Morsning !
PimPim, en mops som kan konsten att sprida glädje, var hon är är,
besökte mig idag.
Inget kan få människor på bättre humör än åsynen av en glad mops !
Så här kommer några bilder att le åt.
Hej, jag heter PimPim !
En mops kan sitta och sova…
Men favoritplats är nog i soffan med sin matte jämte sig.
Jag tar en liten tupplur …
Måste ni väcka mig …
…jag vilar lite till.
Hej Då !
Inget kan som en mops skapa positiva känslor hos människor.
Mopsen är ju en osannolik varelse. Ett litet troll med ett nästan
obegränsat självförtroende.
Kommer du med en mops, så händer något osvenskt.
Folk ler och bli glada av åsynen.
Så det måste var egenskaperna hos mopsen, som appellerar till oss,
och utlöser alla positiva reaktioner.
Här några bilder:
Den finaste mops jag har känt, PimPim.
PimPims son Mr Pomeroy. Han utstrålar verkligen självsäkerhet. Kolla blicken !
Det finns ju flygande ekorrar…då har ni inte sett flygande mopsar !
Två bröder…man smälter, när man ser två sådana individer !
Vi modellsegelflygare längtar att få starta och ta vårens första termikblåsa,
som jag gör här den 25 Mars 2014 !
Jag var tvungen att lägga till:
Tänk så fylld man är av förväntningar, när man startar sin modell,
för att kunna genomföra den första riktiga termikflygningen för året.
Modellen och dess tillbehör är i perfekt skick och vi väntar bara på tillfället.
Fantasin maler på om stark termik, så man kan flyga utan att behöva gneta.
Jag tänker på möjligheten, att kunna fotografera medflygande fåglar.
Eller erfara alla lukter man kan koppla samman med jordbruksmarker i tidig vår.
I vårtider nästan bubblar och jäser det i naturen då den ligger i
startgroparna för ännu en växtsäsong.
Jag tröttnar aldrig på detta min hobby, att vara en aktiv modellflygare !
Härligt!
…till exempel att krypa på magen på en is för att kunna bärga
ett modellflygplan.
Dagen började fantastiskt fint, för att vara en lite avslagen dag
efter julhelgen.
Det var absolut blå himmel, ingen vind och sköna -11 grader.
Jag tänkte ta mig till en sjö, för att kunna utnyttja isen som
landningsbana.
Flyger du på en is, har du fördelen, att ytan är jämn och absolut
i samma höjd. Är sen isen täckt med lite snö, är det ännu bättre,
för då kan man flyga lågt i en stor sväng och låta vingspetsen
släpa i snön, så du ritar jättelika nollor.
Jag tror, att vi fornminnen som började radioflyga för 45-50 år sen,
vi har en nostalgisk längtan till flygning på isar, för isar var ju det
perfekta stället att starta och landa på.
Vid den tiden, säg 1970, då fanns det inte så mycket modellflygfält,
så att flyga på is var en sorts befrielse med modellen.
Sjön jag besökte var Skärsjön 20 km från Halmstad. Eftersom det
varit bra kyla sista dagarna, antog jag isen var tjock nog att bära en
pensionär med tillbehör.
Det var som en tavla, då jag kom fram och jag gladde mig åt,
den flygning som väntade.
Så det var till att ta ut modellen, på med vingarna, montera
kameran och på med ström och iväg.
Jag startade jämte stranden, där det fanns ett relativt stort
isfritt område. Inga knak hördes i isen och tjockleken var
ca 6 cm. Det ska räcka…
Min modell for runt glatt och efter jag blivit varm i kläderna,
skulle jag flyga lågt och rita nollor med vingspetsen.
Ja, hur tror ni det gick? Vingen skar ner i snön och Sparky
landade ca 50 m från land och där stod min Sparky med
en dyr GoPro kamera.
Modellen gick inte att flytta med motorn, snön var för hög.
Således fick jag ju fundera ut ett sätt att hämta den.
Problemet var, att just där modellen ställt sig, var ett strömdrag,
som antagligen gjort isen tunnare. Jag gick ut försiktigt från
stranden kom 3 m ut ackompanjerad av ett glatt knakande
och knirrande i isen.
Alltså, jag kunde inte bara spatsera ut, utan jag måste hitta
en lösning. Att lämna modellen där den stod…aldrig.
Om jag så skulle flyga ut, skulle jag bärga mina grejor.
Hade jag inte kunnat ta mig ut till modellen, hade jag kört hem,
där jag spikat ihop en triangelformad ram, gjort ett fäste för min
största Mega-motor och hängt på en 5 Ah 4-cells lipo.
Alltsamman glidande på enkla skidor med styrning på främsta.
Sen skulle jag monterat en krok, som kunde gripa om modellen,
om jag inte kunnat trycka den iland.
Tja, det hade tagit 4 timmar att få ihop det, men med en sådan
är jag övertygad om, att jag skulle grejat det.
Men som sagt, detta var alternativ 2.
Så det var till att gå runt vid kanten, tills jag hittat två
granslanor ca 3 m långa. Med hjälp av dessa,
som ju fördelade min vikt på större yta, kröp jag ut till
modellen, vilande knän och händer på slanorna under
ett modest knakande då och då.
Utkommen, fick man ju pusta ut lite och tänka och planera
inför krypningen in till land.
Jo, det var ju besvärligare att krypa in, för modellen skulle med.
Varje gång jag släppte greppet om granslanan för att flytta
fram min Sparky kom ett ökande knakande eftersom min vikt
koncentrerades på 3 punkter i stället för 4.
Innan jag började krypa, hade jag stoppat telefonen i bröstfickan
lätt tillgänglig om utifall att…om det nu hade hjälpt.
Jag ankom till den hägrande och säkra stranden efter 10 minuters
mycket spännande krypande med händer och knän på granslanorna
bärande med mig min dyrbara last.
Min puls ? Vågar jag inte tänka på…tur man är satt på betablockerare,
som lugnar ner hjärtat.
Jag hade slutligen räddat min Sparky med den vidhängande
GoProkameran.
Detta hade ju aldrig hänt, om jag haft skidor på modellen.
Men, man får se det som en utmaning.
Det var ju min avsikt, att landa där jag startade, där det
fanns icke knakande is.
SÅ ni ser återigen, det händer mycket mer, när man är ute i
naturen och flyger, än då man ligger i dvala framför en tv.
Jag vill i alla fall, efter en allvarligare eftertanke, inte göra om denna
räddning på det sättet, jag gjorde det ensam.
Men gjort är gjort.
Förresten någon sa, att om isen knakar, då är det ingen fara
på taket…låt mig säga, då skulle den personen hört hur det
lät, när jag rörde mig på isen i dag under ett muntert knakande!
Alla bilderna klippta ur en video tagen med min GoPro 3+.
Här följer mitt äventyr!
Ni ser att det varit riktigt kallt.
Snön har lagt sig på en liten kvist.
Snöflingorna är alltid sexhörningar.
Att det blir 6-hörningar beror på vattenmolekylens struktur.
En vattenmolekyl består av 2 väteatomer och en syreatom.
Så här såg isen ut vid starten.
Utan inbyggt knak…
Just efter starten och solen står lågt.
Han som fick krypa till korset…
Obs, det finns ingen allegori eller metafor i denna bild…
Snön var knottrig det var därför nollningen sprack.
Nu ska jag flyga lite lägre…
En räv har travat förbi, vänt och gått tillbaka
efter en 90 graders sväng.
Min Sparkys skugga på snön.
Här stod piloten och njöt. Det är något speciellt att flyga på isen.
Det har det för mig och många andra varit ända sen tidigt 70-tal.
Nu ska jag rita nollor, men det sprack ju 50 m från stranden.
Japp, då ska jag försöka lägga vingspetsen i snön…
2 cm kvar innan höger tipp ligger i snön, sen…
…högg spetsen i den knottriga snön och det blev…
…en icke planerad landning ute på isen :=(
Här står min Sparky och kan absolut inget annat.
Här ligger piloten och hasar in mot land med sin räddade modell,
hjälpt av två granslanor.
Så där, nu är jag inne vid stranden och kan resa mig upp.
Spåren som förskräcker…
Till slut stod jag på fasta land med modellen.
Där ser ni, att man kan fixa det mesta med lite
kreativ fantasi och överväganden.
Dagen efter åkte jag dit igen, för att hämta ett litet linsskydd till min GoPro som jag glömt.
Dimma på grund av temperaturskillnaden mellan den kalla marken
och den varma luften som strömmat in från sydväst från Atlanten.
Jag föredrar kyla och solsken framför detta.
Bilden har jag tagit från Wikipedia
Vad som gör vad ? Jo dagarna kommer att bli längre och längre.
Vi passerar vintersolståndet den 22. December .
Den 22. December har vi på norra halvklotet årets kortaste dag.
Att det är “tvärtom” med årstiderna på södra och norr om ekvatorn,
förstår ni genom att studera jordaxelns krökning i förhållande till
solen under vår resa.
Ganska fiffigt ordnat eller hur ?
Sen snurrar jorden vidare till ett gynnsammare läge gentemot
solen och dagarna förlängs sakta men säkert.
Den 21 Mars passerar vi Vårdagjämningen, då dag och natt är lika långa.
Längsta dagen har vi vid Midsommar den 21. Juni och sen går det åter mot
mörkare tider. Vi ska bara passera hållplatsen Höstdagjämningen
den 22 September.
Dessa tidpunkter kan variera en dag enligt kalendern och det beror på,
om det är skottår eller inte.
Men efter den 22. December kolla upp att du har shortsen beredda …!
Inte bara äger ÅMFK sitt eget fält, man har också fördelen, att ha
segelflyget i Sveriges Wasserkuppe alldeles inpå sig.
Det är ju Ålleberg med sina hang.
ÅMFK var där häromdagen, när vinden var västlig och flög.
Ett inlandshang är ju jämfört med ett havshang mer utsatt
för turbulens. Vinden är inte lika laminär som vid kusten.
Å andra sidan förekommer mycket mer termik. Man kan ligga
på hanget och avvakta tills en blåsa släpper och då sticka ut och ta
den för att kunna hänga med upp.
Ålleberg är dessutom mycket vackert.
Här kommer lite bilder från Ållebergarnas flygning.
Ålleberg ett av de västgötska platåbergen.
I solen vid hangaren innan flygningen.
Klart man är glad. Fint flygväder och glada flygkompisar !
En av världens bästa flygplan för nybörjaren och den erfarne,
en Blue Phoenix.
Är det en Ka-8 på marken ?
Några av piloterna på västhanget.
Modellflyg…visst är det en skönhetsupplevelse.
Den frågan ställer jag mig varje vecka.
Mitt bloggande började för 4 år sen på uppmaning av
Daniel Johansson, som hjälpte mig komma igång.
Jag använder WordPress och One.com webbhotell och
det fungerar bra.
Om man ska lyckas med en blogg, måste man vara en “Doer”,
man kan inte vara en “Follower”.
Alltså, man kan inte sitta jämte skeendet och passivt se på,
utan man måste aktiv delta.
När jag skulle börja blogga, satte jag mig ner för att fundera,
vad jag skulle kunna bidra med…
Har jag något, som kan intressera någon annan än mig själv ?
Eftersom mina intressen bland annat är flyg i alla dess former,
får det ju bli mycket sådant.
Jag beslöt, att bloggen skulle handla om “Flygkultur”.
Alltså om det jag sysslar med, modellflyg och skärmflyg
och i någon mån natur och foto.
Dessutom ville jag lyfta fram nostalgiflyg på bloggen.
Detta gjorde, att nischen jag skulle ligga på var ganska liten,
vad gäller antalet presumtiva besökare.
Men jag tror, det är viktigt man vet, var man ska lägga sin
tonvikt på bloggen. Detta för att besökare ska kunna känna
igen sig och veta, vad de kan finna på min blogg.
Vidare ville jag ha den enkel i sin uppbyggnad. Inga grafiska
konstigheter och uppdykande objekt, utan bara en presentation
av bilder och text.
Bilder är viktiga och kan man knyta ihop bilderna med texten,
får man en bra komposition.
Jag är ju intresserad av foto. Den nya tekniken har ju gjort allt
så enkelt, för att presentera bilder och behandla de.
Min förmåga att fotografera är tekniskt sett miserabel.
Mina tekniska kunskaper är mycket dåliga och jag bryr mig inte
om, att fördjupa mina kunskaper i alla inställningar, man kan
göra på en modern systemkamera.
Vad jag påstår, är jag har är en liten känsla för motiv.
Alltså, då min hjärna säger till mig, att nu ska du fotografera
objektet på detta sättet.
Eller enkelt uttryckt: Hur, var och när jag ska plåta, för att bilden
ska ge betraktaren, det jag vill.
Mina bilder vill jag ska förmedla en känsla till betraktaren eller
sätta lite fart på hans fantasi.
Detta speciellt då jag till exempel fotograferar ilandflutet nere vid stränderna,
där jag ser olika djur i nästan varje pinne eller gren.
Efter 4 års bloggande har jag nog förankrat min ideologiska grund
för bloggen. Med det menar jag, att jag har funnit de ämnen, som jag
ska behandla och skriva om.
Varför jag kan påstå det, beror på den kontakt, jag har med mina
besökare via mejl.
Man kan få mejl från de mest fantastiska människor, som har kunskaper,
som tycks vara gränslösa inom sina specialämnen.
Jag har lärt mig, att det finns alltid människor, som kan mer,
än vad du kan oavsett ämne.
Det är ungefär, som när du kör bil på en motorväg.
Oavsett hur fort någon kör i vänsterfilen, så blir fortkörande bilister
ändå så småningom med 100% säkerhet själva omkörda.
Kontakten med läsarna är mycket givande, för kunskap är inte tungt att bära.
Den första tiden var jag glad om jag hade 10 besök om dagen.
Efter hand lärde jag mig, hur jag skulle agera för att få fler besök.
Det gäller att göra bloggen känd på olika sätt.
Det kallas SEO eller Search Engine Optimization. På svenska blir
det Sökmotoroptimering.
Jag lägger till taggar vid varje post, jag skriver, så att sökmotorerna,
läs Google, ska kunna hitta det vid sökning, på just den taggen jag
skrivit.
Efter hand steg besöksantalet, så jag efter ett år hade 100-200 besök
om dagen. Det gjorde, att kände ett ansvar att kunna prestera nya
inlägg, för det finns inget så tråkigt, som en inte uppdaterad blogg.
Det har jag lyckats med, tycker jag. På 4 år har jag skrivit 1557 inlägg.
Det hade blivit en mycket tjock bok, om man slog ihop det.
En del inlägg har varit bra, en del har varit mindre bra. Men så
blir det.
Vad jag är noga med på min blogg, är att svenskan jag skriver ska vara
bra. Jag vill, att den ska vara grammatiskt korrekt och det jag skriver ska
ha en bra form.
Vad jag är riktigt noga med, är kommateringen. Det är bara, för jag är så
gammal. Under min skoltid i gamla realskolan och gymnasiet, då kunde
man sin svenska grammatik och språklära.
Idag…tja läs i tidningarna, får ni se, hur det ser ut.
Det värsta man kunde göra under uppsatsskrivning var att åstadkomma
meningsbyggnadsfel. Sådana är inte svåra att finna i dagens press.
Så är det med grammatiken i alla fall.
Vad siktar jag på, då det gäller besöksfrekvensen ?
Jag vet inte. Only the sky is the limit !
Nu har jag 300-500 unika besök om dagen.
Det högsta antalet besökare på ett dygn jag har haft är 1226 .
Självklart kan jag inte konkurrera med bloggdamerna, BlondinBella
eller liknande.
Men det beror väl på, att de har större bröst, än vad jag besitter,
har sprutat mer Botox mot rynkor och collagen i sina läppar….och sen har jag ju inga tatueringar.
Så ni förstår ju…jag får hålla mig på marken med min blogg…trots den handlar om flygkultur.
Att ha en blogg är roligt. Det är så roligt, så jag ska dra igång en till.
Vad den kommer att handla om, ska jag presentera, då den är sjösatt.
Jag tror jag kommit på ett intressant koncept för att använda en
sliten klyscha.
Flera har talat om, att jag ska vara med på Facebook och Twitter, för
att där kunna göra reklam för bloggen hangflygning.se.
Jo jag var med Facebook i en månad innan jag raderade mitt konto.
Twitter är något för de, som inte får uppmärksamhet i sitt dagliga
umgängesliv, utan har ett makebelieve liv .
Därför, får det bli som det blir.
Men, att veta om att 500 personer varje dag klickar in på min blogg,
det ger mig ett visst självförtroende.
Dessutom ger det mig energi och inspiration att fortsätta och försöka
presentera artiklar och bilder, som blir bättre och bättre.
Har man en blogg, så betyder det, man sticker ut näsan lite långt ibland.
Då kan den bli blå…
Det blev min.
Jag glömmer aldrig, när jag döpte ormvråkar till havsörnar.
Jag skyller inte ifrån mig, men jag kontaktade en fågel-
skådare i min bekantskapskrets och han sa, det var tveksamt, men
han sa:
“Skriv det är havsörnar, det ger uppmärksamhet”.
Det kändes inte helt smärtfritt att gå ut och beriktiga mitt fel,
men sådant får man räkna med i bloggvärlden.
Jag skrev förut, att man får kontakt med olika människor.
En dag kom ett mejl från en man, som arbetade i en processindustri
och som arbetade natt. Han hade dator på sitt arbete och hans jobb
gav honom möjlighet att surfa.
Han berättade att ha halkade in på min blogg av misstag, men sa att
han brukar läsa på den varje nattskift.
Varför han gjorde det ? Han tyckte min blogg gav honom något.
Jag frågade, om han ville, jag skulle ta upp nåt speciellt?
“Nä” sa han,” Fortsätt som du gör” !
Sådant blir jag glad för och man känner ett ansvar för sina besökare,
vilket kräver, att man är på alerten och presenterar sådant de vill läsa.
Ja, detta var lite om och varför jag bloggar. Hoppas det ger en
viss förståelse för mitt sätt att skriva och vilka bevekelsegrunder
jag använder för att välja ämnen.
Fast det kanske viktigaste om man har en blogg: Jag skriver precis vad jag vill !
Hade jag kunnat önska något, skulle det vara bilder på OldTimermodeller,
som jag kunde presentera på bloggen.
Jag vet, vilket stort intresse det är för sådant.
Du är alltid välkommen till min blogg.
Letar du efter något speciellt, så skriv in det i sökrutan till vänster
för att hitta det på bloggen.
hejsvejs
mats
Jag har en “extra” laptop, som jag ibland har med på resor.
Den är ca 4 år gammal, vilket ju för en dator är mycket.
Datorn har fungerat utan anmärkning, men jag märkte att batteriet hade dålig
kapacitet.
Naturligtvis antog jag, att det det var finito och följaktligen köpte jag ett nytt.
Eftersom jag är snål, ville jag inte direkt slänga det gamla batteriet,
utan jag öppnade batteripacken, tog ut batterierna och lödde bort kontrollkretsen.
Sen satte jag paketet i min fina RC-laddare och det visade sig,
det var inget fel på batterierna.
Batterierna gjorde jag om till mottagareackar för mina flygplan.
Det nya batteriet sattes i och det innebar ingen förändring.
Lika dålig uthållighet på laptopen. Så jag fick använda AC-sladden
med trafo hela tiden.
Av en händelse googlade jag på YouTube om batterier och hittade en
film, om hur man kanske kan fixa batteriproblem.
Jag utförde allt vad som sades och till min förvåning blev det perfekt !
Så här fixade jag problemet med ett segt och slött laptopbatteri:
Gör precis så här:
1. Datorn ska var avstängd.
2 .Ta ut Ac-plugg och ta ur batteripacken.
3. Sätt i Ac-plugg, starta datorn och Windows.
4. Gå till “Kontrollpanelen” – “Enhetshanteraren”.
5. Där ser du längst upp “Batteri”. Klicka och du får upp ett antal menyer.
6. Menyn som innehåller “Microsoft ACPI” högerklicka och avinstallera det.
7. Stäng Windows och datorn.
8. Ta ut Ac-pluggen och sätt i batteripacken.
9. Sätt i Ac-pluggen igen och starta datorn.
Nu är hela operationen klar.
Vad du har gjort genom att avinstallera batterikontrollprogrammet, är att
du har kalibrerat, eller resetat spänningskontrollen på ditt batteri.
Mappen du avinstallerat i Enhetshanteraren återinstalleras av Windows
vid nästa start automatiskt, så inget förändras innehållsmässigt.
Datorn lurar inte längre batteriet.
Efter du gjort detta, ska du köra datorn på batteri, tills den stänger av
automatiskt.
Därefter laddar du igen. Gör detta 3 gånger, så kanske din laptop
funkar lika bra, som min gjorde efter detta enkla ingrepp.
Det är väl värt att pröva.
Du kan kolla, om det fungerar genom att läsa av batteriets
laddning ner till höger i listen, innan du utför det.
Efter du gjort det, kan du läsa av igen. Då ska du ha ett annat
värde.
Mitt batteri sa innan operationen, att kapaciteten var 78%.
Efter jag kalibrerat, sa det, att kapaciteten var 13 %.
Jag har kört datorn 3 gånger till tomt batteri, laddat upp och
den fungerar nu, så länge som den skall enligt specifikation.
Så jag blev nöjd.
Här är videon:
Som jag skrivit på bloggen, sprack resan till Ystad för denna gången,
eftersom vinden var ogynnsam.
Vi skjuter det till ett annat tillfälle, då prognosen är mera hoppfull.
Om någon annan tänker på att åka till Ystad för att flyga sina modeller
och som brukar på i Sandskogens Stugby. Glöm det.
Det är numera flyktingförläggning.
Söker ni boende rekommenderas varmt Österlens Gästhärbärge.
Ring och prata med den trevlige ägaren Henry och säg, du är modellflygare,
så ordnar han boendet billigt och bra.
Hans hemsida:
På mina externa hårddiskar har jag alla mina digitala bilder,
som jag samlat sen 2003.
Det är ca 100000 styck…och där hittade jag lite hangbilder från 2005,
då vi från Ålleberg Modellflygklubb var där och flög.
Som sagt…tiden går.
Men så här gick det till då och så vackra var vi…
Här flyger vi vid Löderup, som ligger 3 km söder om Kåseberga.
Ledsen horisonten är sned…
Som sagt, modellflyg är en estetisk upplevelse.
Conny startar och just i horisonten skymtar Bornholm.
Min Banana vi hamnen i Kåseberga.
Roffes modell av en japansk jaktkärra från WWII.
Stilla Havet eller Östersjön…
En aktiv förening med fin sammanhållning. Ålleberg Modellflygklubb.
Korvkiosken på Löderup 2005.
Conny startar sin “Loppa”.
Som synes detta var innan 2.4 gHz.
Modellflyg fångar alltid mitt öga i alla fall.
En skalakärra med stort sidoförhållande. Undrar om det inte är Rolf-Erik som flyger ?
Efter flygning och mat tar man sig en tupplur på hanget.
Frigolit i luften
…benutzen Sie die Googleuebersetzung, Translator.
…som vanligt, skulle jag vilja säga om Ålleberg Modellflygklubbs traditionella höstmarknad.
Det märks marknaden är väletablerad, för gamla besökare återkommer och nya tillkommer.
Det är ett bra betyg.
Marknaden gick av stapeln i Medborgarhuset i Falköping.
Platsen är bra på nästan alla sätt, men kanske vi skulle tjäna på, att använda en något större lokal ?
Man kan aldrig få för mycket bord, för de ger de säljande möjlighet att visa sina varor.
Förutom köpare och säljare var SMFF:s ordförande Ingela Persson där .
Men jag tycker, hon var för anonym, där hon satt avskild från platsen där
aktiviteten pågick.
Nu när Ingela från SMFF var här, kunde hon kanske fått 5 minuters uppmärksamhet från de
besökande för att berätta om SMFF:s planer på kort och lång sikt och göra sig känd?
Synd att chansen brändes.
I alla fall borde hon haft en stor SMFF-logga eller flagga, så man fångade de besökandes
uppmärksamhet.
Kanske nästa år ?
Det är viktigt, att förbundets förtroendevalda är ute bland de vanliga hobbyflygarna
och lyssnar. För det är hobbyflygarna, som är den överväldigande majoriteten i SMFF.
Eftersom jag med stolthet är medlem i ÅMFK, hade jag plockat ihop 5 modeller, som
jag ville försöka sälja på marknaden.
Alla borden var bokade och utbudet var större än vanligt. Kvaliteten på det som såldes
var också högre nu jämfört med för ett par år sen.
Den utveckling som modellflyget tagit de senaste 5-10 åren med färdigbyggda modeller,
har ju helt förändrat begagnatmarknaden.
Priserna på begagnade modeller har rasat ner i botten, kanske för att modellflygare i dag
tycker det är enklare att köpa en ny färdigbyggd modell i stället för att renovera upp en
begagnad.
Du köper en färdigbyggd balsamodell i dag billigare, än om du skulle bygga den i lösvirke.
Det är sanningen. Så för de flesta blir ju valet att köpa nytt.
Priserna på marknaden låg på ca 20-30% av anskaffningsvärdet, vilket är lågt.
Alltså en modell för 8000 spänn kostar ungefär 2000 kr…..
Jag fick sålt 4 av 5 modeller som jag prissatt mycket lågt. Ändå ville folk pruta.
Mänskligt att pruta ? Tja, det är det väl.
Min uppfattning från dagens marknad är, att det var större utbud än förra året, vilket är bra.
Viljan att handla tycker jag var lägre än förra året. De försäljare jag talade med
hade samma intryck som jag. Segare att sälja begagnat.
Vad som är lätt att sälja, är unika saker naturligtvis.
Sen kan det var lite svårt att bedöma kvaliteten ibland för köparen.
Men köper man av Kjell-Åke Elofsson, då vet man det är välbyggt.
Han hade med sig fina modeller, bland annat en Flamingo F3J och en “Habicht”
OldTimerseglare.
Flamingon var jag sugen på, men Roffe Maier hade första tjing på den.
Själv skulle jag inte köpa något…….men då jag gick en sista runda
innan stängning, såg jag att Jack från Herrljunga hade med en liten väldigt lätt elseglare.
Jag kunde inte motstå den utan slog till. (Efter prutning…)
En elseglare jag kan ha monterad i min nuvarande bil utan problem.
En modell man kan flyga i lätta vindar på ett ett lågt hang utan problem,
eller flyga termik, just när andan faller på.
Varför modellintresserade kommer till en hobbymarknad, gjorde jag en primitiv enkät på.
1 .Försöka sälja sådant, man inte använder.
2. Köpa det, man tror man behöver.
3. Inte minst träffa likasinnade och umgås.
Jag tror, den sociala biten är viktigast för många. Man får idéer och uppslag, man kan ha nytta av.
1. Tjäna pengar till föreningen.
2. Sätta föreningens namn på kartan genom att göra så mycket PR som möjligt.
3. Skapa “Vi Känsla” och samhörighet hos modellflygarna.
Här är min klubb duktig, för Rolf vår ordförande är bra på föra ut vårt budskap via lokalpress och kommunen.
Klubben tjänar pengar på att hyra ut bord och att ha försäljning av korv och fika.
Ett par lottringar såldes också vilket ger klirr i kassan.
Frågan folk ställer sig är ju, hur mycket kan man dra in i netto ?
Jag vet inte exakt, men det bör ligga mellan 18-25000 kronor, vilket är god hjälp till
klubbens aktiviteter.
Ållebergs Modellflygklubb är en av två modellflygklubbar i Sverige, som äger ett eget
fält i stort helt finansierat externt. Inte dåligt att få ihop det så !
Jag fick också reda på att klubben fått 22000 i ett SISU-projekt.
Ska man få bidrag och kunna finansiera projekt, då gäller det att vara vaken och söka de
bidrag som ligger och väntar.
Sen ska man ha bra personliga kontakter och kunna skriva vettiga och välmotiverade
ansökningar till bidragsgivaren.
Just nu har vi i ÅMFK bra flyt med det mesta ! Medlemsantalet ökar,
klubben har eget fält och ordnar varje år olika aktiviteter, som riktar sig både utåt
och naturligtvis till medlemmarna.
Men inget är ju så bra, att det inte kan göras bättre.
Därför funderade jag på, hur vi kan anpassa en hobbymarknad till den verklighet,
som råder i dag.
Kanske man inte kan mala på, som man gjort de sista åren…och tro
att det kommer att fungera i evighet .
Verkligheten, som jag beskrev i början, har ju helt förändrat sättet att handla.
Eftersom nästan alla har dator, tänkte jag, man kanske skulle sammanställa en katalog
med de prylar, som ska säljas ?
En Onlinekatalog på klubbens hemsida. Där skulle man kunna lägga upp en bild
med kortfattad beskrivning på objektet.
Det ska inte stå vem som säljer, för då riskerar man att varan är såld
innan marknaden.
Men ett foto kan fungera som ett lockbete för presumtiva köpare.
Då vet han att prylen finns då han kommer dit.
En annan sak. Kanske man kunde ha ett “litet tema” till Hobbymarknaden?
Hur skulle det vara att ta dit en stor plattv, en dator och göra ett tema på flygfoto/filmning.
Låt modellflygare visa sina bilder och filmer.
Bjud in folk som flygfotograferar så de kan visa hur de gör…
Bjud in handlare som sysslar med kameror för modellflygfoto.
Ja, bara en ide från mig.
Kan man bjuda in en föredragshållare, som är duktig på något och som han kan förmedla
till hobbyflygaren ? Ämnen skulle inte saknas i alla fall.
Ett föredrag kan hållas i ett angränsande rum.
Borden i en försäljningslokal måste ställas upp på ett logiskt sätt för att öka genomströmningen,
ty ökas genomströmningen, ökas exponeringen av varorna och kommersen blir bättre.
Det ska inte vara för trångt, för då stoppar det upp.
Kanske man kunde gjort en liten undersökning, vad de besökande tyckte ?
Vad kan bli bättre ? Vad upplevdes som mindre bra ? Saknar ni något ?
Alla jag pratade med uttryckte sin uppskattningen av att ÅMFK anordnar denna marknad
och att de kommer tillbaka nästa år.
En klubb kom åkande i en hyrd buss. Bra initiativ.
Själv var jag nöjd, då jag kuskade hem lättad på 4 modeller och rikare på intryck
och efter att ha träffat gamla modellflygkompisar.
Tyvärr…hade jag med fel kamera, så bilderna i den ganska mörka lokalen
blev inte något, som jag känner mig stolt över…
Men det blev som det blev.
Vi ses nästa år igen.
Håll tillgodo med mina usla bilder…
En halvtimma innan öppnandet. Caféet i full gång redan.
Ska du fynda, var på plats när marknaden öppnas.
Några av Rolf Maiers många modeller.
Jag förstår inte, hur han hinner bygga så mycket, som han gör…?
Utbudet spände från de minsta till de största.
Tjålle Elofsson hade med fina modeller till salu.
Kjell-Åkes “Habicht” vilket betyder Hök och är flygplan från sent 30-tal.
Kolla Tjålle i pilotsits…
Jag vet det finns Qudrakoptrar, men detta är väl en oktokopter då…
En absolut klassiker. Webra 1.5 cc diesel. De är fortfarande billiga.
Kunde köpa en ny i kartong för 300 spänn.
Här fanns också “gamla” modellflygprylar.
Synd att inte motorn har dubbla kullager.
Detta för att slippa stänket från främre lagret som ju är glidlager.
Jag har aldrig sett bättre försäljare än Roffe Maier !
I bakgrunden finns ju ännu en etage med bord och säljare.
Här har jag just packat upp mitt pick och pack.
Ingemar Nabbing anställde jag som försäljare… Det jag fick bära hem igen var Bixlern,
men hemma ringde en på den och var intresserad.
Det som slog mig, det var den höga medelåldern. Har vi modellflygare missat nåt ?
Ett par generationer kanske ?
Flera företag fanns representerade och till synes gick kommersen bra…
…men det är inte lätt att vara hobbyhandlare i dag.
HobbyKing och näthandel har nästan huggit huvudet av den svenska hobbyhandeln.
…men så är det. Vi ser på pengarna.
Köper sånt som är dyrt från Kina och går ner till hobbyhandlaren
och köper 4 gummiband och en link…
Personalen som såg till att de besökande inte gick törstiga eller hungriga.
Bra att priserna var låga. Det tjänar alla på.
De som sköter försäljningen, de är verkligen hörnpelare på marknaden.
Jag träffade en modellflygare i min ålder och han sa, att de som flög 1975,
det är de som fortfarande flyger och är aktiva.
Det känns som vi missat nåt eller…?
Tjålle hade en fin Flamingo…..
Ingvar Nilsson, linflygare och OT-flygare var så här glad att bli fotograferad.
Anders som just köpt en modell av mig var så här glad.
Klart han ska vara, så billigt som han fick det…
Kjell från Alingsås visar Roffe en fyndmotor.
En visserligen replikmotor, men full av finesser.
Kolla medbringaren till proppen.
Rolf har just köpt fler modeller till sig själv av Fredde från Alingsås. Båda verkar glada…
Det börjar dra sig mot stängningsdags och dags för de låga anbuden…
Men vi tar en fika innan vi sticker…
En tanke slog mig, när jag knackade ner denna artikel:
Föreställ er, att man hade en tidsmaskin. Välj ett VM i konstflyg från 50-talet.
Flytta de tävlande till 2014 års hobbymarknad i Falköping…
Naturligtvis hade de trott, att att vi som var där med våra grejor,
kom från nån plats bortom Andromedanebulosan…
Jag menar, vad kan vi förvänta de kommande 10 åren ?
Utvecklingen går ju så fort, så vi knappt hinner med.
Tekniken springer ifrån oss och ger oss oändliga möjligheter.
Fast i all denna utveckling sker det, att vi kommer att tappa den
allmänna kunskapen att handskas med balsa, cellulosalack och siden.
Det blir mer och mer mjukvara och mindre hantverk.
Så vad kan vi förvänta ?
Läs gärna Bodil Jönssons bok om tid. Bodil Jönsson är professor emerita
och arbetar med rehabiliteringsteknik vid Lunds universitet.
Hennes bok om tid heter: Tio år senare-Tio tankar om tid.
Hon skriver klokt och begripligt.
Vill ni läsa något klokt och obegripligt så läs Stephen Hawkings bok:
“A Brief History Of Time”.
Vi ses nästa år !
på Ålleberg Modellflygklubbs traditionella Höstmarknad för hobbyprylar.
Att alla bord är uthyrda till försäljare och firmor är en garanti för ett
stort och varierat utbud.
Är ni på jakt efter nåt, så åk dit och fynda !
Eller åk dit, fika och träffa folk, så ni får lite idéer och inspiration.
Förutom marknaden finns ett välförsett och billigt café, där ni kan släcka
törsten och stilla hungern för en mycket liten peng.
Som sagt, marknaden hålls som vanligt i Medborgarhuset i Falköping.
Den börjar klockan 1000 och den avslutas klockan 1500.
Övrig info ÅMFK hemsida: http://www.rcflyg.com/
Bilderna från förra årets marknad just efter öppnandet.
Jag tar med min “Bixler” den större 150 cm spv, som är komplett.
En “Cessna Skylane 182” komplett och en elseglare vilka jag ska sälja.
Cessna 182 Skylane, eller Liberty 182 från Black Horse Models.
Vi ses !
Vill ni köpa eller sälja….träffa folk
så åk till den alltid välbesökta
höstmarknaden i Falköping i ÅMFK regi.
Platsen: Medborgarhuset i Falköping 25 oktober 1000-1500
Läs om den på ÅMFK hemsida: http://www.rcflyg.com/
Bilderna från 2013
Jag hyser en stor beundran för tyske Horsts skicklighet vid spakarna.
Han verkar kunna behandla en modell, som han vill.
Dessutom är hans videos proffsigt gjorda.
Alltid givande att se på.
Här kommer en:
Vid ett ett ärende till min gamla arbetsplats uppmärksammade jag
en vacker farkost.
Det var ingen mindre än “Astarte”, en R10 byggd 1907.
Hon var säkerligen just ankommen till staden vilket är glädjande.
Nu när vi sluppit av med vraket “Najaden”, har vi fått något nytt att
glädjas åt förhoppningsvis.
Skicket var ju inte tiptop. Har man en båt som Astarte, då har man
inga problem att förbruka pengar.
Men vacker är hon i linjerna. Hon utstrålar fart och agilitet.
Måtte de nya ägarna locka fram det bästa i henne !
Jag tog några bilder med Ifånen därav den usla kvaliteten.
Astarte var, som alla vet, en fruktbarhetsgudinna hos fenicierna och
ofta sammankopplad med hav och sjöfart.
Fenicierna var ett framstående sjöfarande folk under antiken.
På denna bild från ca 1910 tycker jag man kan se, att hon är för vek.
Vinden kanske 6-8 knop fock och klyvare + stor.
Hon borde varit styvare.
Astarte i dag upplagd.
Det var så här en båt skulle se ut vid förra sekelskiftet.
Lång vattenlinje för hög fart. Men tyvärr var hon inte
speciellt snabb. Konstruktionen var inte helt lyckad.
Propellern flöjlar man vid segling för minsta skadliga motstånd.
Kravellbyggda fribord.
Dessa vackra linjer…och sen…ett stort ankare i fören…
…men det försvinner väl, då bogsprötet kommer på,
eftersom vi kan se, att det finns ett Vaterstag hängande.
Här kan det bli aktuellt att byta 6 bord.
Jag vill inte tänka på, vad det skulle kosta på ett varv…
I all synnerhet som den stora skavskadan, ser ut att vara något onödigt.
Ny blyköl, men varför är den utformad framtill så dåligt hydrodynamiskt ?
Ett stolt namn. Sedan 1907 namnet på båten.
Vackra linjer eller…?
…av det som bilentusiaster åstadkommer.
I lördags, när vi åkte förbi Malmö, passade jag på att besöka en bilträff
för att se, vad man kan åstadkomma med intresse, hängivenhet och vilja.
För egen del blev jag imponerad. Många av fordonen var konstverk.
Ägarna har lagt många timmar på att förbereda, skaffa delar och bygga
ihop sin bil, så den blir, som de vill ha den.
Dessa fordon har ju inte så mycket med flygning att göra, men det kräver
i likhet med ett lyckat modellflygande hängivenhet, vilja och energi.
Här är några bilder jag tog i hastigheten.
En Volkswagen…med 300 hk…
En 25 år gammal Toyota Corolla….med 1200 hk Supramotor.
…eller en BMW med 1000 hk. Kolla turbon till vänster.
En mångmiljoninvestering. Men…vem betalar egentligen ?
Den vackraste bilen…
…som var perfekt…
…in i minsta detalj…
…en Chevrolet 1954 års modell…
…är ditt motorrum lika blankt…
…som detta…
…då har kanske du, som ägaren till denna bilen, också lagt 2.4 miljoner på den ?
Sveriges snabbaste Volvo Pv 444 årsmodell 1949 med 1000 hk + under huven.
Det ska mycket till, om du ska köra ifrån denna VW vid ett rödljus…
Jag tror, alla cyklande miljöpartister innerst inne drömmer om något av ovanstående fordon…inklusive Yvonne Ruwaida, som då hon satt i riksdagen åkte taxi för 75000 kronor under ett år.
…för då ska jag på hästtävling och annat !
Hang on to it, I´ll be back soon !
Jag fick syn på denna pärla vid BilTema Halmstad.
En till perfektion renoverad BSA 350
BSA = Birmingham Small Arms Company
Jag har skrivit om detta ärende förut på bloggen i samband med
besöket på Wasserkuppe.
På Wasserkuppe så gäller där ordning och reda.
Så här gör man, om man vill flyga:
Man går till en byggnad, där det står “Fliegerschule”.
Det är där det administrativa centrumet finns för all flygverksamhet
på berget.
Varje flyggren, fullskalaflyg, skärmflyg och modellflyg har sin “FlugLeiter”.
Det är sansade trevliga och kunniga människor, som vet, vad det handlar om.
Om du planerar att modellflyga, anmäl dig vid disken, tala med en Flugleiter
så informerar han om, vad som gäller.
Det första han frågar efter är din försäkring.
Vi visade medlemskortet från SMFF, men han ville se villkoren.
Kunde man inte ha skrivit exempelvis så här:
The holder of this card is a member of SMFF,
The Swedish Model Flyers Association and is hereby
insured by the company If, policy number 0000000.
The terms of policy can be checked and confirmed by
contacting the company If.
Phone international 0000-0000000.
The insurance policy covers damage to property and
persons to a maximum amount of 0000000 Euros.
Vi lyckades få ett temporärt tillstånd att flyga i 2 dagar, men det satt
långt inne.
Då du fått tillståndet, får du en liten sticker, som ska fästas på sändarens
utsida väl synlig.
Varje dag bestämmer flygledaren, var modellflyget ska ske. Det anslås
på ett antal anslagstavlor, som är mycket informativa med allt du behöver veta.
Ingen annan stans får du flyga på Wasserkuppe, därför att det är full
aktivitet med andra flygverksamheter.
Jag skrev till SMFF och föreslog att på baksidan ska stå på engelska,
att innehavaren av detta medlemskort är försäkrad via förbundet.
Vidare ska det stå vad försäkringen i stort omfattar och det viktigaste
som är det maximalt ersättningsbeloppet.
För att utomstående ska kunna kolla detta, ska försäkringsnummer,
försäkringsbolag och telefonnummer till bolaget anges.
Nu står det, man kan maila eller ringa till SMFF.
Är det alltid passning på E-Post och telefon ? Jag menar om man står ute
på en kant i alperna…då är det inte så lätt att kommunicera med E-Post.
Vi får se, vad som kan hända. Hoppas det blir en bra lösning,
för inte är det många, som kommer ihåg att släpa med sig en
utskriven Pdf-fil på flera sidor under semestern.
Inte bara Wasserkuppe är strikta, även i alpområdet håller
man på försäkringsreglerna.
Ja, detta var bara lite funderingar från en på Wasserkuppe något
villrådig modellflygare.
mats
SE-1595
Jag skrev i min förra post jag skulle sopa bort bloggen.
Skälet kan vi lämna därhän.
Men, jag kan inte.
Efter telefonsamtal, mejl och annat har jag förstått,
att det fanns läsare, som ville jag skulle fortsätta.
Jag var fortfarande tveksam tills just nu, då jag fick ett mejl
från en av nordens bäst meriterade modellflygare via en av
hans vänner som har dator, där han bad om bilder från en
tävling jag refererat.
Det skulle känns lite som ett svek, om inte denna person kunde
få se bilder på sig själv, därför bloggen och bilderna gått upp i rök.
Denna begäran från en person, som byggde sina första modeller
för 70 år sen, den kan jag inte låta bli att bejaka.
Det är roligt med en blogg, därför du kan skriva i stort sett vad
du vill och lägga upp dina bilder, som du vill.
För min del vill jag skriva bra svenska, jag vill ha bra bilder och
jag vill att mina inlägg ska skapa idéer och sätta fart på fantasin
hos läsaren.
Jag vill presentera sådant som är av allmänt flygintresse och blandat
det med lite udda och ibland nostalgiska saker.
En och annan naturbild kommer väl med.
Besökarantalet inser jag aldrig kan tävla med de som besöker
“Blondinbellas” blogg, men har jag mellan 250-500 besök om dan,
då är jag nöjd.
Genom att kolla IP-numren förstår jag, att jag har många stamgäster.
Det gläder mig.
Så, jag kör väl ett varv till med bloggen.
Har någon önskemål om något ämne som skulle behandlas,
mejla mig, så kan jag väl ordna det.
Väl mött !
mats strömberg