Kategorier
Flyghistoria

THE GLIDER BEEING BUILT IN THE ATTIC

 

 

 

Tuppen på Colditz

 

 

 

 

 

 

 

 

 

The Cock Of Colditz är ett glidflygplan,  som byggdes av engelska
krigsfångar, vilka satt inspärrade på slottet Colditz i östra Tyskland
under Andra Världskriget.

Denna historia är, vill jag säga, representativ för andan
hos 
britter insatta i fångläger under Andra Världskriget.

Det visar vilken fantasi och kreativitet som visades, under de
förhållanden som rådde. Att ge sig på ett projekt att i ett
krigsfångeläger  i hemlighet  
bygga ett glidflygplan, det kan  ju
vid första tanken förefalla vanvettigt.

Men det genomfördes.

Problemen tycktes vara utan gräns. Var får man material ifrån,
var ska man bygga och kunna hålla det hemligt och kommer
det att kunna flyga ?

Här är lite av historien.

Colditz är ett slott med anor från 1100-talet och är beläget nära staden
Leipzig i Sachsen i östra Tyskland.

Under kriget användes slottet som ett krigsfångeläger, då det ansågs
rymningssäkert på grund av sin höga belägenhet, vilket tyskarna
trodde att det gjorde slottet lättövervakat.

De krigsfångar som var placerade där, var de, som ansågs mest
rymningsbenägna. En känd rymmare som satt, där var piloten
Douglas Bader.

Vistelsen på Colditz var materiellt sett inte speciellt svår. Fångarna fick
sig tillskickade Röda Korspaket, vilket förgyllde 
deras materiella tillvaro
i någon mån.

Innehållet i paketen användes bland annat till att muta och köpa
tjänster av de tyska vakterna. Vaktmanskapet som tjänstgjorde
på Colditz var äldre män i stort odugliga till aktiv fronttjänst,
vilket naturligtvis påverkade deras motivation. Troligtvis tänkte
de, att det gäller att göra det bästa av situationen och göra
bytesaffärer med fångarna för att förbättra sin egen livssituation.

Det som var svårt för fångarna  var ju den psykiska ledan.
Att vara skild från
familjen under åratal. Att leva i ovissheten
och att inte ha något
mål för sin verksamhet under vistelsen där.

Brittiska krigsfångar har ju alltid visat uppfinningsrikedom och
hängivenhet, då det gäller att genomföra ett rymningsprojekt.
Vi lite mer erfarna…kan erinra oss 
boken “Trähästen” , som
beskriver ett gäng krigsfångars 
flykt från ett Stalag Luft-läger
i Nazityskland.

Men här på Colditz genomförde de engelska krigsfångarna, vad som
kunde blivit det 
kanske mest fantasirika flyktprojektet.

Fångarna hade med tiden förstått, att den tyska vaktpersonalen var
helt 
koncentrerade på att upptäcka tunnelgrävande, vilket medförde,
att bevakningen av vinden på slottet var slapp.

En krigsfånge, Bill Goldfinch, såg  en dag genom tillfälligheternas
spel, hur snöflingor flög 
uppåt framför slottets murar. Det sådde
en ide hos honom, 
att kanske dessa uppvindar, kunde hjälpa till
att få ett glidflygplan 
att flyga.
Man kan säga, att de monumentala murarna skapade förutsättningar
för hangeffekt.

Kunde man starta från slottets högt belägna tak, skulle man
kanske, genom att dra nytta av  hangvindarna, kunna flyga till andra
sidan av floden Zwickauer Mulde , varifrån man kunde fortsätta sin flykt
efter en,  förhoppningsvis  något så när kontrollerad landning.


Goldfinch presenterade sin ide för den flyktansvarige officeren,
Dick Howe , som godkände förslaget.

I fängelsets bibliotek hade man funnit en bok, som beskrev,
hur man konstruerade och beräknade ett flygplans preferenser.
Denna bok hade man god nytta av. Det ironiska för tyskarna var,
att boken var skriven av en engelsk författare…

De som var delaktiga i projektet, var välutbildade officerare,
ofta med ingenjörsteknisk utbildning, vilket naturligtvis
underlättade förståelsen för bygget och möjligheterna att
improvisera.

Flygplanet började byggas i deras förläggningsutrymme, men då
delarna blev större och större, var man tvungen att finna en
annan 
plats för projektet.

Det blev på den obevakade vinden. Man byggde en falsk vägg,
bakom vilken man kunde fortsätta bygga på projektet.
Betänk att bygga en stor  vägg mitt framför näsorna på
vaktpersonalen…
Totalt var 16 man intensivt engagerade i byggandet.

För att få tag i material för bygget gällde det att improvisera
och vara uppfinningsrik. De använde sängvirke, verktygen
tillverkades av det som fanns tillhanda. Sågar tillverkades av en
fjäder till en vevgrammofon med handtag av virke 
från sängbräder.
Wires till roderna utgjordes av elkablar, 
som man stal, där man
kunde.

Klädselmaterialet till planet var av sänglakan. För att få det
lufttätt, impregnerades det med hjälp av gröt vars stärkelse
behövdes.

Vissa konstruktionsdelar, vilka krävde stor hållfasthet,
som vingbalkar, vingfastsättning och annat krävde riktigt lim
och genom mutor, förmådde man 
vakterna att köpa kaseinlim
och verktyg.

När planet, som kallades “The Colditz Cock” var färdigt, bestod
det av 
6000 delar, som alla var handgjorda.

Hur skulle flykten gå till bokstavligt och bildligt ?

Planet skulle flyttas ut på taket i delar och monteras ihop där.
På taket skulle en startramp eller startskena monteras av
färdigbyggda trädelar.
Planet skulle placeras på sin ramp och skjutas iväg med en katapult.

För att få den nödvändiga hastigheten vid starten, hade man
en betongklump,  som skulle släppas nerför väggen och som
via ett 
rep,  skulle katapultera iväg planet.

Planet skulle sedan förhoppningsvis glida över slottet, över
floden och landa 
på ett öppet terrängstycke varifrån man sedan
kunde fortsätta sin flykt.

Ombord på planet skulle två personer sitta. Om man frågar
sig, varför allt 
detta arbetet för att två man ska kunna fly,
ansåg fångarna det var viktigt, att få ut information 
till de
allierade om lägret, om nazisterna skulle avrätta fångarna
i krigets 
slutskede, vilket skett på andra platser.

Man ville säkra tillgången till vittnen, för eventuella rättsliga
processer mot de ansvariga tyska cheferna efter att regimen
krossats.

Nu kom inte planet i väg, eftersom de amerikanska trupperna
befriade fångarna på Colditz den 16 April 1945.

En amerikansk fotograf tog den enda existerande bilden av
originalflygplanet 
på vinden på Colditz.

Efter amerikanarna kom ryssarna,  då det tillhörde deras
ockupationszon och The Colditz Cock försvann från världen.

Vad ryssarna gjorde med planet ? Det vet bara KGB…eller NKVD.

I början av 2000-talet byggde Channel 4 i England en kopia av planet.
Kopian byggdes med samma material som originalet efter
originalritningarna och provflögs med gott resultat.
Se video nedan.

Som kronan på verket togs ett annat  replika  plan till Colditz,
sattes på taket och startades 
med hjälp av en katapult.
Ingen riktig pilot i planet utan en docka. 
Planet styrdes via
radiostyrning och flög som förväntat.

Replikan nådde fältet som avsetts, där det kraschade. Planet hade
bättre 
glidtal,  än vad man förväntat, så landningen var hård på
grund av överskotts
höjd och hög hastighet, om jag personligen
ska ha en åsikt.

Den ena replikan, finns på ett museum i Norfolk/Suffolk i
England. Såvitt jag förstått, så har man byggt två replikaplan.
Ett står på museum och ett smälldes.

Jag tycker,  detta är en fantastisk historia och den visar,
att engelska krigsfångar är av det rätta virket. Detta projekt
hjälpte säkert till att hålla fångarna fokuserade och att de
kände, de hade ett mål med sina liv på Colditz.
Som jag tror en engelsman skulle säga:
We were in high spirits !

Här kommer lite bilder från Wikipedia och en video från YouTube,
som jag klippt stillbilder ur.

Namnet på planet “The Cock Of Colditz” (Tuppen på Colditz),
tror jag har att göra med, att planet byggdes under takåsarna högt upp.
En tupp vill ju alltid vara “Högsta hönset”…

I England är det vanligt,  man har en tupp som vindriktningsvisare
(Windvane) 
på takåsarna.

Man också tänka sig, att man ser tuppen, som den som bestämmer
och övervakar det, som sker på platsen.
Begreppet “Cocky” betyder ungefär att någon agerar “karskt” eller
självsäkert.

Kanske lite brittisk ironi och humor…

 

Den enda existerande bilden av originalplanet,
som togs av en amerikansk krigsfotograf.

Bild från Wikipedia.

Det finns en modell att köpa…
Bild Youtube.

Replikan finns på ett engelskt museum i Norfolk.
Bild Wikipedia

Replikan i luften, den är radiostyrd.
Bild klippt ur YouTubevideo.

Hade man flugit iväg med planet under kriget,
hade det varit en enastående prestation.
Bild klippt ur YouTubevideo.

 

 

Här nedan 4 videofilmer som belyser projektet.

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

JAG TRÖTTNAR ALDRIG PÅ FILMER OM FLYG…

 

 

 

 

 

 

…i synnerhet om de är nästan 90 år gamla…

 

 

 

 

 

Denna journalfilmen har ju allt som kännetecknar en tidig
30-tals newsreel.

En entusiastisk speaker som har stor respekt för de, vilka
utövar aviatikens konst. Allt framställt med darrande och
högtidlig stämma.

Du som inte är segelflygare, lyssna till speakerns utsaga:

“Gliding makes you airminded” !

Japp, då vet vi alltså, vad som krävs…

Betänk, filmen  är 87 år gammal.
Den första långfilmen med delvis ljud var 
“Jazzsångaren”
med Al Jolson  vilken ha
de premiär 1927.

Denna nyhetsrullen kom alltså 1930 bara tre år senare.
Du ser själv, vad filmen innehåller och jag tycker,
det speglar tidens
intresse och entusiasm för ny teknik,
däribland flyg, på ett typiskt sätt.

Kom ihåg att begreppet flyg, svävade högt på agendan
under sent 20-tal och tidigt 30-tal.  “Flyg” låg i tiden
och den optimism som den tekniska utvecklingen
skapade, gjorde att tron på flygets och flygandets
framtid var stark.

Man anger på ingressbilden stolt “In Sound”, vilket skulle
göra rullen än mer lockande.

Du kan ju lägga märke till, hur filmen är klippt,
vilket påverkar tempot i filmen. Inte som dagens
hysteriska klippningar med korta flashade sekvenser,
som gör betraktaren förvirrad och irriterad.

Man kan aldrig göra en i grunden dålig produkt bättre
genom att klippa  i  små sekvenser och ständigt byta
scenario.

Skräp är skräp även med all världens effekter.
Denna film är inspelad rakt upp och ner, vilket gör,
att objektets verksamhet blir lättuppfattad och underlättar
budskapet till publiken.

Tur att någon har bevarat dessa tidsdokumenten och gjort
de 
tillgängliga för alla med en dator.

Stillbilderna skärmdumpade ur filmen.
Den vackra kvinnan som flyger sin
glidplanssjöflygbåt……långt ord, hade om
hon levt idag varit ca  107 år gammal.

 

 

 

 

 

En modellflygare med en segelflygmodell i skala
av ett plan “som överste Charles Lindberg just flugit”.

“Var redo” en amerikansk scout lär sig grunderna.

Läraren med andäktigt lyssnande elever.
Precis som i ett klassrum i en svensk grundskola av idag…

En tidstypisk kärra. Ofta benämnt glidflygplan,  då det hade så uselt glidtal.
Segelkärror med något bättre glidtal kallades övningssegelplan. Kolla sidorodret..
och fenan inklämd
i spjälstaketet. Jag undrar,  var konstruktören hade kommit fram till,
att lateralcentrum fanns ? Triangeln  ovanför vingen är ett spänntorn, som användes, då man
riggade planet med pianotråd/wire, så det skulle hålla ihop. Spänntornets uppgift var
också att öka vinkeln mellan exempelvis vingen och fästpunkten på kroppen för att
klara högre belastning på den del, som skulle stagas.

 

 

En kvinnlig pilot med mycket charm , eller vad säger du…

Hon har en  fantastiska apparat…biplanad och fukttålig.

Visst kunde flickan flyga… bland säkert mycket annat….
Damens flygplan, en “Peel Z-1 Flying Boat” är en intressant företeelse.

Du kan läsa om historien om flygbåten här.

 

 

Kategorier
Flyghistoria

MOD, SAKNADE INTE BANBRYTARNA PÅ 20-TALET…

 

 

 

 

…då de svingade sig ut i sina, som filmen säger:

“Motorlösa flygande maskiner”.

 

 

 

 

 

Brittiska Pathe rymmer en enorm filmskatt och många
av dess filmer finns upplagda på Youtube.

Denna snutten jag fann är ganska tidstypisk. Den har allt,
som präglar en nyhetsfilm från denna tid.
Du ska veta, att
på 20-talet fanns ingen tv, utan man
spelade in journal
filmer med nyheter  och kuriosa,
vilket visades på biograferna
som förspel.

Denna filmen är full av fantastiska saker. På de platser
i filmen
där du hör en speaker, lyssna på hans entusiasm.

Den första sekvensen med ett biplan som skjuts framåt
nerför kullen
gör en klassiker. Flyger för sakta och viker
sig över vingen,

Kolla piloten som flyger planet med det kraftiga landstället…
Se hur han vevar med sitt höjdroder.

Eller piloten som sitter med huvudet upp genom ett hål
i en lucka. Undrar vad han skulle
gjort vid en ground
loop eller då planet av annan orsak hamnade på rygg ?

Han hade nog aldrig mer behövt kamma sig.
Trots skinnhuvan…

Piloten som skulle göra en långflygning och bogserades
upp av en
motorkärra…Han hade uppenbara problem att
behärska kärran.

På mig verkade det,  som om höjdroderlinkaget hade
gett sig. Man kan
se han pumpar med spaken men hans
höjdroder rör sig inte.

Men medge han flög ur cockpit i en snygg parabel,
för vidare snabb
resa ner i marken utan vare sig vingar
eller räddningsskärm. Men varför var han inte fastspänd ?

Kanske han hade brått att komma iväg…

Kvaliteten är sådär, men begär inte för mycket av en
nästan 100 år gammal
film.

Luta dig bakåt och kana med mig bak i tiden !

 

Till och med filmens textrutor/bilder är tidstypiska
med sin Jugend design och sitt vördsamma språk.

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

VARFÖR BYGGA ETT SEGELPLAN …

 

 

 

 

 

…som startar och landar på vatten…egentligen ?

 

 

 

Den ena förklaringen skulle kunna  vara, att det råder brist
på ytor
på land där man kan starta och landa.

Men jag tror,  det var en dåtida ohejdbar  experimentlusta
bland tidens
konstruktörer av flygplan. Vi talar här om cirka 1930.

Flyget var inne i sin mest expansiva fas och mer eller mindre
kloka konstruktioner såg dagens ljus.

Så här gick det i alla fall till i England. Det land där Reginald
Mitchell skapade Supermarin Spitfire.

Se på videon från Pathé och det är tillåtet att dra på munnen…

 

 

 

Jag tycker flygplanet har kort momentarm på kroppen och jag betvivlar
att lateralcentrum är på rätt plats. Med tanke på vingens profil
kanske stjärtstyrverket borde varit ytmässigt större…