HOPPAS DET LYFTER…

…är väl tanken de flesta termikflygare har då de ger sig ut…

Så även jag, eftersom yr.no lovade 3 m/sek sydost.

Alltså tog jag min lätta 3 m termikmodell med mig och hoppet
om fin termik och inte för mycket vind.

Vid ankomsten till mitt flygställe var det nästan stiltje, solsken
och sånglärkorna spridde sina intensiva drillar 80 m upp.

Klart jag som njutare blir på gott humör. Detta lovade gott,
vilket manifesterade sig genom, att jag fick en blåsa på 25 m höjd.
Min modell är mycket lätt, den väger just under 1000 gram,
lägg till spännvidden 305 och en bra profi,l så blir resultatet
en model,l som kan ta den trångaste blåsa.

Jag klättrade, utan att driva nästan någo, t så högt jag ville.

Just som jag kommit upp mig…hörde jag ett väldigt diskuterande
i skyn av grova röster…det var ca 200 tranor som flög termik.

Enligt Murphys Lag hade jag inte monterat min Mobius på modellen
och då jag var sugen att filma transkruven i luften, drog jag full klaff,
ställde modellen på nosen och landade så fort det gick.

På med kameran låst av gummiband och tejp på nosen och
inställd på video.

Men det sprack. Tranflocken hade kommit för högt och dragit
sig åt norr.

Men nästa gång.

Jag fick 75 minuter i skyn med modellen, landade och tog en paus.
Vid starten märkte jag direkt, att det var helt annan luft nu,
jämfört med då jag kom.
Temperaturen sjönk 3 grader på 5 minuter, enligt biltermometern och
vinden ökade till ca 5 m/sek väst.

Alla som bor vid kusten och är termikflygare, vet vad det är.
Det är den laminära relativt sett kalla sjöbrisen, som startar vid 12-13-tiden.

All termik var bortblåst.

Nå, jag var nöjd med den tid jag fått i luften, men jag var ändå sugen på att
flyga. Eftersom det var västlig vind, körde jag till Tönnersa Strand, där hanget
bär vid västlig vind.

Jag möttes av OSTLIG vind vid hangkanten. Alltså tvärtemot vad jag trodde.
Det var bara att avbryta och åka hem.

På hemvägen gick det ett äkta par på åkern och spankulerade med avmätta
steg. Det var herr och fru trana på väg norrut troligtvis.

Några bilder blev det, men de stod 150 m från kameran, så med min kameras
begränsningar blev det vad det blev.

I morgon förmiddag ska jag åka till en klassisk rastplats för tranor och få
bättre pics.

Här är lite bilder från dagens äventyr.