väcker till liv minnen från Hökaklubbens fornstora dagar. Början 80-talet arrangerade vi två Skala SM för radiostyrda modeller. Bägge tävlingarna genomfördes på ett bra sätt.
För Sture Tingwall som ringde mig för en stund sen och gav mig oförtjänt beröm, har jag grävt fram en dekal.
Känner du igen den Sture?
Det kommer mer om dessa tävlingar med bilder.
mats
Nu är höstnaturen som vackrast med alla sina varma färger hos löven.
Det ser ut som om man rört om i en akvarellåda bland de varma färgerna och hällt över träden.
Jag och en 88-årig släkting var ute för att plocka svamp. Inte hittade vi mycket svamp, men vi fick upplevelser av natur, lukt och ljud, vi inte har i en stad.
Så passa på och ta en promenad till exempel uppe vid Ön vid väg 25 mot Ljungby. Gå runt Torvsjön och du kommer tillbaka som en ny människa.
Några bilder blev det idag också.
En kontrasternas bild.
Träden drar på sig höstrocken, men det odlade på åkern växer fortfarande prunkande grönt.
Det är ganska stilla i skogen.
När jag kom fram till den här lilla sjön, stod en älgko med sin kalv och betade näckrosrötter. Men de klev iväg med långa steg, när jag kom och skulle fotografera.
Min 88-årige morbror far genom skogen som en blå skugga i jakten på svamp
mats
Ännu fler bilder från modellflygforntiden i Hökaklubben. Som vanligt kvaliteten ej den bästa men innehåll är viktigare än form!
Från deltagandet på F14 minns jag att Sven Cronwall skulle flyga med sin Taxi, för att illustrera begreppet “Nybörjarplan”. Varje gång han skulle försöka starta vek sig noshjulet och propellern tuggade som en jordfräs. Resultatet av tuggandet var ju att propellern var i stumpar och i stort sett halv.
Men Sven fann på råd, han var ju sugen att visa allmänheten, han kunde flyga, så han sa till mig:
“Du kan väl kasta iväg det för mig”!
Jag sa ,att du ska nog inte flyga med en halv propeller men han yrkade på start, så jag kastade iväg Svens stolthet. Taxin skakade iväg med sin halva propeller och vibrationerna började lösa upp planet i bitar, men Sven flög ett varv till sin och publikens belåtenhet!
Bilden från vårt deltagande i en flygdag på F14 hösten 1978 tror jag. Till vänster Claus Andersen till höger Boris Persson och på marken Kurt Lennås flygplan. I bakgrunden Halmstad Flygklubbars hangar som flyttades dit från Civila Flygfältet på femtiotalet.
Nisse Hoffman från Kristiansstad under en tävling där Hökaklubben var medarrangör. Bilden tagen troligtvis 1974.
Prisutdelning efter en tävling omkring 1990.
Från vänster skymd Kalle Andrén, Arne brorsson, Sven Cronwall, Christer Persson och skymd Helge Nilsson.
Vid depåstaketet ca 1979. Flygaren med modellen i förgrunden har jag glömt namnet på, hette han nånting med Winblad?
Damen är Bend Anderssens fru Dorthe och Bend står till höger, i bakgrunden skymtar Claus Andersen, Boris Persson och undertecknad eller i alla fall min fula gula meklåda.
Från flygdagen på F14. Vi hade en statisk utställning som förestods av Claus Andersen. Modellerna på golvet är längst bort Boris Mustang, Hans Arvidssons Champion, Mats Karlssons Box Fly, hängande snett Christer Persson Cherokee och Kurt Lennås Britain Norman Islander stående på bordet till höger.
Det kommer mera !
mats
För er som inte vet så mycket om skärmflyg, paragliding på engelska, så lägger jag upp några bilder från Hammars Backar utanför Ystad. På denna platsen pågår intensiv flygverksamhet, när förutsättningarna är de rätta. Det vill säga sydvästlig vind 5-8 m/sek, då bär hanget mycket bra.
Som väl alla vet kan man flyga på ett hang därför att vinden, som i detta fallet, från havet av terrängen pressas uppåt på grund av det hinder som kanten utgör. I denna konstant strömmande luft uppåt flyger vi skärmflygare. Den stigande luften är vår motor. Man stiger 50-75 m över kanten under normala förhållanden. Eftersom vinden kommer från havet är den laminär, det vill säga den saknar turbulens (virvlar). Därför är flygningen vid Hammars Backar en lugn flygning. Starten och landningen sker vid och bakom hangkanten.
Här följer några bilder på hur det ser ut, när vi flyger. Prova på om du är nyfiken. Du kan flyga tandem som du bokar här:
http://www.skyadventures.se/index.php?page=47975d76277a3&link_id=46dbc654c2984&lang_id=0
Att flyga skärm är så nära flygning och natur, man kan komma. Varje rörelse i skärmen känner du i din sele och att flyga rote med glador eller tornfalkar på Hammar är snarare regel än undantag.
Länk till Sveriges bästa skärmflygklubb, Club Parapente Syd:
Är det inte märkligt att man kan hänga och flyga under lite tyg och snören?
Så här startar man med skärm; Man lägger ut skärmen som en mur mot vinden och står vänd mot den. Sen fattar man i ett antal linor och drar skärmen mot vinden så den stiger uppåt.
Här har skärmen börjat stiga och som ni ser dras piloten mot skärmen på grund av vindfånget som är ca 30 kvadratmeter. När skärmen kommit upp i flygläge, drar den inte horisontellt, utan man känner ett drag i selen uppåt. I vänster hand har piloten de linor som gör det möjligt att få upp skärmen och i höger hand har han bromslinorna så han kan styra skärmen när han dragit upp den.
Ser ni på framkanten av skärmen så finns där celler/luftintag, där luften blåser in. Den inblåsande luften fyller skärmen, som ju är dubbel, så att man får den profil som ges av de spryglar som finns isydda. Så en skärm är inte en enkel duk, utan en väl fungerande vingprofil som hålls utspänd av fartvinden.
Här flyger skärmen stabilt och under kontroll, medan piloten flyttar sig framåt mot startplatsen. Under denna förflyttningen måste piloten bromsa upp skärmen med bromshandtagen, som är enkelt uttryckt kopplade till bakkanten på skärmen. Drar du broms så går bakkanten på skärmen ner och bromsar upp den. Det man känner i selen nu, är att skärmen vill lyfta dig.
Sen sätter man fart och när man närmar sig kanten, kommer skärmen att lyfta dig och du är buren av ditt tygstycke!
Nu är det dags att njuta.
Här håller Pierre, en erfaren instruktör, på att ge sina sista förmaningar till en elev, som ska göra sin första hangflygning. Att piloten är elev kan man se på det röda bandet som sitter i skärmens bakkant.
Tror ni hjärtat bankar på piloten nu??
NU !!!
Det kan bli en hel del piloter, när det är flygbart……vid flygning på hang har man regler, hur man beter sig, allt för minska risken för olyckor.
Ovanstående bild visar vad det handlar om.
Människan och naturen.
Vill någon ha ytterligare info så kan ni kontakta mig.
mats
Jag läste i Aftonbladet i dag hur Bodström kvittat ut sig från omröstningarna i riksdagen, för att kunna dra ihop pengar till den salta sillen och potatisen.
Han är ju advokat till yrket.
Klart grabben ska kunna jobba lite vid sidan om sitt riksdagsjobb!
Han tjänade ju bara 2.180.000 kronor förra året(enligt SR). Då kan det ju behövas lite förstärkning.
Han är förtroendevald för Socialdemokratiska Arbetar Partiet.
Vart bär det hän?
mats
Då man klädde med siden
och byggsatsen var en liten kartong som såg ut som när man ser ner i en ask tändstickor.
Ja, vi var med på den tiden!
Det kommer fler bilder, men ni får ge er till tåls!
Som det heter:
Stay tuned and expect pictures you never saw before!
Kurt startar sin Focke Wulf Steglitz, i Sverige kallad Sk12 i flygvapnet.
En modell som flög bra och som numera pensionerad hänger uppe på F14 i Halmstad.
Här kan ni läsa om det planet Kurt hade som förlaga till sitt bygge:
http://www.avrosys.nu/aircraft/Skol/412Sk12.htm
Kurts Sk12:a landar, men var är piloten?
Detta historiska dokument är från ca 1983, när vi fått lite rejälare mekbord.
Vems modellen på bordet är kan jag inte säga. Kanske Sven Cronwalls.
Vår gamla mekbod är utrustad med högtalare för flygdagen vi skulle avhålla.
Mekboden har gått upp i rök och finnes icke mer.
Observera trädet i bakgrunden! Tjusigt tuktat eller……..
vidare ser man hur långt in alarna växte då, innan vi röjde bort träden.
De berömda staketen sitter kvar.
Bilden från 1978 och föreställer undertecknad i rutig blazer, utsvängda byxor,
alltså i stort sett klädd för diskotekbesök…..men här lär jag ut aviatörskonsten.
På marken Mikael Kristensson och stående med glasögon hans kompis.
Bakom staketet vid den beryktade pilen Claus Andersen, numera teknikman på F7 Såtenäs tror jag.
Längst till höger en av Stures skyltar med förhållningsregler vid passage av banan. Ordnung muss sein!
Observera att det finns inte en enda buske eller träpinne i diket vid gränsen mot bondens åker åt Trönningehållet.
Back to the future….eller back to the past, för detta är från 1978.
Från vänster Bengt Rosberg, näste man har jag glömt namnet på,
Kurt Lennå ställer in nålen på sin “Multikärra”, Gert Persson,
som är gammal arbetskollega till mig i hamnen förbereder flygning
med en plastapparat från Valter Johansson och Sven Cronwall är
på språng med sin Champion 40 slängande ett getöga på Gert, så han gör rätt.
En flygbild från hösten 1979 rån nån av mina modeller och taget med en Instamatikkamera
. Jag kommer ihåg att kameran hette Canonmatic, den var försedd med automatisk
framdragning med hjälp av en elmotor och en komplicerad utväxling som alltid krånglade.
Vi har klippt upp en lincirkel och som ni ser låg den alldeles jämte depån då.
Längst upp till höger kan man se taket på vårt tvåpipiga hemlighus. När man satt där
kunde man vinka till passagerna som åkte på Västkustbanan i tågen. Dasset flyttades
sen och vi byggde ett provisoriskt garage för vår gräsklippare. Förresten klubbens
gräsklipparehistoria skulle kunna fylla en hel bok. Kanske kommer, man vet aldrig.
Depåstaketen syns tydligt och “Depåpilen” som förorsakade gråt och tandagnisslan
hos mig, när en av mina modeller klöv vingen i den.
Som ni ser växer alarna på båda sidorna om stigen i höjd med stugan. Hur hade det
sett ut om vi inte tagit bort skräpet?
På parkeringen känner jag igen Kurts, Bengt Rosbergs, Helges och min bil.
I depån ser du också det vattenfyllda diket, som vi fyllde igen 2002 och ersatte med rör.
Ser ni trädet som växer utanför depåstaketet i banan! Ja, man får ju inte göra det för enkelt att flyga!
Här ett par nya bilder från mitt favoritflygställe, Hovs Hallar. Har ni aldrig varit där, så är det värt en resa. 50 km från Halmstad på Bjärehalvöns spets. Gå en promenad , njut av utsikten och avsluta med att dricka kaffe på värdshuset.
En upplevelse. Ännu bättre hade upplevelsen varit om du hade haft med en modell och flugit på hanget förstås!
Utsikt över värdshuset och mot Hallands Väderö. Bilen parkerar du på grusplanen.
Det låga hanget vid Segeltorp. Ca 30 m högt och utmärkt för skärm- och modellflyg. Till höger skymtar Hallands Väderö.
Bild uppifrån “fortet” tagen åt sydväst. Horisonten är lite sned, men det var den i dag…..
mats
Här är en liten video från Hovs Hallar.
Håll tillgodo!
Hovs Hallar paragliding in Sweden from mats strömberg on Vimeo.
Visst var väl himlen alltid blå förr på Hökafältet? Man vill nog bara minnas de
blå dagarna med sol, när man drabbas av nostalgins trevande och igenkännande
tankar eller hur?
Dessa bilderna har jag fotograferat av från diverse källor. Fotografer är troligtvi
s:Pär Lundqvist och jag.
Vi kanske i föreningen skulle samla ihop så mycket bilder vi kan få tag i inom
rimliga gränser, redigera och lägga allt på en DVD-skiva?
Det är ju kultur det vi sysslar med och värt att bevar för framtiden, innan vi
alla blir historia.
Har ni bilder liggande, färg eller svartvita och kan tänka er att ta med de till fältet,
så kan jag fotografera av dem för att sedan kunna redigera till en samling med
bilder ur Hökaklubbens historia. Tänk över det!
Ok här kommer 10 bilder i ganska stort format. Fler kommer om en vecka så stay tuned!
Detta är en bild från 1975 med de allra första “mekborden” som utgjordes av ett av mina,
det hitre, gamla trädgårdsbord. Modellen tro jag tillhör Mikael Kristenssen, men jag är
inte helt säker. Det är en BoxFly-liknande modell från Valter Johansson i Lammhult.
Vid denna tid hade vi en dålig gräsbana och en ännu sämre grusbana, som syns åt
Trönningehållet.Tur att inte miljönissarna såg när vi spred ut olja för att binda gruset.
Sven Cronwall hade ett 200-liters fat med spillolja i sin DAFs bagage och körde så det
skrek i remmarna i Variomaticlådan.
Här syns på en flygbild med bilden tagen från min fotokärra en Johanna
utrustad med en instamatic med motor för framdragning av filmen, väg 117 mot stan.
Som ni ser är det tomt på höger sida av vägen. Fyllinge fanns inte i form av bebyggelse då.
Time is running!
Denna bild, från ett par hundra meters höjd, visar hur lite träd det fanns här 1977.
Alarna hade ännu inte stuckit upp, beroende på att marken här var gammal odlingsmark.
Den höga kanten vid Pilkington-Fyllinge är ju en Litorinavall/strandkant för 2-6000 år sen
,så åkern där vi flyger är ju gammal sjöbotten , som utnyttjades som odlingsmark.
Ni ser också här den triangulära grusbanan och den nylagda oljegrusbanan.
Den sedvanliga arbetsdagen på hösten. Det innebar stor uppslutning av medlemmar,
kolla antalet bilar på parkeringen och mycket arbete som klarades av.
Jag är säker på att vid just detta tillfället var vi mer än 30 som ställde upp och
jobbade rent fysiskt!Hur är det i dag ?Se också den totala avsaknade av träd på den sidan
,där vi har vår camping. Håller man inte efter träden, då främst al och björk, så tar
de över, som har skett på vårt fält.Nu är det svårt att få bort träden.
Denna bilden är tagen tidigt på vår invigningsdag 1976. Den, invigningen,
förrättades av honoratiores ur kommunstyrelsen.
Mycket folk kom för att se på vår flygning och vår anläggning.
Sven Cronwall hade ihop med Bengt Rosberg ordnat en högtalaranläggning,
som var ett under av teknik, hoptvinnade kablar och ojordade anslutningar……men det fungerade.
Jag minns hur Bengt , som var gammal elverkmästare från F14 hela tiden sa till Sven:
“Men så kan vi inte göra”!”Det ordnar sig”, sa Sven i sedvanlig stil och det funkade utan att nån
blev grillad av strömmen.Modellerna ni kan se är längst till vänster en FAI-pylon modell
som flög med 250-300 km/timmen. Piloten hette Lundin och kom från Lomma.
Det stora röda planet, en Johanna , märkt något ekivokt till “Flygmusen” flögs av
Christer Persson, som också ägde Cherokeen som står jämte.
Vårt sekretariat vid en av de succerika “Hovs Hallar Tävlingarna” i hang för segelmodeller.
Detta var en tävling som Hökaklubben ordnade under en följd av år med många deltagare.
Med många menar jag 40-50.Tävlingen las ner av Hökaklubben av för mig och andra
tävlingsflygare oförståeliga orsaker. På bilden från vänster Arne Åberg, bortgången,
Hans Arvidsson som slutat med modellflyg och Stefan en duktig flygare från Båstad.
Boris Persson, cowboyen från Fyllinge, skruvar ihop sin konstflygmodell
under sakkunnig uppsikt från Sven Cronwall.Jag minns att modell var framtung,
så Boris hade tejpat en stor skiftnyckel på undersidan av kroppen, så det skulle
gå att flyga. Denna modell blev nedmonterad till mycket små bitar mellan huvudbanan
och taxibanan. Sven sitter på det berömda depåstaketet som var byggt av japansk
rödbok kommande från ett fartyg i hamnen där jag arbetade och där virket användes
som underlag för plåtrullar från Japan.
Pär sitter inte i ett töcken, utan det är bilden som är suddig. Den visar
i alla fall Pär med sin Salto. Salto tog hem SM ett år i hang och nästa år
skulle alla ha Salto. Även Pär. Den flög snabbt ,om man byggde nya vingar,
men personligen var jag inte förtjust i den.Just denna Pärs modell upphörde
sitt flygliv på Hovs Hallar, när Pär fick ett mekaniskt fel på modellen och
satte den på nosen med full speed uppe på toppen på Hovs Hallar 2 meter
från ett fridfullt promenerande par! Det lät, när modellen slog i marken ,
som när man bryter ett krispigt kexchoklad i små bitar. Minns du Pär…….
Johnny Johanssom med en av sina fina hangmodeller på en Hovs Hallartävling.
Kroppen byggd i glasfiber gjuten enligt systemet “förlorad form” i frigolit.
Man gör en form i frigolit, klär med Gladpack och sen utanpå detta lägger
man väven och epoxieplasten. Allt omviras med plastremsor av den typ som
var populära att fläta badrumsmattor av på sent 60-tal. När plasten härdat
hälldes aceton eller thinner in i formen så frigoliten smälte bort och så hade
du en kropp. Vingarna var konventionella sprygelvingar klädda med 0.4 mm
plywood. Johnnys modell var snabb och jag var genuint avundsjuk på honom.
Curt med sin Britain Norman Islander. Ett tvåmotorigt skalaflygplan
uppbyggt av tunna divinycellskivor i stället för balsa.Curt använde
två Super Tigre 3.5 kubiks motorer och de fungerade aldrig.
Jag minns hur Curt stod och skruvade på nålarna på sina motorer tills
gängorna i stort sett var utslitna och han trampat upp ett hål i marken
där han stått under sina idoga försök att få motorerna att gå synkront
både på toppvarv och mellanregister. Till slut tröttnade hans sambo,
Ann-Marie och på ett pingstmeeting hos oss , gick hon till Tomas
Nathansson och köpte två nya motorer till Curt. Men jag tror aldrig,
han satte dit motorerna , för Curt var envis. Curt brukade använda
denna modell att dra reklamsläp med, när vi hade flygdagar.
Hur den slutade vet jag inte.Bakom Curt står Per-Olof Malis,
mannen med polisongerna är Hasse Bengtsson från Lilla Tjärby,
seminör, Hans Arvidsson med sin son, skymd Mikael Kristenssons
kompis, jag tror han jobbar uppe på bruket i Hylte nu, Winfried Storn
och Mikael Kristennson. Tidpunkten för bilden runt 1978.
Väderutsikterna för fredagen var enligt yr.no goda, så förutsättningarna för att kunna skärmflyga på Hovs Hallar såg lovande ut. Jag packade bilen med skärmsäcken, kängor och allt som hör till och drog ner.
På Hovs Hallar tillstötte Gustav och Kennerth. Vi släpade upp utrustningen till högsta punkten, där vi normalt sett startar. Vinden visade sig var aningen hård och från nornordost.
Nog var vinden hård, men det var Gustav också , för han startade med sin Gradient. Turbulent vid kanten men han fick fin höjd.
Jag och Kennerth förberedde oss för start, men tyvärr, vinden lade av inom 10 minuter. Gustav fick göra en landning på en grönyta innan parkeringen och allt gick ok.
Jag och Kennerth hade bara att lägga oss i gräset för att parawaita. Det betyder man väntar på lämplig vind för att kunna skärmflyga. Gustav tillstötte sen efter promenaden upp.
Gustav och Kennerth, innan vinden lade av.
Två skärmpiloter under intensiv parawaiting….
Tyvärr kom ingen vind, så det var bara att packa ihop och dra ner till bilen. I stället gick jag runt och plåtade lite och här är resultatet.
Hovs Hallars hangkant mot nord, 90 meter över havet.
Vid min promenad runt Hovs Hallar märkte jag att björken spridit sig till platser, där den inte förekom innan. Nu börjar bladen anta höstens färger, men jag tror, kommer det frost på natten, kommer färgerna att explodera i kaskader på lövträden.
Kvigorna, som är helt felaktiga betesdjur på en plats som Hovs Hallar, har orsakat kraftiga eroderings- och förslitningsskador i den känsliga ytan.
En bit av Hallandsåsen sticker fram. Hallandsåsen är ju en Horst, vilket betyder att åsen är uppveckad av flytande bergarter, som när de svalnade sprack och krackelerade.
Detta visste alla fackmän utom Banverket, när de projekterade tunneln genom Hallandsås. Den har hittills kostat 11 000 000 000 kronor (Elva miljarder) och är enligt mitt sätt att se det, ett av de monumentalaste ekonomiska haverierna för statliga (skattebetalarpengar) de sista 30 åren.
Allt för att vinna 15 minuters restid…………….
Naturens färger
Värdshuset bygger ut.
Från att ha varit en mindre träbyggnad på 60-talet till en modern restaurant med boendemöjlighet i småstugor. Vidare bedrivs konferensverksamhet där.
Länk:
Naturens överflöd vid Hovs Hallar, björnbär. Tyvärr hinner de inte mogna i år. Frosten nyper de i brådrasket.
mats
video från Hovs Hallar:
Hovs Hallar paragliding in Sweden from mats strömberg on Vimeo.
Vid den tiden bodde jag i Skövde, som då var och fortfarande är
ett segelflygcentrum med närhet till Ålleberg, KSAK:s utbildningscentrum för segelflyget.
Japp, det var en härlig tid med härliga upplevelser!
Så här såg man ut på den tiden! Kolla utrustningen, surplusoverall från
Flygvapnet var ett måste på den tiden om man skulle tillhöra de stora grabbarna!
Flygplanet, vars sidorodersyns har beteckningen SE-SYU, som var vår gamla Bergfalke II och den flyger än!
Instig i Ka6Cr för en sträckflygning. Inga cumulus så det blev att flyga i torrtermik.
Kolla flower-power-skjortan……….
Min dåvarande favoritkärra, en Phoebus C, ägd av Egon Andreasson från Skåne.
Detta är en DH Tiger Moth som då ägdes av en av Sveriges bästa flygare,
den nu förolyckade Pierre Holländer. Han omkom på grund av ett strukturellt
fel på sin Ryan (Spirit of St Louis kopia) under en flyguppvisning i England.
Pierre arbetade vid denna tid som pilot hos ett kommersiellt flygbolag.
I denna Moth fick jag mig mitt livs flygtur över en mosse i Västergötland med Pierre!
Jag lovar att jag var svag i knäna, när jag kravlade mig över sargen efter landningen!
Denna handboken fick jag av Uno vid klubbmötet igår,
eftersom han rensat ut den från sitt bibliotek.
Boken gläder mig utan gräns, då det är en pärla för
en gammal flygare.
Den är ju förutom alla fakta som avhandlas också
ett viktigt tidsdokument från 40-talet. Boken är
skriven i Tyskland av de där främsta flygarna,
konstruktörerna och teknikerna, vilket ger boken
hög vetenskaplig trovärdighet.
Bilderna i boken är fantastiska och jag kunde inte
låta bli att fotografera av några. Som man ser,
har utvecklingen gått framåt, men i boken finns
utkast som är ganska identiska med de plan som
flyger idag både som fullskala och modeller.
En segelkärra med 30 m spännvidd 1936! Inte olik dagens modellsegelplan av högvärdig typ.
Käcka gossar !
Här fanns inga Extra färdigbyggda med 50 kubiks motorer
och digitala servon! Här fick man bygga allt själv och under
kriget fanns det ingen balsa, utan man fick använda faner
och furu- och björklister! Man fick till och med tillverka sitt
eget lim av celluoid och aceton.
Så såg det ut på den tiden
Här är försättsbladet till boken. I boken finns 518 sidor fakta.
Denna laddaren kan jag verkligen rekommendera.
Den laddar allt och man kan använda den till mycket annat.
I Hongkong kostar den 190 dollar , om man inte har rabatt
, det är detsamma som 1425 kronor.
Den kostar hos svenska handlare mer.
Som ni ser kan man ladda 10 A till 10 celler LiPo!
Nästan i alla fall. Stefan Blomgren mailade och
berättade att hans laddare klarar “bara” 7.1 A till
10 celler. Men det får man väl leva med
.Vad min klarar vet jag inte för jag har inga
10-cells LiPoackar.
Här kan ni läsa om den på Uniteds hemsida:
I onsdags var det fint väder för svampplockning,
varför jag stack ut till mitt ställe, där jag vet, det
brukar finnas gott om trattkantareller och Karl Johan.
Trattkantarellerna ska ha en vecka till på sig,
sen är de lagom. Om det finns många? Jo, de växer
i drivor, man får nästan lite svampfrossa, när man
hukar sig ner och ser, att svamprevorna vindlar
överallt under granarna.
Det syns att hösten kommit, träden gulnar och vinden
ruskar i de torra löven vid vägen ner till mitt svampställe.
Björkarna står och skyldrar i höstuniform längs vägen
Om det finns trattkantareller här in till vänster och höger? Det kan ni tro!
Trattkantarellerna står i spänd förväntan och
ropar med öppna munnar: “Ta mig, ta mig!”…..
Svamparna har ställt sig i givakt och gör sig så fina som det går….
En halvtimmas arbete gav en bärkasse med svamp. Ca 3 kg.
Efter plockningen körde jag till en annan plats och
hittade inte svamp men skräp. Jag har svårt att förstå
människor, som gör sig besväret att köra in på en liten
dålig skogsväg för att kunna dumpa säckar med skräp
och byggavfall, när man kan lämna det gratis på en
återvinningsstation. Se på bilderna!
Skräpet här kommer från polska hantverkare,
som jobbar i närheten. De sysslar troligtvis med snickeri
och allmänt byggjobb.
De har under sista året dumpat skräp på tre ställen uppe
på Sveaskogs marker. Hur jag vet det är polska svin?
Jo allt skrivet är på polska och övriga papper som ligger
där är på polska. Se de andra bilderna.
Här är en tub med solkräm med polsk text. Slutsats?
Ja inte är det att solen lyser skarpare i Polen!
Så här ser det ut när svinen har slängt sitt skräp. Polisanmäla? Skojar du?
efter
sådant som är intressant för de som var med redan på 70-talet! Ni yngre kan ju se hur det var då.
Bilderna är mycket snabbt avfotograferade från dåliga, skitiga dia, varför resultatet är som det är.
De är ett dokument över den tiden för 30 år sen.
Detta är parkeringen omkring 1982. Inte lika välordnat som idag kanske. Vems bilarna var? Från vänster en grön Saab? okänd ägare. Brun Taunus med vinyltak Bend Andersen som gick bort för ett par år sen, vit liten japansk bil ägd av Bengt Rosberg nu säkert 95 år gammal, röd gammal Volvo Mats Strömbergs, blå EPA-traktor Mikael Kristensson, nästa bil tror jag är Tommy Ämtenmyrs och den sista är Helge Nilssons VW.
Ovanstående bild är ett historiskt fotografi. Det innefattar de aktiva medlemmarna i Södra Hallands Modellflygsällskap vid en friflyg och Rc-träff nere vid Glänninge Sjö i Laholm. I denna gruppen finns det ofantligt mycket kunskap och erfarenhet om flyg. Det är sant.
Från vänster: Pär Lundqvist, svensk mästar i hang, Mats Strömberg icke svensk mästare men i all fall 2:a i SM,sittande Hasse Bengtsson friflygare, hangflygare och seminör, stående Sten Persson, världsberömd motorsamlare av modellmotorer och flygtidskrifter, framstående Oldtimerflygare av friflygande modeller, Håkan Eyroff en duktig friflygare som reser sig över mängden både bildlikt och bokstavligt, Bertil Dahlqvist, svensk mästare och modellflygare rrån 30-talet tills han dog tidigt 2000-tal, Sven Rågwall, svensk mästare i friflyg far till klubbmedlemmen Raul Rågwall duktig flygare och byggare. Saknas gjorde bland annat Sigurd Isacsson, mångdubbel svensk mästare och Kurt Sandberg också mångdubbelt svensk mästare.
Ovanstående grabbar kan modellflyg!
En Instamatic-flygbild från 1976 som visar hur E-6 såg ut då bland annat. Då var det en vanlig motortrafikled. Tiden går fort. Vidare var inte våtmarken vid Trönninge Ängar reglerad vad gäller vattnet.
Ser ni så tomt området till vänster om och bakom Pilkington är? Inte en byggnad. Stor skillnad mot idag.
Boris Persson, körande sina Rossi 61:or. Vi köpte 4 stycken han och jag. Går grymt.
Här kan ni se hur depån såg ut på1978 med det berömda staketet och det låga räcket. ni ser också den ökända pilen, som stod vid sidan av depån. I den landade en modellflygare med sin modell och klöv hela vingen. Jag säger inte vem det var, men det var jag som vredgad såg till att pilen kom bort..
Här är en raritet!
Pär har stoppat sina frusna fingrar i propellern på en 40-motor när vi flög på isen. Stort blodvite och icke sköna ord hördes över nejden. Jag tänkte frågat honom, varför han stoppade fingrarna i propellern, men man slår ju inte på en som redan ligger….
Pär på finalen med sin Dart Kitten, den modell han byggt som enligt min mening har haft de bästa flygegenskaperna. Jag hörde ,när Pär och jag var i Stockholm för skalatävlingen ,vad chefredaktören för Model Airplane News Art Schroeder sa om Pärs plan: This is the best damn plane I ever seen! Bra betyg tycker jag, fast jag vet inte om Pär hörde det.
Hang Sm vid Kåseberga 1981. Göran Karlsson i cowboyhatten flyger sin fina modell. Göran Karlsson världsmästare i pylon FAI. En superduktig byggare och flygare. Bildade ett oslagbart team med Christer Gillgren, som ansågs för Sveriges bästa radioflygare.
Janne Carlsson hivar sin “Gilette” ut över kanten vid Kåseberga 1981 under vakande öga från Kjell-Åke “Tjolle” Elofsson Tibro. Janne konstruerade senare sin egen modell “Shark” som hävdade sig väl i tävlingarna.
Några kända och okända hangflygare på den tiden. Längst till höger Anders Wahlström medlem i Team 60, divisionschef på F10 sedermera chef för transportdivisionen Hercules på Såtenäs. (tror jag)
Om någon vill veta något om personerna på bilderna, går det bra att maila, så ska jag försöka svara.
Håll till godo!
mats
är detta.
En Ka6Cr segelkärra, som jag skulle flyga en 100 km triangelbana med just denna dag i juli 1969…..
Jag minns ,det var torrtermik, alltså ingen cumulusbildning, så man fick köra på intuitionen och erfarenheten. Men det gick bara hit. Till Gökhem utanför Falköping. Här var jag tvungen att landa i en hage full med tjurar. Fortfarande minns jag, hur liten hagen var och hur jag fick vingglida efter trädmasken för att komma ner och få stopp på kärran.
Efter landningen fullt jobb att hålla väck kreaturen. Jag sprang runt med skärmpacken och schasade bort djuren, tills jordbrukaren som ägde mark och djur kom och hjälpte mig. Sen var det bara att demontera och åka tillbaka till Skövde.
En bild för mer än 40 år sen! F-n vad gammal jag är.
mats
…………..går långsamt framåt. Ibland är det ju så att man inte har lust, men jag tog ett tag i går. Kroppen blev klar och blev spacklad , slipad och klarlackad 2 gånger. Sen fick den ett lager grundfärg och ett lager röd färg, så nu är den i princip färdig.
Jag sprutar med akryllack. Det torkar fort och täcker bra.
Modellen är ju gammal och ärrig, men det spelar ingen roll för den har för mina ändamål bra flygegenskaper.
Vingen hade en rejäl skada i framkanten, men det är lätt att laga. Bort med det som är sönder och laska in nya bitar.
Ibland kan det var problem att fästa ihop balsaflak som ligger kant i kant på en vingen, särskilt om det är mellan spryglarna, så man inte har nåt att fästa i. Det är enkelt avklarat. Lägg en bit balsaflak under skarvstället, så du kan fästa det under den biten som sitter där med CA. Då får du ett anhåll när du lägger dit den stora biten balsa och det sitter bra.
Vinge efter inläggning nya bitar, men innan spackling och klädsel.
Nu funderar jag om jag ska göra tvärtom vad gäller kamerplaceringen. Det vill säga, jag sätter tillbaka motorn i nosen som förut. Kameran däremot sätter jag på en pod ovanpå kroppen i tyngdpunkten och riktar den framåt nedåt, så att propellern inte kommer i sökaren. Det lutar åt denna lösningen. Enklast.
Till slut blev kroppen och vingarna färdiga. Jag erkänner att planet är ingen estetisk upplevelse på svindlande höjder, men eftersom jag sätter funktion före form, så blev det så här.
Om betraktaren tycker nosen är grotesk och ser ut som omvirad tumme, så har han rätt. I nosen har jag satt energiupptagande material för att förskona kamerna vid en eventuell ny smäll. Efter jag provflugit, ska jag snygga till det och bygga in det mjuka materialet i en låda av 2 mm balsa.
Hursom helst, tyngdpunkten ligger där den ska vara, så allt är klart för provflygning. Så när som på en sak: Jag har ingen sändare just nu. Ivägskickad på rep och nyprogrammering hos Baltechno i Göteborg. Men jag är lovad den i början av denna veckan, så jag får bida min tid.
Här några bilder:
Poden med motorn har jag placerat så långt fram som möjligt. Motorns centrallinje är riktad för att kompensera för dess vilja att dra ner nosen vid motorkörning.
Motorpoden enkelt fäst med några gummiband, vilket innebär att vid en smäll blir inget i kroppen sönderrivet, som det kan bli , om den vore skruvad fast.
Här sitter LiPoacken (4.2 Ah).
Fixerad med kardborreband på undersidan och en furulist på ovansidan. Dessutom kommer vingen att fixera den. Ovanpå batteriet kommer att ligga en bit diskunderlägg som mellanlägg mellan vinge och acke.
Här ser ni hur motorpoden är fäst. Enkelt, inga konstigheter. Strömkablarna går genom ett hål i kroppen till reglaget som ligger öppet bland annat för kylningens skull och lättillgänglighet vid service.
Kamerans placering är uppenbar. Den sitter skruvad på en glasfiberplatta som i sin tur är skruvad i huven på modellen, som i sin tur är fixerad i kroppen med M3 skruv.
Kamerans placering är nog den bästa, man kan ha på en modell vid normal fotografering. Så här är det lätt att sikta och man slipper, som vid fotografering i 90 graders vinkel, ta med planets rörelse, när man beräknar kamerainställningen. Man får skarpast och bäst bilder så här.
I och med motorn sitter på en pod, som är isolerad mot kroppen med elastiskt gummi, torde vibrationerna från drivlinan inte vara problem. Till yttermera visso, tack vare elmotorn, går den ju att stänga av, när man ställer högre krav på bildkvaliteten.
Rapport kommer hur det gick vid provfotografering och provflygning.
mats
kommer här några bilder, som hos mig väcker mycket minnen. Tiden modellerna speglar är 1971-1976
Vassego!
På Pärs gräsmatta ligger framifrån: SB9-Brequet-Kestrel och sitter på gräsmattan barnen Sam och Pia.
Den röda Kestrelen var jag sugen på, för den flög bra och snabbt. Den var dessutom mycket vacker i luften.
SB9:an, den hitre flög Pär med på hang nere vid Glumslöv och i den hårda vinden stod vingarna, som var konventionella sprygelvingar plankade med 0.4 mm ply, som ett stort U ! Trots det flög den snabbt med sin laminära profil. Var tog den modellen vägen Pär?
Här har ni en bild på undertecknad hållande dels Pärs och dels hans egen modell. Vi var nere vid hanget på Segeltorp vid Hovs Hallar för att flyga och ögonblicket fästes för eftervärlden av Pär i hans kamera.
Kolla hur jag ser ut: Hår som en popsångare, glasögon som en uggla, utsvängda byxor, kort jacka, som alltid gjorde att det blåste upp runt magen så man frös och inte minst, en av mina fina sjöskumspipor i gapet!
En bild som symboliserar dels modet 1976 och typen av hangmodeller, som var det snabbaste man kunde ha.
Min modell till höger omålad var snabbare än Pärs, sådeså!
Håhåjaja så var det på den tiden!
En actionbild av Hökaklubbens förste hanghjälte, Kurt Lennå, med sin ombyggda motorseglare försedd med nya vingar med en snabb Eppler-profil. Året måste ha varit 1972 och platsen är Hovs Hallar. Kurt hade alltid väldigt fina och mycket nytänkande i sina modeller. Han byggde komplicerade mekaniska lösningar, som var ett måste, när man på den tiden hade en 4-kanals radio utan mixning, programmering och all annan lyx vi har idag. Därför var man tvungen att göra mekaniska lösningar för att få det att fungera exempelvis med V-tail. Fast ibland funkade det inte. Denna modell blev Kurt nordisk mästare med om jag inte minns fel. Det är inga dåliga gejor!
Jag minns att denna modell producerade ett unikt profilljud när den gled förbi och hade fått upp farten. Då visste alla på tävlingarna att nu flög Kurt fort!
Detta är en typisk produkt av modellflygfabriken i Veinge under mitten av 70-talet. Kropp och vingar av divinycell, format och klätt med glasfiberväv och epoxieplast. Vingarna formade av samma material som kroppen och klädda med 0.4 mm plywood. Pär var först i Sverige med att klä vingarna med denna superba produkt 0.4 mm treskiktad ply från Finland!
Denna modell hade en spännvidd på 3 m och vingprofilen så vitt jag kom ihåg var en Eppler 374, Pär säger det var en Eppler 174 i roten och 176 i spetsen, (googla om ni vill veta vem Eppler var), som gav planet behagliga egenskaper, men inte supertoppfart. Pär som brukar ha blick för färger och komposition hade väl inte sin bästa dag när han satte färg på sin modell, men det var kanske vad som fanns just då på hyllan.
En modell som startade en epok i Hangsverige var det i alla fall och den fick många efterföljare.
Bilden är tagen nere vid Hovs Hallar på Segeltorpshanget, där modellen vilar på gärdsgården, som förresten har krävt sina modellplansoffer.
mats
…i mina gömmor från tiden 1978-1983. Kvaliteten, tja, den är vad den är.
Ovanstående är Hang-SM 1980 på Hammars Backar med mer än 50 deltagare!
Arrangör var Södra Hallands Modellflygsällskap. Bilden tagen vid
Ales Stenar mot hamnen i Kåseberga.
Pär Lundqvist ställer in motorn, en Taifun Hurricane
1.5 kubik diesel på sin Auster Autocrat, när vi var uppe
och flög på Skärsjöns is.
Pär flyger termik, djupt fokuserad, med Bertil Dahlqvists “Banan”
Bertil Dahlqvist, en av männen som stiftade Hökaklubben i slutet av 30-talet!
Arbetade som fotograf i Laholm ochvar modellflygare i hela sitt liv. Han flög
främst friflyg och då oldtimermodeller. Bertil dog för ett par år sedan och med
honom gick en modellflygepok i graven i Halland.
Pär förbereder start med sin vinge. Skjutande motor 1.5 kubik.
Om den flög? Jag såg den aldrig i luften…
Håkan Svennesson Kristiansstad, en av landets bästa hangflygare
med sin vackra modell. Redan på den tiden byggde vi modeller,
som flög bra och såg bra ut! Året 1980
En Skybolt ägd av Anders Malmberg. Ett av de få modellplan
, som sedermera byggdes för fullskalaflyg!
Sittande Pär, Sven Perssons son, Sven Persson och Johnny Johansson på Skärsjöns is 1979-1980
En legendarisk nybörjarmodell; Junior 200 från Valter Johansson.
Det bästa nybörjarplanet alla kategorier från den tid , då man var
tvungen att bygga själv. Flög perfekt med en 2.5 kubiks motor.
Jag hade en sådan och jag tror jag flög den minst 300 timmar på
marken, på snö och med flottörer.
På väg hem från goda vänner i Oberstdorf, stannade jag till i Frankfurt
och flög från deras hang, som ju var ett “Truemmerberg” utanför stan.
Det vill säga, när man byggde upp staden efter kriget la man allt bråte
här, vilket bildade ett litet berg, där modellflygarna höll till. Mopeden i
nedre högra hörnet var ett specialbygge som smågrabbarna använde,
när de körde ner och hämtade upp modeller som landat nedanför hanget.
Mopeden hade en enorm utväxling till bakhjulet för att kunna forcera
stigningen. Det kostade då 1 DM att få modellen hämtad! Min modell
som ligger på marken är en Gillette, konstruerad av Anders Rättzen och
det var det bästa som fanns att få på den tiden.
Pär bärande på den märkliga kroppen till en snabb hangmodell inför SM 1983.
Jag vet att Pär använde ett cigarrfodral i aluminium till nosen! Men så flög han
också så det rök! Modellen var snabb, men hade lite svårt att komma ur svängarna,
så följdaktligen slutade den livet på Hovs Hallar efter att ha vägrat gå ur svänge
n och således smällt i marken. Synd på de fina vingarna Pär…. 
Pär har landat hårt
Skärsjöns is. Från vänster: Ogar motorseglare, Johanna och en Pilotbyggsats i serien Boxfly.
Pärs flygande vinge. Trebladig skjutande propeller. Motor 1.5 kubik Os glöd.
Pärs “Debutant II” En enligt konstruktören bra nybörjarkärra.
Bilden tagen på Hovs Hallar där den senare ljöt döden.
