För er som inte varit på en friflygtävling med OldTimermodeller rekommenderar jag ett besök.
Här möts ni av mycket kunskap och erfarenhet, av fantastiskt välflygande modeller och hängivna modellflygare.
På lördagen går Wakefieldtävlingen och på söndag Glider 60-tävlingen
Info: Kontakta mig
mats
Denna träff är något, jag inte vill missa, då det är en fantastisk upplevelse.
Inte bara får man se fina segelmodeller av dagens upplaga, utan varje år ser man
mer och mer av vintageplan från 30-talet och framåt.
Sveriges bästa motorbyggare kommer med sina makalösa hembyggda motorer,
antingen det är inline- eller radialmotorer. I år såg vi V-12:or, 14 cylindrig
dubbelstjärna, Stirlingmotorer osv.
Vilket oerhört arbete som byggarna lägger ner på sina konstruktioner. Inte bara
måste man ha en stark vilja, man måste ha kunskaper också. Kunskaper om
material, kunskaper i att bearbeta metaller med svarv, fräs och gnist.
Resultatet av deras insats får vi se, när deras motorer dras igång.
Inte bara ser motorerna bra ut, de går dessutom bra och levererar kraft.
Mest imponerande…tja, jag tycker dubbelstjärnan var i särsklass.
Gick som en klocka och var mycket tystgående.
Inte bara flyg får vi se utan även bilar. Alltså bilar drivna av förbränningsmotor,
som kör en rundbana förankrade med en lina till centrum. Jag frågade hur
fort de gick…..med 1.5 till 2.5 kubiks motorer. 2-300 km/timman ! Inte dåligt.
De stora segelmodellerna blir större och större och flyger majestätiskt.
Men det kostar. En 7-8 meters modell med tillbehör kan innebära, att du
ska lägga upp, om du ska ha det custombyggt, 100000 spänn !
Jag var där på lördagen och vädret visade sig från sin bättre sida. En kraftig
skur vid middagen annars flygbart.
Imponerande är de modeller, man använder att bogsera med.
Speciellt Wilgan var effektiv. Dessutom är piloterna på bogserkärrorna
utomordentligt skickliga. Bogseringarna gick som på löpande band.
När bogserkärran taxade fram efter landning, stod nästa segelmodell klar att dras upp.
Flera av IGG-piloterna flög på 35 mHz. Varför ? Jag fick inget bra svar, men det
fanns en viss osäkerhet eller skepsis gentemot 2.4 gHz. Fast jag tror personligen,
att med vidareutvecklade 2.4 gHzutrustningar, kommer dessa att ta över även
hos de sista 35 mHzentusiasterna.
Jag tog en väldig mängd bilder och jag lägger upp lite bilder här mitt i brödtexten
och sen kommer alla bilderna i ett klickbart album längst ner.
Så håll tillgodo. Jag tror bilderna talar för sig själv och behöver inga kommentarer.
Wilgan i brant plané efter en bogsering.
Ibland behövs nån sorts rollator……
Det temporära stället släpper och modellen klättrar i släpet.
Här behövs inga extra grejor. Efter start drar piloten in stället.
Med tre hjul blir det ju lättare….och man undviker skador.
Vänsterkurv i termikblåsan.
Just innan sättningen.
Är detta en Bergfalke II ?
Rotate !
Ja ni ser själva hur stort det är.
Här har Wilgan skadat höger ställ vid en landning. Men med hjälp av Rolf Maier, ordföranden
i Ålleberg Modellflygklubb så grejade det sig.
En erfaren kämpe: Kjell-Åke Elofsson Tibro. Han flög sin Minimoa.
Ännu en Minimoa. Ett tyskt plan från 1930-talet.
En Spatz =sparven. Jag har flugit en sådan i fullskala, men om det var
en A-Spatz eller en sån på bilden är jag inte helt säker på. Jag tror det var en A-Spatz.
Tjålle förbereder sin Minimoa inför bogseringen
Här kan vi tala om sidoförhållande……..
Ännu en bogserkärra.
Stämmer precis: Roffe Maiers fulladdade bil.
Rolfs Nemere. En ungersk segelkärra. Troligtvis framtagen inför olympiaden 1936.
Byggsatsen, för det är det, CNC-frästa delar, men ganska bökig att få ihop enligt Roffe.
5 m segelkärra och stolt ägare, Rolf Maier
Alla modellsegelflygare kör väl Rolls Royce eller …..?
Bilavdelningen. Dessa bilarna var som smycken.
Så här ser inälvorna ut…
En kopia ? på Rolls Royce Merlinmotorn. Merlin= trollkarl.
Motorn gick som en dröm.
En av många radial- eller stjärnmotorerna. Alltid ojämnt antal cylindrar beroende på systemet
med huvudvevstake och hjälpvevstakar. Jämnt antal cylindrar om man har en dubbelstjärna.
5-cylindrig radialmotor.
Kan ni räkna cylindrarna i denna dubbelstjärnan ?
Denna motorn skulle man haft i mopeden…………
V-8 power
4-cylindrig inlinemotor
Kopia på en Wright 9-cylindrig radialmotor. Denna motorn satt bland annat i Spirit of Saint Louis.
Skalenliga dekaler…?
Ka6-E ? tror jag det är. En sån fullskala har jag flugit. Var modern i mitten av 60-talet.
Se på bilden och försök föreställa er allt arbetet..
V-12 power från RR
En linbil inuti.
Ser ut som en racerbil från 30-talet. Kanske en Alfa Romeo…..
Reach for the sky.
En normal bogsering tog ca 45-60 sekunder.
Bogserlinan utmärkt med tygstycken för att underlätta för piloterna att se hur planen ligger
i förhållande till varandra.
6/8 Cu och lite stratus
En norrman ska ut till starten.
En segelkärra av sin tid, 30-talet.
Jag hade också varit stolt om jag haft en sådan vacker modell.
Förberedelser för start.
Sen kom det några droppar……………..
Klicka på View with PicLens
[nggallery id=77]
Jag ska lägga upp lite video snarast från meetinget som visar flyg och körning av de hembyggda motorerna.
Här är lite videosnuttar på motorer och flygning:
mats
I Rinkaby tog jag 3000 bilder, eftersom jag är ovan fotograf, vågade jag inte chansa. Jag har presenterat , de jag tycker bäst representerade respektive kategori, men det blev ju ett lass med bilder över .
Några har jag samlat här och de ligger huller om buller.
Enjoy !
Man körde ett veteranrally med mc runt Skåne och fordonen passerade Rinkaby.
Modellflyg
Via Dolorosa….
Så kan det gå…
Människa och djur
Kurt satsar
Vill den inte koppla Kurt ?
Fällbara vingar
Kort landning
För många G eller….?
1
2
3
4
5
6
7
Ce´st fini !
Inline twindiesel
Herr Sjöberg spelar en trudelutt för att åkalla Eolus eller….?
Ska vi sala till ett par hängslen till Pär L ?
Inverterat efter koppling
Tja, jag vet inte….
En grupp tranor flög runt i letandet efter termik så de kan flytta söderut igen.
En man i fara ……
Klarar han sig?
Vem har rätt till fri väg ?
Uppåner spelar ingen roll, bara det flyger
Ett styck svala och en styck Zero
Se upp……………….
………………för här flyger bitarna !
Landning
Bart Simpson på tröjan och en Zero i handen, klart grabben är oslagbar !
Blommor och blader och en modell
Några av våra intresserade och trogna åskådare på söndagen
Snyggt och ordentligt
Övar Sten några schottissteg…..?
Friflygare
Vem döper en modell till Ölhunden ? Naturligtvis en av våra danska vänner !
Pär Lundqvist fäller ihop vingarna
Undrar vad Pär tänkte just nu…..
Inga större skador emellertid.
Nästan hela karavanen
En av Rinkabyfältets jättelika röksvampar.
Har nån skrämt Sten…?
Pärs vinge
Högt gräs räddar många modeller
Burdus men mjuk landning…
På spaning efter tider som flytt, eller modeller som maxat ?
Modellflyg när det är bra
mats
Jag redovisar gummimotordrivna modeller här utan indelning. De flesta förstår ju, vilka klasser som visas och jag förutsätter, att det är bilden, som är viktigast. Därför visar jag bilderna, i en för petimetern salig blandning, men alla andra kan nog stå ut med det….
Där jag har kommentarer, har jag lagt det. Betraktaren är välkommen att lämna kommentarer i kommentarsfältet, om jag har pratat i nattmössan eller om ni vill komplettera något.
För den icke initierade friflygaren, som jag är, är det fantastiskt att se, hur ett gummiband kan skruva upp en modell och hur modellen tar en blåsa. Man ska ju betänka, vilket arbete det ligger bakom en friflygande modell, för att man ska kunna erhålla rätt karaktär på modellen.
Den ska ju kunna utnyttja gummimotorns energi på ett optimalt sätt, så den får den höjd, som krävs. Under motortiden ska den flyga så den stiger maximalt och när motortiden är slut och modellen glider, ska den kunna ta blåsan, genom att modellen “tippar” in i termiken. Detta kräver noggrann trimning och inställning och det är mer än en vetenskap !
Jag är full av beundran, när jag ser modeller, vilka är konstruerade för 60-80 år sen, som presterar, så mycket som de gör och vilken lagrad kunskap det finns hos OT-piloterna, som är aktiva.
Här kommer nu en stor mängd bilder. Dels ligger de öppet och dels har jag ett galleri i slutet av mitt inlägg.
Denna bild beskriver det mesta inom friflyget. Det fina bygget, spänningen hos piloten och förväntan att modellen ska prestera det den kan.
Åke tänker att måtte det gå vägen….
Sten vevar upp gummimotorn med hitechvev. När jag var 12 hade jag en gammal ombyggd drillborr.
Ordnung muss sein !
En blick hos piloten som säger: Koncentration
“Nu är det upp till modellen” !
Åke briefar på fredagen
Anita, sekretariatschef
Det strävsamma paret Sjöberg
Undrar om piloten valt hängslornas färg för att matcha sin modells…?
[nggallery id=73]
Detta var lite om gummimotordrivna OT-modeller vid SM iRinkaby 2011
mats
Människan-modellen och naturen på Rinkaby. Det är det, som friflyg handlar om.
Traditionsenligt avhölls Svenskt Mästerskap i OT för friflygande modeller helgen 25-27 augusti på det militära övningsfältet Rinkaby.
Rinkaby är en av de få platser, där man kan genomföra en friflygtävling, då det kräver stora ytor. Om man sätter en maxtid på 2 minuter, kan en modell flytta sig långt om det blåser.
Tänk efter: Om det blåser 5 m/sek och maxtiden är två minuter, kan modellen flytta sig 600 m från startplatsen….
Tur att de flesta piloterna har självuppoffrande hustrur och andra medhjälpare, som hämtar modellerna tillbaka till startplatsen.
Som vanligt, när sensommaren är på att övergå till tidig höst, är vädret det stora frågetecknet.
Utsikterna för helgen var inte direkt positiva med regnskurar och tidvis frisk vind, men trots detta hade många dykt upp för att försöka knipa segern i någon av tävlingsklasserna: A, B, C, D, G-int, S1, S2, S3, S-int, A1, A2, F-klassisk, och F-nostalgi. Vad dessa beteckningar innebär kan ni googla på.
Fredagen bjöd på gott väder och ägnades åt trimstarter och tävling. Dessutom genomfördes en skalabedömning sent på kvällen av de friflygande modellerna, som var byggda i skala.
Resultaten har jag inte just nu, men de kommer och ska publicera dem. Bilderna från fredagen är en blandad kompott av diverse händelser. Mer kommer sen, då jag under tävlingen tog 3000 bilder. Jag håller på att gallra bland fotona nu.
Så håll ut, dessa bilder som finns här är bara en liten aptitretare. Det kommer mycket mera !
Åke håller briefing på fredagen
Det starka könet
En enkel modell med bra flygegenskaper.
En F-knarr tar till väders.
Ingvar Nilsson har dragit en historia eller……
Ingvars modell
Motorn är en säkert 50 år gammal McCoy glödare
Sånt händer som sagt var….
En F-modell i stiget
Lite balsa och ett gummiband
Dessa modeller har för den oinvigde otroliga prestanda
I väntan på start
Up she goes…..
Klart man har luft under vingarna
Nu ska vi se……..
Oroväckande V-form eller ?
Mycket V-form nu
Nu börjar det likna en insekt…..
Absolut för mycket V-form nu
Kurs mot Terra Firma…
Vertikal dykning
Hoppas piloten lämnat planet i fallskärm….
Enpunktslandning
F-knarr tror jag det kallas
Ett vackert höjdstyrverk och en bild som visar stabbens läge vid utlöst fuse.
Detta har ju inte med modellflyg att göra egentligen, men man hade fällt en jättestor björk och där hade stockarna skjutit skott i ändarna. Tala om livskraft.
En käck modell eller…..?
Flygplan i solen
Fågelskådare ? Nja man kollar på flygande saker, men som inte är försedda med fjädrar…..
En sista justering
De som har gummimotor kör ibland med skruvdragare. För att veta hur många varv man har i snodden monteras en cykeldator, som triggas av en magnet. Mycket praktiskt. Ett drag hos friflygare, kreativt tänkande som skapar enkla lösningar.
Förberedelser för uppdragning av gummimotor, vilket är en vetenskap bara det !
Allt måste vara 100 % i ordning
Hustrun-modellen-mannen
Modellen på linan
Sten Persson förevisande sin välbyggda modell. Sten har alltid välbyggda modeller, för annars flyger de inte , som det är avsett !
En av våra finska vänner med sin modell. Alla modeller som denna pilot, som heter Knif, hade med sig var synnerligen välbyggda.
Två glada..västgötar
Nu !!
Start
Se på pilotens koncentration !
En i varje hand.
Detta är vad jag kallar en motor !
Så här emballerar man sina modeller, så de inte far illa under transporten.
Som sagt det kommer många fler bilder. Jag har lagt upp det så jag redovisar bilderna i tidsföljd. Nästa inlägg från mig handlar om de modeller som var med i skalabedömningen.
mats
I slutet av augusti avhålls Svensk Mästerskap i OT-Friflyg på Rinkabyfältet.
Man flyger med modeller konstruerade för 50-80 år sedan.
Ingen radiostyrning, inga linor. Bara kunskap och erfarenhet
bestämmer, hur bra din modell flyger.
De som deltar, är män och kvinnor, med vill jag säga, all den
kunskap och erfarenhet, som krävs.
Har man varit modellflyget trogen i 60 år, då har man
kunskapen. Inte bara att flyga, utan man har kunskapen,
hur man bygger lätt och starkt.
Det vill säga dessa piloter vet, hur man bygger en vinge ,
så den håller och som blir lätt.
När dessa piloter är borta, var finns då erfarenheten att
bygga friflygande modeller ? Lyckligtvis finns det en
tillväxt här. Flera före detta RC-piloter har lagt radion
på hyllan och ägnar sig åt friflyg.
Det som slår en mest vid en friflygtävling, är den hög
a prestandan modellerna har. Vidare hur förfinad tekniken
var redan för 50 år sedan. Inte bara ska en Wakefieldmodell
klättra under motortiden, den ska om möjligt hålla sig på
rätt ställe också, där det finns lyft. Finns det inte lyft,
när gummimotorn förbrukat sin kraft, ska modellen
glida och om den träffar på termik, ska den i princip
vika sig över den vinge, som höjs av termiken,
vilket ju medför att anfallsvinkeln ökar och därmed om
lyftkraften försvinner svänger modellen in i blåsan.
Detta är imponernade att se. När alla parametrar är
perfekt injusterade och modellen beter sig som piloten vill.
Betänk också, att om man har 150 sekunders maxtid
innan man fusar ner, då hinner modellen flyga väldigt
långt bort. Man har i regel hämtningsteam, som hämtar
tillbaka modellerna. Om de är svåra att hitta i terrängen,
har många en pejlsändare, som väger kanske 2 gram
aktiverad, så de kan pejla den signal. som sänds ut och
därmed hitta ögonstenen.
Ni kan läsa om OT-flyg på nätet genom att gå till
SMOS hemsida:
Vill ni veta mer så googla på ot-freeflight exempelvis.
Fast bäst är att åka dit. Rinkabyfältet har en unik natur
med unika växter som bara det är värt en resa.
Det är ca 13 mil dit från Halmstad.
Här är några bilder från förra årets SM i OT-Friflyg.
Jag fick mig tillsänt av Åke Gustavsson resultaten av Wakefieldtävlingen och Glider 60 tävlingen.
Här nedan finns de:
2011-07-03
1 Sten Agner (DK) Pierri 136 150 150 436
2 Ove Nesdam (DK) Pierri-69 133 150 150 433
3 Freddy Dahlstrand Viking 150 100 150 400
4 Kurt Strömdahl Viking 119 118 150 387
5 Martin Larsson Viking-50 87 144 150 381
6 Hans F. Nielsen (DK) KR-56
Rechtnagel 43 150 82 148 380
7 Kurt Sandberg KS-46 150 75 150 375
8 Thycho Andersson Viking 128 82 150 360
9 Per Nilsson AH-20 Cumulus 150 91 115 356
10 Freddy Dahlstrand Carioca 70 150 119 339
11 Hans F. Nielsen (DK) AH-20
Cumulus 46 73 45 150 268
12 Henry Bjonness (NO) Suberp 1950 28 58 47 133
13 Frede Juhl (DK) Jal-52 0 0 0 0
Anmälda, ej närvarande:
Ronald Borg – Uppåt
Geatano Fratini (IT) – DG-67
Lars Larsson – Bernfest-51
” — Bernfest-52
Rune Tedenryd – Meteor 20
2011-07-02
1 Karl-Erik Widell (DK) Sune Stark-51 150 150 150 450
2 Mario Gialanella (IT) Ellilä-49 142 150 150 442
3 Holger Sundberg SF-42 120 150 150 420
4 Åke Gustavsson Blomgren 51-52 150 80 150 380
5 Mario Gialanella (IT) Ellilä-50 136 150 0 286
6 Thure Josefsson Lanzo Duplex 116 67 68 251
7 Åke Gustavsson Landegren Wake
1946 96 150 0 246
8 Lars Ljungberg Egen konstr.-50 86 125 0 211
9 Martti Bogdanoff Nilborn Krax-51 59 121 0 180
10 Kurt Strömdahl Lanzo Duplex 150 0 0 150
11 Martti Bogdanoff Tusse-50 0 0 0 0
12 Lennart Flodström Landegren Wake
1946 0 0 0 0
13 Bo-Eskil Nilsson Nilborn-51 0 0 0 0
14 Holger Sundberg Landegren Wake
1946 0 0 0 0
15 Thure Josefsson F-37 0 0 0 0
mats
Tävlingen Glider 60 år genomfördes den 3. juli i östra Skåne på Rinkabyfältet, som är ett av få ställen där friflygtävlingar kan genomföras idag.
Ett sammansvetsat och mycket kunnigt gäng piloter mötte upp medförande sina modeller. Modellerna är konstruerade för mer än 60 år sen, dock är de inte lika gamla, utan de flesta är nybyggda.
Tävlingen går ut på att man drar upp modellen med lina och försöker prestera maxtiden som nu var satt till 2.5 minuter.
Vädret var som på lördagen med bitvis kraftig termik. Eftersom starten låg i fältkanten, för att vi skulle kunna utnyttja ytan, var det turbulent, som försvårade väderbedömningen.
Över lag presterades många maxar och jag ska, när jag får resultatlistan presentera hur det gick i tävlingen.
Jag lägger upp lite bilder från tävlingen utan någon större ordning eller ämnesindelning. Bilderna är mina intryck av Jubileumstävlingen Glider 60 år.
Jag skriver kommentarer på en del bilder.
Start
Lätt som en fjäder
Curt Sandbergs modell på upp
Vackert….jovisst !
All psykisk energi kanaliserad på modellen
Frun i modellflygfamiljen släpper med van hand mannens “Viking”, som flög suveränt.
En av våra danska vänner och mycket duktig pilot.
3/8 Cumulus
Åke släpper
Curts modell startar igen.
En dansk yngling med sin modell.
Här startar delar av det norska laget.
En modellflygare från Västergötland med koll på sin modell
Jo……det gick bra med modellen.
Enpunktslandning…….
Så här ser det ut.
“Viking” i luften
Redaktören för den danska modellflygtidningen. Karl- Erik Widell som vann Wakefieldtävlingen med 3 fullpoängare !
Man ska vara snäll mot sin modell…..och klappa den innan man startar.
Del av Danmarks lag på väg ut på spänstiga ben.
Koppling !
Naturligtvis heter vägen så där vi var.
Vad är ett bättre namn från Norden än Viking ?
Kurvroder, som aktiveras vid urkoppling. Enkelt och funktionellt. Fast jag hade nog använt en plastskruv för viktens skull….
Här kan ni se hur stabben fälls upp när modellen fusar. Att man kallar det fuse, beror på att man förr använde en långsamtbrinnande tråd som brände av ett gummiband så stabben kunde slå upp. I dag använder man mekaniska urverksdrivna timers eller elektroniska.
Jaha, sånt händer….
Ett konstverk i sig: Linvindan. Inget slarv här inte !
Klicka på View with Piclens så körs det som ett bildspel
[nggallery id=69]
mats
Denna tävling flögs med Wakefieldmodeller av högsta kvalitet och egenskaper.
Modellerna var konstruerade för mer än 60 år sen !
Men flygegenskaperna var trots det, eller kanske tack vare det , fantastiska.
Ni som aldrig varit på en friflygtävling, åk och titta. Speciellt om det är en OT-tävling.
Det vill säga, man flyger med modeller konstruerade för 60-80 år sen.
Denna jubileumstävling var speciell, då den pilot som vann VM i Wakefield 1951,
Sune Stark besökte evenemanget. Sune, 93 år ung och still flying strong invigde
tävlingen med några väl valda ord, som han fick livliga applåder för.
Tänk efter käre läsare…..93 år och aktiv modellflygare med friflygmodeller !!
Där har vi andra något att se upp till.
Rinkabyfältet är ett de få ställena, där man kan hålla friflygtävlingar, då dessa
ställer krav på ytornas storlek.
Väderleksutsikterna var inte helt ok, vilket bromsade en del från att komma,
men vi fick utmärkt väder med bra termik. Deltagande var piloter från nordiska
länder och piloter från Italien.
Eftersom vädret var gynnsamt , var det många som flög maxtiden 150 sekunder,
eller 2.5 minut. På denna tid kan en modell flytta sig en avsevärd sträcka och kan
vara svår att hinna efter landning. Flera har pejlsändare ombord och kan hitta sin
modell, men för en italienare gick det illa, han hittade inte sin Wake. Den dyker
säkerligen upp så småningom, om han inte hittade den under söndagen.
Efter 2.5 minuters flygning fusar modellen, vilket innebär, att stabben av ett urverk
som aktivator via gummiband slår upp, som gör att modellen snabbt sjunker i en
flatspinliknande rörelse.
Vil ni läsa om Wakefield, vad det är så Googla på nätet. Modellerna drivs av gummimotor,
som dras upp otroligt många varv och som utvecklar sin energi under lång tid.
Efter att motorn gett sin kraft, frihjular propellern i fartvinden, så inte onödigt
luftmotstånd skapas.
Ett stort reportage om tävlingen kommer i SMOS tidning om ni vill läsa. SMOS hemsida är:
Här kommer en rad med bilder utan något logiskt sammanhang, utan de ska ses
som anteckningar av mig, som tyvärr inte på något sätt har mycket kunskap om
regler och teknikaliteter för OT-flyg, från en tävling.
Jag kommenterar en del bilder. Vill ni veta mer så gå in på SMOS hemsida.
Rinkabyfältet utanför Kristiansstad. Här ska hållas ett scoutmöte i
sommar med 6000 scouter från hela världen. Var redo !
Sune Stark, 93 år ung.
Så ser en världsmästare ut !
Sune har invigt Jubileumstävlingen
Sune håller koll på piloter och modeller.
Här är Sune till vänster och till höger håller redaktören för modellflygtidningen i Danmark
Karl-Erik Widell en kopia på Sunes VM-vinnande modell.
Här är 3 VM vinnande modeller.
Åke Gustavssons målning av en Wakefield, som tillfaller vinnaren.
Två av de italienska piloterna. En nätt resa från Italien till Rinkaby….
Duktiga piloter är italienarna.
Martti Bogdanoff, en duktig skånsk pilot.
Tror ni att dessa herrar sitter inne med kunskap om aerodynamik och flygmekanik ?
Trimstart med en Wake.
Trimstart
Kolla paketet med gummi i kroppen. Ibland håller inte kropp för kraften i gummibanden,
utan då spränger motorn sönder modellen.
“Forza Italia” !
En trevlig sak med OT är att fruarna är hårt engagerade och
drabbas lika hårt av tävlingsivern som deras män..
Man startar från ett litet bord, då reglerna kräver start från marken.
Just vid lättning. Ni ser modellen av propellerns moment vrider sig.
Det ser ut som piloten åkallar högre makter, men han skuggar ögonen,
så han kan följa sin modell i luften.
En sådan modell flög Sune med när han vann VM 1951
Sunes modell
En av de italienska piloternas Wakefieldmodell, som konstruerats av en finländare.
Var det fenans utseende som gjorde att Sune blev världsmästare ?
En elegant takeoff.
Åke Gustavsson med uttrycksfyllt ansikte.
Klarar det sig…?
Mama mia…
Nytt försök.
Åke startar
Kraftigt vridmoment
Enpunktslandning
Fyra unga pojkar.
Så där nu startar vi….
Det kan bli aerobatik det här….
Bäst att ta skydd tänker åskådarna…
…och duckar….
Ännu en start
Karl-Erik Widell och Åke Gustavsson.
Här hittar ni de bilder, jag har på servern för tillfället från Wakefieldtävlingen.
Bilderna ovan finns alltså även med i galleriet. Upplösningen på bilderna i galleriet
är låg, varför kvaliteten inte är super. Om någon önskar fullstorleksbilder så maila mig.
Vill ni kolla bilderna så klicka på View with Piclens så får ni ett bildspel,
som kör bilderna automatiskt. Om ni i bildspelet klickar ner till höger,
så får ni helskärmsläge.
[nggallery id=68]
Alla som är intresserade av friflygande modell och då speciellt OldTimer-modeller kan se fram mot en högtidsstund i början av juli på Rinkaby utanför Kristiansstad i Skåne.
Där avlöper Jubileumstävlingen Wakefield 60 år på lördagen med mycket intressanta och kunniga deltagare. På söndagen går Jubileumstävlingen Glider 60 år. Vad denna tävling innebär kan ni hitta på min blogg under kategorin Oldtimerflyg.
För er som aldrig besökt en friflygtävlan förut kan jag verkligen rekommendera ett besök. Dessa herrar och damers kunskaper är gedigna. Prestandan för en 60 år gammal konstruktion är imponerande. Att se 80 år unga modellflygare springandes och dra upp sina modeller gör att man inser att livet som modellflygare inte tar slut vid 65.
Ni kan läsa om oldtimerflyg på SMOS hemsida: http://www.smos.info/
Här kan ni läsa om Wakefieldmodeller och reglerna som gäller samt om rekorden: http://en.wikipedia.org/wiki/Free_flight_(model_aircraft)
Länk att läsa om Wakefield Trophy: http://www.fai.org/aeromodelling/freeflight/wakefield
Bilderna är från 2010 års tävlingar.
Wakefield kurvande i termiken
Åke Gustavsson startar sin modell
Vem sa att modellflyg inte är en skönhetsupplevelse…?
I väntan på start. I bakgrunden streamers som indiker förändringar i vind som talar om eventuell termikblåsa.
mats
Åke är fortfarande en mycket aktiv modellbyggare och flygare.
Trogen som han är till friflygningen och framför allt till OldTimer
flygningen, lyser flitens lampa ofta i hans verkstad.
Åke och hans fru är starkt engerade i OT-friflyget och i
dokumentationen och bevarandet av det, som byggts unde
r decennierna i Sverige. Alltså, de hjälper till att bevara och
visa fram modellflygets utveckling i landet. I Simrishamn
finns ett modellplansmuseum, som Åke har hjälpt till att
inreda.
Eftersom Åke, förutom modellflyg, är en intressserad och
begåvad konstnär, så var det ju naturligt, att han deltog i
uppbyggandet av miljöer och bakgrunder i museét i Simrishamn.
Åkes fru Anita, är den som på ett förtjänstfullt sätt, sköter
sekretariatet vid tävlingarna.
Vill ni läsa om detta museum , så kolla länken jag la till i
en av de tidigare artikarna om Åke. Ett besök är en upplevelse,
jag lovar.
Att Åke fortfarande är så aktiv, är nog ett resultat av hans
tidiga intresse för modellflyg. Man blir, det märker jag själv,
väldigt präglad av sin hobby.
Men det räcker inte att vara intresserad, man måste vara
hängiven !
Intresse och hängivenhet får man genom att träffa gamla
modellflygkompisar på de olika meetingen och tävlingarna,
man besöker.
Ofta är det nog så, att man får inspiration att bygga någon
modell, om man ser någon annan, som byggt den och den
flyger bra.
Jag kan lova, att de veteraner och även yngre som flyger OT,
de är kreativa och produktiva !
Så i Åkes liv har en stor del varit modellflyg. Jag hoppas han
fortsätter med detta, så länge han kan och att han får erfara
känslan av succes , när han ser sin nybyggda Wakefield i vackra
bågar skruvar sig upp, fångar termiken och stiger.
Detta tror jag är lyckan för en modellflygare som Åke!
Här kommer lite bilder, med förklaringar där det krävs.
Dessa bilder tog jag vid mitt och Pärs besök hos Åke och
hans fru Anita i Torekov.
Bilderna kommer inte i speciell ordning, utan det är blandad
kompott. Håll till godo !
En friflygare är ju inte sämre, än han kan bygga en SE-5:a i skala 1:4!
Byggsats från Thomas Nathansson och modellen klädd med siden.
Se-5:an hänger nu i taket och pryder sin plats i familjen Gustavssons hem.
Se-5 var ett engelskt jaktplan under första världskriget.
Åke överblickar en liten del av sin imponerande flygplansflotta.
En man som ägnat sitt liv åt flygning. Om här finns erfarenhet och kunskap ? Gissa……..
En friflygande K-Jagare, konstruerad av Enok Thulin.
Ja, den är gummimotordriven och ja, den flyger bra !
K-Jagarens fighting face.
Länk för att läsa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Thulin_Typ_K
“Å den flög jag med 1954………….” berättar Åke för Pär och Mats.
En Aristocrat med sina vackra former. Se på uppbyggnaden av kroppen.
Det är annat än kinesisk plywood !
Kurvroder.
Timern, vars uppgift är att aktiver någon form av aerodynamisk broms,
när man har nått maxtiden.
Ett vanligt sätt är, att timern frigör stabbens bakkant, så att den slår
upp aktiverad av ett gummiband. Därmed spinner i regel modellen
ner flat och landar utan skador.
Har man ingen timer, är det stor risk, att den friflygande modellen
flyger bort i termiken. Förutom mekaniska timers har man nu
elektroniska timers, som är exakta.
Innan använde man fuse-tråd, som helt enkelt var en garnstump
impregnerad med diverse kemiska ämnen, så den brann med känd
hastighet. Därmed kunde man ju bestämma när modellen skulle “fusa”.
Hade man ingen riktig fuse, kunde man använda vissa skosnöre.
Vad fusarna gjorde, var att de brände av en tråd eller gummiband,
så den aerodynamiska bromsen aktiverades.
Trots alla timers och annat händer det ju , att modeller flyger bort.
I modellflygvärlden finns det fantastiska historier om modeller,
som flög bort för 30-40 år sen och som har återfunnits.
I dag kan man använda en pejlsändare, som sätts på modellen.
De väger ca 2 gram max och sänder en signal i ca 8 dagar.
Signalen tar man emot i en mottagare och mottagaren är utrustad
med en direktiv antenn , så man pejla modellens läge.
Åke har dukat bordet.
Så här förvarar en friflygare sina vingar.
I en gigg där vingen/stabben spänns fast, så den är fixerad.
Om man inte fixerar vingar eller annat, som är klädda med
siden eller japonpapper, så kommer de, att så småningom att
anta formen av propellrar….
Fenan och kurvroder på en “Monsun”.
Vem säger att modellflygare inte är esteter ? Kolla vilken fin effekt Åke
nått genom att avsluta klädseln en bit från kanterna fram och bak på vingen.
Vem som konstruerat denna modellen….?
Tja, det har jag glömt. Kanske nån med namnet Gustavsson??
Wakefieldvärldsmästarmodellen 1952.
Stämmer precis. Arne Blomgren blev världsmästare 1952
med denna egenkonstruerade Wakefieldmodell.
Nospartiet på Blomgrens kärra utvisande detaljer av nosblock och propeller.
Observera fenans utseende. Samt att fenan går ner “under” kroppen.
Tror jag hade utomordentlig positiv påverkan för trimmning och prestandaökning.
Denna mystiska beteckning på modellen G-son och “Krax”
på ena fenan betyder väl att piloten/konstruktören kanske
hette Gustavsson och att begreppet “Krax” betyder att man
körde med dubbla gummisnoddar.
Man hade en gummimotor från kroken i nosblocket, som
drogs till en krok som satt i ett kugghjul bak i kroppen.
Detta kugghjul satt i ingrepp med ett annat kugghjul jämte
sig och i detta kugghjul satt en krok, där man fäste gummimotor
nummer 2, som i andra änden anslöt i en fast krok i nosblocket.
Med hjälp av denna högteknologi kunde man få längre motortid
med given mängd gummi.
Beteckning “Krax” tror jag, utan att veta, kommer sig av det
kraxande ljudet när gummimotorerna släppte ifrån sig uppdragningen.
Hör man en modell som “kraxar” under motorgången, så har den just en “krax”.
Modellflygklubben i Värnamo, Termik, med sin vackra och tidsenliga logotype.
En Wakefieldpropeller.
Pilot och modell.
Lite annat stuk på denna modellen. Men så är den också konstruerad av en italienare.
En italiensk konstruktion med tiltad kropp och med infällbart ställ.
Italiensk fena och stabbe.
Pär visar Åke hur man egentligen ska göra………….eller ?
Den italienska kärran med utfällt ställ. Observera att stabben är försedd
med två stöd av pianotråd så modellen kan hålla balansen.
Det är ett krav att en Wakefieldmodell ska starta från marken.
Så här ser ställkonstruktionen ut.
En Wakefield konstruerad 1931. Det är alltså 80 år sen…..respekt.
Man kan ju anta att konstruktören/piloten hette Joe Erhardt.
Om denna 80-åriga konstruktion flyger ? Självklart !
Timern och en liten hänvisning för eventuella upphittare.
Hjulen på modellen har riktiga gummiringar.
Mekaniken för propellern. Det funkar som så att när gummimotorn är urladdad,
så fortsätter propellern att snurra i fartvinden. Detta ger mindre luftmotstånd,
än om den stod stilla. Hur det funkar, kan ni säkert själva lura ut.
På grund av modellens konstruktion och den långa propellern,
var man tvungen att ha en extra lång sporre där bak.
Vingspetsarna är laminerade med balsa och tunn plywood för att få stryka och lite vikt.
En tjeckoslovakisk modell som heter “Ostravan”.
Stabben lång och smal med stort sidoförhållande är aerodynamiskt fördelaktigt.
“Ostravan” var alltså namnet.
Nosen på Ostravan.
Åke visar den fällbara propellern.
När gummimotorn är uppdragen.
Hela härligheten.
Åke med en annan av sina modeller. Modellen är XL-59 VM-vinnare 1959.
Konstruktör R Cizek, pilot F Dvoarak Tjeckoslovakien.
“Snygg va ” säger Åke.
Åke lär Pär lite om friflyg.
Fjädersystemet på en tjeckoslovakisk modell.
Vingsadel och vingfastsättning.
Stabbe, fena och kurvroder.
Timern
“Det är här jag sitter och bygger”, säger Åke.
En modernare konstruktion. En Cessna artilleriobservatörskärra från US Army.
Naturligtvis gummimotordriven och friflygande.
En uppspänd vinge till en Landegren-modell.
En ram till varje modell.
Propellerförrådet.
…ännu mer snurror.
En “Monsun” utan nosblock.
Nosblock med inbyggd växel och två kugghjul för dubbla gummimotorer.
Modellen är en Korda Open Road 1942.
En Wakefieldmodell som heter “Clodhopper” Vann VM 1938.
Vill ni se den i verkligheten, så åk till Simrishamn och se den
i Modellflygmuseét.
“Västanvind”.
Korda Outdoor Tractor 1937
Kvarlåtenskap från en bortgången modellflygare. Tre originalmodeller
för klassern A, B och C byggda på 40-talet. Lådan har tillhört Ove Olsson
i Eslöv som tävlade med sina modeller på 30- och 40-talet.
Åke ska renovera och ta tillvara på det som användbaart och se till
att det kommer till museét i Simrishamn.
Pär har inget emot att hålla i och beundra en välskapad kropp….
Den fantastiska propellern med sina förlängningar av plåt.
En enbladig propeller. I stället för blad på båda sidorna hade man en blyvikt
på den sidan som saknade blad för att balanser propellern något så när statiskt.
Åke kollar ännu en låda som ska omhändertas.
Se på den gula kroppen. Hur lång tid tar den att bygga….?
En finsk modellflygare, Boris Borotinskij, som förutom att
vara modellflygare också är bassångare från Vasa i Finland.
Detta var sista delen, tror jag, av redovisningen av besöket hos Åke och Anita i Torekov.
Tack för vi fick komma !
Ett tidningsurklipp med Åke och en av hans modeller.
När jag besökte Åke i Torekovstrakten, talade vi naturligtvis
om gamla tider, om hur det var förr. När Åke började
modellflyga efter kriget, fanns ju inte på långa vägar det
utbudet, som finns idag av färdigt material och färdigbyggda
modeller.
50-talets början innebar, att man byggde efter ritning.
Jo det fanns byggsatser men i mycket liten omfattning.
Ritningarna var ofta tagna ur utländska och svenska facktidningar.
Sen gällde det att skala upp dess till rätt storlek. Noggrannhet var
då en dygd, för att det skulle blir rakt och i enlighet med originalritningen.
Ovanstående ritning är ett typexempel hur det kunde se ut.
Modellen, konstruerad av Richard Korda USA blev världsmästare
i Wakefieldklassen.
Läs om det i den intressanta länken och kolla flygtiderna:
http://www.fai.org/aeromodelling/f1/wakefield/1939
Byggsatserna var inte laserskurna och formsprutade. Ja, de var
inte ens färdigskurna, utan modellbyggaren fick skära ut spryglarna
för hand och han fick såga ut plywooddetaljerna med sin lövsåg.
CA-lim…? Drömmer ni ? Nä, man köpte hobbylim från Casco,
Semo eller man använde Karlssons klister. Hade man inte det,
fick man själv tillverka limmet av aceton och acetat eller filmnegativ
som man löste upp. I värsta fall använde man vanligt trälim med
dess brister, vad gäller motståndskraften mot fukt.
Nu var det så för 50 år sen, att modellflygarna hade inte lika brått
som idag. I dag vill man flyga med en modell, som köps på förmiddagen
på eftermiddagen.
En av Åkes många Wakefieldmodeller, en”Aristocrat” träfärdig
just färdig för klädsel. Kolla den eleganta konstruktionen av
kroppen med många smala longeronger. Denna modell visar
på ett instruktivt sätt hur en konstruktion ser ut som är lätt
och samtidigt stark.
Tiden var billigare för 50 år sen och inom modellflygklubbarna
förekom mycket mer gemensamt byggande i klubblokalen,
än vad som sker i våra dagar.
Förutom den sociala samvaron kunde man få hjälp och råd
av de erfarna flygarna, så man inte halkade in på en sidoväg,
vilken ledde till felaktigheter. Byggde man en friflygande
motormodell och man skulle klä den, fanns det inget som
hette Oralite. Nä, det var till att klä med siden. Hur många
kan det i dag ? Det var sådant man lärde i bygglokalen.
MFK Termiks medlemmar på Ränneslätt vid Eksjö samlade inför en tävling 1953.
Världspressen, dvs Värnamo Nyheter gjorde reportaget.
Emblemet för ModellFlygKlubben Termik i Värnamo är
elegant och präglat av sin tidsera.
Åke berättade att klubbverksamheten samordnade bygg-,
tränings- och tävlingsverksamheten. Vi ska veta, att under
50-talet fanns det ett stort intresse för modellflyg och
överhuvudtaget begreppet ”Flyg”. En modellflygtävling
kunde dra 10000 åskådare !
Men det var ju innan tv kom och mobiltelefonerna ,
som väl kan göra allt utom att bygga flygplan eller….?
Det var lite spännande att flyga med sin modell, för det
väckte uppmärksamhet och alla hade ju kriget i åminnelse
och den snabba utvecklingen flyget då genomgått .
Från dubbeldäckare som Gloster Gladiator till jetplan
som Me 262.
Efterkrigstiden var den period, då begreppet “Flyg”
just blev ett begrepp för Medelsvensson i Sverige.
God hjälp att sprida information och marknadsföra begreppet
hade man från modellflygarna.
Åke på isen på sjön Vidöstern 1954 med en egen konstruktion.
Jag tycker, alla modellflygare i dag skulle bära hatt !
Att tränings- och trimflyga med sina friflygmodeller kunde
vara besvärligt, då det krävdes stora ytor med relativt fri sikt.
Det gjorde, att man ofta tränade och tävlade på sjöisarna.
Där fanns då jämna och fria ytor för modellen.
Modellerna förvarades under transporten i stora trä/plywoodlådor,
mer eller mindre elegant utförda. Det var ett måste,
för hur skulle man annars få sina modeller till en tävling i helt skick ?
Hur många mil har denna rekordeliga och slitna masonitlåda
rest med sin ägare och dess innehåll av modeller ?
Lådan har tillhört Björn Andersson, en av våra skickliga
friflygare. Föreningen han var medlem i, heter som synes,
“Vingarna” en av Sveriges främsta modellflygklubbar.
Det var inte många, vid denna tiden, som hade egen bil
eller ens moped. Ofta tog klubbmedlemmarna tåget till
tävlingsorten med sina stora trälådor. Hade man tur
, fanns det någon i föreningen, som hade bil och som
ställde upp.
Man löste problemen gemensamt och alla var beroende
av varandras hjälp och stöttning.
Därför var modellflyget vid denna tid en riktig kamratsport.
För hade man inte ställt upp för varandra och klubben, då
hade hela verksamheten rasat ihop.
Jag menar inte, att tävlingsglöden inte rådde. Tvärtemot,
man tävlade med blodigt allvar om varje poäng och varje
sekund och man var hängiven sin sport och hobby.
Här är en lite större bild på ett entusiastiskt gäng.
MFK Termik på en tävling 1954. Namnet på piloterna
framgår av den lilla bilden längre upp.
Kolla huvudbonaderna !!! Jag måste bara få berätta om dem:
Längst upp till vänster motorcykelluva i skinn,
andre man har troligtvis en så kallad KillRoy mössa
, sen keps, hatt, eller “Kanna”, reklamkeps, undre raden
från vänster en motorhuva i vit smärting, vintermössa
med öronlappar som knäpptes under hakan, stickad
yllemössa och som kronan på verket längst åt höger
en så kallad “Bobrovmössa”. Bobrov var en rysk
ishockeyspelare med just en sån mössa.
Jag tror, att modellflygare som var med vid denna era,
hade roligare än dagens. Det måste kännas mer
tillfredsställande att komma ut med sin modell,
som man under många timmar knåpat ihop under
vintern, veva upp gummimotorn och släppa modellen
för en första testflygning. Det var en härlig känsla för
piloten, när hans vintermöda omsattes i en estetisk
upplevelse och tillfredsställelsen med det han åstadkommit,
då modellen sakta skruvade sig upp i skyn och sedan i
en perfekt cirkel gled tillbaka till marken.
Detta jämfört med dagens modellflygare som köper
en färdigbyggd modell, som förhoppningsvis är rätt
konstruerad och byggd av små kinesdamer.
Jag menar, köpa en modell som är färdig, det kan
alla som har pengar. Men bygga en egen konstruktion
från egen ritning och få den att flyga som man vill,
det är något annat.
Från en tävling på Ränneslätt (som ju är en gammal exercis-
och övningsplats för regementet i Eksjö) i närheten av Eksjö 1953.
Stanley Hillevärn till vänster och Göran Larsson med varsin F-knarr
. Glada och fokuserade modellflygare.
I dag handlar modellflyg mycket om ting
. Alltså, man ska ha så stora och dyra som möjligt.
Men flyger man bättre i dag, än vad man gjorde 1950 ?
Tror jag inte. För att bygga en friflygande modell
var man tvungen att kunna bygga lätt, rätt och starkt.
Samtidigt var det nödvändigt att behärska flygmekanik
och aerodynamik och förstå sammanhangen mellan
de parametrar, som bestämmer hur en modell flyger.
Undrar hur många som vet, vad en seperationsbubbla
är och hur Re-talet påverkar den….?
En klassisk bok om modellflyg i Sverige. Skriven av
en av de mest dynamiska och kreativa människor
jag träffat, Sigurd Isacson. Sigurd med en gedigen
utbildning som flygingenjör med fullödiga kunskaper
i aerodynamik och flygmekanik hade den kunskapsba
s som krävdes för att konstruera och föra fram nya
ideer inom modellfriflyget. Sigge som inte bara
konstruerade modeller, han är konstruktör till de
kända båtarna av “Flipper”-serien och deltog
dessutom i biltävlingar på bana under 50-60-talet.
En sådan här bok skulle jag gärna vilja äga.
Förstår man sammanhangen, mellan de krafter som
påverkar ett plan under dess flykt , gör det, att man
lättare kan trimma sin modell.
Denna förståelse måste man ha i sig under byggandet
och framför allt trimmandet och provflygandet av modellen.
Allt hänger ju ihop, modell, pilot och miljö.
Med miljö menar jag väder och omgivande natur.
Sigurd med en av sina konstruktioner framför
ett segelplan av typen Weihe. Sigurd pratade
man inte omkull så lätt !
När man ser, de gamla veteranerna flyga med sin OT-modeller,
till exempel nere i Rinkaby, inser man, vilken ofantlig kunskap
och erfarenhet, som ligger bakom deras flygande och deras
förmåga att få ut maximalt ur modellen.
Jag rekommenderar verkligen de, som aldrig sett en friflygtävling
att åka till en sådan.
Tider och plats finner ni under denna artikel på SMOS hemsida.
“Vågar jag låna gummisnoddar från denna modellen”????
Jag kan inte undgå att lägga märke till den så kallade smäcken på huvudet.
Dessa var högsta mode på 50-talet. För den skulle vara helt ok, skulle kepsen
ha ett band över hjässan, som kunde fällas ner och säkra huvudbonaden i frisk vind.
Varifrån dessa kom och vad de inspirerades av ? Jo, jag tror de kom från filmen
“Vild ungdom” med Marlon Brando, där han tillhörde ett motorcykelgäng.
Filmen var från, tror jag 1952 och den regisserades av den store regissören
John Houston. I den filmen hade dessa hårdingar just dessa smäckar. Såedemede.
På 50-talet ,berättade Åke, var det inte pengarna,
som styrde tävlandet i den grad, som görs idag.
Då var det hängivenheten och fokuseringen på den
egna modellen under byggande, trimflygningarna och
tävlandet, som var det viktiga.
Åkes Thulinjagare. Naturligtvis friflygande. Jag tänker på,
om man satt en liten outrunner elmotor i denna modell och
två 2-grams servo……jösses, vad den skulle vara rolig att flyga !
Stanley Hillevärn med en egenkonstruerad F-kärra 1953.
Mera klassisk kan inte en bild bli. Åke G med en Wakefieldmodell,
“Korda”. Året är 1953. Kolla den vackert uppbyggda fenan.
Åke är ju lite av en specialist på Wakefieldmodeller.
Kom gärna ,som jag skrev tidigare och se på en OldTimer-tävling.
Det är en upplevelse.
Åke med bortgången flygkamrats efterlämnade flygplanbox.
Så här kunde det se ut i en låda inför en tävling. Fullpackat.
Nu ska de modeller som lönar sig att restaurera fixas till och
sen ska de ner till det fina modellplansmuseet i Simrishamn. Länk:
http://autoseum.se/modellflyg_index.html
“Får jag se”, säger Pär Lundqvist vid upptäckten av denna märkliga propeller.
En vågformad profil fäst i bakkanten på propellern. Varför ?
Ska jag dra till med en vågad gissning så kanske konstruktören ville att
det inducerade motståndet skulle minska och göra proppen effektivare…
Erik Karlsson, stående till höger laddar snodden i sin Wakefield-Laban.
Detta var lite bilder från den tiden, när modellflygarna spred en air av cellulosalack,
eter, fotogen och härsken ricinolja omkring sig.
Här är länken där ni kan läsa om OT-flyg och när tävlingarna äger rum:
Det kommer mera om Åkes modellflygarliv, så häng på låset.
Om någon har bilder, som han vill ha publicerade på bloggen här,
så tar jag gärna emot. Gärna med bifogad lite fakta, om vad som finns på bilden.
Denna posten om Åke Gustavsson publicerade jag för 8 år sen.
Det finns 3 poster om Åke. Sök i rutan till höger “Åke Gustavsson”
så hittar du de andra två.
Det tål att läsas igen.
ms
Jag besökte Åke Gustafsson, modellflygare boende i Torekov,
häromdagen .
Åke kommer ursprungligen från Värnamo, där han började
sin modellflygbana hos Modellflygklubben Termik runt 1950.
Åkes främsta intresse inom modellflyget har varit friflyget,
som han varit troget i mer än 60 år.
Nu är Åkes främsta intresse OldTimer friflyg. Generellt kan
man säga han bygger friflygande modeller som konstruerats
för upp till 80 år sen ! Om sådana gamla konstruktioner
flyger undrar du……det kan jag lova, de gör!
Tillsamman med sin fru Anita brukar Åke utgöra tävlingsledare
och chef för sekretariatet under OT-tävlingarna i Sverige.
Åkes verkstad var full med modellplan och alla modellerna
var ytterst välbyggda och fina. Som Åke sa, är problemet
att hinna flyga med alla modellerna.
På min fråga hur lång tid en friflygande modell tar att bygga
från ritning, svarade Åke att en okomplicerad modell,
om det finns sådana, den tar ca 100-150 timmar att bygga.
Betänk att en friflygande modell ska vara lätt, så materialvale
t är viktigt och sättet som friflygmodeller är uppbyggda ska
gynna kriterierna lätt och starkt. Att klä en friflygmodell
med pappersklädsel och få det snyggt kräver erfarenhet
och kunskap. Det visar Åke på sina modeller.
Som alla andra modellflygare väntar Åke på våren, när det
är behagligt att flyga med hänsyn till vädret. Annars är vintern
inget hinder för att friflyga. Tvärtemot, så var isbelagda sjöar
ofta bra platser att ha friflygtävlingar på, då man stora fria ytor.
Först kommer det bilder på Åkes flygverksamhet under ungdomstiden.
Bilderna visar, tycker jag, verkligen hur miljöer och människor
såg ut vid denna tiden. Man kan dra på munnen åt en del saker,
till exempel att 14-15-åringar går med hatt, eller som det hette då ”kanna”.
Men tänk på, hur folk i framtiden kommer att skratta åt dagens
mode bland yngre människor, när de går med sina byxor hängande
nerför halva ändan och med ett Gällivarehäng, som slutar nedanför
knävecken……
Bilderna föreställer Åke och hans modellflygkamrater under tidigt
50-tal. Bilderna i svartvitt har jag fotograferat av från Åkes fotoalbum
så han har upphovsrätten.
Åke under tidigt 50-tal med en av sina egenkonstruerade modeller.
Så här såg det cirka 1955 på en tävling. Kolla bilen i bakgrunden.
Jag tror det är en Vauxhall Standard 8….? Men tack till Inge Ahlin,
som rättade mig och sa det är en Lloyd. Jo jag minns dessa små
bilarna med sina rykande tvåtaktare.
Modellen i gossens hand är väl en F-knarr….
Detta är en bild av en av Sveriges främsta modellflygare.
Anders Håkansson från vår södra provins Skåne.
Han tävlade på toppnivå i mer än 60 år och jag hade
nöjet att träffa honom några gånger. Han avled häromåret.
Modellen är det en Wakefield….
Rolf Hagel med tidstypisk utrustning. Skinnpaj, motorcykelluva i skinn
med tillhörande glasögon och i kardan en F-Knarr. Klart man var nästan
oslagbar då. Rolf som var den kanske motorkunnigaste modellflygare vi haft.
Gick bort för några år sen.
Bara horisonten är gränsen !
Uppvevning av gummimotorn. Modellen ? Ja, det ser väl alla…….
Piloten och hans skugga
Ett gammalt tidningsklipp, men ett bevis på viktorian.
Ut i naturen modellplansburen !
Eller i alla fall i en härlig bil och en Apollo moped med Zuendappmotor.
Personerna på bilden är: Karl Gustav Adolfsson, Bertil Lindahl
och Stanley Hillevärn.En fantastisk bild. Ett brottstycke från det karga småländska
odlingslandskapet i stenig skogsbygd i tidig vår. Som en miljöbild ur “Utvandrarna” nästan
. Bilen, kan det vara en Opel Kapitän 1949? Ja, jag är väldigt osäker,men detta var ingen
dålig bil vid denna tid. Kolla kläderna: Skinnjackor och som kronan på det hela, grabben i mitten
utrustad med en hatt eller som det hette “kanna”. Dessa tider kommer aldrig tillbaka, men jag är
säker på man hade lika roligt då som i dag, trots inget Internet eller mobiltelefon.
Opel Kapitän 1949 i all sin glans.
Vad ser ni pilotens blick ?
Stolthet. Känslan att modellen slår alla medtävlare.
Det är det modellflyg bland annat handlar om.
Att man åstadkommit något själv.
Provvevning av ny gummimotor. Vid uppvevning av gummimotorn töjer man gummit
och går sakta framåt i takt med att varven läggs på. Diverse smörjmedel applicerades
så man skulle få ut maximal kraft ur gummit. I dag flyger man bara en start med varje
gummimotor på toppnivå, sen byts den. Jaja, tiderna förändras. Under kriget när
importen var omöjlig av Pirelligummi, då fick man vackert flyga med gamla snoddar,
för det fanns inget annat och det var lika för alla.
Stolta piloter från Småland med modeller inför en tävling.
Från en tävling på tidigt 50-tal med Stanley Hillevärn till vänster
och jämte honom Arto Viiri Finland,hans medtävlare. Piloten med
modellen till vänster, Ho Fang Chin var mycket duktig byggare och
flygare. Han startade senare en modellflygfirma som hette tror jag
“Orienthobby”. Tyvärr omkom han i en bilolycka runt slutet av 70-
cller början av 80-talet. Till höger längst fram Otto Henningsen Tyskland.
En egenkonstruerad gummimotormodell. Kolla den långa kroppen
. Alltså på modellen. Pilot Bertil Lindahl med sin G:int som han
blev Smålandsmästare med. Bilen i bakgrunden går inte heller av för hackor.
En Morris Minor.
Inställning av komp och bränslenål inför en tävlingsstart.
F-modell
Ännu en F-knarr med dieselmotor i nosen. Är det en Webra ?
Jag tror detta är Åke….? med en Tempo Wakefield.
Tändning av fusen eller en slutlig justering innan start på en Wakefield inför en tävling på isen.
En klassisk Wakefieldmodell.
En modern Wakefieldmodell.
Åke och hans kompis Bertil Lindahl.
Hårda grabbar bär hatt i minus 20 grader !
Från modellflygklubben “Termik” i Värnamo i deras klubblokal 1955
Läs här om Wakefield:
http://en.wikipedia.org/wiki/Free_flight_(model_aircraft)
Läs här om OT-flygning i Sverige:
Det kommer två avsnitt till från mitt besök hos Åke.
Segelflygets vagga och dess utveckling kan i hög grad härledas till den utveckling, som skedde i Tyskland före kriget.
Dels genom att utvecklingen skedde i de olika universitetsstäderna och dels genom privata firmor. Dessutom stöttade regimen segelflygverksamheten med pengar och resurser, då man ju fick färdiga piloter i stort sett gratis.
Samma sak skedde ju i Sverige ,där också segelflyget var kraftigt stöttat och subventionerat av staten via Flygvapnet.
Pionjärtiden i Tyskland hade sina Tekniska centra. Jag tänker på det främsta vid Fulda och det heter ju Wasserkuppe. Här uppstod en stor anläggning, som fortfarande finns kvar och i tjänst. Terrängen var här för segelflyg perfekt. Hur än vinden blåste kunde man flyga hang, då det finns hang runt hela berget. Vi ska veta, att vid denna tiden, sent 20-tal tidigt 30-tal flög man inte dynamiskt (termik), utan man flög hang och i hangflyg slogs de mest konstiga rekord. Man kunde sitta och kana fram och tillbaka på ett hang i 50 timmar ! Undrar hur piloten kände sig………
Sedermera förstod man hur termiken kunde utnyttjas och därmed tog segelflyget ett jättesteg framår, för nu var man inte beroende av hang för att få flygtid.
Wasserkuppe är värt ett besök, om man kör förbi. Där är alltid aktivitet och när vi var där i april, såg man kolonner med modellflygare på väg ut till hanget för att flyga. Som jag tidigare skrivit och beskrivit, finns det två fina museum att bese.
Här har jag samlat ihop lite bilder från 30-talet, som jag tycker teckar en bra bild , av hur det såg ut på Wasserkuppe då.
Håll till godo.
Denna bild beskriver bra hur mycket folk som dök upp en söndag på Wasserkuppe för att se på segelflygandet. Bilden tagen från högsta punkten där det nu finns en väderradar. På bildens mitt syns en liten kulle och ett där stående minnesmärke. Det är Fliegerdenkmal som är rest till åminnelse av de som strök med under flygning just här.
Inför ett av de tyska mästerskapen. Planen uppställda ganska militärt tycker jag.
En typisk tidig 30-talsprodukt. Estetisk tilltalande men prestandamässigt klarar den ungefär en tredjedel av dagens moderna segelplan.
Efter hand som kriget gick kunde man märka en militarisering av segelflyget både vad gäller utseendet på planen och inriktningen av piloternas utbildening. Nu utbildade man piloter direkt för att flyga lastseglare och genom att utbilda piloter på segelplan med hög tillåten fart skulle det underlätta för övergången till jetplan, till exempel till Heinkels Volksjäger. I bakgrunden en Fieseler Storch.
En av de vackraste bilderna på en segelkärra överhuvudtaget. Bilden tagen vid Wasserkuppe.
Efter en gummirepsstart har piloten gått ut till vänster, plockat höjd och gör nu en tryckare framför sitt startmanskap.
En dröm att få flyga här.
EN D-30. Ett specialbygge med 30 m spv och med fräst balk i aluminium. Vingarna dubbelknäckta och knäckvinkel kunde ändras under flygning både positivt och negativt.
I väntan på termik.
Det som ser ut som ett infällbart ställ på denna kärran är en tillsats med ett hjul man kunde montera när flygplanet lättare skulle förflyttas på marken.
Terrängen runt Wasserkuppe.
En rad med SG-38:or uppställda i rad. Ordning och reda !
Ganska futuristiskt eller ? Tyvärr inte lika bra prestanda som innovationen lovade.
FLygarmonumentet.
Gummirepsstartad kärra.
En Weihe startar. Fast blåser det inte lite snett ?? Nä det gör det inte. Det man ser är gummirepet som just lossat.
En märklig konstruktion. Seeadler eller havsörnen. Hade bra prestanda för sin tid.
En Weihe startar och släpper snart stället.
Denna kärran har ganska stora likheter med den svenska konstruktionen FI-1 som ju konstruerades och byggdes av Flygindustri i Halmstad på 40-talet.
För övrigt var FI-1 den enda segelkärran som då var tillåten för avancerad flygning. En FI-1 finns på museet på Ålleberg.
En Focke Wulf 56 bogserar upp en flygande vinge, Horten 3.
Här kan man tala om spjälstaket. EN Grunau 9 nybörjarkärra. En föregångare till SG-38.
Detta var en segekärra som togs fram för att prova ut viss aerodynamik och hydrodynamik för en jätteflygbåt man avsåg att bygga.
En Kranich gör en linstart och har just släppt stället. Man kan inte släppa för tidigt, för då var det en risk det kunde studs upp och skada planet.
En gummirepsstartad Minimoa på väg.
Samling vid pumpen. Eller i alla fall samling på Wasserkuppe.
mats
Åke släpper sin modell frigörande all fysisk och psykisk energi
han laddat ner till sin modell under förberedelserna.
Först måste sägas, att jag beklagar, att jag inte kunde vara där
på fredagen och lördagen, men jag försökte kompensera detta
genom ett idogt fotograferande på söndagens tävling. Som jag
kanske tidigare sagt, har jag tagit alla bilderna med en liten
kompaktkamera. Då blir det lite blurrigt ibland, men det spelar
ingen roll, för det är känslan som räknas eller…
Vädret i söndags var ju tveksamt, men efter briefingen steg
molnbasen och solen glimtade igenom. Det gjorde, att det
fanns bra termik emellanåt. Vid 1030 tiden kom dimma,
som dock drog iväg efter en stund och inte störde de tävlande.
Vinden gick mellan sydost-sydväst.
Jag som ganska oinitierad, tyckte att skickligheten var väldigt
hög bland de deltagande. Vissa av modellerna gick som klockor
perfekt. En del flög aerobatik till ägarnas förskräckelse.
Men så är det. Man får vara beredd på det oväntade,
om man är modellflygare.
Jag har inga resultat än, men hoppas jag får de mailade till mig,
så ska jag lägga upp de här.
Jag har fixat till lite bilder och de kommer här med eller utan
kommentarer. I morgon lägger jag upp 150 bilder till i ett galleri,
jag orkar inte nu.
Här är bilder från söndagen och de kommer utan inbördes
sammanhang, men det får ni stå ut med:
Alla bilder (c) Copyright: hangflygning.se, men om någon
vill ha bilder, så använd som ni vill, men var snälla att ange källan .
En start lätt som en touch-and-go av en fjäril på en blomma.
Vem sa att friflyg är tråkigt och utan drama ?
F-n tar dig om du inte flyger som jag vill !!
Stadig på linan.
Ett perfekt släpp av modellen.
Vår finske vän opersångaren, trimstartar sin modell.
En norsk gutt startar sin Albatross
Motortider med gummiband…….mer än en minut !
100 % koncentration hos piloten.
” Fly baby, fly “!
Vacker modell och kvinna. Båda uttrycker med sina rörelser en strävan uppåt.
När jag ser denna bild tänker jag på Nike, segerns gudinna. Här är en upplaga av Nike:
Nike från Samothrake.
Trängsel i lufthavet ovanför Rinkaby.
Kolla pilotens blick. Vad ser man ? Förväntan och spänning…..
Bara nu modellen hittar bra luft….
Pilotens mångåriga erfarenhet säger honom genom iakttagelser
av naturen och vinden att nu är det bra luft på gång och släpper sin kärra.
Man startar från en kort bana för så säger reglerna.
Som utomstående undrar jag om man inte skulle tillåta handkast ?
En så vacker modell.
Att vara fokuserad och avspänd samtidigt, det är inte lätt,
när man lever sig med sin modell, som man lagt så många
timmar på att bygga och trimma.
Det gäller att fusen funkar som den ska,
annars riskerar man att modellen flyger bort.
En av vår danska vänner som flög utomordentligt bra.
Här sitter mycket lång modellflygerfarenhet och kunskap !
Nämen, vad växer det på denna piloten ?
Söndagens tävlingar inleds som vanligt med briefing av Åke.
På spaning, inte efter tider som flytt, utan efter sin modell.
Ett styck modell.
Utläggning av linan, 100 meter.
Pär förbereder sin modell för en start
Sten släpper Pär L modell.
Pär hjälper till att släppa Stens modell.
Ganska expressivt ansiktsuttryck på medhjälparen….
Stabilt
Rubberpower
Curts modell på linan
Ginger med sin glöd sätter fart på makens fuse….
Off she goes !
Ännu en mycket erfaren modellflygare startar.
Just precis, det är en Blomgren 54
..och här kravlar sig Blomgren uppåt.
Den trio som behövs för att teamet ska funka.
..och när det funkar stiger modellen i mjuka kurvor i helst bra luft så det blir en maxtid.
Denna norska modell var stabil som en parasollfot i betong. Flög mycket bra.
Glömt namnet på modellen, men det finns nog miljoner människor som kan tala om det för mig.
Snygg är den i alla fulla fall.
Ett problem när man startar. Vridmomentet från propellern.
Andrea startar sin kärra.
Ingvar Nilsson linflygaren släpper en av sina ögonstenar.
Reaching for the sky..
Loss !
En modelltyp som är optimerad efter reglerna.
Vad denna modellen heter ? Naturligtvis “The Last Straw “
Tillhör denna modell brandförsvaret med den målningen ?
Var skulle Old Timer SM gå om inte på Flygvägen ?
Det kommer upp fler bilder om någon dag.
Platsen är Rinkaby i östra Skåne på övningsfältet. Ni som aldrig har sett en friflygtävling förut ska åka dit och få en upplevelse.
Att se dessa äldre herrar och yngre damer göra upp om SM-titeln i de olika klasserna är inte en lek för pensionärer. Nänä, man går in för att vinna stenhårt och ingen möda sparas för att avancera.
Att flyga friflyg är för mig den yttersta flygupplevelsen. Du måste bygga och trimma din modell, så den flyger som du vill och som gör att den presterar maximalt av sin förmåga. Så mycket erfarenhet det ligger bakom byggandet, trimmandet och tävlandet gör att det känns för en liten radioflygare överväldigande att se dessa kunskaper.
Som sagt, nu på fredag, lördag och söndag går tävlingen. Jag åker dit och redovisar med förhoppningsvis bra bilder.
mats
nere vid Civila Flygfältet av ett legendariskt företag som hette Flygindustri.
Det kan sägas hur mycket som helst om detta företag, men det kommer sen.
Skriv in “Flygindustri” i sökrutan upp till höger och du kommer att finna det mesta om flygindustrin i Halmstad under kriget.
Jag hade av en släkting, fått en komplett upplaga av Svenska
Turistföreningens Årsbok och har lyckats mala mig fram till 1947
, där jag hittade en artikel skriven av den legendariske journalisten och före detta skolchefen på Ålleberg Yngve Norrvi, som jag hade nöjet att träffa på NM i Segelflyg 1968 på Ålleberg.
Artikeln handlade ju om segelflyg, som vid denna tid 1947 var
synnerligen exotiskt och publikdragande. I denna artikel fanns
ett antal bilder där jag “lånade” tre stycken.
Dessa bilder beskriver ganska väl den anda som då rådde för
mer än 70 år sen och som sätter segelflyget på sin plats i det
dåtida Sverige.
Jag tyckte bilderna säger mycket, så här kommer de:
Här ett foto från skolning med ett antal SG-38:or tvärs banan.
Googla på SG-38 så får ni veta mer, hur man flög på den tiden.
I banänden en FI-1, som tillverkats av FlygIndustri i Halmstad,
därav namnet. Plantypen finns att beskåda på Ållebergsmuseet
och var det först inom landet tillverkade segelplanet , som var
tillåtet för avancerad flygning.
Kan tänka mig att piloten som flög FI-1:an kände sig ganska kaxig
och kanske såg över axeln på de, som var tvungna att kana runt i
spjälstaketen SG-38 eller Anfänger.
Undrar om bilden är tagen vid Skarpnäcksfältet, men det finns det nog nån som vet.
Kolla åskådarna. Flyg drog åskådare redan på den tiden och jag minns , hur mycket folk som hängde vid staketet när Halmstad Flygklubb körde segelflygskolning med vinsch nere på Civila Flygfältet på Söder.
Fi-1 efter provflygning vid AB Flygindustri Halmstad.
Planritningar Fi-1
Polardiagram Fi-1
Här ser du den plywoodbakade nosen.
Nosspetsen var avtagbar. Innanför bogserkopplingen.
En Weihe bogseras upp av en De Havilland Tiger Moth från stråket på Ålleberg.
I bakgrunden Mösseberg. Skillnad mot nu är att träden vuxit upp på berget, vilket
ni kan se på mitt inlägg om IGG-träffen 2010. När man hänger efter bogserkärran
ska man hålla bogserkärrans vingar i horisonten sett från cockpit i segelplanet.
Är det månne pilotens Bella Donna, som står och sjunger Volare….??
Ja, jag är glad jag haft förmånen att fullskalasegelflyga mycket !
En Weihe glider över jordbruksbygden nära Stockholm.
Weihen till hör Skarpnäcks Flygklubb som fick den tilldelad 1944.
Swedish Glider Cup 1950 – 2010
Resultat från Rinkaby 2 juli 2010
Rödmärkt namn var med redan 1950 !
Som jämförelse är här resultatet av 1950 års tävling:
Flyoff stod mellan två av de danska deltagarna. Den ene av de två drog upp i kall sjunkande luft och rasade ner, varför segraren som fick termik lätt vann.
Ja, han fick faktiskt så mycket termik, så hans modell försvann upp och bort i en kraftig blåsa. Hoppas att hans modell kommer tillbaka.
Resultatlistan skickat till mig från Sten Persson.
mats
mötte de 30 deltagarna i Jubileumstävlingen på Rinkaby i fredags. Tävlingen som hölls för att fira att det var 60 år sen den första tävlingen hölls.
Deltagarna kom från Sverige, Norge och Danmark. En del av deltagarna var med redan på första tävlingen för 60 år sen ! Kurt Sandberg, mångfaldig svensk mästare från Halmstad var en sådan. Kurt nu 84 år ung sprang som en 20-åring på fälten nere på Rinkaby.
Vad medelåldern låg på ? ja jag skulle säga mellan 70-80 år.
Till tävlingen fick man anmäla och delta med modeller som var konstruerade för 1950 års tävling. Sten Persson Halmstad missade tiden med några månader på sin modell…….
Vädret var sydostlig vind som ibland drog mot syd. Temperaturen ca 25 grader. Himmeln var molnfri, varför termiken som fanns var torrtermik.
Termiken var lätt att indikera och många maxar flögs. På ca 350 m avstånd fanns en liten ås som genererade avlösning av termikblåserna, så det var flera modeller, som var illa ute, men som räddades av denna lilla ås.
Maxtiden var satt till 150 sekunder, 2.5 minut. När denna tid var gången fusade modellen. det vill säga att stabben flappade upp så modellen gick ner i en flatspin. Detta är ett vanligt sätt att få ner sin modell. Eftersom det är en friflygande modell, skulle den, om inte fusen fanns, försvinna upp i termiken och flyga bort. Fusen kan vara en stubin som man vet brinnhastigheten på och som bränner av en tråd eller gummiband så att stabbens uppfällning kan aktiveras. Normalt funkar detta system mycket bra. Nu för tiden använder väl de flesta mekaniska timers som är lätthanterliga.
Jag sprang runt med min kamera och tog en oherrans massa bilder. Daniel och björn från Hylte var också där och plåtade.
Rinkaby är ett militärt övningsfält som är en av de få platserna där man ännu kan flyga sina friflygmodeller.
Jag stannade bara under första omgången, varför jag inte kan säga vem som vann. Men det kommer sen.
Här kommer en drös bilder med kommentarer där det behövs. Deltagarnamn och modellens namn lämnar jag därhän för ögonblicket.
Jag lägger upp ett hundratal bilder sen i ett klickbart galleri.
Vidare kommer jag att ladda upp en kort videosnutt av en start, så ni får en uppfattning hur det går till.
Samtidigt med Oldtimertävlingen pågick träningen inför SM i friflyg med moderna flygplan. Jag blev mycket imponerad av skickligheten att bygga och framför allt trimningen och flygningen. Har ni aldrig sett en friflygtävling med moderna modeller så ta och åk på en sådan.
Ok här är bilder i lite oordning, men det får ni stå ut med och förresten, alla bilder tagna med en liten kompaktkamera, så förvänta inga mästerverk.
Här är deltagarlistan för jubileumstävlingen.
Kurt Sandberg Halmstad. deltog i “Originaltävlingen” 1950 !
Briefing inför tävlingen.
Sten Persson fokuserad på att släppa Kurt Sandbergs modell.
Kurts Kurts SM-vinnaren på linan. Som förresten är 100 meter.
Sten och Kurt trimmar den senares modell inför starten.
Inge Ahlin, modellflygnestor från Sala med sin modell “Satu”, som betyder “Saga” på finska förresten.
Inges fightingface. Här finns 65 års erfarenhet av modellflyg. Respekt
Medhjälparen håller upp Inges modell inför starten.
Kurvroder på Inges modell.
Inges modell “Satu” på linan. Kolla regnummer i SMFF: 30 !
Koncentrationen inför starten med Inges Satu syns tydligt i medhjälparens ansikte.
Avkopplande skojtävling ? Nej, nej dessa grabbar är dead serious, när det gäller ambitionen !
Start-Vid urkoppling har man i regel ett litet kurvroder som fälls ut när man kopplar från linan.
SE-240.
SE-60.
Spännande att se om modellen startar rakt och om man får en termikblåsa.
Stig med sin modell. Stig flyger även F3j och är en skicklig radioflygare.
Vacker modell.
Perfekt start.
Man kan förnimma spänningen inför starten.
Nu d-r ska den upp i termiken!
Lite pilformade vingar för längstabilitetens eller tp skull.
Koll att inte linan sitter fast i gräset.
Klassisk form.
Flyg !!
Koncentration inför starten.
Balsakropp. Väger inte många gram.
Efter landning 500 m bort är det bara att knalla och hämta i värmen…..
En mjuk svepande start.
En av våra norska gäster med sin Albatross.
En dansk flygare som just hämtat sin model Man kan se att piloten gått långt i värmen för att få tillbaka modellen för nästa start..
En albatross på väg upp.
Jag är klar för start !
Start som en smekning.
Denna modellen hade bra egenskaper enligt mina bristfälliga kunskaper.
Det norska laget har ställt upp för fotoparad.
Avkopplande i depån.
Up she goes !
En modell som var välbyggd.
Stanna uppe nu 2.5 minuter !
Systemet med kurvroder.
Kroken och timern.
Å här står det en viking…med en Viking
Förberedelser. Men kolla modellen i bakgrunden, som är på väg att göra en något hård landning……..
Sunnanvind eller….?
mats
Här är galleriet med 126 bilder att frossa i !
Klicka på “View with PicLens” det är enklast.
[nggallery id=61]
Svenska Modellflygares Oldtimersällskap (SMOS) inbjuder härmed till en jubileumstävling med anledning av att det i år är 60 år sedan den första tävlingen om Swedish Glider Cup (VM för segelmodeller) hölls. Den första tävlingen gick i Trollhättan 1950 och nu arrangerar vi en tävling för att fira detta 60-års jubileum.
Tävlingen kommer att äga rum på Rinkabyfältet i Skåne den 2/7 2010, på samma fält där det arrangeras två världscuptävlingar de två efterföljande dagarna. Tävlingen är öppen för alla modeller som skulle kunna ha deltagit i tävlingen 1950, dvs alla modeller som uppfyller de då gällande reglerna:
Total bäryta: 32-34 dm2, kroppssektion=bärytan/100, min vikt 410 g.
Modellerna skall vara konstruerade senast 31/12 1950 och dokumentation som styrker modellens konstruktionsår och utförande skall kunna uppvisas vid anmodan. Konstruktionen får inte modifieras och utförandet ska vara i enlighet med originalet. Genomgång kl.10.45 vid Mäss B. Startavgift 70:- betalas vid genomgången. Tävlingen flygs i tre perioder följda av fly-off om så erfordras. Första perio- den startar 11.30. Max linlängd 100m såvida inte annat meddelas vid genom- gången. Max tid kommer att meddelas före varje periods start.