…för ibland slår Murphy till.
Kolla själva…
Kategorier
Kategori: Airshows
Flyguppvisningar med modell och fullskalaplan samt meetings
Kategorier
OM DU HAR SVÅRT ATT HÅLLA DIG VAKEN…
…kolla denna videon så får du uppleva fart och fläkt
både bildligt och bokstavligt.
Kategorier
ELEFANTASTISKT 2014 I LJUNGBY
Förutom att namnet “Elefantastiskt” är kongenialt…
El é fantastiskt…..är en trevlig samling av människor, ideer, modeller och trivsel. Här ges
man möjligheten att uppdatera sig på tekniska och andra nyheter.
De sista åren har Elefantastiskt avhållits i Ljungby som ett samarbete mellan
modellflygklubbarna i Ljungby och Växjö.
Det är bra, att vi kan samarbeta, för det ger styrka åt vår hobby.
Pär och jag åkte dit på lördagen i strålande väder. Inte för varmt utan temperaturen
var behaglig.
Ljungbyklubbens fält ligger vid gamla E4 söder om Ljungby. Lätt att hitta om du kommer
nya E4, eller om du kommer från Halmstadhållet.
Fältet är ett gräsfält, vilket arrenderats på, om jag kommer ihåg rätt vad Amir sa, 25 år.
Klubben har ett fint skött gräsfält, som möjliggör hantering av alla sorters modeller.
En liten stuga och ett nybyggt rejält mekskjul finns oxå.
Just jämte fältet finns ett stort gravfält med ett stort antal gravkullar och de är ett
bra kännemärke att ha, då man ska till fältet.
När vi kom fram, medförande för min del, min trogna Ava och min Sparky, var det 32
flygare inloggade.
Flygaktiviteten var hög och det som kunde drivas av el var i luften.
Enkla säkerhetsbestämmelser som gjorde flygningen smidig och utan fjantiga pekpinnar.
Efter att ha hälsat på de man kände, de flesta är stamgäster, så jag har träffat de förr,
så monterade jag min Ava för att få en tur i termiken.
Jag flög samtidigt med Thomas från Mölndal, som är en hängiven segelflygare
och tillsammans kompade vi upp oss i den då klena termiken.
Det var ju så, att på morgonen var det igengrott i Ljungby med 8/8 Cumulus.
Efter hand som dagen gick, skingrade solen molnen och termiken kom igång.
Termiken i inlandet är annorlunda, än den vi möter närmare kusten.
Medan termiken släpper närmare kusten i en “jämn” takt,
tycks termiken i Ljungby släppa med ganska långa intervall, i alla fall den termik,
som vi modellflygare använder oss av under 800 meter.
Det fungerade som så, att vi hade fina förhållande i 10 minuter,
sen blev det kasst i 20 min…
Men oavsett detta, fick vi mycket tid i blåsorna, vilket kanske bilderna visar.
Jag träffade SMFF:s ordförande Ingela Persson, som besökte meetinget.
Hon fick göra skäl för pengarna… genom att sköta korvförsäljningen…
Lite lön lön för mödan fick hon, för vid briefingen presenterades Ingela
av arrangörerna en modell, så hon kan flyga !
Under hela dagen med allt dess flygande såg vi en smäll. Det var en EDF,
som drog in i ett träd en bit från fältet och regnade ned .
Varför det blev så ?
Kan tänka mig, att piloten hade svårt att se läget på modellen
vilket kunde lurat honom. Eller ett mekaniskt fel.
I alla fall hittade han alla väsentliga delar.
Flygskickligheten var hög allmänt sett. Som vanligt gav Henke Torphammar åskådarna
en lektion i flygning med sina modeller.
Han är skicklig utan att ta risker !
Vi modellflygare ska vara glada, vi har arrangörer, som håller igång dessa
meetings som Elefantastiskt, för det är människor med sitt initiativ och
arbete, som gör dessa träffar möjliga.
Därför ska vi som modellflygare ställa upp och besöka sådana arrangemang ,
så de som ordnar det, får se att deras jobb lönar sig !
Att åka runt och besöka andra klubbar ger inspiration och förnyelse,
man blir inte inspirerad genom att agera stugsittare på en bänk på hemmafältet
och glo på en vindstrut.
Vi var kvar, tills klockan 1600, då jag och Pär packade ihop i den då ganska
tryckande värmen och drog tillbaka mot våra hemtrakter, efter att ha haft
en mycket trevlig och givande dag på Elefantastiskt i Ljungby 2014.
Åk dit nästa år med något drivet av el , för det är (Ele-) fantastiskt!
Här kommer mycket bilder…med lite förklaringar.
Eftersom jag flög med mina modeller mycket, kunde jag ju inte plåta allt…
Jag får nog skaffa en sån här säger Pär…
Är det en Arado 197 ?
Me-109 utrustad med sandfilter för motorns luftintag.
Boeing PT-17 Stearman
Tidigt på morgonen lördag i depån.
Mycket frigolit….
En av Thomas fina modeller…
..ja ni ser vad den heter.
Kom hit, det är roligt att träffa andra modellflygare och umgås.
Fw-190 med A-8 BMW motor
En sprutad foammodell med attraktivt utseende, som flög mycket bra…
…tror de säljs av HobbyKing.
Tricopter.
Jag får vibbar om en trehjulig motorcykel av detta…
Mmm, man kanske skulle ha en sådan här…?
En trainer i luften.
Henrik Torphammar styr ut Cuben för Amir.
Amir rattar Cub.
En J-3 Cub från Piper Aviation som tillhör HAB i Ljungby och som flögs av Amir
Takeoff
Cuben och en EDF.
En tricopter med ett något nytt utseende.
Som sagt, man ska trivas.
Snygg kärra, men fick inte se den i luften.
En P-47 Thunderbolt
Ett meeting innebär också social samvaro.
Quadrocopter,
som kom till användning vid lokalisering av försvunnen modell…
Piloten har sina LCD-glasögon på…
Cobra Gunship
Segelflygare
Amir som höll i meetinget informerar.
Thomas från Mölndals modeller.
Ordföranden i SMFF, Ingela Persson.
Rollator…..nä, men en startvagn för stora elseglare.
Så här fort flög vi…
En kinesmodell som kan startas på land, vatten eller is. Flög bra.
Så här ser den ut.
Den heter nog “Skipper” säljs av HK.
Min trogna Ava sticker iväg…
Min absoluta favorit på meetinget.
En Me-262 “Schwalbe”.
Man förstår den kallades “Svalan”, när man ser siluhetten.
Modellen flög utomordentligt skalenligt, som ett resultat av bra modell och pilot.
Fw-190 passerar.
Jag har tagit alla bilder med ett normalobjektiv,
varför upplösningen efter uppdragning inte är 100.
Visst ser det verklig ut !
Jag har sett fullsize Fw-190 och den minnesbilden stämmer bra med detta.
Att ha en pilot i cockpit höjer skalintrycket avsevärt.
Hi Speed passing..
Den som är intresserad, kan säkert ta reda på med hjälp av märkningen,
vilket förband piloten och planet hörde hemma i.
Planet försett med en tillsats-/fälltank under kroppen.
Dags för landning
Pilot och modell. Bra flugit !
Niklas Ebbesson heter piloten och flyger för Falkenbergs Modellflygklubb.
Han flög de flesta tyska planen på mina bilder.
Niklas sätter sin FW-190 mitt framför auditoriet.
Depån
Stora modeller är vackra. Kolla vingens sidoförhållande.
Vi som segelflög var nog de mest aktiva,
för det fanns segelmodeller i luften hela tiden.
Torphammars aerobatmodell.
Utrustad med växel, vilket gav modellen ett ljud,
som nästan lät som en Klimenko radialmotor…
Henke går upp i något, som väl kallas hovring.
Japp, så kan man flyga…
Henrik Torphammar berättar, den gamle förbereder sin trogna Ava.
mer än 500 timmar i termik har den efter 5 år.
Om jag flyger mycket…….
Min Sparky efter…
Jo det var kyttigt för en modell, som väger under kilot, men det gick bra.
Där satt den…
Intresserade åskådare.
Ensamstående mödrar med barn..kallas det så nu förtiden…
Me-262 kör igång med en kavaljersstart.
Ställ in !
Utan data från detta plan, skulle vi i Sverige aldrig kunnat bygga vår J-29….
eller USA skulle inte klarat att bygga sin F-86 Sabre
eller för den delen Sovjetunionen skulle inte klarat av att konstruera sin Mig-15.
Hemligheten var vingens konfiguration i olika avseenden.
En Cub med installerat videosystem, som skickar bild till piloten live.
Me-262 flög på meetinget mycket skalenligt.
Kan tänka mig att motståndarna i luften 1944 på hösten blev aningen svetta,
när detta plan visslade förbi med 200 km/timman högre fart.
Flygplanet ser fortfarande modernt ut, trots konstruktionen är 70 år gammal.
Tål att tänka på…
Finalen
Modellen är inte speciellt dyr och fås med servo,
indragbara ställ och tror jag motorpaket.
Sekunden före sättning
F-22 Raptor
Enligt piloten kostade den 40 dollar i Kina…
Visst skapar modellen en illusion av fullskalaplanet…
Förbiflygning.
En kontrast, ett rödmålat småländskt hus
och en Raptor i sin krigsmålning, som ger
ett helt annat budskap…
Landning på gång för f-22
Helikoptrar kan flyga upp och ner…..
Gliders ruling the sky !
Den gamle ska landa sin Ava.
50 % aerodynamisk broms så blir det bra.
Denna modellen kunde flyga förvånansvärt länge på sin acke.
En snygg helikopter. Fast jag fick aldrig se den luften.
En av de mest efterliknade P-51 Mustangerna, “Old Crow”
En Ryan ST
En produkt av 30-talet.
Hoppas han inte får punktering bara…
Cub med videokamera, som skickar signal till pilotens LCDglasögon.
Den olycksdrabbade modellen,
som gjorde en något oplanerad hård landning i det största trädet.
Vädret var perfekt…för både segel- och motorflygare.
här lite att beundra….
….Yakovlev Yak-130
Fantastisk modell och duktig pilot.
Kategorier
IGG-MEETING ÅLLEBERG 2014
På traditionsrik mark, Ålleberg,
avhölls den årlig träffen för IGG Sverige
i ett strålande väder.
IGG Ålleberg Pingsten 2014.
Jag har besökt de senaste årens Storseglarmeetings på Ålleberg och blivit
fångad av de stora modellernas, både utseende och flygande.
Vädret för årets Storsegelträff var inte helt positivt, vad gäller utsikterna.
Men jag åkte upp på lördagen, då yr.no lovat bra väder från 1200.
Då jag lämnade västkusten var det solsken, varför jag närde ett hopp, om att
vädret i Västergötland skulle bli bra.
På resan upp såg jag en stor tromb i Småland, som ju indikerade, att det fanns
gott om vertikala rörelser i atmosfären !
Vid framkomsten var det 6/8 Cu med hopp om uppklarnande.
Just vid framkomsten bildades två tromber borta öster om Mösseberg, men
båda föll ihop utan att ha fått markkänning.
Jag tog ju en väldig massa bilder, både vanliga och flygfoto och jag ska för-
söka redovisa det på ett vettigt sätt.
Första posten här blir några flygbilder, så ni får en överblick över området
och bilder på segelmodellerna från min vanliga kamera.
Dessutom har jag en post som kommer att handla om hembyggarna av
motorer och mekaniska apparater. Men som sagt, de kommer i en särskild post.
Naturen på Ålleberg är ju säregen, vilket jag redovisar sen. Dessutom lite
redovisning av de fullskalflygplan, man flyger med på Ålleberg.
Lite kommentarer under bilderna här och där så håll tillgodo:
De båda tromberna, som började utvecklas tidigt på morgonen.
Som tur var, föll de ihop.
S 18 IIB
I väntan på…
L-Spatz. En klassiker som i fullskalversionen är suverän att flyga termik med.
Man kan flyga mycket sakta, ca 50 km/tim och kurva
så innervingens spets verkar fastspikad.
En fin bogserkärra. Wilga. Tillverkas i Polen.
Ordföranden i Ållebergs Modellflygklubb Rolf Maier i försäljartagen.
Jo han blev av med allt.
Tidigt lördagmorgon.
En skicklig och framgångsrik modellflygare, Kjell-Åke Elofsson Tibro.
Segelkärror från 30- och 60-talet.
Rune Svenningsson visar sin sidventilmotor.
Startade på första flippen…men så är det RunTronic som sköter gnistan…
När ska det var 4/8 Cu om inte på IGG-träffen på Ålleberg !
En fläkt av 30-tal
Lite aerobatik
Registrering HB-411. Vill ni veta mer så googla
Minimoa ett av de vackraste segelplanen
Ett enda haveri såg vi. Tråkigt
Vingsadeln med kvarsittande rör från den tappade vingen.
Här kommer den tappade vingen. Trolig orsak:
Överskriden maxfart och vid upptagning överbelastades vingfastsättningen .
Jag måste ge en eloge till bogserförarna. De kunde verkligen sitt jobb.
…och segelplanspiloterna var inte dåliga de heller. För här gällde det att hänga i !
Härlig himmel över Ålleberg
Jag tror detta är cockpit i Kjell-Åkes Lunak.
Snygg modell. Mycket välbyggd, som alltid när Kjell-Åke har hållt i verktygen.
“The prancing horse”…eller…..
i alla fall en Wilga som landar.
Jo, han har elmotor i kärran oxå.
Landning med i alla fall hög nos…
Segelflyg är vackert.
Schempp-Hirth HS-1
Två av Kjell-Åkes modeller, Minimoa och Baby
Motorarrangemang
Tappar man huvudet, går det att ersätta med en GoPro
Snygg instrumentbräda, men spaken….
Startförberedelser
Då åker vi…
En bild säger mer än 1000 ord…
Ka-6E.
Fullskalakärran har jag flugit flitigt.
Blandad kompott…
Det kräver rejäla släp för att transportera stora seglare.
Minimoan på finalen
…å här är en större Minimoa som förbereds för start.
Ålleberg klockan 1400 lördag.
Jag har laddat upp 40 bilder till…
Termiken var stark. Jag flög själv och provade med min Ava.
Som sagt, detta var del 1 av planerade 3 poster från IGG-träffen på Ålleberg 2014.
Jag har massor med bilder kvar, så det kommer mycket mera bilder.
Nästa post handlar om motor- och mekanikbyggarnas fina alster,
så stay tuned !
Kategorier
F 17 – 70 ÅR
F 17 70-årsjubileum och Flygvapnets Huvuduppvisning 2014
på Blekinge Flygflottilj i Kallinge.
Detta är sista rapporten från den fina uppvisningen på F 17 Kallinge.
Den sista delen av uppvisningen omfattar F 18 Hornet och flygplan 39 Gripen.
Man kan väl säga, utan att ha gjort en riktig marknadsundersökning, utan bara hört,
vad folk ansåg, att detta skulle vara höjdpunkten på uppvisningen.
F 18 Hornet är på sitt sätt ett imponerande flygplan. Fast mest beroende
på sina två starka motorer. Hornet är i utvecklingen äldre än Gripen,
vilket man såg, då de båda flög efter varandra i programmet.
Gripen var mera rörlig och följsam. Hornet litade på sina motorer.
Naturligtvis är ju Hornet eller Superhornet inget dåligt plan, men
vår Gripen slår det.
Då jag ser Gripen, slås jag av dess förmåga att svänga snävt med full kontroll.
Det är viktigt för att kunna komma i skjutläge med både robotar och akan.
Sen ska man vara medveten om, att ett plan som uppvisningsflyger i regel
är avplockat all utrustning, som inte oundgängligen behövs.
Ett plan med full vapenlast, fulltankat och med fälltankar…det flyger
helt annorlunda.
Man hör ibland sägas, att de ryska Mig-29 och de olika Su-modellerna
de kan ju flyga hur som helst tycks det……då säger jag bara,
häng på full vapenlast och tanka fullt, så får ni se hur det går….
Nåväl, uppvisningen var mycket bra, som alltid då Flygvapnet står
som arrangör och vi upplevde en vänlighet och hjälpsamhet från
funktionärer och frivilliga, som vi aldrig gjort förut.
Vi kommer gärna tillbaka.
Var Flygvapnet ska ha sin huvuduppvisning 2015 vet jag ej, men jag tror,
att F 7 i Såtenäs ligger bra till för det.
Här kommer de sista bilderna:
Plan och pilot på F-18 Hornet kom från Schweiz.
Piloten genomförde en bra uppvisning.
Men den finske piloten som flög Hornet vid den sista
Göteborg Airshow ….det var något annat !
Ni vet hur finländarna kör rally….
hade ni sett han som flög i Göteborg,
hade ni sett hur de flyger F 18 också !
Ser ni vortexen vid avlänkningen på kroppen framför vingen ?
Det ska styra luften till vingen på det sättet aerodynamikern vill.
Här syns det tydligare.
Att det ryker på ovansidan av bärytorna, beror på att man vid belastning
tvingar vingen att skapa mera lyftkraft.
Flyger du med 5 G, ska vingen skapa 5 gånger mer lyftkraft,
annars slutar planet att flyga.
För att skapa denna lyftkraft ökas strömningen rund vingen
(Ni kan googla på Khutta-teoremet om ni vill lära er mer)
när strömningen ökar, så sjunker trycket enligt Bernoullis Lag
och då kondensera fuktigheten och blir visuell som på ovanstående bild.
Japp såede
Nu är det ju så, att under en uppvisning flyger man ofta med mycket höga belastningar,
enligt en Gripenpilot jag pratade med upp till 9 G…..
varför dessa kondensationsstrimmor ofta uppträder.
F-18 Superhornet byggdes i första hand för US Navy som en ersättare för F 14 Tomcat.
Ni vet, det planet som hjälten Tom Cruise låtsades flyga i TopGun…
Denna bild på en F-18 som gör en passering med hög nos,
väckte minnen från Göteborg, när den finske piloten gjorde
samma sak med mycket mer anfallsvinkel och mycket mer SISU !
Här kan ni se strimmor från vingspetsarna också orsakade av hög belastning,
som skapar lågt tryck
Förbipassering i 950 km/timman
Upp genom en looping med positiva G.
Två saker att notera i denna branta sväng med mycket belastning:
Han flyger med full EBK och med 12 grader klaff.
Jo den dånade rejält !
Ännu en gång på väg upp i en looping
Här demonstrerar den schweiziska piloten, att han kan fälla ner sin arresting hook
…..fast har man hangarfartyg i Bodensjön….
även tankningsarmen för lufttankning är uppfälld.
Planet tyckte jag inte var så där i aerobatiken…kanske man är kräsen nuförtiden ?
Här avsluta Hornet uppvisningen…
…genom att blinka med sitt röda öga.
…och sen startade den svenska stoltheten SAAB 39 Gripen.
Gripen, det enda planet i sin generation som sen flera år är operativt.
Jo jag vet att Typhoone eller Eurofightern flyger, men det är inte helt
operativ än trots milliarders milliarder i investeringar.
Med operativt menar jag att flygplanet är på förband och kan lösa sina taktiska uppgifter.
Som sagt, Gripen har makalös acceleration.
…och den kan flyga sitt program i en otroligt liten box…
Vi som svenskar, jag skriver detta på Sveriges Nationaldag, kan vara stolta,
att vi som ett litet land har kunnat bygga detta ett av världens bästa flygplan !
Ett av Gripen paradnummer är en Slow Roll.
Jag pratade med en flygförare på Gripen och frågade han hur det kändes att
tända full EBK på 30000 fots höjd….
Ojoj, sa han. Det är som att sitta på en nyskjuten kanonkula.
Min kommentar var: Jag är avundsjuk på dig.
Det är mycket gas som kommer ut där bak…..
Gripen är ett estetiskt tilltalande flygplan. Det ser ut att kunna flyga bra
Här släpper piloten ir-facklor, vilket är spektakulärt.
Detta är ju en typisk “Gripenbild”.
Fullt spett på motorn. Kolla vingarnas böjning med ökad belastning.
Här kommer förbiflygning med hög anfallsvinkel.
Ser ni nosvingen, hur den jobbar ?
Det är den som i huvudsak
flyger planet i denna attityden.
Fart och fläkt bildligt och bokstavligt.
Upp i en looping. Vad piloter får tänka på vid looping på låg höjd
är den gamla regeln, att man kommer inte ur en looping på högre
höjd, än den man hade, när man gick in i den…
Mera ir-facklor.
Ir-facklor används för att lura ir-robotar av olika slag.
Dels Mark-Luftrobotar och dels flygplan-flygplanrobotar.
Man vill alltså att roboten ska låsa på någon av facklorna,
som är gjorda för att emittera just den våglängd på
ljuset, som sökaren i ir-roboten är känslig för.
Så allt är anpassat.
När transportplanet Hercules släpper facklor blir skyn full av ljus.
Våra flygplan blev utrustade med ir-facklor eftersom våra uppdrag
i Afganistan krävde det passiva skyddet.
Dags för landning.
När jag talade med piloten, sa jag att det sägs, att Gripen är lättflugen..
Ja sa han, de piloter som provflugit Gripen från andra flygvapen
har samfällt sagt, att Gripen är en pilots dröm.
Han sa, att med hänsyn till min flygerfarenhet, skulle han
kunna lära mig starta och landa Gripen på en dag…….
Det indikerar hur lättfluget planet är. Vilket i sin tur ger
piloten tid och resurser att hantera alla systemen, som finns
ombord på flygplanet.
Ja kära besökare, det var vad jag hade att redovisa.
Hoppas det föll i god jord och jag tar både positiva
och negativa kommentarer med glädje !
Kategorier
F 17 – 70 ÅR
Del 4. av mitt besök vid Flygvapnets Huvuduppvisning
vid F 17 Kallinge 2014 och deras 70-årsjubileum.
När man som vi är intresserade av äldre militärflygplan, finns det ju en bukett
av flygplan, man önskar vi hade fått se i luften.
Ett av dessa är ju det svenska jaktplanet J 22. Vill ni läsa om det, så kan ni googla.
Det finns ett i bra…skick i Ängelholm tror jag. Det brukar i alla fall taxa runt på
uppvisningarna, dock inte flyga. Vad som återstår, innan det får luftvärdighets-
bevis, sägs vara, utan att jag kan vara bergsäker, en röntgen av vingbalkarna.
Hoppas man får till det, så denna helsvenska konstruktion kunde komma i luften !
Ett annat önskeplan är J 21. Har jag inte helt fel, pågår en renovering av en sådan
just nu.Hur långt renoveringen fortgått, vet jag inte, inte heller om den ska renoveras
till flygande skick. Men det finns säkert de, som vet läget.
En B 18 kan man bara drömma om att få se i luften. Vi har en delvis renoverad B 18
på Flygvapenmuseum på Malmen och det är nog, vad vi får nöja oss med. Denna B 18
tillhörde en av de som havererade vid hamnen i Härnösand vid en vinterflygning.
Planet bärgades omkring 1980. Flygplanen kom från F 14 Halmstad.
Jag minns då B 18 skrotades i min hemstad Halmstad genom en lokal skrotfirmas
medverkan. Skrothandlaren var god vän med min far och jag minns, han sa, att bara
glykolen i kylarna, som han tog tillvara på, gjorde att affären gick ihop…
Hade vi haft kvar motorerna, DB-605B, kunde vi tjänat pengar i dag. De är
väldigt eftertraktade.
En annan kärra som hade varit rolig att se i luften hade varit “LillDraken”.¨Den
kärran som byggdes i halv skala för att testa olika konfigurationer på J 35 Draken.
Lilldraken hänger i taket på museet i Malmen nu.
Här kommer nu bilder, på vad som bjöds i nästa del av flygprogrammet:
En rote, bestående av BilTemas Mustang och Spitfire, startar.
Två av de yppersta kolvmotordrivna planen från WWII.
Som jag sagt flera gånger, Spitfiren är elegantare.
Man märker också vid passeringar, att Mustangen har ett dovare motorljud
trots samma motor, en Rolls Royce Merlin.
Man ser också skillnaden på propellrarna…
Tvära spetsar på Mustangen och rundade på Spitfiren.
Här delar roten upp sig, så Spitfiren fortsätter uppvisningen ensam.
Undrar vad kostnaden ligger per flygtimma för ett sådant plan ? Jag tror ca 20000 kr.
Det speciella hos Supermarine Spitfire är ju den elliptiska vingen.
Den var revolutionerande då den kom. Inte var den bara elliptisk,
profilen var mycket tunn jämfört med motsvarande plan vid denna eran.
Ännu en djärv tanke av konstruktören Reginald Mitchell.
Beväpningen var 2 x20 mm akan och 4 x 7.7 Browning ksp.
Vi kan vara glada, att vi får se ett plan, som är 70 år gammalt i luften
genom entusiasters försorg och idoga arbete !
J 29 “Flygande Tunnan” startar och svänger omedelbart vänster.
Ser ni tofsvipan på denna suddiga bild ?
Här syns fågeln i alla fall. Detta var mycket nära vid denna förbiflygningen.
J 29 hade ingen radar av förståeliga skäl, när ni ser hur den ser ut.
Man kan ju inte, på grund av saknaden av radar,
säga att det var ett allvädersjaktplan.
Det fanns helt enkelt ingen plats att placera en radarantenn på planet.
Åtminstone inte på ett vettigt och praktiskt sätt.
Om planet är vackert….Tja…?
Alla J 29 modifierades med ny vinge, som hade ett “sågjack” i framkanten,
för man skulle höja det kritiska Machtalet.
Här stiger piloten under belastning.
Vid ökade G måste vingen producera mer lyft och då ökar det inducerade motståndet,
som manifesteras i form av spetsvortex i vingspetsarna.
Tack vare det låga trycket kondenseras fuktigheten och blir till vattenånga,
som syns tydligt.
En klassisk konstflygkärra Pitts Special.
Denna piloten flög bra enligt min åsikt och var en av höjdpunkterna på uppvisningen.
…ibland önskar man lite annan färg på röken….
…men det är väl en kostnadsfråga…
Viggen startar
Det hörs, när detta relativt stora plan startar med full EBK.
En bild man minns från många uppvisningar. Det glödande utsläppet från EBK:n i motorn.
Viggen är ju ett nytänkande av sin tid med nosvingen, vilket nu nästan alla jaktplan har.
Trots sin storlek accelererar planet bra tack vare en mycket stark motor.
Passage i 900 km/timman
Viggen kan flyga med mycket anfallsvinkel, utan att gå överstyr.
Den rollar som på ett snöre, rätt flugen,.
Passage i låg fart med ställ ute.
Jag minns när den visades på Le Bourget för första gången..
Direkt efter kort start rollade piloten……han blev förbjuden att göra det.
Antagligen för fransmännens Mirage inte klarade det.
Vid förbiflygningen med ställ ute visar piloten hur stabilt planet flyger
trots gungningar i rollplanet i låg fart.
Sedan in med stället, full EBK och flyg ut.
En intresserad åskådare.
På finalen
Ni kan lägga märke till, hur hög nos han landar med.
Bra, för då får man ner farten fort.
Här kommer Mustangen tillbaka för sin enskilda uppvisning.
Undrar vad man får ge för en sådan kärra på marknaden ?
Piloten flög förbi flera gånger och vinggled, för att fotograferna skulle få bra bilder.
Jag frågade en pilot, hur han upplevde motorkraften….han sa, att den var brutalt stark.
Ändå flög han moderna jetplan i flygvapnet.
Jag tycker att Mustangen flyger något bättre aerobatik jämfört med Spitfiren.
Mustangens laminära profil var också en ny innovation,
vilket gav goda lågfarts och högfartsegenskaper.
Passering i hög fart….alltid en upplevelse för öga och öra.
Alltid värd att se på, P-51 Mustang.
Kategorier
F 17 – 70 ÅR
Del 3 av min rapportering från Flygvapnets huvuduppvisning
vid F 17 Kallinge 1. Juni 2014
Här kommer del 3 av mitt besök vid F 17 vid deras 70-årsjubileum.
En sak som jag och de som åkte med la märke till, var att alla som var
funktionärer eller på annat sätt engagerade i flygdagen var mycket hjälp-
samma och vänliga. Det gjorde ett mycket gott intryck.
Alltså inga tjurskallar som glodde i marken, då man frågade dem
något och som inte sa “Nån annan får ta det”….
För de som aldrig varit på en flygvapenuppvisning och som funderar på att åka
till en sådan, ger jag tipset:
Åk tidigt. Redan när vi anlände klockan 0900 var det bilköer.
Vad brukar vi ha med oss?
Jo en bra stol att sitta i. BilTema har en stol med ett uppfällbart litet bord vid sidan.
Perfekt för ändamålet. Den är dessutom lätt.
Vi brukar ha med något ät- och drickbart och naturligtvis kamera eller kameror.
Bra att förvara allt i, är en liten lätt ryggsäck. Finns på Rusta för mycket lite pengar.
Om du ska fotografera rekommenderas ett hyfsat zoomobjektiv, vilket ger dig möjlighet att
sitta en bra bit från banan och ändå få bra bilder. Att sitta längst fram är jobbigt, då planen
flyger rakt över dig i sina banor. Bättre vara en bit ifrån.
Flygvapnet har alltid ett par jättelika storbildsskärmar, där man kan följa uppvisningen.
Om det är stark sol, glöm inte solskyddskräm med bra skyddsfaktor. Eller gör som
vi gjorde, vi satte oss i skuggan av en 20-fots container, vilket var perfekt.
Ett par bra solglasögon och eventuellt en kepa skyddar ögonen, när man stirrar mot en ljus himmel hela dagen.
Om man är riktigt intresserad, tar man med sin mottagare för flygradiofrekvenserna,
så man kan avlyssna kommunikationen mellan piloter och ATC.
Ja detta var bara några tips. Vill ni veta, var flyguppvisningar går av stapeln 2014,
kan ni klicka på länken på min blogg till vänster, där det står “Länklista”.
Klicka på Flyguppvisningar 2014, så får du all info, du kan behöva.
Jaha, deomdetta, nu kommer bilder.
4 stycken, låt oss för enkelhetens skull kalla de Sk 16.
De flög vårdat och bra. Men Sk 16 är ju inte ett plan,
som för betraktaren utstrålar kraft och fart direkt….
…utan det är ett plan som är lite lojt i sina rörelser.
…men ett av flygplanen var i alla fall högglanspolerat !
Jag minns då jag växte upp, hur ofta såg man inte Sk 16 i skyn…
Här inleder gruppen en splitup till två rotar…
..Det hade väl gått att göra något bättre av avslutningen kanske…
…men man får inte vara för kritisk.
Detta foto symboliserar den bild jag har i min hjärna av en Sk 16.
Alltså pilformade vingar med rak bakkant, propellern som på maxvarv
i spetsarna når mach 1 och dess indragna huvudställ.
Pilformade vingar har man, för att förbättra girstabiliteten.
Det är det, som jag minns bäst av Texan Harvard.
…och sprutar man in dieselolja i ljuddämparen…då ryker det.
Sk 60
SAAB 105, ett plan som gjort 50 års tjänst i FV, utan större väsen.
Planet målat i gamla Team 60 färgerna.
Sk 60 som är modifierad efter hand under dess servicetid.
Den fick ett bra lyft med de nya motorerna.
Jag vet inte hur många Sk 60 som har havererat, men jag tror, det är en låg procent.
Titta, jag kan flyga uppochner…
…det var tur, att det planet som över de småländska skogarna under en
förevisning för en belgisk flygvapenrepresentant inte flög som detta,
för den stackars belgaren lyckades dra i utskjutningshandtaget ,
vilket medförde, att han ena sekunden satt och njöt av en lugn flygtur
över det vackra svenska landskapet och i nästa sekund, hade han skjutit
ut sig genom huven och vaknade hängande i skärmen över de småländska skogarna…..
…han undkom med en viss överraskning och en fraktur på ena underarmsbenet…..
…hade han flugit inverterat, hade han kanske skjutit sig rätt ner i en småländsk mosse…
SAAB 105, en bra konstruktion.
Denna tofsvipa levde farligt under hela flygdagen, för den uppehöll sig konstant över banan.
Antagligen hade fågeln sitt bo i gräset jämte banan, vilket naturligtvis gjorde att fågeln hävdade revir.
Nu lägger vi lite rök igen…
Ser ni hur spetsvirvlarna från vingarna påverkar röken…?
När Team 60 fanns och alla planen hade rök, blev det väldigt rökigt minst sagt.
En doft av dieselolja och Mc 77 spred sig över fältet.
En av storskärmarna för publiken. De båda som skötte speakersysslan skötte sig bra,
med lagom information och med en broms på konstlad hurtighet och överdrifter.
Roligt det kom så många flygintresserade.
Vet ni, vilken tillställning i Sverige som dragit dragit mest publik vid ett tillfälle ?
Jo, det var flyguppvisningen på F 5 i Ljungbyhed 1995, då Krigsflygskolan skulle läggas ner.
Det kom 130000 personer. Flygvapnet lät en spaningsviggen ta ett flygfoto och
räknade bilarna på parkeringen och med 3 personer i varje bil blev det ovanstående antal.
Segelflyget var representerat. Jag tror segelpiloten helst hade velat flyga termik i det fina vädret,
i stället för att flyga aerobatik…
En Sukhoi flyger sitt program
…men man kan väl säga….
…att det väckte ingen större uppmärksamhet.
Att flyga aerobatik med en segelkärra är avgjort svårare än med en motorkärra av naturliga skäl.
Därför försöker man förstärka den visuella effekten med rök från vingspetsarna.
Denna piloten gjorde en bra insats och tog ut vad han kunde ur planet.
Han visade de höga prestanda en modernt segelplan har i dag.
…och ritade och slog knut på sina rökmönster.
Förstår inte hur denna bilden kom med…
En Tummelisa
Jag antar att det var Michael Carlsson som flög kärran.
Tummelisa även döpt till Ö1.
En replicabyggd Focker VII
..vilka simulerade en luftstrid modell 1. Världskriget.
Prestandan verkade likvärdig mellan Tummelisan, Fockern och SE-5:an.
Nära ögat….eller lurat öga…
Det kommer mera
Kategorier
F 17 – 70 ÅR
Flygvapnets Huvuduppvisning 2014 och
F 17 70-årsjubileum i Kallinge
Här kommer del 2 av min rapportering från flygdagen i Kallinge den 1. Juni.
Som jag skrivit, var det en stor succé med 50000 åskådare och flygdagen
gynnades av ett perfekt väder.
Det var 22-24 grader varmt, lite vind och 4/8 Cu, vilket skänkte skugga
åt publiken.
Denna posten visar äldre jetplan och lite annat.
Det jag minns är det höga ljudet från centrifugalkompressorena på J 28 och J 29.
Ett ljud man hörde på 50- och 60-talet, då vi hade ett stort flygvapen.
Omkring 1965 hade vi ca 650 plan i främsta linjen…..
Vet ni hur många vi har nu ? Ca 60……….och det fattas reservdelar,
så alla kan inte flyga.
Jag bara undrar, var tar alla miljarderna vägen ?
Nåväl, här kommer bilderna och som jag tidigare påpekat, så satt vi ca 300 m
från själva banan, varför jag fick plåta med mitt zoomobjektiv med max zoom.
Det innebär, man kan tappa i skärpa. Jag hade ju min kamera i handen och inte
på något stativ.
J 28 Vampire. Svenska flygvapnets första operativa jetplan
Kallades i folkmun på 50-talet för “Blåslampor”.
Ett relativt stort antal Vampire är fortfarande luftvärdiga,
då många flygvapen hade planet i stort antal.
Kroppen var till stor del klädd med plywood.
En gammal tekniker berättade, att när inte träskruvarna drog,
som höll beklädnaden, satte man in avbrutna tändstickor
i det för stora hålet…
Ett annat öknamn på Vampire var “Tvestjärtar”
Här ser den stora skillnaden mellan propelldrivna plan från denna eran och
de första jetkärrorna….ställets höjd.
Jetplanen hade mycket lägre ställ, då det inte krävdes frigång för en jättelik propeller.
Många av J28 Vampire havererade. Urvalsmetoderna på piloterna var inte bra
och en jetkärra var något annat än en skramlande propellerkärra.
Vidare förekom det mera “busflygning” vid denna tid, vilket krävde sin tribut.
Lite suddig bild men det får passera…
Flygvapnet brukar alltid ha tur med vädret på sina flygdagar.
Dagens väder var inget undantag. Att lägga flygdagen i början av juni är klokt,
för då har inte folk börjat åka till stranden än.
Scottish Aviaton Bulldog. Skolflygplan i Sverige för GFSU
Upphandlades efter mygel från de högsta beslutande.
MFI hade ett bättre plan att erbjuda, MFI 17.
Dessa plan fick modifieras ordentligt, innan de blev godkända, för det de skulle göra i Sverige.
Kostade mycket pengar.
J 34 Hawker Hunter startar
Ett av de bästa planen någonsin att flyga enligt en berömd engelsk provflygare.
Jo A32 Lansen är ganska lik Hawker Hunter…men det blir ju så,
om man utgår från i princip samma motorkoncept och man har
samma kunskap om flygmekanik och aerodynamik.
Se på F86 Sabre, Mig-15 och J 29 Flygande Tunnan. Lika som bär.
Betänk att det som flyger här är 60 år gammalt….
Aerobatiken som framfördes var utomordentligt skickligt flugen.
Här belastar piloten kärran så fuktigheten kondenserar vid spetsvortexarna.
Det fanns en uppvisningsgrupp som hette AcroHunters.
AcroHunters bildades 1962 vid Tullinge Flygflottilj F18 och man flög J34.
Urgång ur looping med 4-5 G
T-28 Trojan startar
T-28 är ett amerikanskt plan för grundläggande utbildning.
Den har aldrig förekommit i Svenska Flygvapnet,
En i två…
Flög ungefär som man kunde förvänta….
…ungefär som en Sk16…
…kanske lite livligare…
2 L-4 Cub
Hette väl egentligen L-Cub och byggdes mellan 1937-1947. Användes som sambandsflygplan av
USA och importerades till Sverige av Albin Ahrenberg i ganska stort antal.
Kallades i Sverige Ahrenbergcubbar.
Som ni ser flygs den från baksits
Det flygs ju kommersiellt från Kallinge också.
Denna bild vill jag visa, för man kan se hur en modern propeller ser ut.
I alla fall om motorn är en turboprop.
Catalinan lättar.
Användes i Sverige som transportplan, SAR och sambandsflygplan.
Planet har mycket lång räckvidd.
…närmare bestämt ca 6000 km.
Kan landa på på land och vatten.
Bulan på sidan av kroppen är for att förbättra observationsmöjligheterna.
Vid landning på vatten fälls vingspetsarna ner, vilka tjänstgör som stödpontoner vid landning. Smart.
Det var mycket fåglar i luften vid uppvisningen. Tur det inte skedde någon kollision.
Lite olika helikoptrar.
Kustbevakningens SAR-helikopter.
det kommer mer
Kategorier
F 17 – 70 ÅR
Vi, som åkte ner till Kallinge, fick uppleva en fin flygdag
tillsammans med ca 50000 andra åskådare i söndags,
då Flygvapnet hade sin huvuduppvisning vid
Blekinge Flygflottilj med anledning av dess 70-års jubileum.
I söndags firade F 17 sitt 70-årsjubileum i samband med Flygvapnets Huvudflygdag.
F 17 är ju en av de få flottiljer, som fortfarande existerar i sinnevärlden i Sverige.
Den överväldigande majoriteten av flygflottiljer är nedlagda, skrotade.
Flygvapen har ju alltid haft god förmåga att anordna fina uppvisningar.
Uppvisningar som präglas av fart, fläkt och kreativitet.
Tillställningen i Kallinge i Blekinge var inget undantag. Från Halmstad åkte vi
strax efter 0700 på morgonen, för erfarenheten har lärt oss som åkte, att
man ska vara ute i mycket god tid för att inte fastna i eviga och sakta krypande bilköer.
Redan då vi anlände klockan 0900, var det köer till parkeringen.
Smarta människor som ägde ett grustag just jämte entrén sålde parkeringsplatser för 100 kr.
För att slippa gå 1 km svängde vi in och parkerade där, vilket var klokt,
eftersom det gav oss möjlighet att komma iväg hemåt snabbt.
Annars var den officiella parkeringen gratis och entrén var gratis.
Det kan man inte pruta på !
Som vanligt när Flygvapnet står som arrangör, uppbackad av olika frivilligorganisationer,
fungerade allt perfekt.
Allt var förberett och välordnat. VI hittade en plats i skuggan av en 20 fots container
för vår stolar och bättre plats kunde vi inte valt. Visserligen låg platsen ca 300 m
från banan, men det är ingen nackdel, då det gäller att kunna se uppvisningen,
snarare tvärtom.
Nackdelen var ju, att jag med min kamera inte kom så nära planen ,
som jag önskat. Men det får jag leva med.
Vad som fanns i programmet, kan du delvis se på mina bilder.
Annars kolla det officiella programmet.
Det som imponerade…? Den schweiziska F-18 Hornet var imponerande i sin
manövrerbarhet. Men i jämförelse med Gripen stod den sig slätt,
vad gäller rörlighet och förmåga att hålla sig inom en liten box för att genom-
föra sin uppvisning.
Annars var det, vad man kunde förvänta vid en uppvisning. Har man varit på många
uppvisningar, vilket vi har, blir man aningen kräsen. Det ska till nåt speciellt
för att vi ska lyfta ögonbrynen….
J-35 Draken och AJ_37 Viggen är ju alltid imponerande att se på.
Att se Draken prestera vad den gör, det är inte dåligt för ett 50-talsplan !
Viggen är imponerande genom sin storlek och sitt ljud !
Jag har delat upp flygdagen i ett antal delposter, som jag kommenterar
under bilderna.
Ungefär 250 bilder kommer jag att redovisa. Betänk att jag var långt
ifrån planen, vilket tvingade mig att använda ett 400 mm Zoomobjektiv
med de nackdelar det medför.
Men som jag bruka säga, huvudsaken känslan finns i bilden…
En av de tillresta…
En PBY-Catalina flygbåt.
Från vänster: Spitfire (BilTema), T-28 Trojan, P-51 Mustang (BilTema) och 3 SAAB Safir.
En T-28 Trojan, som var en Advanced trainer för US Navy
Redan 0930 var det mycket folk som kommit.
Som sagt klockan är 0930-1000.
När drog ett idrottsarrangemang lika mycket folk i Sverige som en flyguppvisning…?
Sk-39 Gripen. Föredras vid uppvisningsflygning då den har
bättre Weight/Power ratio än den vanliga Jas-39.
Det svenska nationalitetsmärket är nu aningen diskretare än förr…
Alla infobadges på utsidan är på engelska…
Gripen anpassad för Nato-lufttankningsrutiner.
Här kan ni grilla korv när man har full EBK eller…?
Kapseln under kroppen innehåller spaningsutrustning.
Man kan förmoda kameror och utrustning för att samla elektronisk information.
En av vårt danska broderfolks F-16 Fighting Falcon. Den börjar bli gammal nu konstruktionen
….flög redan 20 januari 1974 av misstag…
Googla så får ni historien om den ofrivilliga flygturen.
Fortfarande ett plan som klarar av sin uppgift.
Denna versionen tvåsitsig.
Här ser man, vilken vikt man lägger vid pilotens möjlighet att visuellt hålla sig orienterad,
vilket underlättas av huvens konstruktion.
Två svenska helikoptrar. Fabrikat ? Ingen aning med det kan ni googla upp.
Det är tydligen helt slut med kamuflagemålning av stridsflygplan i dag.
Denna nyansen påminner om den som RLM i Nazityskland
fastställde under senare delan av kriget.
RLM = ReichsLuftfahrtMinisterium.
Detta är dyra maskiner…
…denna är säkert inte heller speciellt billig.
Stjärtrotor mekaniken
Hyfsat stort lastutrymme
Vår gamla trogna SAAB 105 eller som den heter i FV, Sk 60. Motorerna är av fabrikatet General Electric J85 17B.
Från början hade man franska Turbomecamotorer, men de höll inte måttet.
En SAAB Safir reggad i Holland.
Här kan ni studera del av vingen på en SAAB 105.
Fundera över vad grejorna har för funktion…
Snyggt formgivet bakom motorns utsläpp.
Draken – Viggen – SAAB 105
Viggens bakre region där det osar hett…
En civilreggad SAAB 105. SE-DXG tillhörande Swedish Air Force Historical Flight.
AT-16 Harvard eller North American Texan.
Flög första gången 1935. Motor Pratt & Whitney R-1340-AN-1, 600 bhp
Har ni besökt detta museet ?
En Viggen nästan i överljudshastighet.
Modellflygplan fanns det oxå. Fast ingen flygning.
En mycket vacker elseglare. Säkerligen mycket dyr också.
Svensk Flygtjänsts Texan Harvard, som användes för måldragning vid luftvärnsskjutning.
Ser ni den välpolerade kärran ?
Viggen är imponerande.
Precis som ryssarnas Tupolov 95.
Världens snabbaste propellerdrivna flygplan. Benämns “Bear” inom Nato.
BilTemas Vickers Supermarine Spitfire Mk.XVI
Spitfire…kanske världens vackraste propellerdrivna jaktplan.
North American P-51D Mustang tillhörande BilTema.
Vacker kärra, men jag tycker Spitfiren är elegantare.
Propellern är stor. Det måste den vara för att kunna omsätta hästkrafterna i hastighet.
Hur mycket Autosol har det gått åt vid poleringen ?
Denna flygplantyp genererar ett typiskt spetsljud i propellern vid högre hastighet.
Det uppstår då propellerns spetsar närmar sig Mach 1.
Hjulstället på Catalinan är utomordentligt kraftig.
Catalinan är döpt efter en ö utanför Californiens kust.
SAAB Safirer taxar in.
En rote J-28 Vampire
Det kommer mer
,
…till F 17 70-årsjubileum och
Flygvapnets Huvudflygdag 2014.
Självklart vill man inte missa detta !
Så håll ut !
Kategorier
DAGENS FLYGFILM(ER)
“Crazy Horst” visar hur man flyger.
Ännu en fin film av denna tyska flygvirtuos.
Kolla hans andra filmer och önska du själv var lika duktig.
Vi tar en till när vi ändå har sidan uppe…
Här är lite underhållning !
Kategorier
YAK-11 MED 250 CC MOKI RADIALMOTOR
En snygg modell….men vänta tills ni hör ljudet….!
Jag såg denna modell i Tyskland. Om jag var imponerad ? Det är bara förnamnet.
Vill du köpa den ? Lägg upp 28000 Euro och den är din.
Byggt helt i aluminium. Flyger så bra som piloten är. Njut av planet:
Kategorier
MAN FÅR TÄNKA TILLBAKA….
.
..på positiva upplevelser, när utevädret är bedrövligt ur modellflygsynpunkt !
Tack och lov att vi passerat vintersolståndet, vilket innebär att dagarna blir längre,
ju mer jordaxeln rätar till sig i förhållande till solen.
Nu har vi respit till Midsommar…sen vänder det igen.
Man förleds, när det är gråväder och idag har yr.no lovat nästan 20 mm regn.
Vi får pigga upp oss med lite bilder från i somras från IGG på Ålleberg.
Hangaren på Ålleberg
En modern elseglare. Kostar väl en 20 K med allt.
En STOR seglare.
Den röda kärran en Ka6E, tror jag det är.
Landning på stripen
…och en start
En norskreggad segelkärra blir vallad av husse.
Bogserkärran nere med linan
8 m spv……
…undrar vad denna kostar……upp mot 70000 spänn med allt.
Bogserkärran en Wilga. Mycket power och STOL-egenskaper. Drar upp allt antingen det vill eller inte.
Segelflyg……det vackraste.
mats
Kategorier
AJ-37 THUNDERBOLT JAS-39 GRIFFIN
….jag skrev på engelska i rubriken,
för att sökmotorerna skulle hitta lättare…
De två sista flygplanen från Växjö som jag vill redovisa är Viggen och Gripen.
Båda är på sitt sätt spektakulära i luften och båda är barn av sin tid.
Jag kommer väl ihåg, när jag såg en Viggen i luften första gången. Det var på F6
och året bör ha varit 1968. Jag tyckte planet var stort och det var det.
När planet svängde på låg höjd med hög lastfaktor tänkte jag, att nu trillar det ner.
Det går inte att flyga på det sättet. Men det gjorde det.
Efter ett par haverier med vingbalksbrott fick Saab ordning på planet och det tjänade flygvapnet i stort i 40 år.
Jag minns, när general Chuck Yaeger var i Sverige och fick åka Viggen i en låghöjdsrunda.
Han var ganska tyst och imponerad, när han kom ner. Han kommenterade, att det är nog
bara svenska och israeliska piloter som flyger så lågt….i alla fall vid denna tiden.
Han ansåg Viggen var en normal representant för ett då modernt stridsflygplan.
Jag rekommendera, r att ni läser Chuck Yaegers memoarer. Det är en pilot 100 %,
som gör och gjorde det han sa. Han flög F-15 tills han var 80 år gammal och var
anställd i USAF med en lön på 1 dollar i månaden. Skulle jag också velat vara,
om jag fått flyga F-15 Eagle !
Ett annat intryck som fastnat i mitt minne, är när en Viggen startar med full EBK stiger
och gör en brant 9 G sväng. När man hör motorns muller, eller ska vi säga brakande
, som studsar mot cumulusmolnen……det är en upplevelse.
Så vitt jag förstår, har vi nu en flygande Viggen som opereras av Swedish Military Historical FLight.
Men jag tror att man håller på med en Sk-37 VIggen också. Det kan man googla på
om man är intresserad.
Sista planet på uppvisningen var en 39-Gripen av sista versionen. Det första intrycket
jag fick av Gripen, när den av någon anledning flög över Halmstad var ljudet.
Ljudet av motorn. Den tyckte jag lät som en gammal Goblinmotor med ett högt visslande läte.
Ungefär som en J-28 som kommit i målbrottet…
Flygmässigt är ju Gripens svängprestanda imponerande. Kan Saab sälja Gripen till
andra länder så säger jag bara “Lycka till” för det skapar arbete hos oss och ger oss
möjligheten att behålla frontkompentens inom landet.
Nåväl, bilder kommer här och som info om bilderna så är de tagna med zoomobjektiv
max 75 mm, vilket gör att bilderna tappar lite i täthet, när jag drar upp de i storlek.
Viggen i aluminiumblanka ytterkläder.
Viggen taxar ut……
….men fick vända på grund av ett litet tekniskt problem.
Men felet fixades och Viggen kunde starta. Här kör han förbi en J-29.
Uttaxning för start till banänden.
Piloten öppnar alla kranarna
Här kommer flera bilder just på starten, eftersom den är imponerande.
Det går nog att grilla en korv vid motorns utlopp…
Det hörs i alla fall när han startar…
Kolla höger skevroder. Det är uppåtriktat. Kolla sen vänster,
det är nästan inte nedåtriktat. Planet ligger ju bankat åt vänster.
Jag vet inte, hur mycket skevroderbromsen påverkar en Viggen,
men det sätt som roderna rör sig, mycket upp och lite ner, är ett sätt att
eliminera skevroderbromsen.
Här ser man att roderna på nosvingen är nerfällda för att öka anfallsvinkeln och lyftkraften.
Ställ på väg in.
På en av de första uppvisningarna på Le Bourget i Paris, var det meningen
att som vid tidigare uppvisningar att Viggen just efter start skulle rolla.
Men det fick den inte göra i Frankrike, antagligen för att fransmännen inte
kunde göra samma sak med sin Dassault Mirage…….så är det.
En bild som kunde varit tagen 1972
Undrar hur planet varit, om man försett det med 2 lämpliga motorer i stället för denna som sitter i ?
Här kommer han i urtagningen efter en gunga.
Sakta förbiflygning med hög alfa. Tycker att roderna på nosvingen borde varit mer nerfällda i detta aerodynamiska läget…?
En roll med full EBK.
Ingång i en looping.
Troligtvis en svettig pilot efter att ha genomfört ett avancerat flygpass med höga belastningar.
Gripen presenterar sig med en förbiflygning inverterad
Stigande sväng med fullt spett i motorn.
Gripen på väg in i en looping
Jag tycker Gripen är vacker i luften…..men det utstrålar också, som jag ser det, hot.
En sväng med +9 G gör att vingbalken fjädrar, vilken man kan se på vingen i svängen.
Förbiflygning med hög anfallsvinkel, vilket alltid imponerar.
När planet flyger med hög alfa, kan man kolla nosvingen,
som håller detta i grunden instabila plan under kontroll.
Hade nosvingen varit fast monterad och CG flyttats en aning,
hade planet varit lika stabilt som konventionella flygplan.
Gripen med kapsel under buken.
Gripen i en sväng med mycket belastning.
Det inducerade motståndet gör att fuktigheten kondenseras vid vingspetsarna,
då den luft som strömmar över spetsen från under- till översida har hög hastighet,
vilket sänker trycket, så fuktigheten blir synbar. Planets rökgeneratorer var alltså inte aktiva.
Här kan du igen ana den ökade V-formen på vingarna i en brant sväng.
Undrar hur det känns att få flyga en Gripen ?
Jag menar, om man skulle flyga på 5000 m höjd med 800 km/tim och man drar på full grundmotor
och och full EBK…hur känns det när man åker hiss uppåt ? Jag förstår, att chauffören här är
glad för sitt yrke. Hur många av åskådarna tror ni tänker tanken: Tänk om man hade haft hans jobb…?
Kategorier
P-51 MUSTANG OCH SUPERMARINE SPITFIRE
För att lugna nostalgisuget kommer här lite bilder
om två ovanstående flygplan.
Från mitt flyguppvisningsarkiv har jag hämtat fram lite bilder på flygplan som
konstruerades för mer än 70 år sen. På flyguppvisningen i Växjö fanns BilTemas båda kärror med.
De flögs vårdat utan överdrifter, vilket måste ske med dessa värdefulla plan.
Att flyga en Mustang lär kosta i total drift ca 20000 kr per flygtimma…
Vill ni veta mer om dessa planen är det ju lätt att googla och få oändligt med fakta.
Det jag kan stå till tjänst med är bilder och här kommer de:
Här kan man se vilken enorm propeller planet har. Mycket hk kräver stor propeller.
Undrar vad som hänt om Mustangen hade haft Spitfirens vingar ?
I de senare versionerna har ju Mustangen en frisiktshuv. Skapade dock problem om man slog runt, då piloten var ganska oskyddad.
Piloten berättade att planet har en väldig stigförmåga.
P-51 Mustang byggdes i 15586 exemplar i USA.
Ser det bra ut, brukar det flyga bra också.
Landning. Brett ställ gör flygplanet hanterbart på dåliga fält vid start och landning.
Spitfiren lättar med tillbakaskjuten huv.
Det vackraste militärplanet med propeller nånsin.
Nu har piloten vevat fram huven.
Den typiska vingkonfigurationen med ellipsformade vingspetsar.
När piloten flyger gungor uppstår det typiska Merlinmullret från motorn.
Upp i en looping
…och en snabb förbiflygning.
Tycker ni bilderna är suddiga ? Jo det det blir så när man står väldigt långt bort och fotograferar.
Det kommer mer från uppvisningen, håll ut.
mats
…som det hette förr i tiden, innan någon bestämde,
att det skulle kallas jetflygplan..
Här är nästa block med bilder på plan i luften. Som förut fotograferat vid uppvisningen i Växjö.
I brist på andra modellflygbilder så blir det bilder på stora plåtmaskiner..
Väderläget just nu inspirerar inte till modellflyg. Visst hopp kan vi här vid västkusten ha för
torsdag/fredag, då man i alla fall lovat 2-3 m/sek i vind. Bara det inte regnar….
Men tillbaka till sommaren, för här kommer många bilder !
Vill ni veta mera om flygplanen så Googla. Svensk Flyghistorisk Förening har mycket
fakta och likaså Swedish Air Force Historical Flight.
.
Rotate ! Här startar en J 29 med Burner fully lit, som det heter, där motorn konstruerades.
Stället på väg in. Kolla vingarna med sitt “hack”. Vingarna blev modifierade på de senare versionerna.
Klaffen fortfarande ute…när man landade med klaff kunde rollstörningar uppstå och en antal haverier med dödlig utgång inträffade innan man lärde sig hantera problemet.
Man ser det är mest motor…..
Lampan är tänd där bak. Efterbrännkammaren konstruerades i Sverige och gav ett välkommet kraft- och fartökningstillskott.
I luften blir J 29 mycket gracilare.
J 29 har stora likheter med Mig-15 och F-86 Sabre. De byggde ju på samma ide och tyska forskning.
Belastar man planet kondenserar luften på grund av det lägre trycket och ritar streck i skyn
Här landar “Tunnan” och gör en ADB (AeroDynamiskBromsning) med hög nos.
Jag tror många piloter avundas denna pilot som har förmånen att flyga en J 29 !
Lansen startar
Eftersom planet är märkt med F1, bör det ju vara en Lansen Sport, det vill säga J32 Lansen av någon version eller…
Full fart i kaminen..
Dykbromsar ute.
J 35 J Draken ursprungligen tilldelad F 10 i Ängelholm
Lättning och utflygning.
Jag minns när jag i slutet på 50-talet såg en draken för första gången. Omtumlande !
Vackert i luften
Draken hade tre akilleshälar:
Vid överljudsflygning på hög höjd skuggade stötvågorna roderna så man inte kunde belasta mer än ca 3 g.
Svängde man brant, alltså med hög belastning på låg höjd, kunde det inträffa att hydraulsystemet inte orkade manövrera roderna.
Man kunde få planet i Superstall vilket var ett stabilt överstegrat läge. En dubbeldelta hade egenskapen att tryckcentrum flyttade på sig längre sträckor, vilket inducerade superstallen.
Denna är en vy som jag tycker Draken gör sig bra på !
Dubbeldelta… javisst !
Inverterat med fullt ös
Sväng med hög lastfaktor
Här går det några liter bränsle…..
Piloten har med sig reservdunkar med soppa……två stycken under kroppen.
Jag såg en bild på en 35:a där piloten inte fällt ut stället eller fått felfunktion på det och han landade sitt plan på tankarna utan större skador
Här drar piloten några extra g, vilket du kan se på kondensationen av luftens fuktighet på ovansidan av vingarna. Vid belastningen ökar strömningen och då sjunker trycket varvid det blir vattenånga.
Heter för den som vill veta Bernouillis Lag.
Jag hade stavat hans namn fel, men fördelen med internet är, att vi har språkkunniga människor, som med argusögon övervakar min språkliga behandling…
Här syns oxå kondenseringen.
Här ser ni var på vingen vi har lägst tryck.
Mycket bilder på J35, men jag gillar planet !
Landning med hög nos för att få ner farten under utrullningen..
Som sagt, mer kommer !
mats
Kategorier
ÄNNU MERA FLYGPLAN
…fast nu blir det flygande sådana.
Här kommer första delen av bilderna på själva flyguppvisningen. Jag har delat upp det i block
som innehåller en typ av plan åt gången.
Så här kommer första bunten.
Som jag skrivit förut, har jag tagit bilderna med lös kamera utrustad med ett 375 mm zoomobjektiv.
Det kan betyda att skärpan inte är 100%, men det får duga.
Här kommer kärran i en dykning med smattrande propellerspetsar,
som är nära mach 1. För oss som är äldre och som växt upp med en flygflottilj
där Sk16 fanns, är detta propellerljud välbekant.
Många svenska värnpliktiga som gjorde lumpen på en flygflottilj
har fått sin muckflygning i en Sk16.
Kanske en omtumlande upplevelse beroende på pilotens humör just den dagen.
En tunnelroll, som skiljer sig från en vanlig roll genom att man flyger hela tiden med positiva G.
Rejäla hjul och ställ. Det kan behövas på en trainer…innan eleven fått till landningarna ordentligt.
Rejäl motor hade kärran.
En Pratt & Whitney R-1340-AN-1 på ca 600 hk, 9 -cylindrig stjärnmotor
byggd i 35000 exemplar för olika plan..Maxhastighet nästan 300 km/tim
och max höjd 7500 m
Detta var den standardfärg, man hade på undersidan,
när planet flögs under slutet av sin tjänstgöring.
Ungefär samma färg som tyskarna hade på sina kärror
under kriget på undersidan.
Sporrhjulet var inte indragbart som synes.
Här taxar kärran in efter väl förrättat värv antar jag…
Focke – Wulftrainern taxar ut.
Jag tyckte planet såg lite “slött” ut i luften. Planet borde haft en 6 cylindrig motor på 250-275 hk
så hade det kommit mer till sin rätt med tanke på sin konfiguration.
…men det ser prydligt ut i alla fall.
Om man bortser från stabben så tycker jag att Focke Wulfen liknar denna ErCoupe.
ErCoupe var ett märkligt plan då skev- och sidoroder var hopkopplade,
vilket skulle göra det lättfluget. Ungefär som att köra bil.
Läs om det här:
http://en.wikipedia.org/wiki/ERCO_Ercoupe
….och ryka det kan det.
Rollning förbi
De obligatoriska segelkärrorna var ju med…
…och genomförde en lite aerobatisk uppvisning…
…som jag tyckte höll bra klass.
Här starta den rödhåriga ryskan med sin Sukhoi.
“Titta jag kan flyga upp och ner”…
…å jag kan göra en stigande roll oxå..
Hon kör så det ryker…
Flygplanet registrerat i Lettland där det ägs av en lett.
Kniveggsflygning. Med en överstark motor behöver man inte hålla upp nosen speciellt mycket med sidorodret. Som synes.
Sen blev det av misstag med avståndsinställningen en bild på en nordisk kvinna i stället för ett taxande plan.
Kategorier
TÄNKA TILLBAKA PÅ SOMMAREN….
…är nåt jag gör när, jag försöker återuppleva,
vad som gjorde stora intryck…
…som flyguppvisningar.
Med denna bild vill jag visa propelleromställningen på en Saab Safir, SK 50.
Safiren har en constant-speed propeller och här kan ni läsa, hur det fungerar.
Info från Wikipedia:
Constant speed propeller är en omställbar flygplanspropeller försedd med en varvtalsregulator
, även kallad propellerregulator.
Principen med en omställbar propeller kan jämföras med växellådan i en bil. Vid låg fart har propellerbladen
en liten vinkel för att kunna hålla ett högt varvtal och ge full effekt på motorn.
Detta motsvarar ettans växel i en bil som kör i låg fart upp för en backe. Vid flygning rakt fram med
normala marschvärden har propellerbladen en större vinkel för att ge bästa effekt från motorn.
Detta motsvarar en högre växel i bilen.
Om ett flygplan ändrar fart i stigning eller plané kommer belastningen på propeller att ändras och
därmed varvtalet och effekten på motorn. För att förenkla arbetssituationen för piloten och även
göra flygningen mer ekonomisk är flygplan med omställbar propeller ofta, men inte alltid, försedd
med en regulator som anpassar bladvinkeln efter motorns belastning så att varvtalet och därmed
effektuttaget hålls konstant.
Det av propellerregulatorn reglerade varvtalet kan ökas eller minskas med propellerspaken som
oftast sitter bredvid gasreglaget i cockpit. Om propellerspaken i ett enmotorigt flygplan ställs i
ändläge för lågt varv kopplas automatiken helt ur. Vid motsvarande manöver i ett flermotorigt
flygplan flöjlas propellern för att ge minsta möjliga luftmotstånd efter ett motorbortfall
.De verkande krafterna för att ändra bladvinkeln i omställningsmekanismen kan variera lite.
En vanlig kombination är att liten bladvinkel ställs in med hydraultryck från motorns olja,
medan stor bladvinkel erhålls med centrifugalkraft från motvikter som sitter på propellerbladen
intill propellernavet. Detta syns på bilden av Safirens propeller.
En De Havilland Tiger Moth är ju alltid värd att se. De börjar bli gamla nu.
Bilden visar två kontraster vad gäller propeller och motor kan man väl säga…
En Christen Eagle aerobatkärra, som nu har ganska många år på nacken
sen den byggdes första gången på slutet av 70-talet.
200- 300 hk motor och toppfart ca 300 km/tim.
Max tillåten belastning +6 g, -4 g i grundutförande.
Det gäller ju att stabbe och fena sitter ordentligt om man flyger med omväxlande positiv och negativ belastning.
Piloten äntrar sin Focke Wulf FWP-149D. En trainer som flög bra,
men i mitt tycke underpowered.
Den nya generationens flygmotorer, Rotax. En motor som i sina olika
utförande är dominerande på småflygmarknaden.
Tomas från HAB i Ljungby var där med sin turbinmodell.
P-51 Mustang, ägd av BilTema
Läs här:
http://biltema-airshow.se/index.php/sv/flygplanen
Supermarine Spitfire Mk. XVI
Läs här om det:
http://biltema-airshow.se/index.php/sv/flygplanen
En Sk16 Texan T-6.
Ett flygplan som dånar mycket, beroende på propellerns spetshastighet ligger när mach 1.
Även känt bland duktiga piloter, för att var ett plan, som man inte skojade med.
Läs här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/North_American_T-6_Texan
Jag blir nostalgisk och faller in i en drömtanke , tänk om det var sådana här plan vi hade på våra flottiljer i dag…?
En av mina favoriter. J-35 Draken. Här med två tankar för bränsle under buken.
Jag tycker detta plan ser ut som en satt boxare beredd att ta sig an vilken angripare som helst.
Främre delen med passiv IR-sökare undertill. Jag tycker färgen är för blank på planet…
Jag tror versionen av planet är en J-35F2 Jag tycker…att sikten bakåt måste ha varit ett problem eller …?
Piloterna kanske köpte en cykelbackspegel och satte med en sugkopp på utsidan…
Det är svårt att tänka sig att detta är en produkt av 50-talet.
Den “lilla” fenan framför den vanliga fenan är en VHF-antenn.
Mitt livs bästa uppvisning, där piloten inte iakttog gällande höjd- och avståndsminima,
det var med en J-35 Draken på F14 Halmstad tidigt 80-tal.
Den uppvisningen var svettig. Jag tror flygsäkoff på F10 hade ett
samtal med piloten sedan.
När man ser planet från sidan slår det mig att fenan sitter långt fram….
men konstruktören hade sina skäl varför den sitter där den är.
Det vackraste planet nånsin enligt mitt sätt att se det. Reginald Mitchells Supermarine Spitfire…
Om Spitfire är det vackraste planet så var denna Focker 50 det absolut fulaste. Kolla nosen……..eller fena och stabbe….
Varför måste funktionellt vara fult ?
Del av den Sukhoi Su-26M som Svetlana Kapanina flög. Hade hon flugit lika bra,
som hennes hår var långt, hade det varit perfekt
Men denna gången flög hon hellre än bra.
P-51 Mustangs framdel med sin stora propeller. På grund av flygplansmotorernas styrka var
man tvungen att använda stora och mångbladiga propellrar för att kunna omsätta hk till dragkraft.
Dessa Hamilton Standard blad är frästa ur ett block av duraluminium. Vilket är en metall,
som skapades 1903 av en tysk och som innehöll förutom aluminium även magnesium,
angan och koppar. Dessa beståndsdelar gav metallen egenskape, som stärkte hållfastheten
och denna egenskap uppstod vid lagring av materialet i rumstemperatur under en längre tid.
Begreppet Duraluminium kommer väl av orden Dur = Durable = Uthållig och Aluminium.
Mustangen taxar ut i den dallrande sommarluften
Bilderna tagna med en Sonykamera och ett 375 mm zoomobjektiv.
Bilderna brister i teknik, men de visar det jag vill, vilket gör mig nöjd !