Kategorier
Naturbilder

UT I NATUREN…

 

 

 

…fotburen…

 

 

 

Som vanligt då vädret är gynnsamt, så blev det två promenader vid Lagaoset och Påarps Strand.

Solsken,  vindstilla och  minus 3 grader…kan inte bli bättre.

Jag dokumenterade några av mina ögonblick…

Häng med !

 

Frost i gräset kl 0900

Solen lågt över horisonten. Det går mot mörker.

Glitter i gräset.

Min stig…

 

De tre musketörerna, som gett sig för vinden…

Sagoterräng.

Parkering Lagaoset.

Efter att solen värmt upp.

Laholmsbukten…dramatik i stillhet.

Färdigapterad julgran säljes i gott skick.
Använd endast en säsong.

Stilla Havet…

I fjärran Kullaberg 50 km bort.

En skrattmås i vinterdräkt. (Den röda näbben).

Fem knubbsälar på revet utanför Påarp.

Isläggning

Inlandsisen har lämnat sina spår.

Lågvatten i Kattegatt beroende på en högtrycksrygg, som pressar vattnet ut i Nordsjön och upp i Östersjön.

De sista hallonbladen…

Kategorier
Naturbilder

MÖTE MED EN GANSKA SÄLLSYNT FISK

 

 

 

 

 

 

Mitt strövtåg vid stranden en grå onsdag morgon.

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom det inte är vare sig hang- eller termikflygväder
och jag
inte vill gå hemma och bita på naglarna, for jag
till stranden
av Laholmsbukten.

Det är en plats jag gärna besöker, vilket medför, att jag
är där nästan
varje dag, då en promenad och de upplevelser
jag får, är en lisa för
själen.

Jag känner mig vitaliserad både själsligt och kroppsligt
efter en
promenad där.

Det som gör att jag och andra som brukar promenera
där blir 
revitaliserade,  är att vi har en fri horisont i havet.

För mig och andra betyder detta ofantligt mycket och
denna betydelse blir
större, ju äldre vi blir.

Jag tackar Gud,  att jag inte bor omgiven av mörk och
dyster
granskog, utan att jag kan lyfta blicken och se
en horisont
som öppnar upp för visioner och fantasi.

Vädret var grått och dystert, men jag tänkte som så, att
det händer säkert något oväntat i dag också.

På stranden var jag nästan ensam, så när som en kvinna
med 4 lösspringande hundar. Stranden ingår i ett
naturvårds
område och där är förbjudet att hundar lösa.
Men det gäller
tydligen inte alla. Jag ville inte påpeka
faktumet ,att hundar ska hållas
i koppel, då det just nu
inte är häckningssäsong för fåglar.

Min promenad tog mig, från det jag brukar kalla
“Det ständigt
föränderliga Lagaoset”,  vidare norrut
just i strandkanten.

Eftersom vi inte har haft en enda riktig höststorm än,
har det
inte spolats upp något intressant på stranden
i stort sett.

I år har vi knappt haft en kuling ens vid Hallandskusten.

Det kanske kommer nu,  då jetströmmen har flyttat
på sig.

Vi är lovade ett väderomslag till kallare väder och därvid
nordliga vindar.

Efter en km promenad observerade jag något, som låg i
strandkanten 100 meter bort. Min första slutsats var, att
det kunde vara en utlekt laxhane, men det var det inte.

Det var en något sällsynt gäst i Laholmsbukten, som inte
syns så ofta, en klumpfisk.

Denna märkliga fisk, både vad gäller utseendet och
beteendet.
Fisken vägde ca 10 kg och såg frisk ut utan synliga
skador.

Klumpfisken är inte världens bästa simmare i svenska
vatten,
så den kanske bara har spolats iland, eller så
har den fått en
sötvattenchock i Lagans vatten, som
flyter norrut längs
Laholmsbukten.

Klumpfisken blev fotograferad och jag informerade
fiskbasen.se
om det jag funnit.

Således ett lite oväntat fynd. Den största klumpfisk
man fångat
i svenska vatten vägde 375 kg. De kan dock
i varmare vatten
väga upp till 2500 kg !

Jag såg inga fåglar som sträckte, utan de enda fåglarna
som
uppehöll vid stranden var de vanliga matoppertunisterna
kråkor och havstrutar.

Det blev lite bilder, på det jag såg under min promenad,
som
varade i 1.5 timma.

Om du vill se några ögonblick från mitt strövtåg så häng
med det är gratis !

 

 

 

 

En liten planta, som vägrar erkänna det är senhöst, en Saltarv.

En som inte klarade det ända upp…

Ett litet strå – vind – tid. Slutligen skapades det en cirkel.
Ett tecken som visar, att det blåst mest sydostlig vind på sistone.

Denna gamle tjurbocken var lika vresig, som då jag sist gick förbi.

Jag fick en skymt av den Huvudlöse Strandcrawlarern, då han körde
högerarmen i sanden för att snabbt kunna försvinna.

Dagens överraskning; En Klumpfisk i strandkanten.
Märklig fisk på alla sätt. Inte helt ovanlig i våra vatten.
Dock ser man den sällan.

Lagaosets skarpa näsa, som är under ständig och snabb omskapning.

Du ser själv att du har valet; barkad eller obarkad alstock.

Förstår du det är rofyllt att gå längs havskanten här ?
Ser du ryggfenan på knölvalen bakom sandreveln…eller
…är det en våg ?

En strandad manet, vars färger fortfarande är att ana…

Ännu en bild på Klumpfisken.

En knubbsäl ligger på stranden och utgör nu föda för fåglar.
Det är naturens kretslopp. Inget går tillspillo. Tänk om vi
människor hade lärt oss ?

Jag såg en liten välslipad träbit på stranden. Undrar hur länge den
flutit omkring på sin resa utan mål ? Det måste ha varit länge
då träbiten var impregnerad med tjockolja,  som hindrar den från
att ruttna och brytas ner. Tänk om träbiten kunde berätta,  var den växt
och hur den hade rest ..