ÄNTLIGEN…

…erfor jag en svag känsla av vår…

…då jag var och flög på Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.

Då jag körde förbi den plöjda åkern, som ligger innanför hanget,
såg jag två lärkor flyga upp.

Att se årets första lärka är för mig ett förebud om vår.

Vädret på måndagen var VNVvind ca 5 m/sek och växlande
molnighet. Det var alltså flygläge på Segeltorp.

Jag ställde bilen på parkeringen, gick uppför den branta
stigen till Fortet för att för säkerhets skull kolla vinden
på Platån. Den var då stadigt nordväst, varför jag beslöt att
gå ner till Segeltorpshanget.

PÅ modellen hängde jag min Mobius framför vingen,
så jag fick en bild av min modell i luften.

Själv hade jag mina solglasögon med vidhängande
Mobiuskamera på mig. Detta är ett utmärkt sätt, att
dokumentera vad man gör. Kameran tar 4 bilder i
sekunden och gör det i mer än två timmar.

Bilderna tycker jag, med hänsyn till kameran, blir bra.

Således start rakt ut mot vinden och det var ett
underbart turbulensfritt lyft. Således var det helt
avkopplande att flyga.

Hanget lyfte till ca 50 m över havet, vilket gav stor
frihet för piloten.

Då jag stod vid min pilotplats jämte gärdsgården, hörde
jag lärkans något tveksamma försök till drillar.

Men lärkor var det och deras tidiga spelande väckte
livsandarna hos piloten.

Efter hand som jag flög, märkte jag att vinden snabbt
drog sig mot väst. Då jag flög söderut på hanget
upplevde jag det som nästan rak motvind och jag
väcktes ur mitt slöflygande då jag vid svängen
i norra änden vek modellen, eftersom jag flög sakta
och svängde i medvind.

Så jag beslöt att avbryta och jag landade ganska
belåten på grusvägen, som går från parkering ner
till hanget.

Då jag körde hem, stannade jag till vid åkern, där jag sett
lärkorna i hopp om att få en bild.

Men det blev intet med det.

Fast jag var nöjd med dagen i alla fall !