KAN JAG INTE FLYGA SÅ…

…kan jag ta en promenad ledsagad av min trogna kamera.

Modellflygbetingelserna senaste tiden har inte varit goda.

Jag har ställt in planerade flygningar på grund av alla
väderrelaterade skäl som finns…

Vi har haft dåliga vindar för hangflyg på HH och Tönnersa.
Vinden har i stor utsträckning varit ost eller sydost.
Inget vidare då man vill vistas på hangen.

Ett par fina termikdagar har vi haft med svaga vindar och
bra adiabatik. Naturligtvis var jag ute och flög då.

Just nu ser det dystert ut med prognostiserat regn de
kommande 8 dagarna !

Bara att bida sin tid.

Vi hoppas på nästa år, då vi också kanske kan leva ut
våra intressen utan restriktioner med hänsyn tagen
till pandemin.

Dock, häromdagen gick jag en sväng vid Laholmsbukten.

Det är ett av mina vanliga promenadstråk längs havet,
vilket påverkar mig, så att jag känner mig vitaliserad
både till kropp och själ.

Eftersom vi haft kraftiga sydvästliga vindar senaste
veckan, förväntade jag mig, att naturen hade blivit
förändrad.

Det hade den. Jag vet inget som är så föränderligt
som just Lagaoset och kuststräckan norrut mot Halmstad.

Ett resultat av vinden och vågorna men framför allt av
Lagans utrinning i Laholmsbukten, där den flyttar
stora mängder sand, beroende på vind- och strömriktning.

Jag tillbringade två timmar där och det enda som bröt
vardagen , om jag kallar det så, var en båt, som gick
på grund vid Lagans mynning.

Jag såg inga speciella fåglar eller andra djur.

Men min kamera fann ändå några motiv.
Som kanske kan stimulera fantasin…

Så håll tillgodo med vad jag kan erbjuda.

Lagaoset vid Laholmsbukten

Ett nytt monster vid strandbrynet vakande på rov…

Det jag är förunnad, som bor vid havet: En fri horisont.

Inte speciellt mycket badgäster i dag…i bakgrunden Sveriges längsta hang.

Har du läst Daniel Defoes bok “Robinson Crusoe” ?
Då minns du, vad vad han sa, då han upptäckte fotspåret
på stranden….“Jag stod, som om träffad utav blixten,
eller som om jag hade sett ett spöke..”.