fjädrarna på ryggen ? Svarta med vita konturer.

SONY DSC

På väg hem såg jag grågäss och vitkindade gäss.

SONY DSC

När jag stannade 40 m från fåglarna flög grågässen omedelbart upp.

  SONY DSC

Vackra djur i all sin oordning i luften.

SONY DSC

Den typiska teckningen på ovansidan av stjärten.

 

SONY DSC
Konturen av en tornfalk får avsluta dagens bildskörd.

Kategorier
Flyghistoria

ME 262 SCHWALBE

 

 

 

 

 

Om du vill fördriva en stund och

se en Me-262 som modell flyga…

Världens första operativa jetflygplan Me-262 Schwalbe.

En revolutionerande konstruktion av Willy Messerschmitt och hans
konstruktionsteam assisterade av Hugo Junkers Motorenwerke, som
möjliggjorde bygget tack vare deras jetmotor Ju 004.

Flygplanet var år före i utveckling, vad gäller allt.

Designen,   taktik som utvecklades vid anfall mot allierade bombplans-
formationer, vingkonfiguration, motorprestanda, förarergonomi
och vapenlast.

Flygplanets 30 mm Mk 108 automatkanon slog ut en B-17 eller B-24 med 2 träffar…

Inget av detta kunde matchas av de allierade.

Hade inte Göring stoppat utvecklingen av planet 1940 under
Battle of Britain, hade planet kommit på förband redan under
sommaren 1941
som jaktflygplan och då verksamt kunna avvärja
de allierades
bomboffensiv mot den tyska infrastrukturen.

Det är nu byggt 5 replicaflygplan och om du googlar på YouTube
hittar du fina filmer.

Sammanlagt byggde tyskarna  1430 Me-262

När du sett filmerna kommer du att säga: Så modernt det ser ut !

Här är en i alla fall stor modell…jag tycker dock den är något under-
motoriserad. Lite mer tryck skulle det varit i turbinerna.

Men det är ändå imponerande !

Kamerorna ombord är Mobius.

Kategorier
Naturbilder

GRÅVÄDER

 

 

 

 

Nedslående väder…men vad kan man göra åt det ?

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

Inte för att väderläget inspirerar till någon speciell utomhusaktivitet,
som har med flyg att göra, när man ser ut genom fönstret.

Men jag var tvungen att ge mig ut för att se till en häst.

Bara att gå till garaget tycker jag kräver en viljeansträngning.

Blåsigt och regnigt och framför allt mörkt.

Kvällspressen hade lovat jordens undergång i form av stormoväder,
men det vände väl…här har blåst kuling som mest,
men i dag avtagande vind.

Konstigt, eller det kanske det inte är, att kvällstidningsträsket
måste hela tiden ta till överord,  också då det gäller förutsägelser
om det kommande vädret.

Den enda väderprognosen jag och  miljoner med mig litar på, är yr.no.

Tur jag har modeller, man kan bygga och hålla sig sysselsatt med,
då man är inom husets väggar.

Är man modellflygare, har man alltid något, som behöver ordnas
och fixas, så man behöver inte dröna.

Här kommer några ögonblick från en regnig och mörk onsdag,
som var så mörk, att jag nästan inte kunde fotografera, då
slutartiderna blev långa.

Men några bilder blev det…

 SONY DSC

Halmstad fyr blinkar sin röda sektor…och  nere till höger tar en kråka skydd.

SONY DSC

Vassen ute vid Oceanhamnen blir rufsig i vinden

SONY DSC

Inte mycket i luften nu.

SONY DSC

Frälsarkrans…kunde behövas i dag för humöret.

SONY DSC

Det första tecknet på näraliggande vinterväder jag såg i hamnen Halmstad.
Snön hade fallit av lastbilar som levererar sågat virke för export.

SONY DSC

Öster om staden där marken stiger hade det snöat.

SONY DSC

Vinterlikt…tja…

SONY DSC

…inte så man behöver ta fram skidor…

SONY DSC

Bra att veta att ljuset börjar komma tillbaka om 14 dagar då det är vintersolståndet.

SONY DSC

Japp, jag har nya Hakkapeliitta vinterdäck påsatta.

SONY DSC

Detta är nog den fulaste farkost jag nånsin skådat.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Jo, det regnar även vid Stora Skärsjön.

SONY DSC

Ett kalhygge som liknar slagfältet vid Flandern eller Somme 1915.

Det kallas “Föryngringsyta” av teknokraterna.

SONY DSCDe öppna fälten vid kusten lyser upp med sin höstsådda gröda
och ger en vink om vår kanske…

Kategorier
Old Timer flyg

FRIFLYG…DÅ ALLT KAN HÄNDA…

 

 

 

 

…och det händer !

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

 

Vid RiksMästerskapen i friflyg, OldTimermodeller i  Skånes Fagerhult
skulle Per Nilsson provflyga sin nybyggda “Tempo” en A1:a.

Tempo är en segelmodell vars konstruktion har 50-60 år på nacken…minst.

Jag brukar säga att allt kan hända då man flyger med sina modeller,
det gäller både friflygande som radiostyrda.

Det samma skedde i dag för Per. Vid första starten på lina bar det sig inte
bättre, än att modellen drog mot skogsbrynet där höga björkar och
talar vaktade.

En björk var magnetisk, för i kronan på björken lade sig Pers “Tempo”
tillrätta.

Den satt högt och var inte nåbar med stege. Vi försökte med lina och kastlod,
men det gick inte.

Jag sa till Per att vi kan åka ner i veckan efter tävlingen försedda med det
som kan behövas för att få ner den.

I början på veckan ringde Per och sa att hans Tempo hade blåst ner från trädet
och var därmed räddad.

Att landa i ett träd högt upp är svårfixat. Helst en lång stege och vem har med
sig det ? Dessutom ett långt glasfiberspö minst 10 m långt. Kastlod eller en
enkel pilbåge, så man kan få över en så småningom grov lina, så man kan
resta ner modellen om möjligt.

Per fick hjälp av naturen att få ner sin modell och den var helt oskadd.

Således ett lyckligt slut.

Här kommer bilderna på äventyret vid provflygningen:

SONY DSC

Per Nilssons nybyggda A1:a “Tempo”.

SONY DSC

Förberedelser för första linstarten.

SONY DSC

Modellen gick fint på linan…

SONY DSC

…till skillnad mot mina A1:or för 50 år sen…

SONY DSC

Vinden var ca 2 m/sek

SONY DSC

Här börjar modellen dra lite åt sidan, men den rätade upp sig.

SONY DSC

Koppling

SONY DSC

Första starten…den gled fint…

SONY DSC

…men kursen var mot de mycket höga björkarna…

SONY DSC

…där modellen ordnade ett rede för sig längst upp !

Kategorier
Hangflyg modell

ÄNTLIGEN FLYGVÄDER…

 

 

 

 

…nere vid Hovs Hallar i dag lördag.

 

DCIM102GOPRO

 

 

Efter att jag gått och suktat i  nästan en månad i väntan på nordlig-nordvästlig eller västlig vind,
fick jag belöningen i dag lördag.

Det var ursprungligen lovat SV, men tidigt på morgonen blåste det väst i Halmstad.

Ok,  tänkte jag, här blir det till att åka ut till stranden vid Tönnersa och dra några repor.

Som vanligt, för jag vet den alltid fungerar i olika vindar, tog jag med min Spirit.
Iväg ner mot Tönnersa, men jag märkte på flaggorna och vindkraftverken, att det
dragit mot nordväst.

Ska jag chansa och köra ner till Segeltorp ? Japp, det blev så.

Flaggorna innan Båstad sa VNV,  vilket är ok för flyg på Segeltorp.

Framme vid värdshuset parkerade jag och promenerade utan modell ner till hanget.

Jag ville först kolla läget på vinden. Vinden var,  som jag trodde, VNV vilket
betyder,  att det blåste lite snett från vänster. Men inte mer utan min bedömning
var,  att det var flygbart utan problem.

Så tillbaka till bilen, hämtning av modell och tillbehör och promenad ner till
hanget igen.

Vinden var ca 3-5 m/sek och den var ganska jämn. Alltså den höll sig stabil utan
höga toppar, så det såg bra ut,  medan jag monterade flygplan och min modifierade
GoPro.

En av orsakerna  till varför jag ville flyga,  var just att jag ville testa min kamera med
det nya objektivet. Som vanligt då jag ska fotografera,  var det mörkt och disigt
med dåligt fotoljus.

Men det fick gå i alla fall.

Lyftet var bra och jag kunde flyga med full valfrihet. Vädret vad gäller vinden var
perfekt. Inte för blåsigt och inte för kallt.

Mycket människor ute och promenerade och som kom fram och pratade.

Trevligt,  att man får sprida positivt om modellflyget, om hur det är i nuet.

Jag hade startat klockan 1115 och landade gjorde jag 1400 endast avbrutet av en
kort paus.

Det var härligt,  att än en gång få kasta ut sin modell på ett bra och behagligt hang,
det hade jag verkligen längtat efter.

Hemkommen kollade jag video och bilder från den ombyggda kameran.
Ser man på förhållandena med dåligt ljus,  tycker jag den skötte sig bättre,
än jag hade förväntat. Jag menar,  ett objektiv för 200 kr…när ett som ska
vara original kostar 1600….

Här kommer lite stillbilder, som visar, hur det var under min flygdag
på Segeltorp och en liten videosnutt blev det också med samma kamera
så håll tillgodo !

DCIM101GOPRO

I mina ögon…kan man inte ha det bättre.

DCIM101GOPRO

Jag hade monterat en annan GoPro på en stängselstolpe,
som tog 2 bilder i sekunden.

DCIM101GOPRO

Mycket folk ute i naturen.

Värdshuset hade ett erbjudande över helgen till ett bra pris
och det var nästan fullt.

DCIM101GOPRO

Min Spirit flyger som…jag vill.

DCIM101GOPRO

Pilot och Spirit

DCIM101GOPRO

Min pilotplats är bakom busken.

DCIM101GOPRO

Hanget lyfte upp till 100 m idag.

DCIM101GOPRO

                       Jag försökte svänga lite framför kameran,
men det är inte lätt att hamna på rätt plats.

DCIM101GOPRO

En gammal gubbe

DCIM101GOPRO

Min Spirit har berett mig mycket glädje som en allroundsegelmodell.

DCIM101GOPRO

En Spirit och en gråtrut

DCIM102GOPRO

Himmel-hav-hang, det räcker för mig.

  DCIM102GOPRO

Bilden tagen 1300 och ni ser så lågt solen står…

DCIM102GOPRO

…men piloten, han står högt.

DCIM102GOPRO

På Segeltorp har man modellen nära sig, vilket ger en bra upplevelse.

DCIM213GOPROKlart !

 

 

Slutligen ett litet ord på vägen, sprunget ur gammal svensk ordspråkstradition
vilket har full giltighet
även idag:

Stora ord och fett fläsk fastnar aldrig i halsen.

Kategorier
Flygkameror - Teknik

GOPRO 3+ OLIKA LINSALTERNATIV

 

 

 

 

Lönar det sig att köpa dyrt eller billigt ?

 

 

 

 

Jag har fotograferat mycket med olika GoProkameror.

Just nu använder jag GoPro 3+,  som jag har en med originallins, en med utbytt
lins och en som jag skickade till http://www.pimp-your-kopter.de/ för
ombyggnad med en professionell lins.

En av mina linser hade ett inbyggt fel, som yttrade sig som en blurrighet
på en del av bilden. Det var nog bara jag, som märkte det, men det
irriterade mig, varje gång jag använde den.

Speciellt i dåligt ljus syntes det.

Jag kan ju inte kassera en kamera, bara för att en lins inte är ok,
som jag trots allt tagit minst 50000 bilder med…och berett mig
mycket glädje.

Så som alltid var det till att googla efter en ersättningslins.

Med tanke vad jag betalat i Tyskland för den ombyggnaden,
hade jag bestämt mig för en billigare variant.

Jag hittade på E-bay i England en lins för 200 kronor.

Alltså beställde jag två stycken och efter 5 dagar kom det ett
litet paket.

 

P1120604

Ersättningslinsen ovanifrån.

P1120605

Fysiskt sett är original- och ersättningslins ungefär lika stora…

P1120606

Linsens baksida

P1120610

Standard 12 mm gänga. Men det krävdes gängtape två varv för det skulle bli bra.
jag ville inte använda “Mild” Loctite, för då kan det sätta sig som berget.

Med gängtape har man optionen kvar att vrida på linsen för rätt fokus.

 

 

Så det var bara att skruva isär kameran i enlighet med en av de
många instruktionsfilmer som finns på nätet.

Det är inte svårt, men jobba metodiskt och använd ett rent bord.
Vidare är det bra att ha Biltemas konserverade luft till handa
så man kan blåsa bort smuts och damm.

Hur försiktig man än är, finns det risken att damm hamnar på sensorn i kameran.

Så blås rent med Biltemas luft. Vidare gör rent linsens front med isopropanol
och en polerduk, så du inte har fingeravtryck eller fett från huden på linsen.

Fett på linsen skapar omedelbart distorsion i bilden.

Problemet att byta lins, är att få den gamla linsen att lossna
från sitt  gängade fäste. Men genom att köra värmepistolen försiktigt
och använda en liten polygrip, gick det.

När jag skulle montera den nya linsen, märkte jag, den gick alldeles
för lätt att skruva in.

Så det var att åka och köpa gängtape. Två varv väl sträckt tape
var lagom runt linsen gängor, för den skulle bli stabil i fästet.

Efter montering av linsen, gällde det att med hjälp av HDMI-sladd
mellan kameran och tv:n få fokus inställt på oändligt på kameran.

Efter visst besvär gick det.

Sen iväg ut i det gråa vädret med sitt dåliga ljus för att jämföra
originallins och reservlins.

 


Enligt min bedömning är inte skillnaden jättestor, utan jag tycker att för normal
fotografen duger den billigare ersättningslinsen.

Om jag jämför båda bilderna oediterade så märks skillnaden i skärpa.

Men skillnaden är inte så stor att den motiverar inköp av en dyr originallins.

Som såvitt jag förstått inte går att köpa från GoPro utan som endast
säljs av en firma i USA för 1500 kronor…

Här köpte jag linsen:

http://www.ebay.co.uk/itm/B891-High-Transmittance-Wide-Angle-Replacement-Lens-for-GoPro-Hero-3-Hero-3-/1511

 

                                                                                        Firman finns i UK, så inget tull- eller momsproblem.