…och meteorologerna de bara lovar och lovar…

 

 

För inte blev det,  som man förutsagt. Det var utlovat Nord 5 – 11 m. Men då jag kom ner till hanget eller rättare sagt, när jag släpat upp mig själv och min Ava och Arrow med  tillbehör upp på hanget,  var det nordost 1-2 m/sek.

Inte mycket att göra åt,  då man står där i naturen kl 0900 på morgonen. Det blev till att hysta ut Avan på det stora hanget och ägna dagen åt flygfoto och finflygning…

Som vanligt vid denna vinden fick jag flyga längre bort mot Kattvik för att få bra lyft. Att stiga med en Ava i svagt lyft är ju en baggis, så det var ingen konst att hålla sig uppe. Min förhoppning var,  att vinden skulle vrida och öka.

När klockan var lite efter två,  packade jag ihop. Då var jag nöjd. Visserligen blev det inte flygning på det sättet jag önskat, men fina flyg- och naturupplevelser blev det. Det blev närkontakt av andra graden med kvigorna,  som går och betar där i alla fall.

Jag fick massor av bilder, men det är ju så, att flyger man ensam,  är det svårt att plåta sin egen modell. Jag hade tagit med fel kamera, vilket jag såg,  när jag kom hem, då bilderna jag försökt ta, då jag flög var oskarpa. Men det får jag leva med.

Här kommer en drös bilder tagna med min GoPro 3 Black Edition i modellen och med en Panasonic Lumix mot naturobjekt.

Det var ganska dåligt ljus när jag plåtade och det påverkar ju kvaliteten på resultatet.

När jag körde vägen längs havet vid Kattvik, såg jag det yttersta på Hallandskusten sväva över horisonten.

 

Väl uppe på hanget tog jag min Lumix och klämde en bild med normaloptik mot Falkenberg.

Kollar ni noga kan ni skymta silon i morgonskimret. Det är 40 km dit.

Alltid intresserade, kvigorna.

Om jag kraschat i vildnyponen ? Nä, jag satte modellen där för inte kvigorna skulle äta upp den.

Om man går ner på den utskjutande udden och spanar mot bergväggen, kan du få se nåt sällsynt…

Det var här Ingemar Bergman spelade in “Det sjunde inseglet” och där Max von Sydow satt och

spelade schack med Döden.

Ännu är inte fägringens tid förbi.

Kan ni se vad det är ? Just precis, det är blommande ljung. Har ni sett hur bladen ser ut egentligen ?

Mellan trädens höstfärger kan ni se Kullaberg sticka ut sin näsa i Kattegatt.

Jaha kära Arrow, här ligger du och kan inte annat. För det var för lite vind. Men på onsdag kanske…

Tylön skymtar i diset.

Ibland skapas nästan överväldigande dramatik i skyn av molnen eller…

E

På väg mot Halmstad

 

Det är inte lättlandat bland tuvor och buskar……

 

Landning avklarad.

En liten avslutningsbild. Gräsytan där vi landar, var för 25 år sen nästan helt buskfri. Det har blivit

förbuskat av enebuskar och vresros. De som förvaltar marken har inte haft lämpliga betesdjur, varför det

har växt igen med förlust av viktiga biotoper. Den övervakande myndigheten är länsstyrelsen i Kristianstad,

men där säger man,  man har inte resurser. Att inte göra vad,  frågar jag mig ?

 

 

 

…..kan ha en sådan förmåga

      att hitta borttappat eller bortfluget….

För en vecka sen ungefär fick jag stopp i mitt sidoroder, när jag flög vid Tjärby. Avan gick in i en ganska brant sväng över en åker med Lucern, som var mogen att tröska.

För att få ner farten drog jag full broms och full höjd, så modellen singlade ner under kontrollerade former i åkern.

Som jag beskrivit tidigare, var det mycket besvärligt att gå i lucernen och det visade sig, när jag hämtat modellen, att jag tappat huven.

Häromdan när jag flög där, gick jag ut på den före detta lucernåkern, då den var nyskördad, för att leta efter huven. Chansen fanns ju, att jag kunde hitta den.

En halvtimma rände jag runt utan resultat.

I dag flög jag och Pär på plats och jag sa, att du som är bra på att hitta sånt som försvinner när vi flyger, ska vi gå ut och se, om vi kan hitta min huv?

Pär följde med och med rak kurs ut på fältet och efter 1 minut hade han hittat huven……..Ofattbart att han gick rätt på den och jag som sprungit runt i en halvtimma på samma plats utan att se den. Jag kan inte annat än buga mig.

Jo, det var så sant, vi flög också nåra timmar i det utomordentligt fina hang- och termikvädret.

Så här får ni stå ut med bilder:

    Pär stöttar en av stenarna på gravfältet…….eller tvärtom…..

     Pärs rc-ifierade friflygmodell

Mycket ormvråkar i luften

Hangflygning på låg höjd under tidvis turbulenta förhållanden kräver sin man !

    60 år sen modellen konstruerades.

Kolla sidorodret på modellen !

Vacker modell

      Varför det är roligt att flyga på detta hanget ? Man har modellen nära sig hela tiden !

Det gäller att hålla undan för tallarna…både jag och Pär har erfarehet av

                                                                landningar i toppen på tallarna.

     …just cruising on…

  Som sagt, mycket ormvråk. Kan hända de är på gång för flytten söderut.

                                                                  Men jag tycker den 7. augusti är för tidigt. 

Pär marscherar med taktfast steg ut i åkern där jag tappat huven.

Att ta det långa benet före det korta….

                  …för att hitta min Ava-huv !

    Denna lilla örten hittade Pär också. Blomman ca 8 mm stor.

          Den gamble hangflygaren görande det han helst vill.

                HyperAvan. Alltid lika välflygande och estetiskt tilltalande.

Man gör så gott man kan i alla fall.

Pär rattar min Ava.

45 års rc-erfarenhet, 65 års modellflyg- och byggerfarenhet.

Huven Pär hittade.

 

 

mats

 

…..hur man utforskar och besegrar undervegetation

 vid letandet efter en modell.

 

 

Jag och Pär var som vanligt flygsugna på hang och vinden låg på NV ca 5-7 m/sek, varför en tripp till Hovs Hallar ansågs nödvändig.

Pärs Lunak var jag sugen på att se i luften under stabila förhållanden och själv ville jag dra lite repor med min Arrow.

Vinden visade sig vid Segeltorpshanget ligga snett ca 15 grader från V.  Men det stoppar ju inte hängivna modellflygare , så Pär monterade och kastade ut. Hans flygning filmade jag och filmen kommer upp i morgon.

Flygningen gick bra, men synpunkter får man ha och det hade jag. Modellen hade behövt 30 gram bly till i nosen och eftersom Lunak är ett fullt aerobatiskt plan, tror jag modellen hade tjänat på att ha en tunnare profil. Det ger mera flyt i flygningen genom att farten ökar. Exempelvis en MH 30 eller en RG 14. Vi får se vad Pär fixar till. Dessutom skulle jag vilja haft möjlighet att kunna applicera negativ klaff för att förändra polarkurvan.

Problemet vid flygning på Segeltorp är landningen. Pär landade sin modell där vi slagit fast det var bäst att landa och hans landning blev perfekt.

Min landning blev av något annat slag, vilket redovisas på bilderna.

Min Arrow, den gamla trotjänaren, kastades ut av Pär och vi märkte att vinden vridit ännu mer, vilket gjorde att man fick flyga med fantasi och förutseende,  så inget otrevligt inträffade……

Det var emellertid,  precis vad som hände mig. Efter en sväng till höger hamnade jag i ett vill jag säga  “svart hål” där inget lyft fanns. Eftersom jag låg i en sväng och modellen belastades, vilket kräver mer lyftkraft och som sänker farten, för ökad lyftkraft kostar hastighet, klippte min Arrow blixtsnabbt och gick i en spin med djup nos.

Inget att göra nåt åt, mer än att hoppas på försynen.

Vi slog fast var modellen slagit ner ungefär och gick runt kullen för att komma ner på stranden.

Här spanade vi upp i växtligheten och hoppades få syn på modellen. Men inget syntes. Vi gick upp på några stenar vid högra kanten och jag trodde jag hörde servona…….Pär stod och spanade och påstod han såg modellen och jag vet,  han är en fena på att hitta modeller i naturen.

Så det var för mig att ge mig ut i slyet, riset och taggiga buskar utrustad med shorts och sandaler…….

Pär dirigerade mig och det var fysiskt väldigt ansträngande att ta sig fram i den mycket täta och rivande vegetationen.

Efter mycket svett och tyst svärande hittade jag min modell. Den stod rakt upp och ner i en buske helt oskadd.

Jag hade trott jag hört sevona…..men det hade jag inte, för när modellen passerade ner genom grenverket,  stängde grenarna av strömbrytaren. Så det första jag gjorde då jag kom hem var att vända strömbrytaren. Jag ska också montera en piezotuta,  vilket gör det lättare att hitta bortfluget.

Efter en jobbig utklättring från denna djungel av taggiga buskar, så kom jag,  som det står i böckerna upp på kanten igen,  “med uppbjudande av mina sista krafter”……

Det var jobbigt. beroende på mina hjärtproblem. Men det vill jag säga , att aldrig skulle jag sumpa en modell i buskarna, hur dålig jag än är !

Det gäller bara att ha viljan !

Här kommer stillbilder på våra äventyr med förklaringar och kommentarer. Närmsta dagarna kommer också film.

Där vi flög.

           Pärs patenterade vingfastsättning. Krokar och en pianotrådsloop fäst i en skruv.

Här spänner Pär skruven som fixera loopen.

Allt klart, luckan stängs.

     Undrar om vinden är ok, tänker Pär….

      Lunaken över horisonten.

I bakgrunden  Hallands Väderö.

 En modellflygare

     Ett flygplan byggt i lösvirke är vackert.

Modell eller fullskala ?

Hanget Segeltorp, Pär Lundqvist och hans Lunak.

                                                                 Ska man flyga här, måste man vara 100 % fokuserad.

      En av de kritiska åskådarna passerar

  Pär landar sin modell långt bort från sig.

  …men det gick ju bra.

                Allt är helt. Känns alltid bra att landningen gått ok, när man betänker terrängen och modellen.

     Ser ni min modell på denna bild som jag dragit upp ? Jag förstår inte hur Pär kunde se den…

        ……när detta var vad som syntes…..

                                                                    Här har jag krånglat in mig och fått händerna på min modell. Ja ni ser hur högt slyet var.

          Här sitter jag på en sten och hämtar andan. Jag var helt slut här.

      Sista kanten sen är jag uppe…

    Om man strövar bland nyponbuskar och annat djävulskap…

Här är en filmsnutt när Pär flyger:

 

 

 

Nord till nordväst är utlovat…

 

 

för Hovs Hallar för flera dagar denna veckan och i dag måndag fick vi NNV på Hovs Hallar.
Styrkan var enligt SMHI, vilka jag inte litar på, 9-11 M7sek.

Mycket riktigt blåste det bara 5 m/sek, när jag stod på kanten. Jag medför alltid en Silva vindmätare,
så jag kan hålla koll på styrkan.

Segelstorphanget till vänster, eller söder om Hovs Hallar var ockuperat av ett 25-tal kvigor, som skrämde
livet ur ett par skolklasser. Kvigorna är otroligt nyfikna och naturligtvis ofarliga.
Alla är avhornade och vana vid människor.

Nåväl, ihop med kärran, applicera kameran och iväg. Lyftet var relativt bra och jag flög obelastat.
Hanget var termiskt, vilket störde lyftet bitvis. Fast å andra sidan kunde jag utnyttja termiken att vinna höjd.

Jag flög inte för det skulle gå fort, utan bara för att det är roligt. Ingen press, utan man bara glider på
med ganska bra speed och med ett lättkontrollerat plan.

Efter en timma i luften kändes det lagom att landa, vilket är den svåra delen här.
Det är ju så att naturen ändrar sig snabbt  och inget ser ut som förr.
Med förr menar jag, då jag började flyga på HH 1973 ! Nu växer det mycket mer buskar av olika slag,
som försvårar en landning. Har du en snabb modell, är det marigt att komma ner, där man vill.
En snabb modell ökar hastigheten fort, om man trycker lite för att bli av med höjd.
Vidare kan man inte flyga en högpresterande modell sakta, så man riskerar en vikning.
En vikning med tillhörande landning på vingspetsen och hjulning, betyder i regel ett svårt haveri med mycket skador.

 

        De sällskapliga kvigorna på hangkanten.

 

 

 

Vädret är inte alltid med hangflygaren !

 

   Rolf startar sin fina hangmodell. Eftersom modellen är högpresterande kostar den ett antal tusenlappar...

Som väl alla vet……är vädret i Sverige omväxlande.
När vi åker till Ystad för att flyga hang, är det med
en förhoppning,  att vinden ska ligga på SydVäst,
då det är den bästa vinden,  för att hangen runt
Kåseberga-Hammar ska funka.

Väderutsikten från yr.no såg bra ut då vi åkte:
Torsdag, fredag och söndag kunde vi räkna med SV vind.

Tyvärr blev det inte så. Torsdagen startade jag min
modell kl 0900 och då var jag vid Löderup,
som ju ligger söder om Kåseberga.

Vinden var sned mot syd. Lyftet just
så jag kunde flyga min Blue Phoenix.

Men vid 1100-tiden kom sjöbrisen,  
vilken låg rakt in mot kanten. Således iväg mot  Hammar.
Nu är det ju så om Lagen Om Allts Djävlighet,
att militären hade proklamerat skjutningar på
Kabusa Skjutfält hela veckan. Röda flaggor hissade,
varför naturligtvis tillgången till Hammar inte fanns.

Nu är det inget större problem, för vi kan flyga vid
det som kallas Jordgubbsodlingen.
Här är hanget inte bara lika högt,
utan man kan även flyga DS där.

Enda nackdelen är att man måste promenera
med modeller och annat 5-600 meter och klättra
70 meter uppåt. Gör ju inget,  då vi som
är modellflygare inte är lata.

Framkommen till hangkanten mötes jag av
frisk vind, 10-14 m/sek SV,
vilket borgade för knallyft !

Således förberedde jag min trogna Arrow 1 (4) för flygning.
Min Arrow 1 väger 950 gram, spv är 150 cm

Tursamt nog,  hade jag med min skärmflygaroverall,
 vilket behövdes,  då vinden var minst sagt kall.
Alltså start  med köldstyva fingrar,
påslag av sändare och mottagare samt koll av funktion.

På detta hanget är kantrotorn mycket markerad och
stark vid hård vind, varför man måste vara försiktig
och ha planlagt starten. Iväg kom jag och efter ett
par vändor hade jag trimmat modellen,  som jag ville ha den.

Omedelbart förstod jag,  att modellen skulle lastats med
300 gram bly. Men blyet låg i bilen,  så jag fick flyga med,
 vad som fanns.

Jag kunde flyga löpor,  som var ca 350 m långa.
Eftersom kantrotorn var  stark, gällde det ju
att ligga i kantrotorns uppvind,
som ju ger extra skjuts åt modellen.

Om det gick undan ? Det kan ni skriva upp.
Tror aldrig jag flugit så fort förr med en obelastat modell,
 som väger 950 gram !

Då jag är mycket intresserad av DS, plockade jag höjd,
gick in över kanten och ner i lä. När jag tog upp och
mötte den laminära kustvinden hörde man en “smäll”
och planet ökade sin hastighet kraftigt.

Efter 3 varv hade jag fått upp farten och jag kunde
malla in mig för att flyga den bästa parabeln.
Positiva vändpunkten ska ligga i bakkanten av toppen
och negativa vändpunkten ca 20 m under toppen och 40 m bakom.

Jag flög DS en god stund och det gick vanvettigt fort
tyckte jag. Min modell är ju 10 år gammal och
jag tog det försiktigt.

Efter 50 minuter i luften skulle jag landa och kolla modellen
och lugna nerverna. Inte helt lätt att komma ner.
Eftersom jag försökte landa där hanget är smalt,
hade jag inte mycket spelrum för att sätta ner modellen.
Men genom att använda kråkbromsen, styra med sidoroder
kom jag ner hel med visst besvär.

Jag tänkte, det ska bli roligt att lägga upp en film
av flygningen,  eftersom kameran satt i nosen……
Stefan Blomgren från Karlshamn ringde och jag sa, att han skulle få se flygningen på min blogg.

Synd att jag inte satte på kameran ordentligt bara…….
.fingrarna var tydligen alltför styva….

Vinden hade nu  minskat till 5-8 m/sek , så jag slängde
ut med en garanterat startad videokamera 
för att försöka få DS-video.

Det visade sig att kombinationen mindre vind och
ett vindskifte mot V nästan helt förstörde möjligheterna för DS.
Det blev en kort snutt,  som jag ska lägga upp ihop med de andra filmerna.

Men det kommer fler tillfällen med bra vind.
Då kommer jag att se till,  att min modell är minst 400 gram tyngre,
eftersom det gäller att kunna behålla momentet under flygning i DS.
Man får inte tappa farten, då kan det hända otrevligheter,
 om man inte orkar ut på hangkanten igen.

Min kamera kommer att vara i videoläge och inspelningsläge !

På torsdag eftermiddag dök de andra medlemmarna upp
efter resan från Västergötland , som gått via Skåne-Hobby.

Nog fick de glada gossarna från Skaraborg bra lyft !

Vi bodde på olika ställen. Jag bodde hos Henry
på Österlens  Gästhärbärge i  Glemmingebro och
övriga i stugbyn i Sandskogen i Ystad.

På fredagen var det västlig vind, varför en del av oss
åkte till Löderup och körde elseglare och en del åkte till Kåseberga,
Ales Stenar och flög hang på sned vind.

Vi hangflygare har ju alltid backkupsysselsättningar
när vi är i Ystad, så overksamma är vi inte.
Senare på dagen åkte vi bort till  Jordgubbsodlingen och flög.

Eftersom jag hade annat för mig lördag och söndag,
åkte jag hem fredagkvällen. Rapport över lördagens
och söndagens aktiviteter kommer.

Eftersom vi som flyger hang är vindberoende,
 kommer vi nog i Ållebergsklubben att nästa år
  inte spika datum. Vi kommer att ange ett intervall,
 då vi kan åka.

Ser vinden ut att bli bra och är det fritt från skjutningar,
gör vi en spontanresa ner. Vid den tid det är aktuellt,
alltså i april-maj är det ganska lätt att ordna billigt boende.

Men hur som helst, här kommer lite bilder och jag ska
redigera mina onboardvideos,
 så ni kan åka med mig på hanget !

Sebastian startar sin elseglare vid Löderup.

   Elseglare på väg upp för att kunna flyga på “baksidan” av hanget vid Löderup.

                                                                         Tänk vad elkärror gör livet lättare för en modellflygare.

En av Ållebergklubbens juniorer startar sin Blue Phoenix.

Aktivitet

Blue Phoenix på finalen.

                         Iväg !

 

Pierre Rosén, ägare av Sky Adventures, som säljer kunskap och allt man behöver för skärmflygning.

En del av Sky Adventures butik i Kåseberga. Vi var flera som handlade fina solglasögon där till bra pris.

Sky Adventures hemsida: http://www.skyadventures.se/

Några Ållebergare som lyckats bestiga kullarna vid jordgubbsodlingen…

      Conny med sin Vintagebergfalke

                                                                  Conny ordnar en Vintageträff i maj i  Falköping. Kolla hans hemsida:

                                                                   http://www.scalevintageglider.n.nu/traffar

 

Några hangflygare sysslar med Modelwaiting……alltså väntar på att vinden ska vrida upp.

 

 

                                                                  Min första Arrow av 4. Inköpt för 10 år sen och still flying strong !

 

                                                                     Så pigg som bara en pensionär från Skaraborg kan vara !

 

                                                                 Conny har startat

 

                                                                  Modellhangflyg  –  En skönhetsupplevelse.

 

                                                                    De djärvaste som kom först spjärnar emot 14 m/sekund sydvästlig vind.

 

                                                                    En modellflygare begrundar förutsättningarna för sin flygning.

 

                                                                   Roffe kommer ned några av sina otaliga modeller. Hur hinner han  med allt ?

                                                                         Montering för Rolf

                                                                   Härligaste tidpunkten det är när man startar på ett fint hang med en fin modell.

                                                                   Vad som finns hos piloten nu ?  Förväntan !

                                                                Nä, han störtar inte. Han dyker bara upp lite fart.

                                                                 Här går det undan. Hangflygningen i hård vind när man befinner sig i kantrotorn, det sållar agnarna från vetet.

                                                                 Tro mig.

                                                                Här flyger inte modellen i kantrotorn utan under.

                                                                     Rakt fram bortanför horisonten – Polen.

                                                                 Ari får hjälp med sin kärra

                                                                Conny startar med en elegant gest Aris  kärra.

                                                              Aris lätta modell åker ut i frisk vind.

Knut startar för att testa om det går att åka på baksidan av hanget.

Kullen i bakgrunden flög vi sedan på, då vinden låg rakt på där.

En Ållebergare över det Österlenska landskapet.

         Tre utspridda Ållebergare vid Löderup

 

Lite bilder av miljön där vi flyger.

 

Traditionsenligt avhåller Ålleberg Modellflygklubb sin träff i Ystad, för att kunna flyga på fina hang.

Innan jag redovisar flygeriet, tänkte jag försöka beskriva med egna bilder, hur det ser ut, där vi är.

Jag återkommer med mycket intressanta bilder och filmer. Ni kommer att få er en riktig åktur i en av mina hangmodeller……..jag lovar !

                                                                Utsikt mot Kåseberga från Löderup. Hamnen till vänster.

                                                                Ett av de, som man tycker, oändliga hangen. Är egentligen rester av rullstensåsar som bildades

                                                                vid avsmältningen av inlandsinsen.

                                                               Del av det Österlenska kustlandskapet.

                                                                 I lä av kanten odlar man intensivt. Ser ut som man strukit ut åkrarna med

                                                                  en spackelspade, när det är nysått och ringvältat.

                                                                    Österlens landskapsfågel…gladan. En stor, färgrik och allmänt förekommande fågel.

                                                                 Detta är inte sälar som står på huvudet, utan det är tyska fiskare, som utnyttjar Sveriges

                                                                 möjligheter att fiska gratis och bära hem kanske 25 öringar per man efter 3 dagars fiske.

                                                                 Tyskarna kommer i flockar med sin frysboxförsedda husbilar.

                                                                 Synd att vi som svenskar och EU-medborgare inte får fiska i tyska vatten på samma sätt…..

                                                                Mjuka rörelser……

                                                                   Ser ni avsatserna/stigarna på sluttningen ? Det är fåren som trampat upp dessa

                                                                   under sin betning.

                                                                   …och här har vi en snart utslagen….?? Rätt svar ger en glass till sommaren !

                                                              Det fanns tusentals storspovar och här på bilden tofsvipor i luften ystra i

                                                              det fina vårvädret.

                                                               Knoppar för trädens blad börjar bli tunga nu. De samlar väl kraft för att kunna slå ut.

                                                                 På läsidan av hangen växer ett sparsamt bestånd av buskar och träd. Marken hålls

                                                                  öppen av betande får . Så kommer det upp nåt spirande träd, försvinner det i regel

                                                                  ner i  en fårmage.

                                                               

                                                              En ganska rofylld horisont, gränsande till det ständigt föränderliga Östersjön.

                                                              I det blåsiga landskapet får buskar och träd afrofrisyr.

                                                                 Backsippa, en fridslyst växt, som har etablerat sig vid Hammar sen ett par år.

                                                                 Vill ni se oändligt med backsippor, åk till Stens Huvud Nationalpark.

                                                                     Fler fårgångar vid Löderup. Dessa kanter hjälper till att skydda mot erosionen.

                                                              Vi flög här vid jordgubbsodlingen i torsdags, beroende på att militären hade skjutningar

                                                               på Kabusa Skjutfält hela veckan. Men detta är ju inget dåligt hang…?

                                                                  Vad resan gick ut på. Några flygare på kanten vid kvällssol.

Det kommer mer !

mats

 

—-börjar på torsdag den 25 april och håller på

till och med söndag 28 april.

 

Traditionsenligt arrangerar Ållebergsklubben sitt Ystadhangläger även i år. Det brukar vara stor uppslutning både från arrangörsklubben och andra klubbar.

Varför många kommer ? Därför alla är positiva och det råder en kamratlig anda, så man känner sig välkommen.

Alla modellflygare är välkomna med eller utan plan för fina upplevelser.

Här några bilder från gångna  träffar:

                                                                  Ordföranden i Ålleberg Modellflygklubb Rolf Maier.

Information:

 http://www.rcflyg.com/

mats

mats

 

 

För en gångs skull var vädergudarna med oss i lördags. Solsken tack vare en snabbt inväxande högtrycksrygg och en avtagande väst-nordvästlig vind gav oss goda förutsättningar för testflygning av en nybyggd Lunak.

Pär har lagt 3-4 månaders hårt arbete på denna scratchbyggda modell, varför han var aningen försiktig med provflygningen.

Inte riskerar man 3 månaders arbete med 5 sekunders flygning under dåliga förutsättningar ?

Själv ville jag till Hovs Hallar, men Pär sa att Tjärbyhanget kommer att fungera bra. Detta inlandshang har gett oss många fina flygningar genom åren, då man, om inte vinden är för stark, kan kana på hanget och sen plocka inrullande blåsor och kurva upp sin modell, så högt man önskar.

Tjärbyhanget har också en vidunderlig utsikt över den sydhalländska kustbygden.

En av de första frågorna jag ställde till Pär, var om tyngdpunkten var ok……..Han sa han beräknat tyngdpunkten. Då vet jag av erfarenhet att det skadar inte med 50 gram extra……

Vinden låg mellan 4-7 m/sek och den kom cirka 25 grader snett med dragning mot nord. Dessutom var vinden byigt på grund av termikbildning framför hanget. När termikblåsorna byggs upp och släpper påverkar det strömningen av luft kraftigt och det gör att vinden vid hanget inte blir laminär och därmed sjunker hangets verkningsgrad.

Nåväl, Pär kastade ut sin Lunak och starten såg bra ut. han hade ansatt ca 12 grader klaff på modellen. Ganska snart efter start blev det svårigheter. Dels genom att det var väldigt turbulent på låg höjd, dels genom att modellen var lätt i nosen. Pär beslöt att landa på åkern framför hanget för att inte riskera sin modell. Att landa långt ifrån sig och dessutom stående högt är inte lätt. men genom att iakttaga skuggan från modellen på marken får man en grund att bedömma höjden.

Pär fick efter en äventyrlig landning ner modellen hel. Eftersom inget bly var med i väskan fick modellen åka med hem för modifiering av tyngdpunkt.

Modellflygare ger sig inte, utan nu åkte en mycket lätt modell konstruerad 1951, tror jag, fram. Ursprungligen en friflygande modell, men nu rc-konverterad.

Modellen åkte iväg och jag blev överraskad att den klarade de turbulenta förhållande så bra som den gjorde. Modellen har ju en gamaldags profil, som var avsedd att kunna hålla modellen, när den friflög, i luften så lång tid som möjligt. Det medförde ju att den penetrerade motvinden dåligt. Det blir lite drake över flygningen.

Efter landningen monterade vi min OneCam på hans modell och Pär startade på nytt.

Allt gick bra och en snutt av filmen kommer jag att lägga upp här.

Bilder tog jag och jag filmade ganska mycket. Filmerna håller jag på att överföra och det tar en evinnerlig tid då de är av verkligt Hd-format, men jag lägger upp de här så snart jag redigerat materialet.

Filmerna ger en bra bild av hur det var att flyga på Tjärbyhanget den 20 april 2013.

Om vi var nöjda……Jovisst var vi. Provflygning och allmän flygning med Pärs modeller. Men jag då ?

Jo, det man inte har i huvudet,  måste man ha i benen…….jag hade glömt att låsa min sändare till mottagaren i min termikmodell, eftersom jag just uppdaterat mjukvaran i sändaren. Naturligtvis ingen bindningskabel med……

Nu har jag uppdaterat alla mina modeller till sändaren !

Som sagt, här kommer en drös bilder och om ni ger er till tåls kommer det en film om äventyret förhoppningsvis snart.

Håll ut !

        Pär monterar Lunaken. Nästan lika gul som hans japanska racerbil….

Vingfastsättningsluckan och skruven man låser vingarna med.

  Kolla roderna Pär ! Kommande bilder är klippta ur videon.

Snart…..

    There she goes…..

  Än så länge ok……

Svänger…jodå.

       Pär på låg höjd framför hanget. Lyftet försvann troligen

                                                                    beroende på en blockerande termikblåsa.

Där satt den…..ser värre ut än det var.  Men Pär höll säkert andan….

    Ska Pär plantera sin radio, som ett minne av sin Lunak….?

       Ser helt ut i alla fall.

      Sen är det bara att sträva uppför kanten. Men det är en baggis för

                                                                   oss pensionärer som inte är lata !

           Här är kroppen till den före detta friflygande segelmodellen.

                                                                     Den heter SM2:an och är konstruerad av Ragnar Odeman inför VM 1952 i England.

                                                                     Han placerade sig då som VM-2:a.

                                                                     Konstruerad 1952 på Ålleberg och numera rc-fierad med två servon av Pär.

   Sidenklädda sprygelvingar….nästan en sinnlig upplevelse för en

                                                                  gammal modellflygare och byggare ! Det är annat än plastfilm det !

 

Start ! Ni kan se min OneCam på vänster vingrot.

   En yngling som njuter frukterna av sin möda, kunskap och erfarenhet.

En modell i nästan himmelskt ljus…..

 

 

En konstruktion från  1950 – I andra hörnet 2000-talet

  Symboliken kan ni tolka som ni vill.

En modell flyter över det Sydhalländska landskapet.

                                                                I bakgrunden Hallandsåsen med sin näsa Hovs Hallar.

   Undrar om konstruktören av modellen kunde förutse,

                                                                   att modellen skulle flyga fortfarande efter 65 år ?

   Ska jag vara stygg kan jag säga: Här är två artefakter…….men det gör

                                                                 jag inte……det är bara en modellflygare som lutar sig mot en sten

                                                                 som restes för 1500 år sen.

  Ser ni björken i sluttningen ? Den skulle vi modellflygare

                                                                vilja slippa se. Den är magnetisk och attraherar modeller….

Ett knäckt vingöra efter en landning i turbulent luft.

Ca-lim. 30 minuters arbete, sen är vingen ok.

Som ni ser inga sura miner.

   Så här en vingspets ut som är nylagad. Balsan laskad

                                                              och nytt siden pålagt, spännt och lackat.

                                                              Såedemede !

 

Här är en liten videosnutt;

 

 

 

var det i dag söndag till 100 %.

 

      Träden i kustbandet lever ett hårt liv…

 

Vinden var sydostlig och det innebär för vår del boende vid västkusten av landet, att vi stod utan hang. Visst,  det finns små inlandshang, där man kan flyga med mindre och lättare modeller, men det lockade inte idag. Det var dessutom regnigt.

Därför drog vi ner till Hovs Hallar för att bara lukta på våra fina hang där….. Naturligtvis hangen låg kvar och de som besitter rätten till marken hade börjat röja buskarna, vilket är lovvärt,  då buskarna hotar ta över. Man har hållt på nu i 3-4 år med mekanisk rensning, vilket är det enda,  som duger.

Vi som är där och flyger har tjatat på  dels de som har marken och dels på Länsstyrelsen i Kristianstad,  att man borde använda  får som ytföryngrare.

Det verkar som,  vi nu är bönhörda , då det fanns  får betande. Det är viktigt med denna arten,  då de betar av de nya skotten,  som kommer bland annat från vresrosen, som är en snabbt spridd buske i naturen. Vresrosen är en främmande art för Sverige och hör inte hemma här, varför den borde med alla medel utrotas.

Nåväl, kunde man inte flyga,  kunde man ta lite bilder.

Vassego !

En blek oktobersol skymtade mellan molntrasorna.

      Lite av den veckade berggrunden skymtar fram, som visar att Hallandsås är en horst. Det har nog Banverket

                                                             lärt sig nu, efter att ha spenderat ett antal miljarder i onödan vid tunnelbygget.

  Ett av de typiska klapperstensfälten vid Hovs Hallar. Hallands Väderö i horisonten.

 

Ett större torrlastfartyg kryper fram som en kålmask  i horisonten.

    Klapperstenen kan nästan lura ögat eller……

Naturen närmast havet mot nord.

Bilden tog jag inte för att visa vilda nypon, utan fastmer för att visa de väl utvecklade taggarna.

                                                             Ni kan tro,  det är en utmaning att bärga sele och skärm, om man landat i dessa buskar vid skärmflygning…

I horisonten skymtar silos i hamnen i Halmstad. De som finns kvar efter den stora branden i Oceanhamnen.

       Här är bra att starta och landa modeller vid nordvästlig vind.

Här går oxå bra att starta både modeller och skärmar.

Attribut från var sin ände(-a)…..

      Jaha, vad är detta för fågel ?

Naturvårdarna. Får.

Kolla höstfärgerna från skyn till gräset………

        Den nyuppsatta bänken för trötta hangflygare vilken sort det än månde vara..

     Är det oskördat vete? så här sent.

Alla hus är inte lyxhus här.

Storskarven torkar vingarna nedanför Norrviken.

Hoppas nästa inlägg från HH blir med modeller !

mats

 

Är nu färdigrenoverad vad gäller hårdvaran.

 

 

Det vill säga,   jag har monterat den, dragit nya servosladdar och satt in nya små fina digitalservo till höjdstyrverket.

Skevroderna har redan de bästa servo man köpa,  Volz från Tyskland. De går som en dröm. Provade först Hi>Tech skevroderservo med metallväxellåda. Om dessa var bra ? De var i alla fall dyra, men det hjälpte inte de blev glappa. De nya Volzservona har kolfiberväxellåda.

Länk: http://www.volz-servos.com/en/

De nya servona i stabben passade perfekt. Fäste servona med servotape, som finns att köpa på Clas Ohlsson i rulle och låste med CA-lim.

Modellen blev hyfsad. Man är ju inte helt nöjd,  beroende på att man har för brått, för det är så mycket annat,  man måste göra.

Nu återstår provflygning på ett hang ! Ska bli spännande. Tyngdpunkten ligger exakt där den ska vara, 60 mm från framkanten. Det är den tyngdpunkt,  jag flyger med, för att få den karaktär på modellen jag vill ha. Tror konstruktören tänkt sig CG några mm längre fram. Men jag gillar en livlig modell !

Här lite bilder tagna i inte så bra miljö, men i alla fall….

Så ser den ut….min 9 år gamla Arrow från FVK.

Enda originalfärgen är stabben.

Den är i alla fall lite blank nu….

                                                           Mina båda Arrows.

 

 

mats

 

…utfördes i dag måndag.

 

Eftersom jag är morgonpigg,  var jag uppe och slipade redan strax innan 0700. Till grannarnas fasa kanske. Eftersom jag är lat i vissa lägen, använde jag min DeWalt skruvdragare som slipmaskin. Jag hade köpt lämpliga slipcylindrar och hållare på BilTema, som underlättade slipjobbet.

Kroppen slipade jag ute på balkongen, så slipdammet skulle blåsa bort. Det är så,  att när man slipar laminerad väv,  bildas små vassa nålar av väven, som har en förmåga att fastna i huden och orsaka en seg klåda.

Med hjälp av skruvdragaren gick det fort att slipa bort det värsta. Sen fram med våtslippapper, lite diskmedel och vatten,  så fixade sig resten snabbt. Slipade med 220-400.600-papper tills kroppen var len som siden.

Därefter var det vingens tur,  som fick en omgång med våtslippapper,  tills jag var nöjd. Man ska komma ihåg,  att använda en bra slipkloss när man slipar,  där man lagat. Använder du ett löst papper, slipar du inte på topparna. Med en korkkloss tar du bort allt,  som sticker upp.

Nu var det ytbehandlingen kvar. Jag använde porfyllare på sprayburk 2 gånger. Mellan gångerna våtslipade jag och likadant efter sista sprayningen. Sen sprutade jag den röda ytfärgen, som innehåller mycket pigment, varför man kan lägga ett tunt lager. För att hålla vikten nere sprutade jag 2 tunna lager.

Resultatet blev fint….tycker jag i alla fall. En stripe på vingen i svart färg fullbordade verket. Den svarta färgen sprutades oxå väldigt tunt då det är avgasrörsfärg vilket innehåller mycket färgpigment.

Nu återstår att montera ny LiPo-mottagaracke på 6 Volt, nya digitala höjd/sidoroderservo i V-stabben samt dra nya servosladdar fram till mottagaren.

Sen är det bara att testflyga !

Här är lite bilder hur det blev:

                                                        Kroppen som hade brutits rakt av.Lagad med BilTemas väv och epoxieplast. Brottet förstärkt med 5 strips

                                                        med kolfiber. Jag lovar denna kropp är nu starkare än någonsin.

 

                                                         Kroppen till Arrow provisoriskt monterad. Modellen sprutad i en varm Fenixröd färg.

                                                      Vingen blev ju tillfredsställande. Hoppas den är lika snabb som innan….. Jag tycker om när skevroderna ser ut som de

                                                      gör här. Skevroder längs hela vingen tycker inte jag är estetiskt tilltalande och dessutom kan

                                                      en sådan konstruktion orsaka aerodynamiska och flygmekaniska problem.

                                                  

                                                             Vingen igen. Jag ville inte montera, då färgen ska få en chans att sätta sig 24 timmar.

 

mats

 

Min äldsta F3F kärra behövde rejält underhåll nu.

 

Som jag tidigare skrivit, har min Arrow nummer 1,  nått den aktningsvärda åldern av 9 år. Den som vet,  hur en sådan modell flyger och vad den kräver, han förstår att det är hög ålder för en sådan modell. I all synnerhet som jag har flugit,  så mycket som jag gjort.

 Flygningar som skett på platser,  där landningen varit mycket svår. Att landa på höga hangt på Hovs Hallar är idag ingen barnlek, då marken är förbuskad av vresros. Det finns ingen möjlighet att komma in i en lång lugn plané. Här gäller det att komma ner hel !

Att landa på det låga hanget vid HH är oxå svårt, men där har man möjligheten att landa på åkern bakom hanget. Flyger man en modell,  som inte är snabb,  kan man landa på kanten.

För 5-6 år sen knäckte jag kroppen på min modell vid en misslyckad landning. Lagningen skedde med hjälp an en frigolitplugg med glasfiberväv och epoxieplast inne i kroppen. Efter härdning häller man i lite thinner för att lösa frigoliten,  så det blir hålrum igen. Det blir dock  en brottanvisning och den gick upp,  när jag landade på stranden vid Tönnersa, då modellen hakade tag i en stor gren,  som flutit iland. Modellen hjulade, kroppen gick av och vingspetsarna knäcktes.

Så det blev till att plocka isär och laga. Först ut med alla radioprylar, bort med förlängningskablar i kroppen och därefter fundera,  hur lagningen av kroppen ska gå till.

jag började med att våtslipa kroppen,  så jag skulle vara säker på,  att epoxieplasten skulle ha en ren yta att fästa på.

När kroppen var slipad,  satte jag ihop den noga och fixerade skarven med Ca-lim. För att få styrka ca-limmade jag 6 kolfiberlister, 0.3 x 5 mm parallellt med kroppen över brottet. Detta borde ge en mycket hållfast skarv.

Därefter slipning av kolfibern så kanterna blev runda på listen. BilTema har epoxieplast,  när man ska gjuta, som funkar bra.

Således tog jag och klippte till glasfiberväv, (jag hade ingen kevlar) fixerade kanten vid kroppen med ca och drog den 2 varv runt. Fixerade slutkanten med ca och baddade väven med epoxieplast,  så den var genominfiltrerad med plast. Sen runt väven virade jag 3 varv Gladpack för att innesluta plast och väv.

Runt detta virade jag eltape,  så hårt jag kunde från ena änden till den andra. Det som händer då,  är att plasten,  som är överflödig pressas mot änden och kan torkas bort. Alltså man får ett minimum av plast i skarven, vilket gör det starkt och lätt. Nu ska kroppen härda  till i morgon, så kan jag gå på den igen för slipning och spackling.

Vingspetsarna var “snyggt” knäckta. Inga splitter eller uppfläkningar. Så jag fäste spetsarna med ca kant i kant. För att stärka skarven hade jag lagt distansmaterial, divinycell, i skarven så jag fick anliggningsytor. På utsidan plastade jag fast tunn glasfiberväv med epoxieplast.

Stabben hade oxå fått sig en smäll och där fick jag förstärka infästningen med väv och plast.

Mina servo i stabben var finito, utslitna, så de ersätts med två små, 8 gram, digitala skevroderservon,  så får jag den styrka och upplösning,  jag kräver.

När allt har härdat,  blir det till att spackla med mikroballonger och sen gå på med våtslippapper. Ytbehandlar gör jag med en porfyllande grundfärg,   som våtslipas lite försiktigt och sen sprutar jag modellen,  som den var förut.

 Den blir röd med svarta stripes på vingen.

Sen kan man stå på igen förhoppningsvis !

Här är lite bilder på reparationen tagna lite i efterhand och som vanligt i brådska.

                                                               Vingspetsarna limmade, spacklade, förstärkta och våtslipat hela vingen.

                                                            Höger ……..

                                                         …och vänster spets.

                                                         V-stabbens infästning var spräckt, så den blev lagad med glasfiberväv och plast. Återstår här slipning och spackling.

                                                           Så här ser kroppen ut lindad med Gladpack och tape, där den är lagad.

                                                         Bilden visar i någon mån,  hur hårt tapen är dragen. Jag skulle vilja säga,  att 80% av epoxieplasten pressas ut och kan torkas bort.

                                                           Nosdelen fick sig en ansiktslyftning,  när jag ändå hade energi.

                                                            När allt blir klart,  hoppas jag min Arrow 1 ser lika fin ut som min andra Arrow.

                                                          En snygg och snabb modell. Inte lättflugen, icke förlåtande, men rätt behandlad och under rätt betingelser är den lika snabb,

                                                          som modeller vilka betinga 5 gånger högre pris.Jag tror,  att FVK fortfarande har de i lager. Tror den kallas Terry där ? Är ni intresserade

                                                          så ring  och tala med Jiri på FVK, så kan han säkert fixa en modell.

 

 

Det kommer mer om min reparation.

 

mats

 

….blir det nu…

 

 

 

 

…eftersom min blogg är dedikerad till begreppet “Flygkultur”.

Då vi hade fin västlig vind i torsdags åkte jag och Pär L till
hushanget vid Tönnersa Strand vid Laholmsbukten.
Jag hade själva varit där i onsdags och flugit med en av
mina F3F-modeller utrustad med den nya minicamen i
nosen. Jag ska inte trötta er med mer film utan här
kommer stillbilder på en hangflygnestor, när han rastar
sin modell.

Vinden var väst med en dragning på nord ca 15 grader.
Det påverkade ju flygningen såtillvida man fick anpassa
sättet att dels svänga och dels vara noga med placeringen
av modellen på rakorna. I medvindssvängen flög man
lågt och drog bra med höjd, i motvindssvängen gick
man ut från hanget en bit på lite mer höjd och svängde
aningen försiktigare, för att modellen skulle komma ur
svängen med hög fart.

I motvinden på rakan flyger man så nära kanten man
kan eller till och med något under kanten för att dels
få bästa lyftet, dels för att möjligaste mån minska
sidvindskomposanten. I medvinden ligger man lite
högre i övre delen av kantrotorn.

Så visst, det gick bra att flyga och eftersom vinden
var 5-7 m/sek pep det på bra.

Som vanligt tog jag en hop bilder. Då jag inte flög
kunde jag koncentrera mig på plåtandet och så här
blev det:

                                                                         Detta är en bild jag tog ca 10 km från kusten, som visar det som gör hangflyg möjligt.
Bilden togs under en svampplockarsejour.
                                                                                       Laholmsbuktens fria yta, som låter en laminär  vind möta kusthanget
och skapa det fina lyft vi har vid stranden.  I bakgrunden syns Hovs Hallar 90 m högt,
som är vårt hushang nummer 2. 

                                                             Pär Lundqvist och jag på väg från parkeringen ner till hanget genom den nästan

                                                                                                  djungellika växtligheten i strandskogens skyddade fauna. 

   En modellflygare som nått toppen……..av kullen. 

   Start 1.

      Start 2.

     Start 3.   

Start4.

      Start 5. 

Start 6.                                      

        Bananan på väg.

  En bild säger mer än 1000 ord…….

Att flyga lågt är inga problem. Vinden är ju laminär, varför hanget är optimalt lyftande.

Ingen vågflygning men nästan…….. 

Bananan och i horisonten ett torrlastfaktyg som angjort Halmstad redd,
väntande på att anlöpa Halmstad Hamn för last.

En stigande sväng för att få lite fart i utgången.

  Eftermiddagssol i vingen.

     Hur många G i svängen ? Ja räknar man på det
, svängens radie och hastigheten blir detr ca 4 G.

     Här är 10 km långt kusthang !

 

   Efter en genomförd flygning och en svår landning bakom hanget i turbulensen
. Ja vad gör man inte för att slippa gå ner för kanten   för att hämta modellen och sen kravla sig upp igen….?

 

Hur räknar man ut G-belastningen i en sväng med ett modellplan ?

Jag skrev innan i posten, att planet utsattes för 4-5 G i svängen.
Detta medför ju mycket. Enkelt uttryckt belastas modellen med
4-5 gånger sin egen vikt.

Det betyder,  att modellen i en sväng med ovanstående belastning
ska producera 4-5 gånger mera lyftkraft ! Då förstår ni vikten av,
att hålla farten i en sväng.

Samtidigt med att modellen kräver mer lyftkraft, så kommer
hastigheten att bromsas upp, på grund av priset du får betala
för den ökade lyftkraften.

Priset är ett ökat  lyftkraftsmotstånd , vilket du betalar med
hastighetsminskning. Detta motståndet kallas det inducerade
motståndet.

Så att man upplever,  att modellen i en brant sväng vill klippa
in i en spin är en naturlig följd av det,  jag relaterade ovan.
Så håll farten i svängarna.

Så här räknar du ut G-kraften i en sväng och det kan gälla
vilken farkost som helst:

Hastigheten i meter per sekund upphöjt till 2, dividerat
med svängens radie i meter. Detta värde ska du dividera
med Accelerationen som ju är 9.81 meter per sekundkvadrat.

Då får du G-belastningen på din modell.

Alltså för Pärs modell:

Han flyger med 120 km/timman = 33 m/sekund. Radien på svängen 25 m.

33 x 33      = 1089       = 43.56        = 4.27 G      

 25                  25              9.81

Ja, så här går det till.

 

firade jag och Pär Lundqvist lite inofficiellt i dag.

 

 

1972 var jag med Pär och  några andra flygare, när de åkte ner till HH för att flyga hang med sina modeller.

Jag visste sen tidigare,  som varande mycket aktiv fullskalasegelflygare , hur ett hang funkade, men för modell, det var ett okänt kapitel.

När vi kom upp på det höga hanget vid Hovs Hallar, det är 90 meter högt, tänkte jag,  att de tänker väl inte slänga ut sina modeller där…?

Jodå, modellerna åkte ut och det blåste inte mer än 2-3 m/sekunden nordlig vind, men modellerna flög, ska vi säga, majestätiskt. De för sin tid typiska segelmodellerna var ju mest Graupners Cirrus och liknande termikkärror. Det var oerhört imponerande på mig och denna första titt på hangflygning kom att sätta djupa spår i min modellflygsjäl och prägla mitt modellflygintresse.

Under dessa 40 år har jag flugit där kontinuerligt. Hur många gånger jag varit där ? Antag jag varit där 25 gånger om året: Det blir 40 x 25 x 100 km = 10000 mil ! med bil………eftersom jag har just 100 km fram och tillbaka från Halmstad.

Men det bryr jag mig inte om, för jag har fått så många upplevelser och jag vill inte vara utan någon ! De har varit roliga med underbara flygningar, när man byggt en välflygande modell och det har varit mindre bra, när man skrotat. Men jag har aldrig tappat intresset och viljan.

En fin upplevelse var 1994 när en kaskelott passerade 500 m utanför Hovs Hallar. Det var stilla i luften, så jag kunde inte flyga, utan jag fick sitta och spana på hav och natur. Senare kunde man se bilder på valen fotograferad i danska farvatten. Det är inte helt ovanligt med val i våra vatten. Vi har ju bland annat tumlaren allmänt förekommande på Västkusten hos oss.

Jag är sådan, en doer. Jag kan inte sitta hemma och prata mig igenom ett wannabe-modellflygliv, jag måste uppleva i verkligheten.

Hur som helst, så hade vi bestämt att åka ner idag , eftersom yr.no lovat nordväst med dragning mot väst under eftermiddagen ca 3-7 m/sek.

Pär har en Banana,  som han just bara provfluget på mindre hang, så för honom var det en revival att komma ner till Segeltorpshanget,  som ligger just söder om det höga hanget på HH. Bananan är en modell med 150 cm spännvidd, ganska lätt och mycket spröd !

Jag hade tagit med min kära Arrow nummer 1, som hängt med i 9 år ! Det är oxå en modell med 150 cm spv och som har mycket bra prestanda. Jag har flugit denna modellen flera hundra timmar. Dock idag flög jag inte bra, då jag programmerat om modellen lite på känn ocj ej brytt mig om att programmera in utslagsbegränsningar.. Det visade sig att roderutslagen var alltför stor, så gången i luften blev lite utan flyt. Dessutom var den baktung på grund av ackbyte till mindre kapacitet. Men den pep ändå på bra. Kolla i kommande videosnutt.

I både Pärs och min modell hade jag satt på en minicam med HD-tagning för att kunna dokumentera flygningen. På min modell hade jag en Nyckelringskamera #16 och på Pärs modell min nya riktiga HD-cam, som är lite större än #16-kameran. Vikten är 30 gram, men den extra vikten har man igen på filmkvaliteten.

Jag videofilmade Pärs flygning ganska utförligt. Pär tog lite video på mig oxå. Jag lägger upp ett par filmer här , när jag redigerat färdigt .

Kameran jag hade satt på min Arrow  med kardborreband och jag hade satt tape som extra säkring. Enligt lagen om allts dj-lighet, så gled eltejpen upp framför objektivet,  så det var täckt till 90 %. Så den filmningen sket sig.

Vad gäller förhållandet på hanget i dag så var vinden ca 4 m/sek lite snett på från väster, vilket gjorde, att man inte kunde flyga optimalt och få ut 100% från hangets förmåga, jämfört med om vinden legat exakt på kanten. Det var oxå väldigt turbulent vilket medförde,  att landningen bakom hanget in i kantrotorn,  sållade agnarna från vetet bland flygarna.

Här kommer i alla fall ett 80-tal bilder. Dels direkt i inlägget, utan att komma i exakt ordning och dels i ett galleri undertill.

Kvaliteten i galleriet är inte över sig, men det ger er en idé,  hur hangflyg går till.

         Pärs Banana ligger i grönskan beredd…..kolla de stora skevroderna.

….liksom min Arrow 1 är oxå beredd….

      Pär Lundqvist. Hangflygnestor och personlighet. Min flygkompis sen 40 år tillbaka.

                                                          Om vi har bråkat..? Det gör vi ofta. Annars kan man inte vara vänner !

  Banana. Modellen heter så på grund av kroppens krökning.

    Horisonten blev visst lite sned…….men huvudsaken det flyger.

     Hallands Väderö som bakgrund

 

   En något manipulerad bild. (zoomad).

En sväng med 90 gradig bankning. En rätt anlagd sväng på hang ger en fartökning.

Vad man ska ha i åtanke är, att om man gör en sväng med 5 G lastfaktor, då ska vingen skapa 5 gånger mer  lyft !

Lyftkraft betalar man med ökat motstånd, vilket ger hastighetsminskning. Det

är därför viktigt att man drar “lagom” många G i svängen. Drar man för hårt i spaken, kommer modellen att

överstegras, då vingarna tappar förmågan att producera lyft. Resultate blir en snaproll in i en spin eller

som man oxå säger autorotation.

  Efter en sväng gäller det att malla in sig i bästa lyftet, som är i kantrotorn.

                                                             Med tanke på vad jag skrev vid förra bilden, förstår ni,  varför man ska göra en kontrollerad sväng,

                                                             så man kommer ut ur den med rätt kurs. Här är Pär ur kurs och är på väg in mot kanten igen.

          Tänk om man hade haft en sån här modell på ett SM 1980…….

Bananer i horisonten….

  Pär djupt koncentrerad, för det måste man vara vid sådan här flygning, rattande sin hembyggda

                                                           Single-Stick radio, hopplockad av diverse isärplockade sändare. Kolla hur han trär in handen bakom

                                                           radion och hur han med den handen reglerar throttel eller klaff. Skev i spaken och i toppen sitter sidoroder.

 

  Bilderna på mig själv har jag klippt och dragit upp från en video. Men det är ju ändå,  inte så

                                                               mycket att se på ….

             Min 9 år gamla Arrow. Klumpen i nosen på ovansidan är en liten HD-videokamera.

                                                         Sitter fast med kardborreband och orsakar turbulens på höjdstyrverket. Bilden klippt ur video.

  Från kullen eller platån under modellen brukar vi starta när vi flyger skärm. Bild klippt ur video.

  Bananan har oxå en kamera på nosen. Det är min nya suveräna MiniHD-videocam !

                                                         Om någon är intresserad av en kamera, kan ni maila mig, så ska jag skicka info och 

                                                          adressen till firman , där jag köpte den. Den kostar ca 50 Dollars                                                        

 

   Pär Lundqvist bild 1.

       Bild 2.

  Bild 3.

     Bild 4. Förr i tiden trodde vi Pär skulle ramla omkull, när han lutade sig då han svängde

                                                             sin modell.

          Ett skimmer runt Bananan

  Detta är modellflyg, tycker jag !

        Pär flyger rote med en trut.

Något sticker upp ur växtligheten…..

Här syns dels kameran tydligt och kroppsformen som  förlänat planet dess namn.

        På väg ner i spat eller ????

        Modellen tillhör fortfarande de högpresterande på små och medelstora hang.

                                                           Den har bara en sak, som ligger den i fatet: Det är väldigt spröd. Går lätt sönder vid ovarsamma

                                                           landningar, som tillexempel här på HH, som har synnerligen svårlandad terräng.

 

         Sista vändan  säger Pär och drar lite extra….

    Här har modellen hittats i spannmålen. Det är svårt att hitta en modell i sådan

                                                               vegetation vi har bakom hanget. En pipare rekommenderas i modellen.

 

   “Jaha, det var det “, sa Pär och tog det långabenet före det korta över de elektriska staketet.

En annan gammal man ska hiva ut sin Arrow.

      Jag krossade en ledkapsel i höger armbåge i en skärmflygolycka i Alicante för ett

                                                                år sen och har med hänsyn till den sämre kraften jag nu har i armen beslutat,  att i alla fall momentant

                                                                hålla upp med skärmflyget. Men jag blir bättre och bättre, så det lutar åt.  att jag börjar igen om

                                                               något år.  Men jag kan hiva iväg min modell i alla fulla fall !!!

                                                               Kameran på nosen……..endast filmande svart BilTematape som glidit upp över objektivet……

 

Den gamle, havet och hans modell.

     Varför jag har kepsen så fjantigt ? Den blåste bara av, då den satt rättvänd.

I galleriet här under finner ni alla bilder jag fixat från dagens flygning. Klicka på “PicLens” så kommer bilderna som ett bildspel !

[nggallery id=88]

Som sagt, jag ska redigera några filmer. Dels från ombordkameran i Pärs maskin och dels video från min riktiga kamera, som ganska tydligt

visar hur våra modeller och hur vi som piloter flyger.

Här är en ombordfilm från Pärs modell. Jag hade tyvärr valt lite fel inställning på kameran, så ljusa era skärmar lite, så blir det mer njutbart.

Onboardcam on a Banana slope soarer from mats strömberg on Vimeo.

Här är en lite längre video tagen från marken:

Mats och Per Hovs Hallar 1. september 2012 from mats strömberg on Vimeo.

mats

 

är Pär Lundqvist.

 

Pär Lundqvist – En ungdom

För de som inte kan modellflyghistorien, så är Pär Lundqvist den,  som initierade hangflygning med radiostyrda modeler i Sverige.

Detta gjorde han i slutet av 60-talet. Han konstruerade en mångfald modeller. Både termik- och hangkärror. Det som gjorde hans modeller snabba, var att han prövade och testade olika alternativ, i akt och mening att få fram det bästa.

Jovisst blev han svensk mästare just i den perioden, när vi var 50-60 tävlande på Hovs Hallartävlingen och på SM  och NM nere på Hammars Backar.

Som gammal datorlärare kan han programmera sändaren eller……?

Han står bakom, som jag ser det,  vad gäller teknik och aerodynamik två saker:

Att i stället för att använda lyftkraftsskapande monster som Clark-Y-profiler,  letade han upp Professor Epplers profiler. Dessa var tunna, skulle flygas med högt Re-Tal och de gick fort. Man behövde inte välvda vingar som en Clark-Y på en snabb modell.

Då Pär introducerade Epplers profiler på första tävlingen ,sopade han och Kurt Lennå hem rubbet. 1972 började jag själv tävla i F3F med hyfsad framgång. Jag blev aldrig svensk mästare, men jag kom i alla fall tvåa…..Men ingen minns tvåan, man minns bara segraren, men det får jag leva med.

Dock tiden har gått och andra modellflygintressen tog över. Men efter lite tjat, fick jag honom att göra i ordning en Banana. 150 cm spv och en snabb modell. Inte lättflugen,  men med lite träning får man fram kapaciteten. Denna modell har en modern MH profil och är jag säker på kan fortfarande vinna tävlingar i toppklass.

        …om jag tar spaken till vänster så ska vänster skevroder gå…………..

Häromdagen åkte vi till Tönnersahanget för att testa. Pär med Bananan och jag med en av mina trogna Arrow-modeller.

Vi hade hopp om bra vind, men naturligtvis la den sig, så vi fick nöja oss med ca 3 m/sek V med dragning på S. Efter en god stunds programmering, var Pär beredd att flyga.

Jag kastade modellen och så bar det iväg.

Flygningen gick bra och ni kan se den lilla videon, jag tog. Har man flugit så mycket,  som den gamle hanguven Pär,  så tar det inte många vändor, innan man väcker det,  som sen många år ligger i förlängda märgen.

Denna flygning gav mersmak och vi kommer att flyga på Tönnersa Strand mycket framöver.

      Den gamble och planet…..

För det är ju det som är meningen med modellflyg: Mycket flygande och verkstad och lite prat.

Pär bygger nu en ny kärra med kropp av glasfiber, som han och jag göt för ett antal år sen. Vingarna blir sprygelvingar med D-box av kolfiberförstärkt 0.4 ply. Spännvidd ca 280 cm.

Ska bli spännande att se den flyga.

Här är en liten video. Den är värd att se på. Om inte annat så för att lyssna på musiken…….

Det blev en lite extra video oxå. Som visar det strapatsrika livet för en hangflygare. Musiken har väl inget direkt att göra med personen…….

mats

 

Så man kan utnyttja tillfällena till flygning.

 

Annars  letar man efter en orsak att kunna  sitta hemma och knyppla dukar istället, så man slipper  gå ut…….

I dag regnade det en 5-6 mm på förmiddagen , men strax efter lunch klarnade det upp en aning. Vinden låg på VNV, så det var flygbart på stranden.

Iväg med grejorna och ner till flygstället. Det kom och gick lätta regnskurar, men det stoppar inte mitt flygande. Vinden på kanten var hård. Vindhastigheten varierade mellan 8-13 m/sek, vilket är inte på något sätt optimalt på ett relativt lågt kusthang.

Den annalkande regnskuren syns till vänster.

Det märktes direkt efter utkastet med en av mina hangkärror, att det var mycket turbulent. Modellen for som ett löv i vinden och det var inte lättfluget , kan jag lova.

Bäst vind vid detta kusthang är 3-5 m/sek, för då hinner frontrotorn växa sig stark och framför allt stabil i förhållande till hangkanten. Nu var det inget större nöje att flyga, därför turbulensen gjorde,  att man inte fick flyt i flygningen.

Modellen väger ju bara ca 900 gram och jag skulle lastat med 300 gr, så hade den dels gått stabilare och dels flugit mycket snabbare.

När man ska landa gäller det att ha koll på de hinder som ligger på stranden.

Efter 40 minuter var jag genomblåst och kunde efter diverse akrobatik ta mig ner på stranden för att göra en kontrollerad landning. Ja jag fick veta av Pär Lundqvist,  att man kan stå däruppe och kolla höjden med hjälp av modellens skugga i sanden………men det går kanske med en långsam modell i svag vind. Inte med en känslig och snabb F3F kärra. Du ska få visa mig Pär…..

Att komma ner i hård vind är svårt. Man måste gå ut över havet lågt, vilket har sina risker, för att få bort höjd och kunna flyga in rätt. Jag försökte malla in mig ett par gånger,  innan jag fick till det.

När jag kom ur lyftet,  drog jag kråkbroms och gjorde en inte helt vacker landning, vilket ses på bilden. Använder man kråkbroms,  innebär det ju, att man har inte lika bra kontroll på modellen i roll-planet, varför jag använder denna typ av aerodynamisk broms med måtta.

                                                       Ja, här landade jag…..eller ska vi säga, här hamnade jag. Allt helt och allt ok. På en pylon en minivideokamera. Jag lägger 

                                                       inte upp videon, för det var så turbulent att  flygningen var utan flyt.

Fast ner hel kom jag. En annan orsak till landningen var en häftig regnskur som kom rullan in från havet.

Borta vid Lagans mynning höll kitesurfarna till. Jag kan inte förstå, att vågar satsa så de lättar med sina bräder och flyger ganska långt…….man har ju sett olyckor på YouTube.

Såedemede.

 

 

var jag tvungen att göra….

 

eftersom jag hade ändrat tyngdpunkt och justerat roderutslagen.

Men eftersom jag var flygsugen åkte jag till Tönnersa strand. Vinden var just västligt
med en aning dragning på nord, men lyftet borde vara bra. Vindhastighet mellan 5-8 m/sek.

Således upp till startplatsen, koll av roder och fastsättningar och sen iväg.
Som jag trodde, var lyftet mycket bra och efter ett par vändor för intrimning av roder,
kunde jag sätta fart.

Min modell, Arrow, flög jag helt utan ballast, men jag vet, modellen har kapacitet,
även när den är lätt.

Genom att lägga på belastning i svängarna kan man öka hastigheten,
som sedan byggs på på raksträckorna.

Men det gäller att ligga just i kantrotorn, om man vill få till den bästa farten.
Flyger man  en meter från kanten i 125 km/timman gäller det att man håller rätt i spaken.

För att få max speed måste man med Arrow, eftersom den har en ganska kort hävarm
i kroppen, hålla nosen i rätt läge med sidoroder på rakan.

Det vill säga, sidvindskomposanten är så stark ,att den pressar stabben mot kanten
och du märker, att nosen vrids ut från hanget.

Detta kostar motstånd och därför får man hålla kroppen parallellt med hanget med sidoroder.
Att använda sidoroder kostar också motstånd, men detta är mindre,  än det som man betalar,
 om modellen kanar längs kanten.

Temperaturen var ca 8 grader,  varför jag stod ut i 45 minuter. På detta hanget är det
inte problem att hålla sig uppe, för hanget har aldrig varit så högt som nu efter diverse stormar.

Det märks stor skillnad på lyftet nu och för 5 år sen.

Som sagt, efter ett antal vändor skulle jag landa. Det gör man på den långa och släta stranden
utan problem, men nu är stranden beströdd med grenar, träd och stubbar, varför man får
planera noga, så man inte sätter modellen i en stock.

Eftersom man står uppe på kanten,  gäller det att komma ner till stranden utan att stå på öronen.
Det är ju så,  att man bär sin radio med sig och man har en snabb modell som flyger……

Nåväl, ner kom jag och lyckades efter två försök komma in med en lång, lång finalglidning
och en mjuk fin landning.

Det känns alltid gott,  när man får ner modellen utan en skråma.

Modellen flög som vanligt bra, men den var lite för känslig på höjdrodret. Visst,  jag kan minska
utslagen på min V-stabbe,  men problemet  är, att det behövs 20 gram bly till i nosen.
Sen kommer överkänsligheten på höjdrodret att vara eliminerad.

Att hänga på bly i nosen är lätt i dag. Man går till sin däckfirma och tigger vikter med självhäftande
tape på baksidan och klistrar fast i nosen. Jag tror vikterna är av zink nuförtiden för att vara miljövänligt.

Eftersom jag flög ensam, kunde jag inte fotografera, när jag flög, så jag tog ett par bilder,
 när jag landat för att visa miljön.

Utsikt mot Hovs Hallar

Detta är sämsta delen av hanget, men ändå…..

Trotjänaren, Arrow 8 år gammal nu. Undrar hur många mil den flugit egentligen ??

 

….närmar sig nu…..

 

….för den 19 April ses vi nere i Kåseberga för det årliga hanglägret. Vi brukar ju vara ett gott gäng som kommer, flyger och har roligt. 

Förutom Ållebergsgänget kommer Herrljungapojkarna och ett par man från Halmstad.  Själv kuskar jag ner med husvagnen redan på onsdagen till Campingen Kåseberga. Resten kommer dan därpå och kommer att bo i Sandskogens Stugbyoch hos Henry på Österlens  Gästhärbärge.

Vi hoppas på bra väder med bra tryck i vinden när vi ska flyga DynamicSoaring. Bra vind = hög fart !

Om det är dålig vind får vi flyga med våra lätta modeller eller med elkärror. Det finns alltid något att göra.

Själv har jag gått igenom två av mina snabbare hangkärror och kollat så allt sitter som det ska. Allt måste sitta som det ska om man ska flyga DS !

SÅ vi ser fram emot träffen med stora förväntningar! Naturligtvis tar jag med min skärm för eventuell flygning. Det missar jag inte.

Här är några bilder på mina nyrenoverade Arrows och ett par bilder från tidigare hangläger:

Mina två trotjänare. Arrow från Staufenbiel i luebeck. Den äldsta är 8 år gammal nu och den vänstra är 4 år. Fortfarande hela efter många timmar i luften med landning på möjliga och omöjliga ställen.

Spv 150 cm, profil MH32. Modellen lika snabb som modeller som är 10 gånger så dyra påstår jag, om jag ska sticka ut näsan. Flyger sagolikt rent, om man trimmat den perfekt. Alltså med exakt inställda roder, rätt differentiering och rätt mixning. Har du inte rätt trimmat, är den som en icke inriden häst.

Även termikmodeller av idag har en bra hastighetspolar. Alltså inga drakar utan de kan verkligen åka undan, när så krävs.

Start vi Löderupshanget i riktning mot Bornholm.

Några ystra Ållebergare på grönbete nere vid hamnen i Kåseberga.

 

Vi ses i  Ystad !

mats

 

sa flickan,  som skar sig i fingret.

 

Japp. så är det. Kan det krångla, så gör det så, när man minst vill.

Eftersom det idag fredag var perfekt väder för hangflyg med modell på Hovs Hallar, med utlovad vind 6-12 m/sek nordväst, plockade jag ihop min trogna gamla Arrow, nu 8 år gammal, vilket väl för mig är ett rekord med tanke på under de omständigheter,  som modellen flygs.

Alltså under ibland minimala förhållanden och med mycket svåra landningar på grund av terrängens utseende. Det är väldigt svårt att komma ner med en snabb modell bland stenar och vresrosbuskar.

Under förmiddagen hade jag gjort fruktlösa försök att kolla vinden via Club Parapente Syds automatiska väderstation nere vid Norrehamn, men den är stendöd.

Jag kollade min mottagaracke genom att anslutna till laddaren och den sa fulladdat. Sändaren var full kräm i, så det var att dra iväg med grejorna inklusive kameror.

En av mina grannar ville åka med och se på och han utnämnde jag till fotograf på störten.

Vinden visade sig vara NNV 10-13 m/sek, vilket om inte annat borgade för bra lyft med det trycket mot kanten. Efter en viss tvekan från mig, gick vi ner till Segeltorpshanget. Där borde vinden ligga rakt på.

Men nu är det så , att man kan aldrig vara säker på vindens riktning. När vi kom ner till det låga hanget,  var vinden mera från norr,  än vad vi erfor på parkeringen.

Men skit samma, jag hivade iväg. Modellen var aningen feltrimmad,  då den dök efter start. Det tar ju alltid lite tid att få tag i spaken och få modellen trimmad. Lyftet var bra, men som sagt, vinden drog mot norr.

Förutom att modellen fick trimmas på höjdrodret , märkte jag,  den var för lätt i nosen, då den hade tendens till stallning på rakan. Det märktes också i svängar med mycket belastning,  att modellen ville snappa. Så jag beslöt att landa och fixa felen. Under tiden jag planerade,  hur jag skulle landa,  flög jag  löpor fram och tillbaka framför hanget lugnt och försiktigt.

Då hände det totalt oväntade, genom att modellen gick in i en sjunkande sväng och slog ner i en stor vresrosbuske. Lyckligtvis fick modellen inga skador mer än tre nylonskruvar till vingfastsättningen gick av, så vingen kunde separera från kroppen. Om jag fäst vingen med stålskruv,  vill jag inte tänka mig resultatet !!

Varför gjorde min modell som den gjorde ? Jo, LiPo-acken slut eller kass.

Alltid bra när man hittar felet, så man inte behöver ha bryderier om orsakssammanhangen.

Så efter den korta flygningen, var det bara att ta modellen, radion och plastpåsen, gå till bilen, lasta och köra hem.

Men jag ska iväg dit igen till helgen eller i början på veckan med ny LiPo, för en hängiven modellflygare ger aldrig upp !!

Här är lite bilder klippta ur en videofilm.

Kolla av roder. Roder fria och fulla roderrörelser på rätt håll.

Nu ska du upp ! 

Här har modellen fått luft under vingarna och piloten fått luft under sulorna….

Modellen något så när trimmad för planflykt.

Mot det oundvikliga slutet. Man kan se att skevroderna är aktiverade och de stod ju samma lägge hela tiden eftersom acken lagt av.

Det känns aningen hjälplöst just i detta läget eller…

Piloten med sin modell efter busklandningen. Inga sura miner tror jag…i så fall för att vi inte fick flyga mer.

Segeltorpshanget åt söder.

De avbrutna polyamidskruvarna som har räddat många vingfastsättningar för mig !
Nu är det bara att värma en liten mejsel och göra ny spår i stumparna i kroppen och när plasten stelnat skruvar man ut resterna.

Hela det låga hanget på Hovs Hallar. Ca 30 m högt och bäst vindriktning är NordVäst.
Bilden tagen från Norrehamn där också vindmätaren sitter som…

…är stendöd. Man borde kolla batteriet, laddelektroniken och solcellernas kondition.
Sen ser det hårdvarumässigt ut som om den skulle behöva en rejöl översyn.

 

 

mats