Kategorier
Old Timer flyg

VI SOM INTE FÅR NOG…

 

 

 

 

…av friflygande OT-Modeller…

 

Här kommer en ny laddning med nya bilder…
som med en travestering på Johannes Steinhoff kan  sägas vara “De sista av de första”…

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

“ATT DU ORKAR HÅLLA PÅ…”

 

 

 

 

…är en fråga jag ofta får,

eftersom jag flyger mycket…

 

 

 

 

 

 

Tja…vad driver mig ?

Det är mitt intresse och min hängivenhet för min
hobby,
som är flygning, vilket hela tiden trycker på.

Som jag sagt tidigare, har jag aldrig upplevt det
som ett tvång 
att ge mig ut med mina modeller.
Även om inte väderläget
är perfekt åker  jag ut.

Min lust att flyga överstiger vida eventuella väderhinder.

För mig är det en njutning att komma ut och flyga
en välflygande modell.

Jag flyger hellre en skrothög med goda egenskaper
än en
kompositmodell för 20K,  som aerodynmiskt
och flygmekaniskt är ett misslyckande.

Därför  för mig ska det vara en positiv upplevelse
att flyga.

Enkelt  uttryckt hellre en välbyggd Blue Phoenix,
än en uselt flygande F3J-modell.

Flyger du en välflygande modell, kan du koppla
av flygandet som sådant, det sitter  sen många
år i förlängda märgen och du kan uppleva allt,
du får till
dig från miljön utan att behöva vara
koncentrerad på att
spaka hela tiden.

Det kommer en ny dimension till ditt flygande
på detta sätt, då flygandet blir en reflex.

Några exempel på vad jag upplevde i dag torsdag,
då jag var  och flög hang
på Hovs Hallar, vill jag
redogöra för,  som visar,  just det jag talade om
ovan;

Vinden var 4 – 6m sek på HH. Då jag ankom kl 1100
var den NNV, vilket
är rakt på vid “Fortet”.
Den drog sedan till rent nord, vilket är det  optimala
för hangflyg på Platån.

Min modell var en 40 år gammal Multiplexbyggsats,
som heter “HOBBY” och som är nyss byggd.

Den flyger bra, men tolererar inte låg fart.  En skränkning,
eller som det heter tordering av vingarna,  hade säkert
gett modellen bättre lågfartsegenskaper.
En enkel modell, ca 275 cm spv  med en fin 
epoxiplastkropp.

Jag monterade min GoPro och ställde in den på foto
2 bilder/sekunden.

Vinden kändes bra och starten var inga problem
förutom det sedvanliga
galopperandet genom kantrotorn.

Väl uppe i den laminära havsvinden var det som att åka
hiss och flygningen var bekymmersfri.

Sen var det bara att sitta på gräskanten och njuta…
…åt den egna flygningen, 
då förhållandena är så goda,
som de var.

Inga skärmflygare syntes till, vilket förvånade mig,
då det var perfekt väder.

Däremot dök en hängglidare upp nere från det låga
hanget där dessa
brukar starta.
Piloten låg på Hovs Hallars “Näsa” och försökte
klättra
för att komma upp i lyftet från Platån,
men tydligen ansåg han, att
det räckte där han var.
Hade han fortsatt 150 m mot Platån hade han
kunnat ta hiss upp till 350 m, därför lyftet var så starkt.

Jag fotograferade hängflygaren och stod på marken
och var avundsjuk, för
att inte jag hängde under en vinge…
…men jag är nöjd men min modell.

Efter nästan 2 timmar i luften med min “HOBBY” var
det dags att landa och fylla på vätska och byta kamerans
batteri.

Landningen nere vid Fortet,  med den vind som var
rådande, är inget du
snyter ur näsan. Det gäller att
planera noga.

Även om du är ytterst rutinerad. Därför förhållandena
på finalen kan ändras snabbt som
ett svärdshugg.
Då gäller det att ha handlingsberedskap.

Jag kom in med bra höjd, drog broms och ställde
modellen på
nosen. Aerodynamisk broms för denna
modellen innebär,  att jag vinklar upp skevroderna
till  ca 60 grader.
Det medför att skevroderverkan blir dålig och jag
måste styra med sidoroder.
Trots min högre hastighet kastade turbulensen
runt kärran på rygg men
tack vare min överskottsfart
och ett effektivt sidoroder, 
kunde jag halvrolla och
landa,
där jag planerat utan skador.

Flyga i luften är inte  svårt, men din förmåga att flyga
avslöjas brutalt   vid landningen.

3500 bilder hade jag i GoProkameran med mig hem.

När jag satt och filosoferade på kanten, mellan flygpassen,
hörde jag ett muller från
Halmstadhållet.

Det var en rote 39-Gripen, som flög ut över  havet
lägsta höjd.
Jag fick några bilder från långt håll.

Just mitt för Hovs Hallar tände de båda full EBK
och började 
dra i något, som jag vill kalla kurvstrid
på låg höjd.

Mycket imponerande. Inte minst mullret som
rullade in från
havet. Efter relativt kort stund
steg roten och flög åt nordnordväst.

Det kom två stycken AT 502B Air Tractor
och passerade söderut.

Detta var ett plan jag aldrig sett förut, men det
påminde starkt
om Piper Pawnee. Används som
sprutflygplan med olika vätskor.

Flög relativt snabbt, då det är utrustad med mycket
motor. 750 – 1100 bhp turboprop.

Planen var registrerade i Sydafrika då registreringen
börjar på ZS-.

Parkeringen vid värdshuset var välfylld av danska
bilar och en strid
ström av vetgiriga turister
passerade mig och fick information om 
HH
och hangflyg, både med hängglidare och modell.

Jag trivs verkligen, då jag får berätta om vår
fantastiska hobby !

Under tiden jag stod och flög var det flygunderhållning
av korparna.

De må se klumpiga ut, men de kan flyga med
något, som kan tyckas
vara fantasi.

Har du läst boken “Jonathan Livingstone Seagull” ?
Här beskrivs en fiskmås, som spränger preferenserna
Har du inte läst boken,  så rekommenderar jag den
varmt.

Den är ingen tegelstensroman utan mer ett häfte,
men den har ett väsentligt budskap…

Den finns som film här. Du avgör själv,  om du vill
ladda ner.

Ute på Kattegatt kom en större bogserbåt bound for
Halmstad
och ett av Biltemas feederfartyg stävade
mot Halmstad Angöring.

Då man ser,  hur många containers Biltema tar
in via Halmstad varje vecka, förstår
vi, att ägaren
tjänar klöver.

På Halmstad redd kunde ett torrlastfartyg ses ligga
på svaj i
väntan på att anlöpa Halmstad Hamn för
lastning av 25000 ton fragmenterat
bilskrot.

Som du ser,  händer det mycket,  som är oväntat,
vilket kan sätta glans på din flygdag på Hovs Hallar.

För mig tycks alltid det oväntade vara väntat…

Härligt, det ger flygandet en extra dimension och
det  blir aldrig tråkigt.

Jag tog lite bilder.

Min “HOBBY” färdig för start vid “Fortet”.

Djur och natur i Oktober.
Blomfluga.

De svarta skuggorna frasar förbi…
Odins ständigt iakttagande  och rapporterande mörka agenter.

Den gamle ska starta sin “HOBBY” vid “Fortet”.
“Fortet” är en gammal observationsbunker sedan 2. Världskriget.

                             Det  är här,  egotripparna har rest sina otaliga stenmonument.

En Air Tractor

Kanske svenska staten funderar på att köpa in två plan för skogsbrandsbekämpning…

Turboprop

två-sitsig, side by side.

Ser ut som en deriverad Piper Pawnee…

                                       Min kära Platå, där jag upplever så mycket !
                                                  Hängglidaren försöker plocka höjd…
                                                          Han var inte särskilt högt
                                           Det gäller att gneta på och aldrig ge sig.

En rote 39-Gripen på väg ut. Avståndet ca 4 km.

                                                    Ett styck hängglidare med pilot.

                                                      Härlig känsla att flyga här.

Hallands Väderö och som en fjäril mot horisonten en hängglidare.

                                                 X = där  min Spirit slutade sitt  aktiva flygliv .

                                                                                                                       Hängglidare = Rogallo-vinge

Ett bulklastfartyg ligger på svaj på Halmstad Redd i väntan på anlöp.

“Maple Pioneer” liggande på svaj.

Redskapet man använder för att lasta bilskrot.
Kallas Polyp på grund
av flertalet klor. I polypen 25 ton skrot.
Manövreras av 4 wires. 2 wires för att lyfta/fira, 2 wires för att gripa/släppa.
Snabbare än att använda en hydrauliskt driven polyp.

Biltemas feederfartyg på väg till Halmstad och hitom en bogserbåt.
“Feederfartyg” är en typ av mindre farkost,  som hämtar containers och andra
enhetslaster i de stora europeiska importhamnarna, där enheterna lossas
från VLCC (Very Lage Container Carriers) och stackas upp i väntan på,
att de mindre feederbåtarna ska hämta upp burkarna för vidare leverans
till exempel till Biltema i Halmstad.

Allt handlar om att skapa lyftkraft…då behövs en yta
som rör sig med anfallsvinkel genom en gas eller vätska.

Multiplex “HOBBY” årsmodell 1978.
I skick som direkt från fabrik.
En typiskt produkt av 70-talet.

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

TERMIKFLYGNING LITE ÖVERRASKANDE I OKTOBER…

 

 

 

 

 

 

…inte bara flygning…

 

 

 

 

 

 

 

…utan det handlar om upplevelser av naturen också.

Lite hastigt fick vi en aning om sommar igen i Europa.

Ett högtryck över de baltiska länderna pumpar upp varm
luft  från Medelhavet/Atlanten mot Skandinavien.

Som du vet, roterar högtrycken medsols på norra halvklotet.

Denna varmluftsströmning  understöds av lågtrycken
väster om
Brittiska öarna,  som genom sin motsolsrotation
för upp den varma luften.

Så två fläktar förser oss med,  för årstiden, varm luft och ger
oss en
reminiscens av sommar kanske.

Väderläget i Halmstad var på onsdag morgon, dimmigt,
14 C
och nästan ingen vind. Yr.no hade förutspått
uppklarnande
fram mot lunch.  Det borde ge förutsättningar
för termik.

Så in med min ständigt startberedda modell i bilen och
iväg till ett av mina flygställen.

Kl 1300 stod jag startberedd med en av Avorna  på
Litorinavallen vid  Tjärby Kyrka just norr om
världsmetropolen Laholm  i hopp om att kunna ta
en termikblåsa.

Det fanns ingen molnbildning, så det fick bli att flyga
torrtermik.

Vädret var härligt, solsken och ingen vind. Iväg med med
min gamla Ava som skakade iväg mot en blå himmel.
Jag klättrade ovanligt högt
och började leta efter vertikala
rörelser i luften.

Små kytt kändes, men inget som var värt att kurva i.
Efter att ha glidit med lägsta
sjunkhastighet var jag
nere på 50 m framför det lilla inlandshanget, 
då jag
fick anslutning.
Det var ingen stark termik och blåsan var liten.

Men jag gnetade på och vann ca 2-3 m för varje termikvarv.

Eftersom det var noll vind, kunde min modell, rätt trimmad
kurva i blåsan själv och den befann sig rakt upp från min
pilotplats.
Detta är ett bekvämt sätt att flyga med min sändare

på marken, Avan som kurvar själv och min vario, som diskret
talar om, att jag har ett svagt men stadigt stig.

Jag klättrade så högt, som jag avsett och flög runt inom
flygområdet för att kolla termiken. Det fanns termik,
men den var
svag. Det kunde finnas hopp om starkare
och stadigare termik, då vädret förbättrades sig genom
att dimman lättade och solinstrålningen ökade.

Efter mer än en timma i luften landade jag och bytte
acke på min GoPro,
drack vatten, pratade med
markägaren, innan jag startade på nytt.

Historien upprepade sig med en svag blåsa, men
dock nu efter mer
solinstrålning mera stabil, som lyfte
upp mig till för mig önskvärd och bekväm höjd.

Väl på höjd var det en njutning att kunna glida runt mellan
de glesa
lyften utan bekymmer.

Vad gäller flygningen,  så avslutade jag med dagens sista
landning kl 1545 i gräset.

Jag var synnerligen nöjd med min dag. Dessutom
provade jag
min FailSafe genom att slå av sändaren.
Modellen gick in i precis
det läget, jag programmerat och
mottagaren band,  efter jag slagit
på sändaren, på 2 sekunder.
Bra att veta att det funkar.

Då jag flyger,  handlar det bara inte om flyg utan också
om att
uppleva naturen, där varje årstid har sin tjusning.

Hösten tilltalar mig med färgerna och lukterna.
Lukterna är tunga och välkryddade. Träden
börjar gulna
och tappa sina löv som en förberedelse för
vinterns vila. Björkdungen
där jag flyger, tappade sina löv
redan i slutet av juli på grund av den
utdragna torkan.
Det är ju trädens sätt att försäkra sig om överlevnad.

Vråkar såg jag enstaka, men den stora bulken av rovfåglar
har redan rest
till sydligare nejder.

Vad som drog förbi , var fantastiska mängder bofinkar och
gulsparvar.

Jag satt med kameran och lyckades få några bilder.
Bofinkar är ganska orädda fåglar om än lite nervösa
i sitt flygande mellan åkrar och träd då de rastar och
äter.
Du ska veta,  jag har en
enkel foto utrustning,
varför bildkvaliteten
inte blir så bra,  som jag önskat.

Men det är mina bilder och jag gör så gott jag kan,
med de bristande tekniska  fotokunskaper jag besitter.

Jag märkte,  att redan klockan 15 står solen relativt lågt
över horisonten
och det ger både möjligheter och svårigheter
vid fotografering.

Det mjuka lite gyllene ljuset kan ge härliga bilder, men
det kan vara
problem med mindre ljus oxå, om jag
vill plåta med korta slutarhastigheter.

Att gå omkring och iakttaga naturen, dokumenterade
med en kamera,
det är något jag gillar.
Det gäller att uppleva, eftersom det är vad livet går ut
på, enligt 
min filosofi.
Inte sitta passivt och se livet rinna bort  genom fingrarna.

Om jag är ute för att flyga termik,  eller om jag åker
för att flyga hang och
förhållandena inte lämpar sig
för flyg då jag anlänt, ser jag inte detta
som förspilld
tid, därför jag kan uppleva den omgivande miljön och
skeendet,
vilket ger mig lika mycket som själva flygandet.

Tänk så mycket jag fått uppleva i samband med mina
hangflygningar på Hovs Hallar under de 44 år jag
flugit där.

Att kunna sitta längst upp på Platån och kunna se,
då F10 existerade som aktiv flottilj, hur piloterna
övade jaktstrid på låg höjd över havsytan med sina
J35-J Draken ackompanjerade
av EBK- dånet,
som mullrande rullade in mot land.

Eller då jag en aprilmorgon satt på min tuva och spanade
ut över havet, eftersom vinden behagat försvinna och
jag fick se en stor kaskelottval sakta simma förbi.

Eller när en havsörn, med vingar stora som dörren till
en vedbod, sakta gled förbi på hanget på  väg till
Hallands Väderö för sin jakt.

Sen är det alltid god hjälp, om man har en positiv
inställning till livet och dess
möjligheter  !

Denna onsdag var en höjdpunkt, då allt stämde och
upplevelserna fyllde
mitt behov av spänning och
avkoppling.

Jag är glad och känner mig privilegierad, för  att
jag är modellflygare, eftersom det gett mig ofantligt
fina upplevelser och erfarenheter.

Inte bara flygupplevelser utan upplevelser som följer
med,  då jag åker ut med modellerna.

Modellflyg kan aldrig kännas som ett tvång för mig.

Förresten…

…det pågår ett ständigt kattrakande på diverse forum
om vårt förbund, SMFF och vår tidning MFN.

Eftersom jag har närstående mopsar, kom jag att tänka
på hur det låter, då dessa tre samtidigt
för en animerad  mopsdiskussion.

 

Det är ungefär som ovanstående videosnutt,
jag vill beskriva bjäbbandet på fora
där
besserwissrar ständigt talar om, hur
SMFF
och MFN borde skötas.

Hade dessa bjäbbarnas A-Team investerat
sin energi på att arbeta för
vårt förbund i
stället för mot vårt förbund,
hade bjäbbandet
haft en mening. Men nu…

Det är ju så, att prata och knappa på en dator
är
enkelt, det kostar inget. Att sitta hemma i
kvällens tystnad och tycka och fråga varför
man inte gör så eller så…det kräver ingen energi.

Vad som kostar,  är att utföra det reella,
praktiska
och nödvändiga vardagsarbetet i
ett förbund, vilket inte skapar rubriker eller
“Likes” i ett forum…

Tillvaron som modellflygare och medlem i ett
nationellt förbund går, som jag ser det,
inte
ut på att ständigt leta efter fel…

Kanske vi skulle modellflyga istället ?

Det är väl det, som  är glädjen och essensen
med
vår hobby …eller har jag missförstått
det hela ?

Fast den enkla lösningen det är väl, att jag
bara
är för gammal.

Jag är en övervintrande relik, vars åsikter
inte tycks ha
den relevans, som krävs i dagens
modellflyg(O)verklighet.

 

Här kommer lite ögonblick från min onsdag i naturen
med min gamla Hyper Ava, som bara flyger och flyger…

Häng med…och flyg med dina modeller !

 

 

“När ska vi ut och modellflyga egentligen” ?

Här ser du lufttrycken inom luftmassorna som bestämmer vinden och  temperaturen.

Kan detta vara en HyperAva årsmodell 2008-2009…?

                                                     Kanske en matta i  min hall eller ?
                      Björkdungen som förlorade sina blad redan i sluter av Juli.

Klart för take-off.

Sele, sändare, modell och mottagare för telemetri.
Plus min flygstol som gör det möjligt för mig att
sitta och flyga, efter en allvarlig skada på min
halskotpelare från en arbetsplatsolycka.
Här finns det inga flygregelordningsvakter,  som
patrullerar utövande   sitt ämbete !

Backen upp till pilotplatsen omgiven av brinnande färger.

Tre artefakter kan det tyckas…

Fortfarande blommar det i gräset. Blåklockan fick en ny chans efter regnen.

Den obligatoriska utblommade maskrosen.
Kanske så en del miljöpartisterna kände sig efter att  ha
åkt ut från riksdagen efter röstsammanräkningen på valnatten…

En  underbettad stenstod med näsan i vädret njutande sol…

Jag undrar, om de människor som med oändlig möda och med
för oss reellt okänt syfte, som reste dessa gravmonument
kunde ana eller
förutse,   att  de stenar de reste skulle stå kvar efter mer än 1000 år ?

Hur mycket av det vi idag med vår teknik bygger står kvar  om 1000 år ?

Blommor och blader gör betraktaren glader.
Flowerpower.

En bofink …som glömde flaxa och fällde in vingarna helt enkelt…

Bofink…

…hans kompis gulsparven…

Bofinken…en vacker fågel.

Vi håller  kollen …

Fotoavstånd ca 35 meter.
Kolla stjärtens form. När jag ser formen, far mina
tankar till en helt annan fågel och det är järpen…

Proviantering inför en lång flygtur.

Flyttande äldre starar for förbi frenetiskt flaxande visande sin vackra silhuett i motljuset.

 

 

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell

GRAVITATIONEN…

 

 

 

 

 

…något som John Woodfield

från Cornwall tycks upphäva

 

 

 

 

 

 

Njut av denna vackra modell och på det sättet den flygs av piloten.
Han tycks upphäva gravitationen och modellen rör sig, som vore
den
viktlös.

Denna modellen av John är den bästa, jag sett.
Den är också
förtjänstfullt filmad för att demonstrera egenskaper
och inte
minst det vackra landskapet i Cornwall.

Se gärna hans andra filmer, de är en upplevelse !

Bilderna har jag klippt ur hans film, som är inbäddad längre ner.

 

John Woodfield YouTube-channel.

 

 

Ritningar till modellen: Se kommentarerna nedan !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

ÄR DET SJÄLVPLÅGERI…

 

 

 

 

 

…att ge sig ut och flyga termik nu ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På ett sätt, svarar jag ja. Men ser man på mitt glupande
flygintresse säger jag nej.

Torsdagen var den varmaste dagen hittills i Halmstadtrakten.
Temperaturen var
33 C…Då är det varmt.

Vi hade en förvånansvärt svag sjöbris, kanske beroende på
att temperaturen i havet är relativt land hög.

Jag åkte ner till mitt vanliga termikställe och motiverade
mig med, att den finns en
ganska stationär tornfalk där,
som  jag ville få lite bilder på.

Efter att ha stirrat efter en icke befintlig tornfalk i 1.5 timma
la jag ner
min fotosession.

Jag hade min Ava i bilen, som pockade på uppmärksamhet.
Eftersom jag satt i min flygstol i skuggan, tänkte jag,
att jag tar väl en sväng.

Monterade och startade. Möttes av västlig vind 2-3 m/sek
och den var relativt
sval, då den kom från havet.
Ingen termik under 75 m. Körde upp mig till 125 m

med elektricitet och kollade termikläget. Jo det fanns utbredd
och jag menar
verkligen utbredd termik. Det tycktes stiga överallt.
Det är så, att om vi har sjöbris
med den hastighet vi hade
i dag,  flyter den svala sjöbrisen in över  land och skjuter

den varma luften uppåt. Sjöbrisen är ju sval, varför den befinner
sig närmast marken.

Så om du drabbas av sjöbrisens, för termikflygaren,
en förbannelse, pröva att klättra
ytterligare 100 m med motor.

Normalt sett kan jag flyga timvis i sträck, men i dag gav
jag mig efter 1.5 timma.

Du ser på bilderna, som alla är tagna med min lilla
Mobius , hur torrt och nedvissnat
allt är.
Inte frodig högsommargrönska direkt.

Men håll ut, snart kommer hösten !!

Lite ögonblick från min flygdag.

 

 

 

 

 

Du ser…gult på marken, västlig svag vind.

 

Klart  starta.

Inte ett moln. Stekande sol och en natur som antagit en gulvit färg.
Kornfältet nedan gav 2 ton/hektar. Brukar ge 6 ton/hektar.

 

 

Ser du min modell ? Två reflexer i prismats färger till höger.
Och en glödande sol.

 

 

Min trogna…800 timmar flugna Ava 9 år gammal.

 

Så här ser det ut nu i Halland.

Nedpackning – Hemgång

 

I brist på tornfalk, blev det en ormvråk…

 

 

…och sen kunde jag frossa på det träden erbjöd...

…nu efter solskenet mycket söta och goda.

Bil och stol i relativ skugga och svalkad av sjöbris, som
tidvis var avbruten av ugnsvarm luft från fälten framför.

Kategorier
Termikflyg

ATT TROTSA VÄRMEN…

 

 

 

 

…går avgjort lättare,

om jag tänker 6 månader framåt

 

 

 

 

 

 

Tror du jag backar med mitt termikflygande för lite värme ?
Nix, då känner du inte en seg pensionär. För ge upp…aldrig !

Ingressbilden ovan med min Ava liggande på en gulbrun vall,
är antagligen sinnebilden av en varm och torr sommar.
Men vi har haft torra somrar förr.
Exempelvis 1959, 1975 och 1976. Sådan är naturen.
Allt är föränderligt.

Kanske människor med lite historisk kunskap önskar,
att vi  ännu en gång
fick tillbaka“Den lilla istiden”, vilken
vi i Norden upplevde under 1600-talet.
Minns tåget över Bälten under vårt krig med Danmark,
då Erik Dahlberg som var fälttygmästare kom på,
att isen höll att marschera på, vilket möjliggjorde ,
att Karl X Gustav kunde hota  Köpenhamn.

Senaste 7 veckorna har bjudit på för termikflygaren
och i viss mån för oss hangflygare ett enastående väder.

Tack vare att högtrycket över Skandinavien har legat stadigt
parkerat, som ett resultat av jetströmmens bana, har vi blivit
förunnade svaga vindar mycket sol med  höga temperaturer.

Tyvärr har det medfört, att nederbörd kommande från sydväst
inte har kunnat in över oss. Det skandinaviska högtrycket har
inte haft svårigheter att motstå angrepp från lågtrycken.

Allt tillsammans har det gjort,  att vi nu i Juli 2018 har ett
gigantiskt nederbördsunderskott räknat 2017-2018.
Stora problem för jordbruket, där vallarna där man tar
kreaturens vinterfoder har bränt ner och antagit en brunvit färg.

Dricksvattnet kan också bli en bristvara, vilket vi kanske inte
hade räknat med
i ett land så rikt på sötvatten…

Hoppas jetströmmen ändrar sig,  så låset till Skandinavien går
upp för
nederbördsrika lågtryck.
Bild på jetströmmen finns nedan.

Med tanke på att skräppressen, alltså kvällstabloiderna, älskar
att beskriva
något med överdrifter, förväntar jag mig,  att
Exessen ska skriva i
rubrikerna “Kaostorka”….

OK,  nog om vädret, det är vad det är och vi kan inte göra nåt
åt det, 
om man inte är rättrogen miljöpartist…eller skyller torkan på
president Trump i USA. Vem vet…han kanske förbrukar kopiösa
mängder vatten, då han vattenkammar sin frisyr…

I dag torsdag for jag ut kl 0900 till ett flygställe för att
få mig några
timmar i termiken med min kompis Tant HyperAva.

Jag fanns på plats med modellen monterad, kameran
laddad och
telemetrin aktiverad 0915.

Det fanns redan då Cu-bildning och jag vill säga, det var 1/8 Cu
med bas på 1500 m. Vinden var växlande men
tryckvinden
var ostlig. Jag startade,  steg med el till 75 m, där jag stängde
motorn
och kurvade i en ettrig blåsa. Blåsan så här tidigt var
trång, men den hade mycket lyft i sig.

Åkte snabbt upp till en bekväm höjd, satte mig i min flygstol
med en vattenflaska
inom bekvämt räckhåll och förberedde
mig för en rejäl tur på 1.5 timma…tills
jag kom på, att jag
glömt slå på min kamera, eftersom jag inte fick bild på monitorn…

Japp, det är bara att landa då. Vilket jag förberedde på vanligt sätt.
Landa skulle jag
göra in mot hanget, eftersom vinden var ostlig.

Jag kom in perfekt, möttes av stark turbulens vid hangets kant,
tappade höjd och modellen försvann under kanten.

Ok tänkte jag, den ligger vid kanten, så ingen panik…fast min
variometer indikerade höjdförlust och det betydde
ju, att modellen
fortfarande flög, även om jag inte såg den !

Det tog 2 -3 sekunder innan jag förstod hur det låg till och då slog
jag av sändaren, så modellens mottagare skulle
gå in i Fail-Safe.
Efter 3-5 sekunder tystnade telemetrin och jag förstod, att min
modell
slutligen landat.

Enkla puckar tänkte jag, den ligger framför hanget. Den tanken
kunde jag snabbt glömma,
för framför hanget eller just nedanför
fanns ingen Ava…

Framför hanget finns en 5 tunnlands kornåker. Du vet hur det är
att hitta en modell
i en kornåker vid denna tiden, då stråna är
som längst…?

Jag gick längs hangkanten fram och tillbaka 2 gånger, körande
mitt sido- och höjdroder
för att om möjligt kunna lokalisera
modellen med servorasslet.

Intet kunde jag höra. Jag drog på motor för att kanske höra
proppen tugga i kornstråna,
men lika tyst där.

Alltså gick jag ner till åkerns kant, gick fram och tillbaka
2 gånger under kontinuerligt
körande av sida och höjd.
Tyst som i en grav.

Tillbaka upp på hanget och fundera, vad hade hänt.
Från det modellen försvann
under kanten, så flög den ytterligare
6-8 sekunder.

Det betyder den bör ha flugit 7 sekunder och tillryggalagt
ca 50 – 60 meter.

Jag borde kunna höra servona på det avståndet, det var min slutsats.

Jag kontrollerade noga kornåkerns yta, för att kunna se tecken på
att en Ava något abrupt hade landat, men intet var att se.
Nu gick jag nerför grusvägen
och halvvägs vek jag av och gick
ner till åkerkanten. Jag körde servona, men intet hördes.

Om min modell gått i FailSafe och “fastnat” där, beslöt jag att
slå av och slå på sändaren igen.

Då jag slog på sändaren, hörde jag utifrån kornåkern ett rasslande
från propellern.

Nu hade jag information, som pekade ut riktningen i någon mån.
Jag prövade åter att
köra motorn, men den startade inte.

Alltså beslöt jag att marschera ut i grödan. Jag gick mot den plats,
där jag tyckte, jag hörde ljudet.

Efter att ha gått ca 35 m ut i åkern fortfarande ingen glimt av Avan
Jag beslöt att gå 10 m till rakt ut.

Då jag gjort det, stannade jag och spanade. Till min glädje kunde
jag skymta min Avas stabbe 3 m
från mig. Jag gladde mig verkligen
åt att jag fann min modell inklusive min dyra kamera.

Men i en kornåker måste jag vara högst 3 m från modellen för
att kunna se den. En modell i en sädesåker har en makalös
förmåga att försvinna.

Problemet var att kornet var glest, stråna var starka.
Det gjorde, att modellen sjönk ner till marken
och maskerade sig själv.

Kanske jag skulle sätta in en signaltuta i modellen. Problem är, var den
ska sitta, då modellen har dåligt med  plats för mer elektronik. Kanske
jag skulle montera en stroboskoplampa i toppen av fenan,  vars blinkande
skulle kunna fånga mitt öga ?

Nåväl, uppkommen till pilotplatsen kollade jag Avan och den skada
som uppstod under modellens
solitär flygning, var att de båda
polyamidskruvarna , vilka håller vingarna hade knäckts vi nedslaget.

Precis som de ska göra. Jag kom billigt undan.

I med nya skruvar, sätt på kameran och ny start upp mot en sky,
som började fyllas med Cu Congestus
och Cb. Vid en första hastig
titt uppåt drog jag slutsatsen, att det blir nog ingen åska här…

Min första blåsa tog jag på 75 m och den var stark. Torrrtermik
kan var stark den också. Just över mig fanns det ingen Cu-bildning,
men inåt landet blommade det kraftigt och högt. Det rådde kraftiga
vertikala rörelser i luften.

Uppe på min “Bekvämlighetshöjd” kunde jag glida omkring
bekymmerslöst. Vinden var nästan noll, varför jag inte drev
iväg, då jag kurvade.

Men min njutning av flygningen avbröts av en blixt och knall
ett par km från mig. Skulle jag avbryta ? Nä, jag kör en stund
till,  eftersom Cb-molnen med åska och nederbörd låg
ca 8 km från mig.

Torrtermiken avlöstes efter hand av molntermik i form
av många små nybildningar, som höll mig på säker höjd.
Ljuset i går då jag flög var besvärligt. Det gällde att inte ha
för stort avstånd till modellen ,eftersom det förekom dimmoln
på lägre höjd, som gjorde att även en 4- m modell var svår att se.

Vem vill flyga bort  en modell ? Inte jag i alla fall.
Jag tror,   alla aktiva modellflygare har flugit bort en modell och
funnit den igen eller inte. Den som säger,  han aldrig blivit av
med en modell under flygning är antingen inte en aktiv flygare,
eller så drar han en vals.

Att flyga bort en modell är inte en nödvändighet, om du flyger.
I de flesta fall finner man sin  modell igen, om du letar i
enlighet,  med den fakta du har. Sen finns det naturligt-
-vis övernaturligt duktiga flygare,  som aldrig flugit bort något….

    Men jag frågar mig om dessa överhuvudtaget har flugit ?

Låt mig ta ett exempel från min egen modellflygverksamhet,
då jag flög bort en modell:

Jag och  Robert från Norrland stod och njöt av vår flygning en
härlig sommardag
på Hovs Hallar. Våra båda modeller gled på
en säker höjd och vi flög på ett avslappnat sätt.
Lite för avslappnat för mig, då vi stod  och pratade. För jag kom
plötsligt på, att jag styrde
Robbans modell….Du förstår min tanke,
var är min modell ?

Jag spanade snabbt av skyn, men inget syntes. Däremot hördes
5 sekunder senare
ett rejält brak  bakom hanget på Platån. Det var min modell,
som slog ner i en enebuske.

Modellen i lagom stora balsabitar. Så går det,  då man står och
pratar i stället för att flyga.

Denna gången lagade jag modellen på kvällen,  tack vare det var
en balsamodell.

Med CA-lim fick jag ihop flygplanet. Dessutom en snabb spackling
och slipning, 
så jag kunde spraya modellen efter morgonkaffet.

Spiriten var åter fit for fight !

För tänjer man gränserna, utmanar man alltid modellens öde…

Efter 1.5 timma i skyn avbröt jag och landade för en vätskepaus.
När jag satt i min stol, kom en man gående för att bese fornminnena.
Det märkliga var att han 1:Var modellflygare , 2: medförde en GoPro
som var samma som en av mina, en GoPro 3+.

Jag erbjöd honom en plats för hans kamera på min modell,
så han skulle få lite minnen från platsen. Bilder fick han
då jag flög 15-20 minuter med hans kamera i mitt GoProplasthölje
på Avan.

Piloten från Italien hette Trucco Grandi Ladri och är bosatt
i Basilica di San Marco
Venedig.
Efter fotosejouren gick vi till hans husbil och förde över bilderna
till hans laptop.

Åskvädret tilltog vilket dock inte hindrade mig att flyga ännu en
vända. Till en början var termiken god men snabbt ändrade det
sig.

För att först ha bjudit på utbredda områden med stig ,blev det
i stället stora områden med sjunk. Jag kunde känna hur
temperaturen sjönk, vilket indikerade att det var kalla nedsvep
från framkanten av åskfronten.

Jag förbrukade den acken, som satt i modellen och dessutom
testade jag FailSafeläget i luften.
Det gör jag då och då för att kolla,  att modellen går in i
förhandsinställt läge.
Det stämde ganska bra, men jag justerade sidoroderutslaget
för att minska svänghastigheten.

Sen blev det till att landa, då det kom några regnstänk.
Demontera Avan och emballera den i sitt fodral.
Eftersom jag vet, det växer körsbär här, tog jag en vända
bort till de med röda bär fyllda grenarna. Vi har haft torrt
och det medförde att bären inte var jättestora, men å andra
sidan var smaken och sötman utomordentlig. Körsbär ska man äta
vid trädet, de smakar bäst där. Hur många kärnor jag svalde av misstag ?
Många.

Bilderna tog jag med min och hans GoPro och markbilderna tog
jag med min Mobius. Ännu en flygdag fylld av äventyr, svett och termik !
Det upplever du aldrig i dvala framför en tv !

Spänn fast dig så åker vi !

 

 

Jetströmmen i dag söndag 15. Juli

 

 

 

 

För du inte ska glömma vad som är på G…

-12, eller +28….vilket väljer du ?

Björkarna börjar anta en höstlik färg genom att veva in klorofyllet.

Start med italiensk kamera i plasthöljet.

Du kan se ytterkanten av åskfronten…

Undrar vilket nummer i ordningen denna starten med Avan är på Tjärby ?

Detta brukar var fårbete, men har nu antagit en föga fruktbar färg.

Ekplantorna dör inte på grund av brist på vatten,
de går i dvala, när det är kärva förhållanden.

Den gamla örnen på hanget, om möjligt ännu torrare och fnasigare i huden nu…

Den dominerande landskapsfärgen nu är gult.

I fjärran Hovs Hallar, tyvärr inte flygbart i dag, då vi har ostlig vind.

En vall som borde vara grön och växande för ännu en skörd, men som nu…

Skyn kl 1000 vid Tjärby med små nybildningar.

Här  ser du hur björkarna handhar torkan…

Nybildningarna växer hastigt till sig.
Om nybildningarna är lite trasiga i kanterna
indikerar det starka vertikala rörelser i luften.

Här har du kanten av området med Cb-moln i vilka det åskade och regnade.

Nu kom lite regn…

Kanske dags att montera åskledare ?

Du ser det regnar kraftigt ur molnet i bakgrunden.

Hit kom fronten.

Skyn kan innehålla mycket dramatik och det kostar inget att se på.

Landningen med Avan.

                                                                     Blixt och dunder…
                                                                   …hagel och regn…

Körsbär som det fanns fantastiska mängder av.

 Gul cirkel = Där Avan försvann från min blick. Svarta ovalen = där den landade i kornet.

 

Kategorier
Airshows Segelflyg

SHOOT-OUT VÄST 2018

 

 

 

 

 

Nu är det premiärskjutet på Ålleberg…

 

 

 

 

 

 

 

Den mycket förväntade träffen på Ålleberg för modellflygare
och flygintresserade har för första gången gått av stapeln.

Att arrangera en ny modellflygträff kan tyckas ett vågspel,
eftersom modellflygare kan vara trögflyttade…Men denna
träffen hade förutsättningar att bliva något extra.
Jag tänker då på den klassiska miljön på Ålleberg med sin
historiska bakgrund. Där finns det mesta om segelflyg och
med dess historia dokumenterad i segelflygmuseét.

Dessutom fanns allt  man behövde för ett meeting i form av
campingmöjligheter, hangarer och allt det som behövs,
för att
en träff ska kunna flyta på.

Mer än 70 deltagare var anmälda och detta faktum, plus att
det kom nyfikna åskådare, gjorde ShootOut Väst 2018 till
en välbesökt tillställning.

Sen det viktigaste. Vi hade fint väder med mycket sol och
fin termik.

Dessutom kunde vi flyga på Västhanget och Osthanget under
2 dagar.

För de som inte hade elseglare,  hade vi flera bogserkärror,
som
drog upp de stora segelmodellerna.

På lördagskvällen hade vi en gemensam middag på Ållebergs-
restaurangen med god mat och gemyt.

Låt mig säga som deltagare, att det var en mycket lyckad
tillställning, vilken nästa år kommer att bli ännu bättre.

Det hördes inte ett enda klagomål, utan alla tycktes vara
mycket nöjda med ShootOuten på Ålleberg 2018 !

Jag kommer att redovisa ca 300 bilder på bloggen så
häng på, så får du se vad vi gjorde.
Den första posten är lite allmänt om Shoot-Outen. Sen redovisar
jag lite mer detaljerat.

Ett tack till ÅMFK via dess ordförande Kjell-Åke och dess
ständigt på alerten Rolf Maier samt alla medlemmar som ställde
upp med besökarna, vilket tillsammans gjorde träffen till ett
sådant trevlig  sammanträffande.

Naturligtvis ses vi 2019 på Shoot-Out Väst !

Lokalpressen hade en fin täckning av träffen.

 

 

 

 

 

 

 

Ålleberg en klassisk plats för segelflyg sen 1944. Hoppas det kommer att
överleva
framtiden. Allt ser en aning nedgånget ut och jag fattar, att det är
som med allt annat, 
ekonomiska realiteter som styr verksamheten.

Därför är det viktigt för huvudmännen bak Ålleberg, att de utnyttjar alla
möjligheter
att skapa tillställningar, som attraherar människor att komma.
För det är ju människor
som kommer, vilka skapar resurserna. Därför
gäller det att få dit allt,  som har samband
med flyg till Ålleberg.
Man får inte leva med skygglappar, för en dag märker man, att det

blivit helt mörkt.

 

“Nya vingar”

Vid Västhanget mot Falköping

Utsikten är bedårande…

En av de första byggnaderna som uppfördes för segelflyget på Ålleberg

Restaurangen Ålleberg

 

Som du ser, hade vi fint termikväder alla dagar.

Roffe visar sin bästa sida…

Connys Harakka, som ju alla vet betyder skata på finska.

Conny “Skrotet”…

Hangaren kunde vi utnyttja för modellerna. Om ni kommer
nästa år ta med skarvsladdar och fördelningskontakter.

Jepp, detta är SHOUTVÄST !

Fredag morgon kl 0900.

Kjell-Åke ute och morgonpromenerar med sin Cub

Roffe monterar

Del av Fliteline på SHOOTOUT VÄST 2018

 

Rote

 

B-25 Mitchel

En väflygande, alltså skalenligt, P-51 Mustang

 

 

Modellflyg går långt ner i åldrarna

…ser ut som en insekt eller förhistoriskt djur…

 

 

Två tranor som varje morgon fanns en bit från fältet
högljutt diskuterande så det ekade över markerna.

En kärra med Getmotor eller ??

Att fotografera en drönare…är inte enkelt.

En modern tävlingsdrönare…

Drönarpilot med tillbehör.

Jag skulle plåta en bogserkärra, men det kom en elseglare emellan…

 

 

En Viggen blir utbogserad och tankad under färden.

Denna modellen av Viggen var ganska liten.
Flög verklighetstroget under G-svängar med hög lastfaktor.

 

 

Roffe som vanligt på språng.

 

 

 

Så här ser det ut då vi flygbogserar

 

 

Det kommer mycket mer !

Kategorier
Hangflyg modell Termikflyg

MODELLFLYG AVDELNING 1 OCH AVDELNING 2.

 

 

 

 

 

Först hangflyg på HH – sen termik vid Tjärby…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hos mig är det inga döda punkter…inte under modellflygsäsongen
i alla fall. Då gäller det att utnyttja tillfällena, då vädret är superbt.
Som det var i dag tisdag. Solsken och knalltermik och som det var i
söndags med fin hangvind på HH.

Jag var på båda platserna och flög. På HH träffade jag några
skärmflygare,
som av nån anledning låg och parawaitade.

Vädret för skärmflyg var perfekt. Nordvästlig vind 5-7 m/sek laminärt.

Min modell flög som på räls. Inget termiskt vid det låga hanget
vid  Segeltorp.

Vinden sval och med mycket energi.

Vi fick 2 timmar i luften, under vilken tid många som
promenerade förbi, begrundade
det jag ägnade mig åt.

I dag tisdag var det i stort vindstilla, solsken och adiabatiskt.
Molnbasen på ca 6000 fot.

Åkte till Tjärby för att lufta min gamla Ava. Makalös termik.
Som vanligt inga problem att
komma upp, utan fastmer knepigt
att bränna höjden på ett för modellen bra sätt.

Här blev det nästan 3 timmar i luften, sen orkade jag inte mer,
då det var mycket varmt.

Jag smällde lite bilder med min Mobius, vilka visar ett par
moment från mina flygningar.

Hoppa ombord !

 

 

 

 

 

 

Klart start Tjärby

Inställning och start av min GoPro

 

 

 

Om jag hade termik ? Have a guess…

 

Ser du min mygga…

Jag gjorde en något brutal landning, för att undvika ett staket...

Min ena vingspets slog i marken.
Men tack vare att jag använder polyamidskruvar blev  enda
skadan vid landningen då vingen vreds, att skruven rök av.
Därmed undvek jag skador på vinge och vingfastsättning.

Vid Tjärby mognar körsbären.

Jepp, kameran funkar efter landningen.

Min Spirit på Segeltorpshanget…

…andäktigt beundrad av de stumma åskådarna…

Den gamle…

…och hans mekaniker.

Skärmflygare som väntar på…?

 

 

Kategorier
Termikflyg

IGG ÅLLEBERG 2018

 

 

 

 

Lite mera storsegelflygeri från Ålleberg…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer ytterligare en bunta bilder på temat storsegel.
Kanske nån dubblett…but so what ?

Håll tillgodo !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Airshows Termikflyg

IGG TRÄFFEN 2018 ÅLLEBERG DEL II

 

 

 

 

…å nu blir det mer bilder !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer ett hastigt urval av mina bilder från träffen.
Inga kommentarer, jag hoppas du ser vad det är…

Det kommer troligtvis ännu en laddning bilder ,
så håll ut om du är intresserad.

När det gäller att fotografera segelmodeller..det är
inte lätt.

Ska man fotografera modellerna i luften, måste du ha
något att referera till. Ett annat flygplan, mark, eller
något annat, därför utan
referenspunkter kan du inte
se storlek eller attityd på flygplanet.

Det blir mycket bilder i anslutning till marken,
då får du nåt att jämföra med och kan skapa dig en
helhetsbild av skeendet.

 

Såedemede…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Schempp- Hirth HS-1 SHK, byggt 1966

Schempp-Hirth, originalet byggt 1966.
Du kan se släktskapet med Vasama, Standard Austria, Salto, SF 26.
De sista planen byggda i trä eller mixat trä/komposit….
Oftast mycket estetiskt tilltalande.
Samt att de flög bra.

 

En sky med 7/8 Cu kan  verka dramatisk  då Cu får drag av Cu Congestus.

 

 

 

 

Pilatus i Schweiz har alltid haft egen stil på sina konstruktioner,
oavsett om det handlar om segel- eller motorkärror.

 

 

 

En modell med stort  sidoförhållande är vackert.
Ett bra Re-tal och därigenom en effektiv vinge får man då på köpet
.
Tänk på att en smal och lång tårtkniv skär mer ur tårtan än en kort och tjock…

 

 

 

 

 

 

Service på bogserkärran.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tror du att dessa piloterna njuter av sina modeller och sin flygning ??

 

 

Vy söderut.

Kategorier
Segelflyg

IGG- TRÄFFEN PÅ ÅLLEBERG 2018

 

 

 

 

 

STORA segelkärror…

 

 

 

 

…kunde vi som vanligt se på IGG-Träffen på Ålleberg i Västergötland
16-17 Juni.

Jag är som modellflygare intresserad av stora segelmodeller.
De riktigt stora modellerna gör intryck ! Det är helt klart en
annan
dimension på flygningen, jämfört med oss som flyger
med 3-4 meters
modeller.

En kärra med 5-8 m spv FLYGER på ett annat sätt. Mera
skalenligt
och mera, vill jag säga, majestätiskt.
Om vi som flyger “småmodeller” flyger omkring i skyn,
så BEHÄRSKAR
storseglare lufthavet…

Årets meeting på anrika Ålleberg, segelflygets vagga i Sverige,
hade samlat
ovanligt många deltagare.

För oss som var åskådare var det bara att njuta av anblicken
av dessa
imponerande modeller görande det de kan,
vilket är att flyga termik.

Men ska man flyga riktigt stora modeller, då får du ta ett
djupt tag i
plånboken.  Det kan kosta 100-150 K för en
färdig 8 m+ modell…

För egen del får jag som spelar i division 4 hålla tillgodo
med mina
4 m Avor och motsvarande. Men jag är nöjd
med det, för det viktiga
är, att jag får positiva upplevelser.
Att ha möjlighet att se storseglare ser jag som en bonus
och krydda i
min modellflygverksamhet.

Vad som också imponerar på mig, är bogserpiloterna
och bogserkärrornas
förmåga att dra upp en modell snabbt
och säkert. I helgen hade man
till exempel en stor  Sukhoi
Su-26m bogserare…tror jag det var i alla fall.

Tekniken och möjligheterna för modellflygare av  idag
känner inga gränser mer.

Se på modellernas uppbyggnad och materialvalet. Snabbheten
i en uppbogsering
är makalös. Inget segt dragande, utan
modellen far upp med bra hastighet.

Från modellen kan  du idag få telemetri med all info,
du som modellflygare
kan begära. Inflite-cam ger dig live
bilder från din flygning om du vill.

Vad blir nästa steg ?

Väderläget på lördagen då vi var där var ca 6/8 Cu med
bas på ca 4500 fot
med kry korkverkan.
Jag tror piloterna var nöjda.

Jag såg lyckligtvis inga smällar, vilket kan vara en bedrövelse,
då det handlar
om dessa stora modeller. Det närmaste en
smäll vi såg, var en misslyckad take-off
då modellen tappade vingen.
Förhoppningsvis inga andra skador än kanske
att vingbultarna
i plast gick av.

Jag fotograferade som vanligt en hel del och jag kommer att
redovisa bilderna
här på bloggen i minst två poster.

Hoppa in, spänn fast dig och häng med !

Jag lägger inte generellt kommentarer vid bilderna, för du ser,
vad det föreställer…

Häng på, för det kommer  mera !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lars-Erik Fridström till vänster och Rune Svenningsson.
Här har du mycket kunskaper och erfarenheter !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du ser…det är mycket vertikala rörelser i lufthavet denna storsegellördag på Ålleberg

Ändamålsenlig bogserkärra.

 

 

 

 

 

 

 

 

Pitts S-A

 

 

 

Ka-6 E. Fast jag tycker Ka-6 Cr flög bättre…i full size.

 

 

 

 

 

Enda incidenten…

…modellen tappade vingen vid en misslyckad start  med kapottering….

 

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

MASKINBYGGARNA PÅ ÅLLEBERG

 

 

 

 

Byggarna av maskiner, motorer och annan skön mekanik…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…ställde som vanligt ut sin alster i samband med IGG-träffen
på anrika Ålleberg.

Man disponerade en hangar för sina alster. Dock var det inte
så många deltagare som vanligt på denna maskinbyggarträff.

Det nya jag lade märke till,  var stridsvagnar av olika åldrar.

De var mycket fint byggda och framhävde den tekniska kunskapen
hos byggarna. Får se om de efter slutfinish och målning kan skapa
den känsla av osårbarhet och oövervinnlighet, vilket en stridsvagn
utstrålar på ett slagfält.

Den stridsvagn som imponerade mest på mig,  var en modell, ännu
långt ifrån färdig, av strv 103 C  eller som den också heter strv S.

Här hade byggaren utrustat den med en gasturbin för drivningen.
I original hade strv 103 en 4-cylindrig dieselmotor och en gasturbin.

Kanske motorbyggarna skulle lägga lite vikt vid uppvisning av funktion
hos sina maskiner. Alltså ett schema efter vilken man demonstrerar sina
alster för publiken. Lite struktur på föreställningen skulle nog främja
deras marknadsföring.

Jag blir alltid imponerad av byggarnas kunskap, hängivenhet och vilja.
Han som byggt en Volvo hydraulgrävmaskin, sa han hållit på med den
i 13 år…

Här kommer lite bilder med lite förklaringar och längst ner en video
på strv 103, då han uppvisningskör den med gasturbinen.

Håll tillgodo !

 

Radialmotor

Ja, du ser en V-12 inlinemotor.

 

Hur en radial- eller stjärnmotor funkar ?
Klicka HÄR.

Mannen i gul tröja är byggare/ägare till Volvon.
han har byggt i 13 år på den…

Lite av det som krävs för att manövrera en hydraulgrävare.

Allt skalenligt…

 

Även manöverspakarna och handtagen i förarhytten fungerar.

 

 

 

 

 

Någon spekulerar på en Mercer…

Ett konstverk

 

 

Fronten på en strv 103 med galler som ska bryta eventuella  RSV-strålar.

Ingenstans i bandaggregatet går metall mot metall, utan det
är gummi mot metall.
Varför ? Det ska gå tyst.

Strv 103 chassi. Närmast gasturbinen,  framme vid kanonen
de två hydrauliska pumparna med hydrostater.

Hydrostatiska hydraulmotorer

Turbinen

 

Som du ser endast 4 bärhjul .

Motorstart.

Jo, detta är en TUNG modell !

En Panter eller Panzer 5. Starkt influerad av den ryska T34 med
sluttande front och tornpansar
för att kunna deflektera och tåla träffar.

Ett utomordentligt bra bandaggregat.

5 mans besättning. Den “extra” besättningsmedlemmen
radiooperatör och skytt på ksp i fronten.

En Panter som med stor sannolikhet var  krigets bästa stridsvagn.
En del versioner
utrustade med stabiliserad kanon och IR-sikte.

Kolla konstruktionen av bärhjulen och deras upphängning.

En Panzer 6,  Tiger Ausführung 1.

En duellstrid med denna stridsvagnen skulle jag inte då vilja delta i.

En dubbelstjärna.

 

Sherman, tillverkades på löpande band i 10000- tal.

Sherman hade en hög profil, vilket påverkade dess stridsvärde.

En Shermanstridsvagn. Av tyskarna kallad “Ronson”
eftersom de så lätt bröt i brand.

Denna stridsvagn ingen match för tyskarnas P4, P5 eller P6.

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

IGG 2018 ÅLLEBERG

 

 

 

 

IGG-träffen 2018 på Ålleberg avhålls den 16-17 Juni.

 

 

 

 

 

 

 

Storsegelträff på Ålleberg den 16 och 17 Juni. Du som är
intresserad av stora segelmodeller eller konsten att bygga
mekaniska anordningar och motorer ska besöka Ålleberg
då.

Så här skriver IGG Sverige på sin hemsida:

 

 

 

 

Samtidigt med IGG-Träffen kommer motorbyggarna och visar
upp sin mekaniska mästerverk.

Kategorier
Flyghistoria

SKÅNES FAGERHULT FLYG

 

 

 

 

 

En sällsynthet fick vi se i luften över Fedingefältet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett plan man inte alltför ofta får tillfälle att se i luften,
är
Miles M-65 Gemini 1A.

Planen byggdes i England med början 1947-1948 och det
tillverkades 170 styck.

Fabriken kursade på 60-talet och de i produktion varande
halvfärdiga flygplanen
färdigställdes av De Havilland.

Detta flygplan som startade på Fedingefältet var version 1A,
vilket innebär 2 x 100 bhp Blackbourne Cirrus Minor motorer.

Jag är inte helt säker på motorerna, då det finns en version
med 155 bhp, som heter  Blackbourne Cirrus 3 och som då har
Reed propellrar.

Noterbart är klaffarna,  som ser ut som plåtbitar, man bara hängt på.

Men flög gjorde det och det såg väldigt engelskt ut i luften !

Fabriken hade en reklamslogan för planet,  som påstod att
det “Var världens mest lättflugna flygplan”…

Jaja, de sa de som byggde Ercoupe oxå…

 

 

Ett Ultralätt plan. Godkänt för hjul och flottörer.
Notera framkantsklaffen för att ge goda lågfartsegenskaper
och möjliggöra flygning med hög anfallsvinkel.

Ett fult plan enligt mitt sätt att se det.
Man behöver inte överge kravet på bra utseende bara för
att få funktion. Det ser ut som ett plan i en Walt Disney-film.

 

SE-BIB en Piper PA-18 Super Cub.
Normalt sett 150 bhp motor men finns med
upp till 260 bhp motor. För bogsering av segelflygkärror
ofta utrustad med 175-180 bhp motor.

Kanske den säkraste aeordynen; autogiron.

Fedingefältet

Fedingefältet mot sjön.

Propellrarna roterar åt samma håll.

Mycket kort rullsträcka innan rotation.

Engelsk knorr…landningsljuset i nosen.

Huvudstället indragbart i motorkåporna.

Här ser du hur klaffarna sitter upphängda.

Charmigt plan…får jag tycka det ?

Ägs av en privatperson i södra Sverige.

 

 

Jag får lite vibbar av en gammal Twin-Beach…

 

 

Motorkåporna ger mig en aning om släktskapet med De Havillands flygplan.

Här ser du de rejäla klaffarna.
Varför man byggde klaffarna som ovan ?
Troligtvis förenklade det produktionen, det blev billigare
och  man försvagade inte vingens konstruktion.

En Grob-G109 startar.
Tillverkad 1983.
Allt
  enligt Transportstyrelsens uppgifter, hur mycket
vi nu kan lita på den myndigheten…

Vackert flygplan

Varför jag fotograferade denna MFI9 HB…

…var därför att andrepiloten till höger…

…var en hund !

Vovvov !

Låt mig avsluta med en mödosam  start av en Kanadagås…

…här gäller det att paddla på med benen så fort det går…

…att ta det långa benet före det korta…

..samt få in stället snabbt…

…köra på med fullt ingastryck…

…och sen svinga sig mot nytt mål.

 

Kategorier
Nostalgoteket

SKÅNES FAGERHULT MASKINDAG 2018

 

 

 

 

En träff som visar gamla entreprenadmaskiner,

mopeder, bilar, motorcyklar, flygplan,

traktorer och  konstiga mekaniska anordningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I Skånes-Fagerhult i gränstrakterna mellan Skåne, Halland
och Småland
anordnas varje år den 1. Maj en träff av
Maskinskyddarna, Skånes Fagerhults Moppers och Skånes Fagerhults
Framtid.

Platsen är det gamla flygfältet.

Flygfältet anlades på 30-talet som ett nödlandningsfält för
postflyget
mellan Malmö-Stockholm. Under Andra Världskriget
var det ett reservfält
för Flygvapnet, som hade det som tillfälligt
fält för nödlandande utländska
militärplan.

Efter kriget var det ett civilt fält, som numera är privatägt.

Det finns mycket historia runt fältet så googla så finner du
mycket.

Du kan även söka på min blogg i sökrutan på Skånes-Fagerhult
så hittar du fakta om platsen.

Vi åkte dit den 1. Maj, som är datumen för träffen. Förvånansvärt
mycket
folk och maskiner.

Det första jag såg,  var en 50 år gammal moped som en äldre
man kom
körande med. När han drog på spann bakhjulet
och gruset sprutade.

Om den var trimmad ? Så mycket det gick ! Om han hade hjälm ?
Nä,  han hade en tidsenlig skinnhuva. Om här fanns
gott om representanter för ordningsmakten ? Nej.
Här fanns garanterat inga avgasrörtrimmade EU-moppar !
Detta är svenskt Outback-Country.

Här fanns två tandemmopeder från tidigt 50-tal bestyckade
med påhängsmotorer.
Undrar hur det såg ut, 
då han och hon kom knattrande på
ett slikt ekipage med tält och sovsäck på
pakethållaren under
semestern längs de svenska lutade grusvägarna…

Bilderna kommer att visa,  vad vi såg.
Om jag ljugit om någon teknikalitet, är jag säker på,
att någon av mina läsare kan rätta mig !

Vad som var mycket intressant,  var ett av flygplanen.
Det kommer en
särskild post om det på bloggen, då det var
en raritet för de flesta.

Tiden gick fort då vi var där och efter 4 timmar kvistade
vi hem fulla
av intryck, varm korv och läsk.

Kom med på en rundtur !

 

 

Vi anlände vid 12-tiden.

Som du ser var det gott om besökare.

Flygfältet ligger i en vacker trakt med sjön just i förlängningen.

 

Att köra veteranmoppe är i dag populärt och föreningar dyker upp överallt
för att kunna ta åt  sig den spirande nostalgin kring begreppet mopeder.
Betänk hur mopeden förändrade livet för en 15-åring 1955…
Nu blev han oberoende på ett sätt. Han kunde flytta  sig oberoende
av buss, föräldrars bil osv. Det blev frihetskänslan som vann.

Två praktexemplarer av tandemcyklar med påhängsmotor i originalskick.

En påhängsmotor jag minns var Viktoria.

I regel tvåväxlade.

Vad är en HD eller Ducati mot detta ?

 

 

 

Nästan alla gamla entreprenadmaskinerna var i aktion

En Caterpillar från 50-talet.

Rejäla don. Det är därför den fungerar i dag 65 år efter den byggdes.

Inte direkt fly-by-wire…men det funkar ännu !

Ett avsomnat fabrikat. Kolla kylarlocket rustika konstruktion.

Vi som har nått mogen ålder, visst kommer vi ihåg dåvarande Vägkassornas väghyvlar
lackerade i en grå färg.
För många år sedan var en stor del av vårt vägnät grusbelagt.
Detta krävde underhåll i form av hyvling
och efter det beläggning med lut från
processindustrin. Luten gjorde vägbanan hård som betong
och dessutom minns
vi åldringar, hur speciellt det luktade. Lite syrligt sött.

En sällsynthet. En Vickers VR-180 Vigor

Vigor betyder kraft. Tänk på ordet “Vigör”.

Vickers kända för att tillverka flygplan,  producerade under kriget också
stridsfordon
och för att hålla igång produktionen efter kriget  tillverkades
dessa arbetsmaskiner på grundval av deras erfarenheter.
De utmärkte sig
för hög motorstyrka med sin 6-cylindriga överladdade med kompressor
Rolls-Royce diesel på 180 bhp. Den hade en genial upphängning av bärhjul
, vilket
möjliggjorde högfart i svår terräng. Tyvärr ingen stor kommersiell
framgång, då man försökte derivera något
från krigsproduktion till civila marknaden.

Tänk bort bladet/hydrauliken, sätt på ett torn med kanon
och du har en stridsvagn…

Denna maskin utstrålade kraft. Den gjore 45 km/timman.
Se på de stora bärhjulen…nästan som på en Centurion MkIII stridsvagn.

 

 

Om den var snygg….njae…
Chevrolet Impala 1959…tror jag.

En ombyggd Volvo från 40-talet, som nu är kranbil.
Ingen konservburksplåt i de framskärmarna som på dagens bilar.

4 cylindrar bensinmotor, sidventilare.

Motvikt och det klassiska Volvo-märket.
Kolla drivaxeln till kranen som går igenom brandskottet.

75 år gammal front. Respekt.

Om den fungerande ? Självklart tickade den på !

Som en cockpit på en Jumbojet…

 

Traktorparaden

En Scania lastbil ombyggd med hydraulisk arm och skopa.
Det var så flera industrier uppstod. Jag tänker på truckindustrierna
i Småland. Uppfinningsrikedom, vilja och envishet skapade de
nu framgångsrika företagen inom logistik.

 

 

Dodge Kingsway  Custom 1951…
Motor 3.5 l ca 100 bhp.

En rak 6:a. Den bara  tickade på tomgång.

Så här borde alla bilar se ut i sin interiör…Karaktär.

En av bygdens söner tar en sväng i sin traktor.

Så här såg en lastmaskin ut på tidigt 60-tal.
Då var maskinerna bakhjulsstyrda.
En tiltkolv och två lyftkolvar. Då man bräckte
med skopan kunde man, om man tog i för mycket;
stuka kolvstången till tilten.

Trots utseendet. Den startade.

En av de första ramledsstyrda lastmaskinerna,
vilket gav maskinerna mycket bättre kapacitet
och anpassningsförmåga.

En 60-tals väghyvel i aktion på gruset.

Japp, denna maskin fungerar.
Hydraulmanövrerad vilket torde tyda på tidigt eller mitten av 60-talet.

Någon maskin kör cabriolet nu…

6 cylinder dieselpower.

Ja du ser vem som byggt motorn.

 

Bolinder motor. Lillebror till Volvo
Minns du Bolinder & Munktellmaskiner ?
Min morfar hade en B&M traktor.  Årsmodell ? Ska jag gissa ca 1940-1945. Gick på nästan
vilket bränsle som helst. Allt från diesel till nästan råolja. Startades genom att man
värmde en tändkula med en blåslampa. När den glödde vevade man igång maskinen
genom att vrida svänghjulet. Jag minns fortfarande ljudet tidigt om morgonen,
när blåslampan stod och väste, då traktorn skulle ut och till exempel driva
det  gamla tröskverket hos grannen. Tröskverket drevs via en enormt lång flappande
drivrem från remskivan på traktorn. Jag tyckte alltid det var ett mirakel, att remmen
spårade på remskivorna. Jag fick det förklarat av morfar. Vill du veta varför,
så gör en googling. Traktorn var nästan odödlig maskinellt. Den bara tuffade på.

Grabbarna som körde maskinerna.

Kategorier
Hangflyg modell

EN HANGFLYGARES START PÅ DAGEN…

 

 

 

 

 

En förmiddag som bjöd på  de bästa av upplevelser.

 

 

 

 

 

Nordvästlig vind enligt vindmätaren vid Hovs Hallar.

Det får mig att sitta i min bil med allt jag behöver, för
att utöva det jag helst vill, då det gäller modellflyg;
Det är hangflygning med radiostyrda modeller.

Som du min käre besökare förstår, tröttnar jag aldrig
på detta sättet att tillbringa dagen. Jag hävdar, att då
jag är ute och flyger, händer för det mesta något oväntat,
som kryddar min tillvaro.

För mig är det positiva upplevelser, som ger mig inspiration
och energi i mitt liv. Därför är jag öppen för det mesta,
som innebär upplevelser. Att ligga i dvala framför en tv
är för mig som en meningslös väntan på att något ska
hända, vilket aldrig sker.

Att flyga hang är för mig, för att använda ett slitet uttryck,
en själens befrielse. Jag fordrar inte att flyga en extrem
F3F kolfibermodell för 20000kr.
Det ger mig lika mycket, om jag flyger med exempelvis min
enkla men mycket välflygande Spirit Elite för 2000 kr.

Min Spirit var just vad jag hade med.

Redan kl 0830 var jag nere vi parkeringen på Hovs Hallar.

Monterade och hängde på mig det som är nödvändigt för
att genomföra en hangflygningssejour.

Vinden var nordväst och det betydde jag gick söderut vid HH
ner till Segeltorpshanget.

Styrkan var 5-7 m/sek lite snett från väst.
Ut med modellen och jag konstaterade att lyftet var bra.

Inte en människa så långt ögat kunde se, det enda levande
var ejderns rop under deras parningsritualer i strandkanten.

Jag fotograferade med min Mobius på solglasögonen.
Prova det
om du har en Mobius. Du kommer att bli
förvånad över
stillbildskvaliteten på bilderna, om du
betänker kamerans
pris och storlek.

Efter hand som tiden rann iväg, minskade vinden till
2-3 m/sek
och den vred upp, så den låg rakt in på hanget.
Nu börjar det roliga. Absolut laminär men svag vind.
Perfekt för
min lätta modell. Man lär sig mycket under
dessa förhållanden
då turbulens inte stör modellen.
Hur mycket du än flugit, så finns
det alltid plats för
mer kunskap och erfarenhet.

Under en av mina pauser hörde jag muller från riktning
Kullen.

Det visade  sig att jag skulle få en flyguppvisning av en
SK-35 Draken,
som tillhör Swedish Historical Air Force Flight,
som jag tror det heter.

Piloten flög sitt uppvisningsprogram precis framför mig,
där jag satt
på första parkett.
Draken är ett imponerande plan, vilket var en
aerodynamisk
innovation, då konstruktörerna lyckades med en vinge

som fungerar både i över-som underljudshastighet.

Att Draken dånar med full EBK är ett understatement av mått.

Då jag vid 12-tiden avbröt för att åka hem, passerades jag under
min promenad av 3 stycken 39 Gripen som på 50 m svängde runt
Hovs Hallar
och in i Laholmsbukten.
Det fick jag som bonus. Tyvärr hade jag kameran
nerpackad
så inga bilder.

Jag fotograferade en märklighet i havet utanför Hovs Hallar.
Kolla och tala om vad det kan vara…

Om du undrar varför jag är modellflygare, så är nog denna
posten med
sina bilder ett svar på din fråga.

Min kamera är Mobius med något undantag, då jag använt min Sony.

Hoppa in häng med och se vad som hände !

Min pilotplats vid Segeltorp med sin avancerade vindindikator…
Ljuset i bilden skapar stämningen.

Segeltorpshanget ca 25 m högt och flygbart vid VNV och NV vind med styrkan 2 m och uppåt.

Riding the wind…

 Spirit. Rekommenderas.

Som vanligt i nosen min GoPro dokumenterande skeendet.

Min Spirit ritar en rak horisontlinje med vingspetsen…

Att flyga hang vid Segeltorp innebär man kan få modellen nära
sig, vilket ger en ny dimension till flygandet.
Modellen är här
ca 2 m från fotografen.

Jordbrukaren har kommenderat “Givakt” på åkern och tiltorna
har ordnat sig enligt reglementet i potatiskolonner…
Nu väntar vi bara på, att potatisen ska dyka upp för
skörd innan midsommar.

 

  Det du inte kan uppleva,  om du bor i inlandet …en obruten horisont !
På något sätt kopplas  denna vy mer eller mindre
automatiskt med någon väsentlig nod i min lilla
hjärna…en bekräftelse på allt eller inget.

Japp här kommer frågan; vad såg jag egentligen i havet ?
För 15 år sen såg jag en kaskelott vid Hovs Hallar.
Men detta ? Knölval ? Möjlig ubåt ?
Bilden tagen på stort avstånd. Förklaring kommer nog…

En ejderhona uppvaktad av sina hannar.
Vet du varför de flyger så nära vattenytan ? Det är mera ekonomiskt,
eftersom markeffekten minskar det inducerade motståndet vid tillverkningen
av lyftkraft. Glöm det du hört att bärytorna “Skapar en luftkudde då de flyger
nära marken som vingarna flyter på”. Det är kvalificerat nonsens.

Lite bilder på en gul fågel mycket vanlig på en biotop som Hovs Hallar.
Vilken ? Googla.

Hejsvejs !

Det var kyligt i vinden så fågeln har burrat upp sig.

Varför denna bilden ? Oskarp dåligt inställd…
Men jag hoppas den förmedlar en känsla av naturens färger oavsett tekniska brister.
En typisk bild från min kamera. Slarvig, snabbt tagen utan koll av inställningar,
men den har sina värden ändå, då den är full av liv och energi.

SK-35 Draken ursprungligen från F16 Uppsala.
Nu genomförde han en uppvisning för mig…
som satt på första parkett !

Kan du föreställa dig hur det låter då en Draken flyger svänger med hög lastfaktor med full EBK
och motorns “skrapande” muller studsar mot och rullar över havsytan ?

Gråsiskan, som är vackert tecknad då den är vuxen.

En koltrast fokuserad på mig och 3 m från mig.
Jo fåglarna är utrustade med “SwingWing”.

Norrehamn sydväst om Segeltorp, där vi har vindmätaren på piren.
Den skymtar till höger.

  Jodu, här har jag tillbringat mången god stund !

Video från min Mobius monterad på mina solglasögon…

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÖSTERLEN

 

 

 

 

Ett landskap danat av böljande kullar, stränder och turism.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har  väl alla…hört talas om Österlen. Speciellt nu sen de rika
och privilegierade
köpt upp fastigheterna och koloniserat.

För ett tiotal år sen var detta inflyttningsbygd för de välbesuttna.
Denna migrationsyra tycks ha stannat av nu, då man
kan se,
att det finns ett överflöd av fastigheter till salu.
Vi får väl se var nästa habitat för
vårt nya frälse etablerar sig.

Österlen är vackert, speciellt i knoppningens tid på våren,
då örterna blommar
och fruktträden slår ut. Kör från Sandhammaren
mot Kivik och upplev blomningen.

Eftersom Österlen är en turistmagnet har det uppstått en
mängd näringsverksamheter.

Kännetecknande för dessa är höga priser. “Österlenspriser” råder.
Jag tar ett exempel:

Två små stekta sillfiléer och en skopa potatismos, en sked lingon,
som till 55 % bestod
av äpplemos betingade ett pris i Kivik på 165 kr…

Jovisst, alla ska leva.
Vidare finner du vid en rundtur på Österlen en uppsjö med ateljéer,
där det finns duktiga konstnärer och konstnärer,  som inte är
konstnärer, men som har hoppat på det kommersiella tåget i
hopp om att tjäna en peng.

Det som vi modellflygare ser,  är de böljande kullarna just vid havet,
som är en rest av
inlandsisens transport av morängrus och som
gör det möjligt för oss i samverkan med
vinden att flyga våra modeller.

Dessa kulla är beväxta med gräs och saknar buskar eller träd.
Det är ett resultat av, att man håller får längs kanterna, som betar
rent och håller
landskapet öppet.

Det finns andra förnimmelser och upplevelser jag under åren
lagt märke till.
Innan östblocket kollapsade ca 1990, kunde man, då vi hade
sydliga vindar känna lukten av brunkolseldade kraftverk
och industrier,  från det man ville skulle kallas
Den Tyska Demokratiska Republiken och Folkrepubliken Polen.

Du inte bara märkte lukten med näsan, du kunde se röken
som ett brunt disigt lager över Östersjön rulla in över Skåne.

Ett  annat, inte lika otrevligt naturfenomen,  är  vid den
torra tiden i april/maj,  då jorden flyger och ryker vid
kraftiga vindar.
Sand- och jordflykten är synnerligen stark vid kusten
och det är åtskilliga tusen ton jord,  som får nya  ägare
efter ett dygns blåsande.

Borta vid Brösarp och vid Ravlunda har vi en mer kuperad
terräng med en rik fauna.

Vill du samla bärnsten går det utmärkt vid Österlens kuster.
Där  är det lätt att få ihop en samling med rav.

Bärnsten heter också ” rav”,  vilket du kan se i namnet
Ravlunda.
Sen kan ju rav också betyda korp
så en översättning
av Ravlunda skulle kunna vara”Lunden med korpar.”

Ett av dragplåstren och det kanske mest spektakulära, är det
som kallas Ales Stenar, 
vilka är belägna vid Kåseberga.
Vad detta stenmonument egentligen är och hur gammalt det
är,  har ingen kunnat leda i
bevis ännu.

Denna tveksamhet har gett upphov till två “Skolor” om vilket
syfte Ales Stenar egentligen byggdes för.

Båda kontrahenterna hävdar,  att just deras teori är den
rätta och sanna och under detta hävdande, har det under
kampen
om turisternas pengar för de guidade rundturerna
till och med utbrutit slagsmål mellan de
två lägren.
Googla på det,  så finner du historien.

Det påminner mig om storyn i Stig “Slas” Claessons pjäs
“Vem älskar Yngve Frej”, där man hade en husgrund i skogen,
som av de äldre männen i byn med hjälp av en skylt “Fornminne”
använde,  som ett medel att lura dit turister. Ursprungligen
beskrev deras skylt “Fornminne” något helt annat. Det får
du reda på om du ser pjäsen.

Allt blev ju avslöjat så småningom. Undrar vem som ska
röja sanningen om det som kallas “Ales Stenar” ? Förresten
undrar jag, hur man vet namnet Ale är förknippat med
stensättningen ?

För att ge er en uppfattning,  vilka miljöer vi modellflygare möter,
då vi är på plats
och flyger,  kommer här bilder,   jag tog för ett
par veckor sen under ÅMFK:s årliga
träff.

Vi bodde på Österlens Gästhärbärge.

Hoppa upp på min pakethållare och häng med !

 

 

 

 

 

Varför vi åker hit

Baksidan av Hammars Backar.
Hammars Backar,  där en greve Hamilton bedrev segelflygskola under 1920-talet.
Fortfarande finns fundamentet till hans startbrygga kvar vid hangkanten. Innan
Hamilton kom till Ystad,  bedrev han skolning först i Halmstad med ett kortare mellanspel
ovanför Båstad innan han hamnade här.

 

Ett träd som kapitulerat för vinden och som säger: “Jag ger mig”.

En kvällsbild från Löderup.

Se på terrasserna som fåren och kvigorna trampat upp.

Österlen med en landskapsfågel svävande över sig.

Grönt och blått…

 

 

Gullviva

Henry…patronen på Österlens Gästhärbärge

Österlens Gästhärbärge. Ett före detta ålderdomshem…
liggande granne med kyrkogården…

En pilevall. Trots allt,  finns det fortfarande kvar på den sydskånska bygden.

Den spräckta monoliten vid Glemmingebro. Gladan som jag överraskade, då den satt och sov ovetande om det mesta...

En nyvaken glada vinglar vidare.

En variant av Österlens Godzilla något överraskad av
en strövande hangflygare under  en tidig morgon i Glemmingebro

Ett kännetecken på kustlandskapet är begreppet symmetri… 

…vilket även ses på denna bilden.

 

Kreaturens upptrampade terrasser på sluttningarna vid havet.

 

 

 

Växtligheten är varierande…

En vanlig ört vid på kullarnas sluttningar, backsippan.

Löderupshanget

Vy mot Kåseberga

 

Landskapsfågeln, gladan.

Kategorier
Okategoriserade

MODELLHANGFLYG YSTAD

 

 

 

 

 

Här kommer  bilder

från våra skånska hangkanter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En bild säger mer än tusen ord, därför lägger jag upp bilder
i stället för en laddning text, som kanske ingen läser…

Vad som gäller,  då vi dragit åstad till Skåne med dess hang,
det är att utnyttja tiden och möjligheterna att få till så mycket
flygning, som det bara är möjligt.

En sak vi aldrig kan råda över,  är vädret. Är väder och vind
bokstavligen emot oss…då gäller det att ha en reservplan.

Våra reservplaner är utflykter, äta oss igenom diverse restauranger
och lösa modellflygarens
dagliga problem, vilka dyker upp.

Att få tiden att gå, det är inga problem.

Trots besvärligt väderläge, som vi upplevt många gånger,
har vi aldrig ångrat våra flygresor till södern.

Vi kommer att fortsätta med den traditionen, i alla fall,
tills
vi blir 98 år gamla.

Naturligtvis hade det varit bättre ur många synpunkter, jag tänker
på väder och vind, om vi åkt under högsommaren i slutet av
Juni eller början av Juli. Men då blir det problem med ledigheter,
boendet mycket dyrare, skjutningar på skjutfältet osv.
Det blir till att hålla oss till den tid vi använder nu.

Nästa år kör vi igen.

Bilderna du möts av, de är i huvudsak tagna med min lilla
eminenta Mobius.
Mina Sony systemkameror har tagit några bilder oxå.

Som du förstår, fotograferar jag hellre än bra…Men det menar
jag, att jag vill inte missa en möjlighet till en  bild det finns
möjlighet
att få lagra på minneskortet..

Kan jag få mina bilder att något  rufsa om i betraktarens
intryckslåda
i hans hjärna, har jag nått mitt mål.

Tyvärr hade jag problem med formateringen av bildernas
storlek, men jag orkade inte fippla ett varv till med bildmaterialet..

 

Luta dig bakåt och erfar lite,  av det vi erfor !

 

 

Så här trångt kan det vara på hangkanten vid Löderup…

Österlen.
En bild tagen med min ofattbart långa selfiepinne…
Bilden visar riktning nordost. Vi kan alltså flyga
även om vinden ligger 180 grader “Fel”.

Roffe startar för en kompis.

Jomen…visst är modellflyg vackert !
När jag ser modellen går mina tankar till Harlekin.

Wings over Löderup

Made in China…tror jag.

REB
Herrljunga

Kalle Thorsell.
En glad ung pojke.

Taranis…kan lika mycket eller mer än  en Jeti,
men den kostar bara en 1/10 del så mycket…

Roffes laddpult…jag tänker ibland, då det gäller ny teknik,
tänk om man kommit med en sådan laddare till SM i F3F 1978 ?

REB  kastar ut…utrustad för snålblåst på ett Löderupshang.
Det vill säga, vindtät klädsel, muddar,  sele för radion,  mössa och slalomglasögon.

…och som du ser flyger det.

Sväng med belastning och 90-gradig bankning.
Nosen perfekt i horisonten. Det är så
en perfekt utförd F3F-vändning vid en pylon
ska exekveras, om du vill behålla ditt momentum.

Ibland kan man uppleva en anstrykning av aggressivitet på en modells uppträdande…

REB…hur startar du egentligen ?

Landning med klaff ansatt. Skevroder upp.
Kallas “Kråkbroms”.

Där satt denna modellen.

Min gamla Spirit sprider fortfarande sann flygglädje omkring sig.

Fullskalasegelkärrorna tar mer och mer åt sig av layouten från våra F3J modeller.
Dubbelknäckta vingar, mycket höga Re-tal och mycket  aktiv klaffhantering.

Vi hade lite konvektionsdimma första dagen.
Dock inget som avhöll oss från att flyga.

Vilket inte heller gladorna brydde sig om…

Gladorna glider garanterat glatt galant…

Här klär brottarna från Västergötland om…

Kanske den optimala modellayouten för en kärra på ett hang…

Rolf-Erik Blomdahl djupt fokuserad på sin flygning.

En modell som är  lackerad,  för att den ska vara lätt att se.

Captain Alula in action

En kråka blir hunsad och tillrättavisad av en glada

Gladan har en något hotande flyktprofil…alltid på spaning efter något
ätbart,  som går att  stoppa i näbbet.

Vi passerades av några moln, vilka rymde en viss dramatik.
Vi förväntade oss att Apokalypsens Ryttare skulle komma
ridande med flygande manar och gnistrande skor i skyn…

I dåligt lyft…då håller man sig just vid kanten.
Staketet med taggtråd…det vaktar kanten minst sagt !

Kalle stapplar fram med sin kärra med Ales Stenar som en taggig bakgrund.

Ner kommer du alltid…no Problemos

Stilstudie av Rolf Maier…

Roffe tänker efter och kontemplerar före start…

“Lyft” !

“Nu funkar det” !

En rote, eller varför inte “Nous volons ensemble” !

En vacker modell…tycker jag nog.

Utsikten från vårt hushang bort mot Kåseberga och Ales Stenar.
Denna vy tröttnar jag aldrig på. Jag upptäcker nytt
varje gång jag är på platsen. Åk dit du också !

Min trogna Spirit, med nyklädda vingar, startberedd vid Löderup.

Off she goes !

Ride the wind baby !

Här har selfiepinnen varit framme igen.

Hangflyg är själens befrielse  i samverkan med naturen  !

 

Det kommer fler bilder…om du orkar.

Kategorier
Okategoriserade

HANGFLYG YSTAD

 

 

 

 

ÅMFK:s traditionella Hangträff 2018.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den 16. hangträffen i trakterna av Ystad avhölls av och med
Ålleberg Modellflyg Klubb (ÅMFK)
som vanligt.

Att anordna träffar är inte lätt i Sverige, oavsett om det gäller modellflyg
eller andra utomhusaktiviteter, vilka kräver ett agerande av deltagaren.
Se på hur många som deltog i 2017 SM i Skala…??

Vi spred så mycket information, det överhuvudtaget var möjligt om träffen.
Den barska realiteten är dock, att intresset för hangflyg är i dagens
Modellflygsverige minimalt, jämfört med hur
det var förr.

Allt var inte bättre förr, men hangflygare fanns det fler av och
de var aktiva !

Att vi endast var 12 deltagare,  var naturligtvis en besk sanning och
så klart en besvikelse.
Med tanke på de möjligheter
som erbjuds av Ystadhangen,
hade vi förväntat fler…Men realiteten är som
den är. Man kan inte tvinga
människor att flyga.

Inte gick vi och hängde med våra huvuden för det låga deltagarantalet,
utan vi gjorde det bästa av
situationen och flög så mycket vi kunde.

ÅMFK är en väl sammansvetsad grupp med hangflygare, som efter många
år lärt sig dra åt samma håll.

Att  vi samlas till en hangträff innebär inte bara, att man står på en
kant och
flyger, utan den sociala samvaron är viktig. Vi byter idéer,
diskuterar
modeller och erfarenheter och löser tillsammans världens
problem i gott
samförstånd.

Sammansvetsningen underlättas av det faktumet, att vi bor mycket bra på
Österlens Gästhärbärge hos Henry. Detta B&B bär med sig en aura av tidigt
60-tal innanför sina väggar.

Österlens Gästhärbärge är ett före detta äldreboende i Glemmingebro,
som något provocerande…och paradoxalt nog ligger granne med
kyrkogården och kyrkan 
i byn…

En händelse som kan se ut som en tanke, vad gäller planeringen.

Vi rekommenderar detta boendet. Vi har själva bott där i 15 år
och upplevt en härlig stämning.

Naturligtvis gick inte allt efter planerna. En vecka före vår träff,
kom det en
Notam från LFV, vilken redogjorde för flygrestriktionsområden
vid kusten, som
skulle vara i kraft just under de dagar, vi planerat att flyga.

FN skulle ha ett möte vid Dag Hammarskjölds gård, jämte vilken vi brukar
flyga. Gården ligger vid Löderup, vilket är vårt “Hushang”,  då vi är i Ystad.

Jag kontaktade den kommenderingsansvarige och försökte få dispens,
men det var omöjligt. Trots jag noga förklarade med bilder och karta,
sa han att ordern var “Inga modellflygplan i luften”.

Så det var bara att gilla läget och boka om boendet. Lyckligtvis gick det bra,
men det innebar, att 4 personer inte kunde komma, då de inte fick ledigt
från sina jobb och andra åtagande.

En deltagare blev hastigt sjuk under resan söderut och fick avbryta och
åka hem. Otur.

En man körde sönder  växellådan på sin bil vid Värnamo. Men han hade
gnistan ! Han körde tillbaka till hemmet i Västergötland på de växlar
som återstod…bytte bil och anlände några timmar efter kamraterna
med nya växlar.

Väderläget såg bra ut, då vi åkte ner på söndagen. Själv stod jag
startberedd
med min Blue Phoenix 1600 vid hangkanten och 1601 flög
min kärra ut i det
svaga men stadiga lyftet vid Löderup.
Fördelen med att flyga vid ett högt hang är att ett havshang
byggs
upp av laminär vind och skapar lyft redan vid svaga vindar.

Så att hålla sig uppe var enkelt. Senare på eftermiddagen anlände
resten
av gänget,  som hade passat på att flyga på sydostlig vind
vid Ravlunda på ostkusten.

Under de dagarna vi var där, hade vi VSV vind, som växlade mellan 2-14 m/sek !

Alla dagarna flög vi och vi var relativt förskonade från krascher.
Jag tror vi hade en smäll och det var då Rolf Maier skadade sin kropp på en ny
segelkärra, då ena klaffservot krånglade vid landningen. Dock tycktes det vid en
snabb besiktning enkelt att fixa.
Själv gjorde jag en hård landning, men det enda som
hände var att en av
två M4 polyamidskruvarna till vingfastsättningen rök av.

Hemfärden skedde innan lunch på onsdagen, eftersom det regnade kraftigt.

Vi var överens om att göra om detta nästa år igen och att vi skulle
jobba hårt
på att propagera för hangflygning, så vi kan med oss fler nästa år.
Vi ger oss aldrig i försöken att locka modellflygare till hangflygeriet.

Om vi inte vågar i någon mån misslyckas, då kan man heller aldrig lyckas !

Jag tog mycket bilder och de redovisar jag i något så när tidsföljd utan något
direkt inbördes sammanhang. Alltså visar jag en del av ögonblicken från
ÅMFK:s hangträff. Det kommer nog 4 poster om träffen och en särskild post
om naturen och miljön i sammanhang med vårt boende.

Bilderna är mestadels tagna med min lilla Mobiuskamera, vilket som bekant
gör att upplösningen är sämre, men den är inte så dålig, utan att det kan
förmedla och skapa en känsla hos betraktaren.

 

Hoppa ombord och flyg med oss i “Det goa gänget” !!

 

 

 

 

 

Du ser själv…en del av de pigga tonåringarna som flög !

Innan jag kunde starta, var jag tvungen att ta mig över grinden…jo, stockarna var hala
från putsningen av många fötter…

…således halkade jag och stod  på öronen…men modellen fick inga skador !

På kanten startberedd min Blue Phoenix. På stranden två ravsamlare. (Rav=bärnsten)

Härlig modell; Blå Fenix.

En konstruktion som jag inte kan ösa nog beröm över.

Modellen – Skyn – Havet;
En treenighet i samverkan.

Du ser,  att det inte blåste styv kuling…

I den bortre viken under modellen, det var den platsen där FN-mötet avhölls.

Elmotor på ett hang…tja varför ska man plåga sig själv,
om man är hjälpt av elektriciteten att komma upp i lyftet ?

Hade du kunnat se över horisonten, hade du skymtat våra grannar Polen.

Landning med vinden på kanten

Pilotplatsen vid Löderup…

…ser du hur klövdjuren har arbetat upp terrassformade spår i vallen ?

Den gamle. Något nedbantad och vältränad efter vinterns hårda uppbyggnadspass på gym.

Vackert ? Det är bara förnamnet. Platsen är upplevelserik milt sagt.

Två danska öringfiskare, som gjorde sitt bästa för att tömma havet på fisk…

Min nyomklädda Spirit Elite på hanget. I bakgrunden den vita domen för radarn.

Buskarna har ett hårt liv i vinden och dessa hade blivit skalliga.
Men de skimrade ändå i det mjuka kvällsljuset.

När vi stod och flög passerade en P-51 Mustang från 8th Air Force …

REB ger sin modell en sista gnidning…

En morgon var jag på upptäckts- och fotofärd. Jag promenerade längs vägen i akt och mening
att fotografera en vältuktad rad med skånska pilar, då jag såg en glada sittande…

…sovande på en av stubbarna. Du ser att blinkhinnan, är för ögat…
fågeln hade ingen aning jag kom smygande och jag lade märke till
fågeln i sista ögonblicket, varför jag inte fick ställt in kameran…

…utan jag bara tryckte av en sekvens…

 

Gladan var säkerligen lika överraskad,  som jag varande fridstöraren .

Kaptenen med sin Alula

En modell som är användbar och enkel att flyga.
Ska jag gnälla, så tycker jag, den är för dyr…

I skyn en Alula och på havet kryper en minibogserare med en
pråm för muddermassor från hamnen i Kåseberga.

Alula

 

Alulapilot

I bakgrunden hackar Ales Stenar sönder horisonten i soldiset.
Ales Stenar…jo, man bråkar ständigt om ursprunget i en sorts
akademisk hambo för fornhistoriker…

Rovfåglar flyger inte alltid högt utan skummar havsytan efter…

En modern modell på finalen med fälld klaff.

Tripp – Trapp – Trull,
jo jag tänker ju på ansiktsuttrycken.

Inte blev det varmgång i lagren i vindmätaren första dagen…

Där !

Nä,  där ligger det !

Klart man är glad,  om man har lyckan,  att vara ordförande för ÅMFK !

Den största hangkärran vi observerade…

 

Det kommer mycket mer !

 

Kategorier
Segelflyg

ATT UPPLEVA BEGREPPET FLYGNING…

 

 

 

 

 

…är för mig ett sinnligt tillstånd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag påstår inte,  det är en upplevelse med religiös innebörd,
men för mig symboliserar upplevelsen av flyg en  flykt från
den vanliga verkligheten till en dimension av nästan varande
det ogripbara.

Just att man kan flyga, det innebär för mig på något sätt
att aningen av en mystik är involverad i detta begrepp.

Vi vet, hur Bernoullis Lag fungerar,  vi känner till Newtons Lagar,
så är för mig  är vår förmåga att konstruera och
bygga något,
vilket flyger som jag vill, en fiktion som är realiserad

genom nyfikenhet, genialitet och kreativt tänkande hos djärva
människor. Men ändå…

För 2 månader sen mötte jag en av Saabs aerodynamiker,
som deltog i laget, vilket konstruerade  flp-37:s, Viggens
vinge.
Vi satt i en lång diskussion vid Hovs Hallar,  vilken handlade om,
just det jag beskriver;
alltså fenomenet flygning.

Han gav luft åt samma åsikter som jag i stort sett.
Mannen har gedigna och dokumenterade
kunskaper inom
flygmekanik och aerodynamik, men han uttryckte trots

sin fackkunskap en förundran över just flygningens essens och
att våra fysikaliska
lagar möjliggjorde för människan att skapa det,
som kan bära henne genom luften.

Tänk efter vad som fordras, för att lyftkraft ska uppstå…

En yta som rör sig i en vinkel i förhållande till en strömmande
vätska eller gas…

Då man talar om,  att en garderobsdörr kan flyga, om den förses
med tillräcklig
motor i form av gravitationen eller en konventionell
motorkraftkälla, uppstår i
regel stor förvåning.

Men även för en masonitskiva eller dörr uppstår det märkliga,
som
Bernoulli och Khutta förklarade fysikaliskt.
Det som resulterar i lyftkraft.

Personligen upphör jag aldrig att hänföras, eller förföras,
då jag flyger mina segelmodeller
under olika omständigheter.

Häromdagen, onsdags, hade vi ett makalöst fint väder och jag
ville flyga
termik.

Modellen som vanligt min gamla Ava, som är i perfekt skick.
Kanske du kära besökare
undrar,  vad det är för något incitament,
som ständigt driver mig att åka ut och flyga ?

Om du läser vad jag skrev ovan,  så förstår du. Jag är hängiven.
Det betyder att
jag aldrig tröttnar på att modellflyga.
Varje tillfälle blir  ett äventyr,  om du är öppen för alla upplevelser
som ger mig nya
intryck, ty för mig är modellflyg ett medel att
förverkliga en del  mig själv och
leva ut mina önskningar.

Modellflyg kan aldrig bli ett tvång eller något jag upplever som
varande besvärligt.
Bekväm av mig har jag aldrig varit och det ska
mycket till för
att hålla mig fjättrad hemma om förutsättningarna för modellflyg
existerar.

Jag vill ta alla chanser att uppleva det för mig lite overkliga
och fantastiska,
till det som hör till flygning och dess mångfacetterade
aspekter.

Oavsett hur jag planerat, händer det i regel alltid något
överraskande och oväntat
i samband med mina flygningar.

Det behöver inte ha anknytning till det fysiska flygandet som sådant,
utan det kan ha
anknytning till inträffade företeelser eller möte
med människor eller djur.

Jag vågar  påstå, att majoriteten av de människor jag möter under
mina flygäventyr
är nyfikna och vill veta mer om just flygning.
Kunskapen om flygning specifikt  är generellt sett
inte på en speciellt
hög nivå hos allmänheten.
Förresten,  varför skulle den vara det ?

Majoriteten av folk har ju ingen praktisk anledning att fördjupa
sin kunskap av
flygmekanik eller aerodynamik.
De klarar sig  utan den kunskapsbasen i sitt dagliga
liv i alla fall.

Det är här, vi modellflygare kan försöka sprida lite information
och skapa förståelse. Jag älskar att försöka förklara mysteriet
“flygning”,  för de som hungrar efter kunskap !

Nåväl, ut för att flyga skulle jag och  2.5 timma fick jag i termiken.

Dessutom skedde lite annat,  som en synergieffekt vid mitt
modellflygnedslag i naturen.

Om du vill, så hoppa in och flyg med mig !

Kameror; GoPro och Mobius.

 

 

 

Förväntan…kepsen kan jag lova har åtskilliga timmar i flygtjänst!

Ava + GoPro till väders.
Om bakkanten på vingen ser ut som om den går i vågor,
beror det på ,att kameran förvränger perspektivet.

En klassisk mark där jag flugit många timmar.  Jag har inte
haft anledning att ångra en enda sekund av den tiden !

Blåa skyar med 2/8 Cu med hög molnbas.

Ser du min modell ?
Bilden tagen med min Mobius,
så förvänta inga tekniska mirakel…

Ormvråkarna kom flyttande hjälpta uppåt av termiken,
som också modellflygaren använde.

Gladorna slirade som vanligt efter min Ava…

Jag tycker mig finna att gladorna konstant ökar i antal varje år.
Glada heter”Kite” på engelska, som ju också betyder “Drake som flyger”

Två rådjursgetter som bytt den gråa vinterpälsen mot sommaren brunfärgade
ser förvånade
upp mot  min passerande modell, som var  på väg in för landning.

Getterna börjar bli lite runda om buken nu. Ett resultat då de bär på
sina kommande kid.

Ett rådjur har en fördröjd fosterutveckling, vilken triggas i gång av
vårens ljus, vilket
stimulerar hormonerna så fostret börjar växa.
Getterna får sina kid i slutet av Maj början av Juni.
Rör aldrig ett kid,  som du drar den felaktiga slutsatsen om,
att det är övergivet av sin mor.

Det är det inte, men rör du kidden,  kan geten överge den och
allt blir helt fel.