Som jetströmmarna ligger nu på norra halvklotet, kommer lågtrycken på löpande band över oss.
Naturligtvis medförande kraftiga vindar och nederbörd. Inte så där roligt, om man är en flygsugen modellpilot.
Jag vet, vädret kan jag inte påverka, men jag får gnälla.
Det vore roligt, om vi kunde få ett läge med arktikluft med nordliga vindar i ett högtrycksläge, som kunde ge oss lugna hangvindar på Hovs Hallar…som förr i tiden.
Kan jag inte flyga, får jag gräva i mitt lager av bilder, på sådant som redan timat.
Så här kommer lite bilder, från den tid vi träffades och flög.
Hoppas det ger dig en känsla, av hur det kan vara…
Han är en mycket kunnig modellflygare , som kan hantera digitala ritprogram.
Jag fick ett tiotal ritningar av honom och jag tycker de är konstverk i och för sig, så jag kommer att publicera de här på bloggen, så andra får glädje av dem.
Den översta modellen : Aile Volante G. Sablier (1938)
Ända sen jag började med modellflyg för 65 år sedan, är det just, att man kan flyga i luften med en farkost, som fångade mitt intresse för flygning..
Jag tyckte, det var något ofattbart och oförståeligt. Att ett par vingar kunde få en farkost att glida fram genom luften…ett mirakel.
Jo, det krävs ju lite mer, för att något ska flyga, en yta, anfallsvinkel och hastighet.
Ovanstående ger lyftkraft. Antingen du har en väl utformad vingprofil, eller om du använder en masonitskiva, så skapas lyftkraft, om ovanstående villkor är uppfyllda.
Jag tycker fortfarande, att faktumet vi kan flyga, det är ett mirakel.
Antagligen därför jag är så vanvettigt intresserad av fenomenet
Nåväl, ur mitt stora arkiv med bilder från OldTimer FriFlyg har jag komponerat ihop ännu ett litet bildspel, som du kan lägga 5 minuter på att se…om du har lust.
Hoppa ombord, spänn fast dig och dröm…nedan ett bildspel.
En liten summering och ytterligare tre Photostories.
Vi var ju inte så många deltagare, men de som var med kämpade som vanligt på.
Att det inte var fler deltagare, beror på Covidpandemin och usla väderutsikter.
Man har kanske inte så stor lust att åka 100 mil tur
och retur under sådan betingelser…
Slutat av augusti-september är ju månader, då lågtrycken
passerar på rad över Sverige. Men vi är av reella skäl
tvingade att ha vår tävling då, eftersom vi måste vänta,
tills skörden hos jordbruket är bärgad.
Tack vare Bo-Eskils försorg och med hans kontakter
, har vi kunnat vara på Bollerup Lantbruksgymnasiums
marker.
Förut hölls tävlingen på Rinkaby, vilket är ett stort
militärt övningsfält.
Men av någon anledning är detta nu omöjligt, sedan en
byråkrat fattat beslutet, att ingen organiserad verksamhet får äga rum där.
Vilket inte hindrade, att året efter hade 6000 scouter
ett meeting där.
Men det gick väl antagligen, eftersom Hans Majonäs
knugen är högsta höns för skojteriet.
Vi får välja vår vördade monark till hedersordförande,
så kommer det kanske att lösa sig med modellflyg på
Rinkaby igen.
Då vi disponerade Rinkaby, kunde vi lägga tävlingen
under tidig sommar, vilket hade bättre förutsättningar
för bra väder.
Nu är det som det är och vi måste anpassa oss.
Vilket var precis vad vi gjorde vid Bollerup. Vi anpassade
oss med stövlar, regnkappor och i övrigt varm klädsel.
Bästa dagen var torsdagen, då det var hyfsat väder med
instrålning och därav följande adiabatik.
För egen del som sysslade med foto, var det besvärligt
med dåligt ljus och regn.
Jag tar ofta bilder på långt avstånd och det ställer krav
på ljuset. Men det blev, som det blev.
Min största besvikelse var, att de videofilmer jag tog
flög sin kos, då jag formaterade ett minneskort av misstag…
Jo, jag körde 3 olika recoveryprogram för att få tillbaka
filerna, men det sket sig rent ut sagt.
Kvar var 3 korta snuttar från lördagens flygningar. Men nästa gång ska det inte formateras av misstag !
Ett problem SMOS har är bristen på nyrekrytering.
Medelåldern på deltagarna uppskattar jag till 73/75 år
…och eftersom liemannen kräver sin tribut, blir det
per automatik färre deltagare as time goes by.
Jag är säker på, att föreningen gjort allt för att
nyrekrytera, men det är svårt i dagens Iphone-Sverige.
Jag vet, det finns drivor med fina friflygande OT-modeller i bygderna, som det inte flygs med av olika orsaker.
Kunde vi inte tänka oss, att de som är intresserade
kunde få använda dessa stillasittande modeller och
prova på under en tävling ?
Om man propagerade på sociala media för iden,
kanske det skulle väcka intresse ? Man slipper ju bygga.
Trimma och flyg.
Ja, bara en förvirrad tanke hos mig.
Vi som håller på, vi har ju framtiden för oss eftersom vi i alla fall till sinnet är unga med framtidshopp…
Men jag hade en liten sorgsen tanke i huvudet,
som malde då jag satt i bilen och for hem;
Håller OT Friflygarna på att dö ut ?
Är vi de sista av de första ?
Som sagt, här är tre bildspel.
Vill någon ha bild med hög upplösning maila, så skickar jag via E-post eller Dropbox.