…ibland stämmer allting till perfektion…

 

 

 

 

 

 

 

 

…då omständigheterna tillsammans gör flygningen till en nästan andlig upplevelse.

 

 

 

Låter jag blasfemisk ? Det är jag inte.

Jag anser Hovs Hallar för att vara drottningen av Sveriges hang.

Hovs Hallar låter i mina öron lite mer feminint än hanget vid Kåseberga,
som  domineras av Ales Stenar, vilket väl renderar det hanget namnet
kungen av Sveriges hang, eftersom det påstås, att Ale var en vikingakung.

I dag fredag, var just en sådan dag, där allt var med modellflygaren på HH.

Vädret var högsommar, 26 grader varmt, vinden blåste med 2-4 m/sek rakt på det stora
hanget, vilket skapade ett, som det verkade, oändligt och outsinligt lyft.

Det fanns inte ett kytt, ingen turbulens överhuvudtaget i dag,
utan vinden var så laminär, den kunde bli.

Vid sådana här flygtillfälle, när det är så lätt och avkopplande att flyga,
tycks i alla fall min hjärna koppla om lite grand.

Själva hanterandet av planet blir en sak, man sköter med förlängda
märgen,  vilket frigör hjärnkapacitet för andra funderingar associerade
till landskapet vid Hovs Hallar och havet.

Det blir nästan ett meditativt  tillstånd och jag är säker på,
andra har upplevt samma sak som jag vid liknande tillfällen.

Min vältrimmade och nylagade Spirit flög perfekt och gjorde
just det,  jag bad den om.

Det fanns mycket turister och alla som gick förbi mig kom fram och pratade och
frågade, hur det fungerade.

Man träffar mycket trevliga människor på HH och man får
en god respons, om man är öppen och förklarar.

En familj från Småland ville ha bilder, som jag tog från modellen och det fixar
man lätt till med  E-post.

Kattegatt låg om inte blankt så nästintill. Långt ut kunde man ana bälten med
bleke, men mot hanget rann vinden, jag skriver rann för att beskriva laminäriteten
på vinden, hela tiden på som en perpetuum mobile.

Vinden var lovad nordost av yr.no, men vår vindmätare sa nord, då jag kollade, vilket var
grund för mig att åka ner.

När förhållandena är som idag, då har jag svårt att avbryta. Jag vill ju inte
sluta med något, som är så givande och speciellt under dessa omständigheterna.

Nu kanske någon frågar sig: Vad  är det för nöje att sitta på en tuva och låta
modellen flyga på ett hang ?

Till den vill jag säga: Du har inte förstått det essentiella med begreppet modellflyg.

Jag ska inte hjälpa dig med förklaring, du får försöka förstå själv.

Naturligtvis fanns det paradoxer i miljön. Utanför strandlinjen kördes snabba
och bullrande  dyra motorbåtar i skytteltrafik som det tycktes mellan Torekov och Båstad.

Jag tror det var nån sorts idrottstävling i Båstad, som hade attraherat dessa dyra
flytetyg.

Du förstår jämförelsen mellan att sitta på en tuva och flyga en Spirit eller
försöka sitta i en vilt galopperande plastracer med 300 hk motor framstudsande
på dyningen…

Tala om skilda världar.

Jag kom ner till HH och startade kl 1100.

Min sista landning för dagen skedde kl 1600…..men jag ville egentligen flyga mer.

Och nu blir det bilder, som jag hoppas beskriver min dag på Hovs Hallar:

Depån på platån.

90 m asl.

 

Min nylagade Spirit är lika fin, som då den var ny,
nu efter den omfattande reparationen.

Japp….en del kör racerbåt….och en del hangflyger.

 

Jetplanen ritar med vass penna  i skyn…

 

Planet som passerar från vänster till höger var en Boeing 747

 

Landning 3.

 

Om en sekund touchdown.