Mästerskap för friflygande
OldTimer skalamodeller avklarat.
Traditionsrikt avhölls skalatävlingen för friflygande OT-modeller
på Fedingshults Flygfält vid Skånes Fagerhult.
Friflyg är, liksom allt modellflyg, väderberoende. Just friflyg är
speciellt känsligt för regn och kraftigare vind.
Fukten gör, att klädseln slaknar och blir rynkig, vinden och mark-
turbulensen påverkar modellen på ett negativt sätt.
Väderläget var inte bra inför tävlingen, men det fanns ett hopp,
att en tillfällig stabilisering kunde ske på lördagen omkring kl 1200.
Jag anlände själv vid 0930-tiden för att kunna dokumentera modellerna
vid den statiska bedömningen. Då kom det lätta regnskurar då och då.
Fram emot 13-tiden stabiliserades vädret och vi hade vindstilla och
uppehåll.
Alltså perfekt flygväder.
Då tog man ett lunchuppehåll på 2 timmar kl 1330…
Det fanns säkert många som var hungriga, men två timmars lunch…?
När det var perfekta förhållanden…
Under lunchuppehållet fick vi, de fåtaliga ickeflygarna/åskådarna,
ägna oss åt annat.
Kanske man först skulle genomfört tävlingen och sen haft
gemensam måltid ?
Det som storligen förvånar mig, är att man har med modeller,
som är totalt otrimmade…
Jag förutsatte man hade modeller inför en tävling, som i alla fall hade
tyngdpunkten och anfallsvinkel på vinge och stabbe korrekt ?
Eftersom jag var tvungen att åka hem kl 1700, fick jag inte med
så mycket bilder på modeller i luften.
För dig som inte är OT-flygare av friflygande modeller,
vill jag informera, att en sådan tävling är avslappnad och går
i lugnets tecken.
Ingen stress här inte, vilket i slutänden innebär, att dessa
tävlingar blir utdragna. Nu har jag ingen aning om, när tävlingen
var avslutad på lördagen.
Vädret var, som jag erfor, bra under sen lördageftermiddag och kväll,
så jag hoppas, allt gick planenligt att genomföra.
Här kommer jag att presentera bilder i mängd i ett par poster.
Jag börjar med den statiska bedömningen och lite allmänt.
Ni ser, vad det föreställer, så mina okunniga kommentarer
lämnar jag därhän.
Flyg med oss till Fedingshults Flygfält i den intensiva
försommargrönskan, där man skulle haft ögon känsliga för grönt,
som Barbro Hörberg sjöng om !
2 svar på ”BENGT STIBNERS MEMORIAL 2017”
Hej!
Tack för fotona!
Jag får väl ta åt mig av detta med otrimmade modeller…
… men här kommer en dåres försvarstal:
Ingen av de 5 jag hade med var i “tävlingstrim”. Slingsby Kadet har legat sedan förra året och en smärre skränkning av en vinge skulle behövts för att få den i luften, MiG I-270 var det längesedan jag flög med och denna skulle behöva byggas om för att få en liten ändring av motorvinkeln (den drivs av Rapier L1, som har en dragkraft om 60 mN och 17 sekunders brinntid. Jag har bara 8 motorer kvar och det är tveksamt om det går att få tag på nya – oavsett så får de inte skickas med posten längre eftersom de lyder under ADR…).
En Minnow (kallas även Cosmic Wind) samt en SPAD VII har jag försökt trimflyga på egen hand men varje gång har det varit för blåsigt när jag väl masat mig ut eller haft tillfälle. Men just vid dessa tillfällen när ett förvisso litet antal men desto mer kunniga skalafriflygare träffas så får jag som relativ nybörjare säkra tips direkt och SPAD-sjuan som var bättre lackad än Minnowen kunde vara med i Masstarten för WW1-modeller (alltså skalamodeller med max 50 cm spännvidd där förebilden deltagit som spaningsplan eller i luftstrider under första världskriget (som lär ha startats av en liten hund -Skotten i Sarajevo – ja skottar är fruktansvärda om de går till angrepp!) eller konstruerats men inte hunnit komma i luften innan krigets slut). Minnowen blev bättre men blev snabbt blöt sladdrig. Båda dessa behöver större och bättre propeller säger expertisen…
Sorgebarnet WACO Hadrian CG-4a, en segelmodell som kan lasta en Willys Jeep med en 75 mm “Howitzer” (Haubitz) . Jag testade glidet och efter korrigering av tyngdpunkten med rätt mycket bly på nosen så var glidet riktigt bra. Ett optimistiskt startförsök gjordes under tävlingens sista minuter som slutade med en hård landning. Just denna Hadrian blev litet av en besvikelse för mig – jag beställde en ritning från outerzone och betalade en rätt bra slant för denna “retuscherade och rättade” ritning från 1944. Jag är ju väldigt lättlurad så dels kollade jag inte varuti retuscheringen bestod, inte heller vad som var rättat. Under byggets gång upptäcktes bl.a. att höger och vänster vinghalva inte var ritade i samma skala en skillnad om drygt 12 mm på spännvidden och 3 mm på kordan. Detta är ju typiska nybörjarfel – givetvis måste man alltid kontrollmäta ritningen. Retuscheringen däremot var värre – den övre vingbalken saknades!!! Det finns visserligen sådana vingar men de är sköra och lätta att knäcka om det kommer en liten vindpust när man drar upp den med startlinan. Detta upptäckte jag efter att fått se originalritningen från 1944 i Model Airplane News. Efter detta så tappade jag sugen. Det behövs byggas en ny kropp och ny vinge… men jag tog med den iallafall tros att den helt saknade dekorationer, nationalitetssymboler, piloter (den skall ha 2 piloter i helfigur).
Det finns fina foton på denna länk från Masstarten
https://flic.kr/s/aHskYovhHu
Bästa hälsningar // Ingvar
Hej och tack för de många fina bilderna. Vad gäller otrimmade modeller så är det väl tyvärr så att det inte blir så många flygtillfällen. Om man över huvud taget har något fält i närheten är det antagligen så litet att det måste vara helt vindstilla för att man ska våga flyga. Det är därför som modeller med några år på nacken brukar vara de mest framgångsrika, då först har de hunnit bli ordentligt intrimmade.
Ett annat problem är förstås att modellerna allt som oftast inte blir klara förrän dagen innan tävlingen (eller i värsta fall dagen efter). Varför det då? Tja, det är nog ett allmänt fenomen, vare sig det gäller modeller, inlämningsuppgifter, tentapluggande eller vad som helst som ska vara färdigt innan ett visst datum. Saker tar längre tid än man trodde, annat kommer i vägen som gör att modellbyggandet måste nedprioriteras, ända tills de där sista dagarna då äntligen byggandet får högsta prioritet. Fast med lite planering borde det gå att göra på annat sätt. Så till nästa år…