men kan jag inte flyga, kan jag till exempel försöka programmera ett TMM-reglage.

Vilket jag skändligen misslyckades med. Jag har aldrig i mitt liv varit med om sämre instruktion! Men det löser sig. Ska ta ett snack med Thomas i Ljungby och försöka reda ut begreppen.

Annars blev det en lite fotorunda i dag oxå. Ni får stå ut med dessa bilderna. Ja, jag menar, det finns ju inga palmer att fotografera, så det blir som det blir…..

En av invallningarna ute vid Oceanhamnen. Blankis. Kallt.

Till och med växtligheten rasslar kallt i vinden.

Lite is börjar det bli. Fyren Halmstad, säkerligen funktionell, men varför måste den vara så gränslöst ful?

Kolla Morups Fyr! Då kunde man bygga fyrar.

På Västra Stranden åkte populasen skridskor, vilket är ganska ovanligt. När jag var liten och vi bodde på Rotorp, fick man följa med föräldrarna och bada på Västra Stranden. Den var livligt frekventerad fram till tidigt 50-tal, sen kom man på att vattnet var hälsovådligt. Hur det är nu? Ingen aning.

Det närmsta jag kom flygning i dag,  var denna kråka , som satt och kurade nere vid bogserbåtssbryggan. Kolla som den burrat upp sig för att hålla värmen.

mats

blir det bara några vinterbilder. Bilderna tagna upp mot smålandsgränsen.

Där var det mindre snö än i metropolen Halmstad. Men det var kallt.

Inte så där jättemycket snö i skogen. En före detta löväng vid gränsen mot Småland. Jag har bilder från exakt denna platsen en sommar för 6 år sen, då såg det inte ut så här. Då var det en löväng.

Kalhygge, ser ut som gapet på en som inte varit hos tandläkaren . Bara stubbar.

Vintern jämnar till konturerna i naturen.

En mosse är en mosse även på vintern.

Jag kommer inte på nån kommentar till bilden, men alla ser vad det är.

Den här bilden blev inte vad den skulle. Meningen var att jag skulle plåta ett vildsvin i skogskanten, men han ville inte vara med på bild.

Famlar trädet efter våren eller ? Jag tycker det ser lite knarrigt ut.

En kulle med ett trotsigt träd.

Nedan är ytterligare några bilder. Tja, vinter är ju vinter, hur man än vänder det.

Lat är jag också, så allt är plåtat inifrån min bil.

Om jag tycker om svartvita bilder? Japp

Om jag tycker om motljus? Japp

  [nggallery id=54]

mats

Vi i södra Sverige är ju normalt sett förskonade från vita jular, eller om man så vill, vi saknar vita jular, så idag fanns det lite till var och en, då det kommit några cm av den vita varan.

Jag körde ut en sväng och det blev några bilder.

En vy från min balkong på Beverly Hills. (aka Fyllinge)

Inte är det direkt nån kö på taxibanan med modellflygare…

Ett styck bokträd med lite vitt puder.

Torvsjön, ett av mina favoritpromenadställen.

En ensam vandrare på sin målmedvetna väg…

mats

Som jag skrivit förut är stranden vid Tönnersa, som ju ligger mellan Båstad och Halmstad vid Laholmsbuktens båge, ett av mina favoritställen, när jag vill ladda mina batterier och koppla av under en promenad.

På tal om Laholmsbukten, så är ju namnet helt galet egentligen. På  1000-talet hette det, som nu kallas Laholmsbukten,  Lovfa Fjourdir.

Det är fornnordiska och betyder som alla förstår Lova Fjord. Alltså en fjord där fartygen lovad upp efter passagen av Kullen-Hovs Hallar. Namnet är belagt redan på 1000-talet då det omnämndes i samband med det stora sjöslag, som stod här.

Slaget vid Nissan, som slaget hette var ett sjöslag med flera hundra vikingaskepp vid Nissans mynning 1062. Den norske kungen Harald Hårdråde besegrade den danske kungen Sven Estridsen.

Tänk om man haft ett tv-team där då? Ja jag vet tanken är befängd, men försök förstå, hur det sett ut, när alla dessa fartyg och dess krigare försökte ta kål på varandra med de vapen man hade då. Troligtvis ingen vacker syn.

Häromdagen var jag ute och gick min vanliga runda där och min gamla Canon ligger ju alltid i fickan, så jag knäppte en massa bilder, utan att veta , vad jag skulle ha de till.

Men varje gång jag strosar här, ser jag alltid något nytt. Det är ju så med naturen ,att det sker ständiga förändringar med hänsyn taget till årstider, tillfälliga väderomslag och annan påverkan. Resultatet av dessa faktorer blir en omdaning av det man ser, varför inget är statiskt utan allt ändras och anpassas.

En promenad här är att rekommendera, om du vill ha lite motion och komma hem vederkvickt.

Här är några bilder, håll till godo!

När jag var på väg till stranden, ganska tidigt på dagen, kunde jag inte motstå frestelsen, jag var tvungen att ta några bilder, i det mjuka ljuset, av den sydhalländska jordbruksbygden.

Nere vid Lagaoset höll som vanligt brädseglarna på med sina kites. Det går väldigt fort, när vinden blåser hårt. Men segla i december……nja, jag håller mig på land.

Om hög- och lågtrycken är placerade på rätt sätt, höjs havets nivå avsevärt och i kombination med hårda väst- och sydvästvindar äter sig havet oförtröttligt och envetet in i kustens sanddyner.

En företeelse som alltid pågått och som inte har med, vad som kallas, den globala uppvärmningen att göra.

När man ser  havet och skyn, ser man kontrasten.

Havet är snabbare i rörelserna, mindre förutsägbart. I skyn drar molnen förbi enligt uppgjorda planer, ser det ut som för betraktaren.

Havets rörelser här skapar en känsla av att, det har bråttom!

Då vattnet från Lagan strömmar ut i Kattegatt och möter vågorna från väst, bildas av de båda vattensystemen vid kollisionen speciella vågor, som snabbt rider upp, toppas och faller ihop. I Honkongs hamn finns samma typ av vågor och de har givit namnet åt dessa, Hongkongsjö.

Högtrycket pressar ner vattenytan så vattnet drar sig tillbaka från strandkanten. Det ser ut som en kvinna som aningen blygt drar upp sin långa kjol en liten bit……..

En snäcka som har sin fulländade form tack vare dess förmåga att anpassa sig efter evolutionen. Det skulle vara intressant att skriva funktionen f(x) för de båda skalhalvorna……tål att begrunda.

Känner ni kontrasten mellan himmel och hav?

Området mellan stranden och strandskogen är sanddyner planterade med växter som ska binda materialet och förhindra strandflykten. Strandflykten som var ett stort problem på vår kust redan under 13- 1400-talet.

Jag läste en gammal bok om problemet och en av orsakerna till sandflykten, förutom nerhuggning av strandnära skog, var att man lät kreaturen beta strandängarna och att man körde bort ilandfluten tång för att kunna gödsla med den. Tången band ju sanden.

Nu har man i naturreservatet börjat göra tvärtom. Man banar av växtligheten för att återskapa den biotop, där fanns förut. Bland annat hjälper det fältpiplärkan att klara sin häckningar. Så ser ni maskiner som kör i området är det för att återskapa det som varit.

Så är cirkeln sluten igen.

Jag skulle vilja se den konstfackselev, som kan skapa ovanstående skulptur….En ilandfluten stubbe kan verkligen få ens fantasi i blomning. Undrar var den kom ifrån och hur lång tid det tagit att forma dess utseende?

Skalen efter döda snäckor samlas i drivor, som torra löv bakom ett staket efter hård vind,vid strandkanten .

När jag var liten, samlade jag snäckskal till min morfar, som skulle ha det till sina höns. Jag förstod då aldrig, vad hönorna skulle ha snäckskal till, men det var ju för att ge hönsen kalktillskott, så skalen på äggen blev starka.

Denna dan fanns det inga vare sig skärm- eller modellflygare på hanget.

Men grå- och havstrutarna briljerade i luften under deras akrobatik för att plocka godsaker i vattenbrynet.

Den är inte stor i min bild, men det är en fiskgjuse.

Osprey heter den på engelska och alla som är intresserade av flyg vet, att amerikanarna har ett flygplan med två stora rotorer på vingarna, som i sin tur kan tiltas, så den kan starta och landa som en helikopter, men väl uppe i luften flyger som ett vanligt turbopropplan och det planet heter Osprey också.

Fiskgjusen ser man ofta här, när den patruller det grunda vattnet på jakt efter föda.

På hemvägen återigen promenaden genom trollskogen. Här är det inte samma dynamik som när man går längs stranden. Det passar perfekt, för här kan man samla ihop tankar och upplevelser efter promenaden.

mats

Jag la upp lite bilder, som omfattar hela året, från området runt Torvsjön.

Där är vacker natur, även om min kamera och framför allt fotografen, inte kan göra det rättvisa.

Vårbild

Början av juni. All grönska späd och ljust grön.

Höstmorgon med frost i gräset.

Två vandrare i  morgondimman.

mats

[nggallery id=33]

Det är tyst, det är vackert med fina höstfärger när jag promenerar. Trots regnet blir det en positiv upplevelse. Jag hade turen att se en dovhjortskidde, cirka 5 månader gammal, som var ganska orädd för mig. Bilderna tog jag med en vanlig kompaktkamera utan något extra.

Tyst och orörlig som en död mus satt jag och studerade kidden och då såg man verkligen ,hur vaksamma dessa djur är. Den tog en tugga, tuggade och reste huvudet och kollade terrängen runt sig. Hela tiden på alerten.

Vidare såg jag hur sparsmakad detta djur var, på vad den åt. Den gick inte fram som en slåttermaskin i naturen, utan den tog lite här och lite där. Dessa djur gör så, för deras matsmältningsystem kräver en väl sammansatt kost.

Promenaden runt Torvsjön är alltid spännande ur fotosynpunkt. Man hittar nya motiv varje gång, för det är alltid något som ändrar sig.

Årstiderna naturligtvis och ljuset skiftar hela tiden. Om det blåser mycket eller om det är vindstilla. Lukten i skogen förändrar sig varje dag. Vi vet hur en granskog luktar i sommarhettan och hur en blöt mossmark luktar om hösten. Fast plåta lukter…njae.

Hela tiden finns det dynamik i naturen. Håll koll på det och plåta!

Egentligen var jag på promenad runt sjön för att se på den ö som Leif M hade upptäckt…….

Jo jag hittade den och jag skrev till  Leif ,att jag sätter en skylt på den, som säger att denna ö upptäcktes av honom 2009………..

Efter en promenad kom jag att tänka på, att jag skulle kunna köra och kolla ett av mina trattkantarellställen, för trattkantareller rätt tillredda smakar synnerligen delikat.

Således iväg i regnet och efter tråcklande på småvägar närmade jag mig mitt svamprevir på Sveaskogs mark.

Vad hittar jag jämte vägen?

Ja, se på bilderna. Det är antagligen samma polska svin, som slängt skräp på flera andra ställe i Sveaskogs marker. Det som var slängt var försett med polsk text. Dessutom en ovanlig typ av sopsäckar. Det var samma säckar på de andra tre ställena.

Den här gången har jag en aning om var patrasket bor. Så jag ska gör allt, för att fylet får stå för sina svinerier!

Svampar? Fanns nästan inga. Här hade varit riktiga svin av modellen med långa betar och svarta borst i pälsen och bökat totalt rent.

Fast det är klart, det må vara dessa svinen förlåtet, men de andra svinen, jag hoppas de får stå till svars!

Så en dag i naturen bjuder på mycket. Skönhetsupplevelser, årstidsväxling, lukter, knipor i Torvsjön, svampplockning och två sorters svin.

Ser ni baggen med de avsågade hornen?

Jag säger inte vad det blir fin smak på……………………..

Hon var inte stor.

Här har de polska svinen slängt sitt skräp, eller har de brunstat? Ja, det kanske ser ut så då.

Men då tycker jag de ska stanna i Polen under brunsten!!!

Denna okända ö i Torvsjön upptäcktes av Leif 2009. Jag vet inte om han har territoriella krav på den????

 Här är en annan ö, vad ska vi döpa den till?

mats

Galleri här under med de bilder som inte åkte upp. Klicka på första bilden och sen på framåt pilen. Vill du gå tillbaka, klicka på den bild du har framme, så kommer du tillbaka.

Lite dubletter i galleriet men w t h?

[nggallery id=32]

En plats som inte är speciellt besökt är naturskyddsområdet Ön 13 km öster om Halmstad.

Området ligger runt sjön Torvsjön och är mycket vackert, speciellt under hösten.

Man kan gå bekvämt på den iordninggjorda stigen runt sjön och det tar om man drar benen efter sig 45 minuter.

Jag var där häromdagen och här är några bilder, som jag hoppas förmedlar lite av den stämning, som finns i naturen nu.

Tidig morgon-ingen vind

Solen spotlightar höstnaturen

I Europa blir bladen gula, men i Nordamerika blir bladen röda..

Trästubbedjuret vid Ön

helt stilla

Promenadstigen runt sjön beströdd med bladkonfetti i varma färger

Utsikt från den kala kullen. Ett resultat av två stormar.

Höstens färg.

Att slänga en sten i vattnet här vore väl ett helgerån.

När morgonsolen har laddat upp stubben med värme pyser vattenångan iväg

Trollet,  eller är det nån från Apornas Planet som blivit fastväxt i den gamla stubben?

mats

efter att vi haft vinter.

Jag vill inte undanhålla er årets första snö, i alla fall här på Beverly Hills!

Och jag som skulle ut och provflyga och provfotografera med min nyrenoverade fotokärra i dag……….suck.

Snö och ändå flaggar träden för höst fortfarande…….

Nu blir det att fixa skidor till modellerna! Fram med tjäran och blåslampan!

mats

Nu är höstnaturen som vackrast med alla sina varma färger hos löven.

Det ser ut som om man rört om i en akvarellåda bland de varma färgerna och hällt över träden.

Jag och en 88-årig släkting var ute för att plocka svamp. Inte hittade vi mycket svamp, men vi fick upplevelser av natur, lukt och ljud, vi inte har i en stad.

Så passa på och ta en promenad till exempel uppe vid Ön vid väg 25 mot Ljungby. Gå runt Torvsjön och du kommer tillbaka som en ny människa.

Några bilder blev det idag också.

En kontrasternas bild.

Träden drar på sig höstrocken, men det odlade på åkern växer fortfarande prunkande grönt.

Det är ganska stilla  i skogen.

När jag kom fram till den här lilla sjön, stod en älgko med sin kalv och betade näckrosrötter.  Men de klev iväg med långa steg, när jag kom och skulle fotografera.

Min 88-årige morbror far genom skogen som en blå skugga i jakten på svamp

mats

…och ändå blir jag förbannad !

I onsdags var det fint väder för svampplockning,
varför jag stack ut till mitt ställe, där jag vet, det
brukar finnas gott om trattkantareller och Karl Johan.
Trattkantarellerna ska ha en vecka till på sig,
sen är de lagom. Om det finns många? Jo, de växer
i drivor, man får nästan lite svampfrossa, när man
hukar sig ner och ser, att svamprevorna vindlar
överallt under granarna.

Det syns att hösten kommit, träden gulnar och vinden
ruskar i de torra löven vid vägen ner till mitt svampställe.

Björkarna står och skyldrar i höstuniform längs vägen 

Om det finns trattkantareller här in till vänster och höger? Det kan ni tro! 

Trattkantarellerna står i spänd förväntan och
ropar med öppna munnar:  “Ta mig, ta mig!”…..

Svamparna har ställt sig i givakt och gör sig så fina som det går….

En halvtimmas arbete gav en bärkasse med svamp. Ca 3 kg.

Efter plockningen körde jag till en annan plats och
hittade inte svamp men skräp. Jag har svårt att förstå
människor, som gör sig besväret att köra in på en liten
dålig skogsväg för att kunna dumpa säckar med skräp
och byggavfall, när man kan lämna det gratis på en
återvinningsstation. Se på bilderna!

Skräpet här kommer från polska hantverkare,
som jobbar i närheten. De sysslar troligtvis med snickeri
och allmänt byggjobb.

De har under sista året dumpat skräp på tre ställen uppe
på Sveaskogs marker. Hur jag vet det är polska svin?
Jo allt skrivet är på polska och övriga papper som ligger
där är på polska. Se de andra bilderna.

Här är en tub med solkräm med polsk text.  Slutsats?
Ja inte är det att solen lyser skarpare i Polen! 

Så här ser det ut när svinen har slängt sitt skräp. Polisanmäla? Skojar du?