Här följer  bildspel del I
av troligen 5…

 

 

 

 

 

 

 

Ja…nu är det genomfört, SM i OT-friflyg i Bollerup 2022.

Här kommer mina tankar och mina intryck.

För mig, som varande en icke speciellt friflygande utan mestadels radioflygande person, är SM i Bollerup en av årets höjdpunkter, då det gäller modellflygupplevelser.

Jag åker alltid dit, som alla tror jag, full av förväntan.

Att vi kan flyga på marker tillhörigt Bollerups
Lantbruksgymnasium är helt Bo-Eskils förtjänst.

All heder till honom för detta !

Inkvarteringen skedde huvudsakligen på Österlens Gästhärbärge, under många år drivet av vår vän Henry.

Nu har han dragit sig tillbaka för att göra annat och den nya ägarinnan, Lena, har kavlat upp ärmarna.

Vi hoppas hon kan dra runt hjulen så hennes verksamhet går bra och att det för oss gäster fortfarande blir lika trivsamt att bo hos henne, som det var, då Henry var
“Le petit patron”.

Lycka till Lena !

Mitt första intryck inför briefingen var: Det är ganska få deltagare…och tanken som slog mig var ju varför ?

Tja,  den bistra sanningen är,  att vår medelålder är mycket hög och Karon kommer och ror sina resor över Styx med tidens oundvikliga regelbundenhet.

VI dör bort helt enkelt.  Samtidigt som nyrekrytering är ett svårt kapitel. Jag tror,  det är gjort, vad som kan praktiskt göras och vad vår energi orkar med.

Vi lever i en annan värld i dag, jämfört med den
verklighet som fanns då våra OT-modeller konstruerades för 70-80 år sedan.

Då fanns inte tv-, dator- eller Iphonevärlden.

Då fanns ett program i radion, matiné, cykel och
vindtygsjacka och Karlsson Klister.

I dag ska allt vara omedelbart tillgängligt och klart
att bruka.

Det fungerar inte så med att vara oldtimerfriflygare…

Där har allt sin tid.

Tiden i dag kräver inte fysiskt arbete,  utan i nu krävs det omedelbar tillgänglighet och uppdateringar !

Kanske dags att backa lite…kanske allt inte var bättre förr men…

Vi modellflygare kanske måste bli mera öppna och utåtriktade.
Inte vara ett litet skrå…Låt mig förklara lite.

Då jag är ute och flyger med mina radiostyrda segelmodeller på hang eller termik, passar jag på att att göra ohöljd propaganda för vår hobby genom att sprida info om modellflyget.

Människor jag möter på Hovs Hallar, då jag flyger hang, de är ofta intresserade och vill ha förklaringar.

Men de säger…jag kan inte bygga. Jag frågar…hur många friflygande OT-modeller ligger i garderoberna outnyttjade, som det inte flygs med ?

Kanske en outnyttjad resurs, som kan styras över med lite mentorassistans till presumtiva friflygare ?

För som sagt, vad har vi att konkurrera med ?

Vår hobby har totalt förändrat sig med tiden naturligtvis.

Om du vill bli världsmästare i F1C,  köper du 4 färdigbyggda och intrimmade modeller i Ukraina för 200000 kr.

Sen har du bara att flyga…lite hårddraget kanske.

Vi som är kvar, vi håller flaggan högt och halar den inte ens då vi sjunker !

Nåväl, jag anlände fredag på morgonen och väderläget var bra med sol och instrålning med aningen lite för frisk vind, men det påverkade inte tävlingen, mer än att hämtarna fick långa promenader efter modellerna.

Termiken var regelbunden och stark och tävlingen malde på.

Naturligtvis flögs det bort modeller…Det är oundvikligt, då man flyger exempelvis 5 minuter i 8 sekundmeters vind på ca 120 m höjd.

Under dessa 5 minuter flyttar sig en modell ca 2.5 km !

Vi var i det lyckliga läget,  att åkrarna vara nyskördade,varför modellerna syntes väl mot den skånska myllan.

Men ändå…Jag hade med min drönare och avspanade kvadratkilometer av jordbruksmark i sökandet efter bortflugna plan. Drönaren tar högupplösta bilder och finns modellen på marken, då ser jag den.

Så en drönare är ett ypperligt hjälpmedel. Fast sitter modellen i ett träd, kan det vara kört.

Jag menar, att har man lagt ner sin själ på att bygga en modell, då skulle jag minimera risken för bortflygning.

Alltså i första hand se till att lita 100 % på timern så modellen fusar i rätt tid.

I andra hand skulle jag förse modellen med en radiobeacon som jag kan pejla.

I tredje hand, vilket är det bästa;

förse modellen med en GPS-tracker, som används via en app i telefonen. Enligt uppgift väger en sådan idag 2-3 gram.

Jag förutsätter att alla har försett sina modeller med en adress och telefonnummer för en eventuell upphittare.

Samt att denna information är korrekt.

Att flyga bort en modell, det är ju en stor besvikelse.

På lördagen blev vädret fantastiskt. Lite frisk vind på förmiddagen, men fram emot 11-tiden stillnade vinden helt.

Det hela blev mycket njutningsfyllt.

Dessutom tillkom 4-5 nya piloter på lördagen. Roligt.

Hur det gick tävlingsmässigt,  kan du läsa på SMOS
hemsida så småningom.

Än en gång, det jag skrivit ovan är mina reflexioner och tankar.

Jag tog 3500 bilder och har editerat fram 500…
Av dessa kommer jag att publicera ca 300.

Dessutom tog jag 25 videosnuttar med min lilla
Mobiuskamera, som jag ska editera, när jag har tid och publicera på min blogg och på YouTube.

Så häng i, det kommer bilder !

Bilderna kommer i tidsföljd och är en blandning av bilder klippta ur video, bilder från  Mobiuskamera och bilder från mina systemkameror.

Så kvaliteten kan variera.