…å här kommer mera !
Från sd-kortet som återuppstod, har jag samlat ihop lite diversebilder,
som jag tog nere i Tarp.
Postern ovan har man använt, tror jag , under alla 44 åren.
De visar bland annat min ordförande i ÅMFK, Rolf Maier flygande sin
lätta och fina Grafas Maxi i den schlesvig-holsteiniska termiken.
Där kommer lite blixt-och-dunder flygetyg i form av pusljetmodeller.
Vidare lite bilder på fredagsflygningar med kärror som har militär
anknytning.
Ärligt talat…bäst flygning är på fredagen speciellt mot kvällningen…
Samt lite dittochdatt.
Jag tror, detta blir sista posten från Tarp Flug Tag 2015…men osvuret är bäst.
Liten frontalyta – Stor motor = Hög hastighet
Modellen i sitt rätta element.
Ordföranden i MFC Tarp, Jörg Keil , i stråhatten beredd att releasa…
Pulsjet…bara att se dessa är värt resan !
…och göra det den kan…flyga fort.
Touchdown
Rolf framför drömhusvagnen med plats för den stora
familjen och Rolfs modeller…
Jörg Keil, ordförande i MFC Tarp vandrar vidare…
…och återvänder.
Cirrus med dragna Schempp-Hirth-bromsar.
En veteranflygare från Uetze med sin 35 år gamla modell
på väg att få modellen uppbogserad.
Sådana här modeller gillar jag !
Piloten har alltid med mycket välbyggda ovanliga modeller.
Han är en mycket sympatisk människa.
Ännu en elseglare.
Segelflyg är utbrett i Tyskland, tack vare, elmotoriseringen
och goda möjligheter att få tillgång till bogserkärra.
C-47 Dakota landning
Låg passering
Dornier-17 flyger lågt och nära.
Denna färg, som bestämdes av det taktiska och geografiska läget, tycks tyda på Nordafrika.
Färgerna bestämdes av RLM där Göring tronade som chef.
RLM = ReichsLuftfahrtMinisterium
Piloten går om med fullt spett på motorerna,
vilka var två 4-taktare, som gick mycket väl synkade.
“Den flygande blyertspennan“, som var smeknamnet på Do-17
Touch-and-go
Landning Spitfire.
Det var inte helt enkelt på grund av det smala huvudstället…
Där sitter den i alla fall !
Landning.
Storken var ett extremt STOL-flygplan.
Det uppnåddes, genom att man hade bra motorstyrka, låg vingbelastning och
lyftkraftsökande anordningar på vingarna. De anordningarna var stora klaffar
och dessutom kunde skevroderna fällas, så de också fungerade som klaffar.
I framkanten av vingen slats, eller framkantklaffar, som håller kvar luftens
strömning från omslagspunkten i nosen på vingen till vingens ovansida,
då man flyger med mycket anfallsvinkel.
Vidare hade man ett ställ, som kunde ta upp stora
ojämnheter i marken, vilket underlättade både starten
och landningen.
Tänk över varför planet kallades “Storken”…
på fredag vid 12-tiden.