Kategorier
Hangflyg modell

EFTER 6 VECKORS VÄNTAN…

 

 

 

 

 

…fick jag äntligen chansen för lite  hangflyg !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft envisa vindar från den  3. och 4. kvadranten under
två månader,
vilket effektivt släckte hoppet om hangflygning
på Hovs Hallar.

HH kräver NV-NO vind.

Dock visade långtidsprognosen hos yr.no,  att onsdagen kunde
bli en
klämdag med bra hangvindar.

Meteorologen förutsåg ca 5 m/sek NNV. Perfekt för mig och
en hangmodell.

Klockan 1030 anlände jag till parkeringen på HH och konstaterade,
att vinden
nu var NNV.

Alltså tog jag mitt pick och pack och stretade uppför kanten till
Platån, eftersom vid NV vind vinden ligger på den södra delen
av Platån.

Uppkommen mätte jag vinden och den var 7 m/sek och byig
från NNV.

Det var lovat,  att vinden kunde dra mot nordväst,  så jag beslöt,
med hänsyn till den friska vinden, att
knalla ner till Segeltorpshanget,
vars kant passar nordvästliga vindar.

En ny promenad ner Segeltorpskanten till min pilotplats.
Ny vindmätning och den sa
7-8 m/sek rakt på och byigt.

Nedanför på gräset höll Jan från Eslöv på att förbereda start med
sin skärm
i den något besvärliga vinden.

Han drog upp skärmen nedanför hanget, backade upp i kanten
och startade.

Sen försvann han i riktning Norrehamn, där vindmätaren sitter.

Jag satte ihop min Spirit satte fast min Mobiuskamera på mina
solglasögon
och startade videon…bara för att komma på,
då jag landat,  att kameran inte
funkat…

Försökte fixa det,  då jag kom hem, genom att vidta de åtgärder
som kunde 
behövas,  men kameran vägrar videofilma.
Den tar stillbilder men ingen video.

Jag fann nya kameror på nätet till hyfsat pris i England och
beställde två nya.

Lyftet var i den friska vinden kraftigt och det bar både högt
och långt framför
kanten.
Så att flyga var enkelt.

Jag hade startat kl 11 och med ett par avbrott, landade jag
slutligen kl 1430.

Landningarna mycket underlättade av min effektiva klaff
, som möjliggör i 
stort sett helikopterlandningar. 


Jag märker, det är den kalla årstiden, eftersom strömmen
av turister har nästan sinat.

Men nästan som vanligt, de som kom förbi stannade och
var nyfikna, varför jag gjorde skamlöst propaganda för
modellflyg och då i synnerhet i konsten att flyga på ett
hang.

Efter landningen kände jag,  att jag  var jag genomblåst
försiktigt uttryckt.
Jag borde haft min overall, men
jag felbedömde väderläget
hemma.
Nu vet jag.

Ytterligare skärmflygare kom i form av Anders, som startade
nere på
Segeltorp och omedelbart gled iväg mot Platån,
där jag, då jag var på väg 
till bilen,  såg honom hänga på bra
höjd över Hovs Hallar njutande sin flykt.

Jag tog stillbilder med min lilla Mobius och jag publicerar
några här,
så du ser, vad jag sysslat med.

Men det kändes härligt att ha fått ett par timmar i luften igen
efter ett så långt uppehåll. Hoppas jetströmmen flyttar på sig,
så vi får lite nordliga vindar !

Som sagt alla bilder min lilla Mobius.

 

 

Startberett.

Havet bröt med ovanligt kraftiga vågor…

Segeltorpshanget med en skärmflygare i bakgrunden.

Segeltorpshanget nordost ut mot Platån.

Den gamle hangflygaren njuter

Jan från Eslöv njuter i sin skärm.

Stratitec

Vänster fot på speedpedalen för att kunna moderera hastigheten vid landning.

Jan flyter över sin landningsplats.

Touchdown

Nu ska bara skärmen ner.

Anders skärm.

Anders har tagit steget ut i friheten.

 

Kategorier
Segelflyg

IGG-TRÄFFEN 2019 ÅLLEBERG DEL IV

 

 

 

 

 

“Gå upp och pröva din vingar…”

 

 

 

 

 

…som den på 40-talet kände artisten Lasse Dahlqvist
sjöng
i  det gigantiska pekoralet “Örnungar”.

Om du klickar på länken i ingresstexten ovanför
bilden ,  så får du se den gamle idolen sjunga och
låtsas spela dragspel.

Vad är väl Melodifestivalen mot detta ?

Har du sett filmen ? Inte för skådespelarprestationerna,
utan
därför filmen innehåller mycket flygscener med
segelkärror, 
som de såg ut 1943-1944.

Mycket av filmen spelades  in just på Ålleberg.
Om du googlar på min blogg “Örnungar”, så
kan du
läsa och se  bilder från Ålleberg vid denna tid.

Filmen går att få tag i om man vill köpa den. Vill du inte
betala,  så kan du faktiskt, tror jag, dra ner den på
Pirate Bay,
om ditt samvete klarar det…

Om du köper videon, snabbspola fram till 50% av
videon,
så slipper du hör moralpredikningarna,
om hur ungdomen
bör uppträda. (Alltså under
40-talet).

Tillbaka till denna posten som innehåller bilder,
jag tagit på modellerna
i luften.
Ofta på 2-300 m höjd i motljus, vilket naturligtvis

medför komplikationer för fotograferandet.

Men flygbilder blev det och de blev vad de blev
med hänsyn
till mina tekniska förutsättningar på
min fotoutrustning.

Man gör så gött en kan…

Ihop med flygbilder kommer det några bilder av
naturen
vid Ålleberg och i närheten.
Det är ett vackert landskap
Västergötland.
Speciellt nu , då allt är intensivt grönt
i naturen.

Nästa post kommer att innehålla bilder på YAK-55,
som flög en liten display för oss.

Häng på låset tills sista? posten kommer !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lite Västgötanatur i under högsommaren.

 

Jag trivs också bra i naturen…

 

 

 

Osthanget som är restaurerat…

Hur många hangvarv tror du är gjorda här med dåtidens plan; Baby, Olympia,
Kranich och kanske SG-38 ?
Tänk så många plan som blev uppvinschade för branten,
efter att piloten landat i bondens åker…
Dessutom…undrar hur många torsionsnäsor
som smälldes här vid elevlandningar ?
Kolla på museets plan så lär du dig,
hur man laskar plywood.

 

                                                                                                                                      Jag satt och plåtade mitt i härlig grönska !

 

 

 

Det kommer mera !

Kategorier
Segelflyg

IGG-TRÄFFEN ÅLLEBERG 2019 DEL III

 

 

 

 

Här blir det starter,  landningar och…

 

 

 

 

 

                                                                                               …lite annat av mina bilder. Du ser naturligtvis vad det föreställer                                                                                                                så jag låter bli att avslöja min okunnighet.

Det kommer två poster till minst om IGG-Ålleberg.
Så häng med !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag flyger också..då jag springer !

 

Så här flygs det på Wasserkuppe…

 

 

Kategorier
Termikflyg

IGG-TRÄFFEN ÅLLEBERG 2019 DEL II.

 

 

 

 

 

Här kommer andra delen av flera från storsegelträffen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna post innehåller “Allmänna markbilder” och bilder på
start och landningar.

Att fotografera start och landning med stora segelmodeller
är tacksamt, eftersom man har något att jämföra modellen
med. Alltså människor och mark. Att bara plåta ett plan
i tom luft, det tycker jag är att som trampa vatten…

Jag vill ha referensobjekt för att hjärnan ska kunna skapa
en känsla för sceneriet.

Att fotografera en modell på hög höjd ställer krav på
kamera och objektiv. En modell högt upp blir en prick.
Ska jag sedan dra upp objektet, blir det oskarp och grynigt.

Därför föredrar jag luftbilder där jag har någon typ av
referens. Det kan vara väldefinierade moln eller andra
modeller.

Ville jag ha superskarpa bilder på en modell i luften,
då hade jag hängt upp modellen i ett snöre i träd eller
liknande
och tagit bilderna på 10 m avstånd utan stress.
Linan hade varit lätt att trolla bort och voila, en knivskarp
bild på en 8 m segelmodell…

Men vem vill fuska ? Jag gillar inte manipulerade bilder.
Fråga den prisbelönade svenska naturfotografen, som vann
en internationell tävling. Surt sa räven, han blev fråntaget
priset, då han fotoshoppat bilderna…

Det blir en rejäl laddning bilder här nu, så håll tillgodo !

Men det kommer mera bilder på start och landning så
håll ut till nästa post !

 

 

 

 

 

 

 

Rejäla fastsättningsskruv för roderhornen…?

Som jag sagt flera gånger; Den vackraste segelmodellen, Minimoa.

 

FliteLine

Vy Ållebergs stråk mot norr.

Vy stråket söderut.y

 

Liten detalj som  skyddar winglets vid landning.

Arne “Stepsons” Ka-8

Arne “Stepson” Johansson

 

Grafas Maxi en mycket välflygande modell.

 

Märkligt man ansluter linkage på ovansidan…?

Hej !

 

 

 

Männen med erfarenhet.

Snyggt sidoförållande på en vinge. Ger ett bra Re-tal och optimal funktion.

 

 

 

Stepson kollar läget.

Du ser att det börja blomma Cu mot eftermiddagen på lördagen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

IGG-TRÄFFEN PÅ ÅLLEBERG 2019 DEL 1.

 

 

 

 

 

Stora segelmodeller…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…fanns det att se i luften och på marken under helgen
på Ålleberg, Falköping.

Meetinget arrangeras av IGG-Sverige och du kommer till
deras hemsida, om du klickar HÄR.

General för träffen var Arne “Stepson” Johansson,
om jag förstått det rätt.

Du kan ha vilken åsikt du vill om stora modeller, men
de flyger skalenligt och bra.

De är majestätiska mot skyn. Om det är dyrt ?
Visst, prislapparna kan för en 8 m modell ligga
150000 med allt inklusive.
Verkligheten är ju sådan
som den är. Alla kan inte
köpa modeller för så mycket pengar,
på samma sätt
som alla inte kan ringa till Königsegg i Ängelholm

och beställa en sportbil för 15 eller 30 mille….

Men du kan drömma om stora modeller och se dem
i luften,
det är gratis.

Dessa stora modeller är mycket fint tillverkade och
piloten
måste lägga ner mycket tid och pengar på
att installera all
hårdvara som behövs.
Det är inte lite som finns i en storseglare…

Variometer, totalkompenserad hastighetsmätare,
höjdmätare
gps, i många fall kamera ombord osv.

Därtill en avancerad installation av radiosystemet.

Är man den lycklige ägaren till storseglare då kan
man inte
fuska…ty, om man smäller…då kostar det,
varför alla installationer måste göras säkra.

Ålleberg, en klassisk plats att segelflyga på sen 1940.
1943-1944 tog KSAK över förvaltningen av anläggningen
och
är, tror jag, huvudman fortfarande.

En idealisk plats för modellsegelflyg. För det första
ligger det
i inlandet, varför man i stort är förskonad
från sjöbrisen, vilken
kan omöjliggöra termikbildningen.

På Ålleberg har modellpiloterna fritt luftrum och inga
höjdrestriktioner.

Det finns ett bra grässtråk som användes vid bogseringarna.

Sist men inte minst, där är vackert.

Väderläget var då jag var där på söndagen stabilt med
till en början
torrtermik vilket under eftermiddagens
gång gick över i molntermik
då det blev svag
altocumulusbildning som drog.
Vinden SV 4-6 m/sek. Temperaturen ca 25 C.

Flygarna kom snabbt upp i termiken med hjälp av
duktiga
bogserpiloter med rejäla kärror. Det tog max
en minut upp
till kopplingshöjd.

Jag tror alla var nöjda med lördagens flygningar,
vilka
för det mesta infriade pilotens önskningar.

Under dagen kom en lokal fullskalapilot, heter han
Anders Trygg från Falköping,… med sin YAK-55
och visade delar av sitt program.

Det som imponerade på mig, som blvit lite blasé
på aerobatik,
det var då han tryckte ordentligt två
gånger längs banan på
låg höjd.

Det dånade i alla fall. 9-cylindrig radialmotor 360 bHp.

Jag tog massor avbilder och de blir redovisade i
ert par poster
här på bloggen.

Dessutom videofilmade jag, men den redigeringen
får vänta;
då det tar tid att editera en video.

Bilderna tagna med en enkel systemkamera med
normaloptik
och med en annan systemkamera med
ett billigt 300mm zoom.

Så kvaliteten….duger för mig i alla fall !
Avsikten med bilderna är ju,  att de ska skapa en
känsla,  för vad det innebär att flyga storseglare !

Första posten är markrelaterade bilder.
Vidare bilder på bogserkärror och en Pitts.
Det är 50 bilder cirka.

Det kommer flygande modeller sen, så håll ut !

Jag kommenterar bilderna sparsamt, för du
kunniga besökare,
du ser ju vad det föreställer…

Önskar du en full sizebild,  kan du maila mig,
så skickar jag. Min adress hittar du HÄR

 

 

 

Bergfalke-1 ?

 

Klart piloten är glad ! Med en så fin modell

 

Undrar vad herrarna så intensivt spanar på …

Preflight check

En pigg veteran Kjell-Åke Elofsson Tibro.

Minimoa…den vackraste modellen eller ?

 

Ka-6 E, som jag rattat fullsize mycket i forntiden…alltså sent 60- 0ch tidigt 70-tal.

 

En norsk Wilga som presterat mer än 4000 släp…
Den har  varit totalhavererad 2 gånger enligt ägaren.

 

 

Vi förstår det kostar pengar..

Allt är inte jättestort…det hänger på vad du jämför med.

Dags att flyga nu.

 

 

En norsk gutt som också ägde Wilgan.

Instrumenteringen; Överst från vänster: höjdmätare, variometer,
andra raden; hastighetsmätare, navigation, kompass och undertill
kula/spade och kommunikationsradio.

 

Hade jag ägt en sådan modell…..hade jag varit lika glad.

Finaste planet på Ålleberg; SE-ALM världens äldsta flygande Moth.
Här står den nymålad, omdukad ? och fin. Mer än 85 år gammal…

 

Nu blir det aerobatik

 

 

 

 

 

Modellen flög av en pilot,  som kunde det han ville…

 

 

 

 

 

 

 

Lite bilder på bogserkärrorna.

 

 

 

 

 

Denna modell är mycket bra att bogsera med.

 

power

Benny Kjellgrens fina motorkärra.

Detalj av nosstället.

Det sitter  rejält  med hästar under huven.

Ska väl vara en Pa-18…

 

Ännu en bogsermodell av lite ovanligare konfiguration.

 

 

Stay tuned, det kommer massor med mer bilder !

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

JAG VILL INTE MISSA MIN CHANS…

 

 

 

 

 

…att  komma ut med min modell

för att få flyga i vacker miljö.

 

 

 

 

 

 

 

Därför packade jag en modell i bilen och for
iväg riktning Hovs Hallar.

Jag tror,  min bil hittar vägen nu själv…

Vädret enligt yr.no skulle bli  ca 3 m/sek Nord.

Eftersom jag vill vara säker på att få lite tid i luften,
tog jag med min trogna HyperAva. Kan jag inte
flyta med den på hanget, då flyter inget.

Vädret var uppklarnande tack vare en svag högtrycks-
rygg,  som kommit in. Solen kom och allt såg bra ut.

Utom för de skärmflygare som fick parawaita upp på
toppen av Platån. Det var ju för lite vind. För att kunna
flyga säkert,  behövs det 5-6 m/sek för en skärm på det
höga hanget vid HH.

Jag tog mig upp till toppen och fick en trevlig pratstund
med tre flygentusiaster,  som rest till ända från Blekinge.

Det är väl  cirka 250 km enkel resa för att få en eventuell
chans att hänga under trasan.

Men så är det,  om man är en hängiven flygentusiast !

Efter en stunds prat tog jag min Ava och startade i den
nu mycket svaga vinden. Styrkan ca 1-1.5 m/sek.

Jodå det bar, men det tycktes svårt att gneta sig högre
upp än 40 m över kanten. Dock var det inga problem
att hålla sig uppe.

Att flyta sakta på HH i vackert väder med en mycket
välflygande modell är en sinnlig belöning för piloten,
som uppväger långa resor och promenader.

Efter en lång tur landade jag och vi fortsatte att
diskutera
eventuell vind…Det eviga diuskussionsämnen
då hangflyg
intresserade står på ett hang.

Långt ut syntes mörka stråk på Kattegatt, vilket
kunde
indikera ökande vind. Prognosen hade ändrat
sig
och yrkade på avtagande vind. Dock är ju hoppet,
det sista som överger en hangflygare.

Finns det en chans, så väntar vi, för att kunna utnyttja
en förhoppningsvis kommande vindökning.

Tyvärr lade vinden av,  vilket märktes då jag startade
igen.

Inte ens en Ava kan flyga på noll lyft…så jag packade
ihop
och drog mig hemåt,  bara för att se då jag
passerade
Segeltorp, att vinden snabbt hade ökat.

Tillfälligt bara tänkte jag, för jag inte skulle frestas
att fara tillbaka.

Det är så att vinden runt halvön är mycket svår att
prognosticera.  Detta bevisades,  då jag körde längs
havet vid Norrviken mot Båstad, där det var stadigt
5-6 m/sek N.

Men som sagt, jag stod emot lockelsen att vända,
då vi
hade annat att göra hemma.

Hur som helst, även om man inte får flyga varje dag
i 4 timmar,
träffar man trevliga, kunniga och intressanta
flygare
och entusiaster vid en tur till Hovs Hallar.

Åk du dit med eller utan modell du också och upplev
mycket,
som du aldrig gör i den eviga dvalan framför en tv !

Vill du ha info om väder kan du ringa eller mejla.
Min mejladress
finner du här. Telefonnummer
kan du googla.

Vi ses, för nu går det mot ljusa tider !

Bilderna är tagna med min lilla Mobius i fotoläge.
Därför
är inte kvaliteten super. Men betänk att
bildstorleken är
endast ca 0.3-1.2 Mb !  Till skillnad
mot Raw=20 Mb eller
jpg=4-5 Mb

Sen har jag problemet med lågt stående sol, vilket gör
motljusproblemen stora.

Min Mobius satt som vanligt tejpad på min högra
glasögonskalm. Då plåtar jag, det jag ser på.
Mycket bra sätt att dokumentera sin dag.
Kameran tar 4 bilder/sekund.

Med ett 64 Gb minneskort kan jag med en genomsnittlig
bildstorlek på 1 Mb ta ungefär 6000 bilder…
Mitt batteri,
som jag bytt till ett med dubbel kapacitet
klarar 5000 bilder.

 

 

 

 

 

 

Det mörka stråket på havet som höll fort hopp levande.

Där är det lyft !…

Den förväntade vinden…gick upp om inte i rök, så i all fall i intet.

Min Ava beredd med en Mobius tejpad på vänster vingpanel.
Enkelt ska det vara !

Du ser att det rådde mycket,  som förknippas med stillhet och ro på HH i detta ögonblicket…

Men nu kör vi !

Ut och testa ödet…eller i alla fall eventurellt lyft.

Ser ok ut nu.

Inte mycket korkverkan dock.

Här ser du hur lågt jag gnetade.

Som du säkert förstår, är det inte ett önskeläge att landa in i branten under kanten…

Här ser du, att jag är under kanten.

Det gäller att  ha kalla nerver under dessa betingelserna !

Min pilotplats och kärran under kanten…

Men ner kommer man ju alltid…

De tre aviatörerna från Blekinge

Min Ava belyst av en blek januarisol.

De flesta bilderna är uppdragna, därav den sämre kavaliteten.

Du ser min Ava lämna Contrails…

Det eviga problemet…vindens riktning och styrka.

Smarta telefoner underlättar faktainformation till en del.

Flygentusiast nummer 1.

Flygentusiast 2.

Flygentusiast 3.

Klart man är glad att vara på Hovs Hallar !

Havet som det tydde sig då vi lämnade.

Den gamle på väg att hämta sin Ava efter dagens sista flygning och landning.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

JAG HAR VÄL EGENTLIGEN…

 

 

 

 

…inget nytt att presentera på min blygsamma blogg…

 

 

 

 

 

…men en blogg som inte uppdateras är en död blogg.
Eller som det låter bättre: A dead duck !

Säger man det på tyska låter det annorlunda:
Eine tote Ente… Satsmelodin är bättre på tyska.

För att inte hamna bland de döda ankorna får jag
publicera lite om min dagliga promenad vid havet.

Dessa promenader betyder mycket för mig, då det
laddar mina psykiska batterier och ger mig lust att
företa något, även sen jag kommit hem.

Är jag ute och strövar, händer alltid något oväntat,
som jag inte har planerat. Jag ser saker i naturen,
jag träffar människor som har något intressant att
berätta,
eller så sker helt osannolika saker ibland.

I dag fredag var en dag med nästan ingen vind. Havet
låg stilla, bara små vågor smög in till stranden, där
de lade sig tillrätta med ett försynt frasande.

Solen sken från en molnfri himmel och temperaturen
låg runt 2 grader C.

Förutsättningarna var goda för en vistelse på stranden.

Som vanligt, vill jag säga, stod de bilarna jag känner igen
på parkeringen vid Lagaoset, vars passagerare liksom jag
fördrev tiden med ett strövtåg längs den tysta stranden.

Hela området där vi vandrare håller till, är ett naturvårdsområde
där vissa regler gäller. Länsstyrelsen som är ansvarig lägger
ner att gott arbete, då man försöker bevara området och
dess olika biotoper.

Alla följer inte dessa regler. Vissa människor har en
oförstående
attityd eller brist på uppfostran, vilket enligt
de själva, ger dem
rätten att bryta reglerna.

Det kommer du att få se i mitt lilla reportage.

Vi har nyss haft “Liten Kuling”, som det heter på norska, vilket
enligt mig borde borga för, nya ting skulle dyka upp på
stranden.

Men det var nog mest på kvällstidningsträskets löpsedlar
det
hade blåst…Här på stranden märktes intet.

Själva den ständigt föränderliga mynningen av Lagan,
Lagaoset,
manifesterade sig genom att sandreveln som
vanligtvis  brukar finnas var borta. Men hav
förtröstan,
den kommer tillbaka förr eller senare.

Jag observerade inga fåglar att tala om. Min förhoppning
var
att få se en havsörn passera, men intet av den arten syntes.

Av arten människa fanns två kvinnor med 7 jaktlabradorer,
som sprang lösa på stranden. Jag dristade,  att upplysa
damerna
att lösa hundar i detta området är förbjudet,
enlig uppsatta skyltar.

Deras svar var, att “att det gäller bara bland dynerna”…
Jag uppmande kvinnorna att läsa noga på uppsatta skyltar.

Den andra gruppen var ett antal fiskare. De tillhör kategorin
av människor, som aldrig ger upp hoppet eller drömmen.
Drömmen om stor och mycket fisk. Men som de sa, det är
inte fisken som är viktig, utan det är den sociala samvaron
och naturupplevelsen,  som hjälper till att hålla drömmen
om jättefångsten vid liv.

Vid en av parkeringsplatserna hade några skjutit raketer
för att fira något.

Platsen var överströdd av skräp och för att framhålla sin
innovativa förmåga hade dessa vandaler stoppat raketer
bakom Länsstyrelsens informationsskyltar och sprängt
sönder dessa. Till vilket syfte ?

Att visa att man kan förstöra.
För mig visar deras handlande en brist på uppfostran
och kognitiva defekter.

Hela deras verksamhet var meningslös.

Jag blir förbannad,  då jag ser sådant. Att anmäla upplever
jag som meningslöst. Det handlar om brist på uppfostran i
hemmet
och i skolan, där man borde fått lära sig förstå,
vad som är rätt eller fel.

Skulle inte vetskap om vad som är moraliskt rätt eller fel,
vara en
kardinal dygd ?

Nåväl, denna sprängning…vad spelar det för roll om 1000 år ?

Då jag går längs leden genom strandskogen, har jag ständig
spaning
efter  en av de två vita älgar, som rör sig här.
Det skulle vara
roligt att lyckas ta ett par bra foto av någon
av dessa.

Efter 2 timmar i naturen bar det hemåt, där vidare uppgifter
väntade, vilket tack vare min naturpromenad jag kunde starta
med bra energi och mycket ideer.

Jag tog lite bilder, som det var problem med då en av
inställningarna
på min trogna Sony inte var helt rätt.
Men jag försökte 
rätta till det mest uppenbara felaktigheterna.

Om du har lust så följ mig bakåt stigen…

 

 

 

 

Detta långsmala djuret överraskade mig lite i motljuset.

Jag har fotograferat denna märkligheten förut…

Få vi bara tid på oss, så ska vi rita våra cirklar…

Två torra träd tråder en trängtande tango…

Lagaoset den 4. Januari 2019

“Jag ger upp”

Det enda vintriga, frosten i kanten av Lagan.

Lagan smyger förbi strandkanten

Alles ist Ruhe…

Naturligtvis är det gråtrutarna som har druckit kaffe
och slängt emballaget på stranden. Vem annars ?

ett Os

En hare som lagt huvudet  tillrätta i sanden en sista gång.

En rot som vore den hoptryckt av en hydraulisk press.

Kattegatts milda dyning bryter mot Lagans utsrömmande vatten.

Det vita skummet. Beror på närvaron av en alg.

Fiskare

Allt handlar om aerodynamik…

Vandalernas gemensamma små hjärnor lyckades efter möda med detta.

Nedskräpat och förstört.

Vattendraget bakom dynerna isbelagt.

Japp, här flanerar jag.

Ett förhistoriskt djur med snabel reser mödosamt  på sig.

I och med att detta är ett naturvårdsområde,  får skogen sköta sig själv,
så det så småningom blir en urskogsliknande biotop.

En lätt  dimma svepte in naturen och jämnade konturerna.

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

BARA LITE FUNDERINGAR…

 

 

 

 

…när dagarna blir kortare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Då jag går hemma och kurerar min lunginflammation,
som tack och lov nu är nästan utläkt, när jag en stark
önskan
att få komma  ut och röra på mig.

Jag  kan inte gå hemma som en gammal huskatt och
vänta på något,  som inte
kommer att  hända.

Först vill jag säga lite om det tragiska försvinnandet av
en 12-årig pojke i Falkenberg. Enligt tidningsuppgifter
har man funnit honom död vid ett kraftverk i Ätran i
Falkenberg.

Jag funderade, innan jag använde ordet “död”.
Jag vet, vi ryggar lite tillbaka för ordet, därför
det är på ett sätt brutalt och definitivt, men jag
skrev det i alla fall, då det är verkligheten.

Ingen undgår den.

Försvinnandet har väckt stort uppseende och skapat ett
mycket brett engagemang hos befolkningen.
Flera tusen människor har varit engagerade i letandet.
Kom sen inte och säg att vi svenskar är känslokalla !

Att engagemanget för pojkens försvinnande blev så
starkt
kan bero på,  att han bodde i en liten ort, där
många visste,
vem han var.

En annan orsak till  varför människor också utanför
närområdet tog del i eftersökandet kan kanske vara,
att det i samhället
bland människorna fanns en känsla
av en sorts kollektiv skuld till de med Downs
Syndrom
efter händelsen då en man med DS blev ihjälskjuten av
vår svenska polis, då mannen gick omkring med
en
leksakspistol.

Jag ska inte moralisera över polisernas handlingar,
det kommer
förhoppningsvis att klargöras vid utredningen,
men kunde
inte ordningsmakten väntat att skjuta,  tills
de fått bekräftat, 
att vapnet var verkligt ?

Hoppas detta aldrig händer fler gånger.

Hur ska man kunna minska risken  att handikappade
människor försvinner ?

Det finns inga enkla svar, men en möjlighet är,
att utrusta
dessa personer med en GPS-tracker.
Då har man koll på,
var personen finns i realtid.
Detta är ingen rymdteknik,
utan allt finns tillgängligt
och är billig och lätt att använda.

Ja, det  är bara ett förslag.

Hösten är den tid,  då naturen drar på sig en fuktig filt
inför vilotiden på vintern.

Naturen är enligt mitt sätt att se det en vacker tid,
som
skapar ett visst lugn. Alltså dags att bromsa
upp i ekorrhjulet och dra ett djupt andetag
för att
kunna tänka efter.

Jag tog mig  en promenad i det dimmiga vädret,
som dock
innebar 9 graders värme.

Dimman omöjliggjorde flygande i någon form,
även om jag hade
en enkel elseglare i bilen laddad
och klar.

Jag fick två timmars promenad i naturreservatet
Tönnersa,
där stillheten härskade.
Inga fåglar av intresse och stranden
tom på människor.

Naturreservatets betesdjur bestående av får och
islandshästar hade flyttat hem. Blir roligt att åter
få se dessa naturvårdare till våren.

Men, för mig är det mycket givande att promenera,
fundera
och uppleva, det som sker.
Mina batterier blir laddade och
jag står parat inför
nya upplevelser.

Det var nästan noll vind i går. En svag ostlig vind
drog sakta
över stranden, vilket betyder,
att inga vågor rullade mot
stranden.

Endast små försynta vågor bröt,  då den svaga
havsdyningen
rullade upp och bröt mot Lagans
utgående vatten.
Det var enda rörelsen på
havets yta i dag.

Förhållandet att havet ligger stilla,  skaparen en
stark ro hos
flanören.
Gå ner till havet om du kan. Allt du riskerar är bara
att bli
en ny människa !

Nåväl, jag tog lite bilder,  som illustrerar mina strövtåg.

Häng med !

 

 

 

Jag vet, att träden fäller sina löv på hösten. Tydligt är att mopedträden gör samma sak…

Lagaoset klockan 0930.

En av strandens märkliga djur står och torkar sina vingar efter en simtur.
Långa vingar lite huvud. Som en F3J kärra…

Den enda vågen …

Sköldpaddor vid Lagaoset ? Självklart finns det sköldpaddor här.
De går upp på stränderna för att lägga sin ägg. Fast de är sällsynta.

Tja, vad säger du detta är för art ? Påstridig verkar
han vara i alla fall, men han har glimten i ögat !

Hon låg bara och plirade med halvslutna ögon på oss flanörer.

Reminiscenser av björnbär i November.
Mycket söta och lite jästa frukter nu. Goda att äta.

Jag vågar  inte säga, vad det är…

Lagan för med sig det, som  träden längs ån släpper i vattnet och deponerar det
vid stranden, där det ger småvadare möjligheter att finna mat.

   Den stolte riddaren på Tönnersastranden håller ställningarna med sin lans.

En surmulen strandsskrävlare med sina långa framben har synpunkter på…

…passerande flanörer, vilka kan tänkas störa hans tankar så här på morgonen.

 

 

Hej, jag är en fransk bulldogg och jag är 8 veckor gammal !
Jag tycker om att sprida glädje.

Vänta bara tills jag blir stor…

…därför då kanske jag blir en…

…vakthund med rätt att skälla på dig !

Kategorier
Hangflyg modell

NORDLIG VIND 2-4 M/SEK PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

 

Det såg lovande ut i lördags…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…för att kunna få sig en hangsvängom på HH.

Det var lovat stadig nordlig vind, visserligen svag,
men fullt tillräcklig att kunna flyta på.

Kom på plats 0900 och tog mitt pick och pack och
strävade upp på Platån.

Såg mig omkring och kollade vind, riktning och
eventuella
rotorer på toppen.

Vinden var  som förväntat ca 2-4 m rakt på
kanten.

Den var stadig och det  lovade gott.

Så jag monterade, inte min Spirit, den har
gått till
ett bättre…liv, som du säkert läst på min
blogg.

Jag hade med min 40 år gamla Multiplex “Hobby”.

Tog modellen för att  kasta ut vid högra kanten.
Där jag stod och väntade på,  att topprotorn skulle
sluta
mala på.

Men tyvärr, den slutade inte snurra. Den roterade
runt
med minst 5 m/sek, vilket innebar, det
blåste ut från hanget,
då jag stod på toppen.

Helt omöjligt att starta under dessa betingelserna.

Hade jag haft en mera lättflugen modell så kanske.

För jag såg hur korparna och vitfågeln gled på
hanget utan
minsta problem.

Lite moment 22 nu. Lyftet bra, men rotorn
gjorde det alltför
riskfyllt att kasta ut i medvinden.

Jag har lärt av erfarenheten och vet,  vad som
kan hända, om man tappar modellen under kanten.

Så det blev till att sätta sig på sin tuva och filosofera
i stället.

Korparna utförde sin sedvanliga akrobatik i
luften framför mig och några
fjällvråkar kom och
samlades i en flock, vilken fick termik
och fåglarna
försvann riktning söderut.

Mycket folk som promenerade och de flesta
ville veta mer
om min modell och hur ett hang
fungerar.
Jag tycker, 
det är inspirerande att få göra ohöljd
propaganda för
modellhangflyget !

När jag gått/suttit där i 2.5 timma, utan att
topprotorn
visade något tecken på att försvinna,
tog jag ett beslut
att ge mig hem.

Alternativen var ju att försöka starta och
komma ut i det laminära lyftet och då fanns
risken,
då du går från medvind till motvind,
att du får en stall och en resulterande vikning.

Flyger du medvind och du möter stigande luft,
kan din
vinge överstegras, eftersom vinkeln mellan
vinge och mötande
luft ändras så tillvida,  att
anfallsvinkeln relativt luften
snabbt ökas väsentligt.

Får jag en stall och viker mig…blir det att ta en
lång promenad
för att i bästa fall hämta en smälld
modell, i sämsta fall
blir det att anse sin modell,
som förlorad.

Ovanstående ville jag inte uppleva. Visserligen
var jag
infernaliskt flygsugen, men jag bet nacken
av skam, 
demonterade, packade och åkte hem.

På hemvägen stannade jag vid en gård,  då jag
skulle
justera en pryl i bagaget.

Jordbrukaren odlade äpple och päron, så min
fråga blev,  då han kom: Vad kostar din frukt ?

“Ta vad du vill, som ligger på marken”, blev svaret.
Jag tog,  tills jag nästan skämdes, av de bästa äpplen
och päron jag smakat.
Vi vet ju, vad svensk frukt kostar
i dag…25-40 kr kilot !

Det kändes som lite plåster på modellflygsåren,  att
jag fick frukten gratis.

 

 

 

 

En 40 är gammal Multiplexmodell…

…och en tuva som är pilotplats för en pensionär.

Som du kan se,  ligger Oceanen jämn…

Jag påstår att detta är en fjällvråk…

…därför den har ett svart band som avslutar stjärten…

…den har ingen “kant” på främre delen av undergumpen…

 

 

…och den stod och ryttlade…

…under en längre tid, då jag…

…kunde se de fjäderklädda benen..tarserna.

Att påstå jag är dålig på att artbestämma fåglar, det vore
ett gränslöst beröm för mig.

Att påstå jag är usel på att artbestämma,  kommer avsevärt
närmare sanningen.
All min eventuella
kunskap om fåglar, namn, utseende och
uppträdande blev formaterat ur mitt minne,
tillsammans
med annat för min kognitiva
förmåga väsentligt, då jag
drabbades av en stroke för 7 år sen,

Så är det bara. Om jag har döpt en fågel till fjällvråk i stället
för exempelvis
kalkon, så behöver du inte påtala det för mig.
Lev i stället i din lyckliga
stämning och känsla,  att du faktiskt
kan skilja på en kalkon och en vråk.

Här flyger fågeln med yttervingpennorna indraga,
eftersom det är bra lyft på hanget…

…här flyger fågeln termik och då fälls “wingletsen” ut
för att minska det inducerade motståndet och öka
spännvidden
, vilket gör, att fågeln flyger kostnadseffektivare.

Akrobatiserande korpar.

Hugin och Munin.
Tanken och minnet
Vilka var den fornnordiska guden Odins springpojkar
vilka flög omkring och noterade vad som skedde i landet,
vilket de sedermera rapporterade till Odin.
Sådana finns fortfarande i sinnevärlden i landet Lagom.

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

MIN TROGNA SPIRIT ELITE…

 

 

 

 

 

 

 

…har mött sitt öde på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min Spirit,  som berett mig så mycket flygglädje i mer än
500 timmar,
slutade sin existens som flygplan i går på
Hovs Hallar med en
genuint ordentlig smäll.

Jag ska redogöra för historien i korta drag så småningom.

Då det var fina förhållanden för hangflyg, stod jag startberedd
på Platån kl 1000. Vindstyrka ca 3 m/sek med nordlig vind
kanske  lite dragning mot ost.

Topprotorn snurrade på stadigt, så stod du längst upp och
skådade
ut mot Kattegatt, så blåste det stadigt i nacken på dig…

Kantrotorn fanns också på plats, men den var inte så starkt.

Väl ute i lyftet var det perfekta omständigheter och jag kunde
bara njuta åt en välflygande modell i laminär luft.

Som vanligt fotograferade och videofilmade jag.

Vid 11-tiden kom Ronny från Halmstad med sin segelkärra.
Han fick också en fin flygupplevelse.

Man kan säga,  att allt var perfekt. Men….säg den glädje
som varar.

Ronny och jag flög rote och vi var på väg åt vänster just
passerande
en av de klippspetsar, som sticker ut mot
Kattegatt då….
min Spirit plötsligt dök i ca 45 graders
vinkel snett ner riktning
kanten.

Det lustiga var, att jag just hade berättat för Ronny,
hur man skulle
agera, om man tappade sin modell
under kanten…
Vidare beskrev
jag, hur svårt det kan vara att finna
sin bortflugna modell framför och nedanför kanten.

När den första överraskningen lagt sig,  började jag
med att kolla,  om
jag hade låsning på min mottagare,
då jag stod framme vid kanten.

Nix,  jag hade ingen kontakt med mottagaren, då det
var  ett streck
där det borde stått 7.8 Volt.

Jag förstod,  att mottagaren inte hade någon ström,
eftersom det inte funkade,
eller att min modell låg
helt skärmad för radiovågor.

Jag fick redan då en misstanke att kontakterna mellan
mottagaren och acken hade separerat, eftersom jag
rotat där efter min första landning. Jag visste att
kontakterna gick väldigt “lätt”…

Alltså,  nu blev det  till att  leta. På ett förnuftigt sätt
hoppades jag.

Först slog jag fast, så gott det lät sig göras, var modellen
borde slagit ner, med hänsyn
taget till modellens
riktning och hastighet, då den dök.

Min slutsats var,  att den borde finnas max 50 m
bortanför
den utskjutande klippan.

Så det blev till att att hänga på sig sina grejor,
vilka bestod av min flygväska, väska till modellen,
min kameraväska med två kameror och min
sändare i handen för att kunna lokalisera
eventuellt servoljud och underlätta riktningsangivelsen.

Jag beslöt, att gå ner en stig,  jag visste omsom
finns i början på Platån, vilken leder ner till en mindre
platå ca 20 m lägre,  för att kunna göra en första
scanning av området.

Du ska veta det,  att stigarna vid  kanten på HH är
mycket branta och svårforcerade.

Alltnog,  jag tog mig ner till en mellanplatå, gömde
mina prylar i en buske
och började spana. Jag snubblande
runt, svettades, ramlade i enebuskar då jag
halkade
på det luriga underlaget och svor.

3-4 olika platser spanade jag ifrån, men intet plan var
att se.
Den sista platsen
jag stod på  var ca 100 m från den plats,
jag lagt mina prylar. Efter 40 minuter avbröt jag aningen
besviken. Jag tycker,  att jag borde sett min modell här…

Att gå och hämta mina saker från denna plats var mycket
svårt, eftersom det var så brant och igenväxt med enebuskar
och vildnypon.

Jag beslöt,  att göra det enkelt genom att gå till parkeringen
längs en lägre enklare  stig, sedan tillbaka upp på Platån
den normala turistvägen, för att åter gå nerför stigen  jag
börjat med, leta upp mina saker
och vända om och upp
till Platån, sen ner till parkeringen och lägg prylarna
i bilen…

Låter det enkelt ? Det var  det inte !

Jag var rent blöt av svett, då jag kom till min bil.
Det var varmt ute.

Efter jag lämnat grejorna och fått lite vätska,  gick jag
stigen ner mot havet för att gå turiststigen
längs
stranden vid HH bort mot den plats, där modellen
enligt  min mening borde finnas.

Första biten på stigen var enkel, men sen…det  var svårt
att gå med lågskor
på stenarna,  som inte ligger stilla.
Dessutom är här mycket brant.

Så småningom kom jag ner vid stranden och jag
traverserade mig mot platsen, 
där min modell
borde finnas.
Avstånd dit ca 300 m i besvärlig terräng.

Då jag kommit så långt, att jag hade ögonkontakt med
den utstickande klippan
började jag, för att inte missa
något, att leta systematiskt.

Alltså jag stannade, lugnade nerver och andning  och
spanade
metodiskt av terrängen.
Sen gick jag åter 20 m, stannade och spanade.

Dock inget, som skulle emanera från en Spirit Elite,
syntes till.

Efter mycken möda och besvär stod jag till slut med
klippspetsen till vänster om
mig och följaktligen borde
min Spirit Elite ligga till höger om den sett mot kanten.

Jag hade vissa förhoppningar om att få syn på den,
eftersom det  troliga
nedslagsområdet var här.
Men icke. Inte den minsta balsabit eller Oralightklädsel.

Eftersom jag var relativt övertygad om, att modellen
skulle ligga här,  fanns det
bara en sak att göra.

Det var att undersöka de buskage, som växte på olika
platser i den mycket branta kanten.

Kanten, som du kan se på bilderna nedan, är mycket
brant, ca 60 grader, dessutom garnerad med mindre
stenar, som är instabila
och hela tiden rör sig, då man
trampar på de.

Se framför dig en pensionär i lågskor med en väska över
axeln och en sändare i handen som försöker bestiga branten…

Det var akrobatik i högre skolan. Utomordentligt lätt
att ramla.

Inget projekt jag såg fram emot, på grund av att
buskarna var mycket täta och risiga.
Men jag hade inget val, om jag skulle hitta den
förlorade modellen.
Därför tog jag mig upp, 
så försiktigt jag kunde.

Upp 10 m och sen vilopaus. Vid varje paus scannade
jag av omgivningen på jakt, efter vad som kunde vara
en Spirit. När jag letar, scannar jag området två gånger
alltså både “baklänges” och “framlänges”.

Jag rotade igenom 3 buskage, vilket med den lutning
som fanns inte var lätt. Att ta sig igenom slyiga buskar
och samtidigt effektivt söka av terrängen i en sluttning
med så brant lutning med en sändare i ena handen är
ingen sinekur. Jo, jag svor inombords under min exkursion !

Sanningen är,  att jag var helt fysiskt slut.
Men ge mig…aldrig.

Halvvägs uppför branten satte jag mig i stenöknen
och spanade, efter att jag  just tragglat mig igenom
ett buskage.

Uppe i ett buskage, ytterligare 20 m högre upp, tyckte
jag mig ana något vitt. Jag medger,  att hjärtat började
ticka på. Kunde det vara en del av min modell ?

Jag spottade i händerna, svor och fortsatte min darriga
klättring, så jag kunde be- eller avkräfta
min observation.

Efter 10 meters klättring satte jag mig igen och kollade
det vita.
Nu såg jag, det borde vara
min modell.

Denna bekräftelse pumpade ut mer adrenalin,
så de sista 10
meterna forcerade jag,  så stenarna
tycktes yra runt en bergsbetvingande pensionär.

Jo, det var min modell. Den låg under förväxta buskar
i små delar.
Att modellen gått i bitar,
det kan jag leva med, men jag
skulle aldrig stått ut med att förlora mottagare, telemetri,
kamera
och servon.

Min modell var sönder i så många delar, som om den
passerat en matberedare, eftersom den passerat
genom en y-formad klyka.
Detta hade dock det goda med sig,  att delar av själva
kroppen, jämfört med vingarna,  inte var så sönderslagna,
så innehållet skadats.

Min acke låg 2 m från modellen och min kamera hittade
jag 5 m nedanför nedslagsplatsen.

Så där satt en modellflygare på den branta kanten och
slaktade sin modell , på det som skulle
med hem.

Det som återstod var en plast- och balsahög, som jag
under solenna former bisatte under stenarna.

Jag erkänner, det kändes som om jag vunnit på lotto,
då jag fann min modell. Oddsen
hade inte varit
gynnsamma.
Hade modellen slagit ner i enebuskarna,  betvivlar jag,
att jag funnit
den igen.

Synd,  att min välflygande Spirit gjorde sin sista landning
med en smäll och slutade
sitt aktiva  liv.
Men eftersom jag flugit den minst 500 timmar på
Hovs Hallar,
blev det ju en lämplig plats att gå hädan på.

Då jag klättrade ner, höll det på att gå illa. Jag gick
ner jämte en grus/gräsyta i tron,
att det skulle vara lättare.

Det var det inte. Under gräset fanns mindre stenar,
som låg och red och jag halkade
på de rangliga stenarna.
En fot åkte ner mellan två större stenar och jag var
tvungen att snabbt dra upp den för att den inte skulle
brytas.
Eftersom jag ryckte upp den, tappade jag balansen och
föll ut från kanten och nedåt. Jag var i ett dåligt läge.

Resultatet blev, att jag föll neråt/ utåt utan kontroll.

Men som tur var, växte det en rönn, där jag föll och jag
lyckades få tag i en av de sega
grenarna, som inte
bromsade mitt fall, men fick mig att räta kroppen,
så jag
kunde ta emot då jag föll.
Fast med ena handen var jag tvungen att skydda min
väska med min sändare, så den inte krossades
mot  marken då jag slog i.

Hade inte rönnen varit där, hade jag inte skrivit detta.

Jag skulle aldrig kunna göra om det, om jag så försökt
1000 gånger !

Nu fick jag bara en bra smäll i skallen, härliga blåmärken
på rygg och ben.
Det går över.

När jag hämtat mig efter flygturen, fortsatte jag en
mödosam färd nedåt på stela ben och värkande rygg
och anlände slutligen ner till botten.

Där jag, just på gränsen mellan växtlighet och klippor,
hittade resterna av  en flygande
vinge i  delar.
Den hade troligtvis legat där flera år.
Modellen hade varit välförsedd med Silvertejp, om
det  säger någon modellflygare något ?

Det enda elektroniska som jag hittade,  var bottendelen
av ett servo och sladd.

Så jag var inte den ende,  som landat på kanten…
Modellen jag fann, var  helt omöjlig att se, om man
kom nerifrån.
Kom man uppifrån, röjde den sig med sina frigolitbitar
och silvertejp.

Nedkommen till botten gällde det  att ta sig till bilen
på parkeringen.

Jag borde gått till bilen på lätta ben efter att jag bärgat
det viktigaste. Men det  var inte utan möda, då jag var
mycket trött.
Benen var lika rörliga som telefonstolpar
och
varenda sten kändes genom mina sommarskors sulor.

Det tog mig 35 minuter upp till parkeringen.
Jag var fysiskt trött, så har jag inte överdrivit.
Denna promenad tar normalt 10 minuter.

Där jag slutligen ramlade in i min bil och kunde hämta
andan och så
småningom fara hemåt funderande på
mina äventyr på Hovs Hallar.

Det var andra gången under 45 års modellflygande
på HH, som jag förlorat en modell under kanten.

Hemkommen kollade jag utrustningen och allt
fungerade inklusive min kamera.

Felet som orsakade haveriet var, som jag tidigare
misstänkt, att hane/honkontakten mellan acke och
mottagare hade glidit isär. Jag kollade hemma och det
fanns nästan ingen friktion mellan hane/hona.

Fast det är klart, jag borde haft koll på det efter 1500
starter och ihop- och losskopplingar. Jag har upplysnings-
vis inte använt strömbrytare på mina modeller sen
minst 30 år  tillbaka. De var ständigt till bekymmer.

Jag har en 3.2 A mottagaracke LiPo och då jag
kontrolladdade den fick jag i 860 mA,
så det fanns
gott om power kvar.

Nu blir det till att skaffa en modell likvärdig min Spirit.
Synd att en Spirit
inte går att få tag i från Great Planes.
Man har slutat tillverka den.

Alla bilder tagna med GoPro utom bilderna på Ronny,
som är Sonytagna.

Häng med, om du vill !

Ovanstående äventyr  får du aldrig den sanslösa lyckan
att uppleva, om du tillbringar ditt liv  liggande i  dvala
i en soffa framför en tv.

Ronny, ny hangflygare från Halmstad förbereder.

Start…

…och Multiplexmodellen sticker iväg.

Jovisst är hangflygning roligt !

Ronnys modell ur olika vinklar.

Pilotstället på Platån.

Sista bilden på min Spirit innan den sista flygningen…

                                                                                                          En stor del av stranden i naturreservatet vandaliserad av
                                                                                              passerandes vilja att resa monument över sin egen förträfflighet

..och här en  ytterligare bild.

                                                   Klippväggen som var utgångspunkten för letandet                                                                       

           Här har jag kommit fram till branten och är på väg upp

                                                                                                Denna bild visar höjden och de buskage jag dammsög i jakten  

         Denna bild tog jag 5 sekunder efter jag upptäckt något vitt 

                                                                                                                                  Höjden där jag kravlade

                                                      Ser du det vita ?

Här pausar jag 10 meter från min modell, som finns under buskarna ovan.

          Tror du det kändes som en befrielse att se min Spirit igen
                       Smällen var  hård, det ser du på splittret.
                            Min Mobius låg på marken 5 m nedanför.
Här har jag hasat mig in under buskarna. Det var fysiskt svårt att hålla sig kvar på kanten utan att kasa ner
När jag kommit fram, tog jag en överblick för att se, var de viktigaste sakerna fanns.

Man ska inte ha för brått utan ta det lugnt, så gott det nu går.

       Efter att jag bärgat det som ska bärgas. Klart för gravsättning…

                                                                       Krysset utmärker platsen där modellen fanns. Till höger rönnträden som räddade mig.

                       Här ser du högt upp i branten jag var. Cirka 40 meter upp…
                           Efter utförd bärgning blev det en paus innan nedstigningen.
                                                     Här kan du se ytan jag slogs med.

Flygbild på platsen för smällen med klippan rakt fram och
den steniga branten
vid vars övre del min modell slagit ned.

Omedelbart till vänster, klippspetsen och längst upp branten platsen för  haveriet.

                                                        Äntligen nere vid stranden.
                        Här kommer lite bilder under mitt stapplande till parkeringen…
                                                     Naturen är säregen och vacker…

 

                                             Här kan du se en del av det vilda hanget på HH.
                 Ser du så sprucket berget är ? Synd inte tunnelbyggarna visste detta också.
                                                                4-7 m/sek
                                        Om det är lätt att gå med lågskor här ….Sure…
                                                             Nu skimrar mitt mål…

                                                                                                 …och det sprids ett skimmer över flygaren oxå…trots allt.

     Mina ben och fötter var ömma och trötta efter fredagens extra träning…
                                                        Målet; Parkeringen framför värdshuset.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

HAR KORPAR ETT KÄNSLOLIV…?

 

 

 

 

 

…för kan det vara ett uttryck för glädje,

då de flyger hang ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tanken slog mig i måndags, då jag tidigt  på dagen
stod beredd att starta på Hovs Hallar.

Meteorologen hade förutsett nordliga vindar med styrkan
6-10 m/sek. Dock mellan 06 – 12 var förutsett ca 5 m/sek.

Alltså gällde det att utnyttja tillfället med lite svagare vindar,
så jag  stod startberedd strax efter 8 i det vackra vädret.

På hanget flög ett 15-tal korpar,  i vad som tycktes en
tumlande glädjevirvel.
Har du sett ibland då korparna flyger sin
aerobatik,
hur de snabbt halvrollar och rollar tillbaka.

Korpluftcirkusen fortgick under  ett konstant kluckande
ljud från korparna interfolierat av deras grova kraxande,
som är lätt att känna igen.

Är detta sättet att flyga ett uttryck för korpflygglädje ?

Kanske…eller är det bara ett nedärvt beteende under
vissa förutsättningar, som sen tusentals år finns i
deras gener…

Jag hade apterat min Mobiuskamera på kroppen på
min
Spirit.
Kameran riktad framåt och lite nedåt, för min avsikt

var att få med vingarna. Fast det visade sig,  att jag
riktat ner
kameran för lite. Nu vet jag till nästa gång
hur kameran bör sitta.

Min start skedde vid betongfortet och kantrotorn var stark.
Det blev det vanliga galopperandet, innan jag kom upp i den
laminära vinden. Lyftet var gigantiskt i den halvfriska
vinden.

Efter starten och då jag flög på en säker höjd gick jag upp
på toppen av platån och där var
lyftet mycket starkt.

Att transportera sig själv med modellen i luften är inte
enkelt…Eftersom marken på HH är svårt söndertrampad
av klövdjur, gäller det att ha split vision, så man ser var
man sätter fötterna…Jag har stått på öronen förut och letat
och försökt få syn och kontroll på en modell, som flög egen
akrobatik, eftersom jag kommit åt spakarna då jag fallit.

Att flyga långt ifrån sig mot morgonsolen kan vara svårt,
då modellen tenderar att försvinna i ljuset
och med en
grå molnskärm som bakgrund.
Så inte släppte
jag modellen med blicken, för då kan
det vara kört.

När jag flög och jag låg ca 50 över klippkanten, passerade
en MD-80 passagerarkärra på väg under lång final till
Ängelholm.
Det som var märkligt,  var hans höjd.
Eller vill jag säga
brist på höjd. Min bedömda höjd då han kom
över näsan
på HH var maximalt 750 fot.

Hur kan jag veta det ?
44 års flygerfarenhet på HH har gett mig viss rutin att

bedöma höjder relativt omgivningen.

2 timmar fick jag i luften, innan jag beslöt att gå tillbaka till
fortet för att landa bakom detsamma på den någotsånär
fria gräsytan.
Jag hade gärna flugit vidare, men jag hade ett avtal med
min tandläkare, som jag inte kunde missa.

Landning kan var problematiskt på HH på grund av turbulens,
hinder i form av stenar och träd och framför allt en stark
lärotor, som slänger vilket plan som helst som en vante.

Dock så gick landningen perfekt och inga skador.

Under hemfärden hade jag en seg näradöden upplevelse
på E6 klämd mellan 2 trailerdragare. Han låg 1,5 m bakom mig.
Framför mig hade jag på 50 m avstånd ännu en trailerdragare.

Lastbilschaufförer vägens riddare ? Glöm det !
De försvann då Cabotagetrafiken tilläts inom EU.
Där finns
människor som är utan vett och sans där oxå !

Jag tog bilder och stillbilderna är klippta från min video
från min Mobius.

Hoppa in om du vill och se på min  hangflygförmiddag
på Hovs Hallar. Hanget som ger bäst lyft i Sverige !

 

Min Spirit med kameran på kroppen riktad framåt.
Min trogna Spirit har loggat 503 timmar nu.
Still going efter många skavanker. Flyger du så mycket
som jag gör, då blir det skador. Den som aldrig flyger
har alltid blankast modell !

Kraftig nederbörd över Kattegatt.
Kom dock aldrig hit.

En av korpekvilibristerna…

Just efter start…

Stranden där getterna brukar vistas.

65 m hög klippkant. Jag har  landat in i kanten…
halvvägs upp. Efter ett klätteräventyr lyckades jag
bärga min Multiplexmodell från 1977 !

Havet var grönt i dag…

Stranden där vi kan landa, om vi flyger skärm och vi har
sjunkit under kanten i dåligt lyft.
En seg promenad
där man får bekänna färg, då vi ska åter upp till Platåns topp.

Kilen du ser här kan ställa till besvär för hangflygare  under vissa betingelser.

Möte med korpar

Skygga, men de vill gärna stilla sin nyfikenhet…

Detta är platsen där delar av Ingemar Bergmans film “Det sjunde inseglet”
spelades in.
Vidare spelades starten för Andrés nordpolsballong
“Örnen” in här i Troells film ” Ingenjör Andrées luftfärd”.

Segeltorpshanget och längst bort Norrehamn där vindmätaren finns. 

Final med bra fart.

Nu full klaff.

Här gäller det att styra i turbulensen.

…och att linjera upp modellen.

…för att kunna…

…sätta den rak på vingarna…

…samt dra in klaffen på 5 cm höjd så de inte skadas vid landningen.

Återigen startberedd vid fortet.

Ser du mot Hovs Hallar med en kikare syns dessa träd tydligt även från Halmstad.

En Horst bildar raukliknande pelare eller torn.

Du kan se här på bilden tagen nära havsytan, att jorden är faktiskt rund.
En del av bakgrunden har backat ner under horisonten och skyms av havet.

Vägens riddare (rätteligen skitstövel) som låg bakom mig på 1.5 – 2.5 m avstånd.

Utan känsla för säkerhet är föraren av den polska Scanian.
Jag höll enligt min
navigator 90 km timmen. Undrar om
chauffören i den
polska trailerdragaren tagit bort fuse
nummer 16 som disablar
farthållaren och 89 km/timman
spärren på sin Scania ?

 

 

video

Kategorier
Naturbilder

LITE STRANDSTRÖVERIER…

 

 

 

 

…och några djur som jag inte trodde

  existerade i sinnevärlden…

 

 

 

 

 

 

Ingen termik sista dagarna och ingen vind som
passar mina hang.

Ibland känns det veset…Fast promenera i naturen
går bra, om
man vill få lite vederkvickelse.

Jag åkte till havet för att se, om det skett något,
som kunde väcka mitt intresse.

Jag längtar verkligen, efter en rejäl västlig
höststorm, som kan avslöja intressanta saker,
vilka  dolts i havet  och göra abrupta förändringar
i strandnaturen.

Färd ner till Lagaoset och sedan blev den promenad
till andra parkeringen
på stranden och genom
skogen åter till bilen vid Lagaoset. 8 km.

Jag har, under flera månader, närt ett tanke,
att få lite bilder
på en av de vita älgarna, vilka
rör sig i naturvårdsområdet.
Men resultat har varit noll.

Promenera längs havet är ett utmärkt sätt att
ladda de inre
batterierna. Man får lite nya intryck,
frisk luft och du hör
havets brus och frasande
mot stranden vilket ger ditt sinne en viss ro
och skapar förutsättningar för eftertanke.

För att förhindra att den något  poetiska stämningen
inte ska växa sig till en eufori, får vi inte glömma det
eviga höga
bruset från den vanvettiga trafiken
på E6,  som går jämte
stranden på 200 m avstånd.

Lite ovanligheter fann jag. Bland annat lyckades
jag fotografera
den mycket sällsynta cellulosalärkan.
Hon satt på en ilandfluten trädstam
och pillade upp
en larv, som satt under barken.

Annars var det diverse fynd längs mitt strövtåg,
som attraherade mitt öga och fantasi,vilket mina
bilder visar.

Klart är,  att växtligheten har tagit ett sista tag nu,
efter regnet,
som kommit.
Strandrågen blommar kraftigt och strändernas
blommor är  små öar av intensivt klarblått   i
sanden.

Tycker du färgen varierar på sanden, beror det på
olika ljusförhållanden.
Jag orkade inte korrigera verkligheten till en
konformistisk standardiserad bildkavalkad.

 

Häng med om du har lust.

Själva Lagaoset. Sandreveln till vänster bildad de sista 10 dagarna.
Ett bevis på hur snabbt utseendet skiftar på grund av vind och ström.

En strandodjur på marsch med sina två barn…

Jag finner bara trädets former…behagliga och mjuka.
Den överst grenen ser ut som stjärten på en fisk, eller som
mynningen på en ljuddämpare på en motor
cykel från 40-, 50-talet.

En fjäder som flaggar kanske för Saltarven till höger.

Här hade jag tur, som kunde plåta den mycket sällsynta och
skygga Cellulosalärkan.
Detta var min första observation
över huvudtaget. Latinskt namn: Alauda Positos Cellulose

Något som ser  ut som Tina Turners peruk från 1986…

Ett märklig mönster på växtligheten. Växer lika rakt
som leden av mänskliga robotar på en militärparad i Nordkorea.

Vinden raspar mönster i sanden. Om det tar tid ?
Självklart, men vem har brått mer än människorna …

Strandvegetationen i överväldigande blom.

Tänk vad lite  regn kan göra…

Livskraften är obändig tycks det…

Den enarmade strandfnasen vinkar till oss: Häng med !

Tick-Tack

Tro inte, att detta djur är snällt !

Den nya sommarstugan på gång…ljus och luftig byggnad.

Vid Lagaoset bildas ofta…ska vi kalla det laguner ?

Han pratade och bjäbbade så mycket  att käken flög ur led…
ibland kanske jag önskar,
det drabbat vissa politiker,
så de tystnar för tillfället och förmår sig själva att tänka efter,
vad de sagt egentligen….

Jag vet inte vad det är för djur…en blandning av dromedar, sfinx och get…?

Blåmärkt sensommarglädje.

Ta fram din Flora och examinera örten.
Det ger stor tillfredsställelse.
För dig som inte  har energin…Strandsenap

Annan inställning på kameran. Samt annan tidpunkt

Här har vi den gamle (6år) gårdvaren vid Lagaoset.
Han ser barskare än  vanligt, kanske beroende på
att en barnfamilj med gemensamma krafter försökte
vrida näsan av honom…tursamt nog utan att lyckas.

Den ständigt gapande sandsväljaren låg och pockade på uppmärksamhet…

…medan den trubbnosade Huvudsaken bara låg
och filosoferade…njutande en tillfällig indiansommar.

Slutligen paraden med Storskarvar. De förökar sig,
kan det
för betraktaren tyckas, exponentiellt.
Kanske de borde decimeras…
om jag vågar säga det.

 

Kategorier
Termikflyg

ATT TROTSA VÄRMEN…

 

 

 

 

…går avgjort lättare,

om jag tänker 6 månader framåt

 

 

 

 

 

 

Tror du jag backar med mitt termikflygande för lite värme ?
Nix, då känner du inte en seg pensionär. För ge upp…aldrig !

Ingressbilden ovan med min Ava liggande på en gulbrun vall,
är antagligen sinnebilden av en varm och torr sommar.
Men vi har haft torra somrar förr.
Exempelvis 1959, 1975 och 1976. Sådan är naturen.
Allt är föränderligt.

Kanske människor med lite historisk kunskap önskar,
att vi  ännu en gång
fick tillbaka“Den lilla istiden”, vilken
vi i Norden upplevde under 1600-talet.
Minns tåget över Bälten under vårt krig med Danmark,
då Erik Dahlberg som var fälttygmästare kom på,
att isen höll att marschera på, vilket möjliggjorde ,
att Karl X Gustav kunde hota  Köpenhamn.

Senaste 7 veckorna har bjudit på för termikflygaren
och i viss mån för oss hangflygare ett enastående väder.

Tack vare att högtrycket över Skandinavien har legat stadigt
parkerat, som ett resultat av jetströmmens bana, har vi blivit
förunnade svaga vindar mycket sol med  höga temperaturer.

Tyvärr har det medfört, att nederbörd kommande från sydväst
inte har kunnat in över oss. Det skandinaviska högtrycket har
inte haft svårigheter att motstå angrepp från lågtrycken.

Allt tillsammans har det gjort,  att vi nu i Juli 2018 har ett
gigantiskt nederbördsunderskott räknat 2017-2018.
Stora problem för jordbruket, där vallarna där man tar
kreaturens vinterfoder har bränt ner och antagit en brunvit färg.

Dricksvattnet kan också bli en bristvara, vilket vi kanske inte
hade räknat med
i ett land så rikt på sötvatten…

Hoppas jetströmmen ändrar sig,  så låset till Skandinavien går
upp för
nederbördsrika lågtryck.
Bild på jetströmmen finns nedan.

Med tanke på att skräppressen, alltså kvällstabloiderna, älskar
att beskriva
något med överdrifter, förväntar jag mig,  att
Exessen ska skriva i
rubrikerna “Kaostorka”….

OK,  nog om vädret, det är vad det är och vi kan inte göra nåt
åt det, 
om man inte är rättrogen miljöpartist…eller skyller torkan på
president Trump i USA. Vem vet…han kanske förbrukar kopiösa
mängder vatten, då han vattenkammar sin frisyr…

I dag torsdag for jag ut kl 0900 till ett flygställe för att
få mig några
timmar i termiken med min kompis Tant HyperAva.

Jag fanns på plats med modellen monterad, kameran
laddad och
telemetrin aktiverad 0915.

Det fanns redan då Cu-bildning och jag vill säga, det var 1/8 Cu
med bas på 1500 m. Vinden var växlande men
tryckvinden
var ostlig. Jag startade,  steg med el till 75 m, där jag stängde
motorn
och kurvade i en ettrig blåsa. Blåsan så här tidigt var
trång, men den hade mycket lyft i sig.

Åkte snabbt upp till en bekväm höjd, satte mig i min flygstol
med en vattenflaska
inom bekvämt räckhåll och förberedde
mig för en rejäl tur på 1.5 timma…tills
jag kom på, att jag
glömt slå på min kamera, eftersom jag inte fick bild på monitorn…

Japp, det är bara att landa då. Vilket jag förberedde på vanligt sätt.
Landa skulle jag
göra in mot hanget, eftersom vinden var ostlig.

Jag kom in perfekt, möttes av stark turbulens vid hangets kant,
tappade höjd och modellen försvann under kanten.

Ok tänkte jag, den ligger vid kanten, så ingen panik…fast min
variometer indikerade höjdförlust och det betydde
ju, att modellen
fortfarande flög, även om jag inte såg den !

Det tog 2 -3 sekunder innan jag förstod hur det låg till och då slog
jag av sändaren, så modellens mottagare skulle
gå in i Fail-Safe.
Efter 3-5 sekunder tystnade telemetrin och jag förstod, att min
modell
slutligen landat.

Enkla puckar tänkte jag, den ligger framför hanget. Den tanken
kunde jag snabbt glömma,
för framför hanget eller just nedanför
fanns ingen Ava…

Framför hanget finns en 5 tunnlands kornåker. Du vet hur det är
att hitta en modell
i en kornåker vid denna tiden, då stråna är
som längst…?

Jag gick längs hangkanten fram och tillbaka 2 gånger, körande
mitt sido- och höjdroder
för att om möjligt kunna lokalisera
modellen med servorasslet.

Intet kunde jag höra. Jag drog på motor för att kanske höra
proppen tugga i kornstråna,
men lika tyst där.

Alltså gick jag ner till åkerns kant, gick fram och tillbaka
2 gånger under kontinuerligt
körande av sida och höjd.
Tyst som i en grav.

Tillbaka upp på hanget och fundera, vad hade hänt.
Från det modellen försvann
under kanten, så flög den ytterligare
6-8 sekunder.

Det betyder den bör ha flugit 7 sekunder och tillryggalagt
ca 50 – 60 meter.

Jag borde kunna höra servona på det avståndet, det var min slutsats.

Jag kontrollerade noga kornåkerns yta, för att kunna se tecken på
att en Ava något abrupt hade landat, men intet var att se.
Nu gick jag nerför grusvägen
och halvvägs vek jag av och gick
ner till åkerkanten. Jag körde servona, men intet hördes.

Om min modell gått i FailSafe och “fastnat” där, beslöt jag att
slå av och slå på sändaren igen.

Då jag slog på sändaren, hörde jag utifrån kornåkern ett rasslande
från propellern.

Nu hade jag information, som pekade ut riktningen i någon mån.
Jag prövade åter att
köra motorn, men den startade inte.

Alltså beslöt jag att marschera ut i grödan. Jag gick mot den plats,
där jag tyckte, jag hörde ljudet.

Efter att ha gått ca 35 m ut i åkern fortfarande ingen glimt av Avan
Jag beslöt att gå 10 m till rakt ut.

Då jag gjort det, stannade jag och spanade. Till min glädje kunde
jag skymta min Avas stabbe 3 m
från mig. Jag gladde mig verkligen
åt att jag fann min modell inklusive min dyra kamera.

Men i en kornåker måste jag vara högst 3 m från modellen för
att kunna se den. En modell i en sädesåker har en makalös
förmåga att försvinna.

Problemet var att kornet var glest, stråna var starka.
Det gjorde, att modellen sjönk ner till marken
och maskerade sig själv.

Kanske jag skulle sätta in en signaltuta i modellen. Problem är, var den
ska sitta, då modellen har dåligt med  plats för mer elektronik. Kanske
jag skulle montera en stroboskoplampa i toppen av fenan,  vars blinkande
skulle kunna fånga mitt öga ?

Nåväl, uppkommen till pilotplatsen kollade jag Avan och den skada
som uppstod under modellens
solitär flygning, var att de båda
polyamidskruvarna , vilka håller vingarna hade knäckts vi nedslaget.

Precis som de ska göra. Jag kom billigt undan.

I med nya skruvar, sätt på kameran och ny start upp mot en sky,
som började fyllas med Cu Congestus
och Cb. Vid en första hastig
titt uppåt drog jag slutsatsen, att det blir nog ingen åska här…

Min första blåsa tog jag på 75 m och den var stark. Torrrtermik
kan var stark den också. Just över mig fanns det ingen Cu-bildning,
men inåt landet blommade det kraftigt och högt. Det rådde kraftiga
vertikala rörelser i luften.

Uppe på min “Bekvämlighetshöjd” kunde jag glida omkring
bekymmerslöst. Vinden var nästan noll, varför jag inte drev
iväg, då jag kurvade.

Men min njutning av flygningen avbröts av en blixt och knall
ett par km från mig. Skulle jag avbryta ? Nä, jag kör en stund
till,  eftersom Cb-molnen med åska och nederbörd låg
ca 8 km från mig.

Torrtermiken avlöstes efter hand av molntermik i form
av många små nybildningar, som höll mig på säker höjd.
Ljuset i går då jag flög var besvärligt. Det gällde att inte ha
för stort avstånd till modellen ,eftersom det förekom dimmoln
på lägre höjd, som gjorde att även en 4- m modell var svår att se.

Vem vill flyga bort  en modell ? Inte jag i alla fall.
Jag tror,   alla aktiva modellflygare har flugit bort en modell och
funnit den igen eller inte. Den som säger,  han aldrig blivit av
med en modell under flygning är antingen inte en aktiv flygare,
eller så drar han en vals.

Att flyga bort en modell är inte en nödvändighet, om du flyger.
I de flesta fall finner man sin  modell igen, om du letar i
enlighet,  med den fakta du har. Sen finns det naturligt-
-vis övernaturligt duktiga flygare,  som aldrig flugit bort något….

    Men jag frågar mig om dessa överhuvudtaget har flugit ?

Låt mig ta ett exempel från min egen modellflygverksamhet,
då jag flög bort en modell:

Jag och  Robert från Norrland stod och njöt av vår flygning en
härlig sommardag
på Hovs Hallar. Våra båda modeller gled på
en säker höjd och vi flög på ett avslappnat sätt.
Lite för avslappnat för mig, då vi stod  och pratade. För jag kom
plötsligt på, att jag styrde
Robbans modell….Du förstår min tanke,
var är min modell ?

Jag spanade snabbt av skyn, men inget syntes. Däremot hördes
5 sekunder senare
ett rejält brak  bakom hanget på Platån. Det var min modell,
som slog ner i en enebuske.

Modellen i lagom stora balsabitar. Så går det,  då man står och
pratar i stället för att flyga.

Denna gången lagade jag modellen på kvällen,  tack vare det var
en balsamodell.

Med CA-lim fick jag ihop flygplanet. Dessutom en snabb spackling
och slipning, 
så jag kunde spraya modellen efter morgonkaffet.

Spiriten var åter fit for fight !

För tänjer man gränserna, utmanar man alltid modellens öde…

Efter 1.5 timma i skyn avbröt jag och landade för en vätskepaus.
När jag satt i min stol, kom en man gående för att bese fornminnena.
Det märkliga var att han 1:Var modellflygare , 2: medförde en GoPro
som var samma som en av mina, en GoPro 3+.

Jag erbjöd honom en plats för hans kamera på min modell,
så han skulle få lite minnen från platsen. Bilder fick han
då jag flög 15-20 minuter med hans kamera i mitt GoProplasthölje
på Avan.

Piloten från Italien hette Trucco Grandi Ladri och är bosatt
i Basilica di San Marco
Venedig.
Efter fotosejouren gick vi till hans husbil och förde över bilderna
till hans laptop.

Åskvädret tilltog vilket dock inte hindrade mig att flyga ännu en
vända. Till en början var termiken god men snabbt ändrade det
sig.

För att först ha bjudit på utbredda områden med stig ,blev det
i stället stora områden med sjunk. Jag kunde känna hur
temperaturen sjönk, vilket indikerade att det var kalla nedsvep
från framkanten av åskfronten.

Jag förbrukade den acken, som satt i modellen och dessutom
testade jag FailSafeläget i luften.
Det gör jag då och då för att kolla,  att modellen går in i
förhandsinställt läge.
Det stämde ganska bra, men jag justerade sidoroderutslaget
för att minska svänghastigheten.

Sen blev det till att landa, då det kom några regnstänk.
Demontera Avan och emballera den i sitt fodral.
Eftersom jag vet, det växer körsbär här, tog jag en vända
bort till de med röda bär fyllda grenarna. Vi har haft torrt
och det medförde att bären inte var jättestora, men å andra
sidan var smaken och sötman utomordentlig. Körsbär ska man äta
vid trädet, de smakar bäst där. Hur många kärnor jag svalde av misstag ?
Många.

Bilderna tog jag med min och hans GoPro och markbilderna tog
jag med min Mobius. Ännu en flygdag fylld av äventyr, svett och termik !
Det upplever du aldrig i dvala framför en tv !

Spänn fast dig så åker vi !

 

 

Jetströmmen i dag söndag 15. Juli

 

 

 

 

För du inte ska glömma vad som är på G…

-12, eller +28….vilket väljer du ?

Björkarna börjar anta en höstlik färg genom att veva in klorofyllet.

Start med italiensk kamera i plasthöljet.

Du kan se ytterkanten av åskfronten…

Undrar vilket nummer i ordningen denna starten med Avan är på Tjärby ?

Detta brukar var fårbete, men har nu antagit en föga fruktbar färg.

Ekplantorna dör inte på grund av brist på vatten,
de går i dvala, när det är kärva förhållanden.

Den gamla örnen på hanget, om möjligt ännu torrare och fnasigare i huden nu…

Den dominerande landskapsfärgen nu är gult.

I fjärran Hovs Hallar, tyvärr inte flygbart i dag, då vi har ostlig vind.

En vall som borde vara grön och växande för ännu en skörd, men som nu…

Skyn kl 1000 vid Tjärby med små nybildningar.

Här  ser du hur björkarna handhar torkan…

Nybildningarna växer hastigt till sig.
Om nybildningarna är lite trasiga i kanterna
indikerar det starka vertikala rörelser i luften.

Här har du kanten av området med Cb-moln i vilka det åskade och regnade.

Nu kom lite regn…

Kanske dags att montera åskledare ?

Du ser det regnar kraftigt ur molnet i bakgrunden.

Hit kom fronten.

Skyn kan innehålla mycket dramatik och det kostar inget att se på.

Landningen med Avan.

                                                                     Blixt och dunder…
                                                                   …hagel och regn…

Körsbär som det fanns fantastiska mängder av.

 Gul cirkel = Där Avan försvann från min blick. Svarta ovalen = där den landade i kornet.

 

Kategorier
Airshows Flyghistoria

SHOOT-OUT VÄST 2018 ÅLLEBERG DEL 7

 

 

 

 

 

 

Mera bilder på warbirds från Shoot-Outen…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade fler bilder på mina hyllor, så här kommer en
ny laddning till påseende.

Ibland funderar jag varför just flygplan, både fullsize
och modeller, vilka användes runt Andra Världskriget
är så populära, om jag får använda det ordet om ett
krigets verktyg ?

Kan det var ljudet från en V-12 eller ljudet från en
dubbelstjärna
på 2 x 7 cylindrar ?
Eller är det en allmän beundran för
tekniken från
30-40-talet ?

Det kan ju också vara ganska enkelt…vanlig nostalgi.

Men som sagt här är lite fler bilder.

Nästa post här blir allmänna miljö bilder och den
troligtvis
sista posten från Ålleberg.
Hoppas du ser,  vad bilderna vill visa…

 

Stay tuned !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

P-40 Warhawk

 

 

 

B-25 Mitchell

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kan du lära dig att flyga en B-25 Mitchell.

 

 

Ålleberg…om det var fin termik…?

 

Kategorier
Airshows Flyghistoria

SHOOT-OUT VÄST 2018 ÅLLEBERG del 6

 

 

 

 

 

 

Helikoptrar,  datorprintade modeller och annat…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Christer hade också med sig en Huey, som han flög med.
Helikoptern höll samma höga klass som hans övriga plan
och fordon.

Imponerande var de två planen, som byggaren hade
kört fram med en printer. Framtidens byggande ?
Vem vet…

Spitifiren var en relativt liten modell. som flög bra.

Under det tre dagar jag var på Shoot Out Väst, såg jag
ett haveri, där en segelmodell
och en motorkärra
kolliderade i luften.
De återpassades till byggsatsstadiet

på en sekund…Det borde inte hänt då vi hade stort utrymme.

Att tävla med drönare är en ny sak inom modellflyget.
Om man
ska kalla det modellflyg…tja, jag är inte säker,
men inom en
hobby där gränserna snabbt flyttas, låt
oss säga det är  modellflyg.

Det har hur som helst,  attraherat många utövare,  vilka
kör ett rullande
schema med tävlingar. För den oinvigde
ser det overkligt ut.
Hur klarar
man att flyga på det sättet dessa grabbarna gör ?
Det kräver att ens perceptioner är
slipade och snabba.

Att tävla med drönare är en företeelse, som vi får säga
ligger i tiden. Att fotografera drönare som flyger programmet
är inte enkelt.

Men det blev några bilder trots allt.

Sen fick vi se farkoster,  som kan starta på marken och vatten
utan problem.

Vad kallar vi sådana maskiner ??

 

 

 

 

 

 

Supermarin Spitfire

Bell Huey

Christer innan take-off med sin Huey

Christer hovrar.

En arbetshäst som blev en ikon i Vietnam

 

 

 

 

Reginald Mitchells mästerverk; Supermarine Spitfire och är det en Mk IXX…

Om jag minns rätt,  var modellen printad…

Ett av de vackraste plan som byggts.

 

 

 

Vet ej vad modellen heter, men det gjorde krumelurer i skyn.
Tur man inte var pilot och blivit utsatt för så många positiva
och negativa G !

 

Denna Spitfiren har D-day markings på vingarna.

Jag trodde inte det var möjligt med hänsyn till det
stora utrymmet vi disponerade…att kollidera…

…men inget är omöjligt och man fick skörda sina modeller
som bitar i vallen.

Drönarspecialisterna inrättade sig för att visa deras tävlingsform.

Orföranden i ÅMFK Kjell-Åke testar drönarpiloternas glasögon.

Mottagare…tror jag för telemetrin.

En tävlingsmaskin. Inte mycket balsa och siden här inte…

Att fotografera drönare som simulerar tävlingsflyg är den svåraste fotografering jag försökt.

Bildern tagna med snabbmatning och 1/5000 sek exponering.

 

 

 

 

 

Om inte utseendet på modellerna imponerade, så var
propellervinandet mycket imponerande då de accelererade.

 

Är det flygplan MEFA eller båt ?

Roliga “modeller”.

Del av Fliteline på Shoot Out Väst 2018 på Ålleberg.

 

Rc-Flight hoppas jag gjorde goda affärer i hangaren.

Ett allroundflygplan, som man kan ha till det mesta.
Minns du då vi byggde Graupners “Taxi” eller då
vi knåpade ihop Svensons “Westerly”…

En printad p-38 Lightning.

P-38 Lightning konstruerades av geniet Clarence “Kelly” Johnson
vid Lockheed 1937-1939  och serieproducerades från 1942.

Hur tror ni modellflygindustrin ska kunna klara konkurrensen
från hemmaprintade modeller ?
I framtiden kanske du laddar ner
en fil och sen printar du ut din FW-190 eller vad det nu är.

Användes för attackuppdrag och spaning. Men även som jaktplan.
Kallades av tyskarna för  “Der Gabelschwanz Teufel” –
Djävulen med den gaffelformade stjärten.

Det var ett sådant plan,  som den världsberömde författaren Saint-Expuriy
blev nedskjuten i nära kusten vid
den franska Rivieran. Författaren till åtskilliga böcker,
bland annat till sin genombrottsbok ” Lille prinsen”
eller på franska “Le petit prince”.
Läs hans bok om då han var postflygare i Nordafrika. Respekt.

 

 

 

Kategorier
Airshows Flyghistoria

SHOOT-OUT VÄST 2018 DEL 5.

 

 

 

 

Ännu mera jetflygeri

 

 

 

 

Christer Pettersson anlände med sin bil full med flygplan.
Jag har aldrig träffat Christer förut, men jag blev imponerad
av mycket välbyggda skalamodeller, som han flög på ett
skalenligt sätt inom ramarna.

Hans Viggen bogserades ut med en tankbil/servicebil,
vilken
naturligtvis var radiostyrd. Under utkörningen
tankades
hans Viggen.

Flygningen med Viggen var mycket bra och behärskad.
Inga överdrifter och inte för mycket förbiflygningar i hög
fart.

Han visade på ett utmärkt sätt G-svängar, hur det
påverkade
planet.

En G-sväng är en brant sväng, då man flyger med hög
lastfaktor, vilket tar ner farten kraftigt. Det är en
manöver man använder
exempelvis i kurvstrid.
Att farten går ner i en G-sväng, beror på
att vingarna
måste skapa mycket mer lyftkraft under belastning.

Priset du betalar, är en förlust av din kinetiska
energi/hastighet.

Ännu en gång vill jag säga, att det är inte lätt att
fotografera en
snabb modell, om man samtidigt ska
zooma…i alla fall inte med min tekniska utrustning.

Jag använder enkla prylar.En  Sony A58 med 300 mm
zoom. En Sony A58 med låt oss kalla det normalobjektiv.
Kör med 1/4000 sek och snabbmatning.
Men det blev som det blev och jag hoppas bilderna
skaparen känsla hos dig, hur
vi upplevde
Christers förevisning.

Spänn fast dig så åker vi !

Christer förbereder sin Viggen.

Ingen jättestor modell. Kompakt utan att flyga tungt.

En beundrande skara följer förberedelserna…

Parkerad på Fliteline.

Viggen, det Svenska Flygvapnets mest imponerande plan…enligt mig.

På väg ut under tankning.

Start på gång…

Motorn startas med ett knapptryck.

Isärkoppling av dragstången.

Servicebilen kör in.

Dags för flygning nu.

Vid denna tiden målade man planen på detta sättet.
Nu är de alla natogrå. Inte ens blågula nationalitetsbeteckningar…

 

 

 

 

 

 

 

 

Planet från F16 Uppsala.

 

 

 

Är inte detta en bild av Viggen vi alla känner igen ?

Landning med mycket alfa.

Efter landning reversering av motor och ADB för kort rullsträcka.


 Färdigfluget – hembogsering till uppställningsplatsen

 

 

Kategorier
Airshows Flyghistoria

SHOOT-OUT 2018 ÅLLEBERG DEL 4

 

 

 

 

På Ålleberg…naturligtvis segelflyg !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad vore en träff på Ålleberg,  om det inte inbegrep segelflyg ?

Så självklart flög vi segel. Segelflyg, som de senaste 12-15 åren
genomgått
en revolution vad gäller den tekniska utvecklingen
och det sätt som vi
flyger.

Först och främst är det tillkomsten av elmotorer, som gjort det
möjligt för oss segelflygare att enkelt nå termiken.

Inget klabb med gummirep som kan fastna i gräset, linor som
går av, då man
spänt maximalt och linstumpen smackar till
en över örat…

Ja, du vet hur det är…dra lina på en het äng…man spänner
och ska
just till att släppa, då linan ryker av och gummirepet
försvinner
som en rasslande orm i gräset…

Flyger vi el, är dessa problemen historia.  Nu kan vi välja
tidpunkten
för start utan att stå med en spänd lina.
Vi får ett antal stig på en
laddning. Ingen stress.

Förmågan att komma upp med bogsering har underlättat
för större
modeller. Tekniken under bogsering har fulländats
och det fungerar
remarkabelt väl.

Modellerna i sig är i dag högpresterande i komposit, vilket
gör det möjligt
att flyga en modell med exakt vingprofil och
därmed möjligheter att
optimera planets prestanda.

Modellerna är dyra, men kvalitet kostar alltid. Det gamla
talesättet har fortfarande giltighet: Du får vad du betalar för.

Min äldsta HyperAva är 9 år gammal och har loggat nästan
800 timmar i termik….

Den är sliten och medfaren, men det flyger lika bra, som då
den kom från
Wladimir Models.  Alltså ett gott bevis på att
kvalitet lönar sig.

Telemetrin har utvecklats snabbt. Information från modellen
kommer 
till piloten i realtid. Variometer, höjdmätare,
rpv-möjlighet, gps
och gps-tracker är vad man kan ha i modellen.
Vad blir nästa  steg ?

Under meetinget hade vi underbart termikväder med 3/8 Cu
med bas på 4- 6000 ft. Redan klockan 0900 kunde vi kurva.

Vi hade  2 bogserkärror, som drog upp modellerna.
De var i elden ständigt. Allt funkade perfekt och segelflygarna
fick sina uppdrag.

Jag tog lite bilder naturligtvis. Dessutom tog jag en ombordvideo
från segelmodellen visande bogseringen.
Bilderna kanske inte kommer i 100% rätt ordning, men jorden
går inte under för det ?

Håll tillgodo och jag bäddar in videon en gång till. Piloterna ser
du
säkert vilka de är.

Spänn fast dig och kör !

 

 

 

Vad säger du om segelflygfeelingen här ?
Till höger Västhanget. Bilden tagen sent på kvällen.

Motorcheck på bogserkärran hos ÅMFK.

Klart för släp…

På väg ner med linan hängande i.

Så här landar man en Cub…

 

 

 

5 cm till sen…kolla höjdrodret.

Släpet på väg. Till vänster bogserföraren, jämte honom
piloten på modellen som är en Ka-8, som byggdes av Schleicher.

Ka-8, en mycket vanligt plan på 70- och 80-talet.

Final med en imponerande Cu-bakgrund.

Jag flög med en Ka-8 i Skövde med registrering SE-SZT i forntiden.

“There she flies” !

Reaching for the skies…

Jag tycker Ka-8 är ett estetiskt tilltalande plan.

Det ställer krav på piloterna att släpa…

Bogserlinan har hamnat…

…i buskarna…

…men bogserpiloten har ett fast grepp.

En registrering som ser ut som en tanke eller ?

 

 

Conny, ÅMFK med sin Harakka, som fick sig en rejäl
svängom i termiken efter uppbogsering….

 

 

…roligt att få se ett glidflygplan flyga termik så länge som Conny fick till det !

Ny bogserkärra. En kraftigt motoriserad J-3 Cub.

Christer Pettersons fina 1/3 skala Cub, som bogserade
upp modellerna lätt som en plätt.

Roffe har lagt sin SB-10 i vaggan och förbereder starten av sin vackra modell.

…allt under kontroll…

We have liftoff…

Vackert

 

 

 

 

Premiärsläpet gick perfekt.

Landningssekvens med linan på.

 

 

 

 

Nytt drag.

Vackert då solen lyser genom klädseln.

Landning på G

En mycket lyckad konstruktion.

 

Motorn står inte stilla, utan den skenbart stillastående
propellern är ett resultat av den korta exponeringstiden
som här är 1/4000 sekund.

Nytt drag

 

 

 

 

 

 

 

Slut för idag !

 

Kategorier
Airshows Segelflyg

SHOOT-OUT VÄST 2018

 

 

 

 

 

Nu är det premiärskjutet på Ålleberg…

 

 

 

 

 

 

 

Den mycket förväntade träffen på Ålleberg för modellflygare
och flygintresserade har för första gången gått av stapeln.

Att arrangera en ny modellflygträff kan tyckas ett vågspel,
eftersom modellflygare kan vara trögflyttade…Men denna
träffen hade förutsättningar att bliva något extra.
Jag tänker då på den klassiska miljön på Ålleberg med sin
historiska bakgrund. Där finns det mesta om segelflyg och
med dess historia dokumenterad i segelflygmuseét.

Dessutom fanns allt  man behövde för ett meeting i form av
campingmöjligheter, hangarer och allt det som behövs,
för att
en träff ska kunna flyta på.

Mer än 70 deltagare var anmälda och detta faktum, plus att
det kom nyfikna åskådare, gjorde ShootOut Väst 2018 till
en välbesökt tillställning.

Sen det viktigaste. Vi hade fint väder med mycket sol och
fin termik.

Dessutom kunde vi flyga på Västhanget och Osthanget under
2 dagar.

För de som inte hade elseglare,  hade vi flera bogserkärror,
som
drog upp de stora segelmodellerna.

På lördagskvällen hade vi en gemensam middag på Ållebergs-
restaurangen med god mat och gemyt.

Låt mig säga som deltagare, att det var en mycket lyckad
tillställning, vilken nästa år kommer att bli ännu bättre.

Det hördes inte ett enda klagomål, utan alla tycktes vara
mycket nöjda med ShootOuten på Ålleberg 2018 !

Jag kommer att redovisa ca 300 bilder på bloggen så
häng på, så får du se vad vi gjorde.
Den första posten är lite allmänt om Shoot-Outen. Sen redovisar
jag lite mer detaljerat.

Ett tack till ÅMFK via dess ordförande Kjell-Åke och dess
ständigt på alerten Rolf Maier samt alla medlemmar som ställde
upp med besökarna, vilket tillsammans gjorde träffen till ett
sådant trevlig  sammanträffande.

Naturligtvis ses vi 2019 på Shoot-Out Väst !

Lokalpressen hade en fin täckning av träffen.

 

 

 

 

 

 

 

Ålleberg en klassisk plats för segelflyg sen 1944. Hoppas det kommer att
överleva
framtiden. Allt ser en aning nedgånget ut och jag fattar, att det är
som med allt annat, 
ekonomiska realiteter som styr verksamheten.

Därför är det viktigt för huvudmännen bak Ålleberg, att de utnyttjar alla
möjligheter
att skapa tillställningar, som attraherar människor att komma.
För det är ju människor
som kommer, vilka skapar resurserna. Därför
gäller det att få dit allt,  som har samband
med flyg till Ålleberg.
Man får inte leva med skygglappar, för en dag märker man, att det

blivit helt mörkt.

 

“Nya vingar”

Vid Västhanget mot Falköping

Utsikten är bedårande…

En av de första byggnaderna som uppfördes för segelflyget på Ålleberg

Restaurangen Ålleberg

 

Som du ser, hade vi fint termikväder alla dagar.

Roffe visar sin bästa sida…

Connys Harakka, som ju alla vet betyder skata på finska.

Conny “Skrotet”…

Hangaren kunde vi utnyttja för modellerna. Om ni kommer
nästa år ta med skarvsladdar och fördelningskontakter.

Jepp, detta är SHOUTVÄST !

Fredag morgon kl 0900.

Kjell-Åke ute och morgonpromenerar med sin Cub

Roffe monterar

Del av Fliteline på SHOOTOUT VÄST 2018

 

Rote

 

B-25 Mitchel

En väflygande, alltså skalenligt, P-51 Mustang

 

 

Modellflyg går långt ner i åldrarna

…ser ut som en insekt eller förhistoriskt djur…

 

 

Två tranor som varje morgon fanns en bit från fältet
högljutt diskuterande så det ekade över markerna.

En kärra med Getmotor eller ??

Att fotografera en drönare…är inte enkelt.

En modern tävlingsdrönare…

Drönarpilot med tillbehör.

Jag skulle plåta en bogserkärra, men det kom en elseglare emellan…

 

 

En Viggen blir utbogserad och tankad under färden.

Denna modellen av Viggen var ganska liten.
Flög verklighetstroget under G-svängar med hög lastfaktor.

 

 

Roffe som vanligt på språng.

 

 

 

Så här ser det ut då vi flygbogserar

 

 

Det kommer mycket mer !

Kategorier
Hangflyg modell Termikflyg

MODELLFLYG AVDELNING 1 OCH AVDELNING 2.

 

 

 

 

 

Först hangflyg på HH – sen termik vid Tjärby…