Friska västgötar drog till Ystad…

  

  

för att flyga hang på Hammar, Kåseberga och Löderup. Rolf-Erik Blomdahl har ringt mig och skickat rapporter för hur det gick där nere. Modellflygarna anlände i torsdags då man flög på Löderupshanget, vilket man kan säga är hushanget för modellflygare. Rolf-Erik berättade att förutsättningarna för hangmodellflyg var under alla fyra dagarna perfekta med vinden rakt på hangkanten och styrkan 6-11 m/sek.

Deltagarna bodde hos Henry i Glimmingebro på hans gästhärbärge, där man bor billigt och bra. Det boendet kan varmt rekommenderas om man söker övernattning i trakten av Österlen.

Om 12 dagar börjar Ålleberg Modellflygklubbs årliga hangläger i Ystad, som brukar locka ett 50-tal hangflygare under  de 4 dagar det pågår. Är du intresserad av att se hur det ser ut när man hangflyger så åk dit.

Här är några bilder på hangflyg på Löderup med Herrljungaflygarna.

Volare !  (Vet ni inte vad det betyder…Googla)

Rolf-Erik

4 m spännvidd

Gäller att vara påpälsad, våren är kylig på kanten på Löderupshanget.

En Loppa

En Loppa till.

 

 

Flyby

Ikarus flög också nära solen…..

 

mats

 

 

 

får man ju om man flyger Dynamic Soaring.

 

 

 

Här är en redogörelse för hur piloten kände det,

 

 när han flög 416 miles/tim = 680 km/timman !!

 

Här är rekordkärran en Kinetic 100

Spencer Lisenby säger: “Jag kastade ut och började bränna iväg några varv.

Luften var ren och vinden var stark med bara ett ställe det var turbulent. 500 km/timman uppnådde jag snabbt och jag försökte nå 600.

Jag hittade en flygbana som var ganska flat och som gav 600 km/timmen på radarpistolen upprepade gånger. Loopen jag flög tog i tid 2-2.5 sekunder.

 Jag förändrade flygmönstret för att få högre fart men speeden sjönk till 550. Det här fortsatte tyckte jag i en evighet innan farten började byggas upp igen.

Det gjorde den, genom att jag flög en loop, som var närmare marken i lä. Joe skrek ut 620 km/timman, men när modellen passerade mig hörde jag ett svagt fladder.

 Nästa varv sa radarpistolen 416 miles i timman =  670 km/timman och denna gången var fladdret än mer hörbart.

 Jag avbröt och gick ur loopen och bad Joe ta radion då jag var mentalt totalt slut av spänningen. Han gled runt med min modell, medan jag lugnade ner mig och kunde landa i vetskapen jag hade nått målet 670 km/timman.”

Detta rekord sattes för mer än ett år sen och nu siktar man på 1000 km/timman !!!!!!!!!

Hur många g tror ni modellen utsätts för när man flyger en DS-loop ?

Lite bilder på snabba modeller för DS:

Thundertaker

Dynamic 80

Whizzard

 Tack för tipset Blomman !

mats

I enlighet med gammal tradition, kommer föreningen att anordna sitt sedvanliga hangläger i Ystad 29 april – 2 maj.

Förläggning sker i Sandskogens Stugby där för närvarande 12 bäddar är bokade. Man kan också själv boka genom att kontakta stugbyn.

Sista datum för att bo i bokade stugor senast 28 februari.

Sveriges bästa hang och vacker natur väntar.  

Bilder från tidigare hangläger:

  

 

 

 

Ållebergarnas yngre generation.

Samling vid Ravlunda vid ostliga vindar.

Nästan ingen vind vid Ales Stenar, men Christian flyger i alla fall.

 

   

Ales Stenar

 

Klicka på länk: Ållebergs Modellflygklubb för vidare info. 

http://www.rcflyg.com/

mats

 

 

Många, eller kanske de flesta, har inte en susning hur det ser ut på ett Svenskt Mästerskap i hangflyg.

En hangtävling sker som namnet säger vid ett hang eller sluttning mot vilken vinden blåser. Modellen flyger således i hela tiden stigande luft och man kan nå mycket höga hastigheter. Själva tävlingen går ut på att flyga en 100 m lång bana längs med kanten, som är utmärkt med två pyloner eller stolpar. Varje gång en del av modellen passerat en tänkt linje med pylonen vinkelrätt mot kanten, får piloten en pipton från en högtalare som en bekräftelse att han kan vända. I praktiken innebär det att man vänder innan man passerat pylonen så att bara en del av vingen går över linjen. Detta är det idealiska.

Flygningen kan beroende på väder omfatta 10 eller 20 vändor. Mest används 10 vändor för att inte tävlingen ska bli för seg.  Det är  så med hang, att ju fler vändor du flyger, desto fortare går det om du sköter dig. Du ökar din fart i varje sväng och det går fort på rakan.

På just denna tävlingen hade vi mycket dålig vind, men jag tror, jag flög 10 vändor på ca 1 minut eller något snabbare. Det blir 60 sekunder på 1000 meter. Lite matematik ger snitthastigheten 17 m/sek, vilket är lika med  60 km/tim i snitt. Då kan man bedömma att topphastigheten på rakan är ca 100 km/tim.

FLyger du under optimala förhållanden ligger tiderna på 30 sekunder för 10 vändor! Det är en snittfart på 120 km/tim och en hastighet på rakan på uppskattningsvis 150-180 km/tim.

Landningen är fri, dvs man måste inte landa i en cirkel eller annat. Detta för att högpresterande hangmodeller helt enkelt är svåra att få ner på begränsade ytor.

Jag letade upp bilder från det sista SM:et jag deltog i för ett par år sen. Tävlingen anordnades av Ållebergs Modellflygklubb där jag är medlem sen många år. Ållebergsklubben är en förening som främst sysslar med segelflyg. både termik- och hangflyg. För den skull har man inte avskaffat motorflyget utan klubben har ett fint fält i Falköping, som är hemorten för klubben.

Just utanför Falköping ligger ju Ålleberg, som är segelflygets centralpunkt i Sverige sen 1944. Därför är det ju inte konstigt att klubben heter som den heter,  då mycket flygande sker på Ållebergs hang. Vad Ålleberg är kan ni googla eller läsa på min blogg då jag beskrivit det där.

Inför denna SM-tävlingen hade jag laddat med nya modeller. Dels hade jag 3 Arrow och 2 Banana. båda modellerna ganska små 1.5 m spv  flygplan tillverkade i kevlar, glasfiber och kolfiber.

Tränat hade jag gjort mycket kort stund, som de flesta antar jag, på Hovs Hallar och Tönnersa. Man får köra på gammal rutin var väl tanken.

Tävlingen gick tidigt på våren och som alltid,  när det gäller hang är vi väderberoende, vilket påverkade flygningen. Dan började med noll vind och dimma. Efterhand som solen steg släppte dimman och vinden kom igång från väst. Tyvärr var aldrig vinden över 3 m/sek, vilket är gränsen för att tävling ska kunna hållas. Men gemensamt beslöt vi,  att vi kör i alla fall oavsett vind.

För egen del, hade jag 2 bra omgångar om 10 vändor var, men i tredje omgången missade jag en pylon, fick vända och gå om, vilket gjorde, att jag tappade all chans på SM-titeln.

Men det var bara att hålla god min och acceptera.

Joakim från Örebro som slog mig är ju duktig flygare, i världseliten i F3B då, så det var ju ingen skam.

 Ska jag skylla på nåt, så flög Joakim med en för just detta tillfället och förhållandena som rådde mera lämplig modell. Men så är det. Joakim vann och jag snöt plats 2. Men ni vet hur det är, ingen minns tvåan.

Att tävla i modellflyg är roligt i vissa former. Personligen gillar jag hangflyg och pylon. Det har mycket dramatik. Så träna och flyg med ett mål och tävla!

Här bilder och förklaringar:

En tävlande på SM passerar den nybyggda startbryggan på Västhanget Ålleberg.

Del av depån.

 

Kan man kalla det en flygande start ?

Ållebergarnas dynamiske ordförande Rolf Maier håller ett vakande öga på klubbens juniorer.

Utsikt från startbryggan över tävlingsplatsen och Västgötaslätten.

Tävlingsledaren Roffe Maier kollar.

Joakim Ståhl, svensk mästare startar.

Så här ser den dåvarande svenske mästaren ut.

Ännu en start.

 

Några av deltagarna på SM i F3F.

 

mats

 

är ju en extremavdelning av modellflyget. Det gäller att flyga så fort som möjligt med en segelmodell utnyttjande lärotorn på ett hang.

 Jag bifogade nedan en lista över hastighetsutvecklingen de sista åren.

Allmänt förväntar man sig,  att inom 2 år kommer 1000 km/tim att nås med en modell………utan motor !

Undrar hur en modell beter sig när den passerar ljudvallen? Hur kommer en modell att bete sig,  när den måste buffra luftmolekylerna? Kanske bara blir en explosion i luften och så regnar det ner småbitar.

 Modellerna för DS är byggda helt i kevlar och kolfiber. Något annat är otänkbart.

Nedanför är bilder på hur DS-kärror kan se ut.

 

“Monster” flugen av Joe Manor. Vikt 7 kg, planet alltså. Kevlar och kolfiber.

Här startar världsmästaren Spencer Lisenby med sin model  632 km/tim!

 

 

 

De gällande rekorden. Jämför hastigheterna med de modeller du själv flyger…..

 

mats

 

När jag satt och bläddrade bland mina bilder, i ett ganska omfångsrikt arkiv, hittade jag några på min “Apache”.

Bilderna tagna nere vid Segeltorp, som är det låga hanget vid Hovs Hallar.

Vad jag vill förmedla med dessa bilderna, som i och för sig inte är nåt speciellt, är en känsla hur fint modellflyg med en enkel modell kan vara.

 Det är inte bara att köpa en jättekartong med ett färdigbyggt plan ,utan det är möjligheten att komma ut i naturen och få en upplevelse.

En modell som denna är ju synnerligen enkel och kostar ca 1000 kronor, men den kan rätt behandlad ge oändliga flygupplevelser.

Om du flyger på ett sådant vackert ställe som Hovs Hallar får du en naturupplevelse av norra Skåne och södra Kattegatt.

Jag åker aldrig hem missnöjd från Hovs Hallar, även om jag inte kunnat flyga.

Skaffa dig en segelmodell och berika dig med natur- och flygupplevelser!

Här kommer några pics:

Min Apache sent på eftermiddagen i en högersväng med Hallands Väderö till höger i horisonten.

 

Apache-Cumulusmoln-Horisonten

 

Även en enkel modell, kan i sitt sammanhang, inspirera betraktaren

 

Flyger man mycket, blir det småskavanker, vilket syns på undersidan av vingarna.

 

 

En åldring flygande sin modell…….

 

 

mats

 

 

Ett av de mest spännande koncepten inom modellsegelflyget är Dynamic Soaring, förkortat DS.

Att flyga enligt ovanstående har varit känt sedan 1975, då det upptäcktes av fullskalasegelflygare, dock utan att utnyttjas på det sättet, som vi modellsegelflygare gör.

Vad som krävs för att kunna flyga DS är ett hinder i terrängen. En ås, bergskam, en kulle eller till och med en trädridå eller större byggnad duger. Det andra är en vind som blåser mot hindret. Det tredje, som inte krävs, men som är en fördel, är att det är stabilt skiktat så vinden är i huvudsak laminär.

Det fjärde man behöver, naturligt nog, är en modell. Om du är nybörjare, kan man ha en Zagiliknande modell eller en F3F modell.

Modellen ska var i sådant strukturellt skick, att man kan belasta den i tyngdpunkten.Man belastar modellen, för att man ska få större “motor”, det vill säga man gör det för att hålla fartmomentet uppe under flygningen.

När jag testade DS , då jag egentligen var vid Hammar för att flyga skärm, hade jag min Arrow belastad med 400 gram bly. Platsen jag flög vid var “baksidan” på Skolbacken. Denna ås eller höjd ligger ca 50 m över omgivande terräng.

Skolbacken där texten står. DS möjligt på SV-vind och S-vind

Baksidan av skolbacken med vägen ner till parkeringen som finns vid vägen mot Kåseberga innan Hammar.

Eftersom vinden kom från havet var den relativt laminär. Jag slängde iväg modellen ut på hanget, alltså mot vinden, klättrade så högt jag kunde och började flyga det mönster man ska flyga för DS.

När jag passerade de olika luftlagerna hörde jag då och då  en “duns” när man passerar gränserna.  För varje varv märkte jag att hastigheten ökade. Det indikerade att jag flög inom de ramar som krävs för Ds-flygning.Eftersom det var första gången på ett hyfsat DS-hang var jag försiktig. Glädjen över att det fungerade var oförställbar. Jag tänkte att det är inte bara på filmerna på internet det funkar, utan även här med en gammal Arrow går det.

Om det gick fort? Ja, det gjorde det så vitt jag kunde bedömma. Jag hade ingen radarpistol med mig, men det rörde på sig.

Inte flög jag länge, men så länge flög jag, att man var ganska stinn med adrenalin.

Tyvär är det enda gången jag flugit där.

 

Jag tog bilden när jag hängde under trasan och stället för DS är i bildens nedre vänstra hörn. Platsen nås om man kör upp till Hammar, parkerar och promenerar 5 minuter mot Kåsebergahållet. Baksidan av hanget har en superstark rotor bakom hanget vid SV vind.

Här är del av den platsen jag beskriver enligt ovan. Det är högre än du tror.

 

Hemmavid har vi toppen på Hovs Hallar, som skulle fungera på “baksidan” ner mot dalen.

Problemet är att kunna få upp höjd och fart. Här skulle man kunna prova med en relativt snabb modell med elmotor, om förutsättningarna finns för DS flygning.

Själv har jag varit på de ställen runt Halmstad, där man kan tänka sig att flyga DS, men endast ett ställe har funkat halvbra och det är vid Vapnö kyrka och grustaget där.

Så principen för DS flygning är:

Ta höjd. Dyk ner enligt bilden genom lärotorn. Gå upp över hindret. Sväng igen ner genom lä osv osv. Låter enkelt, men är hindret dåligt eller vinden dålig är det inte så enkelt.

Skissen nedan förklarar principen bra.

Hastigheterna man uppnår med DS-flygning är otroliga. Världsrekordet för en DS-modell är till dags dato 631 km/tim. Rekordet sattes i september i Californien vid Bakersfield på Mount Weldon. Piloten heter Spencer Lisenby. Modellerna är ju hitech och byggda i kevlar/kolfiber för att kunna stå emot de väldigt höga belastningarna som uppstår i svängen. Hur många g? Vet ej men 40 g låter rimligt.

Vidare kan man ju föreställa sig, vad som händer med en modell, om roder börjar fladdra….då exploderar modellen och faller till marken som konfetti.

Om ni googlar på Dynamic Soaring kan ni hitta mycket om ämnet. Här är en sida med mycket info och filmer:

http://www.dynamic-soaring.de/

 

 

Den röda parabeln visar flygplanets bana

 

 

 

 

Tänk om vi hade dessa förutsättningarna hos oss….

 

Planering för landning

 

Även flygande vingar kan användas

 

Flygande vingar byggda mycket stabilt. Förvånansvärt höga hastigheter kan nås med dessa enkla modeller.

Världsmästaren, Spencer Lisenby, andre man från vänster med en av sina modeller.Vikt på modellen ca 4.5 kg.

 631 km/timmen !!!!!!!!!! utan motor……

 

 

Start

 

mats

 

En sak var inte med oss under 2009: Vindhastigheten och vindriktningen.

För att flyga på hushanget Hovs Hallar krävs ju vind från Västnordväst till Nordnordost. Denna riktning var  på “Den gamla goda ” tiden allmän under vår och höst. Så icke i år. Till och med sjöbrisen, som förra året möjliggjorde framför allt skärmflyg på HH dag ut och dag in lyste med sin frånvaro.

Varför? Bra fråga.

Men icke desto mindre, har jag och andra modellhangflygare kört ner till HH ganska många gånger i år och fått i alla fall några riktigt fina flygdagar.

Vad är en fin flygdag för mig?

Jo, det kan vara en dag med 1-2 m/sek rakt på på det höga hanget, när man kan flyga med en lätt modell exempelvis en Blue Phoenix eller en stor och lätt termikseglare. Har jag med min 3 m Ava, brukar jag vid dessa tillfällen montera en video eller stillbildskamera på modellen för att få lite film eller pics.

De som har varit med på Hovs Hallar  vet, vad begreppet “Glida fram på hanget” innebär. Att låta modellen sakta flyta fram i lite men stabilt lyft i absolut turbulensfri luft. Det är en estetisk upplevelse och ger begreppet “Modellflyg” en substantiell innebörd. Det är vid dessa tillfällen jag upplever en samhörighet med flygningen och naturen.

Det andra exemplet med fina flygdagar är när det blåser 5 m/sek och uppåt. Du kanske undrar, i hur hård vind man kan flyga på HH? Svårt att säga, det beror på din modell. Men generellt vill jag säga, att mer än 15 m/sek, då är det inte behagligt att flyga. Med denna starka vind bildas mycket starka rotorer på och bakom kanten, vilket gör en kontrollerbar landning mycket vansklig.

 Problemet vid landningen är, att ytorna vi landar på är små.

Således måste man bedömma ner sig väldigt exakt. Kommer du för högt och försöker trycka ner din modell för att bli av med höjd, resulterar detta i på en högvärdig modell att farten ökar kraftigt och då har du nästa problem.

Om du försöker göra S-svängar på baslinjen och finalen riskerar du, att turbulensen tar befälet över din modell och slänger den som ett gammalt konsumkvitto i vinden.

Hur många gånger har jag inte lagat knäckta vingspetsar, avslagna kroppar, just för att modellen i ett ovan beskrivet läge landat på vingen och sen hjulat runt bland stenarna.

Min Arrow i en vänstersväng med bra speed!

 

Min favorit på hang är min Arrow, som egentligen heter Freddy, men som döptes om av Staufenbiel i Tyskland. Den görs av Valenta i Tjeckien och du hittar den här:

http://www.valentamodel.cz/index-aj.htm

Gå till:

Models for sport and amusement.   Välj “Fredy” till vänster. Fredy är Arrow. Den finns både med V-stabbe och T-stabbe.

De är snabba med leveranser och har mång attraktiva modeller både för tävling och söndagsflygning.

Men blåser det låt oss säga 4-7 m/sek, då är det superbt på HH. Lyftet är mycket starkt och du kan med en modell som har kapaciteten flyga snabbt.

Med min Arrow glider jag lätt i ett sånt läge med 150 km/timman utan att förlora höjd. Vill jag busa ,klättrar jag till 250 m till höger och trycker förbi mig, för att tjusas av farten och profilljudet från modellen. Härlig upplevelse!

När man gör en sådan tryckning ska man inte göra den för nära kanten, för risken är att du flyger in i kantrotorn och då är det, som en häst sparkar till din modell!

Du kan också flyga aerobatik med din modell under dessa förhållanden. Loopingar som vid utgången gör att du befinner dig högre än vid ingången, oändligt långa rollar och rollande cirklar är en enkel match.

Ha r du aldrig varit vid Hovs Hallar ställer jag gärna upp och guidar och hjälper till. Som jag sagt fler gånger innan, kan du flyga med nästan vad som helst. Zagi med eller utan motor, Blue Phoenix, elseglare eller vad du har.

Har  du inget kan du få låna av mig. Jag vågar nästan lova att du fastnar på hangflygning!

Här nere några bilder när vi, entusiasterna, var där sist. Vinden blåste med ca 10-12 m/sek, vilket vi tyckte var i mesta laget, men skit samma, flög gjorde vi, så vi blev nöjda!

Enda modellskadan var min Arrow, som fick en skada på stabbens infästning, vilken dock kurerades hemma ned Honkong-CA.

 

Blommans Arrow flyger förbi den sneda horisonten. (Den var sned just i dag)……

Blomman funderar och ser pillemarisk ut.

 

Ännu en Arrow i luften

Ni ser det blåste bra. Revad stor och liten genua. Men god gång.

Björn Ekström, en pigg pensionär från Hyltebruk, som flyger små lätta och enkla plan med tanke på att kunna varsomhelst utan att vara beroende av stora fält.

 

Daniel och hans Blaster hämtar andan

Blomman mutar en kviga. Blomman till höger.

 

mats

 

För många av dagens modellflygare är ju hangflyg något ganska okänt. Det är ju inte “häftigt” att hangflyga tror man.

Nä, nu ska det vara färdigbyggt aerobatic för minst 10000spänn för det ska nå en grad av häftighet.

Då ska man ha i minnet att hangflyg, det var ett av de första sätten människan kunde flyga på tidigt. Hela segelflygutvecklingen hade som bas hangflyget.

Vad gäller den så kallade häftigheten så kan jag tala om att världsrekordet på ett hang i hastighet närmar sig 600 km/timmen. Rätt häftigt eller…….Det sättet man flyger då på är DS eller Dynamic Soaring.

Vad det är? Googla Dynamic Soaring så får ni se.

I halmstadtrakten har vi ganska gott om hang. Se i min hanglista. Det som står främst är ju Hovs Hallar. Det i mitt tycke bästa hanget i Sverige, när det gäller genererat lyft, som ger de högsta hastigheterna.

Allt hangflyg är inte bara hög fart. Jag flyger lika gärna på ett hang i dålig vind, då man måste plocka fram erfarenheter och flygskicklighet, för att planet ska hålla sig uppe.

 Inte heller behövs det en helkompositmodell för 6000 spänn, utan det går lika bra med en modell av typen Blue Phoenix.

Ållebergs Modellflygklubb, där jag är medlem ordnar varje år två hangläger nere i Ystad vid Hammars Backar eller Ravlunda. Boendet sker i stugbyn vid Sandskogen i Ystad, där man hyr en stuga till hyfsat pris.

Vi brukar vara 30-40 personer som flyger. Antalet ökar för varje år. Jag har lagt upp lite bilder, som jag hoppas ger en bild av vad vi gör där nere.

Går man alltid hemma på fältet tenderar man att bli lite enögd. Det är alltid inspirerande att åka ut och få nya erfarenheter och infallsvinklar.

Ållebergsklubbens medlemmar är verkligen entusiaster under sin dynamiske ledare Roffe Maier.

Om någon är intresserad av att pröva på lite hangflyg så kontakta mig och häng med till Hovs Hallar, så kan jag ta med en enkel modell ni kan provflyga. Jag lovar det blir en magnifik upplevelse!

 

 

Roffe Maiers kärra den gröna. Båda modellerna av frigolitliknande material.

 

Hitechmodeller i komposit.  Speciellt konstruerade för hangflyg, vilket innebär snabba och agila.

 

Får man inte lite tankar på kriget i Pacific, när man ser bilden? Kärran kan vara en hangarbaserad japansk störtbombare och fartyget i horisonten kunde vara ett amerikanskt hangarfartyg.

 

Last men standing……

 

Platsen där vi flyger. Dels vid Hammar, Kåseberga, Ales Stenar och vid Löderup söder om Kåseberga.

 

Robban kastar iväg en modell av större kaliber…..

 

Starten vid Löderup, som är vårt stamflygställe i Kåseberga.

 

 

Tja, vad säger man….

 

 

 

 

Roffe flyger ensam.

Kolla gärn ai galleriet nedanför. Klicka er framåt. Vill ni återgå till annan del av galleriet klicka på bilden, så kommer ni tillbak till nytt valläge.

Galleri

 

[nggallery id=28]

Mats

 

 

 

Dessa bilderna förklarar väl i någon mån,
varför jag är intresserad av segelmodeller.

 

 

 

 

 

Hangflyg vid sydkusten

 

Stora grejor nere i närheten av Kempten i Allgäu i södra Tyskland.

 

Tja, vad säger man?

 

Jobbigt att kånka upp en så stor modell för kullarna i Wales!

 

 

 

 

 

 

Här ett par nya bilder från mitt favoritflygställe, Hovs Hallar. Har ni aldrig varit där, så är det värt en resa. 50 km från Halmstad på Bjärehalvöns spets. Gå en promenad , njut av utsikten och avsluta med att dricka kaffe på värdshuset.

En upplevelse. Ännu bättre hade upplevelsen varit om du hade haft med en modell och flugit på hanget förstås!

 

 

Utsikt över värdshuset och mot Hallands Väderö. Bilen parkerar du på grusplanen.

 

Det låga hanget vid Segeltorp. Ca 30 m högt och utmärkt för skärm- och modellflyg. Till höger skymtar Hallands Väderö.

 

Bild uppifrån “fortet” tagen åt sydväst. Horisonten är lite sned, men det var den i dag…..

 

 

mats