…utfördes i dag måndag.

 

Eftersom jag är morgonpigg,  var jag uppe och slipade redan strax innan 0700. Till grannarnas fasa kanske. Eftersom jag är lat i vissa lägen, använde jag min DeWalt skruvdragare som slipmaskin. Jag hade köpt lämpliga slipcylindrar och hållare på BilTema, som underlättade slipjobbet.

Kroppen slipade jag ute på balkongen, så slipdammet skulle blåsa bort. Det är så,  att när man slipar laminerad väv,  bildas små vassa nålar av väven, som har en förmåga att fastna i huden och orsaka en seg klåda.

Med hjälp av skruvdragaren gick det fort att slipa bort det värsta. Sen fram med våtslippapper, lite diskmedel och vatten,  så fixade sig resten snabbt. Slipade med 220-400.600-papper tills kroppen var len som siden.

Därefter var det vingens tur,  som fick en omgång med våtslippapper,  tills jag var nöjd. Man ska komma ihåg,  att använda en bra slipkloss när man slipar,  där man lagat. Använder du ett löst papper, slipar du inte på topparna. Med en korkkloss tar du bort allt,  som sticker upp.

Nu var det ytbehandlingen kvar. Jag använde porfyllare på sprayburk 2 gånger. Mellan gångerna våtslipade jag och likadant efter sista sprayningen. Sen sprutade jag den röda ytfärgen, som innehåller mycket pigment, varför man kan lägga ett tunt lager. För att hålla vikten nere sprutade jag 2 tunna lager.

Resultatet blev fint….tycker jag i alla fall. En stripe på vingen i svart färg fullbordade verket. Den svarta färgen sprutades oxå väldigt tunt då det är avgasrörsfärg vilket innehåller mycket färgpigment.

Nu återstår att montera ny LiPo-mottagaracke på 6 Volt, nya digitala höjd/sidoroderservo i V-stabben samt dra nya servosladdar fram till mottagaren.

Sen är det bara att testflyga !

Här är lite bilder hur det blev:

                                                        Kroppen som hade brutits rakt av.Lagad med BilTemas väv och epoxieplast. Brottet förstärkt med 5 strips

                                                        med kolfiber. Jag lovar denna kropp är nu starkare än någonsin.

 

                                                         Kroppen till Arrow provisoriskt monterad. Modellen sprutad i en varm Fenixröd färg.

                                                      Vingen blev ju tillfredsställande. Hoppas den är lika snabb som innan….. Jag tycker om när skevroderna ser ut som de

                                                      gör här. Skevroder längs hela vingen tycker inte jag är estetiskt tilltalande och dessutom kan

                                                      en sådan konstruktion orsaka aerodynamiska och flygmekaniska problem.

                                                  

                                                             Vingen igen. Jag ville inte montera, då färgen ska få en chans att sätta sig 24 timmar.

 

mats

 

Min äldsta F3F kärra behövde rejält underhåll nu.

 

Som jag tidigare skrivit, har min Arrow nummer 1,  nått den aktningsvärda åldern av 9 år. Den som vet,  hur en sådan modell flyger och vad den kräver, han förstår att det är hög ålder för en sådan modell. I all synnerhet som jag har flugit,  så mycket som jag gjort.

 Flygningar som skett på platser,  där landningen varit mycket svår. Att landa på höga hangt på Hovs Hallar är idag ingen barnlek, då marken är förbuskad av vresros. Det finns ingen möjlighet att komma in i en lång lugn plané. Här gäller det att komma ner hel !

Att landa på det låga hanget vid HH är oxå svårt, men där har man möjligheten att landa på åkern bakom hanget. Flyger man en modell,  som inte är snabb,  kan man landa på kanten.

För 5-6 år sen knäckte jag kroppen på min modell vid en misslyckad landning. Lagningen skedde med hjälp an en frigolitplugg med glasfiberväv och epoxieplast inne i kroppen. Efter härdning häller man i lite thinner för att lösa frigoliten,  så det blir hålrum igen. Det blir dock  en brottanvisning och den gick upp,  när jag landade på stranden vid Tönnersa, då modellen hakade tag i en stor gren,  som flutit iland. Modellen hjulade, kroppen gick av och vingspetsarna knäcktes.

Så det blev till att plocka isär och laga. Först ut med alla radioprylar, bort med förlängningskablar i kroppen och därefter fundera,  hur lagningen av kroppen ska gå till.

jag började med att våtslipa kroppen,  så jag skulle vara säker på,  att epoxieplasten skulle ha en ren yta att fästa på.

När kroppen var slipad,  satte jag ihop den noga och fixerade skarven med Ca-lim. För att få styrka ca-limmade jag 6 kolfiberlister, 0.3 x 5 mm parallellt med kroppen över brottet. Detta borde ge en mycket hållfast skarv.

Därefter slipning av kolfibern så kanterna blev runda på listen. BilTema har epoxieplast,  när man ska gjuta, som funkar bra.

Således tog jag och klippte till glasfiberväv, (jag hade ingen kevlar) fixerade kanten vid kroppen med ca och drog den 2 varv runt. Fixerade slutkanten med ca och baddade väven med epoxieplast,  så den var genominfiltrerad med plast. Sen runt väven virade jag 3 varv Gladpack för att innesluta plast och väv.

Runt detta virade jag eltape,  så hårt jag kunde från ena änden till den andra. Det som händer då,  är att plasten,  som är överflödig pressas mot änden och kan torkas bort. Alltså man får ett minimum av plast i skarven, vilket gör det starkt och lätt. Nu ska kroppen härda  till i morgon, så kan jag gå på den igen för slipning och spackling.

Vingspetsarna var “snyggt” knäckta. Inga splitter eller uppfläkningar. Så jag fäste spetsarna med ca kant i kant. För att stärka skarven hade jag lagt distansmaterial, divinycell, i skarven så jag fick anliggningsytor. På utsidan plastade jag fast tunn glasfiberväv med epoxieplast.

Stabben hade oxå fått sig en smäll och där fick jag förstärka infästningen med väv och plast.

Mina servo i stabben var finito, utslitna, så de ersätts med två små, 8 gram, digitala skevroderservon,  så får jag den styrka och upplösning,  jag kräver.

När allt har härdat,  blir det till att spackla med mikroballonger och sen gå på med våtslippapper. Ytbehandlar gör jag med en porfyllande grundfärg,   som våtslipas lite försiktigt och sen sprutar jag modellen,  som den var förut.

 Den blir röd med svarta stripes på vingen.

Sen kan man stå på igen förhoppningsvis !

Här är lite bilder på reparationen tagna lite i efterhand och som vanligt i brådska.

                                                               Vingspetsarna limmade, spacklade, förstärkta och våtslipat hela vingen.

                                                            Höger ……..

                                                         …och vänster spets.

                                                         V-stabbens infästning var spräckt, så den blev lagad med glasfiberväv och plast. Återstår här slipning och spackling.

                                                           Så här ser kroppen ut lindad med Gladpack och tape, där den är lagad.

                                                         Bilden visar i någon mån,  hur hårt tapen är dragen. Jag skulle vilja säga,  att 80% av epoxieplasten pressas ut och kan torkas bort.

                                                           Nosdelen fick sig en ansiktslyftning,  när jag ändå hade energi.

                                                            När allt blir klart,  hoppas jag min Arrow 1 ser lika fin ut som min andra Arrow.

                                                          En snygg och snabb modell. Inte lättflugen, icke förlåtande, men rätt behandlad och under rätt betingelser är den lika snabb,

                                                          som modeller vilka betinga 5 gånger högre pris.Jag tror,  att FVK fortfarande har de i lager. Tror den kallas Terry där ? Är ni intresserade

                                                          så ring  och tala med Jiri på FVK, så kan han säkert fixa en modell.

 

 

Det kommer mer om min reparation.

 

mats

 

….blir det nu…

 

 

 

 

…eftersom min blogg är dedikerad till begreppet “Flygkultur”.

Då vi hade fin västlig vind i torsdags åkte jag och Pär L till
hushanget vid Tönnersa Strand vid Laholmsbukten.
Jag hade själva varit där i onsdags och flugit med en av
mina F3F-modeller utrustad med den nya minicamen i
nosen. Jag ska inte trötta er med mer film utan här
kommer stillbilder på en hangflygnestor, när han rastar
sin modell.

Vinden var väst med en dragning på nord ca 15 grader.
Det påverkade ju flygningen såtillvida man fick anpassa
sättet att dels svänga och dels vara noga med placeringen
av modellen på rakorna. I medvindssvängen flög man
lågt och drog bra med höjd, i motvindssvängen gick
man ut från hanget en bit på lite mer höjd och svängde
aningen försiktigare, för att modellen skulle komma ur
svängen med hög fart.

I motvinden på rakan flyger man så nära kanten man
kan eller till och med något under kanten för att dels
få bästa lyftet, dels för att möjligaste mån minska
sidvindskomposanten. I medvinden ligger man lite
högre i övre delen av kantrotorn.

Så visst, det gick bra att flyga och eftersom vinden
var 5-7 m/sek pep det på bra.

Som vanligt tog jag en hop bilder. Då jag inte flög
kunde jag koncentrera mig på plåtandet och så här
blev det:

                                                                         Detta är en bild jag tog ca 10 km från kusten, som visar det som gör hangflyg möjligt.
Bilden togs under en svampplockarsejour.
                                                                                       Laholmsbuktens fria yta, som låter en laminär  vind möta kusthanget
och skapa det fina lyft vi har vid stranden.  I bakgrunden syns Hovs Hallar 90 m högt,
som är vårt hushang nummer 2. 

                                                             Pär Lundqvist och jag på väg från parkeringen ner till hanget genom den nästan

                                                                                                  djungellika växtligheten i strandskogens skyddade fauna. 

   En modellflygare som nått toppen……..av kullen. 

   Start 1.

      Start 2.

     Start 3.   

Start4.

      Start 5. 

Start 6.                                      

        Bananan på väg.

  En bild säger mer än 1000 ord…….

Att flyga lågt är inga problem. Vinden är ju laminär, varför hanget är optimalt lyftande.

Ingen vågflygning men nästan…….. 

Bananan och i horisonten ett torrlastfaktyg som angjort Halmstad redd,
väntande på att anlöpa Halmstad Hamn för last.

En stigande sväng för att få lite fart i utgången.

  Eftermiddagssol i vingen.

     Hur många G i svängen ? Ja räknar man på det
, svängens radie och hastigheten blir detr ca 4 G.

     Här är 10 km långt kusthang !

 

   Efter en genomförd flygning och en svår landning bakom hanget i turbulensen
. Ja vad gör man inte för att slippa gå ner för kanten   för att hämta modellen och sen kravla sig upp igen….?

 

Hur räknar man ut G-belastningen i en sväng med ett modellplan ?

Jag skrev innan i posten, att planet utsattes för 4-5 G i svängen.
Detta medför ju mycket. Enkelt uttryckt belastas modellen med
4-5 gånger sin egen vikt.

Det betyder,  att modellen i en sväng med ovanstående belastning
ska producera 4-5 gånger mera lyftkraft ! Då förstår ni vikten av,
att hålla farten i en sväng.

Samtidigt med att modellen kräver mer lyftkraft, så kommer
hastigheten att bromsas upp, på grund av priset du får betala
för den ökade lyftkraften.

Priset är ett ökat  lyftkraftsmotstånd , vilket du betalar med
hastighetsminskning. Detta motståndet kallas det inducerade
motståndet.

Så att man upplever,  att modellen i en brant sväng vill klippa
in i en spin är en naturlig följd av det,  jag relaterade ovan.
Så håll farten i svängarna.

Så här räknar du ut G-kraften i en sväng och det kan gälla
vilken farkost som helst:

Hastigheten i meter per sekund upphöjt till 2, dividerat
med svängens radie i meter. Detta värde ska du dividera
med Accelerationen som ju är 9.81 meter per sekundkvadrat.

Då får du G-belastningen på din modell.

Alltså för Pärs modell:

Han flyger med 120 km/timman = 33 m/sekund. Radien på svängen 25 m.

33 x 33      = 1089       = 43.56        = 4.27 G      

 25                  25              9.81

Ja, så här går det till.

 

firade jag och Pär Lundqvist lite inofficiellt i dag.

 

 

1972 var jag med Pär och  några andra flygare, när de åkte ner till HH för att flyga hang med sina modeller.

Jag visste sen tidigare,  som varande mycket aktiv fullskalasegelflygare , hur ett hang funkade, men för modell, det var ett okänt kapitel.

När vi kom upp på det höga hanget vid Hovs Hallar, det är 90 meter högt, tänkte jag,  att de tänker väl inte slänga ut sina modeller där…?

Jodå, modellerna åkte ut och det blåste inte mer än 2-3 m/sekunden nordlig vind, men modellerna flög, ska vi säga, majestätiskt. De för sin tid typiska segelmodellerna var ju mest Graupners Cirrus och liknande termikkärror. Det var oerhört imponerande på mig och denna första titt på hangflygning kom att sätta djupa spår i min modellflygsjäl och prägla mitt modellflygintresse.

Under dessa 40 år har jag flugit där kontinuerligt. Hur många gånger jag varit där ? Antag jag varit där 25 gånger om året: Det blir 40 x 25 x 100 km = 10000 mil ! med bil………eftersom jag har just 100 km fram och tillbaka från Halmstad.

Men det bryr jag mig inte om, för jag har fått så många upplevelser och jag vill inte vara utan någon ! De har varit roliga med underbara flygningar, när man byggt en välflygande modell och det har varit mindre bra, när man skrotat. Men jag har aldrig tappat intresset och viljan.

En fin upplevelse var 1994 när en kaskelott passerade 500 m utanför Hovs Hallar. Det var stilla i luften, så jag kunde inte flyga, utan jag fick sitta och spana på hav och natur. Senare kunde man se bilder på valen fotograferad i danska farvatten. Det är inte helt ovanligt med val i våra vatten. Vi har ju bland annat tumlaren allmänt förekommande på Västkusten hos oss.

Jag är sådan, en doer. Jag kan inte sitta hemma och prata mig igenom ett wannabe-modellflygliv, jag måste uppleva i verkligheten.

Hur som helst, så hade vi bestämt att åka ner idag , eftersom yr.no lovat nordväst med dragning mot väst under eftermiddagen ca 3-7 m/sek.

Pär har en Banana,  som han just bara provfluget på mindre hang, så för honom var det en revival att komma ner till Segeltorpshanget,  som ligger just söder om det höga hanget på HH. Bananan är en modell med 150 cm spännvidd, ganska lätt och mycket spröd !

Jag hade tagit med min kära Arrow nummer 1, som hängt med i 9 år ! Det är oxå en modell med 150 cm spv och som har mycket bra prestanda. Jag har flugit denna modellen flera hundra timmar. Dock idag flög jag inte bra, då jag programmerat om modellen lite på känn ocj ej brytt mig om att programmera in utslagsbegränsningar.. Det visade sig att roderutslagen var alltför stor, så gången i luften blev lite utan flyt. Dessutom var den baktung på grund av ackbyte till mindre kapacitet. Men den pep ändå på bra. Kolla i kommande videosnutt.

I både Pärs och min modell hade jag satt på en minicam med HD-tagning för att kunna dokumentera flygningen. På min modell hade jag en Nyckelringskamera #16 och på Pärs modell min nya riktiga HD-cam, som är lite större än #16-kameran. Vikten är 30 gram, men den extra vikten har man igen på filmkvaliteten.

Jag videofilmade Pärs flygning ganska utförligt. Pär tog lite video på mig oxå. Jag lägger upp ett par filmer här , när jag redigerat färdigt .

Kameran jag hade satt på min Arrow  med kardborreband och jag hade satt tape som extra säkring. Enligt lagen om allts dj-lighet, så gled eltejpen upp framför objektivet,  så det var täckt till 90 %. Så den filmningen sket sig.

Vad gäller förhållandet på hanget i dag så var vinden ca 4 m/sek lite snett på från väster, vilket gjorde, att man inte kunde flyga optimalt och få ut 100% från hangets förmåga, jämfört med om vinden legat exakt på kanten. Det var oxå väldigt turbulent vilket medförde,  att landningen bakom hanget in i kantrotorn,  sållade agnarna från vetet bland flygarna.

Här kommer i alla fall ett 80-tal bilder. Dels direkt i inlägget, utan att komma i exakt ordning och dels i ett galleri undertill.

Kvaliteten i galleriet är inte över sig, men det ger er en idé,  hur hangflyg går till.

         Pärs Banana ligger i grönskan beredd…..kolla de stora skevroderna.

….liksom min Arrow 1 är oxå beredd….

      Pär Lundqvist. Hangflygnestor och personlighet. Min flygkompis sen 40 år tillbaka.

                                                          Om vi har bråkat..? Det gör vi ofta. Annars kan man inte vara vänner !

  Banana. Modellen heter så på grund av kroppens krökning.

    Horisonten blev visst lite sned…….men huvudsaken det flyger.

     Hallands Väderö som bakgrund

 

   En något manipulerad bild. (zoomad).

En sväng med 90 gradig bankning. En rätt anlagd sväng på hang ger en fartökning.

Vad man ska ha i åtanke är, att om man gör en sväng med 5 G lastfaktor, då ska vingen skapa 5 gånger mer  lyft !

Lyftkraft betalar man med ökat motstånd, vilket ger hastighetsminskning. Det

är därför viktigt att man drar “lagom” många G i svängen. Drar man för hårt i spaken, kommer modellen att

överstegras, då vingarna tappar förmågan att producera lyft. Resultate blir en snaproll in i en spin eller

som man oxå säger autorotation.

  Efter en sväng gäller det att malla in sig i bästa lyftet, som är i kantrotorn.

                                                             Med tanke på vad jag skrev vid förra bilden, förstår ni,  varför man ska göra en kontrollerad sväng,

                                                             så man kommer ut ur den med rätt kurs. Här är Pär ur kurs och är på väg in mot kanten igen.

          Tänk om man hade haft en sån här modell på ett SM 1980…….

Bananer i horisonten….

  Pär djupt koncentrerad, för det måste man vara vid sådan här flygning, rattande sin hembyggda

                                                           Single-Stick radio, hopplockad av diverse isärplockade sändare. Kolla hur han trär in handen bakom

                                                           radion och hur han med den handen reglerar throttel eller klaff. Skev i spaken och i toppen sitter sidoroder.

 

  Bilderna på mig själv har jag klippt och dragit upp från en video. Men det är ju ändå,  inte så

                                                               mycket att se på ….

             Min 9 år gamla Arrow. Klumpen i nosen på ovansidan är en liten HD-videokamera.

                                                         Sitter fast med kardborreband och orsakar turbulens på höjdstyrverket. Bilden klippt ur video.

  Från kullen eller platån under modellen brukar vi starta när vi flyger skärm. Bild klippt ur video.

  Bananan har oxå en kamera på nosen. Det är min nya suveräna MiniHD-videocam !

                                                         Om någon är intresserad av en kamera, kan ni maila mig, så ska jag skicka info och 

                                                          adressen till firman , där jag köpte den. Den kostar ca 50 Dollars                                                        

 

   Pär Lundqvist bild 1.

       Bild 2.

  Bild 3.

     Bild 4. Förr i tiden trodde vi Pär skulle ramla omkull, när han lutade sig då han svängde

                                                             sin modell.

          Ett skimmer runt Bananan

  Detta är modellflyg, tycker jag !

        Pär flyger rote med en trut.

Något sticker upp ur växtligheten…..

Här syns dels kameran tydligt och kroppsformen som  förlänat planet dess namn.

        På väg ner i spat eller ????

        Modellen tillhör fortfarande de högpresterande på små och medelstora hang.

                                                           Den har bara en sak, som ligger den i fatet: Det är väldigt spröd. Går lätt sönder vid ovarsamma

                                                           landningar, som tillexempel här på HH, som har synnerligen svårlandad terräng.

 

         Sista vändan  säger Pär och drar lite extra….

    Här har modellen hittats i spannmålen. Det är svårt att hitta en modell i sådan

                                                               vegetation vi har bakom hanget. En pipare rekommenderas i modellen.

 

   “Jaha, det var det “, sa Pär och tog det långabenet före det korta över de elektriska staketet.

En annan gammal man ska hiva ut sin Arrow.

      Jag krossade en ledkapsel i höger armbåge i en skärmflygolycka i Alicante för ett

                                                                år sen och har med hänsyn till den sämre kraften jag nu har i armen beslutat,  att i alla fall momentant

                                                                hålla upp med skärmflyget. Men jag blir bättre och bättre, så det lutar åt.  att jag börjar igen om

                                                               något år.  Men jag kan hiva iväg min modell i alla fulla fall !!!

                                                               Kameran på nosen……..endast filmande svart BilTematape som glidit upp över objektivet……

 

Den gamle, havet och hans modell.

     Varför jag har kepsen så fjantigt ? Den blåste bara av, då den satt rättvänd.

I galleriet här under finner ni alla bilder jag fixat från dagens flygning. Klicka på “PicLens” så kommer bilderna som ett bildspel !

[nggallery id=88]

Som sagt, jag ska redigera några filmer. Dels från ombordkameran i Pärs maskin och dels video från min riktiga kamera, som ganska tydligt

visar hur våra modeller och hur vi som piloter flyger.

Här är en ombordfilm från Pärs modell. Jag hade tyvärr valt lite fel inställning på kameran, så ljusa era skärmar lite, så blir det mer njutbart.

Onboardcam on a Banana slope soarer from mats strömberg on Vimeo.

Här är en lite längre video tagen från marken:

Mats och Per Hovs Hallar 1. september 2012 from mats strömberg on Vimeo.

mats

 

är Pär Lundqvist.

 

Pär Lundqvist – En ungdom

För de som inte kan modellflyghistorien, så är Pär Lundqvist den,  som initierade hangflygning med radiostyrda modeler i Sverige.

Detta gjorde han i slutet av 60-talet. Han konstruerade en mångfald modeller. Både termik- och hangkärror. Det som gjorde hans modeller snabba, var att han prövade och testade olika alternativ, i akt och mening att få fram det bästa.

Jovisst blev han svensk mästare just i den perioden, när vi var 50-60 tävlande på Hovs Hallartävlingen och på SM  och NM nere på Hammars Backar.

Som gammal datorlärare kan han programmera sändaren eller……?

Han står bakom, som jag ser det,  vad gäller teknik och aerodynamik två saker:

Att i stället för att använda lyftkraftsskapande monster som Clark-Y-profiler,  letade han upp Professor Epplers profiler. Dessa var tunna, skulle flygas med högt Re-Tal och de gick fort. Man behövde inte välvda vingar som en Clark-Y på en snabb modell.

Då Pär introducerade Epplers profiler på första tävlingen ,sopade han och Kurt Lennå hem rubbet. 1972 började jag själv tävla i F3F med hyfsad framgång. Jag blev aldrig svensk mästare, men jag kom i alla fall tvåa…..Men ingen minns tvåan, man minns bara segraren, men det får jag leva med.

Dock tiden har gått och andra modellflygintressen tog över. Men efter lite tjat, fick jag honom att göra i ordning en Banana. 150 cm spv och en snabb modell. Inte lättflugen,  men med lite träning får man fram kapaciteten. Denna modell har en modern MH profil och är jag säker på kan fortfarande vinna tävlingar i toppklass.

        …om jag tar spaken till vänster så ska vänster skevroder gå…………..

Häromdagen åkte vi till Tönnersahanget för att testa. Pär med Bananan och jag med en av mina trogna Arrow-modeller.

Vi hade hopp om bra vind, men naturligtvis la den sig, så vi fick nöja oss med ca 3 m/sek V med dragning på S. Efter en god stunds programmering, var Pär beredd att flyga.

Jag kastade modellen och så bar det iväg.

Flygningen gick bra och ni kan se den lilla videon, jag tog. Har man flugit så mycket,  som den gamle hanguven Pär,  så tar det inte många vändor, innan man väcker det,  som sen många år ligger i förlängda märgen.

Denna flygning gav mersmak och vi kommer att flyga på Tönnersa Strand mycket framöver.

      Den gamble och planet…..

För det är ju det som är meningen med modellflyg: Mycket flygande och verkstad och lite prat.

Pär bygger nu en ny kärra med kropp av glasfiber, som han och jag göt för ett antal år sen. Vingarna blir sprygelvingar med D-box av kolfiberförstärkt 0.4 ply. Spännvidd ca 280 cm.

Ska bli spännande att se den flyga.

Här är en liten video. Den är värd att se på. Om inte annat så för att lyssna på musiken…….

Det blev en lite extra video oxå. Som visar det strapatsrika livet för en hangflygare. Musiken har väl inget direkt att göra med personen…….

mats

 

Så man kan utnyttja tillfällena till flygning.

 

Annars  letar man efter en orsak att kunna  sitta hemma och knyppla dukar istället, så man slipper  gå ut…….

I dag regnade det en 5-6 mm på förmiddagen , men strax efter lunch klarnade det upp en aning. Vinden låg på VNV, så det var flygbart på stranden.

Iväg med grejorna och ner till flygstället. Det kom och gick lätta regnskurar, men det stoppar inte mitt flygande. Vinden på kanten var hård. Vindhastigheten varierade mellan 8-13 m/sek, vilket är inte på något sätt optimalt på ett relativt lågt kusthang.

Den annalkande regnskuren syns till vänster.

Det märktes direkt efter utkastet med en av mina hangkärror, att det var mycket turbulent. Modellen for som ett löv i vinden och det var inte lättfluget , kan jag lova.

Bäst vind vid detta kusthang är 3-5 m/sek, för då hinner frontrotorn växa sig stark och framför allt stabil i förhållande till hangkanten. Nu var det inget större nöje att flyga, därför turbulensen gjorde,  att man inte fick flyt i flygningen.

Modellen väger ju bara ca 900 gram och jag skulle lastat med 300 gr, så hade den dels gått stabilare och dels flugit mycket snabbare.

När man ska landa gäller det att ha koll på de hinder som ligger på stranden.

Efter 40 minuter var jag genomblåst och kunde efter diverse akrobatik ta mig ner på stranden för att göra en kontrollerad landning. Ja jag fick veta av Pär Lundqvist,  att man kan stå däruppe och kolla höjden med hjälp av modellens skugga i sanden………men det går kanske med en långsam modell i svag vind. Inte med en känslig och snabb F3F kärra. Du ska få visa mig Pär…..

Att komma ner i hård vind är svårt. Man måste gå ut över havet lågt, vilket har sina risker, för att få bort höjd och kunna flyga in rätt. Jag försökte malla in mig ett par gånger,  innan jag fick till det.

När jag kom ur lyftet,  drog jag kråkbroms och gjorde en inte helt vacker landning, vilket ses på bilden. Använder man kråkbroms,  innebär det ju, att man har inte lika bra kontroll på modellen i roll-planet, varför jag använder denna typ av aerodynamisk broms med måtta.

                                                       Ja, här landade jag…..eller ska vi säga, här hamnade jag. Allt helt och allt ok. På en pylon en minivideokamera. Jag lägger 

                                                       inte upp videon, för det var så turbulent att  flygningen var utan flyt.

Fast ner hel kom jag. En annan orsak till landningen var en häftig regnskur som kom rullan in från havet.

Borta vid Lagans mynning höll kitesurfarna till. Jag kan inte förstå, att vågar satsa så de lättar med sina bräder och flyger ganska långt…….man har ju sett olyckor på YouTube.

Såedemede.

 

 

var jag tvungen att göra….

 

eftersom jag hade ändrat tyngdpunkt och justerat roderutslagen.

Men eftersom jag var flygsugen åkte jag till Tönnersa strand. Vinden var just västligt
med en aning dragning på nord, men lyftet borde vara bra. Vindhastighet mellan 5-8 m/sek.

Således upp till startplatsen, koll av roder och fastsättningar och sen iväg.
Som jag trodde, var lyftet mycket bra och efter ett par vändor för intrimning av roder,
kunde jag sätta fart.

Min modell, Arrow, flög jag helt utan ballast, men jag vet, modellen har kapacitet,
även när den är lätt.

Genom att lägga på belastning i svängarna kan man öka hastigheten,
som sedan byggs på på raksträckorna.

Men det gäller att ligga just i kantrotorn, om man vill få till den bästa farten.
Flyger man  en meter från kanten i 125 km/timman gäller det att man håller rätt i spaken.

För att få max speed måste man med Arrow, eftersom den har en ganska kort hävarm
i kroppen, hålla nosen i rätt läge med sidoroder på rakan.

Det vill säga, sidvindskomposanten är så stark ,att den pressar stabben mot kanten
och du märker, att nosen vrids ut från hanget.

Detta kostar motstånd och därför får man hålla kroppen parallellt med hanget med sidoroder.
Att använda sidoroder kostar också motstånd, men detta är mindre,  än det som man betalar,
 om modellen kanar längs kanten.

Temperaturen var ca 8 grader,  varför jag stod ut i 45 minuter. På detta hanget är det
inte problem att hålla sig uppe, för hanget har aldrig varit så högt som nu efter diverse stormar.

Det märks stor skillnad på lyftet nu och för 5 år sen.

Som sagt, efter ett antal vändor skulle jag landa. Det gör man på den långa och släta stranden
utan problem, men nu är stranden beströdd med grenar, träd och stubbar, varför man får
planera noga, så man inte sätter modellen i en stock.

Eftersom man står uppe på kanten,  gäller det att komma ner till stranden utan att stå på öronen.
Det är ju så,  att man bär sin radio med sig och man har en snabb modell som flyger……

Nåväl, ner kom jag och lyckades efter två försök komma in med en lång, lång finalglidning
och en mjuk fin landning.

Det känns alltid gott,  när man får ner modellen utan en skråma.

Modellen flög som vanligt bra, men den var lite för känslig på höjdrodret. Visst,  jag kan minska
utslagen på min V-stabbe,  men problemet  är, att det behövs 20 gram bly till i nosen.
Sen kommer överkänsligheten på höjdrodret att vara eliminerad.

Att hänga på bly i nosen är lätt i dag. Man går till sin däckfirma och tigger vikter med självhäftande
tape på baksidan och klistrar fast i nosen. Jag tror vikterna är av zink nuförtiden för att vara miljövänligt.

Eftersom jag flög ensam, kunde jag inte fotografera, när jag flög, så jag tog ett par bilder,
 när jag landat för att visa miljön.

Utsikt mot Hovs Hallar

Detta är sämsta delen av hanget, men ändå…..

Trotjänaren, Arrow 8 år gammal nu. Undrar hur många mil den flugit egentligen ??

 

….närmar sig nu…..

 

….för den 19 April ses vi nere i Kåseberga för det årliga hanglägret. Vi brukar ju vara ett gott gäng som kommer, flyger och har roligt. 

Förutom Ållebergsgänget kommer Herrljungapojkarna och ett par man från Halmstad.  Själv kuskar jag ner med husvagnen redan på onsdagen till Campingen Kåseberga. Resten kommer dan därpå och kommer att bo i Sandskogens Stugbyoch hos Henry på Österlens  Gästhärbärge.

Vi hoppas på bra väder med bra tryck i vinden när vi ska flyga DynamicSoaring. Bra vind = hög fart !

Om det är dålig vind får vi flyga med våra lätta modeller eller med elkärror. Det finns alltid något att göra.

Själv har jag gått igenom två av mina snabbare hangkärror och kollat så allt sitter som det ska. Allt måste sitta som det ska om man ska flyga DS !

SÅ vi ser fram emot träffen med stora förväntningar! Naturligtvis tar jag med min skärm för eventuell flygning. Det missar jag inte.

Här är några bilder på mina nyrenoverade Arrows och ett par bilder från tidigare hangläger:

Mina två trotjänare. Arrow från Staufenbiel i luebeck. Den äldsta är 8 år gammal nu och den vänstra är 4 år. Fortfarande hela efter många timmar i luften med landning på möjliga och omöjliga ställen.

Spv 150 cm, profil MH32. Modellen lika snabb som modeller som är 10 gånger så dyra påstår jag, om jag ska sticka ut näsan. Flyger sagolikt rent, om man trimmat den perfekt. Alltså med exakt inställda roder, rätt differentiering och rätt mixning. Har du inte rätt trimmat, är den som en icke inriden häst.

Även termikmodeller av idag har en bra hastighetspolar. Alltså inga drakar utan de kan verkligen åka undan, när så krävs.

Start vi Löderupshanget i riktning mot Bornholm.

Några ystra Ållebergare på grönbete nere vid hamnen i Kåseberga.

 

Vi ses i  Ystad !

mats

 

sa flickan,  som skar sig i fingret.

 

Japp. så är det. Kan det krångla, så gör det så, när man minst vill.

Eftersom det idag fredag var perfekt väder för hangflyg med modell på Hovs Hallar, med utlovad vind 6-12 m/sek nordväst, plockade jag ihop min trogna gamla Arrow, nu 8 år gammal, vilket väl för mig är ett rekord med tanke på under de omständigheter,  som modellen flygs.

Alltså under ibland minimala förhållanden och med mycket svåra landningar på grund av terrängens utseende. Det är väldigt svårt att komma ner med en snabb modell bland stenar och vresrosbuskar.

Under förmiddagen hade jag gjort fruktlösa försök att kolla vinden via Club Parapente Syds automatiska väderstation nere vid Norrehamn, men den är stendöd.

Jag kollade min mottagaracke genom att anslutna till laddaren och den sa fulladdat. Sändaren var full kräm i, så det var att dra iväg med grejorna inklusive kameror.

En av mina grannar ville åka med och se på och han utnämnde jag till fotograf på störten.

Vinden visade sig vara NNV 10-13 m/sek, vilket om inte annat borgade för bra lyft med det trycket mot kanten. Efter en viss tvekan från mig, gick vi ner till Segeltorpshanget. Där borde vinden ligga rakt på.

Men nu är det så , att man kan aldrig vara säker på vindens riktning. När vi kom ner till det låga hanget,  var vinden mera från norr,  än vad vi erfor på parkeringen.

Men skit samma, jag hivade iväg. Modellen var aningen feltrimmad,  då den dök efter start. Det tar ju alltid lite tid att få tag i spaken och få modellen trimmad. Lyftet var bra, men som sagt, vinden drog mot norr.

Förutom att modellen fick trimmas på höjdrodret , märkte jag,  den var för lätt i nosen, då den hade tendens till stallning på rakan. Det märktes också i svängar med mycket belastning,  att modellen ville snappa. Så jag beslöt att landa och fixa felen. Under tiden jag planerade,  hur jag skulle landa,  flög jag  löpor fram och tillbaka framför hanget lugnt och försiktigt.

Då hände det totalt oväntade, genom att modellen gick in i en sjunkande sväng och slog ner i en stor vresrosbuske. Lyckligtvis fick modellen inga skador mer än tre nylonskruvar till vingfastsättningen gick av, så vingen kunde separera från kroppen. Om jag fäst vingen med stålskruv,  vill jag inte tänka mig resultatet !!

Varför gjorde min modell som den gjorde ? Jo, LiPo-acken slut eller kass.

Alltid bra när man hittar felet, så man inte behöver ha bryderier om orsakssammanhangen.

Så efter den korta flygningen, var det bara att ta modellen, radion och plastpåsen, gå till bilen, lasta och köra hem.

Men jag ska iväg dit igen till helgen eller i början på veckan med ny LiPo, för en hängiven modellflygare ger aldrig upp !!

Här är lite bilder klippta ur en videofilm.

Kolla av roder. Roder fria och fulla roderrörelser på rätt håll.

Nu ska du upp ! 

Här har modellen fått luft under vingarna och piloten fått luft under sulorna….

Modellen något så när trimmad för planflykt.

Mot det oundvikliga slutet. Man kan se att skevroderna är aktiverade och de stod ju samma lägge hela tiden eftersom acken lagt av.

Det känns aningen hjälplöst just i detta läget eller…

Piloten med sin modell efter busklandningen. Inga sura miner tror jag…i så fall för att vi inte fick flyga mer.

Segeltorpshanget åt söder.

De avbrutna polyamidskruvarna som har räddat många vingfastsättningar för mig !
Nu är det bara att värma en liten mejsel och göra ny spår i stumparna i kroppen och när plasten stelnat skruvar man ut resterna.

Hela det låga hanget på Hovs Hallar. Ca 30 m högt och bäst vindriktning är NordVäst.
Bilden tagen från Norrehamn där också vindmätaren sitter som…

…är stendöd. Man borde kolla batteriet, laddelektroniken och solcellernas kondition.
Sen ser det hårdvarumässigt ut som om den skulle behöva en rejöl översyn.

 

 

mats

 

blev ju ett äventyr, vilket inte var väntat.

 

 

 

Danmark är ju ett land som betraktar som en plats
för avslappad livsstil, om man jämför med oss i
Sverige. Därför såg vi fram emot att åka dit.

Jag och EL skulle åka dit för att provrida 5 hästar
som var intressanta för ett eventuellt köp.
Inte för att köpa alla utan en av dessa…..

Resan bokad via Stena-Line i Göteborg och utresa
med färjan Gbg-Frederikshavn på Jylland.
Tog tre timmar och var just så tråkig som en färjresa är
. Man tror Danmark är ett litet land, men det är det inte.
Vi körde från Frederikshavn till trakten av Holstebro
via kusten upp mot Skagen och sen söderöver.

Jag vill säga att ska du flyga hang, då ska du åka hit.
Hanstholm, Thyborön och kusten från Skagen
bjuder på suveräna hang. Långa och höga.
När vi körde förbi i det märkliga kustlandskapet
var det hård vind och det var bara kiteflygarna
som flög ivåg över vågorna som rullade in från
Nordsjön och Atlanten.

Dit ska jag åka igen för att flyga, både modell och
skärm, den saken är klar.

Efter att knappt ha överlevt en natt på det bokade
boendet beroende på att nästan inget fungerade där.
Det var 12 grader varmt i huset. Vi kom inte in
. Den tekniska utrustningen och elementen fick
jag laga själv. Således kollade vi navigatorn efter
ett annat boende ute på den danska bygden.
Vi hittade ett som hette :  http://www.borbjergmill.dk/

Mysigt boende i kvarnmiljö vid en sjö och å. Fast dyrt.
Middag för två personer med en öl och ett glas vin = 800 spänn.

Efter provridningar och möten med trevliga människor
samt eviga körturer kors och tvärs Jylland,  var det
dags att dra hemåt. Vi körde kusten upp till Skagen,
för att se hur där såg ut.

 Märkligt landskap utan skog, oändligt antal hus
till salu. Danskarna har sämre ekonomi än oss i
Sverige. Maten dyrare än hos oss.
evnadsomkostnaderna högre än här. Även om
danskarna tjänar mer än oss skulle jag tro vi
får mer för pengarna i Sverige, så skillnaden
jämnar ut sig.

Skagen är ju en turistplats, antagligen nerlusad
under sommarsäsongen, men jag var inte jätteimponerad.
Hela landtungan mot norr full med bunkrar som
tyskarna byggde under kriget och man har nu ett
bunkermuseum man kan bese,  om man vill se,
vad tyskarna lämnade efter sig..

Främsta turistattraktionen är att transportera sig
ut på “Grenen” med en traktor och vagn som heter
“Sandormen” , för att kunna stå med en fot i Kattegatt
och en fot i Nordsjön.

Mest tyska turister och en och annan skandinav.
Ganska märkligt med tyska turister vid Skagen,
eftersom de ockuperade Danmark under kriget
och lusade ner Skagen med sina bunkermonster
………. Jag menar……ja du förstår.

Vi körde 150 mil och anlände hem efter att åkt
färjan kl 2000 från Frederikshavn kl 0100 ganska
slaka.

Minnet för mig var hangen !

Lite bilder:

                                                               Här syns den så kallade “Grenen”, som är snibben som delar Kattegatt och Nordsjön

                                                                         Som synes märklig natur och spankulerande turister.

                                                                  Fartygen ligger ankrade på svaj utanför Skagen “Waiting for orders”som det heter. Bilden hopklippt av 5.

                                                                          En av Skagens fyrar.

 

                                                                           En film om paragliding Hanstholm

                                                         

 

                                                                 Hur det gick med hästköpet ? De höll inte den kvalitet vi krävde. Av 5 hästar var tre halta……….

 

 

Ett otroligt hastighetsrekord för segelmodeller

 sattes i Californien.

 

Den kände DS-piloten Spencer Lisenby satte ett makalöst världsrecord med sin modell Kinetic 100 i Californien.

Det nya rekordet är 748 km/timmen !!!! Detta med en modell utan motor……Vinden som tillsammans med hanget fick planet att prestera som det gjorde var 28 m/sek. Vad DS är kan ni Googla på nätet.

Modellen hade spännvidden 250 cm och vikten 5.6 kg. Helt byggt i kolfiber/kevlar.

Jag undrar hur många G modellen var utsatt för i svängarna….?

Jo det blir ca 44 g!!!!!!!

Tänk efter vad det innebär för krav på modellen.

Följande parametrar tas ju med i beräkningen: Hastighet i m/sek, accelerationen och radien på svängen. Svängradien bedömde jag till 50 meter, hastigheten 208 m/sek och accelerationen 9.81 m/sekkvadrat.

Spencer trodde att man skulle uppnå Mach 1 inom 2 år !!! En modell som passerar ljudvallen, utan motor……….

Här är en bild på modellen och piloten:

Kinetic 100

Det är en av mina drömmar att flyga DS på ett hang liknande detta. Jag har visserligen flugit DS på Skolbacken nere vid Hammars Backar, men det går inte att jämföra med de hang som finns i Californien.

Ni kan se videon här:

http://youtu.be/ByOB4luuvy4

mats

Det har ju inte blivit så mycket om modellflyg på sistone…..

 

men jag ska bättra mig. Det har varit mycket annat att göra. Skärmflyg, hästar, föredrag och annat.

Här är några bilder igen.

Min trogna gamla Banana 5 år gammal och still going fast !

Bananan i en sväng på SM

En annan av mina modeller från Tjeckien.

Under trasan i Spanien.

Finalen efter en låååång flygning.

Min lilla käcka  sprutkärra från Tjeckien.

Unos aerobatiska modell.

En annan aerobatikmodell. Fast jag tycker att de klassiska F3A kärrorna var snyggare.

Det bästa som finns…….hangflyg.

EL vid statyn  på Ålleberg

Hur länge han har stått staty på Ålleberg vet jag inte, men han stod där 1966 när jag tog mitt flygcertifikat.

EL spanar ut mot Mösseberg, som vi besökte i söndags efter att ha träffat klubbkompisar från Ållebergsklubben och efter att ha varit på hundutställning i Lidköping.

 

 

mats

 

Första dagen av hanglägret i Ystad är avklarad.

 

Så här skriver Jack Björnberg Krantz   om dagens aktiviteter:

“Vi började dagen upp på Hammars Backar med väldigt fint väder, dock för lite vind, el-seglare fyllde  luften.

 

 

 

 

 

 

Flygglädje och ljust sommarminne…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

upplevde och fick Risto från Stenungssund i somras
med sin segelmodell som var 30 år gammal,
när han åkte med mig till Hovs Hallar.

En fin upplevelse både för Risto och mig.

Bilderna talar för sig själv eller ?

 

Trots ena vingbalken var knäckt……..så flög den i alla fall.

Risto njuter av sin flygning och naturen,
för visst ser han nöjd ut eller ?

Risto på väg hem efter en dags flygning på Hovet.

 

 

mats

 

Vädret  inför hanglägret

 ser inte alltför ljust ut……..

 

Men vi hoppas på det bästa och får anpassa oss och improvisera.

Här är prognosen från yr.no kl 1400 tisdag:

torsdag:      Nordnordväst 5 m/sek

fredag:         Sydsydost 5 m/sek

lördag:        Västsydväst 5 m/sek

söndag:       Nordväst 7 m/sek

torsdag:    Nord vridande till väst 5-7 m/sek

fredag:      Nordväst 7-9 m/sek

lördag:     Väst 6-9 m/sek

söndag:    Nord till nordväst 5-8 m/sek

 

Nytt hang för modellflyg 10 km från Halmstad.

 

Under mina turer i bygden på hästryggen,  la jag märke till att kanske skulle man kunna flyga hang uppe vid en bergtäkt.

 Eftersom jag hade köpt ny kamera och objektiv,  ville jag testa den, där jag kunde välja motiv på långa avstånd. Så  jag åkte till platsen. Det var så bra att man kunde köra med bilen ända upp till toppen, om man körde försiktigt.

 Hanget ligger ca 10 km från kusten och är riktat mot sydväst, vilket ju är den förhärskande vindriktningen.

 Höjden på hanget över omgivande terräng ca 75 meter, vilket inte är så pjåkigt. Terrängen framför hanget är skog och åker, vilket naturligtvis sätter karaktären på hanget.

Jag kan tänka mig, att hanget är bra för elseglare, vars motor utgör livlina, om lyftet försvinner. Framför allt bör här vara mycket bra att flyga hang och sen ta termikblåsorna, som kommer rullande.

Landnings- och start sker längst upp, där det finns en relativt bred grusväg. Att flyga här en sommarkväll med vind på 2-3 m/sek måste vara härligt, när man kan ta kvällstermiken. Så ett hang med utbrett lyft, med antagligen turbulens, men var är det inte det ? Kommer du upp ordentligt med din modell kan du förvänta stabilt lyft över stort område.

Detta ska jag testa ut och redovisa.

Samtidigt som jag kollade hanget,  tog jag lite bilder med min nya systemkamera. Vad jag ville se var,  om objektivet 70-300 var nåt att ha. Det var ju stor skillnad,  att använda detta zoomobjektiv jämfört med normalobjektivet. Det är tyngre och klumpigare, men jag tycker att kvaliteten på bilderna är bra, med hänsyn taget till , att jag plåtade utan stativ eller stöd och fick rörelsevarnig i displayen hela tiden.

En systemkamera tar ju bättre bilder ur teknisk synpunkt, men jag medger,  att en enkel kompakt digitalkamera är ganska bra den också. Inte bara måste man ha med olika objektiv, man måste ha väska och skydd och UV-filter och en massa annat,  för att det ska funka. Det är enklare med en kompaktkamera.

Då kan man ju undra,  varför man köper en systemkamera? Jo det är,  när jag vill ha bilder med högre teknisk kvalitet.

Så ser det ut på detta hanget och  när jag spankulerade omkring där, så kom det några dovhjortor förbi mig 40 meter bort,  som jag lyckades få några pics på i hastigheten.

Just ovanför stenkanten är pilotplatsen.

Utsikt från pilotplatsen. Härlig utsikt när vädret är klart. Höjden över havet inte dålig.

Dovhjortarna som nyfikna höll koll på mig

Fjolårskiddar av dovhjort

Dovhjortsget

Kidde född förra sommaren, vilken syns på det korta huvudet.

 

 

Två gäss flög över- Kolla vingspetsarnas fjädrar, som har till uppgift att minska det inducerade motståndet.

mats

 

Ållebergsklubbens traditionella hangläger

avhålles den 14-17 april nere vid Ystad/Kåseberga.

 

Många piloter på hangkanten

Ålleberg Modellflygklubbs hangläger går som vanligt i trakten av Ystad den 14-17 april. Detta hangläger, som  har till syfte att samla hangflygintresserade för flygning och teorisnack har ju alltid haft god anslutning. Förutom Ållebergarna kommer representanter från flera andra klubbar att delta. Lägret brkar alltid bjuda på bra väder, fina modeller och god stämnning utan stress. VI flyger och har roligt.

Detta är vad hangflyg handlar om.

Så är du intresserad kom ner till oss, den tid hanglägret varar. Vad gäller boendet kan man bo i Sandskogens Stugby, länk dit:

http://www.boiskane.se/Stugbyar_1053__.html/oID/60625/sbID/68133

eller så tar man in på Österlens Gästhärbärge, som ligger där vi flyger. Har du husvagn, har du möjlighet att ha den på parkeringen nere i Kåseberga eller på annan lämplig plats.

Vid  hamnen i Kåseberga, en Banana passerar.

Länk till Österlens Gästhärbärge:

http://www.ost-gast.com/ 

som ligger i Glemmingebro ca 5 km från där vi flyger. Det är ett bra och billigt boende.

Del av hanget vid Hammar

Vid Hammars Backar från min skärm

Hamnen Kåseberga med en del av de fina hangen

 

Så vi ses nere på Österlen veckan före Påsk med våra hangkärror !

mats

 

bedrevs det traditionsenligt på Nyårsafton

 anordnat av Ållebergs Modellflygklubb.

Några av flygarna som inte backade för kylan. I bakgrunden startbryggan på Västhanget.

Det var de alltid pigga Ållebergs Modellflygklubb,  som anordnade “Eskimåträffen” på Berget. Jag var där,  för tror jag två år sen och en sak kan jag erkänna, det var kallt.

Denna Nyårsafton var vädret perfekt med västvind 3-6 m/sek. Alltså vinden låg rakt på på Västhanget, vilket garanterade fint lyft. Temperaturen ? En bagatell, bara minus 5 grader….

Som ni ser på bilderna,  var naturen mycket vacker med mycket snö och med kraftig rimfrost. Fotografer som bilderna säger,  Rolf-Erik från Herrljunga och Rolf från Falköping.

Här är lite bilder:

Utsikten från Västhanget mot Mösseberg och Falköping.

Pilot djupt koncentrerad.

Högsta delen av startbryggan vid Västhanget. Kolla rimfrosten.

Ålleberg med hangarer och restaurant i vinterskrud.

Vy åt söder.

                                                 Ållebergs karakteristiska profil.

 

                                              Länk till Ålleberg Modellflygklubb:

http://www.rcflyg.com/

mats